med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Motion 1990/91:Jo45 av Anders Castberger m.fl. (fp)

Fiske

Fiskebestånden i Sveriges hav, sjöar och vattendrag är en
rik naturresurs, som vi likt goda förvaltare måste bruka utan
att föröda eller utarma. Fisket ger en värdefull tillgång till
färsk fisk för de svenska konsumenterna och är en viktig
näring för många människor i kustområden.

Fisket utgör både en grundläggande och kompletterande
försörjningsmöjlighet och ger därmed sysselsättning i
annars ofta sysselsättningssvaga områden. Våra möjligheter
att bibehålla och utveckla svenskt fiske har betydelse både
för ett antal kustkommuner och för människor engagerade i
fångstverksamhet och inom förädlingsindustrin. Ett mål för
fiskepolitiken bör därför vara att vi skall använda landets
vatten- och fisketillgångar på sådant sätt att de långsiktigt
kan medverka till livsmedelsförsörjningen och till vårt
välstånd i övrigt.

En duktig yrkeskår med stort engagemang och en
befolkad kust och skärgård som kan ge lokal utkomst är
dessutom av stor betydelse för bevakning av
territorialhavet, sjöräddningen och miljöövervakningen.

Miljöhot mot fisket

Fisket hotas genom föroreningar och förödelse av såväl
våra kusthav som andra vatten. Lagstiftningens nuvarande
utformning och möjligheter att ge nödvändigt skydd är inte
tillräckligt utvecklade. Regeringens arbete har på allvarligt
sätt präglats av senfärdighet, uppgivenhet och otillräckliga
ambitioner. Folkpartiet liberalernas förslag beträffande
dessa frågor redovisas i en partimotion med anledning av
regeringens miljöproposition (1990/91:90) samt i motioner
från januari 1991.

Torskfisket

Torskfisket i Östersjön betyder mycket för den svenska
fiskerinäringen. Samtidigt är Östersjön ett marginalområde
för torsk, där den naturliga föryngringen är ojämn.
Överuttag av Östersjötorsk är ett hot mot torskbeståndet i
Östersjön och mot Sveriges och andra länders fiske.

Sedan folkpartiet liberalerna i tidigare
kommittémotioner varnat för konstanta överuttag av torsk
mot fiskeribiologernas rekommendationer har en ny
överenskommelse om högsta totala uttag -- TAC-
överenskommelse -- träffats att gälla fr.o.m. 1991 och som
tillåter 40 200
ton att fångas.

Det är nu viktigt att fiskeristyrelsen noga följer
torskbeståndets utveckling i Östersjön mot bakgrund av
den träffade överenskommelsen. Vid behov måste
regeringen uppta förhandlingar i syfte att ytterligare sänka
det totala uttaget. Detta bör ges regeringen till känna.

Laxfisket

Bestånden av vildlekande lax i Östersjön är allvarligt
hotade. Allt färre laxar har möjlighet att reproducera sig i
naturen. Den kraftiga nedgången beror på omfattande
vattenkraftutbyggnad, som hindrat vandringsmöjligheter
och ödelagt leklokaler. Odling och utsättning av lax har
trots detta skapat förutsättning för ett omfattande fiske i
Östersjön, men samtidigt decimeras också de vilda
laxbestånden kraftigt. Den vildlekande laxen utgör en
synnerligen viktig biologisk resurs. Den är en naturlig
genbank och avelsbas, utan vilken odling av lax skulle bli
omöjlig. Vi kan inte på helt konstlad väg upprätthålla en
laxstam i Östersjön.

Principerna för det fortsatta arbetet bör vara att skydda
och återställa leklokaler och se till att tillräckligt många
lekmogna laxar når dessa. Ytterligare utbyggnad av
vattenkraften kan inte komma i fråga.

Sedan folkpartiet liberalerna i kommittémotion i januari
1990 föreslagit att regeringen skulle öka ansträngningarna
att få till stånd en överenskommelse om totalt uttag (TAC)
som begränsar fisket har en TAC-överenskommelse träffats
att gälla fr.o.m. 1991 och som innebär att i den svenska
zonen av Östersjön får högst 1 050
ton fångas. Emellertid bör övervägas om inte
fredningstiden för lax bör förlängas sommartid och
eventuellt förkortas vintertid.

Insjöfisket

Det råder stor efterfrågan på svensk insjöfisk. Svensk
gös och gädda är eftertraktad utomlands och
prisutvecklingen för svensk insjöfisk har varit relativt god.
Priserna har ofta överstigit de priser som kan tas ut för
havsfångad fisk. Insjöfisket har dessutom betydelse för
fritidsfisket.

Det torde finnas möjligheter att bygga ut yrkesfisket i
flera sjöar. Inte minst i glesbygden är yrkesfisket en
visserligen marginell med ändå betydelsefull möjlighet till
komplettering av andra förvärvsmöjligheter. I vissa
områden torde också möjligheter finnas till ökad
heltidssysselsättning.

Det är enligt vår uppfattning angeläget att insjöfiskets
framtid ägnas större intresse från statsmakternas sida. Det
gäller såväl laxfisket i älvarna som fisket efter bl.a. gädda,
gös, ål och sik i andra vatten. Även beträffande kräftfisket
behövs en översyn av möjligheterna att bevara och utveckla
bestånd av flodkräfta.

Fiskeristyrelsens arbete med ett samlat
handlingsprogram för insjöfiskets utveckling bör
prioriteras, och folkpartiet liberalernas ovan redovisade
uppfattning måste därvid beaktas. Det bör ges regeringen
till känna.

Vattenregleringar, försurning och kvicksilver utgör hot
mot insjöfisket. I vissa delar av landet hämmas dessutom
fisket av höga halter radioaktivt cesium i fisken.
Beträffande kalkning av vatten och mark har vi i särskilda
partimotioner framfört våra förslag. Vi vill här betona den
större vikt som måste läggas vid den fiskevård
kraftproducenter åläggs i vattendomar. Fiskeristyrelsen bör
i samråd med producenterna skärpa kraven på biologiskt
riktig fiskodling och fiskutsättning. Detta bör ges
regeringen till känna.

Laxfond Vänern

Laxen i Vänern är en mycket värdefull tillgång, som är
under uppbyggnad. Genom länsstyrelserna i Älvsborgs,
Värmlands och Skaraborgs län bedrivs ett ambitiöst arbete
för att utveckla fisket efter lax och öring i Vänern. Under
1989 bildades stiftelsen Laxfond Vänern för att fullfölja
projektet. På initiativ av folkpartiet liberalerna beslöt
riksdagen 1990 uppdra åt regeringen att lämna förslag till
åtgärder i syfte att fullfölja arbetet med Laxfond Vänern.
Regeringen har uppdragit åt fiskeristyrelsen att lämna
sådana förslag.

Det av fiskeristyrelsen nu utarbetade förslaget innefattar
bl.a. att ett nytt anslag inrättas för bidrag till Laxfond
Vänern finansierat genom en laxfiskeavgift.

Det är viktigt att säkerställa ett från genetisk synpunkt
så brett laxmaterial som möjligt för avelsändamål och att
förbättra förutsättningarna för den naturliga
reproduktionen. Regeringen tycks dela vår uppfattning att
det är angeläget att i första hand avelsfisket kommer till
stånd. Den av regeringen anvisade vägen för
fiskeristyrelsen att för detta ändamål disponera de medel
som Gullspångs kraft AB ställt till förfogande, behöver inte
stå i motsatsförhållande till fiskeristyrelsens förslag om en
laxfiskeavgift. Systemet med laxfiskeavgift är en långsiktig
lösning för att på sikt trygga Laxfond Vänerns fortsatta
verksamhet och bör därför på sätt som fiskeristyrelsen
föreslagit genomföras. Det bör ges regeringen till känna.

Generella stödformer

Generella stöd och subsidier snedvrider
konkurrenssituationen och bör principiellt undvikas.
Enskilda branschstöd utgör därvid inget undantag. Men
borttagande bör ske på sådant sätt att
konkurrensneutralitet uppnås inom ramen för reglerna
inom EG. Hänsyn bör också tas till eventuella EES-avtal.
Avtrappning av existerande stödformer bör i avvaktan på
medlemskap i EG också ske så att likvärdiga
konkurrensförutsättningar kan uppnås inom
frihandelsområdet EFTA.

Fiskerilån

Regeringen föreslår nu i proposition 1990/91:87 att
fiskerilånen helt avskaffas. Fiskerilånen ger fiskare
möjlighet att låna pengar till lägre ränta än marknadsränta
för investeringar i nya båtar. Lånen är ränte- och
amorteringsfria under två år. Under innevarande budgetår
har 40 milj.kr. anslagits till fiskerilån, men kostnaden för
statskassan består egentligen enbart av en subvention om ca
2,9 milj.kr. Resten av lånen betalas tillbaka.

Fiskerilånen används för att ge möjlighet till förnyelse
och modernisering av fiskeflottan och för att ge en ny
generation fiskare möjlighet att starta i yrket.
Fiskerinäringen har en låg avkastning. De småföretagande
yrkesfiskarnas investeringar kommer i framtiden att behöva
öka ytterligare för att snabbare strukturförändra och
rationalisera. Viktigt är också att fiskearbetsplatsen får en
förbättrad arbetsmiljö.

Fiskerilånen medverkar till att de minsta företagen
också kan delta i en omstrukturering och rationalisering av
fiskerinäringen i syfte att öka konkurrenskraften inom
frihandelsområdet EFTA och på sikt i förhållande till EG-
länderna. Lån till fiskefartyg ges efter prövning för fartyg
under 200 bruttoton. Fartyg större än 200 bruttoton
hänvisas till stöd via statens industriverk, som kan medge
varvsstöd för båtbyggnation. Branschen prioriterar smått
och medelstort tonnage för fiskerilån.

Generella branschstöd till fisket förekommer också
inom EFTA, och omfattar såväl olika former av
investeringsstöd som prisreglering. Avregleringen inom
EFTA skall enligt ett nu gällande avtal ske successivt och
senast 1994. Mer därom nedan under avsnittet om
prisreglering. Inom EG kan fiskare få investeringsstöd för
tonnage bl.a. via ett särskilt centralt EG-anslag. Därtill
finns inom EG-länderna nationella stöd. Avsikten är att på
sikt avveckla dessa stödformer inom EG och att minska
fiskeflottornas storlek.

Det svenska fisket uppträder på en internationell
marknad såväl när det gäller tekniska hjälpmedel för
fångsten i olika farvatten som avsättningsmarknaden.
Konkurrensen är hård. Svenska statens uppgift bör vara att
säkerställa konkurrensneutralitet inom ramen för vårt
arbete inom frihandelsområdet EFTA och i framtiden
genom svenskt medlemskap i EG.

Regeringens förslag att nu avskaffa fiskerilånen utgör
därför en märkbar försämring av konkurrenssituationen i
förhållande till andra EFTA-länder och försätter de svenska
yrkesfiskarna i en märkbart sämre situation än
yrkesfiskarna i EG-länderna. Såvitt känt har inte EG heller
i de nu pågående EES-förhandlingarna påfordrat en sådan
ensidig förändring av de svenska villkoren. Om regeringens
förslag genomförs kommer Sverige också att avreglera ett
generellt branschstöd till fisket snabbare än övriga EFTA-
länder.

Avveckling av fiskerilånen bör därför anstå och lånen
tills vidare vara kvar på nuvarande nivå med nuvarande
konstruktion. En fortgående anpassning bör ske enligt
reciprocitetsprincipen. Detta bör ges regeringen till känna.

Däremot finns det ingen anledning att låta hela
lånesumman belasta statsbudgeten. I likhet med en del
andra statliga lån bör fiskerilånen lyftas ut ur statens
budget, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Subventionsdelen bör redovisas under ett särskilt anslag:
''Subvention av fiskerilån'' och för budgetåret 1991/92 tas
upp med 2,9 milj.kr.

Prisregleringen på fisk

Dominerande inom normprissystemet är pristilläggen på
sill och strömming. Riksdagen har uttalat att en avreglering
av normprissystemet bör ske men att det bör ske i jämn takt
med övriga EFTA-länder. Avregleringen skall enligt avtal
ha skett till 1994.

Det är av stor vikt för de svenska yrkesfiskarnas
möjligheter att hävda sig på marknaden att reglerna är
konkurrensneutrala. Flera övriga EFTA-länder är i dag de
kraftfullaste konkurrenterna till de svenska yrkesfiskarna.
Riksdagens uttalande och den osäkerhet som för
närvarande råder om de övriga EFTA-ländernas
anpassningsåtgärder samt pågående EES-förhandlingar
motiverar att avregleringen sker i långsammare takt än vad
regeringen tidigare aviserat. Den totala utgiftsramen för
prisregleringen bör därför som regeringen nu föreslår bara
minskas med 9 miljoner kronor till sammanlagt 111
miljoner kronor.

Fiskeriverket

I syfte att effektivisera statlig verksamhet och minska
den centrala statliga byråkratin samt avreglera
verksamheter bör i huvudsak statskontorets förslag om
sammanslagning av fiskeristyrelsens och
jordbruksnämndens uppgifter på fiskets område följas. Som
en följd av fiskenämndernas upphörande som regionala
myndigheter, successiv avreglering och en liberaliserad
handel behövs mindre centrala resurser.

Såsom fiskeristyrelsen också förordat och folkpartiet
liberalerna vid flertalet tillfällen uttryckt föreslår regeringen
nu en sådan rationalisering.

Fiskeristyrelsen har också pekat på möjliga
rationaliseringsvinster inom regionalt placerade centrala
funktioner, verkets egen organisation, inom laboratorier
och utredningskontor, samt genom ökat underlag för
avgiftsuttag.

Regeringens förslag om besparingar på 17 milj.kr., en
hopslagning av flera myndigheters verksamheter med
lokalisering av huvudverksamheten till Göteborg och en
namnändring till fiskeriverket har vi därför ingen erinran
mot.

Fiskeforskning m.m.

Eftersom Östersjön blivit ett mycket viktigt område för
svenskt fiske har folkpartiet liberalerna redan tidigare
föreslagit att fiskeristyrelsen ges möjlighet till att göra
bättre beståndsuppskattningar och följa utvecklingen i
Östersjön, och därvid använda fiskeforskningsfartyget
Argos och fullt ut använda utredningskontoren.
Försöksstationen i Kälarne är inriktad på att bevara de
genetiska resurserna hos flera lax- och öringstammar, bl.a.
den som används i Vänern, och anläggningen är till nytta för
vattenbruksforskningen i Norrland.

Statskontorets förslag om ytterligare besparingar om 5
milj.kr. på just dessa områden bör därför inte genomföras
nu, och regeringens förslag om att verksamheterna bör
fortsätta har vi därför ingen erinran mot.

Yrkesutbildning för fiskare

Den mycket viktiga utbildningsform som
yrkesutbildning för yrkesfiskarna innebär har under en lång
följd av år inte kunnat fylla behovet på grund av
otillräckliga resurser hos fiskeristyrelsen. När möjligheten
infördes var avsikten att ge yrkesfiskare med lång bortovaro
från hemorten en möjlighet till specialanpassad utbildning.
Samtidigt som ökade krav ställs av myndigheterna på
skeppare och maskinister framstår också behovet av
räddningskurser och ekonomikurser för denna grupp av
småföretagare som mycket stort. Med sina oregelbundna
arbetstider och långa tider då de inte vistas på land, har
yrkesfiskarna inte samma möjlighet att följa ordinarie
undervisning som anordnas av kommuner och
studieförbund. Fiskeristyrelsens yrkesutbildning är
däremot anpassad till såväl fiskarnas arbetstider som
behovet av räddnings- och ekonomikurser. Anslaget bör
därför höjas med 300 000
kr. utöver regeringens förslag för budgetåret
1991/92.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om torskfisket i Östersjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om laxfisket och dess
förutsättningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samlat handlingsprogram för
insjöfiskets utveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade krav på kraftproducenters
fiskevård,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om system med laxfiskeavgift för
Laxfond Vänern,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reciprocitet vid en kommande
avveckling av fiskerilånen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lånedelen av fiskerilånen ej
skall belasta statsbudgeten,

8. att riksdagen för subvention av fiskerilån till
Fiskeriverket för budgetåret 1991/92 anslår 2,9 milj.kr.,

9. att riksdagen för fiskarnas yrkesutbildning till
Fiskeriverket för budgetåret 1991/92 anslår 300

000 kr. mer än vad regeringen föreslagit.

Stockholm den 6 mars 1991

Anders Castberger (fp)

Bengt Rosén (fp)

Sören Norrby (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Lars Ernestam (fp)

Kerstin Ekman (fp)

Leif Olsson (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Erling Bager (fp)

Sigge Godin (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp)