med anledning av skr. 1988/89:153 med redogörelse för en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

Motion 1989/90:Sf1 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av skr. 1988/89:153 med
redogörelse för en överenskommelse om vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

Mot.
1989/90
Sfi—4

m.m. för år 1990

Den 1 januari 1970 infördes den s.k. sjukronan som avgift för läkarbesök i
sjukvården. Samtidigt reglerades även andra avgifter. Det blev ett radikalt
förenklat ersättningssystem som då började användas. Avgiftsnivån lades så
att ingen av ekonomiska skäl skulle avstå från att söka sjukvård.

Sedan dess har patienternas egen avgift ökat kraftigt utan att följa den allmänna
prisutvecklingen. 1 dag kostar ett läkarbesök 60 kr., tillägg för hembesök
är 30 kr., sjukvårdande behandling är 35 kr., telefonförfrågning 25 kr.
och vårdavgiften per dygn är 55 kr. Till detta kommer att kostnaderna för
medicin har ökat till 60 kr.

Hade sjukronorsreformen knutits till förändringar i konsumentpriser sä
hade patienterna i år fått betala en avgift på 30 kr. En likartad knytning till
basbeloppet hade inneburit en avgift på 25 kr.

Den enda anledningen till att patientkostnaderna fördubblats i förhållande
till den allmänna prisnivån måste vara att den fått följa den kostnadsutveckling
som förekommit inom landstingen och att denna påverkat förhandlingarna
mellan staten och landstingskommunerna så att man nu hamnat på
en hög avgiftsnivå.

Att det inte är en naturnödvändighet med höga patientavgifter visar
Värmlands läns landsting som i dag tar 30 kr. och väl följer kostnadsutvecklingen.
Örebro och Västmanland har även de lägre egenavgifter för sjukvården
men i övrigt följer landstingen det uppgjorda avtalet mellan regeringen
och Landstingsförbundet.

Var den ekonomiska smärtgränsen ligger för att människor skall avstå från
att söka vård är säkert svårt att fastställa men med den kraftiga ökning vi nu
har av egenavgiften finns det antagligen redan nu grupper som på grund av
ekonomiska svårigheter drar sig för att gå till en läkare. För att inte fler skall
göra sådana överväganden föreslås att patienternas kostnader indexregleras.
Vilket i sig rimligtvis borde ge en samhällsekonomisk vinst med tidigare behandlingsinsatser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sfi-4

nen anförts om indexreglering av alla patientavgifter inom landsting- Mot. 1989/90
ens sjukvårdsområden. Sfi

Stockholm den 3 oktober 1989

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

2