Utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering

Betänkande 2021/22:AU1

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
14 december 2021

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

Beslut

Cirka 6,2 miljarder till jämställdhet och nyanlända invandrares etablering (AU1)

Totalt cirka 6,2 miljarder kronor ur statens budget för 2022 går till utgiftsområdet Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering. Riksdagen sa delvis ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2022 och delvis ja till förslag i motioner om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Riksdagen sa nej till övriga förslag i motioner.

Mest pengar, cirka 4,5 miljarder kronor, går till kommunersättningar vid flyktingmottagande. Cirka 640 miljoner kronor går till särskilda jämställdhetsåtgärder.

Riksdagens beslut skiljer sig från regeringens förslag i budgetpropositionen för 2022 när det gäller anslagen till hemutrustningslån och Delegationen mot segregation.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 24 november 2021. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.

Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till budgetpropositionen och tre motionsyrkanden om anslagen för 2022. Avslag på övriga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 19
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2021-11-25
Justering: 2021-12-07
Trycklov: 2021-12-07
Betänkande 2021/22:AU1

Alla beredningar i utskottet

2021-11-18, 2021-11-25

Cirka 6,2 miljarder till jämställdhet och nyanlända invandrares etablering (AU1)

Totalt cirka 6,2 miljarder kronor ur statens budget för 2022 går till utgiftsområdet Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger delvis ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2022 och delvis ja till förslag i motioner om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till övriga förslag i motioner.

Mest pengar, cirka 4,5 miljarder kronor, går till kommunersättningar vid flyktingmottagande. Cirka 640 miljoner kronor går till särskilda jämställdhetsåtgärder.

Arbetsmarknadsutskottets förslag skiljer sig från regeringens förslag i budgetpropositionen för 2022 när det gäller anslagen till hemutrustningslån och Delegationen mot segregation.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 24 november 2021. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här förslaget avser steg två i beslutsprocessen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2021-12-10
Debatt i kammaren: 2021-12-13

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 124 Patrik Björck (S)

Fru talman! Precis som talmannen just sa ska vi debattera arbetsmarknadsutskottets betänkande om utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering. Jag skulle först vilja nämna några ord om själva budgetprocessen.

Riksdagen har fastställt ramen för utgiftsområde 13 till 167 miljoner mindre än vad regeringen har föreslagit i budgetpropositionen. Det innebär ändringar i förhållande till budgetpropositionen när det gäller två av anslagen. Dessa förändringar rör inte den del av utgiftsområdet som jag tänker beröra i mitt anförande i dag, nämligen jämställdhet. Men vi socialdemokrater lämnar dock på grund av beslutet den 24 november ett särskilt yttrande och hänvisar till vår reservation i finansutskottets betänkande FiU1.

Den budget som riksdagen fattade beslut om den 24 november är tyvärr inte identisk med budgetpropositionen. Och jag säger "tyvärr", för det hade varit bättre att den var det. Men mer än 98 procent av regeringens förslag till budget har riksdagen ställt sig bakom. Mindre än 2 procent utgörs av de försämringar som moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater lyckades enas om, och då är det ändå generöst räknat. Vän av ordning skulle nog snarare säga mindre än 1 procent. Men det viktiga konstaterandet är ändå att den socialdemokratiska regeringen regerar på i stort sett den budgetproposition som Magdalena Andersson lade fram till riksdagen.

Fru talman! Detta är viktigt och intressant, för när det gäller utgiftsområde 13 ställde sig utskottet i allt bakom budgetpropositionens förslag utom i fråga om de två anslag som högerpartierna - Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna - har försämrat. Och när det gäller jämställdhet står arbetsmarknadsutskottet helt bakom regeringens politik. I det här beslutet innebär arbetsmarknadsutskottet just Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna eftersom övriga partier avstår från ställningstaganden och i stället redovisar sina överväganden i särskilda yttranden.

Det är alltså en ganska annorlunda situation, skulle man kunna säga, och jag ser verkligen med spänning fram emot anförandena från representanterna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Ja, detta att högerpartierna stöder regeringens jämställdhetspolitik skulle ju kunna vara ett tillfälle att jubla, men jag tror inte att det skulle vara så bra. Jag tror att det möjligen skulle vara något förhastat.

När högerpartierna har kommit över 100-årsfirandet av demokratins införande tror jag att de kommer att återgå till sin reaktionära syn på jämställdhet. Jag kan ha fel, men den som lever får se. Detta var vad jag ville säga om själva budgetbeslutet.

Nu ska jag tala om jämställdhet. Jag tror, som sagt var, att det är viktigt att i jämställdhetsdebatten lyfta fram detta 100-årsjubileum av demokratin som vi nu firar.

Två av riksdagens partier kan sträcka på sig lite extra i dag. Det är Socialdemokraterna och Liberalerna. För 100 år sedan stod Liberalerna tillsammans med oss socialdemokrater på rätt sida av historien. Hur det är i dag med Liberalerna kan man fundera på, fru talman.

Men för 100 år sedan segrade vi som stod på demokratins sida, och högern förlorade. Det första stora steget mot ett jämställt samhälle togs trots högerns motstånd. Många steg har tagits efter det, trots högerns motstånd. Vi har fortfarande en lång väg kvar att gå. Även om det just i dagens debatt ser ut som att högern har gett upp sitt motstånd vill jag, fru talman, ändå höja ett varningens finger.

Om man ser sig om i världen kan man se hur reaktionära krafter vinner terräng och hur demokrati och jämställdhet trycks tillbaka. Exemplen är tyvärr många och finns i alla delar av världen. Europa är inte förskonat. Utvecklingen i till exempel Ungern och Polen förskräcker. I USA har Trumps polariserande politik drabbat både jämställdhet och demokrati. Exemplen är alltså många.

Denna typ av krafter kan sinsemellan vara splittrade och till och med vara varandras fiender. Vi har att göra med extremister av olika slag. Det kan vara islamister eller andra religiösa extremister. Det kan vara nationalister. Det är olika varianter av totalitära ideologier som trots sina motsättningar har väldigt mycket gemensamt. Motståndet mot jämställdhet och demokrati förenar. Det är allvarligt med den backlash mot jämställdheten som olika reaktionära krafter vinner framgång med.

Vi som står upp för jämställdhet och demokrati måste bjuda motstånd. Det är i grunden samma kamp som för 100 år sedan. En del argument och en del retorik har packats om. Ett exempel är när traditionellt motstånd mot kvinnors rättigheter övergår i kampanjer mot så kallad genusideologi. Men, fru talman, många av argumenten är desamma som för 100 år sedan.

Den som har lyssnat på Sverigedemokraterna när de resonerar om hur kvinnor inte klarar av att tänka rationellt och inte förstår svåra ord som budget kan tro sig vara förflyttad 100 år tillbaka i tiden. Men det är en dagsaktuell interiör från hur sverigedemokrater ser på jämställdhet.

Även om den utmaning som vi har från höger är allvarlig är den känd, och vi kan ta den kampen även om en del retorik har förändrats. Vi känner högern, fru talman.

Fru talman! Vi har i dag en ny utmaning. Hotet kommer inte bara från traditionellt håll. Kvinnorörelsen världen över möter en växande backlash från nyliberala och relativistiska strömningar. Organisationer och personer med en förment progressiv och radikal framtoning utmanar de framgångar som kvinnorörelsen vunnit. Identitetspolitik från vänster och superindividualistisk nyliberalism bildar en gemensam front. Det handlar om synen på prostitution, synen på surrogatmödraskap och till och med bisarra uppfattningar som att kvinnor inte finns.

Detta är en stor utmaning, eftersom den är ny. Vi som står upp för jämställdhet behöver lära oss en ny argumentation. Organisationer och personer som vi tidigare har sett som medspelare är i dag motståndare. Detta är ett fenomen som infiltrerat såväl antirasistorganisationer som delar av hbtq-rörelsen och välkända och respekterade organisationer som Amnesty.

Att man år 2021 ska behöva upprepa det självklara att människohandel inte får förekomma är helt galet och att kvinnor och kvinnors kroppar inte kan säljas eller köpas, att barn inte är en rättighet som kan köpas någonstans någonsin lika lite som sex med en partner är en rättighet som kan köpas och konsumeras som vilken vara som helst.

I Sverige är detta ännu i sin linda, så vi kan med ett resolut motstånd sätta stopp för detta nu. Tyvärr är situationen värre i många delar av världen.

De som står för detta nya hot mot jämställdheten har tyvärr en hel del gemensamt med extremhögern. En sådan sak är hur man bemöter och trakasserar meningsmotståndare. Med ett högt tonläge och med hot och hat försöker man skrämma dem som står upp för jämställdhet till tystnad. Det får vi aldrig acceptera, fru talman.

En annan sak är idén om att det inte finns kvinnor. Även här liknar man extremhögern. Det är en snarlik argumentation som extremhögern använder när man menar att det inte finns klasser och därför inte heller några klassmotsättningar.

Om kön som begrepp suddas ut finns det naturligtvis inte heller någon könsmaktsordning. Hur ska vi då över huvud taget kunna bedriva ett jämställdhetsarbete?

Vem som skulle tjäna på detta är inte svårt att räkna ut. Vem som skulle förlora är lika självklart.

Kajsa Ekis Ekman har på ett förtjänstfullt sätt lyft fram dessa problem i sin bok Om könets existens.

Vad ska då vi som står upp för jämställdhet och demokrati göra? Jo, vi ska naturligtvis fortsätta med samhällsanalys som ser både klass och kön. Vi ska naturligtvis stå upp för alla människors rätt att leva sina liv fullt ut oavsett kön och sexuell läggning. Att det patriarkala samhället med sin könsmaktsordning är roten till ojämställdhet är nödvändigt att förstå om vi ska lyckas nå målet med jämställdhetspolitiken. Att ett osynliggörande av kvinnor på samma sätt är ett hinder måste också vara en självklarhet. Kampen för jämställdhet är aldrig ett hot mot någon - tvärtom. I ett jämställt samhälle är vi alla vinnare oavsett kön eller sexuell läggning.

Vi måste också ha med oss att arbetet för jämställdhet gäller på alla politikområden. När vi bekämpar kriminella gäng är det också en kamp för jämställdhet och demokrati. Gängen består av unga män med ett destruktivt mansideal och en fruktansvärd kvinnosyn. Om man romantiserar denna typ av uppfattningar, till exempel i musik, är det ett hot mot jämställdheten. Att försvara eller glorifiera en sådan människosyn är också ett exempel på hur förment progressiva gör jämställdhet och demokrati en stor otjänst.

Detta gäller också kampen mot hedersförtryck som i alla former, oavsett religiös eller kulturell kontext, är ett hot mot jämställdhet och demokrati.

Det gäller mäns våld mot kvinnor som varken kan förstås eller bekämpas utan att man ser de strukturer som ligger bakom, utan att se mannen och kvinnan.

Det gäller när man bakom resonemang om inkludering exkluderar halva mänskligheten.

Det gäller i arbetslivet när vi ska komma till rätta med de löneskillnader som med kirurgisk precision alltid drabbar kvinnor. Utan könsuppdelad statistik blir detta arbete omöjligt.

Detta gäller såväl huvudmålet för jämställdhetspolitiken, att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, som alla de sex delmålen.

Så håll i och håll ut alla ni som brinner för demokrati och jämställdhet! Arbetet fortsätter. Motståndet är delvis nytt, delvis gammalt. Men vårt uppdrag är detsamma.

(Applåder)


Anf. 125 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Då gör jag min premiär här i kammaren för arbetsmarknadsutskottets räkning. Jag ska prata jämställdhet, vilket är något jag mycket gärna gör. Det handlar naturligtvis om så mycket mer än vad som ryms i det här betänkandet, men mycket täcks också in, till exempel ekonomisk jämställdhet och ett liv fritt från våld. Jag tänker också säga någonting om värderingar och attityder.

I början av betänkandet behandlar utskottet regeringens utvärdering av de jämställdhetspolitiska målen och delmålen, och man konstaterar att det går framåt - men det är verkligen långt ifrån bra. Det senare är mitt val av uttryckssätt, inte utskottets. Några resultatindikatorer är chefer i offentlig sektor och kvinnors lön som andel av mäns lön, vilket leder mig in på området ekonomisk jämställdhet.

Vi vet nämligen att svenska kvinnor i ett livsperspektiv fortfarande har i genomsnitt 77,7 procent av männens totala inkomster. Detta leder till en i snitt 3,2 miljoner kronor lägre inkomst under ett helt liv, vilket har varit oförändrat sedan 1995. Och myndigheterna i Sverige bidrar till den utvecklingen, konstaterar Kommissionen för jämställda livsinkomster i sin första delrapport.

Även om det är så att kvinnors löneinkomster relativt sett faktiskt har ökat mer än mäns den senaste tiden är gapet i livsinkomst fortfarande lika stort. Vad beror det på? Jo, det beror på att män har större inkomster av kapital - det vill säga att de sparar mer och äger mer - och att skatt på kapital är lägre än skatt på inkomst när man väl ska sätta sprätt på pengarna.

Fru talman! Därför var det en väldigt dum idé som kom från regeringen för en tid sedan, om att höja skatten på ISK-konton. I stället vill Centerpartiet skattebefria sparande på dessa konton upp till ett visst belopp och sedan ha en väldigt låg skatt. Alla sätt som leder till att kvinnor sparar mer och ökar sitt ägande är bra.

Ett annat tecken på att kvinnor inte är ekonomiskt självständiga är att kvinnor i dag faktiskt avstår från att begära skilsmässa. Många gånger finns det helt enkelt inte pengar för att klara sig på egen hand - och det i Sverige år 2021. Jag pratar då inte ens om relationer där våld är inblandat utan om andra relationer, andra äktenskap. Centerpartiet vill ta bort avgiften för skilsmässa. Det är till föga hjälp, men det är ändå en viktig signal.

En av de tydligaste anledningarna till ekonomisk ojämställdhet är förstås föräldraförsäkringen, eller rättare sagt det ojämna uttaget i föräldraförsäkringen. Under pandemin hyllade vi alla välfärdens hjältar sjukvårdspersonalen, som vi vet består av en stor andel kvinnor. Man hade ju kunnat hoppas att uttaget av vab, ersättning för vård av barn, skulle bli mer jämställt, men nej - fortfarande tar kvinnor ut en majoritet av vabdagarna.

Jag minns att Försäkringskassan för drygt ett år sedan, i början av pandemin, gick ut med ett pressmeddelande och sa: Titta, vad bra - jämställdheten har ökat när det gäller vab! Men när man granskade de siffrorna såg man att det handlade om typ någon procent eller mindre. Då kände jag: Har vi inte större förväntningar än så har vi en del att jobba med när det gäller jämställdhet.

Fru talman! Den grupp i samhället som är mest utsatt för ekonomisk ojämställdhet är våra utlandsfödda kvinnor. Enligt, återigen, delrapporten från Kommissionen för jämställda livsinkomster - denna bibel för alla som vill främja jämställdhet - tar det längre tid för utrikes födda kvinnor än för utrikes födda män att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Dessa kvinnor nås senare av insatser från Arbetsförmedlingen. De skrivs in senare än män och erbjuds färre insatser. Dessutom skrivs de i genomsnitt ut från Arbetsförmedlingen tidigare än män. Det är inget annat än ett svek.

Utlandsfödda kvinnor måste nås av etableringsåtgärder oavsett om de kommer till Sverige som flyktingar eller som anhöriga. Tiden i föräldraförsäkringen behöver begränsas, och integrationsförskola, jämställd utbetalning av bidrag samt bättre förutsättningar för tolkning är viktiga åtgärder för ökad jämställdhet. Men framför allt måste myndigheter och arbetsgivare ha exakt samma förväntningar på utlandsfödda kvinnor som på utlandsfödda män.

Innan jag går in på området mäns våld mot kvinnor vill jag säga några ord om attityder, språk och normer. Jag menar nämligen att vi verkligen upplever ett bakslag när det gäller detta. Kvinnor objektifieras som aldrig förr i medier och i sociala medier. Centerpartiet menar att detta är jätteallvarligt och att vi måste markera varje gång, vid varje tillfälle som vi läser eller hör hur språk och beteende används på ett icke korrekt sätt mot kvinnor och unga tjejer.

Jag minns med fasa många av de rubriker vi har kunnat läsa i tidningarna, inte minst under metoo. Ett exempel: "Tafsande på krogen - ett problem för många unga kvinnor." Nej, så är det inte - tafsande på krogen är ett problem hos många män. Och när ska vi en gång för alla kunna fastslå att varken korta kjolar, alkohol eller flörtiga tjejer orsakar våldtäkter? Det som orsakar våldtäkter är våldtäktsmän.

Fru talman! Pandemin har hållit oss i sitt grepp. Tyvärr riskerar många att behöva fortsätta leva med pandemins effekter. Många tjejer och kvinnor som har tvingats genomleva pandemin med våld och förtryck riskerar fortsatt utsatthet och isolering. Mäns våld mot kvinnor har ökat under covid-19, både nationellt och internationellt. FN-organet UN Women uppskattar att våld i hemmet globalt har ökat med 30 procent under pandemin. Vi vet att isolering leder till ökad utsatthet för våld, samtidigt som det är svårare att söka hjälp när förövarens kontroll ökar.

Centerpartiet har länge drivit på för att få till en långsiktig finansiering av tjej- och kvinnojourer. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att det på kommunernas politiska dagordning ibland kommer upp ärenden av typen: Ska vi fatta beslut om bidrag till kvinno- och tjejjourer? Hur kan det ens vara en fråga på den politiska dagordningen? Om behov finns ska stöd sättas in - punkt. Så gör vi med alla andra brottsoffer, eller till exempel offer för missbruk. Det tas inga beslut om huruvida en ung människa ska få behandling för sitt drogmissbruk eller ej, utan det eventuella politiska beslutet handlar om vilken behandling som ska ges.

Stöd ska finnas vid behov, och jag är glad att Centerpartiet jämfört med liggande budget lägger över 200 miljoner kronor extra varje år för ökat stöd till jourer och skyddat boende. Dessutom menar Centerpartiet att beslut om skyddat boende ska utgöra ett särskilt beslut inom socialtjänsten, och likaså ett enskilt beslut för medföljande barn.

Vi har också länge pratat om och pekat på vikten av tillräckliga resurser för dem som arbetar med att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Vi har inom ramen för januarisamarbetet sett till att kompetensteamet finns kvar vid Länsstyrelsen i Östergötland och att erforderliga resurser finns för den verksamheten.

Fru talman! Mer åtgärder behövs dock. Om vi ska stoppa mäns våld mot kvinnor krävs mer kunskap och fler insatser i ett tidigare skede. Det är ju inte så att slagen börjar komma runt 30 års ålder eller när man skaffar familj och barn - enligt Brå har nästan var fjärde ung tjej utsatts för ett brott i sin relation. Att tidigt och med kraft sätta stopp för unga killars våld i nära partnerrelation är centralt för att motverka mäns våld mot kvinnor.

Centerpartiet avsätter 15 miljoner kronor per år för en treårig pilotverksamhet med en nationell hjälplinje som är särskilt riktad till unga. Enligt Istanbulkonventionen är Sverige förpliktat att inrätta nationella hjälptelefoner beträffande alla former av våld som faller inom ramen för konventionen. I dag finns den nationella telefonlinjen Välj att sluta för vuxna våldsutövare, men det saknas en motsvarighet för unga personer.

Vi vill också ge Nationellt centrum för kvinnofrid bättre och mer långsiktiga ekonomiska förutsättningar, och vi vill ge full finansiering till Kvinnofridslinjen, som är en nationell stödtelefon för våldsutsatta kvinnor. Antalet samtal har ökat enormt under de senaste åren, och det är viktigt att linjen kan fortsätta utvecklas och bemannas. Vi tycker också att NCK ska få ett nationellt kunskapsuppdrag för att kunna fortsätta bidra med, utveckla och sprida evidensbaserad kunskap om mäns våld mot kvinnor.

Fru talman! Även sexuell exploatering av barn, prostitution och människohandel har ökat under pandemin. Det här gör nästan ont att säga, men det är ju så. Enligt en rapport från organisationen Child 10 uppgav tre av fyra unga som utsatts för kommersiell sexuell exploatering att stödet de fått varit dåligt, och endast 12 procent av de tillfrågade ansåg sig behandlade som brottsoffer.

Vi måste se till att en kunskapshöjning kommer på plats här. Centerpartiet har avsatt 18 miljoner för regionkoordinatorer med spetskompetens när det gäller människohandel. Regionkoordinatorerna verkar i dag på Jämställdhetsmyndigheten, som är den myndighet som har ett nationellt uppdrag rörande prostitution och människohandel samt samverkan mellan polis, socialtjänst, vård och civilsamhälle.

Varje människa ska kunna leva det liv hon vill, fri från rädsla och förtryck. Det ökade våldet i spåren av pandemin, i hemmet och på nätet, måste bekämpas med kraft. Detta kräver ekonomiska resurser, politisk handling och ledarskap.

Fru talman! Vi deltar inte i beslutet, eftersom vår budget har fallit, men jag ställer mig bakom Centerpartiets särskilda yttrande.


Anf. 126 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Eftersom Vänsterpartiets förslag till anslag inom utgiftsområde 13 ligger över den fastslagna nivån kan jag inte reservera mig till förmån för detta förslag. Vänsterpartiets budgetalternativ bör ses som en helhet. Därför väljer vi från Vänsterpartiet att avstå från ställningstagande och lägger i stället fram ett särskilt yttrande.

Fru talman! Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Vi vill sätta fokus på frågor som maktfördelning, ekonomiska orättvisor, arbetsfördelning i hemmet och alla former av förtryck och våld mot kvinnor.

Metoo-uppropet och alla dess efterföljare skakade om stora delar av världen. Överallt trädde kvinnor fram och vittnade om mäns övergrepp. Det handlade om allt från otrevligt bemötande på arbetsplatser till trakasserier och, i värsta fall, mycket grova övergrepp. Ofta använde männen sitt övertag som makthavare och som den fysiskt, socialt och ekonomiskt starkare för att under hot kräva sexuella tjänster från kvinnor.

Tusentals kvinnors starka vittnesbörd är skrämmande och upprörande, men metoo har faktiskt också gett kvinnor i alla läger ett nytt mod och en styrka att våga stå upp och vittna om förtrycket med en ökad självkänsla.

Inte alla män är våldsverkare, men i samhället finns det tyvärr sedan länge en bild av mannen som den starkaste och därför den som tar kontrollen. Den maktstrukturen måste belysas, diskuteras och motarbetas - från förskolan, skolan och fritidsgårdarna till de politiska talarstolarna och i styrdokumenten.

Alla kvinnor har inte orkat höja sina röster inom metoo. Hit räknas de unga flickor som utsätts för hedersvåld inom hemmet, vilket innebär att många unga flickors och kvinnors liv kontrolleras och begränsas. Det är en fruktansvärd tanke att den farligaste personen eller de farligaste personerna i en kvinnas tillvaro är hennes egen far eller den familj som hon delar liv med.

Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som har förödande och långtgående konsekvenser för både de individer som drabbas och samhället i stort, såväl i form av mänskligt lidande som utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Genom preventivt arbete över tid och på många arenor samtidigt kan våldet minska. Det arbetet får dock inte ske på bekostnad av stöd och insatser för personer som utsätts eller ställas mot de straffrättsliga regler som gäller.

Det har skett en ökning av privat drivna skyddade boenden. Vart tredje boende drivs i dag i privat regi med vinstintresse. Kvinno- och tjejjourernas arbete bygger däremot på en idéburen grund utan vinstintresse och är en uppskattad tillgång för samhällets gemensamma strävan att motverka våld.

Vi i Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen tidigare lyft frågan om kvinnojourernas framtid och behovet av stabil finansiering. Vi vill skydda och bibehålla starka och fristående kvinnojourer. Vänsterpartiet anser att regeringen behöver tydliggöra att kvinnojourerna kommer att garanteras långsiktiga och stabila ekonomiska lösningar för att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet och föreslår därför ett anslag på 50 miljoner kronor per år som ska vara särskilt riktat till kvinnojourerna.

Fler kvinnor som söker hjälp hos socialtjänsten behöver även beviljas placering på skyddat boende och få vara där under så lång tid som de behöver. För att socialtjänsten ska ges möjlighet till detta bör det enligt Vänsterpartiet anslås 350 miljoner kronor årligen.

Fru talman! Jämställdhet handlar ju inte bara om avskaffande av mäns våld mot kvinnor. Trots att kvinnor har fått ökat utrymme på olika nivåer i samhället kvarstår väldigt många olika orättvisor. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män. De arbetar oftare deltid - ofta ofrivilligt - och får därmed sämre pension. De utnyttjar föräldraförsäkringen i högre grad än männen och utför också en större del av hushållsarbetet.

Rätt till heltid, höjd pension för dem som har det sämst samt en delad föräldraförsäkring är bra förslag om man vill ta ett kliv mot ett jämställt samhälle.

Fru talman! Det går inte att prata om jämställdhet utan att också prata om etablering. För att göra det lättare för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden behövs det satsningar på språkutbildning och språkträning som är anpassad efter individens förmåga.

Vi i Vänsterpartiet vill ha ett samhälle för alla, inte bara för några få. Det kräver en politik som ger alla, oavsett bakgrund, samma möjligheter och samma rätt till god utbildning, arbete och bostad. Vi vill föra en politik för inkludering - en politik som motverkar segregation och underlättar etablering i samhället. Vi vill föra en politik som lägger grunden för ett mer jämlikt samhälle.

Ett välfungerande flyktingmottagande är en viktig del i en inkluderande politik. Mottagandet av människor på flykt ska, från asylprocessen till boendesituationen och etableringen i samhället, präglas av att den enskilda människans rättigheter står i centrum. Permanenta uppehållstillstånd och möjlighet att leva tillsammans med sin familj förbättrar förutsättningarna för att etablera sig i samhället.

Den generella välfärden är central för att upprätthålla de rättigheter som det är vår skyldighet att värna. Välfärdssamhället har historiskt visat sig vara den viktigaste och mest effektiva integrationsmotorn, även i internationell jämförelse. Vi menar att inkluderingsarbetet måste inledas dag ett - direkt efter ankomsten till Sverige.

Fru talman! Under förra mandatperioden genomförde Vänsterpartiet och regeringen flera satsningar för bättre etablering och mottagande, såsom språkträning, språkundervisning och effektivare validering. Vi vill genomföra ytterligare satsningar i denna riktning i syfte att underlätta för nyanlända att snabbare än i dag etablera sig på arbetsmarknaden.

Ensamkommande barn och unga har drabbats hårt av de senaste årens omsvängning av migrationspolitiken. Vänsterpartiet vill se flera ändringar inom etableringsprogrammet för att stärka förutsättningarna för en bättre, effektivare och snabbare etablering och för att säkerställa att kommunerna kompenseras bättre för det ansvar som de tar för de nyanlända.

Vi föreslår att etableringstiden förlängs, att etableringsersättningen höjs och att de kommuner som vill får finansiering för att kunna ta ett samordnande ansvar för nyanlända.

Etableringstiden bör förlängas så att den motsvarar tiden det faktiskt tar att etablera sig. Detta är för att skapa rimliga förväntningar och för att kommunerna ska ersättas för den faktiska tid som etableringen pågår.

Att höja etableringsersättningen syftar både till att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för de nyanlända och till att minska deras behov av kompletterande försörjningsstöd som dessutom belastar kommunernas ekonomi.

Den statliga underfinansieringen av kommunernas etableringsansvar är problematisk både för att den fattiggör de nyanlända och för att den belastar kommunerna för vad som borde vara ett gemensamt nationellt åtagande. Den skapar också utrymme för falska konflikter mellan verksamheterna ute i kommunerna, när det i verkligheten handlar om ett brustet statligt åtagande.

Fru talman! Ensamkommande barn och unga har drabbats hårt av den senaste tidens omsvängning av migrationspolitiken. En åtstramad lagstiftning, Migrationsverkets långa handläggningstider och turerna kring gymnasielagen har berövat en stor del av gruppen den rätt till skydd som de hade när de kom hit.

Flera tvingas leva som papperslösa under omfattande lidande och stor stress till följd av den nuvarande politiken. När självmord och självskadebeteende bland ensamkommande ökar samtidigt som rättssäkerheten brister inom asylprövningen och de åldersbedömningar som används möter skarp kritik är amnesti nödvändig. Det handlar om att denna grupp som blivit en del av samhället ska få kunna få träda in i det på riktigt.

Fru talman! I tider av kris behöver ett starkt samhälle gå in och skapa stabilitet och trygghet. De stora kriser som präglade första halvan av 1900-talet med världskrig, pandemi och hungersnöd skapade en förståelse för samhällets ansvar för ekonomi, investeringar, trygghet och välfärd som länge präglade politiken. Det handlar om en tro på demokratin som grund för den valda samhällsutvecklingen och på att våra gemensamma behov ska ange riktningen.

Fru talman! En sådan politik kan kallas vänster. Men den kan också kallas för ansvarsfull, långsiktig och stabilitetsskapande.

Tack för ordet, och ha en fortsatt bra Lucia!


Anf. 127 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Trots att vi firar 100 år av kvinnlig rösträtt i år och kanske är världens mest jämställda land är vi fortfarande en bra bit från att vara helt jämställda.

Fortfarande är en kvinnas genomsnittliga livsarbetsinkomst mer än tre miljoner lägre än en mans. Fortfarande tas bara en dryg fjärdedel av föräldraledigheten ut av män. Fortfarande är normen att det är kvinnan som går ned på deltid om det behövs för att klara vardagen som småbarnsförälder.

Fortfarande släpar pojkars skolresultat efter flickors, med de följder det får för framtida möjligheter i livet. Och för de flickor, kvinnor, pojkar och män som varje dag lever i ofrihet på grund av omgivningens hederstänkande är jämställdhet fortfarande bara ett tomt ord.

Det arbete som Jämställdhetsmyndigheten gör för att lyfta upp de områden där kvinnor och män inte bedöms efter samma måttstock eller där förväntningarna på de två könen är olika, vilket leder till att det ena könens livschanser begränsas, är viktigt och behöver intensifieras och utvecklas.

Jämställdhetsintegreringen i våra myndigheter behöver också fortsatt intensifieras. Det ser man inte minst när man studerar skillnaderna i arbetsmarknadsåtgärder som män och kvinnor erbjuds. Skillnaden är som störst när det kommer till nystartsjobben. Men den manliga överrepresentationen återfinns bland flera arbetsmarknadsprogram. Detta är särskilt problematiskt mot bakgrund av att skillnaden i sysselsättning mellan utrikes födda män och kvinnor fortfarande är stor. Den är mycket större än den mellan inrikes födda män och kvinnor.

Ett annat område, fru talman, där det märks att jämställdhetsarbetet behöver en skjuts framåt är företagandet. Av Sveriges cirka 490 000 företagare är omkring var fjärde en kvinna. Det är en mycket låg andel sett ur ett europeiskt perspektiv. Inom EU är i genomsnitt var tredje företagare kvinna. Särskilt tydlig är skillnaden mellan män och kvinnor när det kommer till fördelningen av riskkapital. I dag går endast 1 procent av riskkapitalinvesteringarna till företag som är grundade av kvinnor.

Ekonomisk frihet är viktigt, men ett liv fritt från våld och förtryck är grundläggande. Vi anser att det behöver göras ytterligare satsningar på arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och mot mäns våld mot kvinnor och anslår därför i vår budget 70 miljoner ytterligare till det arbetet. Vi menar också att det behövs särskilda medel för att motverka våld i ungas partnerrelationer, i synnerhet unga killars våld mot tjejer, och anslår därför 10 miljoner extra till det arbetet.

Fru talman! Av tjejerna i åldern 16-24 år har 23 procent någon gång utsatts för våld i en relation visar en undersökning från Brå, 23 procent är nästan var fjärde ung tjej. Jag tror de flesta av oss härinne känner en tjej eller kvinna som utsatts, och ansvarets läggs ofta på tjejen eller kvinnan.

Det brukar heta: Varför lämnar hon inte bara? Men ansvaret behöver läggas där det hör hemma, hos killarna och männen som slår. För att verkligen få bukt med mäns våld mot kvinnor behöver vi arbeta aktivt med att få förövarna att sluta slå. Det är helt orimligt att barn och kvinnor i vårt land gömmer sig från män som hotar dem till livet och att vårt samhälle inte lyckas bättre att säkra deras frihet.

Men allra viktigast är det förebyggande arbetet. Målet måste vara att det första slaget aldrig ska utdelas. Då behöver vi börja tidigt i förskolan för att förhindra att könsstereotypa roller befästs. Fortsatt under hela uppväxten behöver killar få ta del av våldspreventivt arbete och samtal om mansrollen och machokulturer. Första slaget ska aldrig utdelas.

Fru talman! Inom utgiftsområde 13 finns också Diskrimineringsombudsmannens verksamhet. Det är en viktig verksamhet som vi inte så ofta berör här i kammaren. Den är viktig inte minst för personer med funktionsnedsättning som ofta utsätts för bristande tillgänglighet. Av de anmälningar som kom in till Diskrimineringsombudsmannen 2015-2019 handlade 37 procent om just diskriminering av personer med funktionsnedsättningar.

Jag noterar att det finns ett parti i denna kammare som inte anser att det behövs en diskrimineringsombudsman i Sverige. Liberalerna håller inte med. Så länge personer nekas tillträde till restauranger eller bussar för att de inte har någon syn eller sitter i rullstol behövs en diskrimineringsombudsman. Så länge personer utsätts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats behövs en diskrimineringsombudsman som kan utöva tillsyn. Så länge någon kan bli av med affärer för att hen är homosexuell, avskedad för att hon är gravid eller trakasserad på grund av sin hudfärg behövs en diskrimineringsombudsman.

Fru talman! Avslutningsvis lade Liberalerna fram en egen budgetmotion där jämställdhet och allas lika värde är grundläggande utgångspunkter. Vi lägger, till skillnad mot vad som har sagts här tidigare i talarstolen, mer pengar till jämställdhet än både i regeringens budget och i den vinnande budgeten som kom från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Vi fick inte gehör för vår budget. Vi deltog inte i beslutet. Men vi lämnade ett särskilt yttrande där vi har utvecklat de satsningar som vi vill göra på jämställdhetsområdet utöver det som redan görs.


Anf. 128 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor sker varje dag. Kvinnor hotas, förföljs och trakasseras. De tvingas lämna hus och hem och fly för sina liv. Kvinnor förtrycks och kvinnor mördas, av män.

Jämställdhet är en fråga om liv och död, om kvinnors rätt till sina kroppar och sin trygghet. Jämställdheten kommer inte att komma av sig själv, utan precis som för generationer som gått före oss med feministiska reformer är det nu vår tur att göra detsamma.

Fru talman! I våras drev Miljöpartiet fram ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor. Det måste nu upprepas, finansieras och genomföras.

Vi har en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor. Den ska genomföras.

Genom ett nationellt våldsförebyggande program ska den kunskap som finns om det förebyggande arbetet samlas, stärkas och spridas.

Det ska göras kompetensinsatser i skolan avseende mäns våld mot kvinnor.

Information om samtyckeslagstiftningen ska spridas. Alla ska veta vad den innebär.

Det ska till stärkt stöd till unga som utsatts för våld och insatser till unga män som utövar våld och kontroll i sina relationer för att de ska sluta.

Vi ska ha ett förebyggande arbete inom idrotten.

Sveriges kvinno- och tjejjourer ska få rätt förutsättningar för att långsiktigt bedriva sitt arbete.

Det ska finnas starkare skydd för barn mot föräldrar som har utövat våld.

Det ska till ökat stöd till Nationellt centrum för kvinnofrid.

Det ska till ökat stöd till skydd och stöd för personer som medverkar i pornografi.

Kvinnor som invandrat till Sverige genom anhöriginvandring ska kunna lämna en man som slår utan att uppehållstillståndet dras in.

Våldsutsatta ska ha rätt till eget boende.

Det ska bli lättare för idéburna aktörer att samarbeta med kommuner kring skyddat boende.

Det ska finnas ett förstärkt arbete inom socialtjänsten mot mäns våld mot kvinnor.

Vården för våldsutsatta kvinnor ska förbättras.

Arbetet mot prostitution och människohandel ska stärkas.

Det straffrättsliga skyddet för unga mellan 15 och 18 år ska stärkas.

Den som är utsatt för sexköp ska betraktas som ett brottsoffer.

Vi inför en ny straffskärpningsgrund för hat mot kvinnor.

Det ska bli straffbart att utsätta andra också för psykiskt våld.

Regler om villkorlig frigivning och vistelseförbud ska skärpas.

Målsägandes tidiga uppgifter ska i större utsträckning kunna åberopas som bevis i domstol.

Beslag av meddelanden mellan närstående vid grov kvinnofridskränkning ska tillåtas.

Lagstiftningen ska ses över så att den säkerställer att straffet står i proportion till brottslighetens allvar även för den som begår flera brott.

Det ska bli enklare att utfärda kontaktförbud.

Det ska bli skärpt straff för den som bryter mot kontaktförbud.

Det ska bli skärpt straff för grov kvinnofridskränkning.

Det ska bli lättare att sätta fotboja på den som förföljer kvinnor.

Rättsintygens kvalitet ska öka.

Avgiften till brottsofferfonden ska höjas.

Personer dömda för sexualbrott ska ges en mer anpassad behandling utifrån vad som framkommit vid förundersökningen.

Straffen för våldtäkt ska skärpas.

Straffet för sexköp ska skärpas.

Det ska till en kompetenssatsning hos polisen om psykisk ohälsa.

Kriminalstatistiken ska förbättras.

Det ska till fördjupat stöd för kartläggning av våld i nära relationer.

Myndigheterna ska förstärka sin utredningsförmåga kopplad till vålds- och sexualbrott.

Kompetensen hos yrkesverksamma ska förbättras.

En kartläggning av forskningsfältet våld i nära relationer ska genomföras.

Vi ska ha ökad kunskap om situationen för våldsutsatta som lever med skyddade personuppgifter.

Det här är 40 insatser som alla talar sitt tydliga språk: Skulden ska läggas på varje man som slår, och samhället ska alltid stå på kvinnornas sida.

Fru talman! Arbetet för ett jämställt Sverige sträcker sig över betydligt fler områden än mäns våld mot kvinnor. Det handlar om att krossa varje glastak, som nu när vi fått en kvinnlig statsminister, och det handlar om att se till att kvinnor har det självklara: hela lönen och halva makten. Men klarar vi inte av att ge varje kvinna och varje barn ett liv fritt från mäns våld är allt det andra inte så mycket värt.

Jag vill också säga att jag är glad att Jämställdhetsmyndigheten inte föreslås läggas ned i M-SD-KD-skissen till budget, så som skedde förra gången. Kanske har jämställdhet ändå fått en ökad prio av de partier som annars ringer 50-talet för att efterfråga jämställdhetspolitik. Det är i så fall välkommet.

Förhoppningsvis har även de konservativa sett värdet av en expertmyndighet på jämställdhetsområdet. Att ha en sådan är avgörande för att veta vilka insatser som är effektiva. Men att de inte ser samma behov av en expertmyndighet på segregationsområdet väcker onekligen frågor om de inte delar uppfattningen att segregationen är en av vårt samhälles stora utmaningar framöver. Det här återkommer Miljöpartiets ledamot Leila Ali Elmi till senare i debatten.

Eftersom en riksdagsmajoritet i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstaganden när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområdet. Jag hänvisar i stället till reservation 1 i finansutskottets betänkande Statens budget 2022 Rambeslutet och står bakom det särskilda yttrandet från S och MP.


Anf. 129 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till utskottets förslag.

Förra året mördades 13 kvinnor av en närstående. I våras, under ett par veckors tid, mördades 5 kvinnor av en närstående. Detta fick ganska stor medial uppmärksamhet. Äntligen! Så reagerade många av oss på det.

Sedan dess har medierapporteringen tystnat, men kvinnor fortsätter att mördas av närstående.

Den 24 september försvann Beata, 32 år, från Malmö. Ungefär två månader senare hittades hennes kropp, och hennes make har sedan dess erkänt mordet på henne.

Den 22 oktober mördades en kvinna i Vänersborg. Hennes sambo är misstänkt för mordet, och man misstänker att barn i förskoleåldern kan ha bevittnat mordet.

Den 31 oktober hittades en kvinna knivskadad i Haninge. Kvinnan avled samma dag av sina skador. Hennes sambo är misstänkt för mordet.

Den 3 december hittades en kvinna död i en lägenhet i Åkarp. Hennes sambo har erkänt att det är han som mördat kvinnan.

Den 7 december hittades en kvinna död i en lägenhet i Helsingborg. En man har gripits, och en förundersökning gällande mord alternativt dråp har inletts.

Våld i nära relationer är ett växande problem i vårt samhälle. Det är ett växande problem som nu kräver politisk uppmärksamhet.

Vi fick höra här tidigare i debatten att det inte finns några skillnader på jämställdhetsområdet i de budgetanslag som vi har att diskutera här i dag. Jag förstår att för den som sitter hemma och följer den här debatten kan det vara svårt att hänga med i vad det egentligen betyder, men faktum kvarstår att de pengar som avsätts till att motverka mäns våld mot kvinnor och till att säkerställa att fler förövare hamnar bakom lås och bom inte ligger i just det här utgiftsområdet.

Faktum kvarstår att vi i den budget som vi här i kammaren har röstat för, vilket jag är väldigt glad att säga, avsätter drygt 1,2 miljarder kronor mer än regeringen till att motverka bland annat mäns våld mot kvinnor, till fler poliser och fler åklagare och till förstärkning av domstolsväsendet och kriminalvården för att fler av dessa förövare ska sitta inne bakom lås och bom och för att fler kvinnor ska våga känna sig fria att röra sig fritt i vårt samhälle. Det är påtagliga och stora skillnader som spelar roll på riktigt.

Men pengar är en sak. Vi i den här kammaren måste också visa och signalera genom våra beslut, genom lagstiftning, vilka konkreta åtgärder som behöver komma på plats.

Det handlar till exempel om obligatorisk häktning för den som misstänks för grov kvinnofridskränkning. Det handlar om att införa en straffskärpning genom en ny brottsrubricering, synnerligen grov kvinnofridskränkning, för de absolut mest hänsynslösa fallen.

Vi menar att det behöver bli lättare att få beviljat kontaktförbud. Det ska inte vara som i dag, att fotboja kan bli aktuellt först efter att man har brutit mot kontaktförbudet. Då har många kvinnor fått uppleva den hårda vägen att det redan är för sent. Det måste bli möjligt att döma till fotboja direkt, inte först efter att man har brutit mot kontaktförbudet.

Vi vill införa en ny syn på vem det är som ska flytta på sig. I dag är det allt som oftast kvinnan och barnen, i de fall det finns sådana, som får flytta, bryta upp, lämna jobb, lämna förskola och skola och starta ett helt nytt liv någon annanstans. Vi menar att det är fel väg att gå. Vi menar att det bör bli möjligt att utdöma vistelseförbud i de fall som en gärningsman i domstol har dömts för att ha utsatt en närstående för den här typen av grova brott. Det är rimligt att det är förövaren som ska flytta på sig, inte offret.

Jämställdheten i Sverige går dock åt fel håll på fler områden. Om vi tittar på sexualbrott kan vi se att unga kvinnors utsatthet för sådana har ökat med 176 procent sedan Magdalena Andersson kom in i regeringen och vi fick en så kallad feministisk regering.

Jag är glad att vi i den här budgeten gör flera viktiga insatser för jämställdheten. En sådan på det ekonomiska området är att vi nu äntligen kan stoppa den så kallade familjeveckan, en ledighetsvecka som skulle innebära en direkt kvinnofälla.

Flera här har i debatten lyft fram det faktum att kvinnor i Sverige i dag fortfarande tjänar mindre än män. En viktig anledning är att kvinnor är borta från arbetsmarknaden i större utsträckning. De är föräldralediga, vårdar sjuka barn och anhöriga och jobbar deltid i större utsträckning än män. Det får effekter under yrkeslivet, i ungefär 10 procents inkomstskillnad mellan män och kvinnor. Denna skillnad ökar sedan när vi går i pension. Då får kvinnor nästan en tredjedel lägre pension i genomsnitt än män. Det är en påtaglig skillnad.

Därför är jag glad att vi stoppar den så kallade familjeveckan. Vi satsar i stället på att höja kvinnors inkomster genom sänkt skatt på arbete och sänkt skatt för de pensionärer som har arbetat. Det blir 150 kronor extra i månaden för den som arbetar eller har arbetat.

Vi har bett riksdagens utredningstjänst att jämföra våra budgetar sedan 2014 med de budgetar som den socialdemokratiskt ledda regeringen har lagt fram. Genomgående visade det sig att Moderaternas budgetar hade bidragit till en ökad disponibel inkomst, mer pengar i plånboken, för kvinnor. Genomgående har varje budget inneburit mer pengar i plånboken för kvinnor än vad Socialdemokraternas budgetar har gjort.

Detta, mina vänner, är konkret jämställdhetspolitik för oss som menar att jämställdheten börjar i plånboken. Den börjar med en egen inkomst och därmed också möjlighet att fatta beslut om sitt eget liv.

Slutligen, fru talman, vill jag bara nämna några ord om dem som står absolut längst ifrån arbetsmarknaden i Sverige och längst ifrån en egen inkomst. Det är de utrikes födda kvinnorna, många födda utanför Europa, som i dag i alltför liten utsträckning deltar på svensk arbetsmarknad.

Av kvinnor i arbetsför ålder födda utanför EU är det en tredjedel som inte är en del av arbetskraften. Vad betyder då detta? Jo, det betyder att en tredjedel av dessa kvinnor inte ens står till arbetsmarknadens förfogande. De är inte med i den statistik som ni redan har fått höra om och som ni säkerligen kommer att få höra mer om här i debatten i dag. I Socialdemokraternas gömma-glömma-politik väljer man nämligen att gömma människor i statistiken i stället för att lyfta fram de problem som vi har att hugga tag i.

Jag menar att vi behöver ägna betydligt större uppmärksamhet åt dessa kvinnor som i dag saknar en egen inkomst, som saknar egna pengar och därmed möjlighet att fatta beslut om sitt eget liv. Här ser vi att sysselsättningsgapet har ökat. Arbetskraftsdeltagandet har ökat. Skillnaden mellan utrikes födda män och kvinnor har ökat. Detta är en helt central fråga som denna regering under de senaste sju åren fullkomligt har ignorerat och blundat för. Den behöver vi ägna betydligt större uppmärksamhet åt framöver.

Med det, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag.


Anf. 130 Patrik Björck (S)

Fru talman! Josefin Malmqvist yrkade bifall till utskottets förslag i betänkandet, och det var ju rimligt. Men jag skulle ändå vilja ställa en fråga till Josefin Malmqvist. Hon och jag har ju debatterat det här utgiftsområdet i denna kammare tidigare, och vi har sällan varit så där väldigt överens. Nu har dock Josefin Malmqvist och hennes parti ställt sig bakom den socialdemokratiska regeringens jämställdhetspolitik till hundra procent.

Jag tror att det skulle vara spännande för väljarna att få reda på hur den resan gick till och hur man resonerade. Jag tyckte inte att Josefin Malmqvist någonstans i sitt anförande, fru talman, gick in på den resan. Skulle Josefin Malmqvist, inte bara för mig och kammarens ledamöter utan framför allt för väljarna, kunna berätta hur det gick till när Moderaterna skiftade fot från sin gamla reaktionära jämställdhetspolitik över till den mer progressiva socialdemokratiska jämställdhetspolitiken, som man nu till fullo stöder?


Anf. 131 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Med glädje ska jag berätta för Patrik Björck vilka skillnaderna är mellan Moderaternas och Socialdemokraternas jämställdhetspolitik, för de skillnaderna är påtagliga.

Det handlar till exempel om mer pengar i plånboken, både för kvinnor som arbetar och för kvinnor som har arbetat. Det handlar om 8 miljarder för dem som arbetar och 4 miljarder för dem som har arbetat. Det är en tydlig jämställdhetssatsning.

Det handlar om att avskaffa den så kallade familjeveckan, som är en direkt kvinnofälla.

Men kanske handlar det i synnerhet - det tycker jag är extra tydligt i den budget vi har att debattera här i riksdagen i dag och de kommande dagarna - om satsningarna på rättsväsendet. Vi lägger mer än 1,2 miljarder kronor mer än Patrik Björcks regering på att stärka rättsväsendet, på fler poliser, på högre polislöner och på att förstärka Åklagarmyndigheten, Domstolsverket och Kriminalvården, detta för att fler kvinnor ska kunna känna sig trygga i sitt hem och ute på gator och torg.

Detta är tydliga skillnader i vår jämställdhetspolitik. Jag förstår dock att Patrik Björck inte har så stor lust att prata om dessa skillnader, eftersom de knappast är smickrande för en regering som är ansvarig för att jämställdheten på område efter område gått åt fel håll, för att unga kvinnors utsatthet för sexualbrott har ökat med 176 procent och för att inkomstskillnaderna fortsatt är stora. Vi har en regering som i stället för att vidta genomförbara reformer sitter och slår sig för bröstet och säger att vi är nöjda och klara. Det är knappast smickrande för en regering som kallar sig feministisk.


Anf. 132 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jag ska inte anstränga talmannens tålamod genom att diskutera alla andra utgiftsområden än utgiftsområde 13. Jag tänker hålla mig till det.

Då är min fråga: Hur har ni tänkt i det moderata samlingspartiet när det gäller Jämställdhetsmyndigheten? Den frågan ställdes här tidigare, och det skulle vara spännande att få svar på den.

Om vi håller oss till det som debatten handlar om, utgiftsområde 13, skulle vi då kunna få en beskrivning från Josefin Malmqvist och Moderaterna av hur de tänkte gällande den mycket specifika frågan? Det skulle vara bra för oss alla att veta - för myndigheten, för kvinnorörelsen och för alla andra i landet som funderar över om det här var ett tillfälligt hjärnsläpp eller om ni faktiskt har blivit kloka.


Anf. 133 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Jag har själv förmånen att sitta i Jämställdhetsmyndighetens insynsråd och har därför en nära dialog med generaldirektören. Där tror jag alltså inte att det finns några frågetecken.

Om Patrik Björck undrar om jag personligen har ändrat uppfattning i fråga om myndigheten kan jag säga att nej, det har jag inte. Det har inte heller Moderaterna gjort. I dag har vi att ta ställning till ett förhandlat budgetförslag från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det förslaget innebär kompromisser. Det är det vi har att ta ställning till här i dag.

Jag är väldigt stolt över att den här budgeten innebär kraftfulla satsningar på jämställdhetsområdet. Det är satsningar som Patrik Björck och hans regering nu säger nej till. Det handlar om satsningar på höjda polislöner, på att stärka rättsväsendet och på att fler kvinnor ska kunna uppleva trygghet i sin vardag. Det här är tydlig jämställdhetspolitik i verkligheten, som Patrik Björck och hans regering säger nej till.


Anf. 134 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Sverige behöver en ny riktning. Vårt land behöver en stabil styrning som är kapabel att erbjuda sina medborgare en trygg och säker vardag. Tiden efter det senaste riksdagsvalet har varit en ständig kamp för Socialdemokraterna för att försöka behålla makten. Efter havererade decemberöverenskommelser och januariavtal ska nu Sverige återigen ledas av en socialdemokratisk statsminister.

Det, fru talman, för tankarna till Kalle Anka på julafton. Jag tänker främst på episoden där bland annat Långben och Musse Pigg är ute på semester med husvagnen och plötsligt upptäcker att ingen kör. Ungefär så känns det när sossarna styr vårt land. Det blir för många av våra medborgare en ganska jobbig, tuff och farlig resa - för den skötsamma medborgaren som inte ens kan gå till affären mitt på ljusa dagen utan att riskera att utsättas för eller bevittna allvarliga brott, ibland rena avrättningar, eller för personal och patienter på de sjukhus som inte längre kan hållas öppna efter skjutningar.

Vardagen för många medborgare är minst sagt otrygg. Regeringen tror sig köra lugnt och försiktigt medan medborgarna däremot upplever att de åker i en skräckfylld bergochdalbana. För Socialdemokraterna har inte sett någonting komma, och de har varit naiva. Exemplen är många. Arbetslösheten bland utrikes födda är stor, och än värre är det bland utrikes födda kvinnor. Unga män försvinner från etableringsprogrammet in i kriminalitet. Arbetslösa över 55 år fastnar i långtidsarbetslöshet.

Men ha förtröstan! Jag vill trots allt ändå gratulera Sverige, för det finns fortfarande ljusglimtar och goda framtidsutsikter. Den här regeringen kommer att styra landet utifrån den mest ansvarsfulla budgeten, alltså den som vi, M och KD har tagit fram. Efter decennier och åter decennier av slarv med den gemensamma svenska skattekakan har vi med gemensamma krafter nu sett till att Sveriges nya riktning kan påbörjas, och där har vi sverigedemokrater påverkat på riktigt.

Vi sänker kostnaderna för att anställa långtidsarbetslösa. Vi tillför medel för att stärka arbetsmiljöarbetet. Stora delar av LO-kollektivet och väljarna gillar oss, för vi lever i verkligheten. Vi har sett problemen komma, och vi har inte varit naiva.

Fru talman! Sverigedemokraternas tid som arbetarparti är här på allvar, och jag vill därför med glädje yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Politik är att prioritera. Ett viktigt led i våra prioriteringar är att vi nu tar bort det så kallade hemutrustningslånet. När frågan har behandlats på vägen till dagens debatt har jag förstått att några av er andra partier är upprörda över detta och anser att vi agerar oansvarigt.

Låt mig då få vara väldigt tydlig, fru talman. CSN:s hemutrustningslån har varit utformat på följande sätt: Den nyanlände invandraren har kunnat ta ett lån på 10 000-35 000 kronor, beroende på om och i så fall hur många barn det finns i hushållet. Lånet har varit till för att den nyanlände ska köpa nya fina möbler och dylikt till sitt hem. Det har en tidsfrist på två år innan det måste börja betalas tillbaka. Men hör och häpna: Om CSN bedömer att låntagaren inte kan betala tillbaka sin skuld efterskänks den. Skulden behöver då alltså inte betalas alls.

De senaste tre åren har mer än 87 miljoner kronor efterskänkts. Sedan lånen infördes 1991 handlar det om 700 miljoner kronor som inte har betalats tillbaka. Detta om något, fru talman, är oansvarigt. Alla dessa pengar hade i stället kunnat omfördelas till Sveriges fattigpensionärer, omsorg eller för all del rättsväsen. Men de har gått till nya soffor och annat till dem som inte bidragit med en enda krona till vårt välfärdssystem. Vi anser att heminredning får finansieras utifrån egna medel.

Fru talman! En annan viktig prioritering är att vi lägger ned myndigheten Delegationen mot segregation. Segregationen i vårt land bekämpas bäst genom att vi som lever och verkar här delar samma grundvärderingar och att vi är noga med vilka som bosätter sig här hos oss. Det är inte myndighetens uppdrag, och därmed är den överflödig.

Framväxandet av parallella samhällsstrukturer är ett hot mot vårt lands jämställdhet. I hederns namn utsätts individer för trakasserier, hot och våldshandlingar av sina närmaste. De tvingas ge upp den egna viljan och möjligheten att själva forma sitt liv. I dag har mer än var tionde omhändertagen flicka utsatts för hedersrelaterat våld.

Teorin om det mångkulturella samhället står i direkt konflikt med målet om ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Den så kallade hederskulturen och jämställdhetsnormen är varandras motpoler.

Den som motverkar jämställdheten och utövar hedersvåld och har främmande, medeltida värderingar ska givetvis inte bo här. Hedersvåldet strider inte bara mot våra lagar och vårt västerländska sätt att leva, utan det strider också mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Fru talman! Jag inledde mitt anförande med att säga att Sverige behöver en ny riktning. Jag är stolt och glad över att vi kan bidra till den och till en bättre framtid för Sverige. Vi är skyldiga både föregående och kommande generationer att vårda ett Sverige som håller ihop och lämna över någonting bättre än det vi ärvde. Våra barn förväntar sig det av oss.


Anf. 135 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jag tänkte ställa tre och en halv fråga till Ann-Christine From Utterstedt:

Varför röstar så få kvinnor på Sverigedemokraterna? Vi har som sagt hört en teori i Sverigedemokraternas webb-tv-sändningar. Jag skulle vilja höra Ann-Christine From Utterstedts ingång i frågan.

SD:s tidigare jämställdhetspolitiska talesperson, Ebba Hermansson, har lämnat SD. Hon förklarar det i en stor tidningsartikel med att det är dålig jämställdhetspolitik i Sverigedemokraterna. Jag vill gärna få en kommentar till det, om det går.

Detta är i grund och botten samma fråga som till Moderaterna. Nu står ni bakom den socialdemokratiska jämställdhetspolitiken. Då vill jag höra hur ni tänker där. Det skulle vara spännande. Vi har nämligen inte varit särskilt överens förut.

Det skulle också vara kul att få höra några spännande interiörer från de tuffa förhandlingarna om Jämställdhetsmyndigheten. Går det? Jag inser att jag egentligen inte har med det att göra. Men jag är nyfiken, fru talman.


Anf. 136 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Det är inte utan att jag blir lite smickrad av Patrik Björcks nyfikenhet. Tyvärr är ledamoten inte en fluga på väggen som kan delta på något sätt vid de förhandlingarna.

Men ledamoten ställde trots allt några frågor till mig, och jag tänkte svara på dem. Den första gällde varför det är så få kvinnor som röstar på oss. Det tycker jag också är helt obegripligt. Vi har den bästa politiken. Nu har vi också visat tillsammans med andra att vi har den bästa politiken för rättsväsen och för kvinnors trygghet. Kvinnor borde vara mer rädda om sig själva och om sina barn. Det är nämligen inte ett tryggt samhälle som framför allt Socialdemokraterna har levererat.

Patrik Björck frågade om en ledamot som har tillhört mitt parti. Den frågan hör hemma hos den personen, inte hos mig. Jag kan bara svara för mig själv, och jag kan meddela ledamoten att jag inte skulle vara politiskt aktiv om det inte vore för just mitt parti, Sverigedemokraterna, som mitt hjärta klappar så ömt för.

Det var väl de frågor ledamoten hade. Jag passar därför på att använda mina sista sekunder till att ställa en fråga till ledamoten. Hur tycker Socialdemokraterna att jämställdhetspolitiken fungerar för er del? Ni har fortfarande inte lyckats ta bort delade turer för till exempel undersköterskor. Ni har talat om det i över 20 år nu. Det skulle jag vilja ha svar på, för landets alla undersköterskors skull.


Anf. 137 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jag tänker följa upp den första frågan om varför så få kvinnor röstar på Sverigedemokraterna. När Sverigedemokraterna i sin egen propagandakanal funderade kring detta fenomen trodde de att det beror på att kvinnor tänker så mycket med hjärtat. Ska man tolka det som att Sverigedemokraterna är ett hjärtlöst parti?


Anf. 138 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten Björck har hört talas om att Julia Kronlid en gång sa i talarstolen att vi drivs av kärlek. Det har ända sedan dess varit SD-kvinnors sätt att uttrycka oss - vi drivs av kärlek.

Vi vill givetvis växa hos kvinnorna där ute. Vi hoppas och tror att de kvinnliga väljarna ska se förbi mediernas och andra partiers sätt att ljuga om oss. Jag hoppas verkligen att många kvinnor kommer att göra det framöver. Det är inte klädsamt vare sig för våra politiska motståndare eller för medierna att presentera rena lögner om oss som inte alls stämmer.


Anf. 139 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Tack, Ann-Christine From Utterstedt, för anförandet!

Jag skulle behöva få en förklaring. Mycket i anförandet gick ut på att integrationen är misslyckad, vilket för övrigt är missvisande. Samtidigt vill ni ta bort de insatser som har gjorts och som exempelvis har bidragit till en halvering av etableringstiden.

Min fråga är helt enkelt: Hur går det ihop?


Anf. 140 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna inte är särskilt överens, kan man väl säga, inom särskilt många politiska områden. Migration och integration är ett av dem där vi inte är det.

Vi kan å vår sida se en på det stora hela fullständigt misslyckad och havererad invandringspolitik. Migrationen har misslyckats helt och hållet, för att inte tala om integrationen. Vi ser samhällsstrukturer växa fram som inte alls hör hemma i vårt Sverige, i vårt västerländska sätt att leva och verka här på vår lilla plätt.

Jag är väldigt konfunderad över att Miljöpartiet, som har varit med och styrt landet ganska länge ändå, sedan några år tillbaka ända fram till nu, har samvete att vara med och bidra till att år efter år fylla på landet med människor som har medeltida värderingar, som är främmande för oss. Det är människor som har en syn på kvinnor som går så totalt emot vår tanke om jämställdhet och som faktiskt förstör det jämställdhetsarbete som vi har kommit så långt med. I stället för att vi ska utvecklas här i landet är Miljöpartiet med och förstör den utvecklingen.


Anf. 141 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Jag noterar att Ann-Christine From Utterstedt inte alls svarade på min fråga om hur det går ihop. Först kritiserar hon integrationen och segregationen, där Sverige har stora problem. Det vet vi. Det är inget som vi inte är överens om. Men frågan är vad man ska göra åt det. Antingen har man förslag på åtgärder som förbättrar det, eller också gör man som ledamoten och spär i stället på rasismen. Man får det att låta som att alla som har kommit hit från andra länder är snyltare som inte bidrar. Men de allra flesta som har kommit hit är med och bygger det här landet bättre. De bygger landet starkare. Utan dem stannar Sverige.

Vi behöver dock ta krafttag mot segregationen och för integrationen. Min fråga är: Vad vill Sverigedemokraterna göra när det gäller det?


Anf. 142 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Vi har andra lösningar på problemet än vad MP och S har haft fram till nu. De lösningar som ni har presenterat under tiden har ju inte varit särskilt lyckosamma, för att uttrycka sig milt, Janine Alm Ericson.

Jag tror mycket mer på att vi kan komma till rätta med de problem som landet har drabbats av på grund av er och era tidigare regeringskompisar. Jag har fullt förtroende för att vi kan komma till rätta med det här. Jag är medveten om att det kommer att krävas ett oerhört stort arbete.

Vi har varit tydliga med att återvandring är det som måste till i första hand. De som inte vill bo här ska inte bo här. De som inte vill lära sig svenska språket och inte trivs här ska inte vara här. De ska åka hem till sig eller någon annanstans där de trivs och kan ha det tryggt och bra.


Anf. 143 Sofia Damm (KD)

Fru talman! Vi debatterar alltså utgiftsområde 13 i statens budget för nästa år, 2022. Det rör jämställdhet och nyanlända invandrares etablering. I Kristdemokraternas riksdagsgrupp har det fallit sig så att det är jag som ansvarar för samtliga delar inom utgiftsområdet. Jag kommer således att beröra utgiftsområdet så brett jag kan i detta anförande och göra mitt yttersta för att respektera den överenskomna talartiden.

Fru talman! Utgångspunkten för den kristdemokratiska jämställdhetspolitiken är att alla människor oavsett kön är ett mål i sig självt och inte ett medel för någon annan. Vår utgångspunkt är människans okränkbara värde. Hon kan inte och får inte ägas. Människan och hennes relationer förutsätter att mannen och kvinnan är jämställda. Där jämställdheten är svag är också människovärdet det.

Våldet mot kvinnor i Sverige har ökat. Det gäller såväl antalet anmälda våldtäkter och våld i nära relationer som hedersrelaterad brottslighet. Samtidigt är uppklaringsprocenten låg, och mörkertalet stort.

Minns ni i våras efter att fem kvinnor mördats på bara några få veckor? Uppmärksamheten var stor både bland journalister och bland oss politiker. Sedan dess har rapporteringen minskat och debatten avtagit. Men nej, våldet och mördandet har inte avtagit.

Under hösten har ytterligare fem kvinnor mördats av sina män. Josefin Malmqvist tog fram människorna bakom siffrorna. Nästan 800 kvinnor lever i dag gömda, ofta på flykt från en våldsam och hotfull partner. Är fallet kopplat till heder är det ofta hela släkten man tvingas gömma sig från. De har skyddad folkbokföring eftersom hotbilden anses så allvarlig. I sociala medier under namnet Gömda Kvinnor berättar några av dessa om den rädsla och de problem som de ständigt möter i vardagen. Det är ett liv som det är svårt att sätta sig in i. Dessa kvinnor är det yttersta tecknet på att vi inte har förmått att skydda kvinnor och barn tillräckligt. De gömmer sig, och förövarna går alltför ofta fria.

I Kristdemokraternas budgetmotion för utgiftsområde 13 har vi gjort en del omprioriteringar och egna satsningar för ökad jämställdhet. I det gemensamma budgetförslag vi har arbetat fram med Moderaterna och enats med Sverigedemokraterna om, vars ramar röstats igenom i kammaren, förändras inte anslaget, som har noterats här i dag, på jämställdhetsområdet i jämförelse med regeringens.

Det finns så pass stora förändringar som vi anser krävs som bidrar till ökad jämställdhet, och vi tycker därför att det är rimligt att dessa större budgettillskott görs på andra budgetområden, exempelvis inom rättsväsendet.

Det ska sägas, fru talman, att regeringen i sin budgetproposition har gjort en del viktiga förbättringar och satsningar som vi också har välkomnat. Regeringen drog exempelvis ned på Nationellt centrum för kvinnofrids grundanslag, NCK, när Jämställdhetsmyndigheten inrättades. Sedan dess har de tvingats söka projektpengar, vilket har försvårat det långsiktiga arbetet. Regeringen backade, och i budgetpropositionen föreslogs en ökning av NCK:s anslag.

Vi välkomnar satsningen på ett nationellt program mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Kristdemokraterna har ett stort antal förslag i vår motion som skulle kunna användas för delar av denna satsning.

Ökade medel till kvinno- och tjejjourerna är också en mycket viktig satsning för att möjliggöra en långsiktig och stabil finansiering för en verksamhet som är avgörande för många kvinnor för att komma ur en hotfull relation eller ett hotfullt sammanhang.

Vi har tidigare krävt och finansierat ett permanent nationellt kompetenscentrum mot hedersförtryck vid Länsstyrelsen i Östergötland, och vi välkomnar att regeringen efter stora påtryckningar, bland annat från Liberalerna, också har kommit fram till detta.

Fru talman! Sverige ska vara ett land av hopp och möjligheter, inte hopplöshet och utanförskap. Vi kristdemokrater vill ha ett samhälle där alla människor gör sin del för att vara med och bidra och arbeta hundra procent av sin förmåga. Vi behöver ta till vara människors inneboende drivkraft och vilja att bygga en trygg framtid i Sverige. Men Sverige har inte utformat flyktingmottagandet på ett sätt som gynnar etableringen och integrationen av nyanlända. Etableringsprogrammet behöver bättre anpassas till verkligheten. Att det efter det tvååriga etableringsprogrammet bara är drygt en tredjedel av de nyanlända som går vidare till ett avlönat eller subventionerat arbete eller utbildning visar att dess utformning leder alldeles för många människor vidare till försörjningsstöd eller utanförskap.

Kristdemokraterna vill i stället se över möjligheten att förlänga etableringstiden för dem som så behöver upp till fem år. För kommunerna skulle detta innebära en avlastning eftersom statens ansvar, inte minst ekonomiskt, förlängs för den grupp som ännu inte är matchningsbar. Men det kan inte bara handla om längden på programmet. Det gäller givetvis också att sfi:n blir mer individanpassad och tydligare kopplad till arbetsmarknaden.

Fru talman! Nyanlända kvinnor deltar i mindre omfattning i olika arbetsförberedande insatser jämfört med männen. De registreras senare hos Arbetsförmedlingen och påbörjar språkundervisning senare. Nyanlända kvinnor och män möts inte av samma förväntningar och krav på att arbeta. I flera studier lyfts olika strukturella aspekter fram, exempelvis vilka typer av insatser Arbetsförmedlingen erbjuder kvinnorna, myndigheternas bemötande, tillgång till barnomsorg, föräldraförsäkringens utformning och diskriminering bland arbetsgivare.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.


Anf. 144 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jag blir lite yr av turerna runt förhandlingen. Josefin Malmqvist sa att det var en tuff förhandling med de tre partierna om Jämställdhetsmyndigheten. Moderaterna bjöd på tufft motstånd. Sverigedemokraterna var tydligen inte det parti som gjorde så. Då finns bara ett parti kvar. Det måste ha varit Kristdemokraterna som slogs för Jämställdhetsmyndighetens fortlevnad. Det finns inget annat sätt att förstå detta på.

När jag läser beredningen av ärendet var Kristdemokraterna inte för Jämställdhetsmyndigheten. Då måste det ha skett något i Kristdemokraternas inställning till Jämställdhetsmyndigheten. Vi började bereda betänkande AU1 för några veckor sedan, och sedan var det vägen fram till den tuffa förhandlingen med SD och Moderaterna, där man lyckades rädda Jämställdhetsmyndigheten fastän man själv inte ville ha den. Jag skulle vilja höra en kommentar.


Anf. 145 Sofia Damm (KD)

Fru talman! Jag förstår att Patrik Björck är besviken på att det inte blev någon nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten. Den var ju ett så lämpligt slagträ i debatten. Jag vill minnas att vi stod här för ett par år sedan, och då var det en svartvit debatt: Antingen är man för jämställdhet eller så är man mot jämställdhet. Allt hängde på en myndighet, och allt hängde på hur arbetet organiserades inom jämställdhetsområdet.

Den här debatten förtjänar så mycket mer. Den förtjänar verkligen seriositet, och det blir det inte när man fastnar i en debatt om huruvida man är för eller emot jämställdhet.

Det stämmer att vi inte har varit positivt inställda till Jämställdhetsmyndigheten. Det var flera andra partier som inte var det. Flera remissinstanser menade att man skulle slå undan benen på redan fungerande verksamheter. Vårt förslag gick ut på att skapa en form av delegation som skulle ha det övergripande ansvaret att se till så att verksamheterna inte skulle överlappa varandra. Det skulle inte vara en myndighet som tar redan fungerande verksamheter och slår sönder dem på det sätt som gjordes.


Anf. 146 Patrik Björck (S)

Fru talman! Varför jag fiskar i den här frågan handlar om seriositet. Jag vill påvisa med vilken oerhörd brist på seriositet budgeten har tagits fram. Tre partier har inte lyckats enas om det de är överens om. Det är inte ett skämt vi diskuterar i dag, fru talman, utan det är Sveriges budget för nästa år. De partier som driver igenom sitt förslag i finansutskottet kan inte ens komma överens i en fråga på ett utgiftsområde som partierna är överens om. De sitter i hårda förhandlingar - om vad?


Anf. 147 Sofia Damm (KD)

Fru talman! Jag vet faktiskt inte om det har varit hårda förhandlingar om just detta. Det jag däremot känner är ett skämt är att Patrik Björck är så upprörd över att en myndighet finns kvar som Patrik Björck säger gör ett bra jobb och vill ha kvar.

När det gäller just samarbetsproblem och vad som pågår i förhandlingsrummen tycker jag att det är lite magstarkt att en socialdemokrat uttalar sig. Det är ju de stora samarbetsproblem som Socialdemokraterna har ägnat sig åt som vi i den här budgeten har fått fokusera oss på att lösa. Ni har bortsett från dem. Ni har varit alldeles för fokuserade för att lösa dem, med Vänsterpartiet på ena sidan och Centerpartiet på andra sidan. Det kommer lite från fel ledamot, måste jag nog ändå tycka.


Anf. 148 Anna Johansson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att klargöra att vi socialdemokrater avstår från att delta i beslutet om anslagsfördelningen på utgiftsområde 13 eftersom regeringens förslag till ekonomiska ramar redan har avvisats av riksdagen. Det förtjänar dock att nämnas att det även på det här området till absolut största delen är regeringens budgetförslag som ligger till grund för politiken.

Anmärkningsvärt är att de högerkonservativa inte hade skrivit en enda rad som motivering till sin budget på det här området när de lade fram förslaget i utskottet. Om det berodde på att de helt delar regeringens uppfattning, att de inte kunde komma överens om gemensamma skrivningar eller helt enkelt bara totalt ointresse för politikområdet vet jag inte, men det gärna får företrädare för de partierna utveckla i debatten. Jag kan bara konstatera att hanteringen är både hafsig och oseriös. Sverige förtjänar bättre än att till delar styras på vad som möjligen hade kunnat användas som en gemensam debattartikel men definitivt inte håller måttet som statsbudget.

Fru talman! Alla människors lika värde och därmed lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter är fundamentet för oss socialdemokrater och utgångspunkten för vår politik. Inte minst gäller detta det politikområde vi nu diskuterar.

En väl fungerande integration gör det möjligt för människor som kommit till vårt land att både bidra till och delta i samhället fullt ut. För detta krävs insatser som gör att människor som kommit hit från helt andra delar av världen förstår vilket land de kommit till, hur samhället och arbetsmarknaden fungerar, vilka förväntningar som finns på alla som vill leva här och vilka rättigheter och skyldigheter man har. Därutöver krävs att hinder för människors delaktighet i form av diskriminering och segregation undanröjs och att insatser för att snabbt komma in i samhället sätts in så tidigt som möjligt.

I vårt samhälle förekommer det att rasism, diskriminering och segregation hindrar människor från att leva sina liv i frihet och med jämlika förutsättningar. Barnfattigdom, trångboddhet, utanförskap, bristande skolresultat och otrygghet är konsekvenser av ojämlikhet och segregation och måste brytas genom långsiktigt och strategiskt arbete i samverkan mellan många olika aktörer.

Delegationen mot segregation, Delmos, skapades för att följa och stärka arbetet mot segregation och för att sprida kunskap och goda exempel. Syftet har självklart aldrig varit att myndigheten på egen hand ska bryta segregationen. Däremot ska den bidra till att myndigheter och andra aktörer som Arbetsförmedlingen, polisen, bostadsföretag, skolan, socialtjänsten och civilsamhället arbetar effektivt och strategiskt. I en tid då det för de allra flesta av oss har blivit uppenbart att segregationen hotar att slita isär vårt samhälle och bidrar till hopplöshet, utanförskap och kriminalitet är det helt obegripligt att Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna i sitt budgetförslag vill avskaffa Delmos, dessutom utan att peka ut på vilket sätt de uppgifter de har ska tas över av andra.

På samma sätt är det svårt att förstå varför man ger sig på hemutrustningslånen och därmed riskerar att höja kommunernas kostnader för försörjningsstöd. Vi har faktiskt en socialtjänstlag i det här landet som föreskriver att människor har rätt till en skälig levnadsnivå. Dit får nog ändå sängar och kastruller räknas, som ju är det som är hemutrustning.

Fru talman! Arbete och svenska språket är nycklar till delaktighet och integration. Därför är det av stor vikt att utrikes födda får bra språkutbildning och stöd till arbete utifrån sina individuella förutsättningar. För oss socialdemokrater är det just detta som är kärnan i integrationspolitiken, en integrationspolitik som har blivit alltmer arbetsmarknadsinriktad.

De som har kommit till Sverige är inte en homogen grupp utan har olika bakgrund, utbildning och arbetslivserfarenhet. Därför behövs också flera olika insatser som banar väg till arbetslivet. Utbildningsplikt, kunskapslyft, ökad möjlighet att kombinera språkstudier med yrkesutbildning, snabbspår, jobbspår, extratjänster, introduktionsjobb och intensivår - reform för reform har regeringen förstärkt jobbfokuset och förbättrat etableringen av nyanlända. Parternas etableringsjobb ska nu också bli verklighet i början av nästa år, och vi ser fram emot att parterna kommer att börja teckna kollektivavtal för att så snabbt som möjligt komma igång med den nya formen för inträde på arbetsmarknaden. Tiden för nyanländas etablering på arbetsmarknaden har de senaste åren förkortats år för år, och målet är självklart att den tiden ytterligare ska förkortas.

Fru talman! Som jag nämnde tidigare är språket avgörande för att man ska kunna etablera sig på svensk arbetsmarknad. Språkplikt, förbättrad sfi och mer språkträning är några av de reformer som genomförts för att ytterligare stärka nyanländas och andra utlandsföddas språkkunskaper.

Jobb och egen försörjning ger självbestämmande, delaktighet och frihet att forma sitt eget liv. När fler utrikes födda kommer i arbete kan kompetensförsörjningen förbättras och skatteintäkterna öka. Vi har allt att vinna på en lyckad integration.

Etableringen på svensk arbetsmarknad ska vara jämställd. Kvinnor och män ska få samma möjligheter och likvärdigt stöd för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden, få jobb och försörja sig själva. Men det ser inte ut så i dag. Det händer fortfarande alltför ofta att kvinnor inte möts av samma krav och förväntningar som män. De får inte likvärdigt stöd och i mindre utsträckning den typ av stöd som oftare leder till arbete, som arbetsmarknadsutbildning och subventionerade anställningar.

Därför har regeringen på flera olika sätt förstärkt styrningen av Arbetsförmedlingen. Till exempel handlar det om att öka jämställdheten inom etableringsprogrammet och subventionerade anställningar. Man ska också vidta och planera åtgärder för att kvinnor och män ska få likvärdigt stöd, särskilt gäller detta utrikes födda.

Samtidigt är det viktigt att stöd ges utifrån individuella behov och de förutsättningar som varje person har. Många utlandsfödda kvinnor har kort utbildningsbakgrund och ingen eller liten relevant arbetslivserfarenhet. För dessa kvinnor har extratjänsterna varit en viktig insats som har gjort att fler fått möjlighet att få värdefull arbetslivserfarenhet och språkträning som ett första steg på vägen mot ett riktigt jobb. Det är därför mycket olyckligt att M, KD och SD i sin budget stoppar nya anvisningar till extratjänster.

Inom arbetsmarknadsutbildningen ser vi nu en ökning av andelen nya beslut som går till kvinnor. Det är ett resultat av det regeringsuppdrag jag nämnde tidigare. Det går alltså att vända utvecklingen, men det krävs politisk vilja och tydlig styrning för att etableringen ska bli mer jämställd.

I Sverige har vi numera starka normer om kvinnors arbetskraftsdeltagande. Vår välfärd med utbyggd förskola och äldreomsorg skapar goda förutsättningar för både män och kvinnor att förvärvsarbeta. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har dessutom reformerat föräldraförsäkringen och avskaffat vårdnadsbidraget för att förkorta den tid det tar för utrikes födda kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden. Och det ger resultat. Till detta kan läggas att folkbildningen, civilsamhället och kommunerna gör ett viktigt jobb för att stärka språket och vägen till jobb för föräldralediga.

På område efter område ser vi hur insatserna förbättras, men vi har lång väg kvar innan vi kan vara nöjda. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta arbeta för ökad jämlikhet och jämställdhet, för alla människors lika värde och rätt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag hänvisa till Socialdemokraternas och Miljöpartiets särskilda yttrande på detta område.

(Applåder)


Anf. 149 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Var du kommer ifrån definierar inte dig eller vart du ska.

Dessa ord är enkla och självklara för somliga och provocerande för andra. Så ser verkligheten ut i dag i vårt älskade Sverige. Det är polariserat. Det är ökade klyftor mellan stad och land, mellan insider och outsider och mellan generationer. Det handlar om jakten på syndabockar, förklaringar och lösningar - lite beroende på vilket perspektiv man väljer.

I dessa dagar när allt är uppochnedvänt och den här församlingen inte agerar särskilt logiskt känns det ändå tryggt att veta att det kommer en morgondag oavsett hur denna debatt slutar.

Men visst känns det trist att rasismen och populismen har fått den här framträdande platsen i rampljuset.

Fru talman! Häromveckan var jag i Skärholmen på en högstadieskola, inte för att värva röster från åttondeklassare utan för att samtala om livschanser, om vikten av att sköta skolan och kämpa samt framför allt om vikten av att inte ta på sig offerkoftan, eller becknarväskan för den delen.

Visst är det så att vi föds med olika förutsättningar. Men det som definierar oss är ändå vår förmåga att förvalta den lott som vi har fått utan att ta alltför många genvägar, fly från ansvaret och ställa oss utanför det gemensamma.

Men någonstans har samhället, som vi är satta att förvalta och utveckla, ett ansvar att leva upp till sin del av avtalet, kontraktet eller vad man nu vill kalla det. Det går liksom inte att äta kakan och ha den kvar, som vissa verkar tro. Och mitt herrskap, problem kan man sminka över ett tag, men förr eller senare kommer verkligheten i kapp oss vare sig vi vill det eller inte.

Fru talman! De flesta känner till namnen på de stadsdelar som ofta nämns i svarta rubriker. Det är rubriker som talar om brott, otrygghet, utanförskap och arbetslöshet. Många av dessa områden listas av polisen som utsatta. Dessa stadsdelar blir välkända men också ökända. Människorna där sätts i fack, stigmatiseras och får ännu sämre förutsättningar att komma vidare.

Problemen måste tas på fullaste allvar. Sverige kan inte på 2020-talet låta otrygghet och sociala problem i vissa områden drabba den breda majoritet som lugnt vill gå till jobbet, till småföretaget, och som kämpar för sina barns framgångar i skolan och för ett bättre liv. Vi behöver bryta grogrunden för brottsligheten - utanförskapet - och bekämpa den med samma beslutsamhet.

Det går att vända utvecklingen i utanförskapsområden. Det har lyckats på flera håll i landet. Klockaretorpet i Norrköping och Gårdsten i Göteborg är exempel på stadsdelar som har förts bort från polisens lista över utsatta områden. Utöver Klockaretorpet, Rannebergen och Gårdsten finns det exempel på förorter och kvarter i städerna som en gång ansågs omöjliga att vända bort från kriminalitet och misär men som i dag är extremt attraktiva boendemiljöer. Detsamma gäller i många andra städer världen över. Det går att vända utsatta områden.

Viktiga steg har de senaste åren tagits för att förbättra integrationen och för att ge människor i utsatta områden anledning att känna hopp och framtidstro. Arbetet för att reformera arbetsrätten och den världsunika omställningen, och därmed också minska tudelningen på arbetsmarknaden, fortgår.

Införandet av intensivåret för nyanlända kommer att leda till bättre språkutbildning, praktikplatser, nystartsjobb och samhällsorientering. En rad satsningar har gjorts för att sänka företagens kostnader, rädda jobben under pandemin och stimulera investeringar.

Reformeringen av Arbetsförmedlingen fortgår som en viktig del av den historiska transformation av svensk arbetsmarknad som blev resultatet av januariavtalet.

Allt detta har varit viktiga reformer. Men mycket av arbetet återstår. Närmare 200 000 människor är i dag i långtidsarbetslöshet, och arbetslösheten är som bekant direkt korrelerad till utanförskapet och segregationen. Därför är det Centerpartiets mening att en kraftsamling behöver ske för att vända utvecklingen i de områden som i alltför hög grad präglas av utanförskap.

För att Sverige ska stå starkt nu och i framtiden behövs effektiva reformer med ett tydligt jobbfokus som förbättrar mottagningen av nyanlända. Vi behöver fortsätta genomföra strukturreformer för att skapa förutsättningar för minskad tudelning på svensk arbetsmarknad - en arbetsmarknad som samtidigt har ett stort kompetensförsörjningsbehov med demografiska utmaningar och med snabbare utvecklingstakt och omställningsbehov.

Fru talman! Samtidigt som det finns ett gap i fråga om sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda finns det också ett gap mellan utrikes födda män och kvinnor. Integration är därmed också en fråga om jämställdhet. Särskilt kvinnor som är utrikes födda och som har flytt från sitt hemland har svårt att snabbt komma i arbete. Den inledande tiden i Sverige domineras alltför ofta av hushållsarbete och barnpassning, vilket kraftigt minskar chansen att komma in i arbete. Tiden i föräldraförsäkring bör därför kraftigt begränsas och språkutbildning påbörjas parallellt med eventuell föräldraledighet, till exempel med hjälp av Centerpartiets förslag om införande av integrationsförskolor.

Det är viktigt med en tydlighet från samhällets sida när det gäller grundläggande värderingar om människors lika rätt och värde. Ekonomiska ersättningar till hushåll, till exempel ekonomiskt bistånd, bör som regel betalas ut jämnt mellan makar. Rätten till tolk måste också upprätthållas bättre än den gör i dag. Barns möjligheter att agera tolk till sina föräldrar bör kraftigt begränsas. Bemötandet från myndigheter måste också i högre grad spegla att samhället har samma förväntningar på kvinnor och män att integreras och komma i arbete.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis prata om den budget som vunnit den här kammarens acceptans. Jag hade gärna yrkat bifall till Centerpartiets budgetförslag. Det är klart bäst. Det kan alla centerpartister intyga. Men nu går det inte. Då har vi framfört våra synpunkter i ett särskilt yttrande.

På grund av reglerna kunde jag tyvärr inte begära replik på Sverigedemokraternas inlägg här i kammaren. Att man med främlingsfientliga motiv som bakgrund väljer att omvandla ett lån till bidrag och skicka notan till kommunsektorn är märkligt. Att Moderaterna har köpt det och har blivit Sveriges nya bidragsparti är nästa bekymmer. Sedan har den sverigedemokratiska ledamoten mage att påstå att detta skulle stå i någon typ av korrelation till ersättningar till äldre - nej. Att det är pengar som människor betalar tillbaka är väl bättre än att pengarna betalas ut i bidrag? Då har samhället lite mer pengar att fördela än om pengarna skulle betalas ut som bidrag.

Det är viktigt att göra sin hemläxa.


Anf. 150 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag tänkte säga några ord om de förslag på området etablering där det blåbruna budgetalternativet har ändrat i regeringens proposition.

Det första och det största handlar om Delmos, myndigheten Delegationen mot segregation, som föreslås läggas ned. Och under 2022 förväntas den arbeta just med den egna avvecklingen.

Det är ganska intressant att konstatera hur detta har hanterats i den budgetreservation som dessvärre gick igenom i riksdagen den 24 november. Denna punkt hör till de fåtal förslag som de tre partierna har kunnat snabbförhandla, vilket i sin tur möjligen har underlättats av att alla tre i sina respektive budgetmotioner har med ett förslag om nedläggning. Men jag noterar att i samtliga dessa budgetmotioner gör man ändringar i anslagen genom att ungefär halvera de pengar som ska gå ut till myndigheten. Man ska dra ned med 9 miljoner kronor. Den halveringen finns inte med i den mini-servettskiss som partierna lade fram tillsammans under riksdagsbehandlingen, utan det är bara själva beslutet att inleda nedläggningen man föreslår.

De anmärkningsvärda här är alltså att samtliga blåbruna partier har med ett förslag som de rimligen har vetat inte går att genomföra med de budgetmedel de samtidigt föreslår. Detta är en av väldigt många indikationer på hur oseriöst och oansvarigt dessa partier har agerat när de har tagit fram sitt budgetförslag - som ska vare vara det sammanhängande alternativ som man önskar styra Sverige efter.

Det är också intressant att titta på hur argumentationen för nedläggningen ser ut. Sverigedemokraterna säger i sin egen budgetmotion att det är en direkt effekt av att alla pengar som läggs under anslaget till åtgärder mot segregation ska strykas. Därmed tänker man sig att Delegationen mot segregation, som arbetar med handläggning av ansökningar om sådana medel, inte behövs. Detta är väl i och för sig inte så konstigt resonerat av ett parti vars själva grundfundament är kampen för segregation och mot integration.

Jag kan dock konstatera att dessa åtgärdspengar är kvar i det samlade blåbruna förslaget men att man ändå vill lägga ned Delmos - numera med den tämligen fascinerande motiveringen att segregationen bäst motverkas genom reformer som gör att fler har ett jobb att gå till, att fler lär sig svenska och att fler går ut skolan med fullständiga betyg. Det låter i och för sig som bra, viktiga och skojiga saker, men det är också helt frikopplat från vad den samlade blåbruna politiken faktiskt går ut på.

Det gäller särskilt om man hade lagt fram en samlad budget med utgångspunkt i partiernas respektive budgetmotioner. Nu har man inte orkat förhandla färdigt något sådant eftersom det centrala har varit själva skapandet av den kramgoda stämningen med Sverigedemokraterna snarare än politikens innehåll, men det är ju dit vi får blicka om vi vill se vad som så att säga finns i pipeline om dessa partier skulle få mandat att sätta ihop en mer heltäckande ekonomisk politik för Sverige.

Det finns inga reformer som gör att fler har ett jobb att gå till att hämta hos dessa servettskissörer. Skulle man framöver få fortsätta med sin avlövningspolitik för den gemensamma välfärdssektorn och med sin bristande vilja att genomföra nödvändiga investeringar för Sverige skulle effekten vara att färre har ett jobb att gå till.

Inte heller kommer fler att gå ut skolan med fullständiga betyg med den unikt långtgående marknadsskola som den svenska högern med en sådan faktaföraktande intensitet försvarar - inte sällan på väg genom svängdörrarna till lobbyn för fri dragningsrätt på offentliga medel.

Fler ska dock tydligen lära sig svenska för att segregationen ska motverkas. Men det är inte helt klart hur nedläggningen av en liten myndighet som arbetar med projektansökningar, forskningsförmedling och utveckling av offentlig statistik ska bidra till att fler lär sig svenska.

Fru talman! Segregationen handlar om platsbunden ojämlikhet, eller för att citera lite grann från just Delmos informationsrika hemsida: "Segregation innebär att människor lever och verkar separerade från varandra." Lite längre ned står det: "Uppdelningen kan leda till ojämlika livsvillkor och även till problem som drabbar hela samhället." Det är just de här sakerna som Delmos, sakligt och lågmält, arbetar med.

En stor insats som Delmos har genomfört, vilket faktiskt är mycket imponerande sett till myndighetens begränsade resurser, är skapandet av ett omfattande verktyg för att visualisera statistik om segregationen på olika geografiska nivåer. Myndigheter, kommuner, journalister och andra kan genom det verktyget själva få svar på relevanta frågor, vilket i bästa fall också kan leda till en mer kunskapsbaserad hantering av sådant som de arbetar med.

Det är beklagligt och kan även framstå som ganska märkligt att detta arbete ska göras till föremål för politiskt poängplockande från det blåbruna hållet. Det är uppenbart att man ska se detta som signalpolitik ämnad att nå ut bland supporterskaror som är än mer aktivt ointresserade av eller fientligt inställda till just fakta och kunskap.

Fru talman! Nyligen hade den högerextrema publikationen Nya Tider, som tidigare bland annat uppmärksammats för sina uppmaningar till läsekretsen att göra hembesök hos journalister, en artikel om just Delegationen mot segregation. I artikeln går man bland annat igenom bostadssituationen för myndighetens generaldirektör samt dess insynsråd, som man på felaktiga grunder verkar tro är något slags styrelse.

Man skriver att det i insynsrådet finns två icke-etniska svenskar, och det handlar alltså om mig och om Leila Ali-Elmi från Miljöpartiet. Där finns också uppgifter om hur mycket olika personers lägenheter eller hus värderas till. Språkbruket och infallsvinklarna är bekanta för oss som länge har tvingats möta högerextrem propagandaproduktion i olika former.

Jag ska inte göra det till en vana att referera till den här typen av publikationer, men i det här fallet ger det en fingervisning om att vissa organisationer eller personer ibland råkar bli till hatobjekt i de här kretsarna. Det som oroar mig är att jag ser hur sådana bisarra föreställningar och kampanjer också söker sig in i och påverkar den mer etablerade högern, och jag tror att det är något som borde bekymra långt fler än oss som är här i kammaren i dag.

Fru talman! De blåbruna budgetändringarna innebär också ett avskaffande av möjligheten till så kallat hemutrustningslån. Det handlar alltså om en liten summa som man kan låna, med ränta, för att köpa saker till sitt första hem i Sverige. Som tydliggörs på CSN:s hemsida kan det "exempelvis vara soffa, tv, barnsäng och saker till köket". Motiveringen till avskaffandet är att detta enligt de blåbruna försämrar drivkrafterna till arbete och egen försörjning.

Människor skulle alltså sluta arbeta eller låta bli att söka arbete för att i stället begrunda en barnsäng eller en kastrull. Argumentationen är hämtad från Moderaterna och vittnar möjligen om en begränsad erfarenhet av interaktion med reellt existerande människor. Men det är i praktiken ett svepskäl; här är det politiska impulser mer i linje med sverigedemokratiska ledamöters som är det styrande. Det blir då viktigt att angripa allt som ens har potential att göra livet något lite lättare för människor som har tagit sin tillflykt till Sverige.

Man kan säga att det är ett slags ondhetssignalering, för att parafrasera ett uttryckssätt från de miljöer som de blåbruna partierna nu är en del av och utvecklar. Som vi fick höra exempel på tidigare i dag blir rasismen från det hållet också mer oförblommerad när detta parti bjuds längre in i värmen av Moderaterna och Kristdemokraterna. Vi hörde något slags gladvariant av en diskussion om etnisk rensning tidigare, och nu går Moderaterna och Kristdemokraterna alltså till val på att bjuda in dessa företrädare att bli statsrådsämnen också. Jag vill bara säga det: Ni ska inte tro att vi som så att säga står i den vassa änden av rasismen ska glömma eller förlåta.

Fru talman! Jag noterar att Centerpartiet i sitt särskilda yttrande också kritiserar de två beslutsförslag jag har nämnt i mitt anförande. Det fick vi höra här. Det finns alltså egentligen ingen majoritet för dem i riksdagen. Nu har vi det läge vi har med tanke på hur det gick i budgetomröstningen i november, men låt oss hellre titta framåt - det skulle kunna gå att ordna till detta exempelvis i samband med vårändringsbudgeten, så som gjordes 2019 när M-KD-servettskissen gick igenom med stöd från Sverigedemokraterna. Men då krävs samtal och förhandlingar.

Tills vidare konstaterar jag att Sverige behöver en helt annan politik för etablering och integration. Det handlar om en politik för att ta tag i stora samhällsfrågor, en politik som tar tillbaka kontrollen och en politik som är inriktad på att minska ojämlikheten och utmana de strukturella hinder som finns för människor att ta en plats i samhället. Regeringens proposition är på många sätt otillräcklig i detta avseende, men de blåbruna förändringar som röstades igenom i riksdagen gör problemen värre på punkt efter punkt.

Jag hänvisar i övrigt till Vänsterpartiets särskilda yttrande i betänkandet och till vårt sammanhängande och heltäckande budgetförslag, som lagts fram för riksdagen.


Anf. 151 Roger Haddad (L)

Fru talman! Vi från Liberalerna ställer oss också bakom det särskilda yttrande som vi anmält eftersom vi inte deltar i beslutet i budgetdelen.

Det här politikområdet är ju oerhört centralt. Det handlar om jämställdhetspolitiken, som min kollega Malin Danielsson lyfte upp tidigare i debatten. Vi från Liberalerna har en kraftig förstärkning av jämställdhetsarbetet och jämställdhetspolitiken. Det gäller inte bara jämställdhetspolitiken generellt, utan det gäller i synnerhet något som några har berört, nämligen Arbetsförmedlingens uppdrag och hur man stöttar och ger män och kvinnor samma möjligheter. Det ska finnas krav på både män och kvinnor, men det ska också finnas möjligheter.

Jämställdhetsuppdraget och jämställdhetsarbetet togs upp av Socialdemokraterna. Så sent som för några veckor sedan kom det dock en granskningsrapport som underkände Arbetsförmedlingens jämställdhetspolitiska mål, bland annat när det gäller arbetsmarknadspolitiska program, råd, stöd, vägledning och upphandlade program som Arbetsförmedlingen erbjuder. Därför har Liberalerna begärt att Arbetsförmedlingen kommer till arbetsmarknadsutskottet på torsdag för att redovisa och besvara frågor som vi har när det gäller jämställdhetsmålen inom Arbetsförmedlingen.

I detta korta men viktiga betänkande drar regeringen märkligt nog slutsatsen att åtgärder både inom detta utgiftsområde, som handlar om jämställdhet och integration, och på andra områden har bidragit till att minska och motverka segregation och till att förbättra situationen i områden med socioekonomiska utmaningar.

Fru talman! Jag tillhör inte de politiker som vill överdriva, men jag vill heller inte sopa problemen under mattan. Jag har jobbat politiskt i ett av de så kallade utsatta områdena, i min kommun Västerås, i 18 år. Det räcker inte att man pratar om problemen, utan det måste också finnas en politisk majoritet. Det krävs att man vill förändra, bryta segregationen, satsa på förskolan, se över ordförråd, införa språkförskola för barn och stötta civilsamhället.

Anledningen till att många av de här områdena är kvar på polisens lista över utsatta områden är att ingenting har hänt under många år eller att ansvariga politiker har tittat bort eller blundat. Jag vet inte hur många gånger jag har kritiserats av socialdemokratiska företrädare på olika nivåer för att jag pratar om utvecklingen i de här områdena.

Ni socialdemokratiska företrädare refererar till betänkandet och till att situationen när det gäller områden med socioekonomiska utmaningar har blivit bättre. Berätta nu för mig: Har sysselsättningen ökat? Har långtidsarbetslösheten utvecklats åt rätt håll? Hur är situationen för de utrikes födda kvinnorna?

Vet regeringen - eller Arbetsförmedlingen, för den delen - över huvud taget hur det ser ut inom etableringen av sfi-undervisningen? Jag har försökt att få svar på den frågan de senaste veckorna, men det är ingen som kan svara på den.

Hur kan ni stå här i talarstolen och berätta att det går åt rätt håll? Handlar det om utvecklingen i de utsatta och särskilt utsatta områdena, med socioekonomiska utmaningar, där vi ser lägre inkomster, lägre utbildning och lägre sysselsättningsgrad och där skillnaderna ökar?

År 2015 fanns det 53 områden på polisens lista över utsatta områden; nu finns det 61 områden. Det handlar inte bara om kriminalitet, utan det handlar även om de frågor som vi pratar om - om utanförskapet generellt sett.

Det här är ju taget från regeringens budget, som lades på riksdagens bord, där man drar slutsatsen att man har förbättrat situationen i områdena med socioekonomiska utmaningar. Jag menar att detta inte är en bild som överensstämmer med verkligheten, fru talman.

Liberalerna vill se en annan politisk inriktning inom rättsväsendet och ett statligt huvudmannaskap för skolan. Detta skulle på allvar öka likvärdigheten och förbättra villkoren i hela landet, oberoende av stadsdel och kommun.

Liberalerna vill också se att vi prioriterar obligatorisk språkförskola. Detta är ett liberalt förslag. Det har utretts av regeringen, men nu är det dags för leverans. Det finns för många nyanlända kvinnor och för många familjer med utrikes bakgrund som har ett för lågt deltagande i förskolan och i barnomsorgen.

En annan indikator som visar att det inte alls går åt rätt håll generellt sett är regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen. Där står det att andelen inskrivna utan aktivitet i etableringsprogrammet ska minska väsentligt. Detta om något är väl ett erkännande av att vi har stora problem såväl med segregation som med statens integrationspolitik.

Jag är oerhört stolt över att vi införde etableringsreformen 2010, men den måste justeras och reformeras med krav och fokus på språk och utbildning för att få ut fler män och kvinnor på arbetsmarknaden.


Anf. 152 Leila Ali-Elmi (MP)

Fru talman! Segregationen gör i dag att fattigdom och utländsk bakgrund sammanfaller. Det är ett samhällsproblem som i grunden inte har någonting med migration eller etnicitet att göra. Förortens invånare har varierat, men fattigdom, socialt utanförskap och hopplöshet har förenat dem genom decennier.

För att vi som samhälle ska kunna komma till rätta med segregationen måste vi riva de hinder som står i vägen för integrationen. Ett av de största av dessa hinder är att integrationsdebatten präglas av rasism och fördomar som står i vägen för kloka och hållbara beslut.

I stället krävs en ekonomisk politik som minskar fattigdom och skapar goda förutsättningar för alla som växer upp i Sverige, oavsett var de eller deras föräldrar kommer ifrån. Fattigdom har alltid varit en riskfaktor för ohälsa, kriminalitet och andra problem.

Fru talman! Varenda unge ska ha rätt till en god utbildning, vård ska ges efter behov och samhället ska backa den som har det svårt. Det är denna välfärd som Sverige har byggt upp under decennier. Det är en välfärd värd att kämpa för och försvara.

Men i dag gör skolsegregationen att inte alla barn får samma chans till en bra utbildning. Diskriminering ger utlandsfödda sämre vård, och en hårdnande retorik lägger allt oftare skulden på dem med svagast resurser. Ojämlikhet och ekonomiska klyftor ökar segregationen, försämrar tilliten mellan människor och göder rasism. Därför är det inte bara nyanlända personer som förlorar på segregationen, utan hela vårt samhälle förlorar på segregation.

Fru talman! I dag har vinstintresset fört in marknadslogiken i skolan. Den driver i sin tur på skolsegregationen. Den som vill tjäna pengar kan "cherry-picka" lönsamma elever, medan barn som behöver mer stöd blir kvar på andra skolor. Marknadslogiken gör lärare till servicepersonal, föräldrar till kunder och barn till pengapåsar. För en jämlik skola måste vinstintresset bort ur skolan.

I dag är det de barn som har sämst förutsättningar med sig hemifrån som gång på gång glöms bort. Det är de barnen som i lägst utsträckning går på förskola. Det är de barnen som går i de skolor som har lägst andel utbildade lärare. Det är de barnen som inte har rätt till fritis, eftersom deras föräldrar är arbetslösa. I stället driver de runt på torgen, där kriminella gäng står redo att rekrytera dem.

Fru talman! Det finns de i den här församlingen som ropar efter hårdare tag mot just de här barnen och som menar att det inte är fattigdom eller strukturer som är problemet utan var deras föräldrar kommer ifrån.

Högljudda röster gör allt för att misstänkliggöra, svartmåla och ge näring åt fördomar. Men rädsla och hat löser inga problem och bygger inget hållbart samhälle. Det ger syndabockar att fokusera sin vrede på, men problemen kvarstår. Dessutom försvåras integrationen ytterligare.

Det är betydligt enklare att sparka på den som står utanför än att skapa de förutsättningar som krävs för att alla ska kunna komma in. Men det är en farlig strategi som varken skapar trygghet eller gemenskap i samhället.

Trygghet bygger vi i stället genom att skapa förutsättningar för människor att mötas och lita på varandra. Trygghet bygger vi genom en politik som minskar klyftorna och stärker välfärden för alla.

Fru talman! Integration är en ömsesidig process. Jag vet att det är många i den här församlingen som motsätter sig den idén. Det är en process som ställer krav både på den som är ny i samhället och på samhället som helhet. Vi kan inte tro att nyanlända ska integrera sig i ett eget hörn och att de när de väl är färdiga med det ska komma över och joina resten av samhället. Så fungerar inte saker och ting, ärligt talat.

En invandrad person kan inte integreras om hon inte inkluderas. Därför är det av största vikt att nyanlända människor tidigt inkluderas i det svenska samhället. Språkkunskaper, samhällskunskap, tillgång till utbildning, jobb och bostad är centralt för att få förutsättningar att skapa sig en framtid här.

Under de två senaste mandatperioderna har stora insatser gjorts på de här områdena, men mer behöver göras för att bryta segregationen. Ur det perspektivet är det obegripligt att ett förslag om att lägga ned Delmos, Delegationen mot segregation, tycks vinna riksdagens stöd och att man på detta sätt vill försvåra arbetet med att motverka den oroväckande utvecklingen med gängkriminalitet och skjutningar som vi kan se runt om i landet.

Delmos roll som expertmyndighet är central för arbetet mot segregation. Det är av stor vikt att det arbete vi bedriver mot segregation kan utföras samlat och långsiktigt om det ska kunna vara effektivt och framgångsrikt. Att lägga ned Delmos är både dåligt för arbetet mot segregation och en oansvarig ekonomisk politik, ärligt talat.

Integrationen i Sverige ska vara bäst i världen. Den ska öka jämlikheten, värna jämställdheten och ge förutsättningar för ett samhälle som håller ihop. Om vi ska nå dit måste vi tala om vilken politik som gör skillnad på riktigt och inte ta den enkla vägen att skylla allt på en redan utsatt grupp i samhället. Det är inte nog med att det inte löser problemen. Det skapar nya problem som är svåra att överskåda.

Den politiska retoriken och engagemanget måste bli mer inriktade på att hitta lösningar och vägar framåt. Det finns de som vill utmåla Miljöpartiets politik som blind inför de utmaningar som finns i samhället kopplat till integration. Jag menar i stället att vi är ett av de få partier som fortfarande vågar möta dessa utmaningar utan att landa i förenklade slutsatser.

Det gör vi genom att fokusera på en politik som bidrar till att förbättra nyanländas förutsättningar att etablera sig och bli delaktiga i samhället. För att integrationen ska fungera behöver människor mötas av möjligheter, inte av motstånd och misstänksamhet.

Fru talman! Avslutningsvis: Som vi anför i vårt särskilda yttrande anser jag att det är förslagen i budgetpropositionen som ger bäst förutsättningar för minskad segregation och bättre integration och inte utskottets förslag.

(Applåder)


Anf. 153 Mats Green (M)

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, det vill säga det gemensamma budgetförslag som arbetats fram från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Fru talman! Invandring ska vara bra för Sverige. Den ska vara till nytta för Sverige och för dem som bor, lever och verkar här. Svensk politik har aldrig tagit integrationsproblemen på allvar och därför inte heller fattat de politiska beslut som krävs. Resultatet är ett djupt utanförskap bland många invandrare, och därför behövs nu en helt ny integrationspolitik.

För ett land som Sverige är framgångsrik internationalisering en överlevnadsfråga. Våra världsledande företag berikar andra länder, och hundratusentals människor som kommit hit under årens lopp berikar vårt land med kultur, kunskap, entreprenörskap och skattepengar. Det är avgörande för vår framgång.

Men Sverige har under lång tid misslyckats med integrationen samtidigt som allt fler sökt sig hit. I dag är var femte person född utomlands, och bara de tio senaste åren har över 400 000 asylrelaterade uppehållstillstånd beviljats. Politiken har i decennier hoppats på att allt ska gå bra men inte gjort det som krävs. Resultatet är ett farligt och förlamande utanförskap bland många invandrade.

Fru talman! Helt nya siffror från riksdagens utredningstjänst, som bland annat vi moderater tagit fram, visar att 675 000 vuxna som invandrat inte är självförsörjande utan beroende av bidrag för sin försörjning. Sverige ligger nästan sämst till i Europa vad gäller sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda. Sverige är också det land där det lönar sig minst att jobba, att gå från bidrag till arbete.

Magdalena Andersson har under sina sju år som finansminister varit huvudarkitekten bakom den misslyckade politiken. Nu heter det från Magdalena Andersson att vi ska vända på alla stenar. Det är den nya talepunkten från det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen. Det är alltså alla stenar de själva gömt sig under i förnekelsen av allt från integrationen, migrationen, kriminaliteten och långtidsarbetslösheten.

Fru talman! Först krävs probleminsikt. Sedan 1970-talet har en bärande idé i svensk politik varit att integration handlar om en process från två håll, där både invandrare och infödda ska integreras i ett nytt multikulturellt samhälle. Den ansatsen leder fel. Det handlar om en nödvändig praktisk anpassning för att fungera i det svenska samhället, att respektera de lagar, seder och bruk som gäller här.

Fru talman! Ska Sverige lyckas med integrationen måste vi både höja ambitionsnivån och mäta hur det faktiskt går. Därför föreslår vi moderater ett nytt övergripande mål att invandringen sammantaget ska vara bra för Sverige. Det gäller inte för varje individ eller varje år, men som helhet och över tid. Precis som på andra områden bygger legitimiteten för invandrings- och integrationspolitiken på att den gör Sverige bättre, inte sämre.

Integrationen sker inte i något slags vakuum utan står i direkt relation till migrationen. Om integrationsproblemen ska lösas måste vårt asylmottagande vara betydligt lägre än det är i dag. Det kräver en politik som minskar antalet migranter som söker sig hit, bland annat tydliga försörjningskrav för anhöriginvandring och att invandrare successivt får kvalificera sig till bidrag och välfärdsförmåner genom arbete.

Därför, fru talman, är våra tre partier överens om att gemensamt verka för migrationspolitiska reformer efter nästa val utifrån följande utgångspunkter: att asyllagstiftningen anpassas efter den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten, att arbetskraftsinvandringen begränsas genom bland annat förbud mot spårbyte och att arbetet mot illegal invandring och personer som befinner sig i Sverige illegalt prioriteras.

Jag skulle kunna kommentera mycket som sagts här av företrädare för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi får väl möjlighet att debattera sedan, för jag noterar att ett antal repliker är begärda.

Jag vill egentligen bara kommentera en sak som Socialdemokraternas Anna Johansson sa. Hon tog bland annat upp etableringsjobben, som regeringen nu ska införa.

Hade jag varit politisk sekreterare till Anna Johansson hade jag sagt att vad hon än gör ska hon aldrig någonsin ta upp etableringsjobben. Varför inte? Jo, därför att Anna Johansson stod här 2018 och förklarade att nästa år kommer etableringsjobben. Låt oss då komma ihåg att etableringsjobben arbetades fram av arbetsmarknadens parter före förra valet, och 2018 stod Anna Johansson här och förklarade att nästa år kommer etableringsjobben. År 2019 stod Anna Johansson här och förklarade att nästa år kommer etableringsjobben. År 2020 stod Anna Johansson här och förklarade att nästa år kommer etableringsjobben. Nu, tre år efter att förslaget lades fram, står Anna Johansson fortfarande här och säger att nästa år kommer etableringsjobben.

Det säger ganska mycket om den här regeringens senfärdighet när det gäller i stort sett alla arbetsmarknadspolitiska insatser att man tre år senare trots alla återupprepade löften fortfarande inte har infört etableringsjobben, som framför allt riktar sig till de utrikes födda som aldrig någonsin fått in en fot på den svenska arbetsmarknaden till att börja med. Vi har möjlighet att debattera mer i replikerna sedan, men jag tycker att det är något provocerande att man fortfarande står här och lovar att man ska införa etableringsjobben när man inte gjort det på tre år.

Avslutningsvis, fru talman: Jag har nu bara räknat upp en liten del av allt som behövs för en långsiktigt hållbar integrationspolitik. I Sverige ska alla med egen kraft kunna bygga en bra framtid för sig själva och sina barn. Men i dag splittrar den misslyckade integrationen vårt samhälle på ett farligt vis. Det berör hela vårt land och alla som bor, lever och verkar här. Men vi är övertygade om att det går att vända utvecklingen och samla en majoritet av svenska folket - alldeles oberoende av ursprung - till en ny och bättre kurs. Denna budget är det första steget till det.

(Applåder)


Anf. 154 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Jag vet att vi alla vill åka hem till våra nära och kära. Men jag har försökt få svar från Mats Green på ett par frågor, både enskilt och i utskottet. Nu tänker jag att det är tredje gången gillt och håller tummarna för att jag får svar på frågorna.

Jag ska ärligt säga att jag också blev väldigt konfunderad av Mats Greens anförande. Det väckte en hel del nya frågor.

En av dem rör det som Mats Green sa om att det är svårt att gå från bidrag till arbete. Mats Green kan ju fundera till onsdagens debatt på varför man i så fall höjer alla bidrag som går att höja om det här är problematiskt. Men den debatten tar vi på onsdag.

Frågan i dag handlar om varför Moderaterna tillsammans med SD och KD väljer att omvandla ett lån till ett bidrag och skicka notan till kommunsektorn. Det är 167 miljoner kronor, och finansieringsprincipen måste gälla. Det gör den inte, så jag undrar hur Moderaterna har tänkt. Det är ena frågan.

Den andra frågan handlar om nedläggningen av Delmos. Tycker Mats Green och Moderaterna att det är rimligt att man lägger ned en myndighet på det här sättet - att man från ett år till ett annat liksom bara kapar den? Det är en myndighet som ansvarar för att baserat på kunskap och fakta fördela 500 miljoner kronor i statsbidrag. Är det inte bättre att man använder de 18 miljoner som myndigheten kostar till att använda de här 500 miljonerna mer effektivt?


Anf. 155 Mats Green (M)

Fru talman! Jag kan börja med den sista frågan.

Först lite faktakorrigeringar av det som ledamoten säger. Nej, Delmos fördelar inte 500 miljoner. Man fördelar 250 miljoner. De andra 250 miljonerna fördelas av Socialstyrelsen.

När det gäller Delmos rent generellt ska vi komma ihåg att Sverige inte löser sina stora segregationsproblem med fler myndigheter. Hade det löst Sveriges segregationsproblem hade vi inte haft några segregationsproblem över huvud taget till att börja med. Jag har all respekt för Delmos; jag sitter själv i insynsrådet där. Men vi ska komma ihåg att Delmos har 15 anställda. Det vi behöver fokusera på är riktiga insatser för att lösa segregationen. Det är framför allt att få fler människor in på arbetsmarknaden, inte fler myndigheter i Sverige.

Den andra frågan gäller hemutrustningslånen, som de facto alltid har varit ett hemutrustningsbidrag. Det är det som det har varit från början. Högt räknat skulle det här möjligtvis innebära ökade kostnader för hela kommunsektorn på maximalt 40 miljoner kronor. Det är om vi räknar högt, men låt oss vara generösa och göra det.

Låt oss dock komma ihåg att vår budget från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tillför kommunsektorn 3 miljarder mer i förhållande till möjligtvis knappt 40 miljoner i ökade kostnader. Jag tror att vi behöver sätta in det här i sitt rätta perspektiv.

Framför allt handlar det om att göra det som centerkommunstyrelseordförandena skriver brev till mig om: att få en hållbar migrations- och integrationspolitik där inte alla kostnader vältras över på kommunsektorn.


Anf. 156 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Jag tackar Mats Green för uppläxningen om vad centerkommunstyrelseordförandena de facto gör, vilket dock inte stämmer. De hör av sig till sina centerkollegor.

Det är alltså så här: 167 miljoner ska bli 40 miljoner, och finansieringsprincipen inom ramen för det här utgiftsområdet ska inte gälla. Det är vad man säger. Sedan säger Mats Green att de här 18 miljonerna inte är effektiva och så vidare. Så tolkar jag icke-svaren som jag fått i utskottet vid ett tillfälle.

Jag vill också passa på att ställa en annan fråga. Mats Green nämnde att invandringen över tid på något sätt ska vara positiv. Då undrar jag lite grann hur Mats Green och Moderaterna har tänkt räkna på det.

För några år sedan skrev jag en debattartikel i Expressen om invandringens kostnader och intäkter. Jag uppmanar Mats Green att läsa den, för så enkelt är det inte att mäta saker. Vi kan gå tillbaka i historien och laborera fram och tillbaka med vad som ska anses vara intäkter och vad som ska anses vara kostnader.

Jag vill för den här debattens skull få höra hur Mats Green och Moderaterna har tänkt räkna på detta, så att alla får en chans att berika kunskapsläget.


Anf. 157 Mats Green (M)

Fru talman! Jag visar gärna upp de mejl och skrivelser som jag har fått från centerpartistiska kommunstyrelseordförande, bland annat i mitt län, Jönköpings län, och som egentligen var riktade till gruppledarna för den dåvarande januariöverenskommelsens partier. De frågade: Hur tänkte man när man hade ett extremt generöst mottagande men ingen plan för hur alla dessa skulle komma in i arbete, så att alla följaktligen landade på kommunsektorn? Dem kan jag visa upp sedan. Jag tar gärna en diskussion om alla de kostnader man har vältrat över på kommunerna.

Som gammal kommunstyrelseordförande värnar jag också finansieringsprincipen. Fortfarande är det dock så att knappt 40 miljoner i ökade kostnader för hela kommunsektorn i Sverige ska ställas mot de 3 miljarder mer till kommunsektorn som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna nu driver igenom i denna budget. Vi har också tidigare under de här åren bland annat kört över Centerpartiet som under pandemin ville ge betydligt mindre till kommunsektorn än vad vi ville göra.

Sedan kan jag tycka att det blir lite egendomligt, fru talman, när ledamoten Akhondi står och pratar sig varm för den stora betydelse som Delmos har för kampen mot segregation i Sverige. För en dryg månad sedan skrev han en debattartikel tillsammans med andra centerpartister om allt man ville göra för att bekämpa segregationen, allt man såg skulle spela roll där och vilka verktyg man ville använda sig av. Det är konstigt att man då inte ens nämnde Delmos med ett enda ord, om det nu spelar en så stor roll. Det är också konstigt att Centerpartiet vad jag minns aldrig har nämnt Delmos över huvud taget tidigare i debatter här när det handlat om segregationen. Det är intressant.


Anf. 158 Anna Johansson (S)

Fru talman! Jag hade också tänkt fråga om hemutrustningslånen. Jag tror dock inte att jag heller får något svar, så jag avstår från det.

Jag kan börja med att konstatera att både Mats Green och jag är glada över att Mats Green inte är min politiska sekreterare, eller hur det nu var det uttrycktes.

Etableringsjobben kommer vi att få tillfälle att prata mer om när vi diskuterar arbetsmarknadspolitik om ett par dagar, tänker jag.

Jag hade egentligen flera frågor som berör de få förslag som avviker från regeringens budget på området. När det först gäller Delmos: Bortsett från myndigheten skulle jag verkligen vilja veta om Moderaterna tycker att segregationen är ett problem i samhället, om det i så fall enligt Moderaterna behövs en gemensam, sammanhållen politik för att bryta segregationen samt på vilket sätt Moderaterna tänker sig att denna politik ska hållas samman, följas och säkerställas. Här krävs det ju politik på väldigt många områden för att nå resultat.

Min andra fråga är om Moderaterna trivs med sällskapet. Vi har hört ganska rasistiska eller åtminstone väldigt fördomsfulla uttryck från talarstolen här i dag, och jag tycker att jag även anar en sådan glidning i anförandet från Mats Green. Är vi i det här landet betjänta av att utse syndabockar, eller ska vi försöka inrikta oss på att lösa de samhällsproblem vi faktiskt har? Vad är vitsen med att svartmåla utvecklingen och enskilda människor som kommer från andra länder? Tror Mats Green och Moderaterna på riktigt att det löser några samhällsproblem?

(Applåder)


Anf. 159 Mats Green (M)

Fru talman! För att lösa samhällsproblem tror jag att man måste börja med att erkänna dem. Vad valde Anna Johansson att prata om i sitt inledningsanförande? Jo, hon valde att prata om arbetsmarknadsutskottets rutiner för utskick av handlingar. Hon pratade om etableringsjobben, varvid vi kanske höjde på ögonbrynen - varför vill hon prata om det? Sedan påstod hon att regeringens styrning av Arbetsförmedlingen var bra, när vi har ett antal riksrevisionsrapporter som säger att den mer eller mindre är non-existent.

Anna Johansson nämner alltså inte ett enda ord om att Sverige har EU:s fjärde högsta arbetslöshet. Vi är det land som har störst tudelning mellan inrikes och utrikes födda vad gäller arbetslöshet. Inget annat land förutom Rumänien har den här splittringen. Antalet långtidsarbetslösa är på rekordnivåer, samtidigt som två av tre långtidsarbetslösa inte är födda i Sverige. För tio år sedan var det en av tre. Jag skulle kunna fortsätta i all evinnerlighet.

Vi är av den kanske lite gammaldags åsikten att segregation och arbetslöshet framför allt löses genom fler vägar in på arbetsmarknaden. Därför vill vi satsa på extremt effektiva åtgärder, exempelvis nystartsjobb med mera, medan ni vill satsa på extratjänster där 4 procent får ett jobb senare. Det handlar väl mest om att man, vilket Josefin Malmqvist pratade om här tidigare, vill få bort arbetslösa ur arbetsmarknadsstatistiken.

Fortfarande har ni inte en enda åtgärd för att få in fler invandrade i arbete. Det är det den här debatten handlar om.


Anf. 160 Anna Johansson (S)

Fru talman! Nej, det är inte riktigt det den här debatten handlar om. Den här debatten handlar om nyanländas etablering generellt, och då gäller det inte enbart arbete. Vi kommer att ha en debatt här på onsdag som handlar om arbetsmarknadspolitiken mer övergripande. Jag kommer jättegärna att diskutera mer om extratjänster vid det tillfället. Det är nämligen en viktig åtgärd, som jag också nämnde. Jag vet inte om Mats Green inte lyssnade på mitt anförande eller om han har väldigt selektiv hörsel, men jag hoppas att åhörarna i alla fall hörde vad jag faktiskt pratade om i mitt inledningsanförande.

Jag vill ändå gärna veta om Mats Green tror att misstänkliggörande och syndabockstänkande löser samhällsproblem. De personer som drabbas av segregationens verkningar i allra högsta grad är ju samma personer som Mats Green och andra står här i talarstolen och gärna vill skuldbelägga. Även om vi har många människor med annan bakgrund än etnisk svensk som inte har ett arbete ligger kanske felet inte primärt hos de personerna. Det handlar om att vi har ett tillkortakommande i samhället.

Jag undrar igen: Trivs Mats Green i sällskapet? Jag får lite ont i magen när jag lyssnar på debatten här. Får Mats Green någon gång lite ont i magen över vart samhällsdebatten är på väg när det handlar om synen på medmänniskor som finns i det här landet?

Jag kan lägga till en fråga: Tror Mats Green att sjukvården hade fungerat en enda dag i det här landet - eller kollektivtrafiken, eller industrin, eller egentligen valfri bransch - om vi inte hade haft människor med annan bakgrund som hade tagit de jobb som människor med svensk bakgrund faktiskt rätt ofta inte vill ha?

Det är ju inte så att inga människor med annan bakgrund än svensk jobbar. Tvärtom bär de precis som vi som är födda här upp det här landet varenda dag.

(Applåder)


Anf. 161 Mats Green (M)

Fru talman! Jag vet vad Anna Johansson egentligen har ont i magen över. Vad hon egentligen säger är: Snälla Mats Green, sluta stå här och plåga mig med alltför mycket faktakunskaper! Det är nämligen fortfarande det vi diskuterar. Hon vill inte prata etableringsjobb, trots att hon nämnde dem i sitt eget huvudanförande. Hon vill inte prata Arbetsförmedlingen, trots att hon nämnde den i sitt huvudanförande. Hon vill inte prata jobb över huvud taget, för det ska vi göra på onsdag.

Det säger väl ganska mycket om Socialdemokraternas sätt att se på segregation. Vi ska inte prata jobb, för det har inte med detta att göra. Det tillhör ett annat utgiftsområde. Det säger kanske allting om de ganska olika ingångar som vi har.

Sedan pratar hon om att vi skuldbelägger. Nej, vem har någonsin skuldbelagt någon här? Vi säger att vi har ett gemensamt problem som vi gemensamt måste lösa. Det är att vi har många människor, framför allt utlandsfödda, som aldrig någonsin har fått in en fot på den svenska arbetsmarknaden över huvud taget. Det är det som är fokus för den här budgeten, och det är det som vi har förslag för att lösa. Och då har Anna Johansson ont i magen över att vi nu ska diskutera segregation i stället för att göra det på onsdag.

Det är det här som allt handlar om, alltså att få in alla de här, i synnerhet utlandsfödda kvinnorna, som Anna Johansson absolut aldrig har diskuterat i arbetsmarknadsutskottet, på arbetsmarknaden. Vi har konstaterat att Arbetsförmedlingen mer eller mindre har sorterat bort många av dem från stödjande insatser. Det har vi också haft en rapport från Riksrevisionen om. Men återigen, segregation handlar om att få fler människor in på den svenska arbetsmarknaden nu och inte att få fler myndigheter.


Anf. 162 Leila Ali-Elmi (MP)

Fru talman! Först vill jag säga till Mats Green att asylrätten inte är en kommersiell verksamhet. Det blir lite konstigt när han pratar om asylsökande som lönsamma eller icke lönsamma. Det är en mycket märklig retorik, tycker jag. Men det var inte anledningen till att jag begärde replik.

Fru talman! Moderaterna har varit i framkant när det gäller att använda ett väldigt högt tonläge rörande gängkriminalitet och integration, och de har i stora delar anammat Sverigedemokraternas retorik. Jag är den första att erkänna att vi har problem med gängkriminalitet i Sverige, men debatten förs inte på ett nyktert sätt.

I min stadsdel, Angered, som räknas som ett utsatt område, bor det ungefär 50 000 människor. Vi har i dag omkring 5 000 gängkriminella i hela landet. Som jämförelse kan sägas att vi har 15 000 utlandsfödda läkare i Sverige.

Fru talman! Jag vill fråga moderaten Mats Green hur han och hans parti kan medverka till ett samhällsklimat som försöker göra kriminaliteten till en fråga om etnicitet. Med koppling till det vill jag också fråga vad han tror kommer att bli bättre av att expertmyndigheten på området, Delmos, läggs ned.


Anf. 163 Mats Green (M)

Fru talman! En förutsättning för att vi ska kunna lösa våra stora samhällsproblem är att vi erkänner dem. Ska vi stå här och låtsas att Sverige inte har skjutningar och att vi inte ligger sämst till i EU vad gäller det? Ska vi också låtsas som att vi inte vet att en stor del av den här kriminaliteten tyvärr nästan uteslutande sker i de områden som vi nu står här och diskuterar?

Jag tycker att Miljöpartiet, om man hade menat det som Leila Ali-Elmi nu står här och säger, skulle ha röstat för den kraftiga förstärkning av hela rättsväsendet som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna föreslår i den här budgeten. Är det färre poliser i utanförskapsområden som vi behöver? Är det mindre resurser till Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kriminalvården som vi behöver i kampen mot den grova kriminaliteten? Det är klart att det inte är, utan det är mer som behövs, och det är anledningen till att vi också föreslår mer. Jag förstår fortfarande inte anledningen till att ni kommer att rösta emot det.

Sedan skulle jag också vilja ställa en fråga. Varför har inte Miljöpartiet sett till att man har de etableringsjobb på plats som man har lovat i tre år och som Anna Johansson absolut inte ville prata om i den här debatten eftersom det uppenbarligen var stötande, trots att hon hade med det i sitt inledningsanförande? Varför har man inte infört etableringsjobben, och hur ser Leila Ali-Elmi på det faktum att det är under den här regeringen som Sverige har fått den största klyftan mellan inrikes födda i jobb och utrikes födda i jobb i EU? Hur kan man försvara någonting sådant?


Anf. 164 Leila Ali-Elmi (MP)

Fru talman! Att Moderaternas Mats Green står här och säger till mig att jag ska erkänna att det finns gängkriminalitet och skjutningar tycker jag är nästan skrattretande, ärligt talat. Jag bor i Angered, och jag vet mycket mer om gängkriminalitet och hur den drabbar andra människor som bor runt omkring den miljön än vad Mats Green gör.

Debatten om etableringsjobben och arbetslöshetssiffrorna tar vi på onsdag, och jag kommer gärna att svara på dina frågor då.

Jag går tillbaka till det Mats Green sa här tidigare. Han har väldigt svårt att hålla sig till debatten och pratar om andra satsningar i andra utgiftsområden. Vi har skärpt över 60 straff, fru talman. Vi har satsat på polisen och byggt ut hela rättsväsendet.

Till skillnad från Mats Green har jag inte populistiska lösningar på samhällsproblemen. Problemen med gängkriminalitet och segregation är problem som inte kommer att lösas över en mandatperiod, och jag tycker att man som politiker och riksdagsledamot ska debattera på ett ansvarsfullt sätt och ha en retorik som är ansvarstagande i stället för att lova medborgarna lösningar som inte kommer.

Åter till min fråga: Hur löser vi detta med segregationen, Mats Green? Löser vi det genom att lägga ned Delmos? Löser vi det med en retorik som bygger på misstänkliggörande och med misstänksamhet mot en stor andel av våra medborgare?


Anf. 165 Mats Green (M)

Fru talman! Leila Ali-Elmi har rätt i en sak, och det är att jag inte kommer från Angered. Jag kommer från utanförskapsområdet Öxnehaga - jag är född och uppvuxen där - i Huskvarna. Jag gör inte anspråk på att veta vad man tycker i Angered, men jag har lite svårt att tro att Leila Ali-Elmi, om någon hemma i Angered kommer och frågar hur Miljöpartiet vill bekämpa segregationen, säger: Jag vill inte prata jobb, för det är ett annat utgiftsområde, utan jag vill prata om Delmos. Och om hon gör det tror jag inte att någon säger: Ja, det är viktigt för oss att vi har kvar Delmos med dess 15 medarbetare.

Jag vågar påstå att ingen i Angered säger så. Jag ska vara lite värre och säga att jag inte tror att någon i Angered vet vad Delmos är. Jag ska till och med vara ännu värre och säga att även om de hade vetat vad det var skulle ingen ha sagt att Delmos spelar särskilt stor roll där. Jag vågar faktiskt påstå att de flesta i stället skulle ha sagt: Jag skulle behöva ett jobb, för jag vill försörja mig själv och veta att mina barn också kommer att få ett jobb och att de kommer att få en förstklassig utbildning där alla ska kunna lyckas.

Även om man är född och uppvuxen i Somalia ska man kunna säga: Jag har en ganska realistisk förhoppning om att bli professor i svenska. Vi ska ha så goda skolor och en så bra utbildning, men framför allt är jobb och trygghet A och O. Då kan man tycka att poliser och satsningar på Kriminalvården och fler åklagare är hårt. Men det är ganska hårda och tuffa problem som vi ska bekämpa, och då är det också det, tillsammans med det övriga, som behövs.

Man kanske svarar helt annorlunda i Angered, men jag tror faktiskt inte det. Jag är så fräck.


Anf. 166 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag har suttit här och noterat den organiska arbetsfördelning som har uppstått i det blåbruna gänget och där Mats Green har tagit på sig rollen och ansvaret för att sälja in Sverigedemokraternas politik och retorik till de ekonomiskt bättre bemedlade i samhället.

Jag konstaterar i det sammanhanget också att om man förstår integration för vad det är, nämligen att människor som kommer till Sverige från andra länder närmar sig majoritetsbefolkningen i fråga om till exempel inkomster, arbetsvillkor och bostadssituation, ser man att Moderaterna genomgående har en mycket stark politik för att öka det som vi kallar för segregation och minska det som vi kallar för integration.

Ett gap som Mats Green dock verkar vara mycket intresserad av är gapet i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda. Det är intressant. Sverige är det land i EU där störst andel av befolkningen arbetar. Andelen utrikes födda som arbetar i Sverige är större än genomsnittet för sysselsättningsgrad i andra EU-länder.

Den situationen har kunnat byggas upp med hjälp av strukturer och åtgärder som Moderaterna konsekvent har motarbetat historiskt. Nu noterar vi att Moderaterna tar decennier av kliv bakåt i tiden för att så att säga hitta sin själ igen. Därför undrar jag om Mats Green möjligen har tänkt sig att ta bort klyftan i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda genom att helt enkelt trycka ned sysselsättningsgraden för de inrikes födda.

Så uppfattar jag er politik. Utveckla gärna!


Anf. 167 Mats Green (M)

Fru talman! Det är alltid intressant att höra hur Vänsterpartiet uppfattar moderat politik.

När det gäller sysselsättningsgrad kan man ibland tro att priset vi betalar för hög sysselsättningsgrad är skyhög arbetslöshet, vilket naturligtvis inte är fallet. Norge har en sysselsättningsgrad som är i nivå med Sveriges, men de har mycket lägre arbetslöshet.

Sysselsättningsgrad är ett begrepp som kan diskuteras. Vi pratar hellre om självförsörjningsgrad. Det kommer Ali Esbati aldrig någonsin att vilja diskutera, i synnerhet inte mot bakgrund av att vi tycker att det är ett problem att hälften av alla utrikes födda i arbetsför ålder i Sverige inte är självförsörjande.

När det gäller Ali Esbatis retoriska fråga tror vi att arbetslösheten behöver minska för alla grupper i Sverige men i synnerhet för dem där den är det största problemet, där den är som mest utbredd och framför allt där den ökade mest under den tid Ali Esbatis parti var delaktigt i budgetarbetet. Det har varit några år då ni inte har varit det. Men nu har ni, vad jag förstår, återkommit igen. Det är bara att beklaga ur ett jobbperspektiv.

Vi har lagt fram ett antal bevisat effektiva förslag - nystartsjobben är ett sådant - för att få in fler utlandsfödda i arbete. Jag saknar det här totalt och fullständigt i Vänsterpartiets förslag till budget. Det vore intressant att få höra mer om de förslagen som vi inte har kunnat läsa oss till i budgeten. Hur ser det ut från Vänsterpartiet?


Anf. 168 Ali Esbati (V)

Fru talman! Sverige har en tradition av mycket och bra offentlig statistik som rör det mesta i fråga om arbetsmarknad och ekonomi på många områden. Ett område som saknas är till exempel förmögenhetsstatistik. Det beror på att Moderaterna var med och tog bort förmögenhetsskatten. Därför vet vi lite mindre om moderata kärnväljare än tidigare.

Jag kan konstatera att Mats Green pratar mycket osanning och säger mycket som är starkt missvisande. Han gick bara förbi frågan om sysselsättningsgrad, alltså hur stor andel av befolkningen som är i arbete, oberoende av hur man mäter arbetslöshet. Jag förstår att Mats Green inte tycker om den statistiken. Den går emot hela hans världsbild och förståelse av hur saker och ting fungerar. Men fakta är fakta.

Diskussionen om självförsörjningsgrad är också mycket starkt missvisande. Jag tror att Mats Green egentligen vet det. Men nu är det talepunkter han har fått från sitt partikansli, och han kör på det.

Inget av detta ändrar det faktum att den politik som högern i Sverige står för och som har redovisats här på punkt efter punkt, närmast definitionsmässigt, gör segregationen värre och gör integrationen mindre möjlig. De som har kommit till Sverige kommer inte att med er politik närma sig majoritetsbefolkningen i fråga om arbete, ekonomiska villkor och bostadssituation. Det är kärnan i er politik.

Vad gör Mats Green i det läget? Jo, han använder sig av Sverigedemokraternas retorik för att få oss att tänka på någonting annat. Det beklagar jag.


Anf. 169 Mats Green (M)

Fru talman! Jag måste vara trögfattad, för jag förstår inte riktigt Ali Esbatis fråga. Menar han på fullt allvar att det faktum att vi har EU:s kanske högsta arbetslöshet bland invandrare och största klyfta mellan utrikes och inrikes födda vad gäller arbetslöshet egentligen är ett hälsotecken? Är det något som vi ska vara glada för och sluta prata så mycket om, i alla fall när det gäller det här utgiftsområdet? Den allmänna strategin från de rödgröna partierna verkar vara att vi ska ta det på onsdag, att det inte hör till den här saken. Jo, det handlar väl bara om det, fru talman. Hur kan man lägga upp det som att det är ett hälsotecken att det ser ut som det gör? Jag noterar fortfarande att man inte riktigt förnekar det faktumet.

När Moderaterna senast hade regeringsansvaret för landet var långtidsarbetslösheten naturligtvis oerhört mycket lägre. Men då tyckte vi att det var ett problem att en av tre långtidsarbetslösa var född utomlands. I dag tycker vi att det är ett dubbelt så stort problem att två av tre långtidsarbetslösa är födda utomlands. Det tycker inte Ali Esbati är ett problem över huvud taget.

Jag frågade om jag kunde få ett enda exempel på vad Vänsterpartiet har föreslagit för att råda bot på detta. Ge mig bara ett enda exempel! Jag fick inte enda exempel över huvud taget. Där ser vi vad vi har att vänta oss med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 december.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2021-12-14
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1
Stillbild från Beslut 2021/22:20211214AU1, Beslut

Beslut 2021/22:20211214AU1

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Statens budget inom utgiftsområde 13

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    a) Anslagen för 2022Riksdagen anvisar, med de anslagsvillkor som utskottet anger, anslagen för 2022 inom utgiftsområde 13 enligt utskottets förslag i bilaga 4.Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2021/22:1 utgiftsområde 13 punkt 1 och motionerna

    2021/22:3895 av Ludvig Aspling m.fl. (SD),

    2021/22:4035 av Mats Green m.fl. (M) yrkande 1 och

    2021/22:4169 av Sofia Damm m.fl. (KD) yrkande 10 och

    avslår motionerna

    2021/22:301 av Markus Wiechel och Sara Gille (båda SD) yrkandena 2 och 3,

    2021/22:910 av Richard Jomshof (SD),

    2021/22:1150 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 5,

    2021/22:2560 av Ann-Christine From Utterstedt m.fl. (SD) yrkandena 7 och 8,

    2021/22:2561 av Ann-Christine From Utterstedt m.fl. (SD) yrkandena 13 och 14,

    2021/22:2562 av Ann-Christine From Utterstedt m.fl. (SD) yrkandena 2, 28 och 30,

    2021/22:2563 av Ann-Christine From Utterstedt m.fl. (SD) yrkande 21,

    2021/22:3208 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V),

    2021/22:3514 av Johan Hedin m.fl. (C) yrkande 11,

    2021/22:3666 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 53,

    2021/22:3704 av Ludvig Aspling m.fl. (SD) yrkande 16,

    2021/22:3951 av Roger Haddad m.fl. (L),

    2021/22:4035 av Mats Green m.fl. (M) yrkandena 2 och 3,

    2021/22:4127 av Alireza Akhondi m.fl. (C),

    2021/22:4169 av Sofia Damm m.fl. (KD) yrkandena 1-7 och 9,

    2021/22:4210 av Sofia Damm m.fl. (KD) yrkandena 39 och 44,

    2021/22:4212 av Sofia Damm m.fl. (KD) yrkande 2 och

    2021/22:4214 av Hans Eklind m.fl. (KD) yrkande 12.b) Bemyndiganden om ekonomiska åtagandenRiksdagen bemyndigar regeringen att under 2022 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom den tidsperiod som regeringen föreslår.Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:1 utgiftsområde 13 punkt 2.