med anledning av skr. 2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-talet

Motion 2001/02:Sf28 av Margit Gennser m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omsvängningen i regeringens integrationspolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den låga måluppfyllelsen i regeringens integrationspolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en bättre introduktion för nyanlända flyktingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en bättre fungerande arbetsmarknad.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en radikal förändring av politiken för arbete och företagande.

2 Regeringens omsvängning är positiv

Regeringens omsvängning i det man kallar integrationspolitiken är positiv – från en betoning av bidragsberoende till egenförsörjning. Vi moderater har drivit denna linje länge. Särlösningar och särskilda bidrag skall endast avse den första tiden i Sverige och ha som syfte att snarast möjligt leda till egenförsörjning. Regeringens främsta medel för att uppnå detta har varit att upprätta ett integrationsverk samt att ge riktade bidrag till i olika projekt i storstäderna. Vi har motsatt oss båda delarna. Statliga verk och statliga bidrag till projekt leder inte till minskat bidragsberoende. För att de som invandrar till Sverige snabbare skall kunna försörja sig själva krävs dels ett förbättrad introduktion till det svenska samhället, dels mekanismer för att förbättra matchningen av arbetssökande och arbetsgivare, dels en radikal omläggning av den generella ekonomiska politiken i form av avregleringar och sänkta skatter.

3  men måluppfyllelsen är fortfarande låg

Regeringens skrivelse visar att måluppfyllelsen i den egna integrationspolitiken är tämligen låg.

Arbetslösheten har minskat bland invandrade personer, men är fortfarande mycket högre än bland infödda svenskar. Det gäller särskilt personer från utomeuropeiska länder. De invandrade personer som har arbeten har i genomsnitt sämre anställningsvillkor och lägre lön, i förhållande till sin utbildning och arbetslivserfarenhet, än infödda svenskar. Det gäller både låg- och högutbildade. Denna underordnade ställning på arbetsmarknaden innehas inte bara av dem som själva invandrat utan går även i arv till barnen.

Bidragsberoendet har minskat i takt med arbetslösheten, men är fortfarande mycket större bland utrikes födda än bland svenskar. Det är vanligare bland invandrade personer att man uppbär socialbidrag trots att man har arbete. Den lägre lönen går, när skatten är dragen, helt enkelt inte att försörja sig på.

Enligt regeringens egen bedömning är introduktionen för nyanlända flyktingar ännu inte anpassad till individens bakgrund och förutsättningar. Integrationsverkets rapport Integration 2001 från februari 2001 pekade på en rad brister, bl.a. (s. 61):

• Väntetiden för att få börja undervisningen kan i vissa kommuner bli lång.

• Sfi-deltagarna delas sällan in efter yrkesbakgrund.

• Systemet för finansieringen av svenskstudier för andra än flyktingar missgynnar den som behöver studierna mest.

• En stor andel av deltagarna i introduktionen fullföljer aldrig sfi-undervisningen. Endast omkring hälften hade uppnått godkänd nivå efter fyra år i riksdagsrevisorernas utvärdering.

• En stor andel, 40 procent av de flyktingmottagande kommunerna (112 st), erbjöd inga möjligheter att välja inriktning på introduktionsprogrammet (år 1999).

• Arbetsförmedlingen kommer för sent in i introduktionen, även om det här finns stora variationer mellan lokala kontor. En av anledningarna är att förmedlingarna kräver godkänd sfi-nivå för att aktivt bistå den arbetssökande.

• Sfi måste bli bättre enligt arbetsförmedlarna. De arbetssökande som kommer därifrån kan alldeles för lite svenska för att kunna ta ett arbete. Ibland även för att kunna delta i arbetsmarknadspolitisk åtgärd – trots godkänd sfi.

Dessa brister i introduktionen förlänger naturligtvis bidragsberoendet och försvårar möjligheten till egenförsörjning.

4 En moderat politik för att göra alla delaktiga

Vår politik för att göra alla delaktiga i det svenska samhället har länge haft egenförsörjningen som mål. Politiken har tre delar. Endast den första delen berör specifikt invandrade personer och består av en förbättrad introduktion för nyanlända flyktingar till det svenska samhället, framför allt genom en mer flexibel och individanpassad språkundervisning. En andra del innehåller lösningar för att förbättra matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare. Den berör såväl invandrade som infödda svenskar, men eftersom de som invandrat i högre grad saknar arbete är förbättringar på detta område särskilt viktiga för dem. En tredje del innehåller de moderata förslagen för att förbättra de generella förutsättningarna för arbete och företagande genom skattesänkningar och avregleringar.

4.1 Bättre introduktion

4.1.1 Sfi-check för att lära sig svenska

God kunskap i det språk som talas är vanligtvis till hjälp för att kunna delta i samhället på ett fruktbart sätt. Det är också en gammal sanning att människor lär sig bäst om utbildningen är behovsanpassad.

Kraven på svenska för invandrare (sfi) måste skärpas och utbildningen individualiseras. Utbildningen i svenska skall skapas kring den enskildes behov och förutsättningar. För att åstadkomma detta bör de som invandrat få en check som de kan köpa undervisning i svenska för. På så sätt undviks många av de problem som är förknippade med dagens svenskundervisning. En modell med sfi-check ger makten till dem det berör. Checken skall givetvis individanpassas efter behovsprövning så att var och en ges möjligheter till undervisning utifrån sina individuella behov. När pengarna följer individen kommer konkurrensen mellan utbildningsanordnarna att höja kvaliteten. Vi anser dock trots detta att sfi-undervisningen årligen skall utvärderas och resultaten offentliggöras.

4.2 Bättre fungerande arbetsmarknad

4.2.1 Ge individen rätt att välja arbetsförmedlare och utbildare

Den offentliga arbetsförmedlingen är en omfattande organisation med invanda rutiner, normer och administrativa regler. Den är inte i alla delar anpassad till framtidens arbetsmarknad. Den uppvisar stora brister när det gäller att stödja och hjälpa människor med bakgrund i ett annat land.

Vi anser att man skall kunna välja den aktör som passar en själv bäst. Det kan exempelvis röra sig om ett bemanningsföretag eller rekryteringsföretag som specialiserar sig på att hjälpa och stödja arbetslösa personer med inriktning mot tekniska eller vårdande yrken.

Det kan handla om människor med rötter i andra länder som redan har en gedigen utbildning, men som behöver komplettera sina tidigare kunskaper eller förbättra sina språkkunskaper.

Varken stat eller kommun bör i första hand bedriva någon reguljär förmedlingsverksamhet. Statens roll bör vara att garantera att det finns fungerande arbetsförmedling på alla det drygt hundratal geografiska delarbetsmarknader som finns i vårt land.

Flera av de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör slopas till förmån för mer individuellt inriktade insatser. Dessa individuella åtgärder kan och måste få variera beroende på individens bakgrund, intresse och motivation. Det är emellertid säkert att utbildning av olika slag kommer att utgöra den dominerande insatsen.

4.2.2 Validering av utländsk yrkeskompetens viktigt

Vi ser också problem med att personer med framför allt utomnordisk utbildning och yrkeserfarenhet har svårt att få sin utbildning och sina erfarenheter översatta till svenska förhållanden. Det är inte sällan invandrade personer möts av en okunskap och en oförståelse för vilken kunskap de har inom sitt yrkesområde. Det handlar om såväl högutbildade akademiker som många andra med gedigna yrkeskunskaper. Det dessa personer behöver är inte att bli placerade i långdragna grundläggande kurser i svenska språket och under tiden förlora i yrkeskunnande genom att hamna utanför yrkeslivet. Vad som behövs är hjälp med översättningen av kompetensen.

Utredningen om validering av utländsk yrkeskompetens (SOU 2001:78) har lämnat sitt slutbetänkande med förslag till åtgärder, och en försöksverksamhet med validering av utländsk kompetens på gymnasial nivå har påbörjats. Regeringen avser att komma med förslag till riksdagen till hösten. Det är beklagligt att problemet har fått vänta så länge, men vi förutsätter att regeringen håller tiden och kommer med förslag till hösten.

4.2.3 Diskriminering är diskriminering oavsett orsak

I Sverige har vi ett flertal diskrimineringsombudsmän för till exempel homosexuella, invandrare och kvinnor. Ur en liberal synvinkel går det inte att hänföra diskrimineringsorsaken till en grupp, då det är individen som blir diskriminerad. Försök att åtgärda diskriminering baserat på grupptillhörighet riskerar att reducera människan till en statistisk egenskapskombination. Rent praktiskt kan man fråga sig vart en homosexuell invandrarkvinna skall vända sig, och på vilken grund hon blir diskriminerad. Det är intressantare att motverka diskriminering oavsett orsak.

Diskriminering innebär att en person blir bedömd på grundval av fakta som är ovidkommande. Därför är det bättre att försöka motverka diskriminering genom att skapa ett ombudsmannaskap för diskriminering oavsett vilken så kallad grupp den diskriminerade tillhör. Dessutom bör lagen skrivas om som en generell antidiskrimineringslag så att all diskriminering betraktas som olaglig oavsett orsak.

4.3 Förbättra förutsättningarna för arbete och företagande

Det måste löna sig att arbeta, och möjligheten att leva på sin lön måste förbättras. Därför satsar Moderaterna på stora skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.

Förutsättningarna för företagande måste förbättras genom skattesänkningar för företagande och en avreglering av arbetsmarknaden. Denna politik förbättrar avsevärt förutsättningarna för egenförsörjning för såväl infödda som invandrade svenskar.

4.3.1 Man skall kunna leva på sin lön

En naturlig princip borde vara att den som betalar skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den som får bidrag inte skall behöva betala skatt. Så är det inte i Sverige i dag. Om man ser till att människor från början får behålla tillräckligt av sin inkomst skulle mycket av dagens ineffektiva och kränkande rundgångspolitik kunna avskaffas. De höga marginaleffekter som finns i skatte- och transfereringssystemen är ett stort hot mot integration och social rättvisa. Marginaleffekterna gör att människor inte kan påverka sina ekonomiska förhållanden genom att arbeta mer eller öka sina inkomster och drabbar särskilt hårt utsatta grupper i samhället. Att ta kortvariga arbeten, att börja arbeta efter arbetslöshet och att gå från deltid till heltid lönar sig ibland inte alls eftersom bidragen då minskar och skatten ökar.

Det är mot denna bakgrund viktigt att successivt sänka inkomstskatten. På så sätt ökar friheten och därmed vars och ens möjlighet och förmåga att ta ansvar för den egna livssituationen. I synnerhet gäller det dem som i dag har låga inkomster. Vi vill genomföra en inkomstskattereform med tyngdpunkten på låg- och medelinkomsttagare. Inkomstskattereformen består av höjda grundavdrag för alla, grundavdrag för barn, förvärvsavdrag för dem som arbetar och en successiv avveckling av den statliga inkomstskatten. När reformen är genomförd undantas de första 50 000 kronorna helt från beskattning. Därtill undantas 13 % av förvärvsinkomsterna från beskattning genom ett förvärvsavdrag. Har man barn undantas ytterligare 15 000 kronor per barn från beskattning.

4.3.2 Sänk skatten på företagande

Skatten på företagande är hög i Sverige. Det medför att kapital och ägandet av företag flyttar till andra länder samt till att nya företag startas i alldeles för liten utsträckning. Att starta eget företag skulle kunna vara en väg till egenförsörjning för många fler invandrade personer om inte skatten på företagande vore så hög.

Vi vill att beskattningen av ägande och kapital skall minskas genom att förmögenhetsskatten avskaffas och dubbelbeskattningen på utdelningar tas bort. Härigenom kan Sverige konkurrera bättre om företagande och kunskaper.

Barriärerna mot nyföretagande utgörs inte bara av höga skatter utan även av en underutvecklad riskkapitalmarknad och för snäva regler för att anställa personal.

4.3.3 Inför inkubatorer

I flera länder har så kallade inkubatorer inrättats. Deras uppgift är att kanalisera riskkapital till företag på groddstadiet för att på så sätt tillvarata spetskompetens. Såväl infödda som invandrade innovatörer kan alltså ta hjälp av inkubatorerna för att utveckla högteknologiska exportprodukter. Rapporterna pekar entydigt på goda resultat av dessa verksamheter.

Vi anser att stat och näringsliv bör avsätta medel till en professionell fond, som har till uppgift att reducera risken för investeringar i nya företag. Fonden, som skall vara oberoende, ges i uppdrag att samverka med teknologiska inkubatorer vilka hjälper till att utveckla entreprenörers innovationsidéer. Fonden återbetalas av de företag som överlever, med royaltyer på omsättningen. På detta sätt odlas en affärskultur i stället för att staten bygger upp ett system för bidrag till företag.

4.3.4 Avreglera arbetsmarknaden

Den svenska lagstiftningen rörande anställningsvillkor gör det mer riskabelt ur ekonomisk synvinkel för företag att nyanställa än vad det borde vara. Detta försvårar för de människor som står utanför arbetsmarknaden, ofta invandrade personer, att komma in på den. Ett annat problem med denna lagstiftning är att den inte är anpassad för andra anställningsformer än dem som finns i dag. Möjligheterna att lagligt driva företag med lösare anställningsformer och till exempel på familjebasis är begränsade. Det vill vi förändra.

Stockholm den 4 april 2002
Margit Gennser (m)
Gustaf von Essen (m)	Göran Lindblad (m)
Cecilia Magnusson (m)	Margareta Cederfelt (m)
Björn Leivik (m)	Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl G Nilsson (m)	Leif Carlson (m)