Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Betänkande 2010/11:MJU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
16 december 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Pengar till areella näringar, landsbygd och livsmedel (MJU2)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2011 om 17,9 miljarder kronor till areella näringar, landsbygd och livsmedel. Den största mängden pengar går till gårdsstöd och djurbidrag, till åtgärder för landsbygdens miljö och struktur och till Sveriges lantbruksuniversitet. Riksdagen godkände också miljö- och jordbruksutskottets uppföljning av statens insatser för att nå 2010 års mål för produktion och offentlig konsumtion av ekologiska livsmedel. Offentlig konsumtion betyder alla de livsmedel som köps av den offentliga sektorn, antingen direkt eller genom upphandling. Enligt rapporten kommer målen om kraftigt ökad produktion av mjölk, ägg, nöt, gris och fågel att nås. Däremot nås inte målet om att 20 procent av jordbruksmarken ska vara ekologisk eller målet om att 25 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska vara ekologisk. Utskottet anser att det är viktigt att regelverket för ekologisk produktion görs så enkelt och tydligt som möjligt. Det är också viktigt att staten fortsätter sin satsning på forskning, utveckling och rådgivning.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 53
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-11-16
Justering: 2010-11-30
Trycklov: 2010-12-01
Trycklov: 2010-12-07
Trycklov till Gotab och webb: 2010-12-08
Reservationer: 9
Betänkande 2010/11:MJU2

Alla beredningar i utskottet

2010-11-16

Pengar till areella näringar, landsbygd och livsmedel (MJU2)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om att areella näringar, landsbygd och livsmedel får anslag på sammanlagt 17,9 miljarder kronor för 2011. Den största mängden pengar går till gårdsstöd och djurbidrag, till åtgärder för landsbygdens miljö och struktur och till Sveriges lantbruksuniversitet.

Utskottet har också gjort en uppföljning av statens insatser för att nå 2010 års mål för produktion och offentlig konsumtion av ekologiska livsmedel. Offentlig konsumtion betyder alla de livsmedel som köps av den offentliga sektorn, antingen direkt eller genom upphandling. Enligt rapporten kommer målen om kraftigt ökad produktion av mjölk, ägg, nöt, gris och fågel att nås. Däremot nås inte målet om att 20 procent av jordbruksmarken ska vara ekologisk eller målet om att 25 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska vara ekologisk.

Utskottet anser att det är viktigt att regelverket för ekologisk produktion görs så enkelt och tydligt som möjligt. Det är också viktigt att staten fortsätter sin satsning på forskning, utveckling och rådgivning. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner uppföljningen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-12-15
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:MJU2, Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Debatt om förslag 2010/11:MJU2

Webb-tv: Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 201 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Vi ska diskutera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 2. Det handlar om utgiftsområde 23, det vill säga areella näringar, landsbygd och livsmedel. Kort sagt kan man säga att det är ett gigantiskt område med många olika sakpolitiska delar, och jag kommer bara att ha möjlighet att beröra några av dem nu. Vi har från de rödgröna partierna i år inte något formellt motförslag att redovisa när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 23. Det är på grund av att vårt förslag helt enkelt överstiger regeringens förslag till budget, och därmed kan vi enligt de regler som finns inte rent formellt ta upp det till behandling. Till exempel hade vi förslag på ökade anslag för den ekologiska matproduktionen, ett område vi anser behöver sättas mer i fokus för den aktiva politiken. Vi tycker inte att man nog kan understryka vikten av att stimulera en lokal matproduktion som omfattar både närodlade och ekologiska varor. Just för ekoproducenterna är efterfrågan på marknaden oerhört betydelsefull, så när regeringen för några år sedan strök anslaget till ekoodlingens utveckling gjorde man ett ganska stort misstag. Det är ett misstag som knappast rimmar med de stora ord man svänger sig med från regeringens sida när man pratar om ett hållbart jordbruk eller storsatsningen Matlandet Sverige. För vad är egentligen Matlandet Sverige för satsning? Att läsa in sig på vad det rent konkret innebär är inte helt lätt. Det finns många luddiga beskrivningar. Till slut mynnar det ut i en stor marknadsföringskampanj för svensk mat, vilket i och för sig kan ses positivt. Ibland har man dock till och med lyckats kalla Matlandet Sverige en livsmedelsstrategi på en del ställen. Det tycker jag är intressant och i någon mån lite häpnadsväckande. Samtidigt som man säger detta och bedriver detta projekt åker jag nämligen runt bland både matproducenter och deras organisationer, och det jag får höra av dem när jag frågar vad de tycker att de behöver är: Vi skulle vilja ha en livsmedelsstrategi från den svenska politiken. Då kan man ju undra vad regeringen egentligen håller på med. Visionen av Sverige som ett nytt matland ställer nämligen en hel del krav på livsmedelsproduktionen. Det innebär också en del förpliktelser. Bland annat måste regeringen se till att underlätta för konsumenterna så att de kan göra kloka och välinformerade val. Ursprungsmärkning är en metod vi har drivit från oppositionen under den gångna mandatperioden men som regeringen väldigt tydligt och flera gånger sagt nej till. Nu verkar det som att EU blir överens om en ursprungsmärkning på visst kött, men det är inte riktigt bestämt hur den ska se ut. Det kan bli en ursprungsmärkning där det står "Kött från EU" på köttbiten. Det kommer inte att ge speciellt mycket mervärde för de svenska bönderna. Nej, regeringen med - märk väl - Centerpartiet i spetsen i denna fråga vill bara ha en frivillig ursprungsmärkning. Allt ska regleras av marknaden, precis som i all annan politik. Regeringen måste också aktivt fokusera på jordbrukets inverkan på miljön. Att avskaffa skatten på handelsgödsel utan att vidta andra åtgärder är inte direkt ansvarsfullt. Jordbruket är en källa till utsläpp av kväve i haven; det vet vi. Det är ingen hemlighet. Då är min fråga vad regeringen ser för lösningar på dessa problem. Ska vi fortsätta som vi alltid gjort och gömma oss bakom argumenten att det finns andra som är värre än vi? Dessa argument funkar ju inte ens i småskolan, ni vet: Han var ju ännu taskigare än jag. Det funkar verkligen inte i klimatpolitiken heller. Vi socialdemokrater vill jobba fram en riktig livsmedelsstrategi, en som sätter fast mål för hur vi ska producera, vad vi ska producera och som fokuserar på livsmedelssäkerhet. Vad har vi egentligen för strategi med den svenska livsmedelsproduktionen? I dag importeras varannan tugga vi äter i Sverige. Det sker samtidigt som engagemanget för mat och säkra livsmedel är större än någonsin. Är regeringen nöjd med denna utveckling? Är det bättre att vi importerar mat och lägger ned det svenska jordbruket, med alla konsekvenser det skulle medföra? Vi ser i dag, inte minst i min del av landet, det vill säga den norra, hur fler och fler inom jordbruket har väldigt svårt att klara sina verksamheter. Är det så vi vill ha det? Vill vi ha svensk matproduktion, eller ska det enbart vara marknadskrafterna som styr vad vi och våra barn äter för någonting? Vi vill ha en dialog med alla berörda parter, och vi vill sätta mål för Sveriges försörjningsgrad. Vi vill prata om hur och varför, och det vill vi göra vid sidan om marknadsföring. Man kan inte bara satsa på den ena delen. Det svenska jord- och skogsbruket har en viktig roll för sysselsättningen i landet. I de gröna näringarna arbetar i dag runt 400 000 personer, vilket faktiskt är nästan var tionde av alla sysselsatta i Sverige. Jobb skapar också jobb. De gröna näringarna beräknas svara för 15 procent av den totala sysselsättningen, och jordbruket utgör underlag för lokala servicenäringar som detaljhandel, vård och skola och en levande landsbygd. En så bärande sektor i vårt samhälle borde ses på och behandlas med stort allvar, och det borde verkligen finnas en politisk strategi för dess överlevnad. Vi anser att vi måste ta en aktiv del i diskussionerna om den framtida jordbrukspolitiken i EU. I dag har vi en situation där vi, om EU skulle följa Sveriges linje i förhandlingarna rakt upp och ned - vilket tack och lov, höll jag på att säga, inte kommer att hända - skulle innebära att jordbruket i stora delar av landet skulle slås ut ganska fort. Vi anser att en avreglering av jordbrukspolitiken måste ske i rimlig takt. Konsekvenserna av att avreglera för snabbt skulle bli enorma för delar av vårt land. Vi har under hela förra mandatperioden efterlyst ett brett parlamentarisk arbete där alla partier och näringen gemensamt skulle jobba fram en syn på jordbruket i framtiden, på det sättet som den gamla socialdemokratiska regeringen gjorde en gång i tiden. Det har dock inte funnits något intresse för den typen av samarbete från den borgerliga regeringen. Här har man i stället startat en "kontaktgrupp", det vill säga en grupp för information från departementet till riksdagspartierna. Jag tycker att det är lite märkligt att man inte vill ta det på allvar och gemensamt arbeta fram en strategi för hur vi vill att det svenska jordbruket ska se ut i framtiden. Vi har ett gemensamt rödgrönt förslag om att inrätta en djuretisk ombudsman, och vi har avsatt ökade medel för det. Djurskyddsfrågorna har varit ämne för debatt många gånger sedan den borgerliga regeringen tog över regeringsmakten för drygt fyra år sedan. Vi har en ganska fundamentalt olika syn på hur djurskyddet ska organiseras för att djuren ska må bäst. Vi har alla hört landsbygdsminister Erlandsson bedyra att det är viktigt att djuren mår bra. Som i så många andra fall med den här regeringen kan man dock ana att de säger en sak och gör en helt annan, och så tror de att svenska folket går på det. Under den förra mandatperioden omorganiserades djurskyddstillsynen i landet. Det har lett till högljudda protester, färre djurskyddsinspektörer som jobbar över större områden och därmed färre timmar för det faktiska djurskyddet. Jag har hört djurskyddsinspektörer som har ringt mig och berättat om hur de nu när tillsynen har flyttats från kommunal till länsstyrelsenivå spenderar mer än 20 timmar i veckan i bilen för att nå fram till djurbesättningarna. Är det effektivt? Nej, knappast. Blir det bättre för djuren? Nej, jag skulle inte tro det heller. Men regeringen fortsätter att försvara reformen. Det gör man också när det gäller konkurrensutsättningen av distriktsveterinärerna och landets veterinära smittskyddsberedskap. Ibland tror jag regeringen är lite förblindad av marknadskrafterna. Man kunde önska att även en borgerlig regering skulle kunna se vikten av att vi gemensamt äger verksamheter som är kritiska för samhället, till exempel smittskyddsberedskapen, och inte lägger ut det på privata aktörer vars främsta mål är att tjäna pengar och inte att se till att djuren ska må bra. Men det kanske är för mycket begärt. Herr talman! Den svenska skogen har en väldigt viktig uppgift i vårt samhälle, både för vår nationalekonomi och arbetsmarknad och för vårt miljö- och klimatarbete. Regeringen säger ofta och gärna att de vill värna skogen och att aldrig förr har gjorts så mycket för miljön, samtidigt som de i realiteten sänker anslagen till biologisk mångfald. Pengar som skulle ha gått till skyddsarbete, kalkning, viltförvaltning, vattenvård tas bort. Man säger att man särskilt eftersträvar ett mer kostnadseffektivt sätt att skydda naturen. Javisst, säger vi. Gör man mindre är det klart att det bli billigare. Vi socialdemokrater fokuserar politiken på den svenska skogen. Vi vill finna nya former för att bevara mångfald, skydda värdefull skog samtidigt som vi vill utveckla den svenska skogsnäringen och skogsproduktionen. Här finns mycket kvar att göra. Vi tycker att regeringen borde engagera sig mer i plantering, röjning och gallring för att öka produktionen i skogen. Anita Brodén raljerade i den förra debatten om oppositionens tjat om att det görs för lite och att det görs för sent. Det finns en anledning till att vi säger det gång på gång i talarstolen. Det är helt enkelt en sanning. Herr talman! I det här betänkandet behandlas ett antal motioner som föranlett ett antal reservationer. Jag står självklart bakom samtliga socialdemokratiska reservationer, men av tidsskäl väljer jag här att yrka bifall till reservationerna 2 och 5. (Applåder)

Anf. 202 Kew Nordqvist (Mp)
Herr talman! I miljö- och jordbruksutskottets betänkande om utgiftsområde 23 redovisas en uppföljning av ekologisk produktion och offentlig konsumtion. Uppföljningen har bland annat inriktats på kartläggning av statliga insatser dels för den ekologiska produktionen, dels för den offentliga konsumtionen av ekologiska livsmedel. Målet för den ekologiska produktionen har uppnåtts för vissa livsmedel. Och så långt är allt väl. Däremot nås inte målet om 20 procent certifierad jordbruksmark, inte heller den offentliga sektorns mål om 25 procent ekologisk livsmedelsproduktion. Det här tycker vi i Miljöpartiet är otillfredsställande och vill självfallet se att det utstakade målet uppnås. Jag tycker att det är bra att riksdagen föreslås få fortlöpande information om utvecklingen av den ekologiska produktionen och den offentliga sektorns konsumtion av ekologiska livsmedel. Efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar stadigt, och den ekologiska maten når i dag många olika konsumentgrupper. Även den certifierade ekologiska svenska produktionen ökar, men är inte i takt med marknadens ökande efterfrågan. Behovet täcks i dag till stor del av import. Enligt LRF:s beräkning 2009 går Sveriges bönder i stället för närvarande miste om 2-4 miljarder kronor i form av utebliven försäljning av produkter till merpris och i form av uteblivna miljöersättningar. Utvecklingen av ekologisk konsumtion och produktion drivs av en ökad efterfrågan både på lantbrukets produkter och på åtgärder i produktionen som leder till ökad hållbarhet och bra djuromsorg. Den ekologiska produktionen kan minska lantbrukets klimatpåverkan och bidra till lösningar för en hållbar utveckling av lantbruket i stort. Dessa bidrag är för konsumenten mervärden och starka argument för valet av ekologiska livsmedel. De nationella målen för ekologisk konsumtion och produktion har varit mycket värdefulla för att skapa inspiration, acceptans och för att undanröja hinder för utvecklingen. Hur går vi då vidare? Ekologiskt Forum är en mötesplats för alla som vill verka för utveckling av ekologisk produktion och har sin hemvist inom Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA. Ekologiskt Forum har redovisat en rapport där man föreslår mål för de kommande tre åren. Målet för offentlig sektor är att inriktningsmålet 25 procent ska uppnås senast 2013. Målet för produktionen är en fördubbling jämfört med 2009 av antalet lantbrukare som har ställt om produktionen. Det här är försiktiga mål som jag ställer mig bakom, även om jag hellre ser en snabbare utveckling av den ekologiska produktionen. En viktig orsak till att Miljöpartiet så kraftigt stöder det ekologiska lantbruket är dess stora anpassning till ekosystemets villkor. Det ger stora möjligheter att uppnå de nationella miljömålen. Låt mig bara peka på några: Begränsad klimatpåverkan Giftfri miljö Ingen övergödning Grundvatten av god kvalitet Biologisk mångfald Det är för oss viktigt att vi har ett uthålligt lantbruk med minimal miljöpåverkan. Det erbjuder inte dagens konventionella lantbruk. Vår vision är ett svenskt lantbruk som är helt omlagt till ekologiskt. Ekologiskt lantbruk visar vägen för det konventionella. Herr talman! Djurskyddet har under den borgerliga regeringen utsatts för en nedmontering av sällan skådat slag. Bland det första som hände var att Djurskyddsmyndigheten lades ned och djurskyddsfrågorna flyttades till Jordbruksverket, där de återigen prioriterades ned. Senare flyttades den lokala djurskyddstillsynen från kommunerna till länsstyrelserna, utan att tillräckliga resurser skickades med, samtidigt som de föreskrivna tillsynsintervallen och avgiftsfinansieringen av tillsynen avskaffades. Vi menar att myndighetsorganisationen för djurskyddet behöver stärkas så att djurens intressen inte kommer på undantag när de kommer i konflikt med andra intressen eller prioriteras ned när resurser styrs över till annan verksamhet. Däremot tror vi inte att djurskyddet vinner på ständiga omorganisationer. Därför föreslår vi inte en ny djurskyddsmyndighet. I stället förespråkar vi en mindre förändring genom en djuretisk ombudsman. Denne ska då verka för en god etisk grund, utvärdera djurskyddskontroller, ta fram artkarakteristika, göra årliga djuretiska revisioner och ge djuretiska råd. Jordbruksverket ska då fortsatt ha ansvar för att verka för ett gott djurskydd, fungera som en central kontrollmyndighet och anslå medel till djurskyddsfrämjande forskning. Vi menar också, herr talman, att den regionala djurskyddskontrollen behöver mer resurser, såväl genom tillskott från staten som genom avgiftsfinansiering. För att inte tillskotten ska hamna på andra verksamheter inom länsstyrelserna behöver också reglerna för minimiintervall återinföras så att länsstyrelserna får tydliga djurskyddsmål att leva upp till. En annan fråga som jag vill ta upp i dag är åkermarken och arealen åkermark som minskar, och det ser vi som mycket oroande. Respekt för tidigare generationers slit och respekt för kommande generationers möjlighet att föda sig gör att ingen åkermark, annat än i undantagsfall, ska kunna tas ur produktion. Det borde åtminstone vara utgångspunkten vid samhällets behov av mark för expansion. En komplicerande faktor kring nyttjandet av åkermark är att det inte finns något enskilt intresse som bevakar åkermarkens bevarande. Det långsiktiga livsviktiga värdet av åkermarken väger mycket lätt när det i det kortsiktiga perspektivet finns stora ekonomiska vinster att hämta i exploateringen av åkermarken. Här behövs en möjlighet att ge exempelvis Jordbruksverket och länsstyrelserna ett sådant ansvar. Vi anser att plan- och bygglagen behöver ses över så att skyddet för åkermark stärks. Jag noterade med tillfredsställelse att Otto von Arnold inledde ett tidigare anförande med att han ser åkermarken som ett riksintresse. Samtidigt som behovet ökar av åkermark som naturresurs ökar dess värre också exploateringen av den. Allvarligast är det förstås när det blir de allra bördigaste och mest högavkastande jordarna som exploateras, och det är ju inte så ovanligt då många av våra större städer ligger just i slättbygderna. En omställning till ett mer hållbart framtida samhälle kommer att innebära att åkermark behöver tas i bruk, dels för att kunna producera behövlig mängd livsmedel, dels för att odla energigrödor och därigenom kunna bryta oljeberoendet. I den här intressekonflikten är det ingen tvekan om var vi i Miljöpartiet står. I dagsläget är det inga problem, eftersom vi genom att importera livsmedel utnyttjar andra länders åkermark. Vi anser inte att det är ett uthålligt system. Det är inte heller rättfärdigt i en värld där människor svälter. Dagens lantbruk bygger på obegränsad tillgång på billig energi, energi som är fossil och därmed ändlig. Vi börjar kunna se den punkt där efterfrågan överstiger tillgången, den så kallade peak oil, och priset på energi kommer att nå oanade höjder. Vi tycker därför att det är rimligt att närmare studera konsekvenserna av en betydligt kraftigare reduktion av fossilenergianvändningen för jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen. Vårt begränsade klot ska föda en allt större befolkning. Och situationen för världens jordbruk präglas av ett tilltagande beroende av ändlig fossil energi, framför allt för framställning av konstgödselkväve. Jordens förråd av fosfor är också begränsat. Som jag tidigare berörde tas dagligen prima åkermark ur produktion till växande städer och vägbyggen, inte bara i Sverige. Globalt är brist på vatten till bevattning och risk för försaltning något som begränsar produktionen. Och som om inte det vore nog drabbas stora arealer jordbruksmark av ett allt häftigare och nyckfullare väder. Jag kan väl säga Pakistan och översvämningarna där och torkan i Ryssland så förstår vi vad det handlar om. Att förlita sig på att Sverige då ska täcka sitt behov av livsmedel genom import är minst sagt riskabelt. Vi anser därför att det behövs en utredning om livsmedelssäkerhet och livsmedelsförsörjning i ett långsiktigt perspektiv. Slutligen, herr talman, vill jag beröra användningen av konstgödsel som har många negativa miljökonsekvenser. Framför allt gäller det konstgödselns innehåll av kväve men även fosfor och dess förorening av kadmium. Att, som regeringen gjort, ta bort beskattningen av kväve och kadmium är inte bara att falla undan för lobbygruppers tryck utan även en direkt miljöskadlig åtgärd. Det är väl känt att tungmetallen kadmium ackumuleras i människokroppen och ger skadeverkningar på framför allt njurarna. Det är obegripligt att regeringen tar bort beskattningen på kadmium. Vill man verkligen stimulera till ökad användning? På Sveriges åkrar läggs det årligen ut ca 200 000 ton kväve. För att framställa detta kväve krävs motsvarande en supertanker olja, som alltså läggs ut på våra åkrar varje år. Det är inte ett uthålligt lantbruk. Förutom enorma utsläpp av koldioxid vid produktion sker också stora utsläpp av lustgas, både vid tillverkning och vid användande. Lustgas är som bekant en mycket potent växthusgas som dessutom är det enskilt viktigaste ämnet bakom nedbrytningen av ozonskiktet. Dessutom orsakar kvävegasavgångar försurning av mark och vatten. Att tillföra så här stora mängder i omloppet i det ekologiska systemet medför övergödning av våra vattendrag, sjöar och hav. Vi tycker att det var en bra modell att avgiften för konstgödsel gick tillbaka till lantbruksnäringen, bland annat för att finansiera miljöåtgärder i jordbruket. Skatten fick alltså en dubbelt positiv miljöeffekt. Herr talman! Givetvis yrkar jag bifall till samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 7. I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).

Anf. 203 Jens Holm (V)
Herr talman! Det är ett mycket viktigt ärende som vi diskuterar nu sent på kvällen. Det handlar om hur vi ska producera det vi äter. Vi vet att livsmedelsproduktionen leder till stora miljökonsekvenser för klimatet genom övergödning, utsläpp av kemikalier och så vidare. Samtidigt måste vi ju äta för att bli mätta och för att överleva. Det är en självklarhet. Vi vill också att landsbygden ska leva. Men det gäller att fatta rätt beslut. Det gäller att göra rätt avvägningar. Personligen tror jag att det finns en extremt stor potential inom det här området. Vi kan se till att vi får en mycket mer levande landsbygd än vad vi har i dag. Då pratar jag inte bara om att vi bör ha en strategi för hur vi ska producera livsmedel på det mest hållbara sättet, utan jag pratar också om hur vi kan satsa mer på förnybar energi, till exempel biogas från jordbruket, hur vi kan bygga ut vindkraften, hur vi kan satsa på lantbruksturism och så vidare. Ett annat viktigt område som vi har diskuterat flera gånger är hur vi ska kunna stimulera den ekologiska produktionen. Och jag tycker att Kew Nordqvist, som talade här tidigare, talade väldigt bra och med mycket fakta om de stora problemen med exempelvis konstgödsel och kadmium. Därför tycker jag att det är viktigt att vi har nationella mål för produktionen av ekologiska livsmedel. Det är trist och smått sorgligt att konstatera att vårt mål att 20 procent av den svenska jordbruksmarken ska användas för ekologisk produktion inte kommer att uppnås. Vi nådde bara till ungefär 10 procent. Jag tycker att den regering som vi har i dag inte har fattat besluten för att stimulera den ekologiska produktionen. Det är precis samma sak som med målet att 25 procent av den offentliga upphandlingen av mat ska gå till ekologiska produkter. Inte heller det målet har nåtts på långa vägar. Och har man en regering som drar in det öronmärkta stödet till den ekologiska produktionen, blir det självklart mycket svårare att uppnå de här målen. Har vi en regering som avskaffar skatten på handelsgödsel blir det självklart mycket svårare för de ekologiska producenterna. Hela deras idé är ju att de inte använder konstgödsel och att de inte bedriver storskaligt kemikaliejordbruk. Jag nämnde tidigare att vi måste äta men att det samtidigt är viktigt att fatta beslut om att producera livsmedel på det mest hållbara sättet. Man brukar tala om biffen, bilen och bostaden när man talar om hushållens utsläpp av växthusgaser. Bilens utsläpp talar vi ofta om. Bostädernas utsläpp talar vi också om, att vi ska ha lågenergibelysning, att vi ska isolera bättre och så vidare. Biffen, det vill säga köttindustrin, är vi dock ganska rädda för att beröra. Samtidigt vet vi att köttindustrin står för nästan en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser. Visste ni att ungefär 70 procent av Sveriges jordbruksmark används för att producera foder till djur och inte till att producera livsmedel direkt till människor? Vi importerar ungefär 300 000 ton soja varje år från Brasilien - inte för att föda vegetarianer utan kossor, grisar och kycklingar. Visste ni att EU lägger ned miljarder kronor varje år på att subventionera köttindustrin. Man har bland annat direkta marknadsföringsbidrag som ska få konsumenterna att äta mer kött. Jag menar att detta står i strid med vad man borde göra. Vi borde hjälpa människor att äta mer vegetarisk mat så att vi äter på ett mer hållbart sätt. Vänsterpartiet har motionerat om en minskad köttproduktion. Det handlar inte om att vi vill skriva människor på näsan vad de ska äta och inte äta, utan på samma sätt som vi vidtar åtgärder för att minska bilismen och utsläppen från våra hushåll vill vi underlätta för svenskarna att äta mer vegetariskt. Vi vill avskaffa EU:s köttsubventioner, vill stimulera mer upphandling av vegetarisk mat i den offentliga upphandlingen och vi vill ha informationskampanjer. Vi vill ha ett nationellt mål om minskad köttkonsumtion på 25 procent. Just nu ökar köttkonsumtionen i Sverige och runt om i världen, och det är inte hållbart. Från kött är steget inte så långt till djur, för djur dödas ju när man producerar kött. Kew Nordqvist sade tidigare att det har varit en förlorad mandatperiod för djuren, och det stämmer. Pälsdjuren är fortfarande instängda i minimala burar trots att vi har fått forskarrapport på forskarrapport och rapporter från Jordbruksverket som visar att dessa djur inte föds upp på ett sätt som är i linje med den svenska djurskyddslagen som stipulerar att djuren ska ha rätt till ett naturligt beteende. Regeringen omorganiserade hela djurkontrollsystemet, vilket ledde till ett totalt kaos. Man tillsköt inte de ekonomiska medel som behövdes. När man fördelade pengarna till länsstyrelserna fördelade man dem efter hur många människor det bor i varje område, så Stockholm blev stora vinnare, och inte efter hur stora djurbesättningarna var. Man tog bort avgiftsfinansieringsmöjligheten som tidigare gjorde att inspektionssystemet var delvis självfinansierat. Man tog också bort Djurskyddsmyndigheten, vilket innebär att det i dag är mycket svårare att bedriva ett aktivt djurskyddsarbete. Vi rödgröna driver att det ska finnas en djuretisk ombudsman. Vi vill även fördubbla antalet djurinspektioner och förbjuda pälsdjursuppfödningen - bara för att ta några konkreta exempel. Jag vill här yrka bifall på reservation 3 som tar upp just dessa saker. Det här är ett område som styrs mycket av EU. Mycket av finansieringen på det areella området, på jordbruksområdet, kommer direkt från EU. Det är svårt för oss i riksdagen att direkt påverka denna politik. Ett område som upprör mig är subventionerna till en ökad export av jordbruksprodukter från EU, exportbidragen. Vi har haft en samsyn från höger till vänster om att exportbidragen ska avskaffas. Sverige ska verka för att dessa exportbidrag ska bort. Trots detta har den svenska regeringen vid åtminstone fem tillfällen sedan 2006 röstat för höjda exportbidrag i de förvaltningskommittéer som fattar beslut om detta. Det är upprörande. Danmark röstar nej varenda gång; de är konsekventa med vad de säger i talarstolar och till folket. Sverige har däremot röstat för höjningar flera gånger. Jag undrar varför vi har gjort det. Vi har ju minister Eskil Erlandsson här som säkert kan svara på den saken. Vi från Vänsterpartiet har väckt en motion om att Sverige vid varje givet tillfälle ska rösta emot höjningar av exportbidragen. Vi vill förvissa oss om att detta inte ska ske igen. (Applåder)

Anf. 204 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i detta budgetbetänkande. Jag vill påstå att det kanske är det viktigaste betänkandet för oss alla, för det handlar om livsmedel och alltså människors möjlighet till överlevnad. Jag vill bara poängtera det inledningsvis. Utöver budgetområdet handlar det också de motioner som vi från utskottets sida har lagt in i betänkandet. Fru talman! Jag påstår att det är en oändlig tur för de areella handlingarna att vi lever i ett land som har en stark budget. När andra länder måste göra drastiska nedskärningar - det räcker inte med hyvlingar, utan man får med yxa hugga sig ned i budgetarna - kan vi i Sverige göra satsningar. Det beror på att vi har en välskött ekonomi. Vi har tagit oss igenom en svår ekonomisk kris. Vi har haft val denna höst, och jag kan erinra om att om oppositionens politik hade fått lända till efterrättelse hade Sverige i detta läge förmodligen plöjt ned ett antal miljarder i industrin, och vi hade förmodligen ägt Saab etcetera. Vi hade haft högre skatter. Vi hade haft fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och lägre jobbskatteavdrag, vilket hade givit människor väsentligt mindre levnadsutrymme. Det hade lett till ett behov av ökat stöd från politiken, vilket i sin tur lett till ett högskattesamhälle som skapat den förbannelse det gör med en nedåtgående spiral. Detta har vi sluppit tack vare att alliansregeringen fick förnyat förtroende. Med oppositionen hade vi också fått tillbaka Bror Duktig-syndromet, nämligen att vi alltid ska gå före och ligga väsentligt före alla andra, vilket minskar konkurrenskraften. Vi skulle inte heller ha kunnat medverka och påverka i Bryssel på samma sätt eftersom vi skulle ha talat om för alla hur de skulle göra. Det skulle ha gjort att Sverige blev marginaliserat. Låt mig erinra om vad Alliansens mål är på de areella näringarnas område. Det är ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet som präglas av öppenhet och mångfald. De gröna näringarna är miljö- och resurseffektiva och har en nyckelroll i Sveriges energiproduktion. De gröna näringarna utmärks av omtanke, ansvarstagande och hög etik. Jag vill framhålla att detta är grundmodellen. Vi har inte sett något av motsvarande vision från oppositionen. Vi står inför ett stort antal utmaningar för att förverkliga dessa mål. Jag påstår att det svenska jordbruket är både rent och effektivt oavsett produktionsmetod. Miljöfrågorna genomsyrar den svenska livsmedelsproduktionen, och det börjar alltid nere hos lantbrukaren. Jag påstår att jordbruket har stor eget ansvar, inte bara med hjälp av de pekpinnar eller de regler som vi kommer med från politiken. Jag kan ta Greppa näringen som ett utmärkt exempel på där man tar ett stort eget ansvar och går igenom sin verksamhet för att därigenom minska behovet av insatsmedel. Alliansregeringen har varit starkt drivande när det gäller att skapa utformningen av de miljöersättningar som vi har i bland annat tvärvillkoren och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Produktionssätten ska styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politikens efterfrågan enligt vårt sätt att se. För närvarande har vi en ökad efterfrågan på ekologisk produktion varför det finns utrymme för att öka på den sidan. Vi är alldeles övertygade om att en efterfrågestyrd produktion oavsett produktionsmetod bör ligga till grund. Den ska klara sig utan stöd i framtiden. De svenska kraven på de areella näringarna skapar både ett mervärde och en merkostnad. Miljökrav och djurskyddskrav är dess värre inte något självklart för konsumenterna när de står i butiken. Vi står nu inför en förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Det kommer nya stora utmaningar. Då gäller det för oss att kunna hävda den svenska marknadsanpassningslinjen så långt det är möjligt. För att leva upp till de mål som vi har ställt och för att skapa en större omställningsberedskap har vi många satsningar i budgeten. Det handlar bland annat om Matlandet Sverige. Det handlar också om en bättre rådgivning till de små livsmedelsföretagen. Det handlar om fortsatt stöd till småslakterierna och fortsatt satsning på vattenbruk. Det handlar om lokala nätverk för viltkött. Det handlar om ett konkurrenskraftspaket på 40 miljoner kronor. Det handlar om regelförenkling för skogen. Det handlar om regelförenkling för jordbruket. Det handlar om energieffektivisering för jordbruket. Det handlar om omställningspremier för att kunna byta fossilt bränsle till förnybart. Det handlar om åtgärder inom energiområdet. Det handlar om public private partnership för växtodling för att bättre kunna svara mot den förändring som klimatet innebär här i Norden. Det handlar om skogsträdsförädling, och det handlar inte minst om djurskyddskontroll. Trots att flera har talat om hur miserabelt det är med djurskyddskontrollen finns det inte en enda krona mer från oppositionspartierna i 2011 års budget. Det är en ren plakatpolitik. Vi har, genom den förändring vi gjorde, sett till att det finns ett djurskydd i hela Sverige. Det gjorde det inte tidigare. Ett antal kommuner hade inte hade någon djurskyddstillsyn över huvud taget. Det träter man nu om. Vad vi gör i politiken kan inte undandra näringen deras ansvar för att effektivisera verksamheten. Ingen politik i världen kan ersätta det behov som näringen måste intensifiera och utveckla vidare. I utvecklingsarbetet kommer vi under 2011 att skapa en ny myndighet för havs- och vattenmiljö. Det innebär att vi flyttar över den rena fiskeverksamheten till Landsbygdsdepartementet. Vi tror att det är bra att hålla samman alla areella näringar. Vi tror att det framför allt är bra för fisket. Fru talman! Vad är det oppositionen föreslår? Det är intressant att notera att av 17,9 miljarder vill man lägga 10 miljoner på ekologisk odling. Det är alltså mindre än en halv promille som man gör business av. Det är 10 miljoner som skiljer mellan budgetalternativen. Det är intressant att notera. Trots att man gör så stort nummer av den ekologiska odlingen är det 10 miljoner som ska rädda den. Tro det, den som vill. Man vill införa något som heter djuretisk ombudsman. Ombudsman är fint. Det är faktiskt lite förvånande. Om det är tillsynen som man framhåller som problemet tillsätter man en ombudsman som inte ska ha med tillsynen att göra. Jag får inte det att hänga ihop. Det tror jag inte att man får inom oppositionen heller. Det är också plakatpolitik utan realpolitisk koppling till verkligheten. Man vill avgiftsbelägga djurskyddskontrollen vilket ökar kostnaderna för jordbruket. Man vill återinföra handelsgödselskatten som har mycket liten betydelse för styrningen av användningen. Det vet alla. Det är också något plakatpolitiskt. Om det nu är så farligt att använda handelsgödsel som flera talare har sagt, varför föreslår ingen ett rent förbud? Det politiska modet saknas hos oppositionen. Det är återigen plakatpolitik. När det gäller reservationerna konstaterar jag att Socialdemokraterna vill dra en lans för planhushållning när det gäller skogsråvarans användning. Man tror inte på marknadskrafternas möjlighet att hantera den, utan politiken ska styra upp hur mycket som ska användas. Det är fantastiskt att notera. Dessutom vill man bromsa utvecklingen av veterinärorganisationernas marknadsanpassning. Man är återigen bakåtsträvande och motsträvig. Fru talman! Det handlar för övrigt om kilometerskatt, höjd bensinskatt och om kärnkraft. Allt har koppling till landsbygdsutveckling och landsbygdens möjlighet till överlevnad. Satsningen på glesbygden faller helt platt när man lägger ihop den politik som man står för. Kilometerskatten driver upp kostnaderna för transporter som är så oerhört viktiga för landsbygden eftersom många varor ska transporteras dit och därifrån. Bensinskatten drabbar främst hushållen. Vi som bor på landsbygden vet att man måste ha tillgång till bil. Det är inte bilen det är fel på. Vi ska naturligtvis satsa på rätt bränsle till bilen. Genom att höja bensinskatten försvårar man för familjer att fungera på landsbygden. Om man dessutom avvecklar kärnkraften skapar man obalans i elförsörjningen vilket driver upp priserna. Så många människor är sysselsatta i basnäringarna, inte minst i pappersindustrin, att det också blir ett direkt slag mot landsbygden. Man ska kunna bo och arbeta i hela Sverige. Vi värnar möjligheten att bo på landsbygden. Därför säger vi nej till vänsterpartiernas skattehöjning på bensin och diesel samt till införande av kilometerskatt och en nedmontering av kärnkraften. Hur ska oppositionen kunna garantera Sveriges bönder och lantbruksföretag goda tillväxtmöjligheter med Miljöpartiets koldioxidskattehöjningar? Det är omöjligt att förena med en levande landsbygd. Vad vill ni egentligen med rovdjurspolitiken? Två av tre vänsterpartier säger nej till förvaltningsjakt på varg. Vi står snart inför en förnyad sådan. Två av tre säger nej - det finns alltså inget samlat besked från oppositionen. (Applåder)

Anf. 205 Jens Holm (V)
Fru talman! Det är svårt när det blir valrörelse om Bengt Anders agerar som om det var vi som satt i regeringen. Jag ska bemöta några av de frågor som du ställer till oss rödgröna. Jag känner att vi i Vänsterpartiet är en av mottagarna av frågorna. När det gäller handelsgödsel handlar det om att förorenaren ska betala. Varenda krona som en sådan skatt drar in kommer tillbaka till lantbruket så att man kan utveckla det hållbara lantbruket. En djuretisk ombudsman kommer att koordinera djurarbetet och se till att man bättre än i dag håller koll på om djur far illa och om det förekommer missförhållanden. En ombudsman ser till att lagar och regler följs och att man gör en etisk översyn varje år. Du säger att det inte finns en enda krona till djurkontrollen. Vi kommer att ha en avgiftsfinansiering. Som det fungerade tidigare kom ungefär hälften av pengarna till djurskyddskontrollen från de avgifter som man tog ut. Det kommer att vara en betydande intäkt. Man kommer att kunna fördubbla antalet djurskyddskontroller. Med en kilometerskatt ser man till att det lönar sig att producera lokalt. De korta transporterna kommer att löna sig på bekostnad av långa transporter och import av livsmedel och annat. Jag vill ställa en fråga till Bengt-Anders om djuren. Jag tyckte inte att det lyste av engagemang för djuren, men jag tror att det finns hos dig och många andra politiker. Anser du att den svenska pälsindustrin är förenlig med djurskyddslagens § 4 om ett naturligt beteende? Kan minkarna bete sig på ett naturligt sätt i de minimala stålburarna?

Anf. 206 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Vi har hört en upprepning av den politik som man har fört. Vad jag gjorde i mitt anförande var bara att försöka visa på konsekvenserna om olyckan hade varit framme och Jens Holm och den övriga oppositionen hade fått möjligheten att regera detta land. Då hade vi fått en massökning på skattesidan som hade gjort att vi, precis som andra länder i Europa som inte hade förmågan att hålla i pengarna, hade fått ta samma ansvar att se till att skära kraftigt i vår budget. Det slipper vi tack vare en klok och mycket framåtsyftande politik när det blåste som värst. Men jag förstår att Jens Holm tycker att det är obehagligt att bli påmind om detta därför att det naturligtvis var ett oerhört bakslag för den politik som man stod för och som man försökte genomföra när krisen slog som hårdast. Då fick vi ta mycket stryk för att vi höll fast vid vår linje. Men nu har vi gott av detta. Som smålänning är jag speciellt glad över att man sätter värde på penningar och penningars värde. Bäste Jens Holm, om det nu är så att dessa pengar skulle komma in då borde det i rimlighetens namn också på utgiftssidan i budgeten ha funnits åtminstone en krona som visar er satsning. Men det är 0 kronor. Jag kan läsa innantill. Det är 0 kronor i budgeten. Det finns inte en spänn. Detta gör att det är ren plakatpolitik. Det finns ingen substans i det som Jens Holm påstår. I den delen är det alltså ett falsarium vi hör. När det avslutningsvis gäller minknäringen är man för närvarande på gång att redovisa ett program inom minknäringen som bättre ska tillvarata minkens möjligheter att leva normalt. En hel del har gjorts, och mer kan göras. Jag avvaktar med samma spänning som Jens Holm att vi ska få se detta före jul.

Anf. 207 Jens Holm (V)
Fru talman! Nu ställde jag en konkret fråga. Jag får ställa den igen. Anser Bengt-Anders Johansson att dagens uppfödning av minkar är förenlig med kravet på ett naturligt beteende?

Anf. 208 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! I den mån man följer de krav som vi har i den svenska djurskyddslagstiftningen är svaret ja.

Anf. 209 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka min uppskattning över att landsbygdsministern återigen deltar i kammardebatten. Det är värdefullt. Att ha areella näringar som blomstrar är A och O. De tillskapar en mängd arbetstillfällen, livsmedel med hög kvalitet, öppna landskap, en rik biologisk mångfald, levande landsbygder och även förnybar energi. Regeringens dramatiskt ökade forskningsanslag kommer att få stor betydelse. Ett exempel är lantbruksuniversitetens forskning där man nu forskar inom alltifrån kvalitet i livsmedelskedjan till djurhälsa och landsbygdsutveckling. Forskningssatsningen tillsammans med regeringens fortsatta förenklingsarbete, skattepolitik, utbildningspolitik och mer likvärdiga konkurrensvillkor kommer att vara viktiga nycklar för framtida livskraftiga jordbruk. Fru talman! Under de kommande åren, eller kanske det kommande året, kommer det att föras en intensiv debatt inför reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, en politik där många av oss vill se en fortsatt avreglering, ett borttagande av produktionsstöd, mer miljöinsatser och landsbygdsutveckling och ett stopp för handelsstörande exportsubventioner till utvecklingsländerna. Min förhoppning är att Sverige, precis som inom fiskeripolitiken, ska kunna påverka utformningen i en positiv riktning. Det har bildats en kontaktgrupp, som Helén Pettersson berörde i sitt anförande. Denna kontaktgrupp ger möjlighet både för information från departementet om läget men också för en bra dialog. Helén Pettersson ingår i den gruppen. Än så länge har hon väl inte varit speciellt aktiv och tagit möjligheterna att bidra med frågor och synpunkter. Men vi ser fram emot fortsatta viktiga dialogmöten i kontaktgruppen. Jag är inte säker på att en parlamentarisk beredning hade kunnat ge mer än vad denna kontaktgrupp just nu ger oss. Fru talman! Vi i Sverige har mycket att vara tacksamma och stolta över. Vi har en av världens starkaste djurskyddslagar som nu dessutom ses över i en utredning i syfte att moderniseras och utvecklas. Jag är nöjd över att forskningen inom djurskydd, inklusive teknikprovning och utveckling av alternativ till djurförsök, har tillförts betydande resurser - drygt 30 miljoner 2009-2011. Formas delar exempelvis ut 15 miljoner kronor för projekt inom områdena djur, djurvälfärd och veterinärmedicin. Det är också oerhört positivt att ett nationellt centrum för djurvälfärd inrättats vid SLU. Förhoppningsvis kan EU:s center, om så beslutas, komma att förläggas till Sverige. Att blåtungan, som ett exempel, anses utrotad är ett bevis på en skicklig smittskyddshantering av Jordbruksverket. Vi får en alltmer likvärdig och fungerande djurskyddskontroll som nu överförts till länsstyrelserna. Ytterligare resurser har tillförts. Vi vet att det var svårt i början. Men då tillfördes extra resurser. Dessutom kommer Statskontoret nu att göra en utvärdering av kvalitet och effektivitet i djurskyddskontrollen. Länsstyrelserna fick utöver de 118 miljonerna 25 miljoner extra. Man fick förra året 11 miljoner extra. Och Jordbruksverket tillskjuts medel på 5 miljoner. Allt detta görs för att möta det berg av ärenden som man hade att hantera i början av perioden. Jordbruksverkets djurskyddsråd är ett viktigt råd i djurskyddsfrågor som ska driva på utvecklingen inom etik, utbildning och forskning. SLU har till syvende och sist inrättat ett universitetslektorat i djuretik. Detta är svar på många av de frågor som oppositionen har ställt. Och vi visar att vi har kunnat hantera detta, och vi jobbar vidare med de viktiga djurskyddsfrågorna. Fru talman! Ett hållbart brukande är en hörnsten. Den ekologiska produktionen har berörts här i kväll. Den har varit och den är en viktig spjutspets. Konsumenternas efterfrågan på ekologiska livsmedel har ökat starkt under senare år. Regeringen har avsatt 11 miljoner till utvecklingsverksamhet för ekologisk produktion där forskning, utveckling, rådgivning och kunskapsspridning är viktigt. Sedan har vi vårt landsbygdsutvecklingsprogram. Där finns 500 miljoner varje år. Där är det möjligt även för ekologiska producenter att ansöka om bidrag. Det är en stor summa pengar. Det konventionella brukandet sker på ett allt hållbarare sätt. Vi har hört om Greppa näringen, och jag brukar ofta lyfta fram Odling i balans. Sedan är det konsumenternas efterfrågan som har medverkat till att påverka den utvecklingen i en positiv riktning. Det är viktigt att lägga stor vikt vid att man ytterligare stärker det konventionella jordbruket ekologiskt, ekonomiskt och socialt för ett hållbart brukande. Det konventionella jordbruket utgör merparten av odlingen, och varje steg som man kan ta i en hållbarhetsriktning får en avsevärd effekt. Regeringens satsning på en övergång till icke-fossila bränslen i jord- och skogsbruket är också oerhört välkommen liksom det samarbetsforum som nu utvecklas för forskare och intressenter för utveckling av alternativ till kemiska bekämpningsmedel. Fru talman! Satsningen på Matlandet Sverige har varit och är en succé. Ett anslag finns på ytterligare 80 miljoner kronor per år under fyra år. Jag är osäker så ministern får rätta mig om jag har fel om de 80 miljonerna, men det beloppet är utöver de 120 miljoner kronor som anslås 2011. Det här arbetet är framåtsyftande och mycket positivt. Livsmedelsstrategin och landsbygdsprogrammet ligger till grund. Det som har gjorts under den senaste tiden och som är viktigt och som vi också satsar på framöver är de livsmedelsprojekt som tillsammans har fått 138 miljoner kronor. Totalt är det 230 livsmedelsprojekt. Eldrimner satsar vi också mycket på. Fortsatt, fram till år 2013, får man ett anslag på sammanlagt 35 miljoner kronor. Regeringen har också satt i gång ett arbete för att förbättra förutsättningarna för småskaliga livsmedelsföretag. Bland annat sänks avgifterna för småskalig slakt. Rådgivning får 8 miljoner kronor under mandatperioden, och småskalig slakt får 12 miljoner kronor per år. En förstärkning av matkvaliteten på våra skolor och äldreboenden är också ett prioriterat område som stämmer väl överens med Matlandet Sverige. Ett arbete pågår även för att vi på ett mycket bättre sätt ska kunna använda oss av lagen om offentlig upphandling och så att man mer kan använda sig av konsumenternas efterfrågan. Möjligheterna finns, men det behövs mer utbildning. Fru talman! 31 anslag tas upp i betänkandet med en omslutning på 18 miljarder kronor. Det är inte möjligt att belysa alla områden, men det skulle vara fel att inte lyfta fram skogens betydelse för vårt land. Skogen är Sveriges gröna guld. Rent nationalekonomiskt svarar skogen för ett nettoexportvärde på närmare 90 miljarder kronor årligen, och skogen ger arbetstillfällen för 100 000 personer och inkomster för 350 000 skogsägare. Skogen har stor betydelse för oss människor - för rekreation - samt för vår flora och fauna. En stor del av den biologiska mångfalden ryms i våra skogar varför ett fortsatt arbete är angeläget för hållbart brukande och skydd av värdefulla skogar. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga yrkanden. Eftersom den här debatten för min del är den sista före jul önskar jag er en riktigt god jul och ett gott nytt år. (Applåder)

Anf. 210 Irene Oskarsson (Kd)
Fru talman! Det börjar bli kväll, men det är vi ju grann vana vid. För att lite grann ta vid där Anita Brodén slutade kan jag säga att vi i nu i juletid mycket ägnar oss åt det vi just nu debatterar här. Det vi bokstavligt ska leva av borde vara det som vi ägnar stor uppmärksamhet och som vi i debatter och diskussioner ger ett stort utrymme. Jag upplever att det över tid varit si och så med det. Ibland har det känts som att det här är ett område som bara finns, ett område som ingen behöver bry sig om och som ska leva sitt eget liv - helst skulle vi väl klara oss utan de här människorna. Men, fru talman, utan de duktiga livsmedelsproducenter och förädlare av jordbruksprodukter som jag har mött och som jag tror att vi alla möter när vi reser runt i landet skulle vi inte kunna glädjas åt julbordets läckerheter, fikarummens bakverk eller morgondagens nyttiga fil som kan behövas dagen efter julbordet. De här människorna som satsar sitt liv och sin energi är oerhört viktiga kuggar för att vi ska ha ett land som lever - ett levande land i flera bemärkelser. Det är dessa människor som gör att vår svenska landsbygd är den viktiga del i att hela Sverige ska leva som vi så väl behöver. Fru talman! En liten parentes: Min bästa upplevelse den här terminen var när vi i Blå hallen i Stadshuset fick celebrera dem som fick utmärkelser som bästa företagare och för bästa utvecklingsprojekt inom landsbygdssatsningarna. Jag vill nu här i kammaren lyfta fram det projekt som jag som smålänning är stolt över, nämligen ett integrationsprojekt med en bra verksamhet där man är duktig inom slakt och som finns på landsbygden. En Stockholmsföretagare har sagt: Jag vill etablera mig på landet, för där finns kompetensen och kunskapen för att göra det här. Jag ska göra det här till ett sådant företag att vi också kan exportera det som produceras där. Fru talman! Detta är spännande, och det är det som är den viktiga delen i den här produktionsaspekten när det gäller jordbruk. Intressant är att jag har fått stryka ett par rader i mitt manus. Jag kan faktiskt glädjas åt att det nu börjar vara så att vi alla talar utifrån ett helhetsperspektiv. Det gläder mig, för så var det inte för fyra år sedan när jag första gången stod i denna talarstol. Men jag tror, fru talman, att en dimension fattas från det som från min sida sett är vänstersidan här i kammaren, nämligen att Sverige är en del på en global marknad där vi måste ha villkor som gör oss konkurrenskraftiga i den produktion som är så väsentlig. Några grundbultar behöver vi slå fast. Jordbruk och skogsbruk är viktiga kuggar för ett hållbart samhälle. Landsbygdsprogrammet är ett viktigt instrument för detta, och en god etisk djurhållning är centralt. Det är oerhört viktigt att vi driver på det arbetet internationellt. Sverige har en viktig roll inom EU när det gäller att driva på utvecklingen för en fungerande världsmarknad. Det gläder mig att vi nu har en minister som fått en titel som visar att det inte bara är detta med jordbruk utan hela landsbygden, helheten, som ska drivas utifrån Sveriges perspektiv i Europa och i världen. Det är viktigt att vi också är banerförare för att använda resurserna på ett sådant sätt att utvecklingsländerna kan utveckla sitt eget jordbruk. Detta är oerhört väsentligt för att vi ska kunna klara det som handlar om att den största utmaningen näst efter klimatet, som vi nyss debatterade, är hur vi ska försörja världen. För mig som kristdemokrat är det viktigt att se att vi förvaltar resurserna så att vi till kommande generationer kan lämna dem vidare i ett bättre skick än vi fick dem. Den utmaningen, fru talman, har alliansregeringen tagit sig an. Det är en stor utmaning. Liksom en del talare i föregående debatt hoppas också jag att vi tillsammans, i alla politiska partier, kan göra det. Fru talman! Inom parentes sagt fattas det ett parti här i kammaren nu när vi diskuterar en av de viktigaste punkterna vi har - ett parti som dessutom säger sig tala mycket för dem som bor på landsbygden. Jag tycker att det är beklämmande att Sverigedemokraterna inte deltar i den här debatten; därmed var det sagt. Fru talman! Utgångspunkten för arbetet har Bengt-Anders Johansson berört, och jag kan väl formulera om det lite grann. Företag ska kunna bedrivas konkurrenskraftigt och resurseffektivt. Det ska gå att bedriva företagande i hela landet, och företagandet ska präglas av god etik och moral. Det i sin tur betyder att det ställs krav på att vi i Sveriges riksdag förenklar regelverk, på att vi ser de här företagarna och också företagandet som en kugge i det viktiga maskineri som vi har att arbeta med eller snarare som en förutsättning för det arbete vi har att göra samt på att vi arbetar med att öka kunskapen om företagandets möjligheter och stimulerar unga som vill och vågar satsa på framtiden inom de gröna näringarna. Det är väl det som gjorde att kvällen i Blå hallen finns i mitt minne. Där fanns de här människorna i hundratal. En viktig punkt är att vi också ska skapa en stolthet över det vi kan och det vi har. Där kan jag, fru talman, konstatera att det i den här debatten finns en del övrigt att önska. Tänk om vi kunde lyfta fram den kompetens som vi har - det som Sverige, det nya matlandet, är tänkt att vara en motor för - i produktionen av livsmedel och stödja förädlingsindustrin, se till att de offentliga köken har mer kunskap och vågar satsa på kvalitet och riktiga varor samt, inte minst, stimulera våra restauranger och så vidare. De 80 miljoner som regeringen kommer att satsa på området är viktigt, men det är inte allt. Landsbygdsprogrammet har stora resurser som används i sammanhanget. Fru talman! Det oppositionen diskuterar i det här sammanhanget är mer semantik än politik. Sverige - det nya matlandet eller livsmedelsstrategi; det är för mig ganska ointressant vad vi kallar det. Nu har regeringen kommit på detta mycket kloka begrepp för ganska många år sedan. Låt oss då hålla fast vid det som ett varumärke. Fru talman! Jag vill också konstatera att det för mig som kristdemokrat är glädjande att se att vi fortsätter satsa på den småskaliga slakten. Jag vet att läromästaren för mig, Sven Gunnar Persson, har jobbat mycket med det här under tidigare mandatperioder så det är glädjande att se att det fortsätter. Vi har pratat mycket om och berört djurskydd och djurtillsyn i debatten. Även jag vill göra det och riskerar därmed att dra över min talartid. När det gäller hur våra djur har det och sköts gjorde regeringen det som jag upplever som det enda rätta under förra mandatperioden. Man flyttade över djurskyddstillsynen på länsstyrelserna för att få en likvärdig och kvalitativt bättre tillsyn. Det visade sig vara befogat då ett berg av tillsynsobjekt fanns att beta av. Det är också anledningen till att regeringen skjuter till ytterligare 30 miljarder kronor - 25 till länsstyrelserna och 5 till Jordbruksverket - för att hantera frågan, utbilda inspektörer och skapa en kvalitet i tillsynen. Det förslag som oppositionen har på området ger inte bara mer eller bättre kontroll, som man säger. Det ger mer byråkrati och högre kostnader för staten och för den enskilde utan att göra ett dugg för djuren i fråga. Om jag får raljera lite blir min fråga: Vem ska tala med djurombudsmannen? Fru talman! Det arbete som nu görs av näringen, däremot, tillsammans med LRF, Jordbruksverket och specialistorganisationerna för att stärka egenkontrollen och tillsammans få fram duktigt kvalitativa projekt och duktigt kvalitativa medarbetare som har samsyn på hur man ska se och bedöma är den väg vi ska gå. Det gäller också gödsel - handelsgödsel och naturgödsel. För att inte förlänga debatten vill jag hänvisa till den förra debatten här i kammaren. Då lyfte bland andra Staffan Danielsson och jag upp att det kanske är så att vi i stället ska titta på alla de förstärkta regler som regeringen har infört under det gångna året för att spridningen av naturgödsel ska hanteras på ett sätt så att våra vattendrag skyddas. Det är en betydligt viktigare parameter i detta än om vi diskuterar handelsgödselskatten. Däremot är handelsgödselskatten viktig för den enskilda lantbrukaren. Skogen, fru talman, är en råvara som ska användas till allt. Den ska vara kolsänka, den ska ge biologisk mångfald och så vidare. Men det är då viktigt att se hur vi ser på dem som ska sköta och förvalta skogen. Jag tror - och jag kan ge oppositionen lite rätt där - att det kanske fattas en viss mängd av kompetens och kunskap. Men det har också regeringen rått bot på genom att ge Skogsstyrelsen ett tydligare uppdrag att ge kunskapsförmedling till oss utbor - jag vill nästan kalla mig själv utbo i sammanhanget - när det gäller hur vi ska se till att sköta och förvalta den skog vi har ansvar för. Också de projekt, inte minst Kraftsamling, som nu har blivit Krafthandling där 60 000 skogsägare med olika ingångar har fått ökad kunskap och kompetens om vikten av att se helheten i sitt skogsbrukande, borgar för en god fortsättning. Kometprogrammet har vi berört tidigare i debatten; jag ska inte upprepa det. Allt detta, fru talman, ser jag som viktiga bitar i att vi ska hålla kvar vid skogens mål och att det ska vara miljömässigt och produktionsmässigt likvärdiga mål. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. (Applåder)

Anf. 211 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Rubriken på 2011 års budgetproposition är Från kris till full sysselsättning . Regeringens övergripande mål i föreliggande budgetförslag är alltså fler jobb. Det gäller självfallet det område som vi diskuterar under denna kväll också och de sektorer som ingår i de utgiftsområden som är under debatt. På det här området vill jag säga att jag tror på de gröna näringarna. Här finns möjligheter att skapa många fler jobb i och runt de gröna näringarna och verksamheterna i vårt land. För att understryka vikten av tillväxt i alla delar av landet, bland annat med hjälp av de gröna näringarna, kommer det departement som i dag heter Jordbruksdepartementet att vid årsskiftet byta namn till Landsbygdsdepartementet. Jag tycker att det är ett naturligt byte för att på så sätt inkludera alla de verksamheter som sköts på Jordbruksdepartementet. Namnet speglar också bättre vad vi håller på med på departementet. Till exempel tycker jag att en för Sverige viktig verksamhet, skogen, som är en stor arbetsgivare och som ger oss ett väldigt exportnetto på ett annat sätt inkluderas i namnet på departementet när bytet kommer till stånd. Den budget som i kväll inkluderas i delen utgiftsområde 23 är en budget för fler jobb i hela landet med de gröna näringarna som motor. Varför kan jag påstå detta? Jo, vi har ytterligare satsningar i budgeten på projektet Sverige - det nya matlandet, vars mål är att vi ska få 20 000 nya jobb i hela landet. Det är möjligt bland annat beroende på att vi har aviserat en sänkt restaurangmoms utöver de saker som är under debatt i kväll. Vad är det då konkret som ingår i satsningen? Vi permanentar nu en förstärkning av pengarna i matlandet med 80 miljoner kronor per år. Det betyder att vi specifikt för matlandsprojektet nu har 120 miljoner kronor per år i budgeten. Till detta kommer i storleksordningen 100 miljoner kronor som inte syns på samma sätt, för de ligger i landsbygdsprogrammet. Om jag lägger ihop detta finns det alltså i storleksordningen 220 miljoner kronor varje år för att understödja visionen Sverige - det nya matlandet i Europa. Matlandet är indelat i fem fokusområden. Vi har gjort satsningar på alla dessa fokusområden i innevarande års budgetförslag. Vi har till exempel på fokusområdet offentlig mat sagt oss att vi ska inrätta ett centrum för offentliga måltider vid Livsmedelsverket. Vi ska göra det därför att vi vill stödja de aktörer som finns runt den offentliga maten, framför allt kommunerna. Det är från kommunerna maten många gånger produceras; i varje fall är man som kommun inköpare av den mat som serveras på skolor, äldreboenden och liknande. Jag tycker att detta är speciellt viktigt av skälet att de allra flesta av dem som serveras mat från offentliga kök inte har den möjlighet som de flesta av oss, eller kanske alla, som är här har, nämligen att välja eller välja bort. Vi kan välja både vad vi köper i livsmedelsbutiken och om vi vill ta med oss en matlåda och äta mitt på dagen eller välja personalmatsalen eller någon annan restaurang i närheten. Den möjligheten har inte de människor som serveras mat som är lagad i de offentliga köken. På fokusområdet primärproduktion satsar vi pengar på ett regelförenklingspaket. Det gör vi för att förbättra konkurrenskraften i primärproduktionen. Det är inte bara så att regler och regelkrångel kostar en massa pengar, bland annat i tid, utan det är min upplevelse att också den energi som en enskild företagare får lägga på att uttolka regler och den irritation som det här krånglet många gånger ger upphov till kan vara nog så tidsödande som själva regeln i sig. Jag är alltså angelägen om att fortsätta det framgångsrika regelförenklingsarbete som har bedrivits på Jordbruksdepartementet och av de myndigheter som finns under Jordbruksdepartementet. Vi lägger också, för att ta ett annat exempel på en som jag tror växande primärproduktionsgren, pengar på vattenbruket. Som jag ser det har vi möjlighet att producera mer fisk i Sverige med hjälp av det vi kallar vattenbruk. Jag tycker att det är viktigt att ta vara på den möjligheten, inte minst ur sysselsättningssynpunkt. På fokusområdet förädlad mat lägger vi i budgeten några miljoner per år för att förbättra rådgivningen till de små, eller kanske rent av nystartade, livsmedelsförädlingsföretagen. Det handlar alltså om dem som har svårt att utveckla sin verksamhet beroende på att man inte vet hur en regel ska uttolkas, om nu den här regeln nödvändigtvis ska finnas kvar. Det gäller också om man som enskild företagare tänker starta upp en verksamhet. Jag tycker att det är viktigt att vi stöder dessa verksamheter så att de kan utvecklas och växa och ge jobb i alla delar av landet. Som sagts av tidigare talare lägger vi också 12 miljoner kronor per år på den småskaliga slakten. Det ger möjlighet till fler förädlingsverksamheter i alla delar av landet. Dessutom är det, som har sagts tidigare, en djurvälfärdsfråga att minska transportavstånden. På fokusområdet matturism, eller låt oss kalla det mat och upplevelser, satsar vi på utveckling av den kultur och den matkultur som finns i det samiska området i vårt land. Vi lägger också en slant på att möjliggöra en diversifiering av dem som håller på med det småskaliga fisket. Jag säger att båda de här satsningarna kommer att leda till fler matföretag inom besöksnäringen och då oftast i områden som verkligen är beroende av att ytterligare arbetsplatser kommer till. På fokusområdet restaurangbranschen har jag redan i min inledning nämnt att vi har aviserat en sänkt restaurangmoms. Vi lägger också en liten slant på att bygga upp nätverk för att få ut mer av det vilda köttet som vi i en internationell jämförelse har god tillgång till i vårt land. Det gör vi för att få ut detta till den normala handeln men också till restaurangverksamheterna. Allt detta gör vi under den övergripande vision som jag har, nämligen att vi ska bruka utan att förbruka. Vi ska bruka utan att förbruka de naturresurser som vi har i form av mark och vatten. Gör vi då inte något mer och utöver detta som någon säkert säger landsbygdsministern alltid pratar om, nämligen Matlandet Sverige? Jo, vi satsar pengar på att få en klimatsmart grön näring också. Sveriges bönder gör varje dag en jätteinsats för vår miljö i smått och stort. De håller till exempel våra beteshagar öppna, vilket hjälper oss att bevara den biologiska mångfalden. Och jag är alldeles övertygad om att alla vi här och alla andra i vårt land är synnerligen angelägna om att vi ska bevara och utveckla den. Dessutom vidtar Sveriges bönder en mängd åtgärder som minskar den negativa miljöpåverkan som kan komma av att vi odlar. Det är klart att odlingen i sig är en påverkan på miljön. Jag vill hjälpa Sveriges bönder i det här viktiga arbetet. Därför föreslår regeringen satsningar på att vi ska fortsätta att energieffektivisera i smått och stort. Det ska vi göra därför att den mest klimatsmarta kilowattimmen är den som inte används. Det är jättebra att vi fortsätter att utveckla fossilfria bränslen och drivmedel, och det ska och måste vi göra, men att effektivisera är ju det allra mest klimatsmarta vi kan hålla på med. Därför satsar vi alltså pengar på detta. Vi vill på sikt helt ställa om så att vi får ett fossilfritt jordbruk. Jag tror att samhället måste understödja detta genom att ställa om maskinparken till arbetsmaskiner som kan köras på de fossilfria bränslen och drivmedel som snart finns på plats. Jag vet att Sveriges bönder gärna vill dra sitt strå till stacken i det här sammanhanget, och jag tycker att vi ska hjälpa till. En annan faktor som är jätteviktig för miljön är skogen. Skogen är egentligen naturens egen medicin mot klimatförändringar. För att den långsiktiga produktionsförmågan i Sverige ska säkerställas satsar vi 21 miljoner kronor under mandatperioden på ett program för skogsträdsförädling, och näringen svarar upp med lika mycket pengar därtill, så att vi kan få fram en högre produktionsförmåga i våra skogar. För att säkerställa att vi även fortsättningsvis har riktigt duktiga människor som arbetar i och runt skogen utökar vi antalet platser på den behörighetsgivande förutbildningen för skogsmästarprogrammet, även populärt kallat det skogliga basåret. Detta gör vi därför att jag är angelägen om att vi ska ha tillväxt och utveckling i alla delar av vårt land.

Anf. 212 Helén Pettersson i Umeå (S)
Fru talman! Jag tror också på de gröna näringarna. Det tror jag framgick väldigt tydligt i mitt anförande också. Det är något som också vi socialdemokrater har haft en medveten politik för i alla år. Nu närmar vi oss jul. Det är vad man kan kalla en mathögtid i vårt land, i alla fall för många. Varannan tugga som vi stoppar i oss under julen är importerad mat. Jag undrar om landsbygdsministern tycker att det är bra. Jag undrar om regeringen har en strategi för svensk livsmedelsproduktion. Det har låtit på en del inlägg här som om matlandet är den livsmedelsstrategi som vi har. Jag undrar inte hur mycket pengar som är avsatta. Jag undrar inte hur vi ska marknadsföra och exportera, utan jag undrar vilka visioner och mål vi har. Hur mycket ska vi producera i Sverige? Vilken mat ska vi producera? Var ska vi producera den maten? Vad får den produktionen kosta? Med de klimatförändringar som vi har framför oss kommer vi att ha väldigt goda förutsättningar - det har vi redan nu, och de kommer att bli ännu bättre - att producera olika slags livsmedel i vårt land. Är det någonting som regeringen förbereder sig för eller är det bara dagens marknad som ska styra vad vi ska producera?

Anf. 213 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! I motsats till den socialdemokratiska regeringen som styrde och ställde fram till 2006 har den här regeringen tagit fram en matlandetvision eller låt oss kalla den för en livsmedelstrategi. Jag tycker att det är semantik vad man kallar saker och ting. I visionen Matlandet Sverige finns, fru talman, uppsatta mål. Ett mål är att vi ska öka vår livsmedelsproduktion. Vad gäller import och export har vi sagt att vi borde kunna producera lika mycket livsmedel för export som vi importerar. Varför ska vi då handla, säger säkert någon. Ja, en del saker har vi inte naturgivna förutsättningar att över huvud taget producera i vårt land. Jag är en liberal frihandelsvän och vill gärna att vi ska kunna exportera det vi är duktiga på att producera. Eftersom vi har de naturgivna förutsättningar vi har är det min övertygelse att djurproduktionen skulle kunna öka kraftigt i vårt land. Men eftersom jag inte är någon stalinist och inte vill ha några femårsplaner säger jag att marknaden måste få avgöra vad som ska produceras. Nu ger vi medel, redskap, för att öka den produktion som jag är övertygad om både kan och ska bli större.

Anf. 214 Helén Pettersson i Umeå (S)
Fru talman! Jag hoppas verkligen att landsbygdsministern inte försöker insinuera att jag är något slags stalinist för att jag tycker att vi ska ha en livsmedelsstrategi. I så fall tror jag att han samtidigt dömer ut ganska stora delar av den näring som vi nu debatterar och som efterfrågar en livsmedelsstrategi, eftersom de inte anser att Matlandet Sverige är den livsmedelsstrategi som de vill ha. De vill ha en vision, en tanke om vad vi vill med det svenska jordbruket. Det här är femte året som vi diskuterar detta, och vi har efterlyst en bred parlamentarisk beredning som ska diskutera vad vi vill med vårt jordbruk. Detta har ständigt röstats ned av Alliansen. Man vill inte samarbeta på det sättet med näringen och de andra partierna utan man vill driva skutan helt på egen hand. Det kan bli problem om regeringen skulle förlora ett val eller en omröstning. Jag anser att det vore bra om vi kunde prata ihop oss. Det här är som sagt femte året som jag står här och får ett blankt nej. Det här klarar tydligen regeringen bäst själv. Jag vill hälsa från de näringar som jag är ute och besöker att de inte tycker att det duger, och ärligt talar tycker inte jag det heller. Jag vill passa på att önska landsbygdsministern god jul. Jag hoppas att du får en trevlig jul, att du får mycket god mat och att du tänker på varannan tugga, om det är så vi ska ha det framöver, att det kommer någon annanstans ifrån. Mat är inte riktigt att jämföra med andra typer av varor som vi exporterar och importerar, beroende på vad vi är bäst på att producera. Det finns också en klimataspekt på hur maten färdas fram och tillbaka, och den måste vi ta lite extra hänsyn till. Det tycker jag att vi kan tänka på i dessa juletider.

Anf. 215 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! För att öppna upp för en dialog har vi, som Helén Pettersson väl känner till, tillskapat en kontaktgrupp. Vi kan kalla den vad som helst, men vi har öppnat upp för en dialog om de framtidsfrågor som finns vad gäller den gemensamma jordbrukspolitiken i Europeiska unionen. När det gäller att involvera näringen och alla dess delar i att öka produktionen har jag bett representanter för näringen att ingå i det vi kallar för en högnivågrupp för att se vad som fordras för att vi ska nå de mål jag vill att vi ska nå, nämligen att öka vår matproduktion och därmed få fler jobb och levande samhällen i alla delar av landet. Den gruppen har kommit fram till några saker som oppositionen starkt motsätter sig. Man säger till exempel att vi måste ha konkurrenskraft och lönsamhet, men i sitt budgetalternativ skattebelägger oppositionen ytterligare saker och därmed minskar lönsamheten och konkurrenskraften för den svenska livsmedelsproduktionen. Man efterlyser också fortsatta regelförenklingar. Där hoppas jag att kammarens ledamöter hjälper mig i det arbete som jag så här långt har lyckats med ganska bra, om jag själv får säga det. Det är den andra punkten som dessa, vi kan kalla dem småföretagare, efterlyser. Den tredje punkten är att vi förändrar attityden, att det blir fint att vara primärproducent, att vara bonde och producera det som är nödvändigt för att vi ska må väl, nämligen mat. Jag vill tillönska ledamoten en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 216 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag vill tacka landsbygdsministern för att han är i kammaren och debatterar med oss. Jag har två konkreta frågor. När jag lyssnade på ministerns intressanta anförande hörde jag honom aldrig riktigt beröra frågan om ekologisk produktion, men jag kanske missade det. Det tycker jag är en viktig del när vi talar om livsmedelsproduktion. Vi har sett att målet att 20 procent av landsbygdsarealen ska vara tillägnad ekologisk produktion inte har uppnåtts. Det uppgår nu till ungefär 10 procent. Jag undrar vilka åtgärder landsbygdsministern tänker vidta för att stimulera den ekologiska produktionen. Min andra fråga rör exportbidragen. Det är vi alla motståndare till. Det innebär att EU ger subventioner för att man ska exportera överskottet. Det kan vara mjölk, kött, ägg eller något annat. Det slår sönder marknader i utvecklingsländer. Trots det har ministern vid fem tillfällen via sina tjänstemän i förvaltningskommittéerna i Bryssel röstat för höjningar av exportbidrag. Första gången var 2006, därefter vid tre tillfällen 2007 och slutligen så sent som den 22 januari 2009. Höjningarna gällde kycklingkött, ägg och mjölkprodukter. Dumpningen av just dessa produkter går till länder som Oman, Sudan, Nigeria, Sri Lanka. Jag undrar om det varit ett misstag eller om det är en medveten politik från regeringens sida och om ministern kan lova att man i förvaltningskommittéerna inte kommer att rösta för höjda exportbidrag fler gånger.

Anf. 217 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Vad beträffar den ekologiska produktionen understöds den varje år med i storleksordningen 500 miljoner kronor ur landsbygdsprogrammet. Det gör vi för att vi är angelägna om att konsumenterna ska tillhandahållas de produkter som efterfrågas av en stor konsumentgrupp. Att i sammanhanget då tala om ytterligare 10 miljoner är, och nu använder jag ordet igen, semantik. Det gör varken till eller från. Låt mig också säga att jag vet att ganska mycket åkermark i praktiken är ekologiskt odlad och skött men inte certifierad. Delvis tror jag att det beror på att regelkrångel finns och att det för brukaren, bonden, upplevs som alltför ogenomträngligt för att låta sig certifieras. I landsbygdsprogrammet finns alltså 500 miljoner kronor varje år för detta ändamål. När det gäller exportbidragen är kammaren helt överens om att vi tillsammans får försöka se till att sortera bort det instrumentet från den gemensamma jordbrukspolitiken. Vid de tillfällen jag kan erinra mig har vår ja-röst inneburit att vi har förhindrat ett ännu större bidrag till exportstödet. En nej-röst hade lett till att ett annat förslag hade vunnit, ett som hade gett än mer pengar i exportsubventioner.

Anf. 218 Jens Holm (V)
Fru talman! Det sistnämnda förstår jag inte. Andra länder som är motståndare till exportbidrag, Danmark till exempel, röstar nej vid varje tillfälle. Jag förstår inte detta. Om man är motståndare röstar man nej till en höjning. Förklara det igen.

Anf. 219 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Ibland är det så att det finns tre, fyra eller fem förslag på saker och ting. Då kan det vara av vikt att stödja det som är minst skadligt genom en ja-röst i stället för att få ett förslag som leder till ytterligare mer pengar.

Anf. 220 Jan-Olof Larsson (S)
Fru talman! Som har nämnts här förut har talare från miljö- och jordbruksutskottet varit uppe i debatten och talat om utvärderingen av regeringens politik på några områden. Jag tänkte beröra regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 23, Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Jag kan inte låta bli att kommentera Bengt-Anders Johanssons analyser av den socialdemokratiska oppositionens politik. Tänk om han hade haft den självinsikten att han sett konsekvenserna av den egna högerpolitiken. Det är tusentals barn som har hamnat i fattigdom sedan regeringen tog över. Det är tusentals sjuka som drivs från sjukförsäkringen på grund av regeringen. Under senare delen av 90-talet och början av 2000-talet var det den socialdemokratiska regeringen som tillsammans med Centerpartiet rensade upp i svensk ekonomi. Vi överlämnade 70 miljarder i överskott till högerregeringen år 2006. Det var unikt i Europa. Det var det enda landet i Europa som hade ett sådant överskott. Alla andra hade underskott. Det övertog alliansregeringen, och snabbt började man dela ut pengarna. Så inträdde en kris. Vad hände då? Bengt-Anders Johansson säger att om vi hade styrt Sverige hade vi ägt Saab. Det kunde vi inte göra. Saab ägdes redan av det mest kapitalistiska landet i världen, USA. Där kunde vi inte bjuda över dem på något vis. Vi hade en näringsminister som sade: Kan man inte sälja Saab och Volvo, så lägg ned dem. Det sade man. På samma gång som hon sade det satt regeringar i Tyskland, Frankrike och Italien och överlade med sina bilindustrier hur man skulle klara krisen. Men den svenska regeringen sade: Lägg ned. Riksdagen snabbinkallades och avsatte 28 miljarder för att stödja 140 000 jobb i Sverige. Inte en krona användes. Det är högerpolitik och industripolitik. På samma gång subventionerade man städtjänster. Hade vi subventionerat Saab och Volvo lika mycket som när vi gick hem och städade åt varandra kunde vi ha sålt dem för halva priset. Det är en fantastisk industripolitik. Jag träffade företrädare för industrin i förra veckan. I dag säger de: Vi har ingen att tala med i regeringen, de vill inte tala med industrin. Det är er politik. Det är vad vi ska leva av. Det var en liten utvärdering av Högerns obefintliga industripolitik. Jag går åter till utvärderingen. Den utvärdering som vi har gjort i utskottet är oerhört värdefull. Den är värdefull för oss som ledamöter så att vi ser att våra gemensamma resurser används på rätt sätt och på bästa sätt. Vi har kunnat göra den på ett bra sätt tack vare att vi har en duktig utredningstjänst. Jag vill passa på att tacka dem för det jobb de har lagt ned och för ett bra samarbete med hela utskottet i den här frågan. För att kunna göra relevanta uppföljningar måste det finnas mål och resultatindikatorer att följa upp. Riksdagen har gång efter gång påpekat för regeringen vikten av tydliga och uppföljningsbara mål eller resultatindikatorer för att göra det möjligt att följa upp i vilken grad målen nås. Vi kan konstatera att viljan från regeringen att följa riksdagens uppmaning är mindre god. Det finns exempel på att regeringen inte redovisar några indikatorer. I vissa fall har tidigare års resultatmål bytts ut mot nya så att en långsiktig uppföljning omöjliggörs. Det är lätt att få känslan av att regeringen vill försvåra utskottets möjligheter att följa upp och analysera de långsiktiga målen. Fru talman! Ett område som det är ganska lätt att följa upp resultatet på är regeringens skrotningskampanj för fiskebåtar. Det är ledsamt att ministern gick nu, eftersom det var han som var ansvarig för detta. Det är många av oss som kommer ihåg den tidigare jordbruksministerns och den nuvarande landsbygdsministerns tal här i kammaren och hans debattartiklar i Stockholmstidningarna under 2008. Landsbygdsministern lovade att satsa 200 miljoner av skattebetalarnas pengar på att skrota fiskebåtar. Det var ett enda syfte. Det gällde att höja lönsamheten i fisket. Det skulle satsas 54 miljoner för att få bort torskfisketrålare som fiskar i Östersjön. Detta skulle motsvara ca 15 procent av kapaciteten. De resterande miljonerna skulle satsas på att öka lönsamheten i Västerhavet. Regeringen skulle skrota 15 procent av fiskeflottan, och på samma gång skulle man höja kvoterna och lönsamheten med lika mycket. Regeringen hävdade i sin redovisning att fiskeflottan som främst fiskar torsk i Östersjön hade minskat med 10 procent. Det skulle säkert fungera att lyfta bort 15 procent av den aktiva flottans kapacitet samtidigt som kvoterna ökades lika mycket. Vad hände? Ökade kvoterna? Minskade fiskeflottan? Ökade lönsamheten? Nej, det blev tvärtom. Faktum är att det släpptes in lika mycket fiskekapacitet eller till och med mer än det som skrotades bort. Det primära målet att öka lönsamheten uppfylldes aldrig. Tvärtom minskade lönsamheten. Fru talman! Det är ett tydligt exempel på hur den borgerliga regeringen bedriver sin fiskepolitik. Det är också ett tydligt exempel på hur regeringen trots att den säger sig värna om våra skattepengar slösar bort våra gemensamma resurser. Det fanns ingen strategi. Det fanns ingen plan. Det fanns ingen relevant uppföljning för att säkerställa att de satsade pengarna användes på rätt sätt och om de fått avsedd verkan. Det finns naturligtvis vinnare och förlorare i den här affären. Vinnare var de som fick 54 miljoner av regeringen. Förlorarna var, förutom vi skattebetalare, de som skulle få ökad lönsamhet. Resultatet blev det motsatta. Fru talman! Skrotningskampanjen fortsätter på västkusten. Redan nu har vi fått signaler om att de som har skrotat sina båtar har införskaffat nya. Här är två rubriker som alla har kunnat ta del av. Två fiskare i Halland fick 4,8 miljoner för att skrota sin fiskebåt. Sedan köpte de en ny som var under tio meter lång och inte omfattades av samma restriktioner. Helst hade jag sett att vi nyttjat pengarna till att inte öka kapaciteten på det sättet, säger Eskil Erlandsson till Sveriges Radio. En annan rubrik lyder: Skrotning som lönar sig. Fiskare rasar mot Fiskeriverkets skrotningskampanj. Göteborgs-Posten kan avslöja att de som väljer skrotningsbidrag kan tjäna nästan 2 miljoner kronor jämfört med att sälja båten privat. Samtidigt kan de fortsätta att fiska som tidigare. Fru talman! Den politik som vi beslutade om här i riksdagen måste självfallet kunna utvärderas och följas upp. Det visar inte minst det jag framfört här i dag. Många gånger kan vi politiskt vara överens om målen och vikten av att vi når målen, men vi kan vara oense om hur vi ska nå dit. Vad gäller lönsamhet i fisket kan vi vara helt överens om att när färre delar på samma fångst så ökar lönsamheten. Detta gemensamma mål måste uppnås på ett sådant sätt att åtgärden inte får motsatt verkan. Slutsatsen blir: Satsa inte våra gemensamma resurser på att skrota delar av fiskeflottan. (Applåder)

Anf. 221 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Kvällen är sen, och som sista talare uppskattar jag självfallet att se ut över en välfylld kammares andra bänkrad. Tack för det, och tack för ert engagemang och er uppmärksamhet! Vi debatterar alltså det kommande Landsbygdsdepartementets förslag till budget för kommande budgetår. Namnändringen från Jordbruksdepartementet är naturlig och bra. Även Centerpartiet bytte namn en gång i tiden, av en liknande anledning. Både departement och partier utvecklas i takt med verkligheten. Centerpartiet växte fram på den svenska landsbygden och har en god politik för hela Sverige, där nyckelord som miljö, företagande och tillväxt i hela landet är centrala. Sverige är i dag en aktiv och drivande part för att utveckla EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jordbruksminister Eskil Erlandsson arbetar hårt för att hämta hem till Sverige så mycket som möjligt av både jordbruks-, landsbygds- och miljörelaterade stöd och ersättningar. Även arbetet med att sänka svenska skatter och avgifter ned till de nivåer som gäller i vår omvärld är betydelsefullt för att öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, och likaså det pågående regelförenklingsarbetet. Visst finns det alltid mer att göra, och visst är förväntningarna stora, men mycket har faktiskt skett och mer är på gång. Ändå är det en stor utmaning att kunna vända den svenska livsmedelsproduktionens kräftgång sedan många år till en helt nödvändig ökning. Det är mycket allvarligt att den svenska livsmedelsproduktionen, som är bäst i världen på djuromsorg och miljö, har minskat med en tredjedel på bara några decennier. Detta är inte så väl känt. Däremot vet vi nog många att den ekologiska produktionen de senaste två decennierna har mångdubblats från en mycket låg nivå till att i dag omfatta ca 5 procent av hela den svenska livsmedelsproduktionen. På till exempel mjölkområdet och vad gäller åkerareal har man nått ännu längre. Riksdagen har här satt upp mycket precisa mål för ekoproduktionen, bland annat vad gäller andelen ekoareal - 20 procent - och för hur mycket den offentliga sektorn ska inköpa av ekologiska livsmedel - 25 procent. Det är höga mål, och trots betydande volymtillväxt är det en bit kvar. En del mål har dock nåtts, och de jag har nämnt finns kvar men beräknas nås senare än beräknat, enligt utskottets betänkande. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill höja målen och även ekostödet med 10 miljoner kronor, som vi har hört tidigare i dag, trots att det redan är ett av de mest generösa i EU. Man vill också införa en nygammal skatt på handelsgödsel - över 300 miljoner kronor per år - och ytterligare öka djurskyddskontrollerna, höja avgifter med mera. Den rödgröna oppositionens politik ökar ekoproduktionen ytterligare; det är möjligt. Och självfallet är den värd all respekt och ska ha stöd efter sina miljöfördelar. Det är vi överens om. Men vad händer med den samlade svenska livsmedelsproduktionen? Här vill regeringen öka konkurrenskraften genom sina olika åtgärder, så att den sedan många år nedåtgående trenden ska kunna brytas och bli till en ökning. Produktionen har sjunkit med en tredjedel, till förfång för både Sveriges öppna landskap, gårdar, förädlingsindustrin och en god djuromsorg och miljö. Regeringens åtgärder är alltså helt nödvändiga, men vart leder oppositionens förslag? Man vill på fullt allvar försämra lönsamheten i det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, som är bäst i världen. Detta är helt kontraproduktivt. Jag menar att era förslag kommer att minska den svenska jordbruksproduktionen ytterligare och leda till en än större import från jordbruk med sämre djuromsorg och sämre miljöpåverkan. Om den svenska livsmedelsproduktionen minskar och vi i stället ökar importen från andra länder runt Östersjön, vars jordbruk läcker mer, innebär det att växtnäringsläckaget till Östersjön minskar? Nej, tvärtom, det ökar. De gröna näringarna, alltså jord- och skogsbruket och trädgårdsnäringen, är näringar med stor betydelse för jobben och ekonomin. De utgör landsbygdens ryggrad och står för en betydande andel av Sveriges bnp, rekreation och miljövärden. I reda pengar tillför de gröna näringarna Sveriges ekonomi långt över 200 miljarder kronor och har större betydelse än många av landets traditionellt stora industrier. I många kommuner på landsbygden står de gröna näringarna för vart fjärde jobb, och i hälften av landets 290 kommuner är minst 18 procent av sysselsättningen beroende av dem. Det är alltså ett viktigt område vi diskuterar här i kammaren i dag. Inom jordbruksområdet innehåller den budget som alliansregeringen presenterade i höstas åtskilliga förslag som ska stärka de svenska gröna näringarna. Det mest konkreta exemplet är kanske den 320 miljoner kronor stora satsningen på Matlandet Sverige, som syftar till att skapa fler jobb och högre tillväxt i hela landet. Genom att till exempel förbättra rådgivningen till små livsmedelsföretag och fortsätta nedsättningen av de avgifter som slakterierna betalar för den obligatoriska köttkontrollen möjliggör vi framväxten av nya konkurrenskraftiga livsmedelsföretag. Svenskt jordbruks konkurrenskraft behöver alltså stärkas, och alliansregeringen med jordbruksministern som banerförare har genomfört en rad åtgärder i denna riktning sedan förra valet. Mer behövs dock. Jordbruksnäringen har självklart huvudansvaret men måste för att kunna vända utvecklingen få full uppbackning från regering och riksdag, från förädlingsindustri och handel, från myndigheter och genom en kvalitetsinriktad offentlig upphandling med mera. Andelen importerade livsmedel har ökat under en längre period, och i dag importerar vi snart hälften av alla våra livsmedel. Därför välkomnar jag att regeringen har tagit initiativ till en högnivågrupp som analyserar situationen och hur den negativa trenden ska kunna brytas. Det är uppenbart att det för att den ska kunna brytas krävs en kraftsamling från alla goda krafter inom näringen, med stöd från politiken, industrin, handeln, myndigheter och konsumenter. Inga stenar får lämnas orörda här. Det handlar om fortsatta regelförenklingar, där jordbruksministern ju är drivande. Det handlar om jämbördiga skatter med omvärlden, där regeringen ju har agerat. Det handlar också om en offentlig upphandling som ställer motsvarande djuromsorgs- och miljökrav som ställs på det svenska jordbruket - jordbruksministern jobbar på åt det hållet - och mycket mera. Matlandet Sverige innehåller som en grundläggande punkt att livsmedelsproduktionens förutsättningar ska stärkas. Det är insiktsfullt och bra, tycker jag, att De rödgröna också inser lägets allvar och ställer sig bakom tankarna på en kraftsamling för att vända livsmedelsproduktionen. Exakt i vilka former detta ska ske och vad det ska kallas är faktiskt mindre intressant. Som landsbygdsministern sade: Det är semantik. Det viktiga är att det sker och att det sker så fort som möjligt. Matlandet Sverige är i full gång, förstärks och innehåller en livsmedelsstrategi. Högnivågruppen lämnar snart sin rapport. Låt detta viktiga arbete och denna för det svenska jordbruket livsviktiga debatt nu blomma ut i åtgärder som möjliggör för alla de svenska lantbrukare som inget hellre önskar än att kunna investera i ökad produktion att också kunna göra det! Jordbruksdepartementet var det departement som var mest framgångsrikt i sitt regelförenklingsarbete under förra mandatperioden. Mellan 2006 och 2008 minskade departementet sina kostnader med 33,5 procent vilket innebär en kostnadsminskning från ca 9 miljarder kronor till ca 6 miljarder. Jag vet att landsbygdsministern har ställt siktet ännu högre den här mandatperioden, och det känns lovande. För att den minskade regelbördan verkligen ska kännas hos den enskilde lantbruksföretagaren krävs dock att också övriga departement arbetar lika målmedvetet inom detta område. Det finns mycket mer att kommentera på detta stora ansvarsområde som jordbruksutskottet nu diskuterar, men jag stannar här. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 222 Kew Nordqvist (Mp)
Fru talman! Med risk att bli lynchad denna sena timme tänkte jag ställa några frågor till Staffan och tacka för inlägget. Staffan sade att Sverige måste ställa samma krav på importen vad gäller miljö och djuromsorg som vi ställer hemma, ungefär så. Jag håller med, men det beror på EU. Jag har en liten kommentar där: Borde inte LRF ha tänkt på det innan man propagerade för att vi skulle gå med i EU? Varför har ni inte drivit frågan om obligatorisk ursprungsmärkning av kött? Umgås Centern fortfarande med tankar på handel med utsläppsrätter på kväve och fosfor?

Anf. 223 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Tack, Kew, för dina frågor! Jag ska försöka svara på dem. Du diskuterade mycket eko i ditt inlägg, bara eko. Du och andra sade ingenting om det vanliga miljövänliga jordbruket. Jag bara noterade det. Jag är liksom jordbruksministern liberal och tror på en fri handel över världen. Däremot sade jag att när vi upphandlar mat i vår offentliga verksamhet - myndigheter, kommuner och landsting - tycker jag att det är självklart att man ställer kvalitetskrav i upphandlingen som är av samma karaktär som de som vi ställer på de svenska lantbrukarna när de ska producera maten. Där sviker man i dag från den offentliga sektorn. Det finns instrument, Miljöstyrningsrådet och så vidare. Jag tror att vi kan vara överens om att man ska ställa de kraven. Därtill kan man ställa krav på andelen eko. Man har olika instrument till sitt förfogande. Handel med utsläppsrätter utreds, och vi får se var det landar, om vi kan ha det även inom jordbruket. Det är inte framme i dag, det är en fråga på sikt som jag inte går vidare in på nu. Jag kan ställa en fråga till dig, Kew. Du sade inget om det faktum att 95 procent av produktionen har minskat med en tredjedel, över hälften är snart importerad mat från andra länder. Är det något bekymmer för Miljöpartiet? Ni diskuterar en viktig nisch och inte huvudvolymen, mat producerad med bästa metoder inom det konventionella jordbruket.

Anf. 224 Kew Nordqvist (Mp)
Fru talman! Jag tyckte att jag var rätt tydlig i mitt anförande med att vi är oroliga för den minskande åkerarealen och då naturligtvis även produktionen. Jag har funderat lite grann varför produktionen minskar, men inte arealen lika mycket. Jag vet inte om ett svar kan vara hästnäringen. Jag vet inte om du har några synpunkter på det. Jag har indirekt berört det konventionella lantbruket genom att med viss emfas hävda att vi ska återinföra konstgödselavgiften och att den ska gå tillbaka till näringen i form av bland annat landsbygdsstöd eller stöd till Greppa näringen eller till hästforskningen som tidigare. Det vill jag gärna ha en kommentar till.

Anf. 225 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Det allvarliga är att även arealen minskar, med 5 procent enligt den utvärdering som utskottet har gjort. I förhållande till den samlade produktionen har minskningen sedan några decennier varit en tredjedel. Vi importerar alltså den maten i stället - djur som har det sämre och från jordar som läcker mer, i stor utsträckning till Östersjön. Den utvecklingen måste brytas. Som jag sade tidigare gillar jag att oppositionen diskuterar livsmedelsstrategin, som Helén Pettersson gjorde, och frågar: Hur kan vi vända detta? Det är bra. Det är trist att ni vill lägga på skatter och försämra konkurrenskraften, men det är bra att ni har en medvetenhet om bekymren. Vi kanske kan mötas där på något vis. Handelsgödsel är inte, som Irene Oskarsson sade, det stora bekymret för Östersjön. Kew sade i sitt inlägg att 200 000 ton läggs på jordarna och läcker ut. Så är det inte. Det ger stora skördar och mat. Det är ett växtnäringsämne. Det som är viktigt för att minska växtnäringsläckaget är doseringen av handelsgödsel. En massa handelsgödsel läggs på, ibland kommer det regn och man har inga grödor där. Det är viktigt att åtgärda. Där har vi ett arbete på gång, vi måste göra bägge två. Handelsgödselskatt som ni vill införa har inget annat land i världen. Handelsgödsel har blivit kraftigt dyrare de senaste tio åren i takt med oljeprisets ökning. Det kommer att försämra resultatet för de lantbrukare som använder handelsgödsel. Sedan använder ni det till allmänna åtaganden som samhället borde ha fixat. Man får betala för det, och det minskar lönsamheten. Det gör att en del lägger av och att vi ökar importen från utlandet. Det är inte bra.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-12-16
Förslagspunkter: 13, Acklamationer: 9, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Uppföljning av ekologisk produktion och offentlig konsumtion

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad miljö- och jordbruksutskottet anfört om utskottets uppföljning av statens insatser för ekologisk produktion och offentlig konsumtion.
  2. Uppföljning och analys av regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad miljö- och jordbruksutskottet anfört om utskottets uppföljning av regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel.
  3. Mål för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner de mål för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel som regeringen föreslår.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 Utgiftsområde 23 punkt 1.
  4. Anslag inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:

    a) Bemyndiganden
    Riksdagen
    1. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:2 Insatser för skogsbruket besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 85 000 000 kr under perioden 2012-2015,
    2. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:7 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 2 500 000 kr under 2012,
    3. bemyndigar regeringen att för 2011 låta Kammarkollegiet ha tillgång till en kredit på myndighetens särskilda räntekonto för Viltvårdsfonden i Riksgäldskontoret på högst 5 000 000 kr,
    4. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:11 Gårdsstöd och djurbidrag m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 230 000 000 kr under 2012,
    5. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:12 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 125 000 000 kr under 2012 och högst 25 000 000 kr under 2013,
    6. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:15 Strukturstöd till fisket m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 16 000 000 kr under 2012 och högst 3 000 000 kr under 2013,
    7. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:16 Från EU-budgeten finansierat strukturstöd till fisket m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 42 000 000 kr under 2012 och högst 23 000 000 kr under 2013,
    8. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:21 Konkurrenskraftig livsmedelssektor besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 2 000 000 kr under 2012,
    9. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:23 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 2 041 415 000 kr under 2012, högst 1 000 000 000 kr under 2013 och högst 660 585 000 kr under 2014 och 2015,
    10. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:24 Från EU-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 2 134 014 000 kr under 2012, högst 1 000 000 000 kr under 2013 och högst 665 986 000 kr under 2014 och 2015,
    11. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:28 Främjande av rennäringen m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 5 000 000 kr under 2012 och högst 3 300 000 kr under 2013,
    12. bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:30 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och samfinansierad forskning besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 450 000 000 kr under 2012, högst 400 000 000 kr under 2013 och högst 350 000 000 kr under perioden 2014-2016.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 23 punkterna 2-13.

    b) Anslag
    Riksdagen anvisar för 2011 anslagen under utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel enligt utskottets förslag i bilaga 2.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 23 punkt 14.

    c) Motioner om anslag
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:C362 yrkande 4, 2010/11:MJ204, 2010/11:MJ205, 2010/11:MJ219, 2010/11:MJ231 yrkande 2, 2010/11:MJ236, 2010/11:MJ248, 2010/11:MJ249, 2010/11:MJ251, 2010/11:MJ262, 2010/11:MJ278 yrkande 10, 2010/11:MJ295 yrkandena 1 och 4, 2010/11:MJ297, 2010/11:MJ305, 2010/11:MJ333, 2010/11:MJ348, 2010/11:MJ356 yrkandena 1-4, 2010/11:MJ382 yrkandena 1-3, 2010/11:MJ394, 2010/11:MJ406 och 2010/11:MJ426.
  5. Hållbart skogsbruk m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ206, 2010/11:MJ401 och 2010/11:MJ407 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (S)
  6. Huvudmannaskap för veterinärer

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ212, 2010/11:MJ405 och 2010/11:MJ422 yrkandena 4 och 7.
    • Reservation 2 (S)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S094018
    M950012
    MP22111
    FP20004
    C17006
    SD20000
    KD18001
    V01603
    Totalt192111145
    Ledamöternas röster
  7. Djurskyddsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ278 yrkande 2 och 2010/11:MJ295 yrkande 3.
    • Reservation 3 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S094018
    M950012
    MP12202
    FP20004
    C17006
    SD20000
    KD18001
    V01603
    Totalt171132046
    Ledamöternas röster
  8. Jakt- och viltvårdsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ225, 2010/11:MJ238, 2010/11:MJ254, 2010/11:MJ354 yrkandena 1 och 2, 2010/11:MJ371 och 2010/11:MJ380.
    • Reservation 4 (S)
  9. Livsmedelsstrategi

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ214 och 2010/11:MJ362.
    • Reservation 5 (S)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S094018
    M940013
    MP23101
    FP20004
    C17006
    SD20000
    KD18001
    V01603
    Totalt192111046
    Ledamöternas röster
  10. Hållbart jordbruk

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:U269 yrkande 7, 2010/11:MJ272 yrkande 7, 2010/11:MJ275 yrkande 1 och 2010/11:MJ294 yrkande 2.
    • Reservation 6 (MP, V)
  11. Jordbrukets konkurrenskraft

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ221, 2010/11:MJ265 yrkande 1, 2010/11:MJ289, 2010/11:MJ338 yrkande 2, 2010/11:MJ340, 2010/11:MJ360, 2010/11:MJ409 och 2010/11:MJ440 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 7 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S094018
    M950012
    MP02401
    FP20004
    C17006
    SD20000
    KD18001
    V01603
    Totalt170134045
    Ledamöternas röster
  12. Biogas

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ230, 2010/11:MJ265 yrkande 2, 2010/11:MJ442 och 2010/11:N398 yrkande 10.
    • Reservation 8 (S)
    • Reservation 9 (MP)
  13. Myggbekämpning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ263, 2010/11:MJ357 yrkande 1 och 2010/11:MJ381.