Sveriges u-landspolitik

Motion 1989/90:U538 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: U538

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Sveriges u-landspolitik

Det behövs en ny u-landspolitik

U-länderna befinner sig i en utvecklingskris. Deras villkor har försämrats
drastiskt under 80-talet.

Ofta ställs tillbakagången i Afrika i motsats till vissa asiatiska länders betydande
framsteg. Men sällan ställs frågan: varför har de ”fyra små tigrarna”
eller ”drakarna” Sydkorea, Taiwan, Hongkong och Singapore lyckats? Vilka
faktorer gjorde dem till nyindustrialiserade länder (NIC)? Föreligger samma
förutsättningar i Afrika?

Taiwan och Sydkorea fick i särklass mest bistånd på 50-talet. USA pumpade
in miljarder av politiska skäl. Därför kom dessa länder ut tidigt på
världsmarknaden, och sedan fick de extra dragkraft av Vietnamkriget. Det
fick också Hongkong och Singapore. Regionen har också stimulerats av Japans
snabba tillväxt.

Två av de fyra - Hongkong och Singapore - är stadsstater som den brittiska
kolonialmakten byggde upp som handelsstationer och flottbaser.
Hongkong fick en unik betydelse som Kinas handelskanal med västvärlden.

Finns dessa förutsättningar någon annanstans?

I Afrika revs de gamla handelsvägarna upp vid koloniseringen. Gränserna
drogs godtyckligt så att språkgrupper och stammar delades. Infödingarnas
språk förkvävdes - de blev ”francophones” eller ”anglophones”. Kommunikationerna
drogs från koloni till metropol. Överklassen och militären utbildades
och knöts till ”moderlandet”. Afrika blev en råvarukälla för kolonialländerna.
Monokulturer med exportgrödor utvecklades. Afrika blev producent
av råvaror, vars priser sjunkit drastiskt under 70-80-talen.

I Latinamerika etablerade erövrarna sig som jorddrottar som konserverat
den halvfeodala strukturen. Deras jordbruksexport mötte USAs och EGs
protektionism.

U-landsbiståndets kritiker hävdar att nedgången i Afrika beror på ländernas
felaktiga utvecklingspolitik, på planhushållning och statlig inblandning.
De asiatiska NIC-länderna sägs ha utvecklats tack vare att staten inte blandat
sig i näringslivet.

Detta är en felaktig historieskrivning. I alla de fyra NIC-länderna har staten
spelat en central och styrande roll, liksom för övrigt även i Japan.

Taiwan håller sig exempelvis med en vidlyftig offentlig sektor som inte Mot. 1989/90

bara omfattar klassiska statsmonopol på kommunikationer och tele utan U538

också banker och försäkringsbolag, petrokemisk industri, sockerfabriker,
syntetfiberbranschen, stålindustri, skeppsvarv och t.o.m. byggnadsfirmor. I
Singapore har staten tagit hand om varv och verkstäder, transporter, tele och
finansiering.

Biståndspolitiken attackeras utifrån nyliberala ståndpunkter med just
dessa falska argument. Det hävdas till och med att vi skulle ha älskat ihjäl
Afrika med vårt bistånd.

Bistånd i kris

Regeringen har i viss mån fallit undan för attackerna. Biståndet har krisanpassats.
Det är inte längre tal om att höja de fattiga folkens levnadsnivå utan
att neutralisera de värsta sociala effekterna, när den sjunker. Det bilaterala,
dvs. utvecklingsinriktade biståndet, får allt mindre del av det totala. SIDAs
kompetens försvagas. De biståndspolitiska målen urholkas.

Därför är det nödvändigt att få en saklig och genomträngande analys av
utvecklingens villkor och Sveriges roll häri. Vpk begär att regeringen tillsätter
en parlamentarisk utredning med bred förankring i folkrörelserna, solidaritetsrörelserna,
Röda korset och Rädda barnen för att utforma förslag till
en sådan övergripande u-landspolitik.

Utredningen skall utgå från att biståndsmålet höjs från nuvarande 1 % till

2 % av BNI till 1995 och utarbeta en plan för hur den höjningen skall genomföras.

En sådan utredning skall inte enbart behandla biståndspolitiken utan även
handel, bytesvillkor, teknik- och kunskapsöverföring, vapenexport och regionala
konflikter.

När det gäller Sveriges handel med u-länderna, säger även biståndsministern
att inte tillräckligt gjorts för att stimulera den.

Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) framför intressanta förslag
om hur den handeln skulle kunna ökas. IMPOD skriver:

”De statliga avropsavtalens omsättning var under 1985 ca 2,5 miljarder kr.

En genomgång av artikelregistret visar att flera produkter skulle kunna levereras
från u-landsexportörer.” IMPOD vill därför undersöka vilka möjligheter
statliga myndigheter, kommuner och landsting har när det gäller att köpa
i större omfattning från u-länderna. Detta är en framgångsväg för att bättre
bistå u-länderna.

En bred utredning skulle kunna lägga fram flera nya idéer om hur Sverige
skall kunna utveckla mer jämlika relationer med u-länderna, som bättre stimulerar
deras utveckling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en brett förankrad parlamenta

12

risk utredning om en övergripande u-landspolitik i enlighet med vad Mot. 1989/90

som anförts i motionen. U538

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Wemer (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

13