Utgiftsområde 24 Näringsliv

Anf. 47 Börje Vestlund (S)

Herr talman! När den borgerliga regeringen tillträdde år 2006 sade Per Westerberg, som då valdes till talman, att han önskade att närvaron av statsråd skulle bli högre under den här tiden än vad den hade varit på den socialdemokratiska tiden. Så har det delvis också blivit, men det gäller definitivt inte vår näringsminister. Hon har faktiskt inte deltagit i en enda debatt om ärenden som hon varit ansvarig för under hela den tid hon har varit näringsminister. Det är ganska svårslaget i denna kammare. Hon har varit med på en debatt, och vid det tillfället var det inte hon som var ansvarigt statsråd, utan det var Cecilia Malmström som var ansvarig. Vi saknar näringsministern. Uppenbarligen är det näringsministerns uppfattning att vi inte ska ha kammaren som en plats där vi debatterar näringspolitik. Men vi i riksdagen vill naturligtvis diskutera näringspolitik, och därför gör vi det ofta och gärna. Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen. Jag vill också anmäla det särskilda yttrande som vi från S, V och MP har under rubriken Utgiftsområde 24 Näringsliv . Herr talman! Vi socialdemokrater har i grunden en annan syn på näringspolitik och ekonomisk tillväxt än vad regeringen har. Vi har inledningsvis markerat att vi har ett annat övergripande mål, nämligen att främja en hållbar tillväxt och ökad sysselsättning genom insatser för ökad konkurrenskraft och fler växande företag. Vi vill betona att tillväxten inte bara kan skapa förutsättningar för jobb och fler växande företag. För oss rödgröna är även en hållbar tillväxt en grund för vår näringspolitik. Jag kan bara beklaga att Alliansen har kastat begreppet om en hållbar tillväxt över bord. I EU-dokumenten kring till exempel EU 2020 men även den nya industristrategin betonas att tillväxten måste vara hållbar. I de sammanhangen ställer regeringen gärna upp på detta. Visst är fler jobb och fler växande företag viktiga, men om inte tillväxten är hållbar kommer vi att få en tillväxt som går åt ett håll som jag är inte säker på att hela svenska folket vill ha. När vi ser ut över Europa kan vi konstatera att i de flesta strategier betonar regeringar att näringspolitiken ska vara hållbar, och den svenska regeringen instämmer. Men på hemmaplan slopade man att tillväxten ska vara hållbar inom näringspolitiken. Herr talman! Låt mig i detta anförande måla upp hur en ny och tydlig alternativ näringspolitik ska se ut. I budgetpropositionen tar man sida upp och sida ned fram behovet av att det ska skapas fler och nya företag. Jag ska inte påstå att detta behov inte finns, ur både ett tillväxt- och ett jobbperspektiv. Vi brukar i våra näringspolitiska högtidstal i alla partier hävda att de framtida jobben finns i de små och medelstora företagen. Men problemet, herr talman, är att det saknas nästan helt en politik för hur de små företagen ska bli medelstora och framför allt hur de medelstora företagen ska bli stora företag. Det krävs säkert flera åtgärder, men jag vill särskilt peka på behovet av riskkapital och olika typer av företagsfrämjande, inte minst rådgivning när det kanske framför allt gäller export om hur man ska utveckla företagen. Herr talman! Vi behöver även fortsättningsvis en stark basindustri. Visserligen ökar tjänsteproduktionen i vårt land med stormsteg. Det blir också svårare att utmåla ett företag som ett renodlat industriföretag eller ett som bara tillverkar produkter. Allt fler stora kända industriföretag har i dag en ganska betydande tjänsteverksamhet, och den växer. Men den rena varuexporten är trots allt 68 procent, och tjänsteexporten är 32 procent. Av dessa 32 procent är det 17 procent som är industrirelaterad. Därmed fortsätter vår industri att vara en viktig del av svenskt näringsliv. Vi socialdemokrater anser därför att svensk basindustri är viktig. Vi inledde tillsammans med V och MP ett arbete för att skapa det vi kallar branschprogram, vilket innebär att staten tar ett ansvar för att bidra till finansiering av innovation, forskning och utbildning medan företagen bidrar med medel till forskning och att genom att anställa fler i sina företag. Den borgerliga majoriteten valde att avskaffa dessa branschprogram, det var enligt vår uppfattning dumt och korkat. Vi menar därför att man ånyo i en aktiv industripolitik måste ha en triple helix-modell för basindustrin. Men vi måste också ha en tydlig energipolitik som gynnar svensk industri, inte en energipolitik som just nu handlar väldigt mycket om hur vi ska få en gemensam energimarknad över hela Europa. Vi socialdemokrater vill i första hand se till att vi får en fungerande nordisk energimarknad - den har ju sina brister, som vi känner till - som kan erbjuda den energiintensiva industrin så låga energipriser som möjligt. Detta innebär dock inte att vi inte ska ha ambitioner när det gäller att få ett mer hållbart energisystem eller att vi minskar våra ambitioner när det gäller energieffektivisering. Herr talman! Det andra benet i näringspolitiken är tjänstesektorn. Ärligt talat, herr talman: Alla partier i denna kammare framhåller hur viktig tjänstesektorn är. Visst har det vidtagits en del åtgärder - en del har vi välkomnat, och andra har vi varit emot. Det har varit RUT- och ROT-avdrag. Man har avreglerat diverse marknader eller offentliga monopol. Man har skapat valsystem inom olika delar av välfärdssektorn. En del av de här åtgärderna har säkert varit bra, det stora problemet är att det inte tas något helhetsgrepp över hela den privata servicesektorn. De senaste årens näringslivsdebatt har mycket handlat om RUT- och ROT-avdrag, om avregleringar och om valsystem. Nu senast handlade det om en halvering av restaurangmomsen. I vissa delar har avregleringen fungerat acceptabelt, men i många fall har det uppstått stora problem med allt från besvärliga konkurrensproblem till ekonomisk brottslighet. I vissa fall har stora mängder skattemedel överförts till rena vinster i privata företag. Oavsett vilka fördelar eller i vissa fall nackdelar detta har inneburit har åtgärderna varit väldigt fragmentiserade och håller inte riktigt ihop. Det är svårt att se en tydlig linje i svensk politik för att utveckla svensk tjänstesektor. Även om Alliansen dragit ned ambitionerna vad gäller industripolitik finns det någonting som i alla fall påminner om industripolitik. Herr talman! Det behövs en sammanhållen politik för hela den privata tjänstesektorn där hela tjänstesektorns behov vägs in. Det kan vara förändringar i olika typer av regelverk, det kan vara skattefrågor, det kan vara finanspolitiska frågor, det kan vara företagsfrämjande åtgärder, det kan vara forskning, det kan vara utbildning, det kan vara regelverk när det gäller plan- och byggfrågor och det kan vara att anpassa välfärdssystemen så att de bättre står i överensstämmelse med tjänstesektorns villkor. Detta, herr talman, är verklig politik för att skapa en tjänstesektor, inte den politik som ger några skattekronor här, någon mindre avreglering där eller någon mindre åtgärd som gynnar en mycket liten del av tjänstesektorn. Herr talman! En av de viktigaste åtgärderna när vår näringsminister tillträdde var att hon lovade att man skulle minska kostnaderna för företagens regelbördor. Detta skulle vara avslutat senast den 31 december 2010. Alla är nog överens om att det var ett väl stort beting att klara på denna korta tid, i synnerhet när alliansregeringen var tvungen att byta såväl mätmetoder som kontrollorgan så att det verkliga arbetet inte kom i gång förrän runt 2008-2009. Nu kan regeringen stolt redovisa att man klarar 4,3 procent av de 25 procenten. Räknar man in den frivilliga revisionsplikten, som formellt inte börjar gälla förrän 2011, är siffran 7,2 procent. Jag vill gratulera till detta. Men det intressanta är att de resterande 17,7 eller 20,7 procenten, beroende på hur man räknar, skulle man uppnå under perioden 2011-2012. Förlåt mig, herr talman, men jag tvivlar på att man uppnår detta beting. Vi socialdemokrater menar att man omgående måste börja titta på de områden där regelbördan är som störst eller i varje fall kostar mest. Det gäller Justitiedepartementet och Finansdepartementet. Det är riktigt att vi nu även från EU:s sida måste minska företagens regelbörda, men det handlar inte så mycket om det man gör i konkurrenskraftsrådet, ärligt talat, utan beror snarare på det som man på EU-språk brukar benämna Ekofinområdet och RIF-området, det vill säga ekonomi- och finansministrarnas område och justitieministrarnas område. Det är där de gemensamma regelbördorna finns. Självklart måste man fortsätta arbetet på alla departement, men också på alla andra myndigheter, samtidigt som vi alla måste uppmana såväl EU-kommissionen, EU-parlamentet och EU:s olika rådskonstellationer att minska regelkrånglet för företagen. Herr talman! Förvaltning och styrning av de statliga företagen ingår i detta betänkande. Näringsutskottet kommer att behandla den årliga skrivelsen om de statliga företagen under våren 2011. Jag vill i det här sammanhanget hänvisa till att vi kommer att utveckla våra ståndpunkter när det gäller de statliga företagen där. Vidare kommer ledamöterna Carina Adolfsson Elgestam och Ingela Nylund Watz att hålla var sitt inlägg kring handelspolitik och innovations- och besöksnäringspolitik. Herr talman! De statliga insatserna för kapitalförsörjning för företag är en av de viktigaste frågorna när det gäller hur man kan skapa tillväxt i svenska företag. Till de statliga insatserna kommer i vissa delar av landet också regionala insatser. Tyvärr är bilden av såväl de statliga som de regionala insatserna väldigt fragmentiserade, och det är svårt och komplicerat att få en snabb överblicksbild av hur alla dessa insatser fungerar. Riksrevisionen har delvis kritiserat det svenska systemet för just detta. Riksdagen behandlade under våren 2010 en proposition som i princip förordade att man måste fortsätta utreda frågan. Om detta var kammaren helt överens. Men låt mig ödmjukt ställa frågan i denna debatt: När kommer man att redovisa resultatet av denna översyn? Vi vill också påtala det bekymmer som finns mellan såddfinansieringsstadiet på runt 2 miljoner kronor och den nivå där riskkapital går in. Den brukar ligga på runt 20 miljoner kronor. (Applåder)

Maria Wetterstrand (Mp)

Anf. 48 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! För Miljöpartiet är företagande och entreprenörskap ett sätt för människor att förverkliga sina egna idéer. Vår grundsyn är att människan är en kreativ och skapande varelse som vill och kan ta ansvar. Ett bra samhällsklimat för företagande och entreprenörskap är dessutom nödvändigt för utvecklingen. Hur bra vi än tycker att vi politiker är här i riksdagen kan vi inte bestämma fram innovationer och nya företagsidéer. Det är inte här i huset som vi finner lösningarna på världens och samhällets utmaningar. Vi har en annan viktig uppgift. Det är vårt ansvar att se till att den övergripande politiken bidrar till att främja innovativa, kreativa och entreprenöriella krafter. Det är inte minst vårt ansvar att undvika att lägga hinder i vägen för människor som vill förverkliga idéer. Fler företag bidrar till samhällsutvecklingen och ger dessutom fler jobb. Grundläggande för att näringslivet i hela landet ska kunna blomstra är att vi satsar på bra infrastruktur och god utbildning. De delarna har jag många synpunkter på, men de beslutas inom andra budgetområden. Skattepolitiken är ett annat område som är mycket viktigt för att företagen ska kunna få en bra lönsamhet. Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna för de små företagen så att fler ska våga anställa. I de små företagen finns mycket av framtidens jobb. Skattepolitiken behandlas också på annat håll i budgeten, och tyvärr har regeringen där valt att behålla de höga skatter som landets småföretagare betalar i dag. Vi stöder regeringens förslag att halvera momsen på restauranger. Vi skulle gärna se att man också vidareutvecklar tanken på sänkt tjänstemoms. Framför allt vill vi gröna investera i en grön omställning, en modernisering av Sverige: stora investeringar i järnvägen och den lokala kollektivtrafiken, energieffektivisering av bostäder och utbyggnad av förnybar energi. Med vår politik skulle Sverige stå starkare inför framtidens utmaningar. Vi skulle minska resursförbrukningen och vår klimatpåverkan. I dag ser jag en stor risk att Sverige och Europa hamnar på efterkälken. Här sitter vi och är så himla nöjda med att vi har varit duktiga på miljöområdet att utvecklingen nu riskerar att bromsas. Ny miljöteknik utvecklas i dag till stor del utanför Europas gränser. Vi är inte längre i framkant, kanske snarare tvärtom. När nya industrier byggs i Kina är de överlägsna våra i energieffektivitet och resurseffektivitet. När Kina bygger nya städer är det med den bästa nya tekniken för smarta miljölösningar. Delstater i USA ligger långt framme när det gäller innovativa energilösningar och modern informationsteknologi. Under tiden har EU satt ett klimatmål som knappt ens utmanar. Det är så lågt satt att det för det första inte tar vår del av ansvaret för att minska klimatförändringarna och för det andra inte utmanar vår industri att åstadkomma de nödvändiga förbättringar som behövs för att de ska klara den internationella konkurrensen. I Sverige har regeringen till och med sagt att inga fler politiska insatser behövs för att nå Sveriges klimatmål till 2020. Jag menar att det här är en mycket riskabel inställning. Medan vi slår oss själva för bröstet och är förbannat nöjda över det som vi redan har gjort fortsätter utvecklingen i andra delar av världen. När investerare nu väljer var de ska satsa i ny miljöteknik blir det inte i Sverige och inte i EU. När de nya lösningarna utvecklas är det inte här det sker. En kraftfull och modig klimatpolitik leder till utveckling. Det räcker inte att nöja sig med att vi redan har varit duktiga - det krävs också höga ambitioner framöver: för klimatet, naturligtvis, men också för att driva på utvecklingen mot energi- och resurssmarta lösningar. Då är det inte heller någon lösning att skjuta ifrån sig miljöansvaret till andra länder eller kommande generationer. Det är i längden bara vi själva som drabbas av den politiken. För att bidra till att Sveriges utveckling när det gäller ny miljöteknik ska gå framåt vill vi använda 5 miljarder från extra utdelning från Vattenfalls vinster för att skapa en riskkapitalfond för investeringar i bland annat ny miljöteknik. Jag vill med det yrka bifall till reservationen. Vi vill även se en mer aktiv industri- och näringspolitik över huvud taget. Det handlar inte om att staten ska gå in och ta över de privata bolagen, utan det handlar om att man ska ha ett nära samarbete i branschprogram där man också har höga ambitioner i fråga om att effektivisera ur resurs- och energisynpunkt, något som är absolut nödvändigt för att klara konkurrenskraften i framtiden. Jag tycker också att vi ska se den stora fördel som det är för ett litet land att vi kan ha en nära dialog och ett gott samarbete mellan samhället, näringslivet, med både stora och små aktörer, och forskning och utbildning. De forskningsresurser som läggs på företagen ska också komma de mindre företagen till del, så att det blir en reell möjlighet även för små och medelstora företag att utveckla nya idéer och produkter. En annan viktig fråga som inte nödvändigtvis har med miljön att göra men som är viktig för att småföretag ska kunna utvecklas framöver är de regelförenklingar som är en gemensam ambition för både regeringen och oppositionen. För det första behöver vi undvika att införa nya regler och nytt krångel. Det kan låta väldigt lätt. Men vi vet att när en samhällsdebatt uppstår på ett område har vi politiker en tendens att vilja verka handlingskraftiga genom att föreslå några nya regler. Jag tycker det är viktigt att regeringen låter Regelrådet arbeta på det sätt som de behöver och också lyssna på den kritik som kommer därifrån om våra tendenser att hela tiden vilja lägga in nya regler. Det andra är att rensa upp i de regler som inte fyller sitt syfte. Det finns i dag en hel del regler som inte är riktigt ändamålsenliga. Det tredje är att se till att de regler som behöver finnas för att man ska ha en bra, reglerad marknad för de företag som arbetar ska vara begripliga, lättöverskådliga och ändamålsenliga. Från oppositionens sida kommer vi att ligga på regeringen för att se till att det löfte som finns om regelförenklingar den här gången hålls. Ett sätt att förenkla som många små företagare pekar på är att man skulle vilja veta hur man tar sig in i systemet genom kontakter med de olika aktörer som finns och till exempel erbjuder lånemöjligheter, riskkapital, såddfinansiering och annat. Vi vill därför från oppositionens sida satsa på att det blir en portal som man som företagare kan vända sig till. Oavsett vilket ärende man har ska man kunna hitta in på ett och samma ställe, i stället för att själv behöva leta sig fram mellan olika aktörer. Vi tror att det skulle innebära en stor förenkling - kanske inte just beträffande regelbördan men i fråga om det krångel som man ibland upplever med att vara småföretagare. Det som är viktigt i Miljöpartiets näringspolitik är att vi ser till att göra det möjligt och enkelt för människor att driva företag. Men det är också väldigt viktigt att vi ser till att ha en politik med höga miljöambitioner, så att vi inte låter vår industri och våra företagare hamna på efterkälken och därmed riskera konkurrenskraften i framtiden.

Lars Isovaara (Sd)

Anf. 49 Lars Isovaara (Sd)

Herr talman! Den svenska offentliga sektorn har haft en betydelsefull roll för teknikutvecklingen i Sverige. Tung elkraftsindustri, flygindustri och medicinteknik är bara några exempel på svenska näringsgrenar som har haft god hjälp av offentlig upphandling i tider då vatten- och kärnkraft byggdes ut, när vårt försvar rustades upp efter andra världskriget och när god sjukvård blev en rättighet inte bara för de bäst bemedlade i samhället. Den offentliga sektorn är visserligen en stor köpare av teknik och teknikutveckling även i dag. Men med en öppen handel över gränserna är det inte alls självklart att inköpsordern alltid hamnar i Sverige hos svenska företag. De största företagen har dessutom blivit multinationella, med en stor del av produktionen och i en del fall även teknikutvecklingen förlagd till andra länder. Ägandet har blivit mer anonymt och alltmer utlandsbaserat. Svenska storföretag expanderar i utlandet, och utländska storföretag expanderar i Sverige. Vi ser en globaliserad utveckling. Den inhemska marknaden är betydelsefull för storföretagen men kanske inte lika betydelsefull som den en gång var. Storföretagen är onekligen viktiga och betydelsefulla för den svenska ekonomin. Men man kan konstatera att de inte genererar någon större ökning av antalet arbetstillfällen, på grund av nödvändiga rationaliseringar i samband med omstruktureringar, uppköp och teknikutveckling. Häromdagen publicerade Svenska Dagbladet en artikel där det konstaterades att de 13 största svenska industriföretagen visserligen hade ökat försäljningen med 21 procent under det senaste året men att antalet anställda hade ökat med endast 3 procent. Nyanställningar sker i stor utsträckning utomlands. En del näringsgrenar, såsom textilindustrin, har ökat teknikinnehållet markant, men beträffande antalet anställda för dessa typer av näringar en blygsam tillvaro jämfört med hur det var för ett antal decennier sedan. Basnäringar som malmbrytning, skogsbruk och skogsindustri kännetecknas av hög produktivitet och i de flesta fall av en mycket hög tekniknivå. Att basnäringarna har stor betydelse för Sveriges exportinkomster råder det inget tvivel om. Det är omöjligt att tänka bort basnäringarnas betydelse för vårt välståndsskapande. Mitt under lågkonjunkturen var den svenska skogsnäringen en av de få ljuspunkterna, detta tack vare det svenska folkets nej till euron och ja till den svenska kronan. En flytande svensk valuta stärkte exportindustrins konkurrenskraft. Vi upplever just nu ett historiskt uppsving inom gruvindustrin. Hårt prövade glesbygdskommuner i bland annat Norrlands inland kan få uppleva ett uppsving tack vare kinesisk efterfrågan på olika metaller. Basnäringarna är i många fall stora köpare av tjänsteproduktion i form av konsulttjänster och underhållspersonal, men antalet anställda lär inte öka i någon större omfattning. Granskar man de svenska företagen i detalj kan man konstatera att det är endast 0,1 procent, alltså 1 promille, av företagen som kan betraktas som storföretag, det vill säga har fler än 250 anställda. Faktum är att nästan 50 procent av de privatanställda arbetar i företag med mindre än 50 anställda. Många företag har en gång i tiden utvecklats från att ha varit ett litet blygsamt företag till att i en del fall bli världsledande inom sitt specifika område. Denna tillväxt verkar dock ha avstannat. Herr talman! De små företagen måste ges bättre förutsättningar för att kunna växa till större företag. Företagandet och inte minst företagarnas villkor måste helt enkelt förbättras. Låt mig få komma med ett citat - jag vill minnas att orden har tillskrivits Winston Churchill: Somliga anser att företagaren är en farlig tiger som omedelbart måste skjutas. Andra återigen anser att företagaren är en nyttig kossa som kan mjölkas. I själva verket rör det sig om hästen som drar hela lasset. Herr talman! Forskning och utveckling är en grundläggande pelare i det svenska välståndsbygget. Den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor, ofta i samarbete med industrin, kan vi tacka för många av de landvinningar som har uppnåtts inom exempelvis medicin och olika teknikområden. Näringslivet satsar stora summor på forskning och utveckling, vilket avspeglar sig i en världstopplacering i relation till bnp. Vi kan dock inte slå oss till ro. Den forskning som vi satsar på nu kommer kanske inte att ge resultat och sysselsättning omedelbart. Jag är dock helt övertygad om att det på sikt kommer att visa sig att satsning på forskning och utveckling var en god investering för samhället i stort. Mot bakgrund av det sagda har vi sverigedemokrater i vårt särskilda yttrande föreslagit en ökning av stödet med 100 miljoner just till främjande av företagande i Sverige. Det stödet kanaliseras genom Tillväxtverket. För att stimulera småföretagen och för att bidra till växande företag och stärkt konkurrenskraft vill vi ge fler företag möjlighet att växa genom kunskap. Forskningsanslaget till små och medelstora företag behöver därför öka. Särskilt fokus ska läggas på kunskapsintensiva varor och tjänster. Vi anser att Vinnova skulle ha tillförts 200 miljoner extra i anslaget för stöd till forskning och utveckling. Herr talman! Sverige är ett vackert och vänligt land. Jag har besökt de flesta länder i Europa. Jag har också besökt de flesta, om inte alla, svenska landskap. Vad som slår mig är de unika förutsättningar som vi i vårt land har att utveckla turismen. Vi som bor i Sverige kanske inte alltid inser hur god vår situation egentligen är när man jämför med situationen nere på kontinenten. Vi är ett relativt glesbefolkat land med stora områden lämpade för naturturism i form av exempelvis sportfiske. Eller det kan helt enkelt handla om att bara få en möjlighet att uppleva en rogivande tystnad i de vidsträckta skogarna. Vi har sjö- och havsstränder som fortfarande i stort sett är fria från bebyggelse. Vår fjällvärld är den sista stora vildmarken i Västeuropa. Vi har kulturhistoriska skatter som numera är förklarade som varandes världsarv. Låt mig bara få nämna några av dessa: hällristningarna i Tanum, södra Ölands odlingslandskap, Birka, en välbevarad vikingastad och kyrkstaden i Gammelstad utanför Luleå med bebyggelse från 1300-talet. Svensk matkultur står högt i kurs, vilket inte minst de många utmärkelser som vårt kocklandslag har erhållit under det senaste decenniet visar. Vi har en god hotellstandard i Sverige, ett väl utbyggt transportnät och en hög servicenivå. Besöksnäringen med helgvistelser i olika svenska städer kan säkert också utvecklas på olika sätt och vis. Givetvis har vi en skyldighet att kombinera turism i Sverige med aktsamhet om miljön. Naturen är en resurs som kan brukas, men naturen får aldrig missbrukas. Låt mig ta upp några fakta gällande turismen i Sverige. Exportvärdet, mätt som utländska besökares konsumtion i Sverige, ökade med nästan 13 procent till 93,6 miljarder under 2009. 93,6 miljarder är mer än det samlade exportvärdet för järn, stål och personbilar. Under 2009 bidrog turismen med nästan 160 000 helårsverken. På tio år har antalet sysselsatta inom turismnäringen ökat med 35 procent. Det är onekligen siffror som länder till eftertanke. Även om svensk turistnäring i mångt och mycket visar på goda resultat är det givetvis så att ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Herr talman! Låt oss välkomna alla som vill besöka Sverige, och låt oss med glädje visa upp vårt land med alla dess sevärdheter, vår kultur och vår vackra natur! Vi sverigedemokrater har därför i vårt särskilda yttrande påpekat att stödet för att främja turismen i Sverige bör öka med 50 miljoner i förhållande till regeringens satsning.

Anf. 50 Kent Persson (V)

Herr talman! Det går bra för Sverige i dag. Vi har en ekonomisk tillväxt när övriga euroländer i Europa har en ekonomi som går bakåt. Exporten ökar, och företagen nyanställer. Allt det är givetvis bra, men vi måste också inse att det finns en rad orosmoln på himlen. Arbetslösheten är fortfarande väldigt hög, speciellt bland ungdomar. Industrijobben kommer inte igen i samma utsträckning som tidigare, som före krisen. Och nyanställningar sker allt oftare som tillfälliga anställningar genom exempelvis bemanningsföretag. Det här är en del av den globalisering som är här. Den har förändrat företagens och människornas villkor dramatiskt. Förändringen består av allt från avregleringar till en IT-revolution som har gjort att vi kan kommunicera med varandra som aldrig tidigare. Världen har blivit en marknadsplats, och konkurrensen mellan företagen är stenhård. Få länder i västvärlden är lika beroende av sina stora företag som Sverige. Andelen sysselsatta i de stora företagen är dubbelt så hög som EU-genomsnittet. Sverige är fortfarande också till stor del beroende av den basindustri som har byggt upp Sverige och svenskt välstånd. Den sysselsätter direkt och indirekt hundratusentals människor. Den dominerar också Sveriges nettoexportinkomster. Exporten utgör i dag över 50 procent av bruttonationalprodukten. Mot den bakgrunden, herr talman, är det oroande att produktiviteten i svenska företag fallit nästan oavbrutet de senaste åren. Den ökar just nu, men det är från en väldigt låg nivå. Det här är ingenting som jag påstår, utan det kan man läsa i Konjunkturinstitutets rapport från augusti 2009. Den andra delen är att svenska exportföretag har tappat exportandelar gentemot våra konkurrentländer. Och de här två delarna hänger givetvis ihop, produktivitetstillväxten och exportmöjligheterna. Vi kan se att det här är en del av en ekonomisk politik och en industripolitik som har varit dominerande under de senaste fyra åren, som också har gjort att vi tappar marknadsandelar. Men det beror också på en bristande analys av vad som händer i världsekonomin och av förskjutningen av makten från de gamla industriländerna i Europa och USA till Kina, Indien och Brasilien. Den här bristen har också gjort att vi sitter stilla i vår båt och känner oss ganska nöjda och tror att det vi har levt av tidigare är det som vi också kommer att leva av i framtiden. Det är en farlig utveckling, herr talman. Men den kris som vi har gör också att vi har möjligheter, om vi vill se dem. Vi har möjlighet att förändra företagen mot framtidens produkter och tjänster och att ta oss an de utmaningar som vi står inför med den befolkningsexplosion som vi har och klimatförändringarna, som kräver att vi ser möjligheterna i de nya små tjänsteföretag som växer fram. Näringspolitiken är en del av den ekonomiska politiken och kan inte behandlas separat. Det handlar om att förbättra förutsättningarna för företag att växa. Det kan vara investeringar i infrastruktur och innovationspolitiska insatser, som spridning av forskningsresultat eller att man ser till att det finns riskkapital när de uteblir. Kapital för innovation och risktagande när det gäller privata investerare uteblir av flera anledningar under en kris. Det säger egentligen sig självt. Staten måste ta sitt ansvar och gå in och täcka upp när man med det privata kapitalet inte törs och vill ta sitt ansvar. Vi från De rödgröna har i vår budgetmotion och under våren och under hösten lagt fram ett förslag om en riskkapitalfond motsvarande 5 miljarder för att täcka det bortfall som blir när de privata investerarna inte törs eller vill investera i de innovationer som finns. Det behövs mer forskning, fler innovationer, mer riskkapital och bättre villkor för småföretag. Det har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet presenterat i budgetmotionen. Jag yrkar här också bifall till vår reservation. Vi vill inrätta innovationsprogram för en konkurrenskraftig industri och en kunskapsintensiv tjänstesektor. Innovationer och ekonomisk tillväxt är nämligen två sidor av samma mynt. Ekonomisk tillväxt kommer först när innovationer kan omsättas i lönsam produktion och tjänster. Det är först då vi får en ekonomisk tillväxt. Här haltar faktiskt regeringens politik betänkligt. Den tidigare riksdagsmajoritetens initiativ till strategiprogram och branschspecifika forskningsinsatser var viktiga för att vässa konkurrenskraften. Vi vill återinföra dem. Vi ser möjligheterna framför allt utifrån de utmaningar vi står inför. Här ser vi också ett bra exempel på det samarbete mellan stat, näringsliv och akademi som är ett måste om vi ska kunna vässa vår konkurrenskraft inför framtiden. Därför säger vi också att vi tillsammans med branschföreträdare och fackliga organisationer går vidare med nya och fördjupade program. Men tillsammans med näringslivet vill vi också marknadsföra svenska varor och tjänster utomlands. Det gäller ju också att hitta nya marknader. Sverige är ett litet land som inte räcker till för den egna produktionen. Därför måste vi se till att göra det möjligt för våra små företag att växa utomlands. Vi kan inte göra som regeringen gjorde för något år sedan, dra ned på stödet till exportindustrin och dra ned på de utländska beskickningarna, som behövs då vi ska satsa och hjälpa de små företagen ut på marknaden. Vi vill göra en satsning på att markant stärka den delen. Det finns också några saker som är viktiga när vi pratar om företagarna och företagarnas vardag. Tittar vi på forskningen kommer den stora majoriteten av forskningsresurserna i de stora industrierna. Det handlar om 70-80 procent. Därför behövs det också en stimulans för de små och medelstora företagen när det gäller forskningsinsatser. Vänsterpartiet har lyft fram möjligheterna till ett skatteincitament för dem för att just stimulera forskning och utveckling där. Det finns i våra grannländer, det finns ute i Europa och jag kan inte förstå varför inte den svenska regeringen gör någonting åt situationen för de små och medelstora företagen för att stimulera forskning och utveckling där. Titta på omvärlden! De handlar och agerar. Den andra delen för att tydligt förenkla och göra det lättare för de små företagen skulle kunna vara ett förslag som Vänsterpartiet har lyft fram under många år, och det är att slopa sjuklönekostnaden för de små företagen. Vi har lagt fram det förslaget under många år. Vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyft fram det som ett ambitionsområde också i vår budgetmotion. Vi tror att det på ett markant sätt skulle underlätta för småföretagen att våga ta första steget och göra den första anställningen. Jag vet av egna besök och diskussioner med de små företagen, framför allt enmansföretagen, att det här är en av de stora utmaningarna - att våga ta det ansvaret när man inte riktigt vet vad konsekvenserna blir. Slopa det! Underlätta direkt för de små företagen att anställa genom att minska riskerna och även regelkrånglet.

Anf. 51 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Jag vill till att börja med yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. Det finns en hel del som är bra i Sverige. Det finns en hel del som är sjukt, till exempel mina kolleger Jessica Polfjärd och Mats Odell som därför tyvärr har fått stryka sig från debatten. Därför vill jag redan på förhand be om ursäkt för att jag något kommer att dra över min anmälda talartid för mitt anförande, för det blir lite grann att ta över några bollar från dem. Varje vecka kommer nya rapporter om den snabba vändningen i svensk ekonomi, där Sverige tycks prestera bäst inom hela EU. Tillväxten på nästan 7 procent för tredje kvartalet är i klass med det snabbväxande Asien. Staten väntas göra överskott i år samtidigt som företag och privatpersoner känner framtidstro. Arbetslösheten faller, och för de kommande två åren bedömer Arbetsförmedlingen att ungefär 100 000 jobb växer fram. Företagarbarometern visar på en ökande optimism bland landets företagare med ökad orderingång. Utsikterna för nyanställningar ser allt bättre ut. Efter fordonskrisens kaos reser sig nu stora delar av det svenska företagandet. Sverige går som tågen borde göra. Att fortsätta utvecklas på hemmaplan är nyckeln till vidare framgång, men för att ta ytterligare kliv framåt och utveckla arbetslinjen behöver Sverige fler företag med nya idéer och innovationer. Sverige behöver tänka nytt i såväl inlandet som städerna, inte minst om jobben ska bli fler. Det behövs bättre förutsättningar för företagsinkubatorer, vilket inte minst kommer unga blivande entreprenörer till nytta. En forsknings- och innovationssatsning har gjorts med en nivåökning om ungefär 5 miljarder kronor med anslagen fram till 2012. Nästa steg är att regeringen arbetar fram en efterlängtad innovationsstrategi. Med förstärkt företagsklimat kan också ny teknik inom miljöområdet växa fram. För framtida generationer kan det visa sig avgörande om Sverige får fler framgångsrika miljöteknikföretag. En sund politik och ett ivrigt företagande är effektivt för att möta vår tids miljöproblem. Att omvandla idé till verklighet är för många människor en möjlig dröm. Alliansens politik tar därför sikte på att hjälpa fler att göra verklighet av nya idéer. Det vinner hela Sverige på. Nu vill vi gå vidare med att skapa ett företagsklimat i världsklass och har därför tillsammans med de andra partierna i Alliansen föreslagit ett jobb- och företagspaket för företagande, entreprenörskap och innovation. Totalt innebär det skarpa förslag med satsningar på företagande på ungefär 2,45 miljarder kronor för de kommande fyra åren. Herr talman! Arbetet med att bygga starka forsknings- och innovationsmiljöer ska fortsätta. Där är kapitalförsörjningen väldigt viktig. För att utveckla de statliga kapitalförsörjningsinsatserna avser regeringen bland annat att kartlägga och analysera utbudet av lån och riskkapital. Dessutom avser regeringen att tillsätta en utredning av samtliga statliga riskkapitalaktörers uppdrag, investeringsinriktning och kapitalstruktur för att på ett bättre sätt använda resurserna. Man kan minst sagt konstatera att det spretar ganska mycket i dag. För att förbättra förutsättningarna för innovation och kunskapsintensivt företagande föreslår regeringen inom ramen för en nationell innovationsstrategi insatser för bland annat ökad tjänsteinnovation, inkubatorer och ungas innovationer. Insatserna för att öka nyttiggörandet av resultaten från offentligt finansierad forskning inom akademien och vid forskningsinstitut fortsätter. Regeringen förstärker anslaget till Innovationsbron för insatser inom såddfinansiering och affärsutveckling. För att främja innovation och företagande i norra Sveriges inland och vidta de åtgärder som är nödvändiga för detta ändamål startas nu bolaget Inlandsinnovation som får ett kapitaltillskott med 2 miljarder kronor. Detta har kammaren redan debatterat och beslutat om i ett tidigare skede. När man ramlar av en häst sägs det vara viktigt att man fort kommer upp i sadeln igen. Det är många som ramlar, inte bara när man rider, utan när man försöker starta eget, när man försöker ge sig på någonting som ingen annan har gjort - när man startar företag. För att minska risken med företagande och främja entreprenörskap avser regeringen att föreslå två förändringar i skuldsaneringslagen, dels för att skuldernas ålder inte längre beaktas särskilt vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering, dels för att aktiva näringsidkare ska kunna få skuldsanering. Det här är viktigt för den som har ramlat i sina försök men vill våga satsa vidare. Herr talman! Goda villkor för företagande är avgörande för ekonomisk tillväxt. Ett bra företagsklimat innebär att politiken också ska bidra till tillväxt genom att skapa goda förutsättningar för konkurrens, forskning, innovation och lärande. En positiv och öppen attityd till företagande och företagsamhet är en förutsättning för ett ökat nyföretagande. Fler företag och jobb kräver ett dynamiskt näringsliv med fler innovationer som kan bli goda affärer. När ny kunskap och nya idéer omsätts i lönsamma verksamheter och nya produkter och tjänster skapas blir det också bättre förutsättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt i hela landet. För att fler ska bli företagare krävs att fler individer ser företagande som lika självklart och möjligt som att bli anställd. I takt med att Sverige i allt högre grad blir en kunskapsbaserad ekonomi ökar betydelsen av tjänsteinnovationer såsom organisatoriska innovationer och marknadsinnovationer. Tjänsteinnovationerna som är viktiga för att öka konkurrenskraften påverkas bland annat av regleringar, entreprenörskapspolicy, utbildning, forskning och utveckling samt konkurrensregler. Därtill ska man lägga innovatörernas egen lust som inte får gå förlorad. Ansvar för de offentliga finanserna är en ledstjärna för regeringens arbete. En ansvarsfull politik innebär dock att det måste göras avvägningar mellan olika områden. När det gäller åtgärder för att stärka innovationer vill Alliansen framhålla att regeringens budgetförslag innebär en ökning med 90 miljoner kronor för förstärkta innovationsinsatser. Vi noterar tyvärr med förvåning att oppositionen har avvisat fortsatta särskilda insatser för att främja kvinnors företagande. Den kommande debatten kanske kommer att räta ut frågetecknen kring varför detta sker. Sverige behöver fler växande företag oavsett vem som startar dem - man eller kvinna, kort eller lång. Mycket har gjorts, men det finns mer att göra. Nu väntar vi dessutom på att tågen ska börja gå lika bra som Sverige gör. (Applåder)

Anf. 52 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Det var ingen ände på hur självgod man kan vara i sitt inlägg. Det brukar också finansministern vara, men han brukar lägga till att det finns en del faror som vilar runt hörnet. Det glömde Hans Rothenberg bort. Visst går det bra med tillväxten, och det tycker vi väl alla är bra, men det som är bekymret är att vi inte löser arbetslöshetsfrågan. Det där utvecklades inte speciellt mycket. Det är vår riktigt stora utmaning i framtiden. Därför vill jag fråga: Vad har man för uppfattning där? Vad är det man vill göra för att lösa just de frågorna? Det är därför vi alla som sitter i den här salen tycker att vi ska ha en aktiv näringspolitik. Det andra som jag är lite intresserad av handlar om företag. Det pratas väldigt mycket om fler och nya företag. Det är positivt i sig, men det är väldigt lite diskussion om hur vi ska få de nya företagen, eller för all del även de gamla företagen, att växa och bli större, att få de små företagen att bli medelstora och de medelstora företagen att bli stora. Det hörde jag väldigt lite om. Vad har man för idéer där ifrån Alliansen? Min tredje fråga gäller innovationer. För att en innovationspolitik ska hänga ihop krävs det forskning, grundforskning och innovation, men sedan kommer produktutvecklingen. Där har man klippt av bandet helt och hållet. Där ska staten inte ha något ansvar i fortsättningen. Är det inte viktigt att hela den här kedjan hänger ihop från början till slut? Varför vill man klippa bort den sista delen, produktutveckling? Det uppfattar i alla fall näringslivet som ett stort bekymmer.

Anf. 53 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Börje Vestlund har många gånger väldigt kloka synpunkter. Bland de mindre tilltalande är benägenheten att recensera meddebattörer och även dem som inte är med i debatten. Vi kunde alla notera den uppsträckning som näringsministern fick för att hon inte var här. För egen del är jag självgod. Det må vara på det viset att någon uppfattar mig så, men jag tycker att vi ska hålla oss till själva debatten i stället. Faror som vilar runt hörnet - ja, det finns faror som vilar runt hörnet för företagande, entreprenörskapet och svenskt näringslivs utveckling. En av de farorna avvärjdes för två månader sedan när riskkapitalet vände vid Trelleborg; man var rädd att komma till Sverige på grund av att Socialdemokraterna och oppositionen hotade med att ta tillbaka förmögenhetsskatten. Det hade varit att skjuta riskkapitalet, att skjuta de nya innovationerna i sank, fullkomligt. Har ni ändrat er, Börje Vestlund? Har ni dragit tillbaka de idéerna? Det skulle vara bra att höra det inför framtiden. Då kan vi säkert få bra överenskommelser på entreprenörsområdet framöver. Jag nämnde i mitt anförande att Arbetsförmedlingen spår att det är 100 000 nya jobb på gång det kommande året. Det har vänt, men det har inte vänt så fort att vi ska vara nöjda. Det har vänt, och det finns en tilltro. Det är viktigt att gå in såsom regeringen gör och se till att det börjar växa underifrån. Innovationsstrategin, som vi alla har anledning att se fram emot, tar ett helhetsgrepp på riskkapital, på hur idéer ska utvecklas och på produktutveckling. Jag ber att få svara på de andra frågorna i nästa replik.

Anf. 54 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag tycker ärligt talat att när ett statsråd inte varit närvarande vid en enda debatt under hela sin ministerperiod finns det anledning att reagera. Det gällde inte de stora frågor man hade att diskutera från den tillträdda borgerliga regeringen, utan det var att statsrådet skulle vara närvarande oftare. Det var det jag kommenterade. Det finns väldigt lite belägg för att det över huvud taget har kommit in något kapital efter det att förmögenhetsskatten avskaffades. Jag har ställt en fråga om detta både till finansministern och till näringsministern, men jag har aldrig fått något svar. Man har helt enkelt väldigt dålig kunskap om detta. Det finns några signaler som tyder på det. Att kapital skulle vända i Trelleborg har jag aldrig hört talas om, utan det är någonting som ni har skapat när ni har suttit på era interna möten. Men det finns inget belägg för det. Jag ska fortsätta med detta att man inte utvecklar det som finns, nämligen företagen, och få dem att växa. Det finns ett annat stort problem på många håll i landet. Det är det man kallar för generationsväxlingen. Det är inte så att en ny generation ska ta över, utan det finns helt enkelt inga som vill ta över företagen. Företagare blir äldre och äldre och söker med ljus och lykta efter någon som vill ta över företagen. Där finns det väl anledning att fråga sig: Vilka insatser konkret vill man göra där? Det här håller på att utvecklas till att företag måste läggas ned i ganska goda företagsbygder därför att man inte orkar driva företagen vidare och inte hittar någon som vill ta över. Framför allt finns det inget sätt att få lån till den typen av företagsaffärer.

Anf. 55 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Börje Vestlund sätter fingret på en väldigt viktig fråga, generationsväxlingen. Vi har i Sverige generationsväxlingsproblem på många håll. Vi har det inom industrin när det gäller anställda. Det finns arbetskraftsbrist. Vi har det när det gäller nyföretagande, och vi har det när det gäller att ta över företag. Det är tyvärr inte någonting som vänder på en halvdag direkt. Här handlar det om att göra det lika naturligt att starta eget och att driva företag som att bli anställd. Här spelar satsningarna på ung företagsamhet in. Här spelar de satsningar som görs för att få in entreprenörskap i tidig skolgång in. Det är viktigt att få med detta som en ledstjärna i hela processen. Det kommer att ta tid att vända på skolans inriktning, att vända på en mental inställning. Det krävs framför allt att vi från politikerhåll har en gemensam och uthållig ambition om detta. Oavsett vilken sida vi står på är det helt klart att vi måste arbeta för att få till mer av riskvillighet. Delvis handlar det om riskvilligt kapital. Det kanske inte vänder i Trelleborg, det kanske inte ens åker från Travemünde. Men om man skramlar med vapnen att kommer det kapital till Sverige kommer det att beskattas är det helt klart att kapitalet inte kommer in till Sverige. Det är självklart att kapital då rinner ut, och då är den låtsasfond där man dränerar Vattenfall med 5 miljarder kronor ingenting annat än en stilla Salubrinkur på ett sår som inte låter sig läkas.

Anf. 56 Kent Persson (V)

Herr talman! Det är inte brist på riskkapital i Sverige, Hans Rothenberg. Det finns gott om sådant kapital. Det finns gott om kapital för att gå in när en idé är så pass mogen att det inte är någon risk. Ni har avskaffat förmögenhetsskatten. Trots alla era åtgärder lyckas en del företag, som vi kunde läsa senast i dag i Svenska Dagbladet, inom bemanningsbranschen med konststycket att lura svenska staten på skatteintäkter genom olika företagskonstruktioner. Men det brister när vi ska kommersialisera en idé från sådd tills det är färdigt. Det är där det privata kapitalet inte går in. Det är där den riskkapitalfond som vi har föreslagit ska in och verka. Här är det satsningar som behöver göras kanske åtta tio tolv år innan saker och ting är färdiga för en mogen marknad. Och det finns inga riskkapitalister i dag som är beredda att gå in där. Det finns ju snabbare pengar att göra på skolan och inom sjukvården. Där är det snabba pengar, dessutom säkra, och ingen lågkonjunktur. Det är där de satsar pengarna i dag, inte där de skulle behöva göra det för att kunna utveckla ny miljöteknik och det som finns i dag. Det finns gott om exempel på idéer som i dag ligger vilande på grund av att det inte finns någon som går in och gör de nödvändiga satsningarna. Det är där det brister, och där brister också regeringens politik.

Anf. 57 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Ja, Kent Persson sätter även han fingret på en viktig fråga. När det gäller analys och bild av verkligheten skiljer sig inte våra bilder sig åt särskilt mycket. Det talas om den så kallade dödens dal, när såddkapital, alltså det som kommer in till grundforskning och det som ingen annan satsar pengar på, upphör och det sedan ska in kapital från investeringsfonder, privatpersoner och så vidare. Det här sker under en ganska lång period. Det är precis övergången där som kallas för dödens dal. Där är det problem. Affärsänglar som satsar upp till 5 miljoner kronor finns det ganska gott om, men det är, som Kent Persson mycket riktigt säger, i vissa skeden som det här inte stämmer riktigt bra. Regeringen har ansvaret. Ja, det stämmer. Regeringen tar gärna det ansvaret. Regeringen har tagit det ansvaret genom att nu ha börjat ett aktivt arbete med en dialog för att ta fram en innovationsstrategi. Den ska se dagens ljus, som det ser ut nu, första halvåret 2012. Det här är en dialog. Kalla det branschprogram. Vi kallar det för ett samspel med näringarna. Där ser man ser över just var pengarna placeras rätt, var man ska placera våra gemensamma medel, de statliga medlen, skattebetalarnas medel, via Vinnova, via Innovationsbron, via Almi, via olika fonder, och var man ska kunna göra det lättare för det privata kapitalet att komma in. Och när vi talar om privata kapitalet behöver det inte vara kapital som bara finns i Sverige i dag, för ett bra innovationsland som Sverige är men som kan bli ännu bättre måste attrahera kapital från annat håll i världen. Vi måste öppna oss. Vi behöver såväl arbetskraftsinvandring som arbetande kapitalinvandring till Sverige.

Anf. 58 Kent Persson (V)

Herr talman! Det var intressant att lyssna till Hans Rothenberg när han faktiskt medger att det finns brister i regeringens politik. Det är nog första gången jag hör just det. Det haltar betänkligt här, för den analys som ni säger att ni ska göra nu har vi från Vänsterpartiet och även Socialdemokraterna och Miljöpartiet påtalat behovet av under en rad år. Och det är inte bara vi som har gjort det, utan det har även branschen själv gjort. Riskkapitalbranschen har gjort det, de fackliga företrädarna har gjort det, branschförbunden och industriförbunden har också gjort det. Det som gör att det blir lite extra intressant är att ni redan har skapat ett bolag, Inlandsinnovation, som delvis har den uppgift som vi eftersöker, fast betydligt bredare, för hela Sverige, utan den analys som Hans Rothenberg säger att regeringen nu ska göra. Det hänger inte ihop. I och för sig ska jag medge - och vi var ett enigt utskott - att vi var väldigt kritiska till inlandsfonden, därför att det egentligen inte finns någon substans utan mer ett behov av det hela. Nu ska ju regeringen återkomma. Någonstans här har regeringen sett att det här behövs. Ändå kommer det inte, utan man säger att det behöver utredas ytterligare och att vi får vänta och se. Det är lite grann som i den gamla teaterföreställningen som jag såg 1976, I väntan på Godot : Vi får väl se. God afton!

Anf. 59 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Brister i regeringens politik var inte det som jag avsåg. Däremot finns det brister i riskkapitalförsörjningen, i kedjan, och det finns olika tankar om var bristerna är som störst. Dödens dal inträffar ju direkt efter såddfinansieringen. När man i innovationssammanhang talar med entreprenörer, universitet och riskkapitalföreträdare är det här som man ser att problemet är, inte främst i slutet av kedjan. Där brukar ofta de pigga och penningtörstande dyka upp för att få avans på sina insatser. Och det är just detta som det är viktigt att man tar greppet om. Jag har inte noterat att Vänsterpartiet eller något annat av oppositionspartierna specifikt har pekat på att det är Vinnova som ska utöka sitt investeringsområde, att vi ska ändra insatsen på någon av de befintliga aktörerna. Nej, och det har inte vi heller gjort, och det är därför det är viktigt att ta helhetsgreppet om detta. Det är viktigt att se vad det är för förutsättningar att sätta in riskkapital i den här kedjan. Det kan vara riskkapitalavdrag, det kan vara skattevillkor och det kan vara någonting annat. Det är viktigt att ta det här greppet. Jag måste ändå ta upp femmiljardersfonden, när den nu är uppe, att man ska plocka 5 miljarder friska kronor ur Vattenfall, detta Vattenfall som i torsdags debatterades högt och på flera våglängder i energidebatten. Om Vattenfall ska klara av att svara upp mot de högt ställda krav som den här kammaren har är det inte att plocka pengar därur som gäller. Vattenfall kan nog, tyvärr, behöva ha både 10 och kanske fler miljarder till sin kassa, inte dränera den. Det är som att skära ett stycke skinka från grisen att ge den att äta, den blir inte fet på det.

Maria Wetterstrand (Mp)

Anf. 60 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! Det sista fick mig att undra lite om Hans Rothenberg aviserar att regeringen tänker sig något slags ägartillskott till Vattenfall. Det var inte det jag hade tänkt fråga om, men jag kanske kan få en liten kommentar om att investeringarna i nya kolgruvor skulle kunna användas till någonting annat. Jag hör väldigt ofta i näringspolitiken att regeringen talar om innovationer, att det behövs ett närmare samarbete mellan universiteten och arbetsmarknaden, att utbildningen ska leda till att arbetskraft kan komma in i företagen och ta de jobb som behövs. Man satsar mycket pengar på inkubatorer för att de som har idéerna ska kopplas ihop med dem som kan driva företag. Jag stöder väldigt mycket av den politik som regeringen bedriver på det här området. Samtidigt ser jag i dag att det finns regionala högskolor där det här sker väldigt naturligt som en del i det arbete som görs där. Man har ett väldigt nära samarbete mellan högskolorna och näringslivet, mellan högskolorna och det omgivande samhället, för att man ska kunna bedriva gemensamma forskningsprojekt, för att man ska kunna få ut studenterna på arbetsmarknaden, för att utbildningarna just ska vara anpassade till det som företagen behöver. Samtidigt bedriver regeringen en forskningspolitik som går i helt motsatt riktning. Man har nu gett signaler om att man ska driva det ännu mer åt det hållet. Det handlar om att man ska uppmuntra forskarna att ägna sig åt inomvetenskaplig forskning, där de ska sitta i ett antal år och skriva om sitt eget område snarare än att välja att gå utanför universitetets gränser och jobba tillsammans med det omgivande samhället. Jag ser att det finns en stor risk att det framöver kommer att bli en dragkamp mellan Utbildningsdepartementet och Näringsdepartementet. Jag vill fråga Hans Rothenberg hur vi ska göra för att gemensamt se till att det är Näringsdepartementet som vinner den kampen.

Anf. 61 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Ja, kampen går vidare - det är helt uppenbart. Och det skulle vara trevligt att få stå på samma sida som Maria Wetterstrand och Miljöpartiet i ett antal av dragkamperna. Jag tror att vi kan hitta gemensamma ambitioner och mål. Låt mig säga att det inte ska vara en kamp mellan två olika departementet. Låt däremot den fria tanken och de kloka idéerna brottas och brytas mot varandra. Inom den tillämpade forskningen och grundforskningen finns det en viss grundläggande motsättning och har alltid funnits, och det är den som är den akademiska världens stimulans att få ta del av. Det är faktiskt väldigt skönt, när man emellanåt kommer utanför riksdagens murar, att få möta den fria världen och de fria tankarna som frodas där. Vi behöver nog inte sätta vare sig Utbildningsdepartementet, Näringsdepartementet eller dessa ambitioner mot varandra. Den viktiga ambitionen är att se till att det som kommer från labben också blir AB, det vill säga att det bli affärer av det hela och att arbete utvecklas av detta. Här är näringsliv och utbildningsväsen ganska sammanflätade, men det kan bli mer av det. Jag skulle därför vilja betona det mentala tillståndet, attityden, där man behöver få in mer kommersiellt tänkande, marknadstänkande och affärstänkande i hela skolsystemet. Det gäller inte minst på högskolorna. Maria Wetterstrand antydde att det finns en viss motsättning mellan mindre högskolor och större universitet. Den kritiska massan är det viktiga i sammanhanget, och den uppnås tyvärr inte lika ofta på de mindre högskolorna.

Maria Wetterstrand (Mp)

Anf. 62 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! Det är en dragkamp. Jag skulle gärna se en politik där man valde att inte styra så tydligt utan där det fanns en stor frihet att ägna sig åt inomvetenskaplig forskning, för dem som väljer det, eller åt forskning som är mer tillämpad, samhällsorienterad och tvärvetenskaplig. I dag har regeringen valt en modell för forskningsanslag som innebär att man får mer pengar om man blir publicerad i vetenskapliga tidskrifter. Det främjar framför allt den inomvetenskapliga forskning som bedrivs vid de större universiteten. Den forskning som är mer tillämpad och tvärvetenskaplig har betydligt svårare att hävda sig. Nu har det kommit signaler om att det ska styras ännu mer i den riktningen, men jag anser att vi behöver större frihet på detta område för att främja det innovativa och kreativa klimat när man går utanför universitetets väggar. När jag läste biologprogrammet i Göteborg hade vi en samhällstillvänd kurs. Där lärde vi oss att göra powerpoint-presentationer. Någon hade nämligen tänkt att vi skulle ut på arbetsmarknaden. Men kursen lades ned. Läraren som höll kursen var mycket ifrågasatt eftersom det ansågs att vi alla skulle ägna oss åt att titta i mikroskop resten av våra liv, vilket vi givetvis inte gjorde. Sedan dess har utvecklingen gått framåt, förhoppningsvis även där. Jag är dock orolig att denna utveckling drivs tillbaka på grund av att attityden är att det enda som är värt något inom forskning är att man ägnar sig åt att sitta och stirra i sitt lilla hål för att nå målet att få Nobelpris om 20 år. Jag har inget emot detta för dem som önskar så, men jag vill se en större frihet där även annan form av forskning uppmuntras och får möjlighet att utvecklas i samhället framöver.

Anf. 63 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Så talar en sann liberal. Det är självklart att den fria forskningen ska bestå, och det kommer alltid att vara en viss dragkamp på det akademiska fältet. Den forsknings- och innovationsproposition som lades fram för två år sedan hade en viss tyngdpunkt på det akademiska. Därför kan vi med tillförsikt se fram emot att den innovationsstrategi som tas fram är ett steg mot mer hands on-tänkande och mot att få utvecklingen att gå mot mer kommersialisering av idéerna. Det gäller att se över kapitalförsörjningen och hur kunskapsförsörjningen sker. Man ser ofta i bolag som härrör från den akademiska världen att det kanske inte är affärstänkandet och affärskompetensen som är det mest utpräglade. När det gäller innovationer är det viktigt att ta upp kunskapshoppen. Hur ska en person som fick Nobelpris för tio år sedan fortsätta vara vårdare av varumärke, idé och produktutveckling och samtidigt agera på en större marknad? Jag gör ingen liknelse med denna debatt, men jag såg Snillen spekulerar häromdagen. Där kom också frågan upp om hur vi ska få det passionerade idéägandet att bli något som kan utveckla framtidens arbete. Jag sätter stor tilltro till innovationsstrategin. Jag hoppas att vi när vi debatterar den om två år kan se det goda utfallet av den. I grunden tror jag inte att vi skiljer oss så mycket åt.

Anf. 64 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Globaliseringen är ett faktum. För att vårt land ska kunna hävda sig i konkurrensen krävs medvetna satsningar. Regeringens vision är att Sverige ska bli ett av världens bästa länder att starta, driva och utveckla företag i - detta för att vi ska kunna stå oss i den ökande globala konkurrensen. Globaliseringsrådet, som tillsattes av regeringen i början av förra mandatperioden, pekade i sin slutrapport på ett antal faktorer som kommer att vara av avgörande betydelse för Sveriges framtida tillväxt. Regeringens strategi vad gäller tillväxt ligger väl i linje med de insatser som föreslogs av Globaliseringsrådet. Sverige kan med rätt insatser bli en vinnare. I OECD:s rapport Going for Growth 2010 pekas på vikten av åtgärder för att stimulera ekonomierna. I rapporten kommenteras att Sverige är ett av de länder som infört en rad av de åtgärder som förordas av OECD. Det är något som vi alla kan glädjas åt. Det finns många olika faktorer som styr utvecklingen inom det område som vi debatterar. Det handlar om människors utbildning, möjligheten till anställning, företagande, forskning, infrastruktur av olika slag, skatter, regler, konkurrens, kapital etcetera. Vad Sverige behöver är ett dynamiskt och innovativt företagsklimat, ett klimat som gör att företagare och entreprenörer ser vårt land som ett attraktivt och kunskapsintensivt land som kan hävda sig i en föränderlig värld. Herr talman! Sveriges välstånd har byggts och kommer att byggas av kreativa människor inom näringslivets olika grenar. För att det ska utvecklas på lång sikt måste nya företag och företagare och nya entreprenörer hela tiden komma till. Själva begreppet entreprenör är vidare än begreppet företagare. En entreprenör avser någon som ser nya affärsmöjligheter, nya kombinationer och nya marknader. För att detta ska ske krävs bland annat ett samhällsklimat som uppmuntrar entreprenörskap. Därför är det glädjande att något så viktigt som entreprenörskap och entreprenöriellt lärande i och med den nya skollagen kommer att löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Under de kommande åren kommer förhoppningsvis ännu fler än i dag att starta företag. Även om antalet människor som gör detta val ökar är det långt ifrån tillräckligt. Under perioden 1994-2003 varierade inte antalet nystartade företag mycket. Det låg ungefär på 35 000 per år exklusive jord- och skogsbruk, fiske och fastighetstjänster. Under senare år har dock antalet nystartade företag ökat för att 2009 uppgå till drygt 56 000. Inkluderar man jord- och skogsbruk, fiske och fastighetstjänster uppgick antalet nystartade företag till knappt 60 000. Det är bra, men det räcker inte. Vi i Folkpartiet liberalerna menar att det i framtiden måste vara lika naturligt att starta företag som att ta anställning. Det måste även finnas möjligheter för befintliga företag att växa. Ofta påtalas bristen av riskvilligt kapital hos olika typer av företag. Enligt Folkpartiets och regeringens uppfattning är inte lösningen på problemet att dränera det statliga bolaget Vattenfall på kapital, vilket den rödgröna oppositionen föreslår. Det finns bättre sätt. För att utveckla de statliga kapitalförsörjningsinsatserna avser regeringen bland annat att kartlägga och analysera utbudet av lån och riskkapital. Ett råd kommer att inrättas som stöd för myndigheten Tillväxtanalys. Uppdraget är att följa kapitalmarknadens utveckling och dess påverkan, särskilt på små och medelstora företags tillgång till kapital. Regeringen har även för avsikt att tillsätta en utredning om samtliga statliga riskkapitalaktörers uppdrag, investeringsinriktning och kapitalstruktur i syfte att finna en mer effektiv resurstilldelning och aktörsstruktur. Det är förstås angeläget att de statliga insatserna vad gäller finansiering och rådgivning fungerar som ett komplement till privat verksamhet av detta slag. Offentligt finansierad verksamhet ska inte och får inte konkurrera ut fungerande privat sådan. Inom det växande näringslivet behövs ytterligare åtgärder för att uppmuntra och främja innovation. Sverige är traditionellt sett ett innovativt land. För bara ett par veckor sedan fanns det möjlighet att i riksdagen ta del av en utställning där några innovatörer visade upp resultatet av sitt arbete. Regeringen föreslår en nationell innovationsstrategi bland annat för en ökad tjänsteinnovation, för inkubatorer och ungas innovationer. Insatserna för att öka nyttiggörandet av resultaten från offentligt finansierad forskning inom akademi och vid forskningsinstitut ska därför fortsätta. Herr talman! En bransch som visat en tydlig tillväxtkurva, lågkonjunkturen till trots, är turistbranschen. Här har liksom inom annat tjänstebaserat företagande en tydlig uppgång kunnat noterats. Regeringen fortsätter sin satsning på turismen och har för avsikt att, som ett led i att bland annat främja turismen och sysselsättningen, föreslå en sänkning av restaurangmomsen. I möten med turistföretagen på turistmässan i Göteborg i våras efterlystes detta samt ökade möjligheter till lärlingar och lärlingsutbildningar vilket ligger i linje med regeringens satsningar på lärlingar och lärlingsinriktade utbildningar. Herr talman! Det finns mycket mer att säga inom detta område som i många delar sammanfaller med andra budgetområden. Jag nöjer mig dock med detta och vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets ställningstagande och avslag på reservationen. (Applåder)

Anf. 65 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Vi kan ha olika uppfattningar om hur vi ska finansiera olika typer av statliga insatser för att skapa riskkapital. Vi har föreslagit 5 miljarder från Vattenfall. Det intressanta är att regeringssidan inte har några idéer alls. Man hänvisar till något som eventuellt ska komma i framtiden när man har sett över allting. Vi har lagt fram vårt förslag. Även ni måste väl se till att pengar tillförs på något sätt? Jag vill nämna det eftersom man har nämnt Vattenfallsmiljarderna ett antal gånger, men det var inte därför jag begärde replik. Min ena fråga är densamma som den jag ställde till Hans Rothenberg. Det är bra att man startar nya företag, men om man tittar på hur många företag som startar och hur många som läggs ned är nettot inte särskilt stort. Det är det stora problemet för Sverige. Jag har hittills inte hört något från majoriteten om hur vi ska få små företag att bli medelstora och medelstora företag att bli stora. Att någon startar ett företag och bedriver verksamhet i ett soloföretag bidrar ju knappast till att det blir fler anställda. Vi pratar om att det är i de små och medelstora företagen som sysselsättningen kommer att finnas i framtiden. Min andra fråga gäller tjänstesektorn. Nu duttar ni med en sak till, nämligen restaurangmomsen. Jag ska villigt erkänna att vi hade med den i våra förslag också. Det är lite ROT här, lite RUT där, lite restaurangmoms här och en avreglerad marknad där. När ska man ta ett helhetsgrepp över hela tjänstesektorn så att det blir någorlunda lika villkor?

Anf. 66 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Man kan ju kalla det en dutt här och en dutt där. Jag vill påstå att regeringens insatser under den mandatperiod som just har passerat har byggt på den inriktning som jag talade om inledningsvis, det vill säga att stärka både små, medelstora och kommande företag på olika sätt. Det gäller, som jag sade, många utgiftsområden som sammanfaller med det vi just debatterar. Det handlar om att stärka möjligheten att anställa människor, det vill säga se till att människor har rätt kompetens och rätt utbildning och är väl förberedda för de kommande anställningarna. Det handlar också om att utbilda unga människor för olika val. Det som har varit förhärskande under många år har varit att utbilda människor för anställning. Det ska också vara naturligt att gå in i eget företagande. När det gäller Ung företagsamhet har trenden brutits i och med att unga människor nu väljer att starta företag. Vi har gjort historiska satsningar som har med forskning att göra. Det har inte gjorts tillnärmelsevis lika mycket under tidigare mandatperioder. Vi har gjort infrastruktursatsningar. Allt som varit möjligt att genomföra med den planering som krävs har genomförts. Jag skulle kunna göra en lång lista över satsningar. När jag lyssnade på Börje inledningsvis lät det rätt dyster. Men var lite glad, Börje Vestlund! Det har gjorts många insatser som gynnar vårt företagande.

Anf. 67 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag är glad, men jag tycker att debatten ibland blir lite enfaldig. Vi pratar om nya företagare, men vi pratar väldigt sällan om hur vi ska få de företag som finns att växa. En del vill vara soloföretagare, och det ska vi ha respekt för. Många företag har möjlighet att växa, men då saknas det ofta kapital. Som Liselott Hagberg sade kanske man inte kan få tag i rätt kompetens. Där kan man göra en lång rad insatser. Där saknar jag en pusselbit i det som regeringen säger. Jag tycker att vi har en bättre politik på det området. Jag frågade om tjänstesektorn. Där menar jag att det duttas lite här och lite där. Det tas inget helhetsgrepp. Vad kan man göra för att lyfta hela tjänstesektorn så att den blir lite bättre? Det hjälper inte att man får lite mer av det ena eller andra. Vi kan vara kritiska till en del av åtgärderna och vi kan vara positiva till dem. Jag vill inte säga att allt har varit fel. Det jag efterlyser är ett helhetsgrepp över hela tjänstesektorn. Den debatten har vi inte fört i den här kammaren över huvud taget, och knappast i den offentliga debatten heller. Precis som det behövs en sammanhållen industripolitik behövs det nu, när vi får en allt större tjänstesektor, att man håller samman politiken i tjänsteföretagen.

Anf. 68 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Det är inte obekant för Börje Vestlund eller någon annan att det efter den ekonomiska krisen var nödvändigt att vidta åtgärder ganska snabbt för att få fram nya arbetstillfällen. En sådan insats var ROT-avdraget som tidigarelades, liksom RUT-tjänsterna. Vi har också infört något som kallas LOV, lagen om valfrihet. Att bryta upp offentliga monopol tror jag är viktigt för att öppna nya möjligheter för tjänstesektorn. Som jag sade i mitt anförande genomför regeringen en satsning på de innovativa delarna av tjänstesektorn. Jag tror att vi bara har sett början när det gäller tjänsteinnovation. Börje Vestlund nämnde kapital och annat som kan vara hämmande för företag som vill växa. Något som jag stöter på när jag möter företag är vad jag brukar kalla för fyra k, nämligen krångel, kapital, kompetens och konkurrens. Jag vill påstå att regeringen har vidtagit en rad åtgärder inom alla de områdena. Vi har påbörjat en nedmontering av krånglet. Vi ser över frågan om riskkapitalavdrag. När det gäller kompetens har vi hela satsningen av utbildningsväsendet. För konkurrens är det viktigt att bryta upp offentliga monopol. Det har gjorts en hel del. Börje Vestlund sade att någon här lät självgod. Jag tror att det är farligt om man slår sig till ro och tycker att man har gjort allt. Inget är så bra att det inte kan bli bättre, men det gäller att veta hur målet ser ut och vart man är på väg.

Anf. 69 Kent Persson (V)

Herr talman! Det var intressant att lyssna på Liselott Hagberg. Hon gjorde en utvikning och pratade om den globaliserade världen och dess påverkan på oss. Hon avslutade det hela med att med rätt insatser blir Sverige en vinnare i en globaliserad värld. Vilka insatser menar Liselott Hagberg? Jag uppfattade inte vilka insatser det handlar om för att vi ska bli vinnare.

Anf. 70 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Jag kan ge Kent Persson rådet att han skulle ha lyssnat när jag nyligen hade ett replikskifte med Börje Vestlund. I det replikskiftet utvecklade jag de insatser regeringen har vidtagit. Det handlar om många olika delar som är till glädje och nytta och stärker Sveriges möjligheter att konkurrera internationellt. Jag kan upprepa att det handlar om satsningar inom till exempel forskning. Det handlar om alla reformer av och den stora förändring som har inletts när det gäller utbildningsväsendet. Alla vet att det tar lång tid innan man ser resultat. Därför var det verkligen hög tid att genomföra de stora förändringarna. Det handlar om översyn när det gäller kapital. Här har påbörjats, och kommer att fortgå, möjligheten att förse växande företag med riskkapital. Vi har också monterat ned krånglet för att fler ska tycka att det är värt att anstränga sig att påbörja ett företagande; det ska vara mer roligt än krångligt och tråkigt. Jag vill påstå att det har vidtagits en rad åtgärder. Målet när det gäller forskningsdelen är att vi någon gång själva ska tilldelas Nobelpriset, som vi hela tiden delar ut till andra.

Anf. 71 Kent Persson (V)

Herr talman! Då hörde jag rätt: Ingenting nytt. Produktiviteten i svenska företag föll under den här regeringens första mandatperiod. Vi har under hela perioden tappat marknadsandelar på exportmarknaden. Det är resultatet. Då hjälper inte detta. Vi är inte dåliga på forskning. Vi är och har varit relativt duktiga på forskning i Sverige. Den forskningsproposition som regeringen lade fram var också väl tilltagen. Det vi är dåliga på är att kommersialisera våra resultat. Där ligger vi i botten inom OECD. Det är där insatserna behöver göras. Det har jag, och flera med mig, påpekat under en rad år här i kammaren. Att regeringen nu avser att tillsätta olika utredningar för att se över det hela är inte detsamma som att komma med skarpa förslag. Man kan kritisera oss för att vi tillskjuter 5 miljarder kronor och dränerar Vattenfall. Så är det inte i det här fallet. Vattenfall har fortfarande god vinstmarginal. Det är också symtomatiskt att Liselott Hagberg pratar om konkurrens på lika villkor och offentliga monopol när vi har stora problem inom privata sektorn. Bemanningsbranschen är det senaste området där man via fusk och olika skattetrick stärker sin ställning. Det förekommer även inom städbranschen och byggbranschen. Vad gör ni där för att stävja detta uppenbara fusk som snedvrider konkurrensen?

Anf. 72 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Nu tror inte jag att så fort den här regeringen trädde till att produktionsvolymerna minskade. Det kan möjligtvis ha berott på den politik som fördes före vi bytte regering efter valet 2006. När det gäller förändringar av stor betydelse för en så omfattande apparat som det svenska näringslivet och alla de olika delar som jag har pekat på finns inga quick fix, även om man skulle önska det. Det tar tid. Inom utbildningssystemet, som jag nämnde som en viktig faktor, tar det många år innan vi kan se resultaten av de förändringar vi har beslutat om och fortsätter att besluta om. Det kommer att ta tid - tyvärr. Det är mycket tid som har tappats på vägen. Det viktiga är att man vet i vilken riktning man är på väg och vad man vill nå. Där finns det en klar och tydlig ambition. Vi tar olika steg i den riktningen. Sverige har också, som jag sade inledningsvis, lovordats av OECD. Sedan handlar det förstås om vad man väljer att läsa och ta del av i form av rapporter, information och så vidare. Kent Persson nämnde Vattenfall och kapitalutbyggnaden. Nu vet jag att Kent Persson inte har rätt till ytterligare replik, men det är rätt intressant att det finns en uppfattning hos De rödgröna i alla fall i årets motion. Vi får se hur det ser ut nästa år eftersom jag har förstått att samarbetet inte kommer att fortsätta. Bilden är att Vattenfall är en ko som man kan mjölka i all oändlighet medan det finns andra som menar att vad som krävs är en kapitaluppbyggnad i Vattenfall. Där kan vi ha lite olika bilder. Konkurrens ska främjas mellan privata aktörer förstås. Men det är ett stort problem när offentligheten bedriver verksamhet som konkurrerar ut privat verksamhet. Där beslutade vi så sent som förra mandatperioden om möjligheter som stärker privata företagare mot det offentliga monopolet. Där röstade Kent Persson nej.

Erik A Eriksson (C)

Anf. 74 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Tack för klargörandet. Ärade ledamöter! Det är en mörk tid på året just nu, men jag känner att jag ser ljuset. Det beror inte bara på snön som lyser upp utan det beror också på ett antal andra faktorer. Jag tänkte redogöra för några av dem här. Vi har haft år med finanskris och lågkonjunktur bakom oss. De har präglat vårt lands näringsliv och arbetsmarknaden de senaste åren. Därför är det glädjande att se småföretagens återhämtning eftersom de utgör grunden för den kommande jobbtillväxten i landet. Det är otroligt glädjande. Färska undersökningar visar att nyföretagandet ökar kraftigt. I vissa länder når företagandet rekordnivåer. Tack var en proaktiv, jobbinriktad och ansvarsfull näringspolitik samt ordning och reda i statsfinanserna står Sverige starkt och vi kan ta sikte bortom krisen. Resultaten är tydliga. Nyföretagarbarometern visade för november att nyföretagandet ökat nationellt med nästan 18 procent sedan förra året. Vi har i dag en sysselsättningsnivå som ökat med nästan 110 500 sysselsatta sedan hösten 2006. Nu är vi uppe i samma nivåer som innan krisen slog till. Herr talman! Vi kan rabbla upp siffror och slå oss för bröstet. Jag gör det inte för att vara stöddig, utan jag försöker ge en bild av att det faktiskt finns ljusglimtar. Vi har haft oerhört tunga år bakom oss. Jag är själv näringsidkare sedan årsskiftet 1996/97. Jag vet vad det kan innebära när man inte rår på allt i omgivningen, när det finns faktorer som gör att tryggheten, basen i livet, blir något helt annat. Det är vad tusentals personer i vårt land har varit utsatta för. Därför är det glädjande att kunna nämna detta. För mig som centerpartist är entreprenörskapet en av byggstenarna för en bra välfärd och ett välstånd som gör att vi kan se framåt för kommande generationer - våra barn och eventuella barnbarn. Om det sker inom den växande tjänstesektorn eller inom välfärdsföretagandet må kvitta lika. Vi tycker att det är lika viktigt. Många entreprenörer startar nytt inom vård och omsorg. Det är positivt. Det visar på mångfald, och det sker etableringar på orter som vi inte hade förväntat oss innan reformerna genomfördes. Det är många kvinnor som startar företagen. Det finns en uppgift om runt 20 000. Antalet kan vi möjligen diskutera, men det viktiga är att det sker en utveckling åt det hållet. Om vi skulle förlita oss till bara det som har varit skulle vi alla förbli bönder. Det är vi inte. Det är ett tag sedan, och jag tror att många är tacksamma för att det inte är så. Det är tydligt att småföretagen är viktiga. Det märker vi i dessa debatter och i andra sammanhang som vi befinner oss i. Maria Wetterstrand nämnde föredömligt att politiken inte styr allt. Jag kan biträda henne i den ståndpunkten. Vi kan skapa förutsättningar och göra det något lättare och enklare. Vi kan, herr talman, visa att människor är olika och behöver olika ingångar i livet för att utvecklas. Under krisen anställde våra mikroföretag - företag med färre än tio anställda - 5 876 personer. Det är en hög siffra med tanke på att vi bara upplevde varsel dag ut och dag in, inte minst hemma i västra Värmland. Det var bara svarta rubriker. Det är ändå här någonstans hoppet finns för mikroföretagens möjligheter att utvecklas och på sikt bli större. När det gäller vår budget är en utgångspunkt att stärka jobbpolitiken, att den vilar på tre ben. Det handlar då om att det ska vara mer lönsamt att jobba, att det blir billigare och enklare att anställa och att det ska vara enklare, roligare och mer lönsamt att driva företag. Detta kommer vi att fortsätta att upprepa. Det får inte bli så att vi kontaktas av företagare - vilket vi för all del fortfarande blir; företagare är inte en homogen grupp - som säger: Det är inte roligt nu på grund av regelkrångel, högt skattetryck och den situation som vi nu befinner oss i och som vi inte själva rår över. Självkritiken finns här. Det kan jag, herr talman, försäkra. Vi är inte på något vis i mål. Den som säger att den är i mål kan i stort sett "gå i kompost" eller hitta på någonting helt annat. Att vara i mål är inte det som är det roliga, utan det roliga är att kunna fortsätta att påverka och förbättra. Den ansatsen måste finnas. Under mandatperioden har Centerpartiet och alliansregeringen gjort 172 insatser som främjar jobb och företagande. Har då Sverige blivit bättre tack vare dessa 172 insatser? Ja, till vissa delar har det blivit bättre. Men det är svårt att jämföra eftersom vi inte haft, skulle jag vilja säga, normala år. Liselott Hagberg redogjorde på ett föredömligt sätt för detta. Det har inte varit alldeles enkelt, för det är inte fråga om vanliga år utifrån vilka man kan göra en långsiktig budget. Jobbskatteavdraget är positivt. Det har faktiskt bäring på företagandet. En undersköterska med ett jobbskatteavdrag på ungefär 1 500 kronor per månad har 18 000 kronor mer per år att röra sig med. Vad ska vederbörande göra med dessa pengar? Ja, det är det upp till vederbörande att själv bestämma. Det kan handla om att genom stärkt privatekonomi få ett något drägligare liv. Det kan också handla om att skaffa sig ett bättre boende eller om att spara eller investera. Vi ser att många betalar tillbaka på sina CSN-lån. Återbetalningen är nu rekordhög. Det handlar också om pengar som kan bidra till nyföretagande utifrån en idé som en person går och bär på. Jobbskatteavdraget har, menar jag, varit banbrytande när det gäller att visa att vi kan sänka en skatt och att det kan bidra till att människor själva kan välja. Kanske är det inte världens bästa modell, och kanske visar det sig inte vara det bästa vi gjorde. Vi gjorde i alla fall en förändring som visar på att människor får mer pengar privatekonomiskt och själva kan bestämma. Utöver detta har det blivit billigare och enklare att anställa. Vi har sänkt arbetsgivaravgifterna för alla med 1 procent. Det gäller även kommuner och landsting. Det tycker jag är bra. Särskilt under kristiden var detta positivt för den offentliga sektorn men också för den privata sektorn. Även sänkta egenavgifter med 5 procent är positivt. Ytterligare en sänkning med 0,74 procent av egenavgifter som en anpassning till trygghetssystemen handlar det också om. Vidare handlar det om sänkt bolagsskatt, slopad förmögenhetsskatt och en sänkning av bolagsskatten, från 28 procent till 26,3 procent. Dessa åtgärder kan göra att mindre företag kan växa och att egenföretagare vågar anställa. Här spelar nämnda faktorer in. Det uttalar i alla fall de företagare jag träffar. Men företagare är, som sagt, inte en homogen grupp, utan det ser olika ut. Herr talman! För att ta ytterligare ett exempel: En egenföretagare med en inkomst på runt 17 000 kronor i månaden har med alliansregeringen fått 16 000 kronor mer per år att leva på jämfört med hur det var 2006. Jobbskatteavdragen gäller även för den som är egenföretagare och betyder att en skattesänkning kommer den personen till del. För den som är pensionär är det dubbelt jobbskatteavdrag, men det behöver vi kanske inte nämna i just den här debatten. Detta har också bäring på dem som kanske har ett hus och som har kvar sin verksamhet men som är pensionärer. Regelkrånglet har diskuterats i den här debatten. Det kan jag förstå, för det är högst rimligt. Det är också högst rimligt, kan jag tycka, att från oppositionens sida ifrågasätta de mål som sätts. Var ska man börja, och vad är ett vallöfte värt? Den ingången har naturligtvis oppositionen, med all respekt för det. Oppositionen ska ställa sådana frågor. Vi kan självkritiskt fråga oss om talet 25 var bäst eller om talet 7 hade varit bättre. Börje från Socialdemokraterna - förlåt, jag har tappat bort efternamnet - frågar om det är rätt tal som uppnåtts. Vi ska, som sagt, vara självkritiska, för vi - alltså inte heller jag - är absolut inte nöjda. Fortfarande finns det regelkrångel i vägen för företagaren eller entreprenören. Men vi har gjort någonting som är banbrytande. Vi har nämligen för första gången minskat regelkrånglet, men minskningen ligger inte på 25 procent. Herr talman! Låt mig nämna Eskil Erlandsson som jag tycker är en föredömlig minister på området. Han ligger på en minskning av regelkrånglet på långt över 25 procent. Det visar kanske att det inom vissa områden och branscher har funnits ett utrymme, större möjligheter, att minska regelkrånglet. Den möjligheten ska man förstås använda sig av för att minska kostnaderna. Helt kort vill jag också säga några ord om tryggheten för företagare. Per Åsling kommer senare att ta upp delar av detta. Det sociala trygghetssystemet har inte varit anpassat till företagare. Men här har vi nu genom ett beslut fått till en ändring som gör att företagare ska kunna tillgodoräkna sig någonting som mer liknar trygghetssystemet för löntagare. Det har varit otroligt viktigt för att komma framåt och för att få något slags rätsida på detta. Det finns otroligt stora möjligheter, vill jag säga. Allt är förvisso inte ljust, men allt är verkligen inte mörkt. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 75 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag har tre frågor till Erik A Eriksson - även jag höll på att glömma efternamnet. Också Erik A Eriksson för diskussionen om fler företag. Jag tror att vi står bakom den men jag vill till Erik A Eriksson ställa följande fråga: Vad gör man för att utveckla så att företag som redan finns kan växa? Det riktigt stora problemet när det gäller svensk tillväxt är att företag startar men inte växer. Vidare skulle jag vilja ställa följande konkreta fråga: När tänker regeringen börja arbeta med de två områden som är de riktigt stora och där regler kostar riktigt mycket för företagen? Jag tänker då på Justitie- och Finansdepartementens områden. Jag tycker att frågan kommer allt närmare. För att ta ett exempel från ordförandeskapet kan jag säga att jordbruksministern och naturligtvis också näringsministern tog upp frågan om regelkrånglet i sina råd. Det gjorde inte justitieministern och finansministern, så jag undrar när man tänker ställa krav i det avseendet i regeringen. Min sista fråga handlar om tryggheten för företagare: Varför behövdes det val, och varför behövde man inte vara i majoritet för att kunna få samma trygghet för företagare? Det skulle ju vara sju dagars karenstid före valet. Tydligen gick det efter valet bra med en dags karenstid. Vad var det som skedde?

Erik A Eriksson (C)

Anf. 76 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Jag ber om ursäkt, Börje Vestlund. Själv får jag ofta efternamnet Andersson i stället för Eriksson. Ibland blir det abrovinker. Nåväl, jag tackar för möjligheten till replik och till att ytterligare få utveckla mina tankar. När det gäller företags möjligheter att växa talar jag trots allt om skattesänkningar och det spåret, kanske mest därför att vi haft ett väldigt högt skattetryck som under en lång tid har hämmat småföretagandet i landet. Det har funnits politiska ambitioner även från Börje Vestlunds parti att göra något åt saken, men vi har kanske inte sett så mycket av det där. Det är lätt att i efterhand säga hur man skulle ha gjort, så det tänker jag inte göra. Anslaget har säkert funnits under en lång tid. Dessutom har industrialiseringen och efterkrigstiden gjort att storföretagen på många sätt har gynnats. Jag tänker på vad Liselott Hagberg tog upp om kompetensförsörjningen. Den tror jag är en av nycklarna för att komma framåt. Det är vad företagen efterfrågar för att kunna växa. Det kan handla om miljöteknik eller om företag med stort så kallat know how som kräver expertkompetens. Det är viktigt med en synkronisering där. Jag både hoppas och tror att det kan göras på ett bättre sätt bland annat genom det som vi i dag har och som kallas för lärlingsplatser. Vårt utbildningssystem i dag ska bättre synkronisera, för kompetensförsörjningen är nog egentligen en av de större utmaningarna när det gäller att se till att företagen kan växa. Herr talman! I torsdags hade vi en energipolitisk debatt här i kammaren. Då handlade det om hur vi snabbt kan få rimligare elpriser och vettigare elpriser på längre sikt. Flera konstaterade att det tar ungefär tio år att få till stånd en förändring i elproduktionen i vårt land. Jag kan tänka mig att inte heller det vi här diskuterar är gjort över en natt - för att försöka vara lite självkritisk. Men också ni i den nuvarande oppositionen hade tidigare kanske kunnat ta liknande initiativ, kan jag tycka.

Carina Adolfsson Elgesta (S)

Anf. 77 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Den här majoriteten skulle ju göra om hela utbildningssystemet. Vi hade inte minst en ganska bra arbetsmarknadsutbildning för att just klara av detta när det gäller toppar. Nu ska man i stället stoppa in detta i ett skolsystem, vilket gör att det kanske tar ännu längre tid. Ibland säger utbildningsministern att det kommer att ta 20 år att få en förändring. Hur många företag ska försvinna under dessa 20 år? Jag tror inte att det tar riktigt så lång tid, men det går alltid att fundera över sådana uttalanden. Jag är fortfarande nyfiken på när man tänker sätta i gång med regelförenklingar på Justitiedepartementet och Finansdepartementet. Det gäller också den lilla frågan vad som fick regeringen eller rättare sagt Alliansen att ändra sig när det gällde frågan om tryggheten för företagare. Det gick nämligen väldigt bra när man började riva i detta i socialförsäkringsutskottet. Jag skulle vilja veta vad det var som hände.

Erik A Eriksson (C)

Anf. 78 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Först vill jag kommentera det Börje Vestlund säger angående Amsutbildningar. Jag besökte arbetsplatser under 2006. Då var det högkonjunktur i Sverige. Jag gjorde besök tillsammans med några arbetssökande och fick frågan: När ska du börja då? De stirrade på mig. Behovet av arbetskraft var så stort just då. Jag tror egentligen att vi under lång tid har missat möjligheten att synka ihop, även i högkonjunktur, när Socialdemokraterna styrde Sverige. Jag säger inte att det är lätt. Jag säger att jag tror att vi ska lära av de misstag som eventuellt har begåtts. Nu har vi ett utbildningssystem som är sjösatt. Ja, det är väl inte satt i någon sjö, men det är i alla fall verkställt nu. Det måste vi ha tilltro till, särskilt lärlingssystemet, så att det inte blir så att vi saknar kompetens inom dessa så kallade praktiska yrkena. Det är livsviktigt för ett land att ha det framöver. Jag ska försöka svara på Börje Vestlunds två frågor. När det kommer till Justitiedepartementet respektive Finansdepartementet vill jag nog passa där och be att vi tar det i särskild ordning och att vederbörande får svara på det i andra eventuella debatter i kammaren. Ambitionen måste dock vara att det gäller minskat regelkrångel inom samtliga departement så att man netto ser att en företagare fått minskat regelkrångel. Annars, herr talman, är det inget minskat regelkrångel. Då kan vi fylla på hinken, och så tömmer någon ur den samtidigt som någon fyller på igen. Det är helt meningslöst. Där tror jag alltså att Börje Vestlund har en poäng. Jag bara utgår ifrån att detta arbete pågår, och jag ser med glädje fram emot att man också lyckas inom dessa två departement. Det kanske finns andra, dessutom. Sedan var det detta med sjudagarskarensen. Den remissomgång som gjordes i frågan om att förändra trygghetssystemet och därmed förändra antalet karensdagar visade inte att man tyckte någonting annat, utan där var man i remisserna nöjda med ett sjudagarssystem - om man fick sänkta egenavgifter. Det skulle man få här. Däremot tyckte jag att det var märkligt skött. Om jag går tillbaka till min företagarroll och får ett brev från Försäkringskassan som talar om att jag nu får sju karensdagar men där det inte står någonting om den kompensation som är i samband med detta är det klart att man blir förbannad, upprörd, sur, putt, purken, grinig, vresig och lättirriterad. Nåväl: Jag tror att det är bra att man har lyssnat i så fall. Jag ska också säga att man kan välja fler dagar än dessa sju. Man kan välja upp till 90 dagar om man vill. Valfriheten är alltså viktig.

Mikael Oscarsson (Kd)

Anf. 79 Mikael Oscarsson (Kd)

Herr talman! Sverige ska vara ett land där det lönar sig att arbeta och ett land där fler vill anställa och fler företag kan starta och växa. För jobben, tillväxten och en positiv utveckling i hela vårt land är det helt centralt att befintliga företag växer och att nya skapas. En rad viktiga reformer har genomförts under förra mandatperioden som förbättrat näringslivsklimatet och stärkt Sverige som företagarnation. Det som har hänt är att alliansregeringen målmedvetet sänkt skatterna för företagare och på företagande, sänkt kostnaderna för att anställa, förbättrat trygghetssystemen och minskat regelbördan för företagen. Vi har även öppnat fler delar av ekonomin för entreprenörer. Företagen är också beroende av stabilitet och ordning i de offentliga finanserna. Därför har vi tagit ansvar för Sveriges ekonomi. Tillsammans utgör allt detta en allt bättre grund för att göra Sverige mer konkurrenskraftigt och för att få fler och växande företag. Sverige är nu på väg att återhämta sig från den djupaste krisen sedan 1930-talet. Alliansregeringen har gjort kraftiga insatser för att möta krisen och bekämpa arbetslösheten. Vi har vidtagit omfattande åtgärder för att stabilisera den svenska finansmarknaden och därmed trygga företagens kapitalförsörjning liksom för att värna sysselsättning och produktion. En aktiv krispolitik har varit möjlig tack vare en ansvarsfull politik som har värnat de offentliga finanserna och satt jobben främst. Målet för näringspolitiken denna mandatperiod är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag för att därigenom bryta utanförskapet och minska den fortfarande alldeles för höga arbetslösheten, inte minst bland unga och personer med utländsk bakgrund. Det är helt oacceptabelt att en så stor del av befolkningen fortfarande är arbetslös. Här spelar näringspolitiken och småföretagens villkor en viktig roll för att ge arbetslösa jobb och framtidstro. Det är därför glädjande att nu se småföretagens kraftfulla återhämtning, eftersom de utgör grunden för att vi ska få fler och hållbara jobb. Färska undersökningar visar att nyföretagandet har ökat rejält jämfört med förra året och att vissa län till och med når rekordnivåer. En rad undersökningar visar nu hur företagen återhämtar sig och hur framtidens jobb växer fram. Företagarnas årliga undersökning Småföretagarbarometern visar samtidigt att vi nu ser en snabbare återhämtning jämfört med tidigare konjunkturuppgångar, exempelvis i början av 2000-talet eller perioden efter 90-talets kriser. En trend bland nyföretagandet är att det är allt fler ungdomar, kvinnor och personer med utländsk bakgrund som startar företag. Sedan hösten 2006 är det till exempel 49 procent fler ungdomar i åldern 20-24 som startar företag. En aktiv företagarlinje är avgörande för att bryta ungdomsarbetslösheten och utanförskapet. Alliansen har genomfört en rad reformer för att förbättra för företagen i Sverige. Nyligen avskaffades revisionsplikten, som gällde för två tredjedelar av företagen, och för några månader sedan sänktes egenavgiften för småföretagen. Detta är reformer som underlättat för tusentals företag att vara mer framgångsrika och anställa fler. För att göra aktiebolag mer tillgängligt för företagare har kravet på aktiekapitalet sänkts från 100 000 till 50 000 kronor. Detta har bidragit till att antalet aktiebolag har ökat med 15 procent under det senaste året. Vår vision är att Sverige ska bli ett av världens bästa länder att starta, driva och utveckla företag i. Det är nödvändigt om vi ska kunna möta den ökande konkurrensen. Ett näringslivsklimat som stärker Sveriges konkurrens- och attraktionskraft förutsätter insatser inom i praktiken samtliga politikområden. Herr talman! Arbetet för ett företagsklimat i världsklass har kommit långt, men mer behöver göras. Därför fortsätter vi arbetet med att utveckla en mer samlad och tvärsektoriell näringspolitik. För att få fler och växande företag krävs också insatser för att utveckla företagsfinansiering, öka tillgången på riskkapital och ge information och rådgivning riktad till befintliga och blivande företagare. Här planerar regeringen att tillsätta en utredning som ser över samtliga statliga riskkapitalaktörer. Vi måste samtidigt fortsätta arbetet med att bygga starka forsknings- och innovationsmiljöer. Arbetet med att förenkla företagens vardag fortsätter med hög prioritet. Nya mål och indikatorer ska utvecklas, och förenklingsarbetet ska få ökat genomslag på regional och lokal nivå. För att förbättra förutsättningarna för innovation och kunskapsintensivt företagande föreslår regeringen inom ramen för en nationell innovationsstrategi insatser för bland annat ökad tjänsteinnovation, inkubatorer och ungas innovationer. Insatserna för att öka nyttiggörandet av resultaten från offentligt finansierad forskning inom akademin och vid forskningsinstitut fortsätter. Regeringen förstärker anslaget till Innovationsbron AB för insatser inom såddfinansiering och affärsutveckling. För att upprätthålla ett internationellt konkurrenskraftigt företagsklimat kommer regeringen att tillsätta en utredning av företagsbeskattningen för att utforma beskattningen så att investeringar, produktivitet, sysselsättning och välfärd gynnas. Vidare har regeringen som reformambition att under mandatperioden sänka mervärdesskatten på restaurang- och cateringtjänster från 25 procent till 12 procent. Sverige behöver fler och växande företag. Bara så får vi fler jobb och tryggar vår gemensamma välfärd. Herr talman! Mycket har gjorts, men mycket mer kan göras. Det kommer vi kristdemokrater, tillsammans med moderater, centerpartister och folkpartister, att arbeta aktivt för under den mandatperiod som just har inletts. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till propositionen och avslag på samtliga motioner. I detta anförande instämde Andreas Carlson (KD).

Anf. 80 Carina Adolfsson Elgesta (S)

Herr talman! Målet och visionen för oss socialdemokrater är att Sverige ska vara ett jämlikt land. Ska målet och visionen kunna nås behöver fler möjligheter skapas. Barnens framtid ska inte avgöras av vad föräldrarna tjänar eller av var man bor. Utbildning och trygghet ska vara för alla så att vi kan utvecklas genom hela livet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka både sina egna liv och samhällsutvecklingen i stort. Alla ska kunna förverkliga sina drömmar och utveckla sina förmågor. Ett jämlikt Sverige är ett framgångsrikt Sverige. Där tas all begåvning, alla talanger och all arbetsvilja till vara. Där bryr vi oss om varandra, och där kan man känna sig trygg. Engagemang och nyfikenhet förvandlas till nya idéer och växande företag, och därmed till jobb och framtidstro. Så kan Sverige konkurrera med kunskap och förnyelse i en värld av ständigt tuffare internationell konkurrens. Ett jämlikt Sverige förutsätter ett jämställt Sverige. För att minska klyftorna mellan kvinnor och män behöver en rad strukturella reformer genomföras. Att hålla samman Sverige är det viktigaste för oss socialdemokrater. I dag går utvecklingen i motsatt riktning. Unga möter stängda dörrar. Alltför många är långtidsarbetslösa. Svårt sjuka människor görs försäkringslösa. Klyftorna ökar både mellan människor med höga och låga inkomster och mellan män och kvinnor. Den utvecklingen är inte värdig ett välfärdsland som Sverige. På längre sikt hotar detta förutsättningarna för både jobb och ekonomisk utveckling, men det går att byta färdriktning. Herr talman! Vi rödgröna har en högre ambition än regeringen på utgiftsområde 24 Näringsliv. Vi anser att vägen till arbete går genom företag och företagande. Därför är det lite förvånande att borgarna här i riksdagen och i regeringen har gett en hel del otydliga besked just när det gäller näringslivet. Låt mig ta några exempel. Hans Rothenberg säger här i kammaren att vi i Sverige ska vara i världsklass. Jag har ingenting emot det. Man ska självfallet spänna bågen hårt, men det gäller att landa på rätt ställe också. Vi kan ta Coompanion som exempel. Det handlar om kooperativt företagande som är på frammarsch i Sverige. Allt fler väljer att driva företag i den här företagsformen. De får otydliga besked om framtiden och hur det ska gå med deras verksamhet. Det måste vara självklart att det ska finnas pengar till information, utbildning och rådgivning. Låt mig tydliggöra vad Coompanion gör sedan 25 år tillbaka. Det handlar om affärsrådgivning till människor som vill starta och driva företag tillsammans. Nu får de för andra året i rad otydliga besked om huruvida de ska få de medel som krävs för att de ska kunna jobba just med rådgivning och utbildning. Vidare har vi IFS, det vill säga Internationella Företagarföreningen, som ger råd och stöd till invandrare som vill starta företag i Sverige. Det är samma sak där. Regeringen skriver i budgetpropositionen att man avser att fortsätta med insatser för att främja företagande bland personer med utländsk bakgrund, till exempel satsning på mentorskap, rådgivning och mikrolån. Men i själva verket innebär det beslut som vi förmodligen kommer att fatta här om några timmar en neddragning med 20 miljoner. Hur kan man då säga att det är en satsning. Det här går inte riktigt ihop. Detta är väl en viktig målgrupp? Ett tredje exempel är kvinnor som jobbar med företag. Winnet, som tidigare hette NRC, har ca 8 000 medlemmar. De upplever att de blir godtyckligt behandlade. De har blivit lovade en basfinansiering som vi här i kammaren är överens om. Men man har ändå gjort en förändring som innebär att det har blivit projektbaserat. Det gör att det är väldigt många tidigare resurscentrum som nu måste lägga ned eftersom de inte får några projektpengar. Detta sker i en tid när andra, särskilt inom EU, har Sverige och just det här sättet att arbeta som förebild. Nu slår man undan fötterna för dem. Det är väldigt märkligt, speciellt eftersom regeringen vill skapa bilden av att man är företagsvänlig och i världsklass när det gäller näringslivet. Herr talman! Besöksnäringen har nämnts vid flera tillfällen under debatten. Det är en mycket viktig näring. Flera talare har tagit upp besöksnäringen, och den är mycket viktigt. Därför kanske vi kan få en enad riksdag bakom det förslag som vi har om att det ska bli ett särskilt branschprogram för besöksnäringen där vi ska kunna satsa på forskning och utveckling. Det kanske är någonting att se fram emot. Herr talman! Handelsfrämjande åtgärder är viktiga för Sverige om vi ska kunna stå starka i en global konkurrens. Att satsa på exportfrämjande åtgärder är därför både A och O. Vi rödgröna har andra förslag än regeringen och borgarna här i riksdagen på det området. Den internationella finanskrisen satte under 2009 tillfälligt stopp för den svenska exportens gynnsamma utveckling sedan 1990-talet. Varuexporten, som står för två tredjedelar av den svenska exporten, föll med 17 procent, medan tjänsteexporten bara backade en knapp procent. Det är naturligtvis glädjande att den svenska exporten har återhämtat sig något nu under 2010. Det har vi kunnat se på hur många uppsägningar det blev. Det visar också hur sårbara vi i Sverige är. Därför är det bra att regeringen och handelsministern har målet att fördubbla exporten på fem år. Det som möjligtvis är lite förvånande är att man inte är beredd att tillskjuta några pengar för att klara av den här satsningen. Vi kan konstatera att det är likadant här. I budgetpropositionen skriver regeringen att man gör satsningar på export- och handelspolitiken. I själva verket gör man en neddragning med 15 miljoner på Exportrådets verksamhet. Detta går inte riktigt ihop. Vi hör också regelbundet hur små och medelstora företag återkommer till att de har problem att få rådgivning. Förvisso har vi, än så länge i alla fall, de regionala exportrådgivarna, och det som de utför är inledningsvis gratis. Problemet blir nästa steg, när man behöver gå vidare och det inte finns gratis exportrådgivning. I stället ska man betala, och det är inte alltid de små och medelstora företagen har förutsättningar för detta. När man gör sådana neddragningar på Exportrådet som det nu är fråga om blir det svårt att få pengarna att räcka för just små och medelstora företag och deras behov av hjälp. Man kan särskilt se detta när det gäller underleverantörerna, det vill säga Svensk Industriförening. De har själva tagit initiativ till Undexo eftersom de känner att det som staten har att erbjuda inte räcker till. Samtidigt säger de i sina krav att de behöver hjälp från samhället i någon form för att klara av detta. Det är mycket märkligt att man från borgarnas sida inte är beredd att göra den typen av satsning så att Sverige inte ska vara lika sårbart beträffande export- och handelspolitiken. Herr talman! Det finns många företag som ropar efter arbetskraft men inte hittar rätt kompetens. Samtidigt finns det många unga som inget hellre vill än att jobba. Det behöver göras stora investeringar i kollektivtrafik, järnvägar och bostäder liksom i energieffektivisering och förnybar energi för att kunna möta klimatutmaningar och göra Sverige världsledande på grön omställning och miljöteknik. Om vi tar vara på dessa möjligheter får det många positiva följdeffekter i form av jobb och ekonomisk utveckling. Det finns mycket kreativitet, engagemang och framtidstro, och utifrån detta kan det bara bli fler företag och fler som kommer i jobb. Och alla får en chans att växa. (Applåder)

Ingela Nylund Watz (S)

Anf. 81 Ingela Nylund Watz (S)

Herr talman! En bärande tanke i vår socialdemokratiska syn på Sveriges förutsättningar att lyckas i den mycket tuffa internationella konkurrens vi lever under är att vi ska konkurrera med högt kunskapsinnehåll, aldrig någonsin med låga löner. Därför tycker jag och vi i vår partigrupp att det är oroande att regeringen förhåller sig så pass passiv när det handlar om att skapa bättre förutsättningar för svenska företag, oavsett bransch, att utvecklas och växa. Oroande, ja förvisso, men faktiskt föga förvånande. Det finns ett grundläggande ideologiskt motstånd från de borgerliga partiernas sida att ge staten en tydligare och ambitiösare roll som samarbetspartner för näringslivet. Det finns på den statliga nivån, jag har upplevt den på den regionala nivån och med egna ögon sett den på den kommunala nivån. För oss är det naturligt att välja en annan väg. När regeringen väljer en alltför passiv väg är vi tydliga med att vi vill att staten ska bli mer aktiv och ta ett större ansvar. Herr talman! Den högproduktiva exportindustrin i vårt land är på sätt och vis den ryggrad som bär upp mycket av vårt gemensamma välstånd. Därför är dess behov också Sveriges behov. I juni presenterade Industrikommittén en utvärdering av den så kallade offerten som lämnades till regeringen 2004. Den innehåller en lång rad förslag på åtgärder inom forskning, utbildning och innovation. Slutsatsen är att samarbetet mellan industrin, såväl under den tidigare socialdemokratiska regeringen som under den nuvarande borgerliga regeringen, i huvudsak har varit ganska fruktbart. Men, och det är mycket viktigt, väldigt mycket återstår att göra. Enligt min mening är det därför, herr talman, angeläget att öka statens ambitionsnivå för att uppnå en större fokusering och förbättrad samordning av insatserna riktade till industrin. Jag tror att det i själva verket är en nödvändig förutsättning för att upprätthålla Sveriges konkurrenskraft. Industrin efterlyser bland annat en starkare knytning av statens satsningar på forskning till den forskning och utveckling som bedrivs inom industrin själv. Industrikommittén efterlyser strategiska forskningsprogram i en samverkan mellan näringslivet och staten. Man menar att det borde vara en självklart naturlig del av den svenska FoU-politiken. Mot bakgrund av detta är jag glad att kunna redovisa att vårt budgetförslag innehåller en rad insatser som väl skulle matcha de efterfrågade åtgärderna. Vårt budgetförslag innehåller satsningar på innovationsprogram för en konkurrenskraftig industri och en kunskapsintensiv tjänstesektor. Vi vill genom en extra utdelning på 5 miljarder från Vattenfall inrätta en riskkapitalfond för att stärka tillgången på riskkapital med fokus på små och medelstora industri- och tjänsteföretag i hela Sverige. Det jag emellertid allra mest vill framhålla är vårt förslag att regeringen bör utveckla en modell för att stärka konkurrenskraften genom en bättre samverkan mellan staten, universiteten, högskolorna och näringslivet. De branschprogram som den dåvarande regeringen initierade 2005, men som den borgerliga regeringen kastat i papperskorgen, skulle kunna utgöra en plattform för ett sådant arbete och mycket väl möta Industrikommitténs förslag på konkreta åtgärder. För våra prioriteringar ger vi Verket för innovationssystem ett högre anslag än regeringen, motsvarande 100 miljoner kronor. Herr talman! Det är som sagt oroande men inte alls förvånande att regeringen förhåller sig så pass passiv när det handlar om en så viktig fråga som Sveriges förmåga att konkurrera. Det handlar om själva grundvalen för det välfärdssamhälle som vi skapat och borde därför vara en högre prioriterad uppgift för regeringen, oavsett vilken regering det handlar om. Jag är därför extra bekymrad över att näringsutskottets borgerliga ledamöter så okritiskt svalt regeringens förslag på det här området. Om regeringen inte har insikter nog och inte förmår prioritera, fokusera och strukturera statens insatser på forsknings- och innovationsområdena borde åtminstone några insiktsfulla ledamöter på den borgerliga kanten ha haft kurage nog att säga ifrån. Det är trist att så inte är fallet. (Applåder)

Anf. 82 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Det var ord och inga visor! Jag vill komma tillbaka till det reptrick som ni från framför allt Socialdemokraterna talar mycket om, att plocka 5 miljarder kronor ur Vattenfall. Jag skulle vilja veta vad det är för analyser ni har gjort av Vattenfall som säger att det är det bästa bolaget att plocka 5 miljarder kronor ur. Staten har ganska många bolag. Här ska pengarna komma från Vattenfall. Vad är det som gör att ni landat på 5 miljarder? Och hur långt tror ni att 5 miljarder från Vattenfall kommer att räcka med tanke på de ambitioner ni har? Är det bra att ta 5 miljarder kronor ur Vattenfall? Vi har tidigare, framför allt i energidebatter, hört de ambitioner som De rödgröna har med Vattenfall - det ska ställa om till grön teknik, stänga ned kolkraftverk i Tyskland och så vidare - och därför undrar jag: Kommer det att finnas 5 miljarder över i Vattenfall? Många är nyfikna på att höra hur denna analys har gått till.

Ingela Nylund Watz (S)

Anf. 83 Ingela Nylund Watz (S)

Herr talman! Vi bygger naturligtvis våra budgetförslag på de realiteter som finns, och vår bedömning är att det går att göra en extra utdelning från Vattenfall. Vi har ungefär samma underlag för våra politisk-strategiska ekonomiska bedömningar som regeringen, eller rättare sagt exakt samma underlag. Jag skulle kunna returnera frågan och säga: Vad är det som får Hans Rothenberg och den borgerliga majoriteten att tro att 2 miljarder i ett inlandsstöd, som alltså bara riktas till inlandet, kommer att ge de effekter som man eftersträvar? Vi har ju ännu inte sett regelverket för detta. Det handlar inte om att vi i oppositionen inte ser behovet av riskvilligt kapital. Frågan är i stället hur vi så att säga vill värka fram instrumenten. Vi tror på den här modellen. Det är betydligt större belopp, och det kommer att gynna hela landet. Det är ett instrument som ni saknar. Där står ni blanka. Jag är inte ett dugg oroad över detta. Jag är mer oroad över att regeringen är så passiv när det gäller stödet för att utveckla svensk industri.

Anf. 84 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! När det gäller inlandsinnovation och det projektet för norra delen av Sverige finns det en klar och tydlig politisk tanke. Det är ett område, en del av Sverige, där det inte finns entreprenörskap och där det saknas lokalt och regionalt riskkapital. Där behövs det. Det är bra politik när man använder medel ur statsbudgeten till detta. Men nu gäller det Vattenfall. Vi har ju i diskussioner om statligt ägande fått kritik för att regeringen inte har tillräcklig koll på vad som händer i styrelserna. Från oppositionen har man föreslagit att man ska sätta en vakthund i varje styrelse, som ska ta reda på vad som egentligen händer. Har Socialdemokraterna en vakthund i Vattenfalls styrelse som har kunnat göra analysen att 5 miljarder går att plocka ur företagets kapital för att lägga på annat? Har man gjort den analysen, eller har den kommit fram på något annat sätt? Vattenfall har enorma utmaningar om det är så att man till exempel ska avveckla kolkraftverken i Europa. Det är ju inget man kommer att tjäna pengar på. Det är snarare tvärtom. En av baksidorna med detta är just att man tjänar pengar på det som är smutsigast. Så ska man sälja det eller avveckla det och dessutom ta 5 miljarder att lägga på något annat. Om man ska ta ansvaret att avyttra kolkraften i Europa från Vattenfall skulle kanske de 5 miljarderna behöva gå åt andra hållet. Jag är fortfarande intresserad av att få höra hur analysen har gått till.

Ingela Nylund Watz (S)

Anf. 85 Ingela Nylund Watz (S)

Herr talman! Hans Rothenberg får väl fortsätta fundera över Vattenfall. Jag tror att han och andra kommer tillbaka till detta av det enkla skälet att det är en genialisk idé. Den är väl genomtänkt, och en skulle ge små och medelstora företag i Sverige väldigt mycket mer än ett osäkert förslag på 2 miljarder till inlandsinnovation, som ju inte ger förutsättningar för riskvilligt kapital att verka i hela landet. Jag säger inte att vi inte tycker att idén med de 2 miljarderna till inlandsinnovation är bra, men på samma sätt som Hans Rothenberg frågar hur vi har kommit fram till att vi skulle kunna göra en extra utdelning från Vattenfall på 5 miljarder skulle jag kunna returnera hans fråga, även om Hans nu inte har någon replikrätt. Vad är det för analys som ligger till grund för att det är just 2 miljarder till inlandsinnovation som kommer att få företagen där att blomstra? Jag tror dess värre inte - och det har vi också i utskottet fått erfara - att regeringen var särskilt genomtänkt i detta. Det lär komma tillbaka hit till kammaren. Då får vi se vad det är för genialisk analys som regeringen har gjort på den punkten.

Anf. 86 Per Åsling (C)

Herr talman! Jag tänker i dag uppehålla mig vid de mindre företagens förutsättningar att etableras och växa. Det är ett ämne av största angelägenhet, och jag vågar säga att det är en ödesfråga för Sverige. Fler och växande företag är i högsta grad ett samhällsintresse, något som berör oss alla. Det är det samlade värdet av vad företagen producerar som utgör grunden för välfärden. Det är värt att påminna om detta. I den allmänna debatten tenderar många att skilja mellan riktiga företag och vad man benämner levebrödsföretag. Men de så kallade levebrödsföretagen skapar mycket sysselsättning i vårt land, inte minst på landsbygden där dessa livsstilsföretag i många fall är en förutsättning för att man ska kunna bo kvar på hemorten. Enligt undersökningar som har gjorts är så många som tre av fyra företag i Sverige just sådana här livsstils- eller levebrödsföretag, och det vore djupt beklagligt att föra en diskussion om företagandet utan att ta dessa företags situation i beaktande. Under hela mitt liv har jag varit företagare och entreprenör. Jag har drivit företag själv. Jag har varit med och finansierat dem. Jag har suttit i styrelser, och jag har agerat rådgivare. Det finns givetvis många slutsatser att dra av de erfarenheterna, men den viktigaste är att en fungerande företagarpolitik börjar med finansieringsmöjligheter. För att underlätta nyföretagandet bör förändringar inom skattepolitikens område ske. Låt mig nämna två angelägna reformer: för det första införande av riskkapitalavdrag och för det andra skattefri avsättning i företagsuppstartskonton. Herr talman! Det startas en hel del företag i vårt land i en tydligt ökad takt, men betydligt färre växer och anställer fler. Vi halkar långsamt efter när det gäller innovationer. Just därför är det arbete med sikte på en sammanhållen innovationsstrategi som näringsministern har aviserat så oerhört viktigt. En förnyelse av företagandet är en förutsättning för att vi ska klara konkurrenskraften. Sverige behöver mer produktutveckling, fler innovationer och smarta investeringar. Vi ska vara i framkant av utvecklingen. Den viktigaste förklaringen till dagens läge är förmodligen hur tillgången till kapital ser ut i Sverige. Banker som bränt sig på vidlyftig och spekulativ utlåning drar sig för att ge lån ens mot säkerhet. Kreditmarknaden fungerar varierande i olika delar av landet, mycket beroende på värderingen av fastigheter. Privat riskkapital kommer sällan in i själva såddskedet, utan först senare då en verksamhet växer, och de statliga aktörerna är nästan mer konservativa än de privata finansiärerna. Därför är det ett angeläget och välkommet steg som regeringen nu tar med genomförandet av flera åtgärder med sikte på riskkapitalförsörjningen. För mig som jämte är det naturligtvis särskilt välkommet att inlandsfonden, inlandsinnovation, blir en realitet efter beslut i den här kammaren. Övriga åtgärder, översynen av statens egna aktörer och uppdraget till myndigheten Tillväxtanalys att se över de mindre företagens tillgång till kapital, är angelägna åtgärder. Låt mig konstatera att det är viktigt och angeläget att se över de statliga aktörerna och att myndigheter själv arbetar rätt. Tillämpas rätt strategier och nyttjas de rätta verktygen? Det är frågor som bör ställas. För att bättre kunna stötta mindre företag är en stark regional närvaro av största vikt. Herr talman! Ett gott företagsklimat kan sägas bestå av två delar. Den ena delen är de stora strukturella förutsättningarna, samhällsekonomisk stabilitet, ett totalt sett acceptabelt skattetryck, en fungerande arbetsmarknad och fungerande institutioner. Den andra delen är de mikroekonomiska förutsättningarna för företagandet, den konkreta tillgången på riskkapital, effekten av arbetsrättslig lagstiftning på den faktiska arbetsplatsen, följderna av högre arbetsgivaravgifter än i de flesta länder i vår omvärld, och så vidare. I Sverige har vi utan tvekan varit ytterst framgångsrika i att trygga de strukturella och institutionella förutsättningarna för företagande. Sverige anses i dag vara ett av världens mest konkurrenskraftiga länder, och Sverige har klarat finanskrisen med bättre statsfinanser än något annat land i Europa. Att beskriva det som annat än en framgång för ett litet och utsatt land är otvetydigt att sätta politiken i debatten före verkligheten. De åtgärder som vidtagits har lagt en bra grund för företagande i hela landet. Samtidigt kan det vara på sin plats att påminna om att företagens värld inte enbart består av makroekonomiska förutsättningar. Den består också av mikroekonomiska realiteter. I takt med att Sverige nu lämnar krishanteringen bör förutsättningarna för positiva åtgärder för ett ökande företagande stå högst på önskelistan. Jag ska inte uppehålla mig vid dessa frågor i någon längre utsträckning utan nöjer mig med att konstatera att de svenska företagens önskemål inte har förändrats särskilt mycket under de senare åren. Det som prioriteras är kostnaderna för att anställa i form av sänkta arbetsgivaravgifter, risken med att anställa och krångliga regler inte minst gällande skatter som riskerar att leda till fel och som kan kosta mycket att hantera för det enskilda företaget. Herr talman! Som en avslutande observation ska jag kortfattat nämna några ord om energipolitik och företagande. Den rekordkalla inledningen på vintern har gett många i vårt land en påminnelse om hur det ser ut varje år i de norra delarna. Detta har lett till en diskussion om infrastruktur och tillgänglighet. En annan konsekvens av den kalla vintern med låga nivåer i vattenmagasin och den usla driftsäkerheten för svensk kärnkraft är rejäla prisstegringar på el. För åtskilliga företag väntar mycket högre elkostnader för produktion och uppvärmning med påverkan på lönsamheten. Den uppkomna situationen visar en sårbarhet som inte bara hotar landets konsumenter utan också alla företag och därmed sysselsättningen. I ljuset av detta är näringsministerns initiativ att sätta press på energibolagen än mer välkommet. I den uppkomna situationen höjs redan röster för mer kärnkraft. Det står naturligtvis var och en fritt att resonera om det. Men det löser inte dagens problem med energiförsörjning. För min del är slutsatsen klar. Det är nu angeläget att än mer skynda på utbyggnaden av de förnybara energislagen för en ökad mångfald på energimarknaden och bättre konkurrens som kommer att skapa starkare incitament för dem som driver kärnkraften att ta ansvar för tillgängligheten. Energiuppgörelsen ter sig nu än mer riktig. Det tredje förnybara benet prioriteras äntligen tack vare Centerpartiets medverkan. För hushåll och företag måste säkerheten sättas först. Det gäller tillgången på energileveranser, konkurrenskraftiga priser och miljöansvar. Låt mig avslutningsvis yrka bifall till utskottets ställningstagande.

Anf. 87 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Per Åsling var den enda borgerliga företrädaren som nämnde att företag skulle växa. Det har mest talats om att det ska bli fler företag men inte att företagen ska växa, och det tackar jag särskilt för. Jag kan ställa samma fråga som jag ställt till de flesta andra här. På vilket sätt ska företagen kunna växa? Vad är det regeringen vill sätta in för att företagen ska växa? Det andra är det som varit med i princip hela eftermiddagen som vi har diskuterat näringslivsfrågorna. Det gäller kapitalmarknaden. Förutom de 2 miljarderna till inlandsinnovation, vad är det man vill göra där? Det verkar som att man vill göra någonting, men det är inte så preciserat vad det är man vill göra och vilka åtgärder man har tänkt sig. Vi kunde konstatera redan när den Folkessonska utredningen lades fram för nästan tre år sedan att det var en stor kritik. Det har också kommit rapporter från Riksrevisionen där man kan konstatera att de statliga insatserna är väldigt fragmentiserade. Detta kompletteras dessutom med att det finns en del regionala insatser som inte gör bilden särskilt mycket enklare för de företag som behöver kapital. Därför är min fråga i sammanhanget: Vad är det konkret man vill göra på området? Vill man centralisera mer, eller vad är det man vill göra? Det andra är: På vilket sätt ska man få den privata marknaden att kunna gå in i sammanhanget? De är de frågor jag har just nu.

Anf. 88 Per Åsling (C)

Herr talman! Jag tackar Börje Vestlund för frågorna. Det är viktigt att flera saker åtgärdas för att få företagen att växa. En sak kan vara att angripa de statliga fragmenterade insatserna som Börje Vestlund kallar myndigheter som jobbar med statlig finansiering. Jag tycker väl att det är lite vårdslöst. Jag vill påminna Börje Vestlund att det till mångt och mycket är en struktur som finns kvar från den tidigare socialdemokratiska regeringen. Oavsett det gäller det att de statliga myndigheterna jobbar effektivt och har en väl fungerande inriktning på sitt arbete. Vad jag menar är att de statliga myndigheterna måste jobba mer med att hjälpa till att lösa finansieringsfrågor och med rådgivning. Det är fallet i dag, men jag tror att det går att göra en hel del ytterligare. Detta är frågor som inte i första hand jag ska svara på, utan det är regeringen och ministrarna som Börje Vestlund bör ställa de frågorna till. Om jag ska fortsätta att rangordna det Börje Vestlund nämnde är jag tämligen säker på att det är viktigt att minska trösklarna för anställning. Börje Vestlund har själv påtalat vikten av att få företag att anställa. Det är en viktig åtgärd liksom att titta över kostnaderna. Där är arbetsgivaravgifterna en fråga av stor vikt. Att göra det lättare att anställa till mindre kostnader är ett prioriterat inlägg.

Anf. 89 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Det är klart att jag kommer att ställa frågorna till näringsministern. Men vi sitter väl här allihop eftersom vi har en idé om hur vi vill förändra samhället och göra det bättre. I vårt fall som sysslar med näringspolitik handlar det om hur vi vill se ett bättre näringslivsklimat i vårt land. Det är intressant. Jag är lite förvånad att Per Åsling inte svarade på det. Den andra fråga jag vill ta upp i denna replikomgång är sårbarheten när det gäller energimarknaden. Då måste ändå frågan ställas: På vilket sätt blir vårt system mindre sårbart genom att man öppnar en gemensam energimarknad med hela Europa? På vilket sätt blir vi mindre sårbara, och på vilket sätt kan vi lösa framför allt den energiintensiva industrins problem? Det gäller egentligen situationen för alla företag och även hushållen, och det handlar om prisnivån. Elpriset blir ju en större och större fråga. Nästan för varje år som har gått under de år jag har suttit i den här riksdagen - jag tror att vi har suttit lika länge, Per Åsling och jag - har frågan vuxit i intensitet.

Anf. 90 Per Åsling (C)

Herr talman! Energifrågan är oerhört central, och jag är tacksam att Börje Vestlund lyfter fram den. Jag konstaterade i mitt anförande att det är angeläget att öka tillgången på förnybar, säker energi. Den utbyggnad som nu har skett under senare tid skulle ha kunnat starta mycket tidigare. Jag välkomnar den, men jag beklagar att investeringen i den klimatsmarta förnybara energin inte har skett tidigare. Vi ser nu konsekvenserna i form av det stora beroendet av kärnkraften. Den är illa fungerande, och det är det som för tillfället höjer priserna. När det gäller energipolitiken är jag är glad att kunna konstatera att visa energislag, inte minst bioenergin, har vuxit starkt. Det gör att bioenergin nu står för en större del av den svenska energibalansen än vad vattenkraft och kärnkraft gör. Denna sektor måste lyftas upp ännu mer. Bioenergin är dessutom större än vad det fossila bränslet är. Vi vill ha en fortsatt satsning på det förnybara, för det är det vi i Sverige snabbast kan bygga ut på energiområdet. Det innebär dessutom en trygghet i leveranser och en trygghet i att det är en miljöriktig och klimatsmart satsning.

Anf. 91 Kent Persson (V)

Herr talman! Jag kan dela Per Åslings uppfattning om att energipolitiken är grunden för en framgångsrik näringspolitik. Den är grunden för väldigt mycket här i livet. Men att nuvarande regeringsrepresentant tar åt sig äran för satsningen på bio- och kraftvärme här i Sverige är väl ändå att ta i. Den satsningen gjordes för oerhört många år sedan, under den period då det fanns en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det gäller att vara riktigt sann här. Jag misstror inte Per Åsling över huvud taget när han talar om vikten av att satsa på det förnybara. Jag vet att det är många centerpartister som vill det. Du säger också att det är ert bidrag i energiöverenskommelsen, och då får man köpa kärnkraften. Men jag ställde frågan till Vattenfalls vd: Finns det någon motsättning mellan satsning på kärnkraft och det förnybara? Då svarade han: Ja, det finns det uppenbarligen. Det kan finnas en motsättning. Det är självklart; den motsättningen är tydlig, och jag tror att det är viktigt att se detta. En annan del av detta är att Per Åsling pratar mycket om egenföretagare och deras vikt. Det är ingen homogen grupp. Det finns de som är egenföretagare mer i form av att man driver ett levebrödsföretag. Men det finns också de som vill växa men inte vågar göra det därför att de ser att risken är för stor. En av de frågor som många egenföretagare pratar om är sjuklönekostnaden vid en eventuell anställning. Är ni beredda från regeringens sida att se över denna fråga och komma med förslag som underlättar för egenföretagare att anställa med tanke på sjuklönekostnaden?

Anf. 92 Per Åsling (C)

Herr talman! Jag tackar Kent Persson för frågorna. Jag tackar också för att du ger Centerpartiet kredit när det gäller satsningar på det förnybara. Om vi tittar runt i vår omvärld ser vi en ordentlig utbyggnad av förnybara energikällor. Jag tror att vindkraften är det energislag som globalt sett har starkast utveckling i dag. Vi vet att i vår omvärld i Europa satsat det mycket just på detta energislag. Det är glädjande och angeläget. Bioenergin har jag kommenterat tidigare. Ett skogsland som Sverige har så klart en stor potential där. Kopplat till bioenergin vill jag också nämna biogasen. Det råder en ständig brist på biogas på tankställena runt om i landet, inte minst i Mälardalen. Det är viktigt att det sker en snabb utbyggnad. Det fina med biogasen är dessutom att det ofta är fråga om avfall som konverteras till bränsle. Jag ser den svenska energiuppgörelsen som att det nu är stort fokus på att stärka det förnybara. Det är de förnybara energikällorna som snabbt kan bidra till att öka tillgången på energi i Sverige. Det får ses som ett svar på den fråga som jag fick om energin - kärnkraft kontra förnybart.

Anf. 93 Kent Persson (V)

Herr talman! Det är klart att jag ger Centerpartiet kredit för satsningen på det förnybara, för det faller tillbaka även på Vänsterpartiet. Satsningen vilar ju på den energiuppgörelse som varade under elva års tid och där även Miljöpartiet och Socialdemokraterna var med och bidrog. Det finns en rad hinder för att detta ska ta fart. Det är en viktig del också i en satsning på framför allt landsbygdskommunerna, där det finns möjlighet att utveckla för företagarna när det gäller det förnybara. Men vi har en rad utmaningar som vi står inför. Hur löser vi frågan om effekterna av uttagsbeskattningen på vindkraftskooperativen? Den frågan är fortfarande inte löst trots att Maud Olofsson för drygt sju månader sedan med anledning av De rödgrönas förslag att snabbutreda detta - och jag återger vad hon sade fritt ur minnet - sade att det är att dra frågan ur långbänk. Jag trodde att det innebar att det skulle komma något förslag. Den andra frågan när det gäller vindraft gäller missbruket av det kommunala vetot, som nu inte bara vi i De rödgröna och Vänsterpartiet har tagit upp utan också Energimyndigheten. Myndigheten har i skarpa ordalag kritiserat kommunernas misskötsel av det kommunala vetot. Är ni beredda från regeringens håll att göra någonting för att underlätta utbyggnaden av vindkraften här i Sverige? Det påskyndar också omställningen och skapar nya jobb och nya företag, inte minst i landsbygdskommunerna.