Medarbetarnas villkor i kriminalvården
Interpellation 2022/23:180 av Sanna Backeskog (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-02-03
- Överlämnad
- 2023-02-07
- Anmäld
- 2023-02-08
- Svarsdatum
- 2023-02-17
- Besvarad
- 2023-02-17
- Sista svarsdatum
- 2023-02-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Nyligen släppte Seko en rapport om krisen i kriminalvården som visar vilka effekter platsbrist och överbeläggningar får för arbetsmiljön.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Hur ser ministern på Sekos rapport?
- Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?
- Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2022/23:180
Webb-tv: Medarbetarnas villkor i kriminalvården
Dokument från debatten
- Fredag den 17 februari 2023Kammarens föredragningslistor 2022/23:65
- Protokoll 2022/23:65 Fredagen den 17 februariProtokoll 2022/23:65 Svar på interpellation 2022/23:180 om medarbetarnas villkor i Kriminalvården
Protokoll från debatten
Anf. 8 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! God morgon! Det gläder mig att se en så man- och kvinnostark laguppställning denna fredagsmorgon i kammaren!
Sanna Backeskog har frågat mig hur jag ser på Sekos rapport och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras. Sanna Backeskog har också frågat mig hur jag ser på Kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och om jag har för avsikt att verka för att den ska säkras.
Den grova organiserade brottsligheten hotar det öppna demokratiska samhället. Regeringen sätter därför in kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen. Det rör sig bland annat om fler poliser men också om bättre och effektivare verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna. Tillsammans med kommande straffskärpningar innebär det att trycket på Kriminalvården även fortsättningsvis kommer att vara högt.
Kriminalvården behöver därför byggas ut kraftigt. Myndigheten har fått i uppdrag att översiktligt beräkna vilken kapacitet som behövs för att kunna genomföra eller möta reformerna i Tidöavtalet. Anslagen har redan stärkts kraftigt, och Kriminalvården har fått de medel den bett om för att klara den redan planerade utbygganden. Från och med 2025 förstärker regeringen myndigheten ytterligare, och tillsammans med tidigare förstärkningar uppgår beloppet till 4,5 miljarder kronor. Tillskotten ger Kriminalvården förutsättningar att fortsätta arbetet med en långsiktig och permanent utbyggnad av kapaciteten i häkte, anstalt och frivård.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Kriminalvårdens viktiga uppdrag kräver en god och långsiktigt hållbar personalförsörjning. Samtliga kriminalvårdsanställda ska samtidigt ha en trygg och säker arbetsmiljö. Kriminalvården har därför fått i uppdrag att inkomma med en genomförandeplan som syftar till att säkerställa myndighetens kompetensförsörjning de närmaste tio åren.
Sekos rapport belyser viktiga frågor vad gäller arbetsmiljön inom Kriminalvården. Arbetsmiljöansvaret är ytterst arbetsgivarens, och arbetsgivaren ska enligt lag vidta de åtgärder som krävs för att alla anställda ska ha en trygg och säker arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska även samverka med skyddsombud.
Utbyggnaden av Kriminalvården och därmed också kompetensförsörjningen och arbetsmiljön för de anställda är av stor vikt för att regeringens satsningar mot den organiserade brottsligheten ska få effekt. Regeringen kommer att ha stort fokus på att Kriminalvården har goda förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag i alla dessa delar.
Anf. 9 Sanna Backeskog (S)
Fru talman! Seko släppte nyligen en rapport om krisen i Kriminalvården som visar vilka effekter platsbrist och överbeläggningar får för arbetsmiljön. Det gläder mig att justitieministern anser att rapporten är viktig, för den beskriver allvarliga problem.
För den som tittar på debatten men inte har läst Sekos rapport vill jag lyfta några delar som undersökningen visar.
57 procent av de svarande ansåg att Kriminalvården har små förutsättningar att lyckas med sitt samhällsuppdrag. Endast 7 procent anser att förutsättningarna är stora. Det är en minskning med 19 procentenheter sedan 2018, då 26 procent ansåg att förutsättningarna var stora.
78 procent säger att det förekommer otillåten påverkan från intagna på deras arbetsplats. Av dem som arbetar på en anstalt uppger 67 procent att de varit utsatta för hot och våld på arbetet under det senaste året. Av dem som arbetar på häkten är siffran 55 procent.
Hälften av dem som arbetar på häkten säger att ensamarbete förekommer dagligen, eller nästan dagligen, i situationer där det inte ska förekomma. Av dem som arbetar på anstalter svarar 45 procent detsamma.
Fru talman! Jag skulle även vilja lyfta två viktiga citat från rapporten.
Det första är: "Personalbrist och personalomsättningen. Det måste bli personaltätare. Platsbristen tär på både personal och intagna. Då är det svårt att göra ett kvalitativt arbete för att de intagna ska komma bättre ut. Lönevillkoren gör det också svårt att behålla arbetskamrater. Trots det viktiga samhällsuppdraget och de risker vi varje dag utsätter oss för bara genom att gå till jobbet betalar sig helt enkelt inte i plånboken."
Ett citat från en annan medarbetare är: "Intagna som sitter för grovt narkotikabrott och gängmedlemmar sitter och rekryterar på gemensamma avdelningar."
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi vet också att överbeläggningarna skapar en hel del frustration hos de intagna, vilket ökar antalet incidenter. Vi vet att personalen ständigt tvingas se över säkerhetsklassning och klassa ned interner som utan platsbrist definitivt hade suttit på avdelningar med högre säkerhetsklass. Vi vet också att det är den viktiga programverksamheten som ofta riskerar att dras ned när arbetsbelastningen är för hög. Vi vet att platsbristen gör att man tvingas göra om tidigare mötesrum till bostadsrum. Vi vet att man på sina håll till och med har varit tvungen att ta bort speciellt inredda rum anpassade för att ta emot besök från barn för att få plats med fler intagna.
Justitieministerns partikollega Lars Beckman från Moderaterna deltog i höstas i en intervju i P4 Gävleborg angående barn i Sveriges häkten som inte får de isoleringsbrytande åtgärder som de har rätt till. Lars Beckman fastslog att det var ett stort misslyckande, och han liknade till och med dagens situation med att förvara djur i bur.
Det här är inte en värdig arbetsmiljö, vare sig för medarbetare eller chefer.
Fru talman! Utifrån ovan beskrivna larmrapporter om en akut kris i Kriminalvården undrar jag om justitieministern anser att det räcker att sitta still i båten och vänta till 2025 med extra resursförstärkningar eller om justitieministern har lugnande besked att ge till landets kriminalvårdare och övriga medarbetare som går på knäna redan i dag.
Anf. 10 Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman och ärade justitieministern! Frustrationen växer i den socialdemokratiska riksdagsgruppen när det gäller myndighetsstyrning på Justitiedepartementets område. Det är en allvarlig situation, och det finns värden som måste sättas före partipolitiska intressen. Vi som sitter här avser att sätta igång ett arbete där vi kontinuerligt för en dialog med justitieministern också i den här kammaren om behovet av att han står upp för svensk statsförvaltning, för myndigheterna som lyder under regeringen och inte minst för Justitiedepartementets myndigheter.
Situationen i kriminalvården är mycket allvarlig. Det har att göra med rättspolitiska reformer som har genomförts under de senaste 10-15 åren. Det var först under perioden 2002-2006 som vi började se en rad straffskärpningar. De senaste två mandatperioderna har straffskärpningarna fortsatt i form av längre fängelsetid. Regeringen satsade på kriminalvården under den förra mandatperioden. Men vi anser att om Tidöavtalets förslag ska genomföras, vilket det verkar finnas stöd för i form av en majoritet i kammaren, kommer fängelsetiden att öka dramatiskt i relativ närtid. Då krävs att historiskt rejäla satsningar görs på kriminalvården - inte om tre år, inte om fyra år eller om två år, utan här och nu.
Beskeden som vi fick i budgetpropositionen vittnade om att Finansdepartementet hade segrat över Justitiedepartementet. Det var inga betryggande besked till Kriminalvården. Nu har Kriminalvården fått ett uppdrag att återkomma till regeringen med besked om vad som krävs för att Kriminalvården ska klara av de enorma utmaningar som myndigheten har framför sig. Inom kort får justitieministern ta del av Kriminalvårdens redovisning. Det vi förväntar oss från den socialdemokratiska riksdagsgruppens sida är att justitieministern står upp för sin myndighet och säkerställer att Kriminalvården får de förutsättningar som krävs för att vi inte ska slå sönder den del av svensk kriminalpolitik som fungerar bra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Kriminalvården har kvaliteter i världsklass. Det är relativt låga återfallssiffror. Men om vi gör fel nu, om vi inte investerar i kriminalvården i tid, blir det en mycket allvarlig situation som kan leda till att arbetsmiljön för dem som arbetar i kriminalvården försämras ytterligare och allvarliga problem med växande återfallssiffror för personer som kommer ut ur kriminalvården.
Fru talman! Justitieministern måste lägga fokus på myndigheten. Här krävs att justitieministern levererar de resurser som behövs. Jag kan som tidigare upphandlingsjurist säga att beslut som fattas av regeringen här och nu inte nödvändigtvis leder till nya anstalter om två år. Myndigheten ska planera och måste ges förutsättningar för den ekonomiska planeringen. Sedan ska den genomföra upphandlingar. Upphandlingar kan överprövas. Vi känner båda till de enorma brister som finns i systemet, vilket leder till förseningar. I praktiken kan ett välvilligt beslut från regeringens sida förverkligas om fem till sju år. Det beror på de procedurer som finns för offentliga inköp och som krävs för att bygga nya anstalter.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen uppmanar justitieministern att ta frågorna på största allvar. Vi vill inte ha en utveckling i kriminalpolitiken som innebär att straffen skärps men återfallen ökar. Nu vill justitieministern dessutom gå fram med förslag om att yngre ska sättas i fängelse. De får uppleva ett universitet i brottslighet i stället för kriminalvård.
Anf. 11 Mattias Vepsä (S)
Fru talman! God morgon, herr minister! Jag kunde inte låta bli att gå upp tidigt, komma till kammaren och försöka få svar på några frågor gällande kriminalvården.
Jag lyssnade, liksom många andra, på en dokumentär om Tidaholmsanstalten på Sveriges Radio i veckan. Likheterna i det politiska landskapet är stora. Vid den tiden var det en moderatledd regering som styrde i ett Sverige där klyftorna ökade och där vi stod inför enorma problem. I dag är det en moderatledd regering som styr, och Sverige står inför enorma problem.
I dokumentären intervjuas de fångar som deltog i det uppror och i de kravaller som följde av att man hade satt många personer tätt tillsammans under förhållanden som inte var okej. Det var en direkt effekt av en politik som lade fokus på en sida av problemet, det vill säga straffskärpningar, inkapacitering och att fler ska in i fängelse.
Nu upplever jag, och många med mig, att vi har en regering som tenderar att se en sida av problemet. Vi delar uppfattningen att de grova brotten är skadliga för vårt samhälle. Därför har vi också en historia av en regering som har infört en rad straffskärpningar, som även mina kollegor har pekat på. Vidare ser vi att andelen utdömda fängelseår har vuxit. I den utvecklingen lades mer resurser in för att bygga ut kriminalvården.
Jag blir orolig när jag både i och utanför kammaren, i sociala medier eller i debattartiklar hör en ton luftas - inte alltid från ministerns partikollegor, även om den hårda tonen finns där också, men framför allt hos samarbetspartiet Sverigedemokraternas företrädare - om idéer och tankar om att styra om svensk kriminalvård och straffrättspolitik och snegla lite grann på medeltida straff, till exempel vatten och bröd eller förnedringsstraff för barn och unga som begår brott.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den utvecklingen är medeltida, och vi har nu ett modernt välfärdssamhälle som måste se att även den som har begått brott under tiden i fängelse ska ha rätt till rehabilitering och att tiden i fängelse ska vara högkvalitativ så att det går att komma tillbaka ut i samhället. Om man sitter hela sitt liv ska den tiden fungera så att vi uppfyller mänskliga rättigheter med ett fängelsesystem som levererar.
Jag roade mig med att göra en sökning i Tidöavtalet. 60 gånger dök ordet straff upp. 2 gånger dök ordet rehabilitering upp. Den ena gången gällde det cancervård, och rehabilitering är givetvis en viktig del av vårdfrågan. Den andra gången i sjukförsäkringen, och det är också glädjande. Ordet förebyggande dök upp 5 gånger.
Är det här ett bevis för att vi har en regering som ser en sida av lösningen eller av problemet? Men jag undrar om Gunnar Strömmer och regeringen också kan se de problem som kan uppstå om man ensidigt - vilket mina kollegor har pekat på - bara skärper straffen och sätter press på Kriminalvården. De problem som då uppstår drabbar framför allt personalen i verksamheterna och de intagna. De får inte rätten och möjligheten att göra en omställning i livet och göra ett vägval. Med det riskerar antalet återfall att öka och oron att stiga.
Anf. 12 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Det känns underbart att se denna laguppställning och ett engagemang i frågorna denna tidiga fredagsmorgon. Jag faciliterar gärna samtal om jag kan bidra till att pysa ut lite grann av den socialdemokratiska riksdagsgruppens frustration.
Sekorapporten är ett magnifikt arbetsmiljöbokslut efter åtta år av socialdemokratiskt styre. Det är ändå ni som samlas här i dag som har ansvar för att vi befinner oss där vi befinner oss. Det är ni som har stått för avvägningarna mellan straffskärpningar, resurssättning och arbetsmiljöfrågor.
Jag tar Sekorapporten på stort allvar, som en utgångspunkt för den omläggning av politiken på bredden som nu måste ske. Det ser jag som en utomordentligt central uppgift för min del. Om Socialdemokraterna vill vara delaktiga i det arbetet välkomnar jag det, men vi har en del erfarenheter att dra av de år som ligger bakom oss, inte minst som de kommer till uttryck i Sekos rapport.
Låt oss börja med ekonomin. Det är alldeles självklart så att Kriminalvården måste dimensioneras efter politiken i stort. Såvitt jag känner till tillförde inte Socialdemokraterna i sin budget nämnvärt mycket mer resurser till Kriminalvården än vad regeringen gjorde i sin. Jag vet inte om det ligger andra överväganden bakom Socialdemokraternas budget, och jag tar gärna del av dem. Uppenbarligen har vi gjort samma ekonomiska analys i nuläget.
Det råder heller inget tvivel om att Kriminalvården har fått precis de resurser man pekar på baserat på den utveckling som man ser framför sig givet var politiken ligger nu. Vi ligger före kurvan genom att redan nu, långt innan kommande straffskärpningar kommer på plats, ge Kriminalvården ett uppdrag att beräkna vad det får för konsekvenser. Det underlaget kommer redan i vår.
Jag kan försäkra interpellanten med adjutanter att Kriminalvården ska få de resurser som krävs, och det i god tid, för att kunna säkerställa den tillväxt som är avgörande för Kriminalvården som sådan men naturligtvis också för medarbetarna och deras förutsättningar att göra ett gott arbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag ska komma till medarbetarfrågorna; jag ska bara ta dem via Tidaholmserfarenheten.
Det är klart att det finns en viss dramaturgi i det som Mattias Vepsä tar upp. Men den stora erfarenheten av Tidaholmsincidenten var en annan omläggning av politiken. Det var att säkerställa säkra anstalter. Det var säkerhetsproblematiken som var den stora lärdomen - att vi tidigare hade en kriminalvård där det var alldeles för enkelt att orsaka upplopp och alldeles för enkelt att rymma. Det innebar enorma säkerhetsrisker för medarbetarna.
Jag var så sent som i förrgår på Hallanstalten i Södertälje en hel dag. Det gläder mig storligen att se på vilket sätt svensk kriminalvård arbetar med säkerhetsfrågorna och att vi verkligen tycks ha dragit lärdomar av den alldeles för vaga och mjuka hållning i säkerhetsfrågor som rådde tidigare.
Jag vill komma till medarbetarna - jag får väl tillfälle att komma tillbaka igen - och bara understryka att samtliga av de vittnesbörd som kommer fram i Sekos rapport har vi alla som politiska beslutsfattare och ledande befattningshavare i myndigheter anledning att ta på allra största allvar. Alla de brister som lyfts fram, riskerna för otillåten påverkan, hot och våld och riskfyllt ensamarbete - inget av det är acceptabelt. Allt det ska adresseras genom politiska beslut, genom resurstillskott och genom myndighetsstyrning. Jag är beredd att föra diskussioner och handla i dessa frågor varje dag i veckan.
Anf. 13 Sanna Backeskog (S)
Fru talman! Kriminalvården är en myndighet som har gjort en imponerande resa de senaste decennierna. Säkerheten har ökat markant, och att fler fängelser har byggts ut i hela landet har bidragit till fler jobb. Kriminalvårdens arbete med Bättre ut har visat sig vara framgångsrikt och världsunikt.
Målet är att klienterna under sin fängelsetid ska få verktyg för att klara av att leva ett liv fritt från kriminalitet och kunna bidra till samhället efter avtjänat straff. När jag besökte anstalten i Gävle nyligen delades riktiga solskenshistorier om Kriminalvårdens framgångsrika behandlingsprogram och om människor som avtjänat sitt straff, gjort sin läxa och fått behandling för sitt missbruk och sedan kunnat fungera fullt ut i samhället och arbetslivet.
Nyckeln för att Kriminalvården ska kunna lyckas med sitt samhällsviktiga uppdrag är självklart medarbetarna. Det är inte ett enkelt jobb att vara kriminalvårdare. En kriminalvårdare behöver ha gott omdöme, mycket god säkerhetskompetens och stark personlig integritet. Men det krävs också god pedagogisk förmåga, ett motiverande förhållningssätt och en humanistisk människosyn.
Utbildningen till kriminalvårdare är på 24 veckor, och utbildningen och erfarenheten ses som attraktiv inom många branscher. Men att arbeta klientnära och göra adekvata riskbedömningar och samtidigt framgångsrika behandlingsplaner kräver naturligtvis lång praktisk erfarenhet. Att medarbetarna trivs och känner sig uppskattade på arbetet är alltså oerhört viktigt för att Kriminalvården ska kunna upprätthålla sitt viktiga samhällsuppdrag på ett tillfredsställande sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! De som söker sig till kriminalvård är människor som trivs med att jobba med andra människor och som vill bidra till att de intagna kommer bättre ut och kan bidra i samhället. Jag kan därför ana att många medarbetare känner oro när regeringsunderlagets största parti pratar om vatten och bröd och att Kriminalvården ska byta namn till Straffverket.
En mångårig medarbetare som jag träffade häromsistens sa ungefär så här: Den här retoriken Sverigedemokraterna har skrämmer mig. Jag vill ju jobba med killarna och hjälpa dem att ta tag i sina problem. Straffverket - vad är det för namn, och vad skulle det innebära för typ av förvaring? Det känns inte det minsta tryggt. Där vill i alla fall inte jag arbeta, och jag har svårt att se att de ska kunna anställa någon av mina kollegor dit.
Fru talman! Jag upplever inte att jag får några konkreta besked om medarbetarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö och hur de kan förbättras. Justitieministern nämnde också att det finns anledning att återkomma till det.
Jag undrar därför om justitieministern nu vill ta tillfället i akt och beskriva sin bild av vilken roll Kriminalvårdens anställda har och hur deras uppdrag är beskrivet - och om justitieministern har ambitioner att gå Sverigedemokraterna till mötes och överväger namnbytet till Straffverket.
(Applåder)
Anf. 14 Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret - även om justitieministern redan efter fem månader har hamnat i förhållningssättet att allt är den andra regeringens fel.
Vi sitter inte på sanningen. Regeringen sitter inte på sanningen. Min poäng är att om svensk kriminalpolitik ska vara effektiv och human, minska brottsligheten och öka människors trygghet krävs samverkan i riksdagen. Då kan inte justitieministern fortsatta välja tystnadens väg när regeringens samarbetsparti attackerar grunderna i svensk kriminalvårdspolitik, utan då måste justitieministern vända sig till hela den här kammaren och samtala med samtliga partier om hur vi står upp för en kriminalvård som faktiskt levererar.
Vill justitieministern att bokslutet om fyra år ska vara att den del av svensk kriminalpolitik som fungerade bra, nämligen kriminalvården, har slagits sönder? Det är precis den risken vi ser nu. Om inte Kriminalvården får rätt förutsättningar, rätt resurser och en justitieminister som är beredd att ta fajten för svensk kriminalvård när det finns människor i samarbetspartiet som kontinuerligt attackerar grunderna för den politiken finns det risker.
Jag uppmanar justitieministern att ta avstånd från de mycket allvarliga attacker som vi nu ser från samarbetspartiet, inte bara mot svensk kriminalvårdspolitik utan också mot grunderna i svensk grundlag när det handlar om myndighetsstyrning, myndigheters oberoende och domstolars oberoende.
Vi kommer inte att värna den svenska förvaltningsmodellen genom att ändra lagstiftning, genom att ändra grundlag. Vi värnar den svenska grundlagen genom att stå upp för de människor som gör svensk statsförvaltning möjlig, nämligen alla de anställda, och deras integritet och skydd i enlighet med svensk grundlag. Jag uppmanar justitieministern att jobba med detta.
Anf. 15 Mattias Vepsä (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det var ju precis min poäng - att vi ska dra lärdomar av händelsen på Tidaholmsanstalten, där man lade om synen på kriminalvården, stärkte personaltätheten, såg till att man fick en tydligare indelning i avdelningar, såg till att inte för många fångar vistades i samma rastverksamhet och så vidare. Man satsade alltså mer resurser och såg till att personalen hade bättre anställningsvillkor och att det fanns bättre möjligheter för kriminalvården att jobba med det andra uppdraget - att inte bara hålla folk inlåsta utan också se till att de när de kommer därifrån inte ska välja en brottslig väg i livet.
Med det sagt har vi också sett att antalet återfall har minskat från 90talets höga siffror till något lägre i dag. Vi vill givetvis fortsätta trycka tillbaka återfallen, men då krävs det att man ser helheten.
Det är klart att vi kan stå här och prata om budget och hur vi har satsat våra pengar. Vi hade en sådan diskussion förra gången vi stod i kammaren. Jag blev då ganska paff över den syn som regeringen har på det här nu, i de här tiderna med hög inflation och höga energipriser och en enorm press på välfärdsverksamheter som många gånger riktar sig till barn i särskilt utsatta områden. Där ska finnas skola, kulturskola, fritidsgårdar, social verksamhet och möjligheter att stötta familjer. Det är just de verksamheterna som Moderaterna och regeringen nu sätter extra stor press på när man inte satsar pengar på välfärden i den utsträckning som SKR varnar för att man behöver göra och som landets kommuner återkommande larmar om.
Man valde väg, fru talman. Man sänkte skatten för de allra rikaste med 13 miljarder och satte i stället sparkrav på välfärden. Detta leder till en utveckling i samhället med djupare klyftor, där grovt kriminella kan hitta möjligheter att locka in fler unga i grov brottslighet. Vi valde omvänt att dubbla välfärdssatsningen.
Anf. 16 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Låt mig först adressera frågorna som rör Kriminalvårdens medarbetare, som överlag gör ett fantastiskt arbete. Detta gäller enligt min uppfattning alla, från chefer hela vägen ned i organisationen till lokalvårdare, personal i bespisningar och vad det nu kan vara. Jag uppfattar också att det finns en stor hängivenhet och en väldigt stor stolthet över det arbete som utförs. Jag utgår från att de också upplever medborgarnas oreserverade stöd och uppskattning för detta.
Sedan råder det ingen som helst tvekan om att det tryck som Kriminalvården utsätts för, som en följd av en samhällsutveckling som gör att allt fler får långa fängelsestraff för väldigt grova brott, inte har matchats med motsvarande satsningar när det gäller Kriminalvårdens utbyggnad. Det är klart att detta skapar ett tryck också på medarbetarna.
De problem som aktualiseras i den rapport som interpellanten pekar på är alla ett uttryck för detta. Vart och ett av dessa problem ska tas på största allvar. Jag talade utförligt om detta med Kriminalvårdens generaldirektör så sent som i förrgår under en förmiddag på besök i Hall. Det är något som vi kommer att ha en fortsatt dialog kring mellan myndighet och regeringskansli. Det är också sådant som redan adresseras och kommer att adresseras på ett tydligt sätt genom de styrmedel som regeringen besitter.
Med detta sagt är det naturligtvis alltid så - det tycker jag är viktigt att säga gentemot medarbetarna - att arbetsgivaren har det fulla ansvaret för detta. Sedan ska politiken förstås backa upp sina myndigheter så att det finns goda förutsättningar att bedriva en verksamhet som säkrar en god arbetsmiljö för medarbetarna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det gäller samverkan har jag inga som helst problem att samverka med någon när det handlar om möjligheterna att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, som nu eskalerat till nivåer som är fullständigt historiska inte bara ur ett svenskt perspektiv utan också vid en internationell jämförelse. Det råder ingen som helst tvekan om att det, om vi gör som vi hittills har gjort, också kommer att gå som det hittills har gått. Det gäller kriminalpolitiken och alla förgreningar av den, inklusive hanteringen av Kriminalvården.
Vanföreställningen att den här regeringen bara skulle se på ena sidan av myntet blir inte mer sann bara för att den upprepas i varje meningsutbyte vi har i denna kammare. Det är alldeles självklart att vi med längre straff kommer att behöva vara ännu mer genomtänkta när det handlar om vad man ska göra med människor som är inlåsta - vad de ska ägna tiden åt och hur man kan göra allt för att förbättra förutsättningarna för att de ska komma ut på andra sidan som bättre människor med goda verktyg att hugga tag i sin tillvaro och slå in på en hederlig levnadsbana. Detta kommer inte bara att vara riktningen för den här regeringen, utan vi ska säkerställa att vi som land och som kriminalvård blir ännu mycket bättre än vi har varit hittills när det gäller de delarna.
Vad gäller resurs- och ansvarsfrågorna har jag inget som helst behov av att stå här och gaffla om vem som ansvarar för vad i ett historiskt perspektiv. Möjligen tyckte jag att det var en lämplig respons, med tanke på att flera av deltagarna i den här debatten ville göra gällande att de stora arbetsmiljöproblem vi ser i Kriminalvården i dag och de utmaningar vi ser när det gäller tillväxtfrågorna skulle vara ett resultat av den politik som förts eller inte förts under de senaste två tre månaderna. Skälet till att jag tog upp ekonomin var att en av kollegorna adresserade just den frågan.
Jag kan försäkra er alla om att jag är öppen för samverkan varje dag i veckan, för rätt reformer som leder landet och Kriminalvården åt rätt håll. Detta får väl sägas vara en rimlig utgångspunkt för det fortsatta samarbetet.
Anf. 17 Sanna Backeskog (S)
Fru talman! Jag ser väldigt mycket fram emot att samtala mer kring dessa frågor tillsammans med justitieministern och regeringen.
Jag noterar att justitieministern framhåller att arbetsmiljöansvaret ytterst är arbetsgivarens - en hållning som vi i Socialdemokraterna generellt delar. Men som justitieministern själv säger är det justitieministern som ansvarar för myndigheten och nu har möjlighet att ge myndigheten förutsättningar att vara en god arbetsgivare.
Seko skriver i sin rapport att var tredje anställd på anstalt ser det som helt uteslutet eller inte särskilt troligt att man arbetar kvar inom Kriminalvården om två år. Detta är väldigt oroande statistik som kräver handling här och nu, i dag. Lönen är den vanligaste anledningen att vilja lämna Kriminalvården, följt av arbetstider och arbetsmiljö.
Sekos rapport avslutas med en rad krav för att förbättra för personalen i Kriminalvården och säkerställa kompetensförsörjningen. Det handlar bland annat om lön och arbetstider, utbildning och kompetensutveckling, stopp för allt klientnära ensamarbete och att politiken tar ansvar för att hålla ihop hela rättskedjan så att det vi gör på ena sidan inte får allvarliga konsekvenser på andra sidan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det är säkert en och annan medarbetare av de 14 000 anställda inom Kriminalvården som tittar på detta nu eller i efterhand. Jag vill därför ge justitieministern chansen att vända sig till direkt till dem. Min avslutande fråga till justitieministern är: Vad vill justitieministern säga till Sveriges anställda inom Kriminalvården? Jag fick inte heller svar på om justitieministern är beredd att gå Sverigedemokraterna till mötes gällande synen på Kriminalvården som ett straffverk.
(Applåder)
Anf. 18 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Tack, Sanna Backeskog, för en bra debatt om en väldigt angelägen fråga!
Får jag förmånen att vända mig direkt till Kriminalvårdens medarbetare är det första jag vill säga att de ska vara rakryggade och stolta över det viktiga arbete de utför i hela det svenska samhällets tjänst och intresse. Jag tycker också att de ska vara förvissade om att de är sedda och att de problem som de ser i sin vardag, på sina arbetsplatser, också är sedda, som jag uppfattar det både av arbetsgivare och av den politik som mycket riktigt är huvudman för alla våra myndigheter, inklusive Kriminalvården.
Naturligtvis är inget av det som tas upp i den här rapporten, oavsett om det gäller säkerhetsproblem, farligt ensamarbete, hot och våld eller påtryckningar av otillbörligt slag, något som ett anständigt samhälle kan acceptera inom väggarna, murarna och grindarna till svensk kriminalvård. Det är en mycket legitim förväntan från medarbetarna i svensk kriminalvård att dessa problem tas på största allvar och möts på ett väldigt konkret sätt.
När det gäller Kriminalvården är inget namnbyte på myndigheten aktuellt. Men den djupare frågan är vad vi har Kriminalvården till. Där vill jag stå upp för vikten av hårda straff och inkapacitering. Detta är också en väldigt viktig del i ett anständigt samhälle. Min bestämda uppfattning är att vi långsiktigt måste skifta fokus från gärningsman till brottsoffer och till samhällets behov av skydd mot grov brottslighet. Det innebär också att fler personer kommer att behöva låsas in under längre tid.
Med detta sagt ska vi alldeles självklart arbeta lika metodiskt när det gäller vad vi gör med människor under den tid de är inlåsta. Ambitionen ska hela tiden vara att människor ska komma ut på andra sidan som bättre människor, med bättre förutsättningar att hugga tag i ett hederligt liv.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.