Tobaksmissbruket bland kvinnor

Motion 1988/89:So308 av Margareta Winberg m.fl. (s, m, c, fp, vpk, mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:So308

av Margareta Winberg m.fl. (s, m, c, fp, vpk, mp)
Tobaksmissbruket bland kvinnor

Sverige, liksom de övriga nordiska länderna utom möjligen Danmark, har
aldrig varit något storrökande land. Fram till och med första världskriget
var rökningen ett litet problem. Därefter skedde som i så många andra
länder en kraftig ökning.

För 100 år sedan hörde rökning i Sverige liksom i många andra länder till
männens värld. Rökningen hörde ihop med herrum, kontor och nöjeslokaler.
För kvinnornas del fanns vid sekelskiftet en klar huvudlinje, kvinnor
skall inte röka.

Det fanns emellertid undantag. Det fanns kvinnor som skapat sig en egen
självständig ställning och till den hörde att hon fick lov att röka. 1946
gjordes den första svenska undersökningen om rökvanor. Då rökte 9 % av
kvinnorna mot 50 % av männen. 1963 var motsvarande siffror 23 % respektive
49 %.

Förklaringen till uppgången bland kvinnor kan vara att det började ske en
utjämning mellan kvinnor och män vad beträffande ekonomi och sätt att
uppföra sig. Men på många sätt var jämställdheten fortfarande enbart
formell och möjligen ansåg man då att rökningen var en symbol för jämställdhet
och därför viktig.

Vilka kvinnor röker i dag? Andelen dagligrökare tycks vara störst bland
kvinnor i åldersgruppen 30-40 år och bland män i åldersgruppen 40-44 år.
De växte upp under en tid då det i stort sett saknades tobaksupplysning.
Mest uttalad är minskningen bland kvinnor i åldrarna 1619 år där andelen
tobaksdebutanter minskat från 43 % 1977 till 25 % 1983. Det finns däremot
ingen tendens till minskning bland kvinnor över 35 år. Detta skall jämföras
med den 510-procentiga minskning i samtliga åldersgrupper som ägt rum
bland männen.

En annan tydlig tendens är att rökning är vanligare bland människor med
låg utbildning. Detta gäller både kvinnor och män. Särskilt alarmerande är
det dock att flertalet av de kvinnor som har den kortaste teoretiska utbildningen
trots all upplysning nu blir rökare.

Två förklaringar till detta faktum kan vara:

- Personer som har liten kontroll över sina liv och sina arbeten har svårare
att sluta än andra.

- Rökare har vissa privilegier som de förlorar om de slutar.

Kvinnor arbetar ofta i underordnad ställning, i tunga arbeten och ser
rökningen som ett positivt avbrott i tillvaron. Kvinnor har ofta färre privilegier
än männen, och värnar självklart om dessa.

Mot.
1988/89
So308316

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr So308-316

Vilka förklaringar man än kan finna återstår det faktum att upplysningsverksamheten
inte nått alla riskgrupper. Ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Vi går här inte in på frågan om arbetssituationen och kvinnors allmänna
status i arbete och samhälle även om detta vore viktigt. Vi håller oss till de
rent tobakspolitiska åtgärderna. Vi vill dock framhålla att andra åtgärder
självfallet är viktiga.

Följande tobakspolitiska åtgärder ser vi angelägna:

- Upplysningens roll kan inte nog betonas. Med den kunskap vi i dag har
och de tendenser vi ser är det viktigt att inte bara tonåringar informeras.
Gruppen kvinnor över 35 bör bli föremål för en särskild insats. För
finansiering av detta vill vi påminna om förslaget till hälsoavgift på
tobakspaketen som tidigare riksmöten diskuterat.

- Lagstiftning om rökfria miljöer är fortfarande aktuellt. De allmänna råd
som finns sedan ett antal år är alltför svaga för att hindra den fortfarande
starka rökargruppen från att hävda sina intressen.

- Kommunala familjedaghem bör därför vara rökfria. Detta skulle dels
premiera de dagmammor som inte röker, dels ge barnen deras självklara
rätt till en uppväxt i en rökfri miljö.

- Gravida kvinnor är en viktig grupp för specialinformation. En blivande
mamma (och pappa) är sannolikt mycket mottagliga för åtgärder för att
skydda fostret. En uppföljning på BVC bör göras.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen angivits för att minska tobaksmissbruket bland kvinnor.

Stockholm den 25 januari 1989
Margareta Winberg (s)

Karin Starrin (c) Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Annika Åhnberg (vpk) Inger René (m)

Åsa Domeij (mp)

Mot. 1988/89
So308

2