Facklig verksamhet i transnationella företag

Motion 1988/89:A744 av Hans Petersson m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A744

av Hans Petersson m.fl. (vpk)

Facklig verksamhet i transnationella företag

Kapitalet skärper sin makt över industri, ekonomi och samhällsutveckling
genom en koncentration till i huvudsak tre imperialistiska centra: USA,
Japan och EG. Någon facklig motorganisation finns inte. I stället kan
konstateras att socialdemokratiska partier i Europa odlar illusionen om att
kunna påverka EG inifrån, vilket får till följd en anpassningspolitik till EG:s
huvudmålsättningar att stärka kapitalets utveckling.

I Sverige vore det naturligt att den arbetsrättsliga lagstiftningen gav stöd
till ett fackligt arbete över gränserna. Något avtal mellan parterna finns inte
och kommer ej heller till stånd därför att kapitalets organisation - Svenska
Arbetsgivareföreningen - vägrar att gå med på ett koncernfackligt arbete
över gränserna, t.o.m. i Norden. Försöken att i Norden komma till en
uppgörelse har stupat på arbetsgivarnas bestämda motstånd.

För att stärka de fackliga organisationernas ställning inför den snabba
internationaliseringen krävs följande åtgärder omedelbart:

a) Att transnationella företag verksamma i Sverige åläggs att bekosta de
fackliga organisationernas samarbete i koncernen.

b) Att de fackliga organisationerna får vetorätt mot utflyttning av verksamhet
till annat land.

Accelererande transnationalisering

Ett dominerande drag i den strukturomvandling som den svenska industrin
för närvarande genomgår är en accelererande transnationalisering. En av
fördelarna med transnationalisering av industrin, ur företagens synpunkt, är
den s.k. riskspridningen, som bl.a. innebär att företagen får möjlighet att
genomföra överflyttning av produktionen från ett land till ett annat, att
motverka effekterna av eventuella fackliga aktioner. Det ger företagen
möjligheter att utöva påtryckningar och ger dem ett övertag i förhållande till
den fackliga rörelsen genom att spela ut de fackliga organisationerna i olika
länder mot varandra. De fackliga organisationerna har svårt att skaffa sig en
riktig bild av företagens ekonomiska situation. De transnationella företagen
har möjligheter att dölja vinsterna eller föra över dem till enheter i andra
länder.

Exemplet ASEA - Brown Boveri (ABB)

Den uppmärksammade sammanslagningen av det transnationella bolaget
ASEA och Brown Boveri (BBC) godkändes av regeringen 1987-10-12.

Affären är ett led i en utveckling där svenska transnationella företag endera Mot. 1988/89

går samman med utländska företag, köper upp bolag i andra länder eller A744

investerar allt mer utomlands. De transnationella företagen blir alltmer
överstatliga institutioner som styr och beslutar utvecklingen för nationer
och folk. De spelar ut nationella intressen och fackliga organisationer mot
varandra bl.a. genom överflyttning av produktion, forskning och ledningsfunktioner
från ett land till ett annat.

Samgåendet mellan ASEA och Brown Boveri ställer den fackliga positionen
i blixtbelysning. Produktion, forskning och ledningsfunktioner kan
flyttas, utan att facket har lagliga möjligheter att förhindra detta. En facklig
vetorätt mot utflyttning av verksamhet till annat land är ett rimligt krav för att
kunna hävda arbetarnas och nationens intressen.

I förhandlingarna med de fackliga organisationerna om samgåendet har
ASEA, med stöd av SAF, vägrat att i avtal göra upp om möjligheterna till
facklig samverkan inom den nya koncernen ASEA-Brown Boveri.

Bryt SAF:s motstånd

De fackliga organisationerna har inte haft något stöd för facklig samverkan i
svensk lagstiftning. Där har SAF:s linje fått råda och alla arbetsrättsliga krav
avvisats. I stället har hoppet stått till att frågan skulle lösas avtalsvägen
mellan parterna. Nu förefaller det som att avtalsvägen är stängd när det gäller
att få transnationella koncerner att bekosta internationellt samarbete mellan
fackliga organisationer inom en koncern.

För de arbetande och deras fackliga organisationer är det livsnödvändigt
med en internationell samverkan som kan motverka de transnationella
koncernernas makt.

Under senare år har vi i Sverige haft flera uppmärksammade fall där
utländska företag inte respekterat de regler som bör gälla vid umgänge
mellan parterna på arbetsmarknaden. Ofta fattas viktiga beslut i utlandsägda
koncerner utan att de anställda som berörs får möjlighet till insyn,
information och förhandling. Många företag vägrar de fackliga organisationerna
möjlighet till kontakt med de verkliga beslutsfattarna i koncernen.

Det är uppenbart att transnationaliseringen av industrin ställer mycket
stora krav på det fackliga arbetet. Det bör därför vara ett svenskt
samhällsintresse att underlätta för våra fackliga organisationer att samarbeta
med fackföreningar i andra länder. Särskilt angeläget är detta med tanke på
att Svenska Arbetsgivareföreningen motarbetar en mer aktiv facklig bevakning
av de transnationella företagen. Genom ett cirkulär i december 1979
begär man av sina medlemmar att de inte skall acceptera att utländska
koncernbildningar förhandlar med svenska fackliga organisationer om t.ex.
investeringar, att de inte skall underlätta internationellt fackligt koncernsamarbete
och att de skall binda internationella uppföranderegler genom avtal.

De svenska imperialistiska koncernernas utveckling

De svenska imperialistiska koncernerna går mot en utveckling där de har
nästan lika många anställda utomlands som i Sverige. 1986 var 363 000
personer anställda i svenska företag utomlands och i svenska transnationella

företag i Sverige var det 375 000 personer anställda samma år. Mot. 1988/89

Dessutom ökar investeringarna utomlands. Mellan 1980 och 1986 hade de A744
svenska investeringarna utomlands femdubblats i fasta priser och trenden
fortsätter därefter i samma fart. De svenska exportföretagen är extremt
internationaliserade och har endast 50 % av produktionen i Sverige och
25 % av försäljningen i Sverige.

Underlätta fackens samverkan över gränserna

Behovet av kontakter mellan koncernernas fackliga organisationer erkänns i
OECD:s riktlinjer för transnationella företag. De kontakterna är en
nödvändig förutsättning för en effektiv facklig verksamhet i transnationaliseringens
tidevarv.

Enligt LO och TCO bör resurser för internationellt fackligt samarbete utgå
till de lokala fackklubbarna från resp. företag eller koncern. Några svenska
transnationella företag har visat förståelse för detta och har ekonomiskt
bidragit till att underlätta ökad facklig verksamhet inom hela det transnationella
företagets verksamhetsområde. Dessa företag är dock alltjämt i
minoritet. Mot denna bakgrund bör den svenska regeringen ta initiativ till
lagstiftning som ålägger de svenska transnationella företagen i Sverige att
bekosta det internationella samarbetet mellan fackliga organisationer inom
resp. företag eller koncern.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om facklig vetorätt mot
utflyttning av verksamhet till annat land,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som
ålägger svenska transnationella företag samt utländska transnationella
företag verksamma i Sverige att bekosta de fackliga organisationernas
samarbete inom koncernen.

Stockholm den 25 januari 1989

Hans Petersson (vpk)

Maggi Mikaelsson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Annika Ahnberg (vpk)
Karl-Erik Persson (vpk)

8