med anledning av prop. 1992/93:193 Sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna

Motion 1992/93:Sf31 av Doris Håvik m.fl. (s)

De allmänna försäkringskassornas datasystem fick sin
nuvarande utformning i början av 1970-talet. Redan på ett
tidigt stadium konstaterades att systemet borde förbättras.
Frågan om förändringar i datasystemet har utretts i olika
omgångar. En parlamentarisk utredning, ALLFA-
kommittén, lade under år 1981 fram förslag till förändringar,
vilka dock aldrig genomfördes. I stället fick
Riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en ny utredning,
den s.k. FAS 90. Efter flera års utredande lade verket år
1988 fram ett förslag som bl.a. innebar att grundinformation
för sjuk- och föräldraförsäkringen skulle lagras i lokala
register, medan register för bl.a. pensioner, barnbidrag och
bidragsförskott i första hand skulle föras centralt. Inte
heller förslagen i verkets utredning genomfördes, utan en
ny utredning, Utredningen om socialförsäkringsregisterlag,
gavs i uppdrag att med utgångspunkt från dessa förslag i en
första etapp lämna förslag till hur man i en första etapp
skulle kunna registrera uppgifter om sjukpenning- och
rehabiliteringsärenden hos försäkringskassornas
lokalkontor.

Regeringen har nu i proposition 1992/93:193 med
utgångspunkt från Registerlagsutredningens
delbetänkande, SOU 1991:9 Lokala
sjukförsäkringsregister, lämnat förslag till inrättande och
utformning av sådana lokala register.

Moderniseringen av försäkringskassornas datasystem
brådskar. Det är därför angeläget att registerfrågorna
klarläggs så att en sådan modernisering blir möjlig.

ADB-mediet är ett utmärkt hjälpmedel för att
rationalisera hanteringen av den allmänna försäkringen.
Detta gäller inte minst upprättandet av olika register för
försäkringskassornas behov. Kassorna hanterar många
uppgifter av känslig karaktär som rör de försäkrade. Av det
skälet är det viktigt att lagreglera vilka uppgifter som skall
få finnas i ett sjukförsäkringsregister. På så sätt skapas ett
skydd för att integritetskänsliga uppgifter behandlas på ett
riktigt sätt hos kassorna. Vi tillstyrker därför införande av
en särskild registerlag.

Det datastöd som f.n. finns är i stort sett helt inriktat på
att underlätta utbetalning av ersättning från försäkringen.
En viktig anledning till att införa ett sjukförsäkringsregister
är emellertid att ge försäkringskassorna ett ordentligt
datastöd vid deras handläggning av försäkringsärenden.
Denna anledning får inte glömmas bort. Med de
begränsningar av registerinnehållet som föreslås i
propositionen är det risk för att man tvingas föra ett
manuellt register vid sidan av det ADB-baserade registret.
En sådan ordning innebär knappast att handläggningen
förenklas. De integritetsskäl som anförts för att begränsa
innehållet i de föreslagna registren bär inte särskilt tungt
mot bakgrund av att de manuella registren, som finns i dag,
utgör en betydligt större integritetsrisk än ett väl skyddat
datasystem. En rimlig avvägning mellan den enskildes
integritet och den allmänna försäkringens behov måste
emellertid göras.

Ändamålet med lokala sjukförsäkringsregister är att
underlätta och effektivisera handläggningen av frågor
angående enskilda människors sjukdomar och
rehabilitering. Registren kan också ge värdefulla uppgifter
när det gäller att förebygga uppkomsten av sjukdomar och
göra förbättringar i arbetsmiljön. Det är därför
förvånansvärt, att regeringen i propositionen föreslagit att
uppgifter om diagnoser inte skall få förekomma i
sjukförsäkringsregistren. Sådana uppgifter har nämligen
utomordentlig betydelse för kassornas handläggning av
sjukpenning- och rehabiliteringsärenden. Denna betydelse
har snarare ökat än minskat under senare tid. Uppgifterna
behövs för att de försäkrade skall kunna få en effektiv och
snabb hjälp tillbaka i arbete. Det ligger således både i den
försäkrades och i försäkringens intresse att registren
innehåller uppgifter om diagnoser. Såväl utredningen som
Riksförsäkringsverket anför tunga argument för varför
sådana uppgifter bör ingå i registren. Försäkringskassorna
får via diagnosregistrering möjligheter att spåra särskilt
frekventa diagnoser hos vissa arbetsgivare, inom vissa
branscher eller inom vissa geografiska områden. Om
kassorna har sådan kunskap kan man ta initiativ till åtgärder
för att förbättra situationen. Vi anser därför att den
paragraf i lagförslaget som behandlar registerinnehållet bör
kompletteras på den här punkten.

Förslaget om förbud mot diagnosregistrering anförs
också i propositionen som argument för att uppgifter om
behandlande läkare eller annan intygsgivare inte heller
skall få förekomma i sjukförsäkringsregistret. Även i det
här fallet avviker förslaget i propositionen från
utredningen. Enligt vår uppfattning är det uppenbart att
handläggningen av ett försäkringsärende underlättas av om
behandlande läkare finns registrerad. Det handlar inte
enbart om att kontakterna med läkaren underlättas. Om en
försäkrad ofta byter läkare kan detta i sig utgöra ett skäl för
att närmare utreda rätten till sjukpenning eller behovet av
rehabilitering. Det kan också finnas anledning att diskutera
olika läkares sjukskrivningsmönster vad avser
sjukskrivningens längd, användning av olika
sjukskrivningsnivåer etc. Behovet av uppgifter i registren
om behandlande läkare är därför stort och lagförslaget bör
således kompletteras även i det här avseendet.

Propositionen innehåller vidare förslag som innebär att
uppgifter om vilken företagshälsovård som en person
tillhör inte skall ingå i sjukförsäkringsregistret.
Föredragande statsrådet anser inte, att uppgifter av det
slaget tillhör de mera integritetskänsliga, men väljer ändå
att undanta sådana uppgifter från registret. Vi anser att
uppgift om företagshälsovårdstillhörighet bör ingå i
sjukförsäkringsregistret framför allt därför att den utgör ett
viktigt underlag för åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.

Denna del av förslaget leder in på de
ändamålsbeskrivningar för ett
sjukförsäkringsregister som anges i propositionen. Vid
remissbehandlingen av utredningens förslag på den här
punkten har arbetsmarknadsstyrelsen framfört att
Arbetsmarknadsverket för sitt uppdrag har behov av de
uppgifter som kommer att finnas i registren.
Arbetarskyddsverket föreslår att registerändamålen
utvidgas till att omfatta verkets behov av uppgifter om
sjukfrånvaron, sammanställd på arbetsställenivå, samt vissa
basfakta när det gäller misstänkta fall av arbetsrelaterade
skador. Arbetsmiljöinstitutet hävdar att de lokala
sjukförsäkringsregistren kan utformas så att de blir
värdefulla redskap vid uppföljning av arbetsgivarnas
rehabiliteringsåtgärder. Föredragande statsrådet tar i
propositionen inte ställning i dessa frågor utan anger att de
behöver ytterligare övervägas för att tas upp på nytt i
samband med beredningen av Registerlagsutredningens
slutbetänkande.

Detta betänkande föreligger nu, SOU 1993:11
Socialförsäkringens register. I betänkandet anges att
Arbetarskyddsverket har stort behov av att kunna analysera
register avseende olika hälsoeffekter, t.ex. inträffade
arbetsskador, sjukfrånvaro och förtidspensioneringar, med
avseende på arbetsmiljöns betydelse för uppkomsten av
sådana effekter. En sådan analys behövs dels för att
identifiera områden där det finns behov av
arbetsmiljöförbättrande åtgärder, dels för att kunna följa
upp risker vid enskilda arbetsställen som ett led i den
rutinmässiga tillsynen. Informationssystemet om
arbetsskador, det s.k. ISA-systemet, vid
Arbetarskyddsstyrelsen innehåller uppgifter om
arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar med kända
orsakssamband och kort latenstid. Från
Arbetarskyddsverket har anförts att information från
socialförsäkringen om sjukfrånvaro, förtidspensioneringar
m.m. behövs som komplement till uppgifterna i systemet.

ISA-systemets behov av uppgifter föreslås i betänkandet
täckas genom att utlämnande av uppgifter på ADB-medium
för statistikändamål föreslås vara tillåten. Däremot lämnas
inte något förslag vad avser Arbetarskyddsstyrelsens behov
av uppgifter för sina övriga ansvarsområden.

Sjukskrivningsmönstret på en arbetsplats är en viktig
indikation på arbetsmiljöns tillstånd. Sådana uppgifter
måste enligt vår uppfattning systematiskt tas till vara i ett
samarbete mellan försäkringskassorna och
yrkesinspektionen. På så sätt förstärks arbetet med att
förbättra arbetsmiljön till gagn för rehabiliteringen av
enskilda arbetstagare. Vi anser därför att
sjukförsäkringsregistren också bör användas för att täcka
Arbetarskyddsverkets behov av uppgifter i dess
arbetsmiljöförbättrande arbete. Detta ändamål bör också
framgå av lagtexten i registerlagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att uppgifter om diagnos och
sjukdomsorsak, läkares och annan intygsgivares namn och
telefonnummer samt den företagshälsovård som den
försäkrade tillhör skall införas i sjukförsäkringsregistret,

2. att riksdagen beslutar att sjukförsäkringsregistret får
användas för att täcka Arbetarskyddsverkets behov av
uppgifter i dess arbetsmiljöförebyggande arbete.

Stockholm den 19 april 1993

Doris Håvik (s)

Birgitta Dahl (s)

Börje Nilsson (s)

Lena Öhrsvik (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Margareta Israelsson (s)

Maud Björnemalm (s)

Widar Andersson (s)