med anledning av prop. 1992/93:119 Ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet

Motion 1992/93:L10 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

Konsumentpolitiken måste stärkas

Med EES-avtalet får vi en marknad med ca 380 miljoner
konsumenter. Då blir det självklart att konsumentpolitiken
med konsumentinformation och konsumentskydd --
möjligheten att ta del av och välja på den stora
marknaden -- måste stärkas. Konsumentpolitiken i hela
Europa måste lyftas till en tyngre dimension än tidigare.

Märkningsbestämmelser i livsmedelslagen

Frågan om märkning av livsmedel är en av de mest
uppmärksammade i debatten om ett EES-avtal och EG-
medlemskap. Den nuvarande livsmedelslagstiftningen står
på konsumenternas sida och garanterar en relativt stor
köptrygghet både vad beträffar livsmedlens innehåll och
vad beträffar vikt/volym och hållbarhetstid.

I propositionen föreslås bl.a. ändringar i livsmedelslagen
vad gäller märkning och ett generellt bemyndigande för
regeringen eller en myndighet, i praktiken
Livsmedelsverket, att meddela detaljerade bestämmelser.

Flera av de nya regler som föreslås i propositionen är av
stor betydelse från hälso- och säkerhetssynpunkt.
Förändringarna innebär i huvudsak att konsumenternas
möjlighet till inflytande minskar. Delegeringen av beslut om
detaljbestämmelser till Livsmedelsverket gör det svårare
för konsumenterna att påverka innehållet. Vi menar för vår
del att ifrågavarande bestämmelser även i framtiden bör ges
i form av lag eller åtminstone i form av förordning av
regeringen.

En anpassning till EG:s hittillsvarande regler på dessa
områden kan i vissa avseenden komma att innebära en
sänkning av Sveriges nuvarande krav. Vi anser att man inte i
onödan ska försvaga den svenska konsumentinformationen
med hänvisning till gamla regler i EG-systemet.

Även om EG:s direktiv på dessa områden är mycket
detaljerade finns det utrymme för påverkan i vissa
tolkningsfrågor. Inom miljöpolitikens ram har vi i Sverige
fått respekt för att behålla våra starkare miljökrav på de
områden där vi har strängare regler än EG, i avvaktan på
att EG förväntas stärka sina regler. Avstämning ska ske i
framtiden av detta.

På motsvarande sätt ska man betrakta
konsumentpolitiken och då behöver man inte nu ta bort
sådan konsumentinformation som t.ex. bakdatum som
anger färskhet för matbröd osv. Matbröd är faktiskt över
huvud taget inte en vara som är föremål för s.k. fri
cirkulation inom EES-avtalet.

Noggrann genomgång före beslut

En anpassning till EG:s hittillsvarande regler inom t.ex.
livsmedelsområdet är av den arten att man inte med
säkerhet kan säga att samtliga av nuvarande bestämmelser
måste ändras. Innan beslut fattas om
anpassningsåtgärderna finns det därför anledning för
regeringen att göra en än mer noggrann genomgång av vilka
bestämmelser som oundgängligen behöver ändras.

Konsumentpolitiken är en av 90-talets stora frågor, där
Sverige bör gå i spetsen, i stället för att vi alltför okritiskt
ska anpassa oss till regler, som i många fall har flera
decennier på nacken. Det gäller att vi nu fullt ut tar tillvara
de möjligheter som den svenska konsumentpolitiken har
inom EES-avtalets ram.

Det gäller också att utnyttja de vägar som finns i kontakt
med andra regeringar när nu konsumentpolitiken förändras
inom EG och EFTA-länderna så att Sverige aktivt
engagerar sig för att påverka behandlingen av de frågor som
nu bereds inom EG och i EES-ramen. Det gäller både
arbetet med de bestrålade livsmedlen och
livsmedelstillsatser som är viktiga för livsmedelskvaliteten.

Specialdestinerade livsmedel

Också när det gäller förslaget om att ta bort
tillståndskravet i fråga om specialdestinerade livsmedel är
denna förändring onödig. Redan av propositionen framgår
att det ännu inte finns några sådana bindande särdirektiv.
Av detta följer att tillståndskravet kan behållas i de svenska
reglerna.

Gränsvärde för kadmium

Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne. Det
sprids via handelsgödsel i naturen och förs vidare till
människan via livsmedel som bröd, rotfrukter och
grönsaker. Kadmium lagras i njurarna och kan ge genetiska
skador. Färska studier visar att negativa hälsoeffekter kan
uppstå på lägre nivåer än man tidigare haft anledning att
räkna med.

Av den anledningen beslutade den socialdemokratiska
regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att
utreda förutsättningarna för att införa en miljöavgift på
kadmium i handelsgödsel.

Utredningens uppdrag var att utreda behov, möjligheter
och konsekvenser av att införa ett avgiftssystem för
handelsgödsel när nuvarande prisregleringssystem inom
jordbruksområdet upphör. Avgiftssystemet skulle enligt
direktiven kombineras med ett gränsvärde för högsta
tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel.

Vi kan nu konstatera att propositionen saknar förslag
om införande av avgift på kadmium i handelsgödsel.
Regeringens motiv för att inte föreslå en avgift är att
införandet av en avgift skulle bli för komplicerat eftersom
Sverige har ansökt om medlemskap i EG.

EES-avtalet medger dock nationella särbestämmelser
för kadmium i handelsgödsel om sådana finns i respektive
lands nationella lagstiftning när EES-avtalet träder ikraft.

Trots att regeringen har haft möjlighet att lägga förslag
om införande av miljöavgift på kadmium i god tid före 1
januari 1993 har något sådant förslag inte presenterats. Med
denna underlåtenhet har regeringen åter tagit steg bakåt i
miljöarbetet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i
livsmedelslagen (1971:511),1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den svenska konsumentpolitiken
i anledning av EES-avtalet,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gränsvärde för kadmium.2

Stockholm den 19 november 1992

Maj-Lis Lööw (s)

Owe Andréasson (s)

Inger Hestvik (s)

Bengt Kronblad (s)

Gunnar Thollander (s)

Lena Boström (s)

Carin Lundberg (s)

Hans Stenberg (s)

Inga-Britt Johansson (s)

1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till LU
2 Yrkande 3 hänvisat till JoU