med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget

Motion 2003/04:Sf41 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige den 1 maj 2004 fullt ut skall tillämpa reglerna om fri rörlighet inom EU för alla medlemsländer inom EU, inklusive de nya medlemsstaterna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att verka för en fungerande arbetsmarknad.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast skall ta initiativ för att nå en överenskommelse med övriga EU-länder om att nedmontera de olika nationella övergångsreglerna.

2 Inledning – ett utvidgat EU

Den 1 maj 2004 får EU tio nya medlemsstater. Medborgarna i Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien, Slovakien, Cypern och Malta ska enligt anslutningsfördraget få tillträde till hela EU:s arbetsmarknad genom att de omfattas av den fria rörligheten. Men anslutningsfördraget ger också EU:s nuvarande medlemsstater möjlighet att införa övergångsregler avseende fri rörlighet för samtliga nya medlemsstater utom Malta och Cypern. Miljöpartiet de gröna välkomnar EU:s utvidgning. Vi tror att ökningen av antalet EU-länder kan bidra till att göra EU mindre centralistiskt och likriktat.

Miljöpartiet är starkt kritiskt till regeringens skrivelse där det föreslås att den fria rörligheten för arbetstagare från de nya EU-länderna begränsas genom bland annat kravet på arbetstillstånd. Förslaget om övergångsregler anser vi skapa en djup spricka i EU och gör att länderna i EU delas upp i ett A- och ett B-lag, där den fria rörligheten för människor starkt begränsas.

En rad förhållanden har uppmärksammats den senaste tiden vad gäller situationen på den svenska arbetsmarknaden, problem som påstås kunna förvärras i samband med utvidgningen. Vi anser att dessa problem måste åtgärdas oavsett utvidgningen. Vi är beredda att arbeta konstruktivt för att få en bättre fungerande svensk arbetsmarknad, en arbetsmarknad som präglas av jämlikhet och likabehandling. Vi föreslår åtgärder som är generella och lika för alla, oavsett om det är nya eller gamla EU-medborgare. Det handlar om att motverka svartarbete, ekonomisk brottslighet och utnyttjande av människor. Genom att hindra underbudskonkurrens från oseriösa företag som bygger på fusk med sociala avgifter och skatter vill vi förbättra näringslivets villkor.

Miljöpartiet arbetar för att Sverige ska vara ett öppet land gentemot omvärlden. De som vill komma till vårt land för att arbeta och bosätta sig skall kunna göra det i betydligt större utsträckning än idag. Vår strävan är att det ska gälla både i EU och i Sveriges förhållande till resten av världen.

3 Nej till övergångsregler

Ett EU med fri rörlighet för kapital, varor och tjänster men inte för människor visar på tydliga politiska prioriteringar från de olika nationella regeringarna inom EU. Det handlar om en integration på ojämlika villkor där medborgarna i de nya EU-länderna diskrimineras genom att de utestängs från de gamla EU-ländernas arbetsmarknad. Människor som längtat efter en bättre framtid utanför sina nationsgränser hindras att göra det genom krav på att bland annat arbetstillstånd ska sökas redan i hemlandet.

Den svenska regeringen lovade i samband med det svenska ordförandeskapet i EU, första halvåret 2001, att Sverige inte skulle ha några övergångsregler som begränsar arbetsmarknaden för de nya EU-medborgarna. Det är därför ett stort svek att regeringen nu har ändrat uppfattning. Som skäl för en ändrad uppfattning anförs från regeringen att ”flertalet av nuvarande EU/EES-medlemsstater, däribland Sveriges grannländer, har infört eller har för avsikt att införa övergångsregler inom kort”. Vi menar att den svenska regeringen, istället för att agera för att så få medlemsstater som möjligt införde övergångsregler, i själva verket genom sitt beslut bidrog till att ett flertal länder som inte hade planer på att införa övergångsbestämmelser gjorde det, däribland Storbritannien och Irland.

3.1 En dynamisk arbetsmarknad

Behovet av arbetskraft i Sverige kommer att öka redan inom några år. Det är då viktigt att Sverige är ett attraktivt land för arbetskraft från bland annat de nya medlemsländerna. En friare rörlighet av arbetskraft och att företag kan rekrytera över gränserna är även viktig för vår ekonomiska utveckling och möjligheterna att klara välfärden på sikt. Att regeringen vill införa begränsningar i arbetskraftens rörlighet genom diskriminerande regler är därför också negativt för Sverige ur ett ekonomiskt perspektiv.

Arbetslösheten i Sverige är hög och många grupper står helt utanför arbetsmarknaden. Det är oroande. Det är viktigt att se till att uppgången som vi nu kan se i den internationella konjunkturen och den ljusnande utvecklingen i den svenska ekonomin inte innebär att arbetslösheten permanentas på en hög nivå. Vi är övertygade om att öppenhet på arbetsmarknaden gentemot de nya EU-länderna går att kombinera med en aktiv arbetsmarknadspolitik och motverkande av diskriminering på arbetsmarknaden så att fler som redan bor i Sverige får arbete.

Vi vänder oss mot uppfattningen att vi först måste se till att de som finns i Sverige får arbete innan vi har öppenhet gentemot människor i andra länder. Det finns inte i samhället ett visst antal arbeten att fördela. Varje människa som flyttar hit för att arbeta och bosätta sig är en tillgång för landet. Det kan leda till ny företagsamhet, fler arbetstillfällen och få positiva effekter på integrationen. Det gäller särskilt i fråga om de nya EU-länderna eftersom det framför allt är välutbildade och unga människor som överhuvudtaget kan tänka sig att använda sig av den fria rörligheten.

3.2 Fri rörlighet – men få väljer att flytta

En nyligen presenterad studie från EU-kommissionen visar att migrationen från de nya EU-länderna till de nuvarande troligen inte kommer att uppgå till mer än 1 procent av de nya EU-ländernas totala befolkning. De flesta som vill flytta från de nya EU-länderna är unga och välutbildade. Det är alltså inte arbetslösa eller familjeförsörjare som vill flytta, utan unga personer med högre utbildning. Samtidigt är det ingen självklarhet att dessa människor skulle vilja komma just till Sverige för att arbeta. Sverige behöver bli ett mer attraktivt land att invandra till bland annat genom att den etniska diskrimineringen på arbetsmarknaden bryts. De unga och välutbildade människor som vill komma till Sverige är knappast ett problem utan en tillgång.

Enligt EU-kommissionen visar erfarenheter från tidigare utvidgningar att ett EU-medlemskap snarare minskar utflyttningen än ökar den. I slutet av 1970-talet emigrerade årligen 120 000 spanjorer till andra EU-länder, medan siffrorna sjönk till mellan 2 000 och 3 000 efter Spaniens EU-inträde. Erfarenheter visar att människor inte gärna bryter upp från sitt land för att bosätta sig i ett land med ett annat språk, kultur, religion och traditioner.

Det går bra för de nya EU-länderna. De nya EU-länderna har idag den största tillväxttakten inom EU och människors livsvillkor förbättras. Investeringarna, däribland från svenska företag, ökar dramatiskt och nya arbetstillfällen skapas. Att människor i de nya EU-länderna skulle välja att flytta till Sverige i stor utsträckning förefaller i detta perspektiv inte troligt.

3.3 Socialförsäkringssystemen

Vi beklagar djupt att den socialdemokratiska regeringen, med statsminister Göran Persson i spetsen, skapat en oro hos många människor genom att tala om ”social turism”. Vi menar att de farhågor om ”överutnyttjande” av de svenska socialförsäkringssystemen som regeringen tar upp i skrivelsen är kraftigt överdrivna. Det finns inga fakta som styrker att medborgarna från de nya EU länderna skulle vara benägna att använda de sociala förmåner som finns i Sverige på något annat sätt än svenska medborgare. Regeringens ställningstagande för diskriminerande övergångsregler är därför mer grundat på rädsla än på relevanta fakta. Vi tror inte människor från de nya EU-länderna vill komma till Sverige för att leva på bidrag, utan för att arbeta och förverkliga sina drömmar. Om det uppkommer oseriösa företag som erbjuder anställning till låg lön samtidigt som de informerar arbetstagaren om olika sociala förmåner att räkna in i den totala inkomsten så kan dessa problem motverkas på andra sätt än övergångsregler (se t.ex. 4.3, 4.4, 4.5).

4 En fungerande arbetsmarknad

Det finns redan idag stora problem på den svenska arbetsmarknaden. Svartarbete, ekonomisk brottslighet, företag som undanhåller skatter och avgifter, diskriminering och arbetstagare som utnyttjas på sätt som inte är acceptabla måste motverkas. Vi behöver istället en arbetsmarknad som präglas av jämlikhet och likabehandling. Genom att skapa en bättre fungerande svensk arbetsmarknad kan vi göra utvidgningen av EU till något positivt både för de människor som redan finns i Sverige och för dem som väljer att komma hit för att arbeta.

Vi kommer att arbeta konstruktivt i riksdagen för att de förslag vi lägger fram för en bättre arbetsmarknad genomförs skyndsamt. Många av förslagen kräver lagändringar och tar därmed tid att genomföra. Vi bedömer emellertid att dessa förslag inte behöver genomföras innan den fria rörligheten för EU:s nya medborgare börjar gälla.

4.1 Ökade ansträngningar mot diskriminering i arbetslivet

För att arbetstagare från de nya EU-länderna och utlandsfödda som lever i Sverige idag ska kunna få arbete som motsvarar deras kompetens och kvalifikationer är det nödvändigt att komma tillrätta med diskrimineringen i arbetslivet. Inte minst Integrationsverkets senaste rapport visar att människor med annan bakgrund än den svenska diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden. Denna omfattande etniska diskriminering kostar samhället många miljarder varje år. Om utlandsfödda hade samma arbetskraftsdeltagande som svenskfödda skulle arbetsutbudet öka med 164 000 personer, eller med 3,7 procent. Enligt KI:s generaldirektör Ingemar Hansson ger en ökning av arbetsutbudet på lång sikt en motsvarande ökning av sysselsättning och BNP med samma storleksordning. Om utlandsfödda slutade diskrimineras på arbetsmarknaden skulle på lång sikt BNP öka med nästan 90 miljarder per år.

4.1.1 Nya insatser mot diskriminering

Sverige måste ha en arbetsmarknad som välkomnar människor med olika bakgrund. Det är i högsta grad en tillväxtfråga. Det borde inrättas en samlad myndighet som arbetar strategiskt och samhällsanalytiskt mot all slags diskriminering. Integrationsverkets och diskrimineringsombudsmannens (DO) roll bör utvärderas, revideras och kompletteras. Även det lokala arbetet mot diskriminering bör förstärkas.

4.1.2 Kunskap och information om diskriminering

Till de arbetsrättsliga lagar som tillkom under 1970- och 80-talet, t.ex. LAS och MBL, anslogs stora resurser för att både de fackliga företrädarna och arbetsgivarna skulle utbildas i de nya rättigheterna och skyldigheterna. Detta ledde till en stor folkbildningskampanj där de arbetsrättsliga lagarna implementerades väl i det sätt den svenska arbetsmarknaden fungerade. Både det skydd lagarna ger och översynen av att lagen efterlevs blev en facklig fråga. De arbetsrättsliga lagar som behandlar diskriminering utifrån kön, etnicitet, funktionshinder och sexuell läggning har, såsom de ser ut idag, utvecklats under 1990-talet. Resurser har inte tillförts parterna för att på samma sätt som med de tidigare arbetsrättsliga lagarna införliva diskrimineringsskyddet fullt ut i arbetslivet via den modell som idag finns för aktivt arbete på arbetsplatserna. Vi är övertygade om att det enda sättet att få ett starkt skydd mot diskriminering är att de fackliga organisationerna driver dessa frågor lokalt. Vi vet också att utbildning är ett effektivt verktyg för att se till att lagarna implementeras lokalt. Miljöpartiet vill därför att det anslås statliga medel för en folkbildningskampanj mot diskriminering i arbetslivet, som ägs och drivs av parterna, avseende information och utbildning om diskrimineringslagarna.

4.1.3 Anti-diskrimineringsklausuler i offentlig upphandling

För att komma åt problemen med den etniska diskrimineringen i arbetslivet krävs mer än nya lagar och information. Vi vill använda den offentliga upphandlingen som ett aktivt verktyg för att motverka diskriminering. Den offentliga upphandlingen omfattar ca 400 miljarder kronor om året. Genom att införa anti-diskrimineringsklausuler i den offentliga upphandlingen förbehåller sig kommuner, landsting och staten rätten att häva avtal med företag som diskriminerar anställda på grund av etnicitet eller kön. Detta skapar helt nya incitament för företag att förebygga olika typer av diskriminering. Anti-diskrimineringsklausuler kan tillämpas inom ramen för gällande EG-rätt. Användningen av anti-diskrimineringsklausuler vid all offentlig upphandling bör införas senast 2005.

4.1.4 Ratificera ILO-konvention nr 94

Miljöpartiet anser att offentlig upphandling kan och bör användas som ett verktyg för att vidmakthålla och främja sociala förbättringar i samhället. Den möjligheten används för närvarande i alltför liten utsträckning. Om offentlig upphandling av en tjänst leder till utslagning, stress och otrygghet, sämre kvalitet på tjänsterna eller varaktig arbetslöshet orsakas samhället stora kostnader och de enskilda onödigt lidande. Det ligger i samhällets intresse att se till att offentliga medel inte används i verksamhet som är förknippad med ekonomisk brottslighet, såsom svartjobb och annat skatte- och avgiftsfusk. Idag har sju av EU:s nuvarande medlemsstater ratificerat ILO:s konvention nr 94 om ”arbetsklausuler i kontrakt där offentlig myndighet är part”. Av EG-domstolens domar framgår att EG-regler inte hindrar att samhället uppställer sociala krav på leverantörer av varor och tjänster. Miljöpartiet anser att Sverige omgående bör ratificera ILO:s konvention nr 94 så att denna tillämpas vid statlig, landstingskommunal och kommunal upphandling.

4.2 Socialt ansvar för storföretagen – entreprenadavdrag

I kedjor med många underentreprenörer tycks det inom vissa branscher finnas en stor illegal verksamhet. De anställda får ”svarta” löner, ibland väldigt låga, och framför allt saknar de det skydd som ett kollektivavtal ger och de hamnar också utanför en del av samhällets skyddssystem. Staten förlorar skatteintäkter och de seriösa företagen som vill göra rätt för sig slås ut och har ingen möjlighet ett konkurrera med dem som fuskar med underbudskonkurrens. Vi är därför beredda att diskutera ett obligatoriskt system för entreprenadavdrag eller ett annat system där ansvaret för betalning av skatter och sociala avgifter läggs på huvudentreprenören. I ett sådant arbete bör särskilt småföretagens villkor beaktas, liksom eventuella likviditetsproblem. Tanken med entreprenadavdrag är att minska möjligheten till fusk hos underleverantörerna och att säkra betalningen för skatter och avgifter. Att lägga ansvaret hos huvudentreprenörerna ligger i linje med annan arbetsrättslig lagstiftning. I t.ex. arbetsmiljölagen är den som utför byggnads- eller anläggningsarbete ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på gemensamt arbetsställe för verksamheten. Vi föreslår att en entreprenör som ingår i det obligatoriska entreprenadavdragssystemet är skyldig att vid varje tillfälle som utbetalning görs till en underentreprenör göra ett entreprenadavdrag.

4.3 Bemanningsföretagen

Lagstiftningen när det gäller bemanningsföretag skiljer sig åt mellan olika länder. Sverige är ett av de länder som har den minst omfattande lagstiftningen när det gäller bemanningsföretag. I ett flertal länder begränsas personaluthyrningen till ett visst antal branscher. I t.ex. Tyskland är det förbjudet med personaluthyrning inom byggbranschen. Riskerna för instabila etableringar är större i uthyrningsbranscher än i många andra branscher eftersom det inte krävs särskilt stora resurser i form av lokaler och utrustning för att starta ett mindre uthyrningsföretag. Vi kan också idag i ett antal branscher, som bygg- och transportbranschen, se hur bemanningsföretag används på ett oseriöst sätt. Det leder till fler utsatta arbetstagare.

4.3.1 Registrering

Vi vill att bemanningsföretag ska registreras. Formerna för registrering bör utformas så att det på en gång bidrar till att undanhålla oseriösa företag och upprätthålla god arbetsmarknadsetik. Alla uthyrningsföretag med anställda bör omfattas av registrering och detsamma gäller personalkooperativa uthyrningsföretag. En nämnd bör bildas som har till uppgift att utöva tillsyn för de företag som registreras. Frågorna om arbetsmarkandsetik och affärsetik ska utvecklas av nämnden enligt praxis. Om företaget inte uppfyller kraven för registrering kan registreringen återkallas.

4.4 Skärpt kontroll av F-skattsedel

Gränsen mellan arbetstagare och företagare är idag inte helt tydlig. Detta utnyttjas av ”oseriösa” företag, konsulter och förmedlare genom att F-skattsedel används på ett felaktigt sätt. Är man arbetstagare ska man omfattas av de arbetsrättsliga lagarna och det skydd som de erbjuder. Vi anser att det ska vara lätt att få F-skattsedel och driva företag. Våra förslag handlar om att skärpa efterkontrollen av dem som beviljats F-skattsedel, inte att sätta upp olika kvalificeringsgrunder för att få F-skattsedel. Vi har sex förslag som bör vidtas vad gäller F-skattsedel:

1. Vi vill få till stånd en mer seriös hantering, men inom ramen för nu gällande regler för F-skattsedlar. När en F-skattsedel beviljas ska anvisningarna när det gäller näringsverksamhet efterlevas och följas upp mycket hårdare. Ett antal frågor bör gås igenom och besvaras innan F-skatt beviljas.

2. F-skattsedel kan idag nekas om innehavaren brister i redovisning eller betalning av skatt eller annan ekonomisk brottslighet förekommit. Här måste det införas en ordning som också gör en sådan kontroll möjlig när den som söker F-skatt inte är bosatt i Sverige. Genom kontakt med hemlandsmyndigheter ska man inom en viss tid ta reda på om skatt betalas för verksamheten i Sverige. Skatteverket måste bli effektivare och bygga upp större kapacitet för internationell ärendehantering.

3. Vid anmälan, från privatperson eller facket, ska Skatteverket, om skälig misstanke om brott föreligger, omedelbart göra en uppföljning av om villkoren för att få F-skattsedel fortfarande gäller. Gäller ej de förhållanden som innehavaren av F-skattsedel intygat om ska F-skattsedeln dras in. Skatteverket bör bygga upp en särskild granskningsenhet som tar emot anmälningar.

4. Det ska vara möjligt för Skatteverket att göra oanmäld revision hos den som innehar F-skattsedel. För att detta ska bli möjligt behövs en lagändring.

5. Det ska införas högre straffavgifter för de företag som använder svart arbetskraft. Sanktionen bör vara omedelbar.

6. Fler faktorer måste beaktas vid ansökan om F-skatt, t.ex. grova oegentligheter i samband med deklaration och vissa typer av ekonomisk brottslighet såsom bokföringsbrott. Tydliga regler behövs så att de som gjort sig skyldiga till mindre brott och efterföljande samhällssanktion inte för all framtid hindras att få F-skattsedel. Vid upprepade brott bör den personkrets som kan granskas vid prövning av F-skatt utökas till att omfatta även andra personer i företaget än företagsledaren. Detta för att undvika så kallade målvakter. Miljöpartiet anser att 20 miljoner kronor bör anslås redan 2004 till Skatteverket för att göra fördjupade kontroller av dem som beviljas F-skattsedel.

4.5 Rätt till information för att övervaka att arbetsgivaren följer träffade kollektivavtal

”Arbetsgivaren ska fortlöpande hålla arbetstagarorganisationen i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.” Så inleds 19 § i medbestämmandelagen (MBL). För att en facklig organisation ska kunna tillvarata sina medlemmars intressen mot arbetsgivaren förutsätter det möjlighet för organisationen att ta del av arbetsgivarens information.

Ett förslag som lagts fram är att 19 § MBL ska förstärkas så att arbetsgivaren blir skyldig att lämna uppgifter som innebär att den fackliga organisationen kan bevaka att arbetsgivaren följer och tillämpar träffade kollektivavtal även på företag där man inte har medlemmar. Detta är viktigt för att Sverige också ska kunna leva upp till EU:s utstationeringsdirektiv. Vi välkomnar en utredning för att pröva en ändring av MBL i denna riktning.

4.5.1 Tystnadsplikt om enskild arbetstagares lön

Den utökade informationsskyldighet enligt 19 § MBL som föreslås har enbart till syfte att göra det praktiskt möjligt att kontrollera att arbetsgivare följer det kollektivavtal företaget är bundet av gentemot den fackliga organisationen. För att kontrollen ska bli meningsfull måste den fackliga organisationen ha rätt att kontrollera att enskilda arbetstagare får ut lön enligt kollektivavtalet, oavsett om dessa är medlemmar i organisationen eller inte. Man måste också ha möjlighet att följa upp denna granskning genom att ställa frågor till enskilda arbetstagare i avsikt att följa upp att handlingar inte upprättats för skens skull och dylikt. Det måste vara möjligt att härleda uppgiften till viss person för att vid behov kunna kontrollera att uppgiften är korrekt. Syftet med förändringen är alltså endast att möjliggöra en effektiv avtalskontroll. De föreslagna ändringarna i 19 § MBL har inte till syfte att sprida uppgifter om enskilda personers löner i största allmänhet. Det är därför rimligt att dessa uppgifter på begäran av arbetsgivaren inte får spridas utanför den mindre krets av personer som är direkt inblandade i avtalskontrollen. Regler om tystnadsplikt finns idag i 21 § MBL. Den paragrafen skulle kunna tillföras ett nytt fjärde stycke enligt följande: Arbetsgivare kan begära att uppgift om lön för enskild arbetstagare som inte är medlem i arbetstagarorganisationen ska omfattas av tystnadsplikt.

I 22 § MBL sägs: ”Den som med tystnadsplikt har mottagit information för lokal eller central arbetstagarorganisations räkning får utan hinder av tystnadsplikten föra informationen vidare till ledamot i styrelsen för organisationen. I sådant fall gäller tystnadsplikten även för styrelseledamoten.”

Det innebär att uppgiften om lön endast får spridas bland dem som är direkt inblandade i avtalskontrollen och att dessa då också blir belagda med tystnadsplikt, d.v.s. exakt samma regler som idag gäller enligt MBL i övrigt. Men med detta förslag gäller tystnadsplikten i denna fråga så snart arbetsgivaren begär det, vilket är en förmånligare regel för arbetsgivaren än vad som gäller enligt MBL i övrigt. I just denna fråga blir det med andra ord tystnadsplikt om arbetsgivaren begär det, och denna begäran kan inte överprövas. Att tystnadsplikten enligt förslaget bara omfattar icke-medlemmar beror på att staten inte bör lägga sig i föreningars inre angelägenheter. Hur uppgifter om medlemmarnas lön ska behandlas är en fråga för fackföreningens medlemmar att själva besluta om.

5 Initiativ för fri rörlighet inom EU

Den fria rörligheten för arbetstagare inom EU är bra sett både ur den enskildes synpunkt och ur ett ekonomiskt perspektiv. Det är en olycklig utveckling att medborgarna i de gamla EU-länderna reser hinder mot arbetstagarna i de nya EU-länderna. Det skapar en negativ spiral som minskar den mänskliga friheten att arbeta och bosätta sig var man vill inom EU-området. Det är inte uteslutet att fler av de nya medlemsländerna följer Ungerns exempel och inför övergångsregler gentemot de gamla EU-medborgarna. En sådan situation skulle naturligtvis också inskränka svenskars möjligheter att arbeta i de nya EU-länderna. De domar som ligger till grund för tolkningen av EU:s bestämmelser vad avser hur den fria rörligheten inom EU ska gälla är problematiska. De innebär bland annat att en arbetstagare som arbetar 10 timmar i veckan i ett annat medlemsland är arbetstagare och därmed har rätt till landets sociala förmåner på samma sätt som andra medborgare. Miljöpartiet anser att regeringen snarast ska ta initiativ för att nå en överenskommelse med övriga EU-länder om att skapa fungerande regler för fri rörlighet inom EU som innebär att arbetstagaren ska ha en lön för att klara den egna försörjningen i det EU-land han eller hon väljer att bosätta sig i. Parallellt med ett sådant arbete bör regeringen inom EU ta initiativ till en nedmontering av begränsningarna i den fria rörligheten som nu införs gentemot de nya EU-medlemmarna.

6 Sammanfattning – ett öppet EU

Miljöpartiet välkomnar EU:s utvidgning och de möjligheter som den fria rörligheten innebär för arbetstagare i de nya EU-länderna. Genom våra förslag för en bättre fungerande svensk arbetsmarknad kan vi se till att utvidgningen blir något mycket positivt för arbetstagare i Sverige, för dem som väljer att komma hit för att arbeta samt för dem som redan idag är utestängda från den svenska arbetsmarknaden på grund av diskriminering.

Sverige behöver en dynamisk arbetsmarknad. Vi behöver göra det attraktivt för människor att vilja komma till vårt land för att arbeta. En friare rörlighet av arbetskraft och att företag kan rekrytera över gränserna är även viktigt för vår ekonomiska utveckling och möjligheterna att klara välfärden på sikt. Ett flertal rapporter från Kommunförbundet och AMS visar att vi i samband med de stora pensionsavgångarna, redan om sex år, kommer att få arbetskraftsbrist inom många sektorer. Den nyligen utkomna Långtidsutredningens bilaga 3 ”Regional utveckling – utsikter till 2020” (SOU 2004:34) belyser de regionala konsekvenserna i en framtid då befolkningens medelålder och den regionala försörjningsbördan ökar. Det handlar om utmaningar som personalförsörjning, fungerande lokala arbetsmarknader och utvecklingen av skatteunderlaget. I ljuset av denna utveckling anser vi att regeringens förslag om att införa begränsningar i arbetskraftens rörlighet genom diskriminerande regler också är negativt för Sverige ur ett ekonomiskt perspektiv.

Samtidigt som vi säger nej till att införa diskriminerande övergångsregler gentemot de nya EU-medborgarna arbetar vi konstruktivt för en bättre fungerande svensk arbetsmarknad. Det finns redan idag stora problem som kräver politisk handling. Svartarbete, lönedumpning, ekonomisk brottslighet, företag som undanhåller skatter och avgifter, diskriminering och arbetstagare som utnyttjas hänsynslöst är inget vi accepterar. Vi vill reformera arbetsmarknaden så att vi får mer av jämlikhet och likabehandling av arbetstagare. Kring dessa frågor har vi gröna hittat en samsyn med LO.

Vi föreslår större socialt ansvar för storföretagen genom att minska möjligheter till fusk hos underentreprenörer och för att säkra betalningen för skatter och sociala avgifter. Bemanningsföretag ska registreras så att de oseriösa företagen inte ska kunna konkurrera med att betala låga eller svarta löner till arbetstagarna. Efterkontrollen av F-skattsedlar ska skärpas så att dessa inte används för ekonomisk brottslighet. Detta ska göras utan att göra det svårare för människor att starta egna företag genom ökad byråkrati. Vi är också beredda att pröva möjligheten för fackliga organisationer att bättre kunna bevaka att arbetsgivare följer kollektivavtalen som de har förbundit sig till i företag som saknar medlemmar i facket. Därmed får vi en effektiv kontroll mot lönedumpning. Med en fungerande arbetsmarknad behövs inga begränsningar i de nya EU-medborgarnas möjligheter att komma till Sverige för att arbeta. Vi kombinerar öppenhet med rättvisa och jämlika spelregler på arbetsmarknaden.

Stockholm den 26 mars 2004
Maria Wetterstrand (mp)
Peter Eriksson (mp)	Mona Jönsson (mp)
Leif Björnlod (mp)	Åsa Domeij (mp)
Barbro Feltzing (mp)	Gustav Fridolin (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)	Ulf Holm (mp)
Mikael Johansson (mp)	Lotta N Hedström (mp)
Claes Roxbergh (mp)	Yvonne Ruwaida (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)	Kerstin-Maria Stalin (mp)
Mikaela Valtersson (mp)	Lars Ångström (mp)