Rambeslut om olaglig narkotikahandel

Betänkande 2003/04:JUU29

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 19 juni 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

PDF

Rambeslut om olaglig narkotikahandel(pdf, 605 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:29 Rambeslut om olaglig narkotikahandel

Beslut

EU-beslut om olaglig narkotikahandel (JuU29)

Riksdagen godkände ett rambeslut inom EU om olaglig narkotikahandel. Rambeslutet innehåller bestämmelser bland annat om vad som ska räknas som olaglig handel med narkotika och med så kallade prekursorer. Prekursorer är ämnen som kan användas för att framställa narkotika. Rambeslutet innehåller också bestämmelser om minsta gemensamma maximistraff för olika brott. Vissa handlingar som i Sverige är straffbelagda omfattas inte av rambeslutet. Detta gäller bland annat befattning med narkotika för personligt bruk. Rambeslutet innehåller dock endast minimibestämmelser, och varje medlemsstat kan alltså gå längre än vad rambeslutet kräver.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottet

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 2
Propositioner: 1

Från regeringen

Sveriges antagande av rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandelProposition 2003/04:147

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-05-27
Justering: 2004-06-08
Trycklov till Gotab och webb: 2004-06-09
Trycklov: 2004-06-09
Trycklov: 2004-06-11

Reservationer: 2
Betänkande 2003/04:JUU29

Alla beredningar i utskottet

2004-05-27

EU-beslut om olaglig narkotikahandel (JuU29)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen godkänner ett rambeslut inom EU om olaglig narkotikahandel. Rambeslutet innehåller bestämmelser bland annat om vad som ska räknas som olaglig handel med narkotika och med så kallade prekursorer. Prekursorer är ämnen som kan användas för att framställa narkotika. Rambeslutet innehåller också bestämmelser om minsta gemensamma maximistraff för olika brott. Vissa handlingar som i Sverige är straffbelagda omfattas inte av rambeslutet. Detta gäller bland annat befattning med narkotika för personligt bruk. Rambeslutet innehåller dock endast minimibestämmelser, och varje medlemsstat kan alltså gå längre än vad rambeslutet kräver.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-06-17

Debatt om förslag 2003/04:JUU29

Webb-tv: Rambeslut om olaglig narkotikahandel

Dokument från debatten

2004-06-17Protokoll 2003/04:130

Protokoll från debatten

Yilmaz Kerimo (S)

Anf. 194 Yilmaz Kerimo (S)

Jag lät Rolf Olsson bemöta detta. Jag tyckte att det var sjyst att han fick göra det. Jag hoppas att vi kan slippa ytterligare debatt om EU-frågorna, så jag är tacksam om Johan Linander kan acceptera att vi avslutar det här nu.

Cecilia Magnusson (M)

Anf. 196 Cecilia Magnusson (M)

Fru talman! Knarket måste bekämpas på alla nivåer. Det är lika viktigt i stadsparken i Lyon eller i Brighton som det är vid samplaneringsborden på Europol mitt i Europa. Vi kan inte på något sätt vika av från helhetsperspektivet och från den restriktiva narkotikapolitik vi har stadfäst i vårt land. Med det förslag till rambeslut som vi debatterar i dag har vi nått en bit i denna strävan, men inte ända fram. Vi har långt kvar att gå. Det är viktigt att EU-länderna har en gemensam syn och en lagstiftning på den stora och allvarliga narkotikabrottsligheten, men det får inte innebära att den lilla narkotikaproblematiken lämnas vid sidan av. Just nu när EU diskuterar strategin för hur narkotikan ska bekämpas åren 2005-2010 är det väldigt viktigt att vi fortsätter att hålla den här nivån på hur vi ska bekämpa knarket. Från Sveriges sida måste vi ställa höga krav inom EU-samarbetet, och betydligt högre än det man har lyckats med i förhandlingarna om rambeslutet. Min första invändning, fru talman, gäller det som inte finns med i rambeslutet, nämligen det som man kallar privat konsumtion - vad det nu kan vara. Det är det vi dagligdags brukar benämna innehav för eget bruk eller eget bruk av narkotika. Det här tas över huvud taget inte upp i rambeslutet. Man har från regeringens sida inte lyckats få upp denna fråga på agendan i EU. Så länge vi inte tar ett helhetsgrepp på narkotikafrågan kommer kampen att förloras. Så länge det är fredat att inneha knark för eget bruk och tillåtet att använda knark kommer det att finnas människor som vill förse andra med knark. Narkotikahandlarna kommer att förändra sina handlingsmönster för att bättre passa den rådande lagstiftningen på EU-nivå. Vi ser i vårt land att trots våra inhemska lagar flödar knarket in över våra gränser, och det kommer fortsätta att göra det så länge man inte på EU-nivå tar ett helhetsgrepp på narkotikahanteringen. Regeringen har misslyckats i denna del. Utskottets majoritet verkar inte särskilt hoppfull, om man tittar på skrivningarna, att det på EU-nivå ska ske en förändring i inställningen. Men vi moderater kommer att fortsätta kampen mot drogliberalerna på vilken nivå de än kommer att finnas, det kan jag lova, fru talman. Och jag lovar att vi moderater tänker fortsätta att vara en blåslampa i rumpan på Socialdemokraterna i den här frågan också. Min andra kritik mot detta rambeslut och regeringens hanterande av detsamma gäller prekursorerna. I förslaget till rambeslut åläggs Sverige att förändra lagstiftningen vad gäller narkotiska preparat så att vi också förbjuder hanteringen av ingredienser eller så kallade prekursorer för narkotikaframställning. Frågan är inte ny för svensk narkotikadebatt. Och då och då dyker den upp på debattarenan på grund av att nya narkotikapreparat återfinns på den svenska marknaden. Innehållet i dessa narkotikapreparat är snarlikt andra illegala droger. Men det är någon liten förändring i sammansättningen. Då är detta knark inte illegalt, och det tar lång tid innan detta preparat tas in i lagstiftningen. Då kan smarta narkotikahandlare använda detta preparat för att öppna nya marknader, och rättsväsendet står handlingsförlamat inför dessa nya droger. Därför har vi många gånger i kammaren diskuterat den här problematiken i fråga om den svenska narkotikalagstiftningen. Och diskussionen har böljat fram och tillbaka under hela 90-talet eftersom andra länder har lagstiftningar där prekursorer finns med och som nu föreslås gälla alla EU-medlemmar. Det är anmärkningsvärt att regeringen skriver i sin proposition att "ett beredningsunderlag grundat på en utförlig och noggrann analys av relevanta frågeställningar måste hämtas in". Så står det i propositionen. Men har regeringen inte haft tid till detta? Jag kan tala om att våren 2003, för mer än ett år sedan, hade jag en interpellationsdebatt där jag lyfte fram den här frågan för justitieministern om han mot förmodan inte var medveten om detta eftersom man då höll på att förhandla om detta rambeslut som vi nu ska ta beslut om. Då hade justitieministern uppfattningen att man inte behövde förbereda sig på detta. Men när vi i juletid 2003 återigen tog upp frågan, beroende på att man inom EU hade kommit överens, då hävdade justitieministern att det inom hans departement pågick en noggrann analys av rambeslutets konsekvenser. Men fortfarande mer än ett halvår senare har man inte hämtat in resultaten av dessa analyser. Jag tycker att detta är ett stort underbetyg för regeringens effektivitet och kompetens. Någon annan slutsats kan inte jag komma fram till, om det inte är så att regeringen vill undanhålla riksdagen konsekvenserna av rambeslutet. Mina kolleger Beatrice Ask och andra på den borgerliga kanten har utvecklat kritiken mot rambeslutshanteringen som regeringen hela tiden har ägnat sig åt. Man kan ju bli EU-skeptiker för mindre. Hur viktig en politisk fråga än må vara får vi inte rucka på de demokratiska principer som vi alla är överens om. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 2. Vi kommer inte att delta i beslutet om godkännande av rambeslutet.

Torkild Strandberg (Fp)

Anf. 197 Torkild Strandberg (Fp)

Fru talman! Narkotikamissbruket i Sverige tilltar. Missbruket sprider sig allt längre ned i åldrarna. Mellan 15 och 20 % av de mönstrande pojkarna uppger i Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings senaste undersökning att de har provat narkotika. I årskurs 9 säger ungefär en av tio elever att de har provat narkotika. I skånska Eslöv säger 35 % av pojkarna att de vet var de ska få tag i narkotika, och nästan varannan flicka vet var man kan köpa knark. Varannan flicka vet var leverantören finns. Medelåldern i Eslöv när man provade narkotika första gången är 13 ½ år bland de tillfrågade flickorna. Detta är snittåldern. En rimlig tolkning av statistiken antyder då att det finns flickor som är betydligt yngre än 13 år när de första gången provar narkotika, i alla fall i Eslöv. Och det finns väl ingen anledning att tro att det är annorlunda på andra håll. Detta är naturligtvis ett stort misslyckande för samhället. Det är ett stort misslyckande för vuxenvärldens normbildning, och det är ett stort misslyckande för den förda narkotikapolitiken i Sverige. Fru talman! Så här i sommartid är det dags för betygsutdelning för dem som går i årskurs 8 och uppåt i den svenska skolan. Det kanske också är dags för en betygsättning av den svenska narkotikapolitiken. För en tid sedan kom den svenska regeringen hem med dagens förslag till rambeslut om olaglig narkotikahandel. Regeringen var stolt och nöjd och betraktade detta som ett genombrott och en stor svensk framgång. Man tyckte kort sagt att man förtjänade ett riktigt högt betyg. Det råder ingen tvekan om att detta är ett viktigt internationellt instrument mot narkotikahandeln. Det är däremot riktigt beklagligt att det inte innehåller ett förbud mot innehav av narkotika för eget bruk. Hade det gjort det hade vi kunnat tala om ett riktigt genombrott. Nu får vi nöja oss med rambeslutet i dess nuvarande form. Vi har uppfattningen att regeringen omedelbart måste ta upp diskussioner om att förbjuda innehav av narkotika även för eget bruk på en europeisk nivå. Innan den hemläxan är gjord kan det knappt bli mer än godkänt i den här delen av narkotikapolitiken. Narkotikapolitiken handlar så mycket mer om detta rambeslut än om samarbetet på europeisk nivå. För att denna typ av samarbetsåtgärder och harmonisering av lagstiftning ska vara verksam krävs det att man har rejäla åtgärder även på hemmaplan. Jag vill kortfattat beskriva två av dem. I sitt valmanifest 2002 skrev Socialdemokraterna: "Narkotikasmugglare ska stoppas. Därför kommer en socialdemokratisk regering att förbättra gränskontrollen, anställa fler narkotikapoliser och intensifiera det internationella polissamarbetet." Slutsatsen så här två år senare är att tullen har avskedat 400 personer. Det känns inte som om gränskontrollen har förstärkts särskilt mycket, och det känns inte som ett inslag i en särskilt progressiv narkotikapolitik. Tullen är avgörande i kampen mot narkotikan, och de nedskärningar som man har gjort är djupt oroande. De står inte i överensstämmelse med de intentioner som förespeglas i dagens beslut. Med tanke på de utställda löftena i valrörelsen 2002 och den realiserade verklighet som vi i dag ser kan betyget inte bli annat än underkänt i den del som handlar om tullen. Ett annat ämne rör polisens och tullens möjligheter att tillsammans med andra länder använda så kallade hemliga tvångsmedel i kampen mot narkotikan. Ett exempel på detta är den ständigt debatterade buggningen. I det här ämnet blir betygsättningen svår eftersom regeringen inte ens tycks ha närvarat på lektionerna i ämnet. I bekämpandet av den grova narkotikabrottsligheten är möjligheten för polisen att avlyssna langarna, handlarna, kurirerna och tillverkarna helt avgörande. Det har man insett i Finland där buggning är tillåten. Det har man insett i Estland, Lettland och Litauen där buggning är tillåten. Det har man insett i Polen och Tyskland där buggning är tillåten. Det har man insett i Danmark där poliskommissarien Ole Wagner Hansen över huvud taget inte förstår hur vi kan bekämpa narkotikabrottsligheten utan att ha tillgång till buggning. Ett annat problem i samarbetet med våra bröder i EU-länderna runt Östersjön handlar om infiltrationen. Infiltrationsoperationer som har inletts i något av de länder som jag nyss har nämnt kan inte fortsätta i Sverige därför att vår lagstiftning släpar efter. Här finns det massor att göra i form av gemensamt arbete mot narkotikabrottsligheten inom EU. Betyget för regeringen i grenen buggning och hemliga tvångsmedel är Underkänd. På punkt efter punkt visar det sig att det vi gör i Sverige inte räcker. Dagens förslag om gemensamma regler i Europa är ett steg på vägen. Problemet är att det steget inte räcker särskilt långt om de nationella insatserna är så otillräckliga, ointressanta och ibland rentav kontraproduktiva som i dag. Med detta yrkar jag, fru talman, bifall till reservation nr 2.

Peter Althin (Kd)

Anf. 198 Peter Althin (Kd)

Fru talman, ledamöter både närvarande och frånvarande samt åhörare! Jag hade också hälsat justitieministern välkommen om han hade varit med här i dag, men kanske även han har annan sysselsättning. Jag yrkar, fru talman, bifall till Kristdemokraternas reservation 1 under punkt 2 som handlar om rambeslutets omfattning. Det här rambeslutet syftar till att möjliggöra en samlad insats på unionsnivå i kampen mot den olagliga narkotikahandeln. Den skapas genom att rambeslutet har gemensamma minimiregler i de olika medlemsstaterna när det gäller bland annat vilka handlingar som är straffbara och vilka straffrättsliga påföljder som de här gärningarna leder till. Det här - det tycker jag att man ska säga när man tycker det - är bra. Det är ett viktigt internationellt instrument i kampen mot narkotikahandeln. Det är alldeles utmärkt och också nödvändigt, men det räcker inte. Jag ska peka på detta. Den ökade narkotikahandeln kommer, påstår jag, fru talman, att bli - om den inte redan är det - ett av de stora problemen inom EU. Kampen mot narkotikan måste bedrivas på alla områden och på alla sätt. Den olagliga narkotikahandeln är ju i stor utsträckning gränsöverskridande. Det förutsätts därför, och är nödvändigt med, ett samarbete mellan medlemsstaterna. Men, och detta är det viktiga, bekämpningen av narkotikabrottsligheten måste för att vara framgångsrik angripas i första ledet - det vill säga när det gäller brukandet av narkotika och innehav av narkotika för, som vi säger, personligt bruk. Det är där som vi måste sätta in angreppet - detta för att över huvud taget ha en möjlighet att komma till rätta med narkotikaproblematiken. Jag har, fru talman, sett väldigt många narkotikamissbrukare i domstolar. Jag har sett hur de har börjat, hur tidigt de har börjat och hur svårt de har att komma ifrån det hela. Insatserna måste sättas in mycket tidigt. Enligt Brottsförebyggande rådets statistik för år 2002 för Sverige fanns det då drygt 38 000 anmälda brott mot narkotikastrafflagen. Av dessa avsåg drygt 34 000 innehav för eget bruk. Den stora mängdbrottsligheten är alltså inriktad på innehav och brukande. För år 2003 finns det statistik som visar att antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen har ökat med 7 % och nått över 40 000. Samma variant är det när det gäller bruk och innehav. Detta visar vad det stora problemet är när det gäller narkotikabrottsligheten. Det som måste kriminaliseras finns på gatunivå. Det gäller alltså bruket och innehavet av narkotikan. Därför kommer nu kritiken. Rambeslutet borde ha omfattat och kriminaliserat även innehav av narkotika för, som det sägs, personligt bruk och brukande av narkotika. Så är det inte. Regeringen har i sitt förhandlingsarbete inte varit framgångsrik på den här punkten. Därför innebär detta rambeslut inte någon kriminalisering av narkotikainnehav för eget bruk och för konsumtion. Detta är djupt beklagligt. Regeringen kan inte anses ha nått dit man kan förvänta och begära och dit den egentligen skulle ha nått. Jag tycker att det skulle vara påkallat för utskottet att göra ett uttalande på det sätt som framgår av reservation 1, men så är det inte. Det är beklagligt och smärtsamt att det inte finns någon kriminalisering i rambeslutet när det gäller nämnda innehav och bruk. Det är nödvändigt - det vill jag säga, och jag menar verkligen det - att regeringen försöker övertyga medlemsstaterna om vikten av en kriminalisering på den här nivån. Därför, fru talman, bör regeringen, vilket framgår av vårt yrkande i reservationen, ges i uppdrag att genast - om vi nu hinner avsluta den här debatten till voteringen kl. 17, vilket såvitt jag förstår verkar svårt - eller säg i morgon ta upp förhandlingar inom EU i syfte att få till stånd ett rambeslut som kriminaliserar innehav och bruk av narkotika. Jag yrkar alltså bifall till reservation 1 just för att få en framgångsrik och effektiv kamp när det gäller den olagliga narkotikahanteringen. Slutligen tar jag tillfället i akt att önska mina kolleger och alla andra, liksom naturligtvis också fru talmannen, en skön, trevlig och givande sommar som ger kraft till arbetet i kampen mot narkotikan.

Johan Linander (C)

Anf. 199 Johan Linander (C)

Fru talman! Inom Europa finns det, det vet vi, stora skillnader i synen på narkotikan - från Sveriges mycket restriktiva narkotikapolitik, som vi ju alla är överens om, till Nederländernas syn på och acceptans av coffee shops . Det är därför ett steg i rätt riktning att EU gemensamt lyckats förhandla sig fram till ett rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel. Vi i Centerpartiet har till följd av propositionen motionerat om att riksdagen ska tillkännage för regeringen att det hade varit önskvärt att rambeslutet även omfattade och kriminaliserade innehav av narkotika för personligt bruk och brukande av narkotika. Tyvärr verkar Socialdemokraterna i justitieutskottet inte tycka att det är lämpligt att utskottet har några synpunkter på regeringens arbete. Man uppfattar varje tillkännagivande som negativ kritik, men så behöver alls inte vara fallet. Jag inser att förhandlingarna har varit besvärliga när det gällt att få fram ett rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel. Men det kan ju inte hindra justitieutskottet från att ha en åsikt och att faktiskt tycka att det skulle ha varit ännu bättre om innehav för personligt bruk och brukande av narkotika hade omfattats av rambeslutet. Det tycker jag, och jag vet att mina borgerliga kolleger också gör det. Det förvånar mig lite grann om inte Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker detsamma. Om ni gör det, vilket jag faktiskt tror att ni gör, varför skulle det då vara så hemskt att berätta det för regeringen? Vilken signal ger det att majoriteten avstyrker mitt yrkande om att rambeslutet borde ha omfattat och kriminaliserat innehav av narkotika för personligt bruk och brukande av narkotika? Signalsystemet kan vara viktigt! Vi får aldrig glömma att brukandet av narkotika är, precis som vi nyss hört, basen för den internationella narkotikahandeln och en förutsättning för att denna ska kunna fortgå. Visst kan varje medlemsland nationellt införa lagstiftning - precis som här i Sverige - där innehav för personligt bruk blir kriminaliserat. Dock är det tveksamt om de länder som kanske mest skulle behöva det tar sådana initiativ. Det hade varit ett effektivt redskap i Europa och EU om vi hade kunnat komma överens i hela unionen om att kriminalisera innehav och brukande. Detta tycker vi att riksdagen bör tillkännage för regeringen. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 1. Då går jag tillbaka till rambeslut och följdlagstiftning. Regeringen har tydligt gjort det till sin praxis att lägga fram antagandepropositioner om rambeslut utan att samtidigt lägga fram förslag om nödvändig nationell följdlagstiftning. Vi från Centerpartiets sida accepterar att det händer att regeringen inte hinner lägga fram följdlagstiftning och ta fram allt runtomkring så snabbt som det skulle behövas för att inte försena rambesluten, men det kan inte vara så att vi alltid måste anta rambeslutet först och följdlagstiftningen sedan. Inte vid ett enda tillfälle har vi fått följdlagstiftningen samtidigt som rambeslutet - åtminstone inte under de år som jag har suttit i riksdagen. Detta är ett sätt att hindra riksdagen från att på allvar kunna bedöma vad rambeslutet innebär för den nationella lagstiftningen. Regeringen kräver av riksdagen att vi ska anta ett förslag utan att ge oss en chans att till hundra procent veta vad det egentligen innebär. Vi som är allmänt EU-positiva och tycker att EU gör ett bra arbete har ett stort förtroende för att man kommer fram till goda resultat. Därför blev jag förvånad och undrar hur Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan godta detta och förklara det för sina starkt EU-skeptiska väljare. Vi har fått en förklaring från Miljöpartiet men väntar fortfarande på en förklaring från Vänsterpartiet. Vi i Centerpartiet är inte beredda att fälla propositionen på grunden att följdlagstiftning saknas, men vi vill definitivt framföra att vi kan tänka oss att fälla propositioner om rambeslut om regeringen inte åtminstone försöker ta fram en följdlagstiftning och förklara vilken nationell lagstiftning som behövs för att uppfylla rambeslutet. Fru talman! Jag tänker upprepa att Centerpartiet var det enda riksdagsparti som gick framåt i Europaparlamentsvalet. Nu är det ingen som har missat det. Vi gjorde det på ett budskap om ett smalare men vassare EU. Kampen mot narkotikan är just ett av de områden där EU måste bli vassare. Narkotikahandeln är gränsöverskridande, och kampen mot narkotikan måste också vara gränsöverskridande. Även om Centerpartiet gick framåt måste vi tillsammans med Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna ta ett större ansvar för att förmedla vad EU faktiskt gör som är bra för Sverige och bra för alla som bor i Europa. Vi har inte lyckats med detta. Här har vi ett bra exempel - ett rambeslut om olaglig narkotikahandel. Det kunde ha varit ännu bättre, men det är ändå ett steg i rätt riktning, något som är positivt att EU arbetar med. Ännu en gång skulle jag vilja höra vilket alternativ de partier som var motståndare till EU har om vi inte hade haft EU. Hur skulle vi då bekämpa narkotikahandeln på ett effektivt sätt? Man kan inte både ha kakan och äta upp den.

Kerstin Andersson (S)

Anf. 200 Kerstin Andersson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer. Narkotikamissbruket i Europa skördar varje år flera tusen liv och orsakar skador och lidande varje dag. Missbruk av narkotika splittrar familjer och förstör människors liv. Mer än en miljon européer är missbrukare, och vi vet att i många länder söker sig narkotikan allt längre ned i åldrarna och att alltfler dör av sitt missbruk. De flesta som dör av överdoser är unga människor mellan 20 och 30 år. Narkotikan och de problem som uppkommer till följd av den stannar inte vid nationsgränserna. Den internationella organiserade narkotikabrottsligheten fortsätter sin verksamhet och skördar nya liv. Olaglig narkotikahandel leder också till annan grov brottslighet och skapar en otrygghet. Genom ett effektivt och nära samarbete med andra länder är målet att stoppa denna utveckling av mänskligt lidande. Det är mot denna bakgrund som vi ska se på förslaget till rambeslut om olaglig narkotikahandel. Syftet är att medlemsländerna ska straffa all handel och överlåtelse av narkotika och införa gemensamma minimistraff för hanteringen av narkotika. Även illegal tillverkning av narkotika och så kallade prekursorer kommer att vara straffbar. Vi vet att i ett globalt perspektiv är missbruket av olika slags amfetaminer och ecstasy det snabbast växande problemet. Enligt samstämmiga uppgifter är merparten av den narkotika som missbrukas i Sverige tillverkad utomlands. Allt vi kan göra för att förhindra att kemiska ämnen, exempelvis prekursorer, används i illegal tillverkning av just amfetamin och ecstasy måste göras. Herr talman! Sverige har sedan länge deltagit mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotikan. Med kraft har de svenska rösterna hörts inom FN, Europarådet, EU och i det nordiska samarbetet. Budskapet har varit tydligt: Bekämpa alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken. Det är ett budskap som har gällt härhemma nationellt såväl som internationellt från oss socialdemokrater. Den 17 januari 2002 antogs regeringens proposition Nationell narkotikahandlingsplan . Samma dag utnämndes Björn Fries till narkotikasamordnare. Det beslutades också om ett antal miljoner kronor, som nu främst har fördelats för förebyggande och samordnade insatser ute i våra kommuner. Handlingsplanen mot narkotika, som vi har antagit i riksdagen, ligger till grund för vår mobilisering. Narkotika måste mötas med såväl förebyggande och brottsbekämpande som vårdande insatser. Färre ska börja använda narkotika. Fler ska förmås sluta missbruka. Tillgången till narkotika ska strypas. Den svenska narkotikapolitiken är långtifrån fulländad, men vårt narkotikaförbud är kanske ett av de mest framgångsrika i världen. Sveriges möjlighet att bedriva en effektiv narkotikapolitik är dock beroende inte bara av förhållandena inom landet utan även av vad som sker utanför landets gränser. Narkotikan håller sig inte inom olika länders gränser. Ska vi bekämpa den krävs det också gemensamma tag inom EU. Herr talman! Det utbredda och ökade missbruket av cannabis i västvärlden är en källa till oro. Särskilt oroande är det att alltfler unga använder cannabis regelbundet från tidiga år. Många uppfattar då cannabis som en relativt harmlös drog. Samtidigt har det i flera europeiska länder skett en uppluckring av kontrollen av cannabis. I vissa fall kan man även tala om de facto-legalisering. Vi måste motverka att felaktiga signaler sprids till våra barn och ungdomar. Ingen får luras att tro att cannabis är ofarligt. Herr talman! Vi har en lång väg att vandra för att gemensamt inom Europa se på narkotika med samma ögon. I förhandlingarna om rambeslutet om olaglig narkotikahandel har flera andra medlemsländer haft en annan uppfattning än den svenska om vad som ska omfattas. Exempelvis har den svenska uppfattningen varit att inga undantag ska göras för överlåtelser av små mängder narkotika och att i många länders ögon så kallad mindre farlig narkotika inte ska särbehandlas i fråga om strafflindring. Som svar på reservation 1, som vill att regeringen ska ges i uppdrag att genast ta upp förhandlingar för att få till stånd ett rambeslut om kriminalisering av innehav och bruk av narkotika, skulle jag vilja säga följande: Ingen kan väl på allvar tvivla på syftet med det aktiva förhandlingsarbete som bedrivits för att man ska komma fram till en gemensam definition av vilka handlingar som ska utgöra narkotikabrott. Nu har vi nått så långt som rimligen kunde förväntas. Vi socialdemokrater ser detta som ett steg framåt. Många medlemsländer har en lång väg att vandra. Det ska vi ha respekt för. De har en lång väg att vandra för att bekämpa attityder och värderingar till narkotika men främst också att arbeta för social utveckling och trygghet. Vi ska från svensk sida fortsätta sprida kunskap och erfarenheter om vår restriktiva narkotikapolitik, som också fortsättningsvis ska ligga till grund i allt vi framför i internationella sammanhang. Det är en framgång att det nu genom detta rambeslut som utarbetats inom EU skapas gemensamma definitioner av vilka handlingar som utgör narkotikabrott. Detta kommer att underlätta för polisens, tullens och hela rättsväsendets gränsöverskridande samarbete. Det behövs för att förebygga och bekämpa den gränsöverskridande narkotikabrottsligheten. Reservation 2 tar upp frågan om att ett godkännande av rambeslutet också bör innehålla förslag till svensk följdlagstiftning. Självklart är det önskvärt att i samband med att ett rambeslut läggs fram för riksdagens godkännande även presentera de eventuella lagändringar som måste genomföras för att genomföra rambeslutet. Men det finns inga avgörande skäl mot att godkänna ett rambeslut vid ett tillfälle och fatta beslut om lagstiftning vid ett senare tillfälle. I detta fall är det viktigt att vi inte medverkar till att det blir en försening av rambeslutet, för den internationella, organiserade narkotikabrottsligheten fortsätter sin verksamhet och skördar nya liv. Denna utveckling måste stoppas.

Cecilia Magnusson (M)

Anf. 201 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Det här väcker många frågor. Vi är angelägna att frågorna hanteras på ett sådant sätt i kammaren att deras vikt också motsvaras av de förslag som regeringen lägger fram. Och vi är inte nöjda med det här förslaget. Kerstin Andersson undrade i sitt anförande: Vem kan tvivla på att Socialdemokraterna står bakom den restriktiva narkotikapolitiken? Nej, jag trodde inte att vi skulle behöva göra det. Men när vi nu går i orolig väntan på ett förslag från Socialdemokraterna om permanentning av sprutbytesprogram och ser ett rambeslut som inte har ett helhetsperspektiv så kan man börja tvivla. Vi moderater är väldigt ledsna att behöva tänka denna tanke, men så är faktiskt fallet. När det gäller rambeslut säger Kerstin Andersson att det är "önskvärt" att man lägger fram följdlagstiftning. Nej, det är ett krav! I den förra debatten stod Joe Frans, socialdemokrat, här och sade: Nästa gång ska vi lägga fram. Det har ju inte hänt en enda gång att Socialdemokraterna har kunnat komma fram med följdlagstiftning! I fråga om detta med ramlagstiftning om narkotika är den svåraste frågan den som gäller prekursorerna. Där har det funnits tid för analyser och noggranna genomgångar. Varför har ni inte presenterat det den här gången? Och, Kerstin Andersson, när det gäller artikel 5: Ska Socialdemokraterna föreslå att vi ska ha kronvittnen i svensk lagstiftning?

Kerstin Andersson (S)

Anf. 200 Kerstin Andersson (S)

Kerstin Andersson (S)

Anf. 202 Kerstin Andersson (S)

Herr talman! När jag i mitt anförande talade om att ett rambeslut ska följas av en följdlagstiftning sade jag: "Självklart är det önskvärt". Det är just dessa ord som Cecilia Magnusson kan hitta i regeringens proposition, där de också tar upp det här. De har också bemödat sig om att förklara varför det inte kunde göras vid detta tillfälle. Delvis var det på grund av tidsaspekten. Sverige har varit bland de mest pådrivande i denna fråga. Men den kanske främsta anledningen är den vikt som det här rambeslutet väntas få som verktyg i kampen mot den gränsöverskridande narkotikahandeln. Därför var tiden mogen att komma till beslut. Prekursorerna tog Cecilia Magnusson också upp. I propositionen kan man läsa om detta på två sidor. Två sidor har regeringen bemödat sig om att skriva om just hur man tänker med lagstiftningen vad gäller detta. Egentligen är det ju så att det man är lite tveksam till är vilken lagstiftning man ska göra lagändringen i. Vad gäller rambeslutet över huvud taget är det ju också så att vi nu har kommit överens om gemensamma minimibestämmelser. Men det hindrar inte den egna nationen att gå betydligt längre i sin egen lagstiftning.

Cecilia Magnusson (M)

Anf. 203 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Ja, i narkotikapolitiken har vi ju tack och lov kommit betydligt längre i Sverige. Därför borde det inte vara något problem för den svenska regeringen att, för att använda Kerstin Anderssons ord, "bemöda sig" om att till riksdagen presentera följdlagstiftning där vi har gått mycket längre. Från moderat håll frågade vi, efter det att vi fått information från förhandlingarna för över ett år sedan, först statssekreteraren i Justitiedepartementet och senare justitieministern: Hur ska ni göra med prekursorerna? Ett år senare kommer det en proposition där det står att man måste hämta in beredningsunderlag grundat på en utförlig och noggrann analys av relevanta frågeställningar som har pågått under ett halvt års tid. När kommer förslagen? Av respekt för riksdagen och dess lagstiftande uppdrag och uppgift borde regeringen kunna klara av en sådan här fråga bättre. Den är ju så viktig i kampen mot narkotikabrottsligheten. Vi skulle ha kunnat ha en sådan lagstiftning för många år sedan, och vi skulle ha kunnat ha den på plats innan sommaren och regeringen hade "bemödat sig" lite till. Jag upprepar den fråga som jag till sist ställde till Kerstin Andersson: Nu när beredningsarbete pågår vad gäller artikel 5 och förmildrande omständigheter - tänker Socialdemokraterna införa ett system med kronvittnen i den svenska lagstiftningen?

Kerstin Andersson (S)

Anf. 204 Kerstin Andersson (S)

Herr talman! Cecilia Magnusson, vi har en tradition i Sverige som bygger på att all lagändring kräver ett beredningsunderlag. Det kräver också att man tar till vara på och tar in de frågeställningar som kan vara relevanta. Jag sade tidigare att man på två sidor kan läsa om ett klart och tydligt redogörande för vilka frågeställningar vad gäller prekursorerna som man behöver ta in. Jag måste säga att jag är lite tveksam till Cecilia Magnusson när hon pratar om varför man ska ha beredningsunderlag. För mig är det en viktig demokratisk process som tryggar rättssäkerheten i vårt land att vi har beredningsunderlaget. Det är ett beredningsunderlag som nu ska fram i de här bägge frågorna som inte tas upp. Det gäller lagändringar som behöver göras på två områden, som Cecilia Magnusson säkert vet. Detta har tydligt framgått, och man har klart och tydligt redogjort för vilka ändringar det är. I stort sett följer ju rambeslutet vår svenska lagstiftning. Det är på de här två områdena som det ska göras lagändringar, och det kan Cecilia Magnusson läsa om i propositionen.

Rolf Olsson (V)

Anf. 205 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Kampen mot den internationella narkotikahandeln är utomordentligt viktig ur många aspekter. Den är viktig för folkhälsan, den är viktig för humanismen och den är viktig för civiliserade samhällsbyggen över hela världen. Vi vet att narkotikabekämpning utgör en avgörande nyckel för brottsbekämpning generellt. Att bekämpa narkotikahandeln i alla led är i allra högsta grad brottsförebyggande verksamhet. Narkotikabekämpningen är i första hand ett nationellt ansvar och ska så förbli enligt Vänsterpartiets mening. Men den är samtidigt mycket tydligt en gränsöverskridande verksamhet som kräver internationellt samarbete mellan rättsvårdande myndigheter. Det räcker inte att vi här i Sverige anser oss vara mål- och resultatinriktade i arbetet mot narkotikahanteringen. Det ska vi självfallet eftersträva att vara, men bara det faktum att endast en liten del av narkotikan har sitt ursprung här i Sverige visar nödvändigheten av internationellt samarbete. I denna proposition behandlas arbetet med narkotikabekämpningen inom och mellan EU:s medlemsstater. Men det finns anledning att understryka att inte minst på detta område måste samarbetet bedrivas globalt. Verksamheten är till sin natur just global. Herr talman! Detta rambeslut om narkotikahandeln är naturligtvis ett mycket angeläget dokument. Det är ett vitalt intresse att förbättra det internationella samarbetet. Det är utomordentligt viktigt att slå tillbaka och isolera de starka krafter som vill liberalisera narkotikahantering och narkotikamissbruk. Det finns sådana krafter, som vi alla vet, i allra högsta grad representerade inom EU-området. För att lyckas med denna ambition krävs samarbete över gränserna. Likväl finns det anledning att understryka att narkotikapolitiken är och ska vara ett ansvar i första hand för den nationella politiken. Jag tycker att det var kloka ord som Peter Althin sade om nödvändigheten av att bekämpa narkotikan i första ledet. Jag vill tillägga att det naturligtvis måste kombineras med förebyggande arbete och en bra socialpolitik. Vi i Vänsterpartiet ser därför inte detta rambeslut som ett led i en utveckling där en allt mindre andel av besluten ska fattas i varje medlemsland. Det vore förödande, menar vi, bland annat för narkotikabekämpningen. Det finns i föreliggande utkast till rambeslut väldigt lite av utblickar som pekar på samband mellan narkotikabekämpning och socialpolitik och förebyggande arbete. Det är en brist att inte detta synsätt finns i utkastet. Vi har haft ett vid internationell jämförelse ganska framgångsrikt arbete mot narkotika under gångna årtionden, men tyvärr har ambitionerna när det gäller bland annat missbrukarvården sjunkit betänkligt under senare år. Det finns, menar vi i Vänsterpartiet, ett alldeles tydligt samband mellan låg arbetslöshet, aktiv välfärdspolitik och en framgångsrik narkotikabekämpning. Solidaritet och restriktivitet ska gå hand i hand. Det synsättet bör gälla också i framtiden och förstärkas. Herr talman! Mot den bakgrund jag hastigt har skissat på här är det inte svårt att ansluta sig till ett godkännande av rambeslutet. Det finns dock anledning att allt framgent ha grundinställningen att rambeslut bör åtföljas av förslag till svensk följdlagstiftning. Vi kommer med all säkerhet att återkomma till denna principfråga i andra ärenden här i kammaren. I detta ärende bedömer vi det dock som mycket angeläget att beslut fattas och att ingen fördröjning sker i detta dokument som verktyg mot gränsöverskridande narkotikahandel. Rambeslutet kräver lagändringar som i sin tur kräver tid och sedvanligt noggrant övervägande. Därför kan vi i Vänsterpartiet i detta fall ansluta oss till förslaget om att nu anta betänkandet och återkomma med följdlagstiftning. Det innebär alltså ingen ändrad grundinställning om den lämpliga ordningen, att rambeslut bör åtföljas av följdlagstiftning. Herr talman! Rambeslutet innebär ingen kriminalisering av innehavet av narkotika, och det är självfallet en betydande brist. Nu är det ju kriminaliserat här i Sverige, men avsaknaden av skrivningar om detta i utkastet speglar en annan inställning i ett flertal medlemsstater i EU. Här finns tydliga svårigheter att få med sig en del länder i förhandlingarna. Precis som framhålls i betänkandet måste arbetet fortsätta och bedrivas med kraft för att få ett genomslag för linjen att all olovlig befattning med narkotika ska vara kriminaliserad.

Cecilia Magnusson (M)

Anf. 206 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Rolf Olsson lät lätt förvånad när han hörde Peter Althins ord om hur viktigt det är att bekämpa knarkets första led, alltså brukarna och missbruket. Det är oerhört väsentligt, och det är det som vi saknar i det rambeslut som Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lägger fram här. Det förebyggande arbetet kan ifrågasättas och tvivlet på vänstermajoritetens seriositet om den restriktiva narkotikapolitiken förstärks när, förutom de exempel jag gav i ett tidigare inlägg, Vänstern och Socialdemokraterna i Stockholms polisstyrelse fattar beslut om att dra in all information till skolor från polisens sida till ungdomar angående narkotika och dess skadeverkningar. Det är inte att undra på att man funderar på om ni har gett upp kampen mot narkotikan och tvivlar på den restriktiva narkotikapolitiken. Jag fick inte något svar av Kerstin Andersson om artikel 5 i förslaget till rambeslut. Och eftersom Rolf Olsson står bakom detta och det inte finns något följdlagstiftningsförslag med i det här förslaget måste jag få fråga en sak. Kommer majoriteten att föreslå att vi inför kronvittnen i svensk rättstillämpning?

Rolf Olsson (V)

Anf. 207 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Cecilia Magnusson måste ha hört grundligt fel. Jag var inte ett dugg förvånad över Peter Althins sätt att uttrycka sig. Redan i andra sammanhang har jag sett betydande insikter hos Peter Althin om vikten av att börja i rätt ände och se sambanden med socialpolitiken till exempel. Där kan väl andra partier ha mer att inhämta i kunskaper. Jag har själv en mycket gedigen erfarenhet av vikten av att ta med socialpolitiken och det förebyggande arbetet i mötet med människor som har missbruksproblem. Det är utomordentligt viktigt att man den vägen också minskar efterfrågan. Det vill jag understryka. Det talar ju väldigt kraftigt för att vi snarare ska förstärka insatserna på hemmaplan i kampen mot narkotika, vilket naturligtvis inte på något sätt ska hindra det internationella samarbetet. När det gäller Cecilia Magnussons andra fråga, om särskilt förmildrande omständigheter, artikel 5, kan vi läsa oss till att den artikeln är fakultativ. Den ställer inget krav på lagstiftning. Däremot finns just sådana saker som har att göra med förmildrande omständigheter inskrivna i brottsbalken. Vi har inte några avsikter att förändra det. Och vi i Vänsterpartiet har definitivt inga krav på införande av kronvittnesbestämmelser. Jag har inte hört det från regeringens sida heller, men de får ju svara för sig själva.

Cecilia Magnusson (M)

Anf. 208 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Eftersom vänstermajoriteten inte har kunnat komma med förslag till följdlagstiftning är det ju relevant att vi i oppositionen ställer de här frågorna. Artikel 5 ger medlemsländerna möjlighet att införa regler som går betydligt längre än vad nuvarande svensk lagstiftning gör. Då är det faktiskt inte så konstigt om vänstermajoriteten, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern, som står bakom den här propositionen överväger att förändra svensk lagstiftning på den här sidan också. Jag skulle gärna vilja ha ett mer utförligt svar på den här frågan. Det handlar också om den restriktiva narkotikapolitiken när man går med på att utöka de förmildrande omständigheterna när det gäller narkotikabrottslighet, och framför allt när det gäller grov narkotikabrottslighet. Rambeslutet innehåller ingenting om eget bruk eller innehav för eget bruk. Därför är det i fråga om den stora allvarliga brottsligheten som rambeslutet medger att man går längre när det gäller förmildrande omständigheter än vad svensk lagstiftning gör i dag. Jag tycker att det är allvarligt. Det är ytterligare ett bevis på vikten av att följdlagstiftning presenteras när riksdagen ska fatta beslut om förslag till rambeslut. Ja, Rolf Olsson, det är viktigt att börja i rätt ände. Det är därför vi tycker att det är så allvarligt att bruk och innehav för eget bruk inte finns med i det här rambeslutet.

Rolf Olsson (V)

Anf. 209 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Det är som sagt viktigt att börja i rätt ände. Jag tycker att det känns utomordentligt viktigt att vi har ett riktigt väl förberett underlag när vi fattar beslut i denna lagstiftande församling. Det är detta som fattas i den här frågan. Kerstin Andersson har varit inne på vikten av att skaffa fram det. Vi har ett väl upparbetat system här i landet - och jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt - med remissomgångar som brukar ge oerhört värdefulla synpunkter för oss som i slutänden ska vara med och fatta de avgörande lagbesluten. Jag avvaktar detta. Jag tycker att det är rimligt att vi gör det. Men vi ska inte fördröja själva principbeslutet. Därför kan vi i det här fallet ansluta oss till att vi ska anta det här rambeslutet. Men det ska naturligtvis inte vara en princip att vi ska göra det. Jag kan garantera Cecilia Magnusson att den här frågan kommer tillbaka i andra sammanhang. Den principen får vi anledning att återkomma till. Då ställer vi oss kanske lite annorlunda till den. Vi kanske till och med kan komma att inta andra ståndpunkter i andra frågor, men i den här frågan är det givet för oss att det är viktigt att säga ja till detta. Vi är inte av princip misstrogna mot regeringen. Då skulle vi inte samarbeta. Vi litar på det mycket tydliga besked som också ges i betänkandet att regeringen förväntas fortsätta arbeta med den här frågan. Vi är övertygade om att så sker. Men som också Cecilia Magnusson vet finns det väldigt starka krafter ute i Europa som står för en annan linje i narkotikapolitiken. Det kan vi inte heller bortse ifrån. Dem ska vi tillsammans fortsätta att kämpa mot.

Johan Linander (C)

Anf. 210 Johan Linander (C)

Herr talman! Det är glädjande att även Vänsterpartiet nu tar upp frågan om följdlagstiftning i samband med rambesluten. Det betyder ju att det är väldigt många av oss som tycker att det är viktigt. Jag hoppas att de socialdemokratiska ledamöterna tar det med sig och berättar för justitieministern och departementet att det faktiskt finns ett tryck i denna fråga. Som hängiven europé är jag glad för det goda arbetet inom EU för att bekämpa narkotikahandeln. Men jag förstår att andra, som inte ens vill vara med i EU, inte är lika hängivna. Ni kan givetvis tycka att det är bra att man bekämpar narkotikahandeln. Något annat skulle jag aldrig komma på att säga. Jag skulle vilja fråga Rolf Olsson om han och Vänsterpartiet tror att resultatet av rambeslutet om olaglig narkotikahandel skulle kunna ha uppnåtts utan EU, och i så fall på vilket sätt.

Rolf Olsson (V)

Anf. 211 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Även i betänkandet kan man utläsa en principiell hållning, och den finns vad jag förstår också hos alla här närvarande, att det inte är en princip att vi i första hand antar rambeslut och därefter följdlagstiftning. Vi är nog relativt överens om att det är önskvärt att följdlagstiftningen finns där. Det vet alla som har läst betänkandet lite noggrant. Jag har flera gånger understrukit i mitt anförande och i andra sammanhang att det är nödvändigt med internationellt samarbete i kampen mot narkotika. Jag tycker också, som jag också underströk, att det primärt är en fråga för varje land. Det är inte så att vi i någon allmän eufori över EU-samarbetet ska överlämna arbetet mot narkotika i något slags överstatlig riktning. Jag tror inte att det är effektivt att göra på det sättet. Jag tror att vi måste börja i missbrukarledet, precis som Peter Althin var inne på. Det är utomordentligt viktigt. Det är alltså primärt en fråga för varje land. Men parallellt med det måste det ske ett internationellt samarbete. Det kan ske i många former. EU är en sådan form. Jag hörde inte Johan Linander säga någonting om FN. I sin eufori nämnde han bara EU som den enda möjliga samarbetspartnern. Jag vill veta om till exempel WHO eller mellanstatligt samarbete, som vi också har på det här området, är intressant för Johan Linander, eller om det bara är EU som gäller nu för tiden. Samarbete kan som sagt genomföras i många former, och vi i Vänsterpartiet är öppna för olika sådana former.

Johan Linander (C)

Anf. 212 Johan Linander (C)

Herr talman! Man kan faktiskt både vara hängiven europé och tycka om FN, men det är tyvärr så att FN inte har några muskler. FN har funnits väldigt länge, och så här långt har vi aldrig kommit genom FN-samarbetet, men vi kan göra det genom EU eftersom vi har beslutat oss för att inom det system som vi kallar Europeiska unionen tillsammans gå några steg längre för att nå de mål som vi har. Jag måste vidare säga att jag blev lite förvånad när Rolf Olsson sade att varje land ska ha ett självbestämmande i de här frågorna. Det måste ju betyda att Rolf Olsson till exempel tycker att det var fel av Sverige att trycka på för att Nederländerna inte ska ha en så liberal narkotikapolitik. Om det är upp till varje land borde Nederländerna få bestämma att man faktiskt ska kunna sälja cannabis i små portioner för personligt bruk i så kallade coffee-shops. Vi vet att väldigt många europeiska ungdomar, framför allt från andra länder, åker dit och får sin första kontakt med narkotikan i Holland. Vi har haft samma problem för skåningar med Christiania i Köpenhamn, som den borgerliga regeringen nu äntligen har tagit tag i. Jag förstår att Rolf Olsson inte kan svara på hur de här resultaten skulle uppnås utan EU eftersom svaret på det inte finns. Nästa fråga måste bli: Skulle varje land som nu är medlem i EU självt få ha hur liberal narkotikapolitik som helst? Om det nu är upp till varje land, skulle vi andra godta till exempel att Holland och Belgien tillåter tillverkning av ecstasy, vilket ju faktiskt sker i de här länderna?

Rolf Olsson (V)

Anf. 213 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Jag tror att den här frågan liksom alla andra frågor tjänar på en problematisering och av att vi låter bli att låsa in oss i dogmer om att den ena eller den andra tesen är en oomkullrunkelig sanning, till exempel att överstatlighet i alla lägen är bra och att EU inte har några som helst problem. Jag tror inte att det är bra. Vi har i det här fallet valt att säga ja till rambeslutet, samtidigt som vi behåller vår kritiska syn på EU. Vi tycker till exempel att det är ett jätteproblem att det där ute finns väldigt starka narkotikaliberala krafter. Jag tycker faktiskt att vi gemensamt skulle diskutera det i stället för att utbringa de här euforiska hurraropen för EU. Det är kanske så att en del överstatliga beslut kan gå i riktning mot att vi får mindre gehör för vår restriktiva linje och får ge upp den. Jag tror inte att vi utan vidare ska blunda för den faran. Men detta dokument går i rätt riktning, och vi vill inte fördröja beslutet genom något krav på följdlagstiftning. Vi tycker att det vore förödande. Men som sagt: mer av problematisering men självklart ja till nödvändigt internationellt samarbete. Själva sakfrågan kräver det.

Leif Björnlod (Mp)

Anf. 214 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! När man kommer sist i en sådan här debatt har det sagts väldigt många saker, och man behöver inte ha ett skrivet manus eftersom det är så många saker som dyker upp under diskussionen. Cecilia Magnusson gladde mig med att hon höll på att bli EU-skeptiker. Jag tycker att det är ett klokt förhållningssätt att ha en kritisk attityd till det som man ska vara med i. Det känns väldigt bra. Hon tycker också att det är lite tråkigt att resten av EU:s medlemsstater inte vill gå med på Cecilias och för all del Sveriges narkotikalagstiftning när det gäller personligt innehav. Jag delar uppfattningen att det är synd att man inte har lyckats med detta, men man kommer så långt det går i en förhandling. Det finns andra drogpolitiska frågeställningar som vi inte alls har nått speciellt långt i utan snarare precis tvärtom, och det gäller i alkohollagstiftningen, som just visar att den kaka som Johan Linander envisas med att hålla fram närmast liknar ett slags supermaktskryddad federalstatskaka eller deg, som tvingar människor in i olika ställningstaganden som de inte vill ha, av typen vår alkoholpolitik. För att återgå till narkotikapolitiken delar jag uppfattningen att det är tråkigt att man inte nådde ända fram. Jag delar också den uppfattning som Rolf Olsson gav till känna att varje land har rätt att föra sin egen narkotikapolitik. Men om den narkotikapolitiken påverkar vårt lands narkotikapolitik, som fallet är med Christiania och Nederländerna, har vi också rätt att bekämpa den. I det här fallet ser vi att en av vägarna att bekämpa den typen av narkotikapolitik som stör oss och förstör för oss är att samverka i ett sådant beslut som vi har på bordet i dag. Därför har Miljöpartiet i det här fallet aktivt varit med om att samarbeta om den här propositionen. Vi tycker att det ligger i den överenskommelse som vi har gjort. Vi har precis som alla andra talare haft kritiska synpunkter när det gäller följdlagstiftningen, men vi ser att det i det här fallet till skillnad från det föregående ärendet kommer följdlagstiftningen att bli av mindre omfattning eftersom Sverige har så mycket strängare regler än vad EU-länderna i allmänhet har. Jag ska också passa på att svara på Cecilia Magnussons fråga när det gäller artikel 5. Där står det att varje medlemsstat får vidta de åtgärder som är nödvändiga. Det innebär alltså inte att vi ska vidta dem. Här finns en möjlighet för en del länder som redan har infört vissa eftergifter i straff för att kunna klara vissa undersökningar. Vi ska enligt min mellanstatliga inställning inte gå in och reglera hur andra ska ändra på den punkten. Jag tycker att EU:s klåfingrighet på många områden går alldeles för långt, men i det här fallet, herr talman, tycker jag att det är ett steg framåt i det allmänna bekämpandet av narkotikan. Därför tillstyrker vi det utsända förslaget.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-06-19

Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

2004-06-19Protokoll 2003/04:132

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2003/04:280

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Godkännande av rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:147.
Rambeslutets omfattning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju24 yrkande 1.
Reservation 1 (m, c, fp, kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 114 0 0 30
m 0 46 0 9
fp 0 38 0 10
kd 0 28 0 5
v 22 0 0 8
c 0 1 0 21
mp 14 0 0 3
Totalt 150 113 0 86
Ledamöternas röster
Följdlagstiftning i propositioner om godkännande av rambeslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju24 yrkande 2 och 2003/04:Ju25.
Reservation 2 (m, c, fp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 113 1 0 30
m 0 46 0 9
fp 0 41 0 7
kd 28 0 0 5
v 23 0 0 7
c 0 1 0 21
mp 11 3 0 3
Totalt 175 92 0 82
Ledamöternas röster

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	114	0	30
m	0	46	9
fp	0	38	10
kd	0	28	5
v	22	0	8
c	0	1	21
mp	14	0	3
Totalt	150	113	86

Rambeslut om olaglig narkotikahandel

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Hela betänkandet

Beslut

EU-beslut om olaglig narkotikahandel (JuU29)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

EU-beslut om olaglig narkotikahandel (JuU29)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Rambeslut om olaglig narkotikahandel

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 194 Yilmaz Kerimo (S)

Anf. 196 Cecilia Magnusson (M)

Anf. 197 Torkild Strandberg (Fp)

Anf. 198 Peter Althin (Kd)

Anf. 199 Johan Linander (C)

Anf. 200 Kerstin Andersson (S)

Anf. 201 Cecilia Magnusson (M)

Anf. 200 Kerstin Andersson (S)

Anf. 202 Kerstin Andersson (S)

Anf. 203 Cecilia Magnusson (M)

Anf. 204 Kerstin Andersson (S)

Anf. 205 Rolf Olsson (V)

Anf. 206 Cecilia Magnusson (M)

Anf. 207 Rolf Olsson (V)

Anf. 208 Cecilia Magnusson (M)

Anf. 209 Rolf Olsson (V)

Anf. 210 Johan Linander (C)

Anf. 211 Rolf Olsson (V)

Anf. 212 Johan Linander (C)

Anf. 213 Rolf Olsson (V)

Anf. 214 Leif Björnlod (Mp)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Godkännande av rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel

Beslut:

Utskottets förslag:

Rambeslutets omfattning

Beslut:

Utskottets förslag:

Följdlagstiftning i propositioner om godkännande av rambeslut

Beslut:

Utskottets förslag: