med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion 1989/90:T25 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T25

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Transportpolitiken och forskningen

Vpk anser att de största och snabbaste miljöförbättringarna går att nå med
rätt trafikpolitik. Hänsynen till miljön måste alltså styra anslagen, forskningspolitiken
på området m.m. Vpk menar att spårbundna transporter och
miljövänlig sjöfart skall vara basen i det svenska transportsystemet. Dessa
transportsystem måste gynnas på bilismens och flygets bekostnad. Vi vill
motverka såväl massbilism som flygtrafikens snabba expansion. I en rad trafikpolitiska
motioner visar vi i år - liksom tidigare - vår inriktning.

Allt fler har insett att Sveriges transportstruktur måste förändras i grunden.
Det finns därför ett starkt opinionsmässigt stöd för våra förslag. Professorn
i järnvägsteknik, Evert Andersson, har utvecklat intressanta modeller
för ett framtida svenskt järnvägsnät. Med en satsning på ca 50 miljarder kronor,
dvs. samma summa som vpk föreslagit, skulle den svenska banstandarden,
omfattningen på nätet och hastigheterna förbättras väsentligt. Ett sådant
långsiktigt program skulle omgående kunna börja omsättas i praktiken.

I konsekvens med vår trafikpolitik har vpk också krävt att planerna på en
Öresundsbro skall stoppas liksom satsningar på motorvägsprojektet Scanlink
i alla dess delar.

Riksdagsmajoriteten har beslutat att banverket skall få 1 miljard kronor
per år i tio år till investeringar, men trots att behoven är mycket större har
man inte ens fullföljt detta beslut. Anslagen till järnvägsforskning behandlas
av regeringen - särskilt i jämförelse med de pengar som går till forskning
som gynnar massbilism - på samma ogina sätt.

Forskningen och teknikpolitiken

Regeringen ser starka motiv för att utvidga det internationella samarbetet.
Uppfattningar och förslag som rör forsknings- och näringspolitiken domineras
av det allt intimare politiska samarbetet med EG. I en lyrisk regeringsbetraktelse
i den forskningspolitiska propositionen (s. 34) heter det:

Rörelsemöjligheterna för kapital, människor och idéer har i den industrialiserade
världen aldrig varit större än nu Rörlighetens motor är den tekniska
och ekonomiska utvecklingen, dvs. industrin och servicenäringarna.

Samtidigt har det internationella beroendet fått nya dimensioner. Fusioner Mot. 1989/90

och nätverksbindningar ger företagen ett helt annat handlingsutrymme men ^5

också en helt annan konkurrenssituation än tidigare.

En ”revolution”?

Utvecklingen inom området informationsteknologi anses komma att spela
en central roll under 2000-talet. Regeringen menar att det ”innebär en revolution
först för industriländerna, men så småningom även för utvecklingsländerna”.

Tyvärr avstår regeringen från att utveckla citerade och revolutionsromantiska
tankegånger. Kritiska ansatser i det framtida forskningssamarbetet
inom EG och Eureka saknas helt. Regeringen har inte heller gjort några avvägningar
med hänsyn till vilka alternativa teknologiska strukturer och utvecklingsvägar
som kan vara möjliga nationellt och internationellt.

Följande frågor ser vi som avgörande för teknik- och forskningspolitikens
inriktning:

- I vems intresse och till vilken samhällsnytta skall den teknologiska omvandlingen
av samhälle och arbetsliv ske?

- Hur gynnas respektive missgynnas skilda individer, grupper, länder och
folk i olika delar av Europa och världen i övrigt av den omvandling som
redan pågår?

I den mån regeringen berör nämnda frågeställningar sker det ensidigt utifrån
företagens behov (se bl.a. s. 25 under rubriken Förstärkning av samarbetet
med EG). Därför präglas också de flesta konkreta förslag av en traditionellt
ekonomistisk syn på tillväxt och utveckling. Denna linje måste uppfattas
som ett led i den allmänna politiska anpassningen till EG-kommissionens
krav på Sverige.

Men i avsnittet om teknikpolitiken och det internationella samarbetet i de
forsknings- och näringspolitiska propositionerna finns många omdömen om
tekniska forskningssystem, om strukturomvandling av industrin m.m. Detta
sker utan att regeringen presenterar någon analys av innehållet - eller konsekvenser
av den forskning som skall styra utvecklingen och strukturomvandlingen.

Sverige är sedan lång tid integrerat i såväl Eurekas som EG:s forskningspolitik.
Tyngdpunkten i forskningen inom EG:s program för forskning och
utveckling (FoU) ligger på det tekniskt-industriella området. I proposition
1989/90:90 konstaterar regeringen att ”EG-programmens inriktning är hårt
styrd från EG-kommissionen och de medverkande regeringarna”, dvs. medlemsstaterna.

Regeringens mål

Trots detta anser regeringen att Sveriges mål måste vara att delta fullt ut i
EG:s FoU-program. Regeringen hyser förhoppningar om att kunna påverka
inriktningen av EG:s forskningspolitik. I konsekvens med detta föreslås en
”kraftig uppräkning av det särskilda anslaget för europeiskt FoU-samarbete
på det tekniska området”. Förutom genom särskilt anslag föreslås ytterligare
satsningar på teknologiskt FoU-samarbete med EG och Eureka där samar

betet inletts tidigare. På dessa områden är regeringens redovisning av samar- Mot. 1989/90

betet mycket splittrad och svåröverskådlig. T25

Kungliga vetenskapsakademien (KVA) redovisar på regeringens uppdrag
i en rapport (Nr 48 i Documentaserien) Sveriges omfattande och långtgående
FoU-samarbete med EG och Eureka. Regeringen själv konstaterar
i avsnitt 12, Utrikesdepartementet, att forskningsområdet sannolikt är det
område utanför frihandelsavtalet där Sverige har kommit längst i det konkreta
samarbetet med EG, men regeringen liksom KVA undanhåller uppgifter
om de transnationella företagens styrning av EG:s FoU-politik och EGkommissionens
strategiska syften.

Vpk ser detta som djupt oroväckande, inte minst med tanke på att tillämpningarna
av de s.k. industristrategiska programmen på bl.a.informationsteknologins
(IT) område bygger på de olika nationernas såväl civila som militära
behov. Gränserna mellan civilt och militärt flyter. Det är svårt att skilja
de olika intressena åt. Däremot vet vi att EG-kommissionen i sina tidigare
strategiska dokument har talat för ett militärindustrielit byggblock för Västeuropa.
Detta faktum har aldrig kommenterats officiellt av regeringen.

Den forskningspolitiska propositionen redovisar endast i korthet forskningen
inom försvarsdepartementets område. Regeringen hänvisar till den
kommande försvarspolitiska propositionen 1991.1 föreliggande proposition
omtalas att överbefälhavaren (ÖB) har redovisat det militära försvarets
långsiktiga behov av forskning. Det gäller forskning inom de havstekniska,
informationstekniska och materialtekniska områdena samt sådan FoU som
är av intresse för samverkan med civila intressenter. Enligt ÖB ”föreligger
ett behov av både nationella satsningar inom dessa områden och ett vidgat
teknikstrategiskt tänkande inom försvarsplaneringen”. Regeringen går inte
närmare in på ÖB:s omnämnda redovisningar.

Sambandet transporttekniska system och försvarssystem

I forskningspropositionen avsnitt 15 om kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde behandlas informationsteknisk FoU (IT). Regeringen
påstår att resultat inom IT redan har stor betydelse för utvecklingen på transportområdet
när det gäller framkomlighet, ekonomi, säkerhet och miljö.

Den FoU som regeringen syftar på har bl.a. administrerats av den s.k. ITdelegationen
inom ramen för dess IT-program, vilket pågått sedan 1987.

Regeringens och svenskbaserade transnationella företags påstående om
informationsteknologins framgångsrika resultat på transportområdet saknar
förankring i verkligheten. Sanningen är att de enda nationella och internationella
projekt och program inom området som gynnats i Sverige är de som
initierats av den västeuropeiska bil- och elektronikindustrin. Fusioner och
sambanden i övrigt mellan dessa branscher och försvarsindustrin existerar
både nationellt och internationellt.

En utgångspunkt för en rad länders FoU-politik på transportområdet har
varit att rädda bilindustrin ur en befarad överproduktionskris, en annan att
främja massbilismen genom en förtätad vägtrafik. Ett tredje motiv har varit
att uppmuntra synergieffekter mellan informationsteknologisk FoU inom
kommunikationsområdet och FoU inom försvarsområdet. Det senare moti

9

vet omnämns också av vägverket i en signerad PM om bilindustrins och Eu- Mot. 1989/90

rekas Prometheusprojekt och vägverkets engagemang i detsamma. I PM:en T25
heter det bl.a.: ”Även om FMV (Försvarets Materielverk) ej är intressent
finnes möjligheter till synergieffekter med flera projekt inom Föl, dvs. försvarets
militära tillämpningar av informationsteknologin.” Om styrelsen för
teknisk utveckling, STU, skrivs i samma PM från vägverket: ”Genom projektets
europeiska samarbete inom industrin och forskarsamhället kan de
svenska programmen Ny Teknik och Ny Kunskap berikas.” Det är anmärkningsvärt
att de nämnda STU-programmen av regeringen aldrig kopplats till
Prometheus i samband med hemställan om ekonomiska anslag.

Prometheus- ett samhällsprojekt vare sig vi vill det eller inte?

1987-1988 visade regeringen öppet sina ambitioner när det gällde att följa
den trafikpolitik som EG proklamerat. Det hette dels att statens offentliga
förpliktelser för järnvägen skulle minska, dels att Sverige skulle inlemmas i
ett västeuropeiskt vägtransportsystem. Förutom vpk reste inga riksdagspartier
några invändningar mot regeringens drastiska omorientering.

Det ledde till att riksdagens majoritet i ett första steg gick med på att
spränga det förutvarande statens järnvägar i två delar, ett affärs-SJ och ett
nyinrättat banverk. Detta hade ingen nation tidigare vågat sig på. I dag däremot
höjs den svenska modellen till skyarna av EG:s transportansvariga. En
omfattande avreglering på yrkes- och vägtrafiksidan har också skett. Efter
krav från näringslivet gavs även tillstånd för ännu tyngre landsvägstransporter,
vilket blev ett hårt slag för SJ:s godstransporter och kraftigt kommer att
öka slitaget på vårt vägnät.

Regeringens forskningspolitiska inriktning på området handlar framför
allt om satsningar på avancerade transportsystem typ Prometheus och
DRIVE, vilka tvärtemot vad regeringen påstår kan få allvarliga följder för
miljön, våra stöder m.m. när de omsätts i praktiken eftersom bilismen gynnas
på kollektivtrafikens bekostnad. I vissa scenarier, bl.a. presenterade i
en underlagsrapport till regeringens omfattande trafikpolitiska proposition
1988, finns förhoppningar om att vägtrafiken i framtiden skall kunna fyrfaldigas
med hjälp av avancerad elektronik.

Medan Prometheusprojektet innebär satsningar på datorutrustning i varje
fordon lägger DRIVE tyngdpunkten på infrastrukturen och satellitstyrda
övervakningssystem. Redan för flera år sedan började regeringen anamma
talet om ”intelligenta bilar på intelligenta vägar”. Tanken är bl.a. att trafiken
skall kunna öka när bilarna kan pressas samman i konvojer på vägen.

För användningen av informationsteknologi i vägtrafiken har man myntat
begreppet RTI, vilket betyder Road Transport Informatics. En grupp genomför
med stöd av Nordiska ministerrådet en idé som de kallar NORDITprojektet.
”Projektet” presenterades ingående i en informationsbulletin (Nr
1 från december 1989), kallad Trafikframtid - Informationsteknologi i
Europa och Norden. Skriften, som handlar om Prometheus och DRIVE,
hänvisar bl.a. till kontaktpersoner i resp. nordiskt land. Författarna skriver
inledningvis:

Vi som arbetat med de två stora europeiska informationsteknologiprogrammen
har slagits av två saker.

10

- Den kraft och dynamik de har. Informationsteknologin kommer utan tve- Mot. 1989/90

kan att prägla framtidens vägtrafik. -p25

- Hur få människor i olika nyckelpositioner i samhället som verkligen vet

vad som sker och vad som kan komma att hända i vår framtida nordiska

vägtrafik.

Skriften har till syfte att propagera för ytterligare satsningar på Road
Transport Informatics. Ändå är den mer klargörande än alla de ytligt officiella
beskrivningar som regeringen sammantaget åstadkommit på området
sedan de statliga miljonerna började rulla under tidigt 1980-tal, då vägverket
inledde sitt arbete. I ett inledande kapitel, Vad är RTI? presenterades t.o.m.
kritiska frågor om ökad sårbarhet för systemen, risken för ökade klyftor mellan
bilister och övriga trafikanter, om miljön och säkerheten i praktiken kan
förbättras samt om äldre bilförare skall kunna använda de datorbaserade systemen.

Regeringen har aldrig offentligt ifrågasatt ett sådant transportsystem för
massbilismen. Men Nordiska ministerrådet går i sin informationsbulletin Nr
1 rakt på sak:

Drive som är ett EG-initierat och EG-finansierat projekt kom på allvar in i
arbetet ett par år efter Prometheus men är till skillnad från detta projekt
centraldirigerat och centralfinansierat. Det ger ett något högre tempo i arbetet.

Var och en som försökt sig på att granska de olika dokumenten inser att regeringen
pressats till en forcering av Sveriges FoU-insatser. Låt oss citera vidare
ur Informationsbulletin Nr 1:

De två stora europeiska RTI-projekten eller snarare programmen DRIVE
och Prometheus är redan långt komna i sitt arbete på att introducera RTI i
den europeiska vägtrafiken. Prometheus kanske snarast med syfte att öka
den europeiska bilindustrins konkurrenskraft gentemot den europeiska och
amerikanska. DRIVE kanske i första hand för att på ett acceptabelt sätt
klara de ökade kraven på smidig trafik inom den inre marknaden efter 1992.

Norden kommer att få acceptera de principer som under de närmaste åren
läggs fram inom dessa program vare sig vi vill eller inte .

Organisationen Prometheus Sverige betonar i en PM formulerad hos SAABScania
1988 att Prometheus inte är ett typiskt Eurekaprojekt ”utan mera ett
samhällsprojekt”.

Demonstrationsförsök i Västsverige

I riksdagen tycks endast vpk ha granskat regeringens EG-anpassade transportforskning.
I motioner och debatter om transportforskningen har vi i
grunden ifrågasatt bilindustrins och statens nationella och internationella
samarbete och satsningar på Prometheus och DRIVE. Vi har försökt att få
till stånd en offentlig debatt om bilindustrins "samhällsprojekt”.

Det finns en rimlig förklaring till varför inte fler uppmärksammat vad som
är på gång. Vpk har förmedlat uppgiften om att vägar i Västsverige skall bli
ett försöksområde för RTI. När så vägbyggnadsintressenternas lobbygrupp
Svenska vägföreningen meddelade att de tänker inleda en kampanj om att
få köpa den aktuella riksväg 40 klarnade vissa samband. Lobbygruppen ger
löften om att göra riksvägen till en ”olycksfri och serviceinriktad väg”, dock 11

utan att nämna att projektledningen på Chalmers tekniska högskola och
Transportforskningsberedningen arbetar med att göra riksväg 40 till ett demonstrationsområde
för Prometheus.

Allt detta sammantaget gör att vpk kräver att statens olika engagemang
och syfte i Promethus och DRIVE snarast redovisas och framläggs för
granskning i riksdagen. Det är också nödvändigt med en redovisning av försvarsdepartementets
engagemang i de olika forsknings- och samarbetsprojekten
som pågår. I avvaktan på dessa redovisningar bör alla statliga medel
till dessa projekt dras in och i stället satsas på FoU som gynnar kollektivtrafiksystem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens
anförts om inriktningen på transport- och teknikforskningen,1]

1. att riksdagen hos regeringen begär att alla inblandade departements,
statliga myndigheters och övriga organs politiska och ekonomiska
engagemang i Prometheus och DRIVE framläggs för granskning
i riksdagen,

att riksdagen hos regeringen begär att försvarsdepartementets
eventuella, direkta eller indirekta, engagemang i Eurekas och EG:s
FoU-satsningar på informationsteknologiska m.fl. områden redovisas
inför riksdagen,1]

2. att riksdagen beslutar att avbryta allt statligt engagemang i Prometheus
och DRIVE i avvaktan på redovisningarna av projekten,

3. att riksdagen beslutar att de resurser som i dag används och som
regeringen i proposition 1989/90:90 föreslår skall användas till projekt
av ovan nämnda slag skall överföras till forskningsprojekt som gynnar
miljövänliga kollektivtrafiksystem.

Stockholm den 20 mars 1990

Lars Werner (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)
Viola Claesson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90
T25

1 1989/90:N46

12