Rösträttsåldern

Motion 2002/03:K258 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning så att rösträttsåldern sänks till 16 år för val till riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige och Europaparlamentet samt för folkomröstningar.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning så att rösträtten kan infalla det år man uppnått bestämd ålder, inte, som i dag, den enskildes ålder på valdagen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning så att valbarhetsåldern sänks till 16 år för val till riksdagen, kommun- och landstingsfullmäktige och Europaparlamentet.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning så att valbarheten kan infalla det år man uppnått bestämd ålder, inte, som i dag, den enskildes ålder på valdagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av en utredning kring åldersgränser vid val om ovanstående yrkanden inte vinner gehör.

Inledning

Runt om i världen diskuteras det att sänka rösträttsåldern. I Sverige är det märkligt tyst, trots att flera kommuner ansökt hos regeringen om att få sänka rösträttsåldern på försök. En sänkning av rösträttsåldern skulle ge både fler engagerade ungdomar och en politik som mer bryr sig om ungdomars problem. I de tyska kommuner som i senaste valet införde rösträtt vid sexton år har sexton- och sjuttonåringar röstat i högre grad än de äldre medborgarna. Unga valde att fundera över samhället, ta ställning och göra sin röst hörd, politiker tvingades möta unga människor och diskutera deras problem och frågeställningar.

När man sänkte rösträttsåldern ökade valdeltagandet. Vi politiker må vara hur bekymrade som helst över det låga valdeltagandet, utan drastiska reformer kommer det inte att stå sig, och kanske också fortsätta att sjunka.

Skolval ej tillräckligt

Vid 2002 års val satsades stora statliga och privata resurser på olika skolval. Visst är det bra att elever ska få visa vad de tycker, men är det verkligen rätt att låta politiskt medvetna sexton- och sjuttonåringar få ”leka demokrati” dagarna innan det ”riktiga” valet. Varför vågar man inte ta sig själva på orden och ge ungdomar verkligt inflytande? Är det månne så att man är rädd för framtiden och de ungas kritiska röster mot dem som styrt landet dit där det är idag?

Sänk rösträttsåldern

Om man reser runt på skolor, fritidsgårdar, idrottsevenemang och träffar unga människor i deras vardag märker man att sextonåringar är lika mogna som någon annan grupp att få rösta. Erfarenheterna från de tyska delstaterna talar också sitt tydliga språk. Ingen av de farhågor man hade slog in när man sänkte rösträttsåldern. Inga undersökningar har kunnat visa att de unga röstade precis som sina föräldrar eller för den delen precis tvärtemot sina föräldrar. Valdeltagandet ökade istället för att minska och inget tydde på att de yngsta var mer påverkansbara för grupptryck än någon annan samhällsgrupp. Det som däremot hände var att ungas frågor kom på dagordningen. Sverige har en åldrande befolkning. Det vore naivt att tro att det inte skulle ge resultat i den förda politiken. Under de senaste decennierna har många av oss politiker struntat i ungdomars åsikter och nedprioriterat viktiga frågor som ungdomsarbetslöshet, ungdomsbrottslighet och elevinflytande. Mot denna bakgrund är det inte underligt att ungdomar i hög grad valt att vända partipolitiken ryggen. Men det gör det icke desto mindre till ett demokratiskt problem. En bra demokrati måste bygga både på erfarenhet och på nytänkande, både på äldre och på ungdomar, annars slutar samhället att utvecklas. När vi ser hur ungdomsproblemen negligeras av partipolitiken så krävs det en motkraft, en motkraft som bara kan komma om vi sänker rösträttsåldern till sexton år. En sänkt rösträttsålder stärker demokratin och tar tillvara ungas engagemang och intressen.

Årsbaserad rösträtt

Miljöpartiet anser att det missförhållande som existerar även med gällande åldersgräns – att rösträtten gäller från den dag man är född istället från den årskull man tillhör – bör åtgärdas omgående. Fortfarande är det så att de flesta unga, på grund av skolsystemets indelning i årsklasser, främst umgås med människor från samma årskull. Det måste rimligtvis framstå som både märkligt och orättvist att några i vänskapskretsen och/eller klassen får rösta, men inte andra. Det sista inte minst då årskullen i andra sammanhang betraktas – och betraktar sig själv – såsom åldersmässigt homogen. Det skulle gå enkelt att ändra rösträttskriterierna från dag till år.

Valbarhet

Slutligen är det ett viktigt demokratiskt krav att den som har rätt att rösta också har rätt att väljas. Det vore inkonsekvent och högst otillfredsställande att begränsa den demokratiska delaktigheten till att omfatta endast rösträtten. Valbarheten bör utgå ifrån samma kriterier som ovan förslagna kriterier vad gäller sänkt rösträttsålder och årskullsgräns. Samhället kan inte säga till unga människor att de är mogna för att rösta, men inte mogna nog för att anförtros ett politiskt förtroendeuppdrag. Antingen bedömer man sextonåringar som mogna demokratiska aktörer, som vi gör, eller så dömer man ut dem.

Stockholm den 16 oktober 2002
Peter Eriksson (mp)
Maria Wetterstrand (mp)	Gustav Fridolin (mp)
Leif Björnlod (mp)	Åsa Domeij (mp)
Barbro Feltzing (mp)	Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Ulf Holm (mp)	Mikael Johansson (mp)
Mona Jönsson (mp)	Lotta N Hedström (mp)
Claes Roxbergh (mp)	Yvonne Ruwaida (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)	Kerstin-Maria Stalin (mp)
Mikaela Valtersson (mp)	Lars Ångström (mp)