Regionalpolitiskt stöd till satsningar på kvinnor

Motion 1988/89:A460 av Iris Mårtensson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :A460

av Iris Mårtensson m.fl. (s)

Regionalpolitiskt stöd till satsningar på kvinnor

Trots det för hela landet gynnsamma sysselsättningsläget kan vi konstatera
att de unga flickorna forsätter att lämna sina hemorter i glesbygden. Något
har gått snett i samhällsbyggandet när det som i Överkalix finns 291 män på
100 kvinnor medan i Danderyd motsvarande siffra är 106 män på 100
kvinnor.

Tätorterna lockar inte bara med utbildningsmöjligheter och kulturutbud.
Nu lockar också en god arbetsmarknad där det t.o.m. finns valmöjligheter.
Bristen på arbetskraft inom vård- och omsorgsyrkena i andra delar av landet
riskerar att ytterligare bidra till den obalans och det kvinnounderskott som
utmärker våra läns glesbygdsområden.

Den hittillsvarande regionalpolitiken har inte med tillräcklig kraft kunnat
hejda denna utveckling. Kvinnors rätt till utbildning och arbete i rimlig
anslutning till hemorten har ännu ej formulerats som en politisk målsättning.

Den målsättningen måste hävdas och sättas på pränt. Inte bara utifrån
jämställdhetsaspekter att både kvinnor och män har rätt att leva kvar och få
en utkomst i vår del av landet. Den framtida regionalpolitiken måste därför
förses med kvinnliga förtecken och få en helt annan profil än idag. Vi vill
bidra till denna omorientering med en rad konkreta förslag.

Kulturpengar

Kulturen är en hittills underskattad faktor för regionalpolitisk utveckling.
Kvinnor och män gör olika saker på sin fritid och kvinnors behov är idag inte
tillgodosedda. Ridhus för flickor, biograf, dansskola, musikskola, amatörteater
är några exempel på aktiviteter som skulle kunna berika kvinnors fritid
och tillfredsställa deras kulturbehov. Ett särskilt regionalpolitiskt stöd bör
därför utgå till satsningar på kultur- och fritidsområden som intresserar
kvinnor.

Kvinnors speciella önskemål måste tas med när de i budgetpropositionen
anvisade särskilda kulturpengarna - 100 miljoner - fördelas ut på olika
projekt.

Utlokalisering av statlig verksamhet

Utvecklingen inom den offentliga sektorn måste i fortsättningen präglas av
ett avsevärt större hänsynstagande än hittills till regionalpolitiska mål. Detta
är nödvändigt om skillnaderna i välfärden mellan landets olika delar skall
kunna minska.

Inte minst den statliga sektorn har stor betydelse för den regionala

utvecklingen. Det finns också en uttalad politisk viljeinriktning för en
decentralisering och för en jämnare fördelning av dess lokalisering.

Resultatet av tidigare utlokaliseringar har varit gott. Förutom att den
regionala kompetensstrukturen och arbetsmarknaden stärkts har man ofta
kommit till rätta med besvärande rekryteringssvårigheter.

En utflyttning av statlig verksamhet i enlighet med riksdagens tidigare
beslut skulle betyda mycket för sysselsättningen i skogslänen, speciellt för
kvinnorna som saknar arbetstillfällen inom tjänstesektorn.

Ytterligare ett område där det skulle vara möjligt med utflyttning från
storstadsregionen är de centrala huvudkontoren för idéella organisationer
och fackförbund. En aktiv medverkan till att dessa omprövar sin lokaliseringspolitik
bör ske.

Redovisning av regionalpolitisk! stöd

Länsstyrelserna beskriver årligen i länsrapporten hur det regionalpolitiska
stödet använts och vilka effekter man anser sig kunna konstatera. Denna
utvärdering måste kompletteras med en beskrivning av effekterna på den
kvinnodominerade delen av arbetsmarknaden, samt hur stödet fördelats
mellan kvinnliga och manliga småföretagare. Följaktligen skulle regeringen,
med länsstyrelsernas underlag, i budgetpropositionen kunna redogöra för
dessa aspekter för riket.

Återflyttningsbidrag

De unga flickornas utflyttning är mycket oroande. Satsningar på arbete och
utbildning för att kunna stanna i sina hemkommuner är behövliga, men inte
helt tillräckliga. Kvinnounderskottet kan aldrig utjämnas om inte andra
insatser görs för att underlätta för kvinnorna att flytta in i eller tillbaka till
kommunerna. Nya sysselsättningstillfällen måste alltjämt tillskapas och
reglerna för flyttningsbidragen ändras. Syftet med flyttningsbidraget är för
närvarande att underlätta sådan geografisk rörlighet som medför högre
sysselsättning, minskad arbetslöshet och därmed möjligheter till fortsatt
ekonomisk tillväxt och jämnare välfärdsfördelning.

Bestämmelserna för flyttningsbidrag bör ändras så att bidrag även kan
lämnas till personer som i glesbygdskommuner erhåller sysselsättning i
kvinnodominerade yrken med brist på arbetskraft, utan att för den skull vara
arbetslösa eller nära förestående, vilket nuvarande regler föreskiver.

Detta skall ses som ett led i att underlätta för kvinnor att återvända till den
gamla hemorten. Samtidigt blir denna regeländring en morot för att locka
arbetskraft till orter med stort behov av utveckling för att överleva.

Körkortsutbildning

Körkortsutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen får idag erbjudas dels
den som behöver detta som komplement till yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning,
dels i fall då vederbörande är berättigad till bidrag för anskaffning
av motorfordon för handikappade - men för den som under lång tid inte varit
ute på arbetsmarknaden och som inget hellre önskar än att få komma ut när

Mot. 1988/89

A460

3

1* Riksdagen 1988189.3sami. Nr A459- 461

barnen växt upp och lämnat hemmet - för dem finns inte idag en chans till Mot. 1988/89
körkortsutbildning i AMUs regi. A460

Utvidgat användningsområde för glesbygdsstödet

Glesbygdsstödet skall främst användas till s.k. hårda investeringar d.v.s.
lokaler och utrustning. Kvinnor i glesbygden ägnar sig ofta åt företagande
som inte kräver så stora materiella investeringar, men som istället kräver
marknadsundersökningar och -planering. Dessa användningsområden är
emellertid inte idag berättigade till glesbygdsstöd. Det vore av största vikt för
det kvinnliga småföretagandet i skogslänen om glesbygdsstödet också kunde
användas till s.k. mjuka investeringar som t.ex. marknadsundersökningar
och -planering.

Utveckla hemslöjden

Kombinationssysselsättningar blir allt vanligare för dem som bor i glesbygd.

Säsongsarbete kombineras med annan sysselsättning för att man skall erhålla
full sysselsättning. Detta gäller framför allt kvinnor. För att bredda
arbetsmarknaden är det därför av stor vikt att statens satsningar för att
utveckla den svenska hemslöjden fullföljs.

Slöjdarna har en dubbel uppgift. Dels att tillverka hemslöjdsprodukter,
dels att förvalta vårt kulturarv. De för vidare traditioner och gammal
kunskap som är omistliga sedda i ett nationellt och kulturellt perspektiv.

Antalet hemslöjdskonsulenter fördubblas innevarande år och i varje län
kommer det att finnas dels mjukslöjds- och dels hårdslöjdskonsulent.

Konsulenterna har stor betydelse för att ge råd och för att initiera ny
verksamhet för slöjdarna.

För människor i glesbygd, särskilt kvinnorna, ges här möjligheter att
tillverka hemslöjdsprodukter. Lönsamheten för slöjdarna är dock mycket låg
på grund av att marknadsföring, distribution och försäljning inte utvecklats.

NFH (Nämnden för Hemslöjdsfrågor) bedriver med statliga medel
projektet Hemslöjd i samverkan för att göra slöjden lönsam och efterfrågad.

Projektet belyser dock inte slöjdarnas situation som leverantörer av produkterna.
I hemslöjdskonsulenternas arbetsuppgifter borde i större utsträckning
ingå att informera om t.ex. möjligheter att bilda produktionskooperativ för
slöjdarna. Behovet av utbildningsinsatser vad gäller ekonomi och marknadsföring
måste uppmärksammas i ännu högre grad.

Slöjdarnas villkor och situation bör därför särskilt utredas.

Kvinnligt kompetenscentrum i varje län

För kvinnor i glesbygd där arbetstillfällen saknas är möjligheten att starta ett
eget företag ett alternativ för att skaffa sig en försörjning. Kvinnorna vill
kombinera ett självständigt eget arbete med barn och familj.

Vår erfarenhet är tyvärr att en stor del av den kvinnliga kreativiteten, och
de företagsidéer kvinnor har, kvävs redan i sin linda. Samhället saknar idag
resurser och kompetens för att ge stöd åt de kvinnor som utifrån ett kvinnligt
kulturarv vill starta egna företag. Det traditionella samhällsstödet är 4

fortfarande inriktat mot det befintliga näringslivet i skogslänen och den

manliga delen av arbetsmarknaden. I styrelser för utvecklingsfonder, Mot. 1988/89

länsstyrelser, länsarbetsnämnder o.s.v sitter till största del män som delar ut A460

stödpengar till män.

Ett särskilt kvinnligt kompetenscentrum i varje län skulle vara ett effektivt
sätt att stimulera det kvinnliga småföretagandet. Dessa centra skall vara till
stöd och hjälp för kvinnor med nya företagsidéer eller med nystartade
småföretag, och de garanterar förståelse för kvinnors problem som företagare
och insikt i vikten av att kvinnors kulturarv och kvinnors kreativitet tas
tillvara.

Ett kvinnligt kompetenscentrum skulle ha till uppgift att t.ex.

- driva företagarskolor för kvinnor

- organisera riktade utbildningar inom vissa branscher

- initiera till nätverk av kvinnliga småföretagare

- förmedla kontakt med utställare och mässanordnare

- upparbeta sälj kontakter

- svara för konsultstöd och således ha kompetens vad avser företagsekonomi,
marknadsföring, säljteknik, juridik etc.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionalpolitisk! stöd till satsningar för kvinnor
inom kultur- och fritidsområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlokalisering av statlig verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande länsstyrelsernas årliga redovisning till
regeringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande årlig redovisning i budgetpropositionen
av användningen av det regionalpolitiska stödet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande ändring i reglerna avseende flyttningsbidraget,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att körkortsutbildning anordnas i AMUs regi för
kvinnor i glesbygd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vidgat användningsområde för glesbygdsstödet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att hemslöjdarnas situation och villkor bör
utredas i enlighet med vad som anförts i motionen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att ett kvinnligt kompetenscentrum bör inrättas i
varje län1].

5

Stockholm den 24 januari 1989
Iris Mårtensson (s)

Lena Boström (s)

Inger Hestvik (s)

Kristina Svensson (s)

Mot. 1988/89

A460

Eva Hedkvist Petersen (s)

Britta Sundin (s)

Margareta Winberg (s)

11988/89 :N328

6