Avbytarservice inom jordbruket

Motion 1988/89:Jo214 av Karl Erik Olsson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo214

av Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Avbytarservice inom jordbruket

Inledning

Välfärdsökningen i Sverige har varit stor under efterkrigstiden. Särskilt
markant har välfärdsökningen varit inom den offentliga sektorn, den privata
konsumtionen och förkortningen av arbetstiden.

Semestern har utökats från två veckor till fem veckor och veckoarbetstiden
har sänkts från 48 timmar till 40 timmar. Vissa grupper som har obekväm
arbetstid (skiftgång etc) har en arbetstid som understiger 40 timmar
(36-38).

Jordbrukets omställning och anpassning till målsättningen att få balans i
animalie- och vegetabilieproduktionen, kommer att få sysselsättningseffekter
som också kräver speciella åtgärder.

De nya signaler om ett avreglerat jordbruk som idag framför allt kommer
från finansdepartementet, och som så vitt man kan förstå stöds av regeringen,
kan som helhet komma att få mycket drastiska konsekvenser för de
sysselsatta i jordbruket.

Jordbruket

Under perioden 1950 1980 har arbetskraften inom jordbruket minskat
mycket starkt. Förändringen beror i huvudsak på följande tre faktorer,
samhällets krav på ett effektivt jordbruk, den tekniska utvecklingen och de
sociala värderingarna. Effekterna har blivit färre med större gårdar och en
ökad specialisering.

Antalet besättningar med kor har exempelvis minskat dramatiskt. År
1950 var det 270 000 och vid årsskiftet 1986/87 var det ca 31 000.

Animalieproduktionen

Animalieproduktionen kräver passning sju dygn i veckan året runt. Dagsarbetstidens
yttre ram är ca 12 timmar. Enligt SCB:s undersökning J 1983:11
arbetar var tredje jordbrukare mer än 2 000 timmar per år. Lantbrukare med
25 kor har en årsarbetstid som är ca 3 600 timmar.

Av SCB:s undersökning 1985:46 framgår att jordbrukarna arbetar väsentligt
mer än heltidsanställda arbetare och tjänstemän, se diagram.

Brutto- och nettoarbetstid per vecka 1982 för jordbrukare och heltidsanställda arbetare
och tjänstemän.

Timmar

100

80

60

40

20

Jordbrukare
CD Bruttoarbetstid

EE3 Nettoarbetstid

Arbetare

tjänste

män

Högre

tjänste

Av ovan nämnda undersökning framgår att lantbrukare med djur var
lediga i medeltal endast 22 dagar per år. En arbetstagare med fem veckors
semester är ledig 139 dagar per år. I flera kollektivavtal finns det grupper
som har längre semester än fem veckor. De sociala klyftorna mellan å ena
sidan lantbrukare och å andra sidan de anställda har aldrig varit så stor som
den är i dagens Sverige.

Mot. 1988/89

Jo214

Finland och Norge

Statsmakterna i Finland och Norge har fört en generell välfärdspolitik.
Genom särskild lagstiftning, organisation och ekonomiska resursinsatser
har lantbrukare med djur tillförsäkrats möjlighet till viss ledighet.

Arbetsmiljön

Lantbrukarnas arbetsmiljö är komplex och innehåller många riskfyllda arbetsmoment
och faktorer som kan förorsaka olycksfall och ohälsa. Av ovan
nämnda SCB-undersökning framgår att 20 procent av antalet jordbrukare
var utsatta för olycksfall. Motsvarande siffra för arbetare var 11 procent.
Därtill kommer förslitningsskador. Plöjning ger s k sneda traktorryggar.
Många maskiner ger vibrationsskador och hörselproblem. En bonde med
en kobesättning på 20 kor gör uppemot 40 000 knäböjningar om året i
samband med mjölkningen. Många tunga lyft ingår i bondens arbete.
Damm vid hö- och spannmålshantering kan framkalla allergier och isoleringen
och ensamarbetet har som en följd att rationaliseringen ökat dramatiskt
det senaste decenniet.

Sårbarheten har ökat i och med att lantbruksföretagen blivit färre och

större. Möjligheten att få hjälp vid akuta situationer, sorn t ex vid sjukdom
och olycksfall har minskat starkt.

Kombinationen av lång arbetstid, ensamarbete, höga prestationskrav,
ökad sårbarhet, motstridiga signaler från statsmakterna, försämring av de
ekonomiska villkoren har medfört att den svenska bonden sliter ont och far
illa i dagens välfärds-Sverige.

Försörjningsberedskap

Stor politisk enighet räder om att Sverige skall vara neutralt. Grundförutsättningen
för neutralitetspolitiken är oberoende. Sveriges försvars-, säkerhets-
och neutralitetspolitik bygger på att landets befolkning skall få tillgång
till mat. Mjölken är en nyckelprodukt vid en avspärrning eftersom
livsmedelsberedskapen bygger på mjölken. Därtill måste de som producerar
våra livsmedel tillförsäkras vettiga sociala och ekonomiska villkor.

Morgondagens generation kommer att kräva helt andra sociala villkor än
vad dagens lantbrukare har.

Skall det svenska lantbruket kunna svara upp mot beredskapskraven
måste det få en ny generation att gå in i näringen. Skall det bli möjligt att få
unga familjer att satsa på jordbruk och djurskötsel måste de ekonomiska
och sociala villkoren i ett längre tidsperspektiv kraftigt förbättras.

Semesterreform för Sveriges mjölkproducenter

Sorn framgår ovan har arbetstid och fritid aldrig varit så ojämlika som i
dagens Sverige. Välfärdspolitiken bör vara generell. Finland och Norge har
t ex fört en mera generell välfärdspolitik än Sverige.

En semesterreform för Sveriges mjölkproducenter skulle medföra stora
och uppenbara fördelar. För det första skulle de nuvarande stora sociala
klyftorna minska. För det andra skulle möjligheten till att få morgondagens
generation att gå in i näringen öka, vilket är ett måste för att vår försvars-,
säkerhets- och neutralitetspolitik skall vara trovärdig. För det tredje skulle
semesterreformen medföra en stor sysselsättningseffekt ute i glesbygden.

För det fjärde skulle sårbarheten inom lantbruket minskas. För det femte
skulle antalet olycksfall reduceras.

Organisationsapparaten finns i nuvarande system med avbytarverksamhet
med LRF som huvudman och med lantbruksstyrelsen som tillsynsmyndighet.

Semestersystemet för 30 000 mjölkproducenter medför 105 000 dagsverken,
vilket motsvarar ca 4 700 heltidsanställda. Finansieringen bör delas
mellan lantbrukarna och samhället. Lantbrukarna svarar för administration
och resekostnaderna för avbytarna medan samhället svarar för avbytarens
lön och sociala avgifter.

Regeringen bör snarast ta upp en diskussion med jordbrukets företrädare
om hur ett sådant här semestersystem kan lösas rent praktiskt och ekonomiskt.
Vi förväntar oss därefter ett förslag från regeringen till riksdagen om
detta. 5

Mot. 1988/89

Jo214

1 * Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo213219

Starta ny verksamhet

I denna motion har vi främst tagit upp jordbrukarnas behov av att få avbytare.
Den omställning som pågår i jordbruket kommer också att innebära
att många tvingas minska ner eller helt sluta sitt engagemang i jordbruket.

Dess jordbrukare kan då vara intresserade av att starta ny verksamhet utanför
den egna gården eller som komplement. Förutsättningen för att kunna
få starta-eget-bidrag är idag, att man är berättigad till a-kassa eller KAS.

Jordbrukarna uppfyller i allmänhet inte detta krav. Man borde förändra
reglerna så att även jordbrukare som vill satsa på något nytt, kan få del av
detta bidrag. En sådan möjlighet skulle vara bra för landsbygden, det kan
på goda grunder antas att de jordbrukare som slutar gärna bor kvar i bygden
om möjlighet ges.

Kostnaderna för detta är svåra att beräkna, men rent allmänt torde man
kunna utgå från att de inte blir högre än vad en flyttning och arbetsmarknadsåtgärder
skulle bli. Till detta skall då läggas de vinster som man får
genom att bygden hålls levande. En levande landsbygd får inte bara bli ett
fagert tal.

Bristyrkesutbildning

1 detta sammanhang vill vi också peka på behovet av att återuppta bristyrkesutbildningen.
Rent allmänt kan sägas att det är bättre för alla parter med
en kompletterande utbildning till yrken som finns på orten än att flytta
människor. För jordbrukare som avser att sluta och flytta, skulle en sådan
möjlighet vara bra. Förutsättningen är att det finns arbetstillfällen att tillgå
inom rimligt avstånd.

Ett område där det idag skulle behövas mer utbildning är jordbrukets
avbytarverksamhet. Det är enligt vår mening angeläget att de behov som
finns och kommer att finnas kan tillgodoses. Bristyrkesutbildning för detta
ändamål borde startas.

Praktik i avbytarutbildningen

Avbytaryrket ställer stora krav på kompetens och förmåga att arbeta självständigt.
Mekaniseringen inom lantbruket liksom kraven på hög produktivitet
och lönsamhet medför att avbytare måste ha såväl goda teoretiska
kunskaper som praktiska erfarenheter. De teoretiska kraven för avbytare
består f n av gymnasial utbildning vid lantbruksskola (Jo-linjen) eller av
särskild avbytarkurs om 20 veckor.

Under de senaste åren har tillgången på avbytare varit betydligt lägre än
behovet. Trots Avbytartjänstens kraftiga expansion omfattas endast ca 30
procent av landets mjölkproducenter av Avbytartjänstens abonnemangssystem.
Många kretsar saknar ordinarie avbytare och ett stort antal lantbrukare
står i kö för att komma med i en krets. I vissa delar av landet med
arbetslöshet finns emellertid tillgång till personer med intresse för avbytaryrket
men som saknar formell behörighet. Länsarbetsnämnderna i många
län har därför genomfört särskild yrkesutbildning om 6 eller 20 veckor för
avbytare. Omfattningen av dessa utbildningar svarar emellertid inte mot 6

Mot. 1988/89

Jo214

behovet och inte heller mot tillgången på sökande. Vidare försvåras rekryteringen
av kravet på praktik före den teoretiska utbildningen. Avbytartjänsten
har inte ekonomiska möjligheter att erbjuda lön under praktiktiden,
vilket innebär att många av ekonomiska skäl tvingas avstå från utbildning
till avbytare.

En förändring av avbytarutbildningen är därför angelägen. En förberedande
praktik i erforderlig omfattning bör ingå i utbildningen och ur ersättningssynpunkt
betraktas som arbetsmarknadsutbildning. En sådan utbildning
bör vara 40 veckor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om lösning
av semesterfrågan för Sveriges animalieproducenter i enlighet
med de riktlinjer som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidraget,

3. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristyrkesutbildningen,

4. att avbytarkursen om 20 veckor kan för de som saknar praktik
förlängas till 40 veckor.

Stockholm den 19 januari 1989

Mot. 1988/89

Jo214

Karl Erik Olsson (c)

Karin Starrin (c)

Lennart Brunander (c)

Stina Gustavsson (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Göran Engström (c)

Marianne Jönsson (c)

7