Övergripande skolfrågor

Anf. 54 Fredrik Malm (L)

Herr talman! För 30 år sedan genomfördes mycket stora förändringar i det svenska skolväsendet. Huvudmannaskapet för skolan flyttades från staten till kommunerna. Något år därefter kom friskolereformen som gav privata aktörer, såväl ideella som vinstdrivande, möjlighet att starta och driva skolor med skattefinansiering.

Som en följd av dessa två reformer fick vi ett förändrat resursfördelningssystem, det vi vardagligt kallar för skolpeng. Därtill förändrades betygssystemet i samma veva från ett relativt system till ett kunskapsrelaterat system. Likaså minskade regelstyrningen i skolan. Exempelvis togs regleringen av lärarnas undervisningstid bort.

Med friskolesystemet har också med tiden saker som tidigare varit helt självklara i svensk skola inte blivit lika självklara, till exempel att det finns matsal, gympasal och skolbibliotekarie.

Parallellt med dessa stora förändringar fick också pedagogiska trender ett starkare stöd. Vi kan lite generellt beskriva dem som postmoderna. I huvudsak innebar det mindre traditionell undervisning och mindre fokus på faktakunskaper.

Något senare, herr talman, kom den digitala omställningen som med tiden alltmer har kommit att genomsyra skolsystemet. Inte minst har den inneburit minskad tillgång på fysiska läromedel för elever. De senaste tio åren har vi sett alltmer växande problem med den kraftigt ökade skärmtiden, som har en negativ påverkan på barns och ungdomars sömn, koncentrationsförmåga, kunskapsinhämtning, rörelse och psykiska hälsa.

Många av dessa förändringar är en konsekvens av politiska beslut, men inte alla. En del är också en följd av bredare samhällsförändringar såväl i Sverige som globalt. Men de har sammantaget fått en tydlig konsekvens: Svenska barn och ungdomar lär sig allt mindre i skolan. Det är konsekvensen av alla de förändringar som jag beskrev. De senaste Pisaresultaten visar detta svart på vitt.

Det vi nu bevittnar är inget mindre än en kunskapskollaps. Den viktigaste uppgiften för den regering och den riksdagsmajoritet vi har nu är att vända den förödande utvecklingen och höja kunskapsresultaten i vår svenska skola. Det är vår viktigaste uppgift vid sidan av att stärka Sveriges nationella säkerhet och få bukt med den organiserade brottsligheten.

Herr talman! De stora förändringarna för tre årtionden sedan innebar också en avreglering och en omfattande decentralisering av svensk skola. Konsekvensen av detta har blivit en frontalkrock med en av utbildningssystemets viktigaste grundpelare, nämligen likvärdigheten. Det säger egentligen sig självt. Det är ganska logiskt, om man tänker efter.

Flyttar man det finansiella huvudansvaret från staten till nästan 300 kommuner kommer också kommunerna att göra olika prioriteringar, fatta olika beslut och ha väldigt olika förutsättningar och varierande lokal kompetens.

En del kommer att satsa mer på skolan och en del kommer att satsa mindre på skolan. Och precis som i riksdagen är det olika politiska majoriteter i kommunerna, och de kan också skifta.

Herr talman! Alla de genomgripande skolreformerna för tre decennier sedan har med tiden kritiserats alltmer kraftfullt, inte minst av mitt eget parti Liberalerna. Kritiken har i stor utsträckning handlat om just sjunkande kunskapsresultat och bristande likvärdighet.

Många av dessa förändringar ses nu över, tack vare den nya regeringen, tack vare Tidöavtalet och tack vare Liberalerna. Det handlar om friskolesystemet, skolpengssystemet, den ytterst problematiska betygsinflationen, lärarutbildningen, insyn, ägarprövning, att skapa studiero och en hel del annat.

Från Liberalernas sida är vi beredda att gå mycket långt för att förändra den svenska skolan, återupprätta kunskapsskolan och höja läraryrkets status.

Samtidigt är det viktigt att slå fast, herr talman, att valfriheten i svensk skola inte ska avskaffas. Vi kommer inte att bidra till att flytta makten från föräldrar och elever till politiska byråkrater. Men vi kommer att strama upp regelverken, så att valfriheten och de val som elever och föräldrar gör ska leda till en god utbildning för alla och inte, som i dag, bli till ett lotteri för många. Vi måste återigen få en skola i världsklass.

Herr talman! Jag har den senaste veckan noterat att oppositionen försökt att skapa dimridåer kring frågan om offentlighetsprincipen vad gäller fristående skolor. Man har påstått att riksdagsmajoriteten kommer att rösta nej till att införa en offentlighetsprincip. Detta är inte sant. Det finns inget sådant lagförslag att ta ställning till.

Vad riksdagen röstar om i eftermiddag handlar om ett tillkännagivande i frågan. Men förra veckan kom Skolinformationsutredningen med sitt betänkande, där den här frågan tas upp. Utredningen ska nu gå på remiss. Därefter kommer den till Regeringskansliet för beredning i sedvanlig ordning. Det är helt enligt den ordning som vi har i Sveriges riksdag att utskottet och majoriteten då kan hänvisa till den process som pågår. Samma sak har hänt många gånger i riksdagen. Till exempel röstade Socialdemokraterna, när man satt i regering med Miljöpartiet, nej till både offentlighetsprincip och bemannade skolbibliotek med hänvisning till att frågorna bereddes i Regeringskansliet. Det är alltså inget konstigt med detta alls.

Herr talman! Skolan måste tillbaka till grunderna. Vi behöver mer ordning i klassrummet och mer ordning i skolsystemet. Vi behöver återupprätta en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi behöver en trygg skola med tydliga förväntningar. Det är bra för alla och särskilt för de barn som behöver skolan mest.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 55 Linus Sköld (S)

Herr talman! Den 9 april, det vill säga för 15 dagar sedan, fattade utbildningsutskottet beslut om betänkandet. Majoriteten beslutade att utskottet ska föreslå riksdagen att avslå alla yrkanden om att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Den avgörande rösten då var Fredrik Malms. Dagen efter, den 10 april, gick Liberalernas partiledare ut och sa att Liberalerna har ändrat sig och vill att offentlighetsprincipen införs i friskolorna. Dagen efter det, den 11 april, skrev Fredrik Malm, skolminister Edholm och partiledare Pehrson under en debattartikel i Expressen, där de bekräftade detta nya ställningstagande från Liberalerna.

Senare i eftermiddag ska vi rösta om frågan här i riksdagen. Och jag utgår från, Fredrik Malm, att det betyder att Liberalerna då kommer att rösta på vår med Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamma reservation om att offentlighetsprincipen ska gälla lika för alla skolor.

Anf. 56 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Det är just nu en närmast Lützendimma över den här församlingen av felinformation, desinformation och mycket märkliga påståenden från Socialdemokraternas sida.

Låt mig då påminna om, herr talman, att Socialdemokraterna har suttit i regering i 83 av de senaste 100 åren. Jag utgick faktiskt från, herr talman, att Socialdemokraterna på den tiden lärt sig skillnaden mellan en motion och en proposition. Men det verkar inte vara så.

Om vi ska införa en offentlighetsprincip i Sverige gör vi det genom ett lagförslag om att göra det. Det finns inget lagförslag på bordet. Därmed har vi inte att rösta om att införa en offentlighetsprincip i dag. Det vi har att rösta om är ett tillkännagivande, och det är någonting annat.

Nu har ju utredningen kommit, precis som Linus Sköld nämnde, och den kommer att gå ut på remiss. Därefter kommer den att beredas i Regeringskansliet, helt enligt vanlig process, sedvanlig ordning och praxis.

Herr talman! Jag tror att det var 2017 som Vänsterpartiet väckte en motion i riksdagen om bemannade skolbibliotek. Det var även Socialdemokraternas ståndpunkt vid den tiden. Socialdemokraterna avslog Vänsterpartiets motion med hänvisning till att det pågick en process i Regeringskansliet. Året innan avslog Socialdemokraterna motioner om att införa en offentlighetsprincip i svensk skola, alltså exakt det som vi diskuterar nu och med exakt samma argument också.

Det här är inget konstigt. Vad man försöker göra från Socialdemokraternas sida är att blanda bort korten i detta. Men i sakfrågan är det mycket riktigt så att Liberalernas uppfattning är att alla skolor ska behandlas lika i den här delen. Vi anser att en offentlighetsprincip ska införas.

Anf. 57 Linus Sköld (S)

Herr talman! Låt oss skingra Lützendimman och se vad Liberalerna har för ställningstagande i det här.

Den 9 april sa Johan Pehrson i SVT att han hoppades kunna samla en majoritet i regeringsunderlaget för detta. Jag tänker att vi får tillfälle att fråga regeringsunderlaget senare under den här debatten om hur de ser på ställningstagandet och om han kommer att lyckas med det. Men Fredrik Malm och hans partikamrater i den här kammaren har i dag tillfälle att påtala för regeringsunderlaget att de minsann inte behöver ha någon majoritet i regeringsunderlaget, för de har majoritet i kammaren, och det är ju det som räknas.

Fredrik Malm har möjlighet att rösta för yrkandet om att riksdagen ska ställa sig bakom det som anförs i motionen om att offentlighetsprincipen även ska omfatta friskolor och tillkännage detta för regeringen. Fredrik Malm kan alltså i dag tillsammans med sina liberala partikompisar bestämma att riksdagen ska tala om för regeringen att det är riksdagens mening att offentlighetsprincipen ska införas.

I utredningsförslaget finns det två alternativa vägar, och Fredrik Malm behöver inte en majoritet av regeringsunderlaget med sig, utan han behöver en majoritet av kammaren med sig. Han kan i dag uttala till regeringen att det finns en majoritet för detta i kammaren.

Varför tänker Fredrik Malm rösta nej i dag?

(Applåder)

Anf. 58 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Här skingrades ju ingen Lützendimma. Det är för övrigt Socialdemokraterna som likt en stor rökmaskin har lagt denna dimma över Sveriges riksdag. I stället trasslar man in sig ännu mer i märkliga resonemang.

Herr talman! Jag tycker att man ska ha viss respekt för vad som är riksdagens respektive regeringens uppgift. När vi framöver förhoppningsvis röstar igenom en lag om att införa offentlighetsprincipen över hela linjen i svenskt skolväsen är när vi får ett lagförslag. Ett sådant lagförslag bereds ju nu.

Linus Sköld, herr talman, är tvåa på bollen här. Utredningen kom ju för en vecka sedan och ska ut på remiss. Den kommer att beredas i Regeringskansliet, och sedan återkommer regeringen med ett lagförslag - helt enligt den praxis och sedvanliga ordning som riksdag och regeringskansli alltid jobbar efter.

Jag förstår inte denna upprördhet, som jag närmast tolkar lite som när en italiensk fotbollsspelare filmar i straffområdet. Man spelar upprörd och indignerad. Men vi följer ju precis samma praxis som Socialdemokraterna följer när de själva sitter i regeringsställning.

Nu har Linus Sköld ingen mer replik, men det vore intressant att få veta varför Socialdemokraterna röstade nej till exempelvis Vänsterpartiets motion om bemannade skolbibliotek för ett antal år sedan. Det vore också en intressant fråga att få ett svar på.

(Applåder)

Anf. 59 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Det är väldigt dimmigt här framme, får jag ändå säga. Det har varit rökpuffar från Liberalerna. Det har pågått ett tag, några veckor.

Återigen vill jag att vi diskuterar offentlighetsprincipen. Liberalerna håller just nu på med en omsvängning i sin skolpolitik. Vi ser det i uttalanden från partiledaren. Vi ser det i debattartiklar. Centerpartiet gjorde motsvarande manöver för ungefär ett år sedan. Vi omvärderade vår skolpolitik. Vi kom fram till att vi självklart ska ha likvärdighet i svensk skola, och självklart ska insynen i alla skolor vara likadan. Nu verkar också Liberalerna ha landat i en sådan synpunkt.

De fyra oppositionspartierna har gått fram med lite olika motioner men har en gemensam reservation som handlar om precis detta.

Liberalerna deklarerar: Ja, vi vill ha en offentlighetsprincip i svensk skola. Men vad jag förstår från tidigare debatt är inte Liberalerna och Fredrik Malm beredda att rösta för det som man säger att man vill. Är det precis som i valrörelsen - att man säger en sak före valet och en sak efter valet? Man säger en sak i en debattartikel, men man röstar på ett annat sätt. Vad är svaret?

(Applåder)

Anf. 60 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Det är mycket riktigt som Anders Ådahl beskriver det, att vi i Liberalerna stegvis har omprövat delar av vår skolpolitik. Det har vi gjort därför att vi är visa och inte alltid envisa. Vi håller inte fast vid gamla käpphästar om vi ser att vi behöver förändra i systemen.

Mitt anförande här handlar om de omfattande reformer av svenskt skolväsen som genomfördes de sista åren på 1980-talet och en bit in på 1990-talet. Man avskaffade den statliga regelstyrningen i svensk skola. Man kommunaliserade skolan. Vi fick en friskolereform som med tiden har lett till konsekvenser som man inte förutsåg när den reformen infördes och så vidare.

Vi behöver ett omtag i stora delar av svensk skolpolitik med tanke på dessa reformer. De har inte slagit väl ut. Jag tror att alla kan se det. Det kan man se om man bemödar sig om att läsa de internationella mätningar som görs - det handlar om läsförståelse, skrivförståelse, skrivförmåga, kunskaper i matematik och så vidare. Det är förödande resultat. Detta förstärks inte minst av den mycket utbredda skärmtiden bland barn och ungdomar, som försämrar deras koncentrationsförmåga och så vidare. Det är mycket riktigt att vi gör upp med detta.

Sedan gäller det offentlighetsprincipen. Jag konstaterade i mitt förra replikskifte att Socialdemokraterna är tvåa på bollen. Faktum är att Centerpartiet nu är trea på bollen. Utredningen har kommit. Den går in för beredning. Den ska remitteras. Den ska beredas. Det blir lagrådsprövning. Detta kommer till riksdagen, och vi kommer att ta ställning till det.

Vad vi röstar om i dag handlar inte om att införa en offentlighetsprincip. Det är inget lagförslag vi röstar om. Det handlar om ett tillkännagivande, och det är något helt annat.

Anf. 61 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Jag tycker ändå att det är trevligt att Liberalerna har en ambition att vara visa, även om man verkar sjunga en helt annan visa här inne.

Hur det än är, herr talman, förstår jag inte vad som hindrar Liberalerna från att rösta för reservationen om tillkännagivandet. Vad hindrar Liberalerna från att skriva en sak i en debattartikel, gå ut i tv, gå ut i medier och sedan göra samma sak när det skarpt ska avgöras? Det förefaller märkligt att inför svenska folket säga en sak i tv och i tidningar och att sedan, när det ligger ett färdigt förslag om ett tillkännagivande på riksdagens bord som vi ska rösta om, inte vilja följa det. Jag förstår inte logiken.

Är det möjligt för ledamoten Malm att reda ut logiken i att man säger en sak innan och sedan röstar på ett annat sätt?

Anf. 62 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag ska reda ut logiken, så att även Centerpartiet förstår den.

Vi har demokrati i Sverige via val. Det skapar en riksdagsmajoritet. Det skapar därefter en regering i Sverige. Denna regering har nu fått en utredning på sitt bord. Jag prioriterar, herr talman, att läsa den utredningen. Den är på ungefär 650 sidor. Centerpartiet prioriterar att läsa sin egen partimotion från i höstas.

Utredningen är mer relevant, för den kommer att leda fram till att vi kan få ett lagförslag, så att vi kan införa det som jag, Centerpartiet och andra vill införa. Detta går nu in i ett skede där vi kan genomföra dessa förändringar, så att vi kraftigt kan öka insynen i de fristående skolorna.

Om jag hade varit centerpartist hade jag välkomnat denna process. Men Centerpartiet ansluter sig i stället till en mycket märklig och banal argumentation, som jag bara uppfattar som att man inte tar någon hänsyn till den grundläggande skillnaden mellan en proposition och en motion. Man behöver inte ens läsa en A-kurs i statskunskap för att lära sig det. Det ska man faktiskt lära sig redan på högstadiet i Sverige.

(Applåder)

Anf. 63 Camilla Hansén (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att säga, Fredrik Malm, att jag inte tror att vi behöver en föreläsning om riksdagens instrument här. Jag tycker att detta är en härskarteknik och lite nedlåtande mot de folkvalda här i kammaren.

Men jag tycker faktiskt att vi behöver reda ut några saker. Riksdagens uppdrag är att tala om för regeringen vad den tycker. Vi har förslag om tillkännagivanden. Förra året hade vi förslag om ett tillkännagivande i detta betänkande. Sju av åtta partier vill att Skolinspektionen ska ta över tillsynen över enskilda förskolor. Förra veckan kom det ett förslag om tillkännagivande och lagstiftning direkt från kammaren. Detta går att göra. Det är sådant som riksdagen bestämmer om. Allting som följer reglerna är tillåtet.

Detta blir såklart förvirrande. Det är inte en slump att man beslutar något i ett utskott en dag, säger något annat en annan dag och veckan därpå går tillbaka till det man tyckte från början. Detta är ett påtryckningsmedel. Det är en tydlighet från riksdagen. Liberalerna kan vara med oss andra partier och trycka på kring att detta är viktigt. Det är viktigt för svenska folket. Man gillar inte att skolmarknaden håller på med affärshemligheter. Vi vill veta vad som händer i våra skolor. Det här tycker Liberalerna också. Därför blir det svårt att förstå.

Vi vet att regeringen är väldigt bra på att snabbt fatta beslut om lagstiftning och att pressa processer i varje led när det är viktigt. Hur ser planen ut? Hur ser tidsplanen ut när det gäller denna utredning? Det är det vi behöver veta. Det är det som svenska folket är intresserat av. Det är det som vi i kammaren är intresserade av.

Anf. 64 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Detta börjar faktiskt bli lite tröttsamt. Vi röstar inte i dag om att fullt ut införa offentlighetsprincipen i svenskt skolväsen. Vi röstar inte om det. Vi röstar eventuellt om ett förslag om ett tillkännagivande, som det kan bli om det blir en majoritet för oppositionens förslag. Samtidigt bereds frågan i Regeringskansliet.

Utredningen har kommit. Jag kan inte säga mycket om tidsplanen, herr talman. Utredningen måste först gå ut på remiss. När remissrundan är avslutad ska man samla in synpunkterna och gå igenom dem.

Herr talman! Detta är inte märkligare än att Camilla Hanséns eget parti 2017, när man satt i regering, här i riksdagen röstade ned förslag om att till exempel bemanna skolbibliotek med hänvisning till att det pågick en beredning i Regeringskansliet. Det är inte heller konstigare än att Miljöpartiet 2015, när de dessutom hade skolministerposten, röstade ned ett antal motionsyrkanden i riksdagen om att införa offentlighetsprincipen för friskolor med hänvisning till precis samma sak.

Det är regeringen i Sverige som lägger fram lagförslag till riksdagen, och sedan behandlar vi dem.

Jag är fast besluten om att vi ska kunna lägga fram ett så bra och välavvägt lagförslag som möjligt, som innebär att allmänhet, medier och myndigheter får tillgång till den information de behöver och att alla elever och föräldrar kan göra välavvägda val när de väljer skola.

Anf. 65 Camilla Hansén (MP)

Herr talman! Min fråga var hur tidsplanen ser ut. Liberalerna sitter i Utbildningsdepartementet och har den högst ansvarige ministern samt skolministerposten.

Hade det här gällt något på justitieområdet hade remisshanteringen varit färdig i nästa vecka och beslut fattat före sommaren. Frågan är därför om detta är någonting som är viktigt för Liberalerna och regeringen eller om man kan dra ut på det så länge att vi behöver fatta beslut om nya tillfälliga lagar för att statistiken kring skolan ska fungera.

I utredningens konsekvensanalys säger man att det går att hålla tidsplanen om det kommer beslut från regering och riksdag våren 2024. Vi ligger ju redan efter. Det här är viktigt - hur ser tidsplanen ut? Kommer det att hända någonting snabbt, eller ska det ligga över sommaren? Sedan är det budgetprocess, så det kanske blir något före nästa sommar. I så fall skjuter vi bollen framför oss, och det är frågan inte väl betjänt av. Det här behöver gå fort.

Det är klart att det ska vara riktigt. Det är klart att det ska vara bra, och det är klart att det ska vara ett lagförslag som vi tar ställning till. Men här är riksdagen beredd att säga: Prioritera upp det här! En majoritet i riksdagen säger att regeringen nu får rappa på lite med den här lagstiftningen. Liberalerna väljer att inte ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande från den majoritet i riksdagen som vi skulle bli med Liberalernas röst. I stället väljer man att vara oklar - men man missar inte chansen att göra medieutspel om det mitt i den här processen. Det kunde man annars ha gjort i februari eller juni.

Kommer detta att gå fort? Hur ivriga är ni, Fredrik Malm?

Anf. 66 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag kan påminna ledamoten Camilla Hansén om att utredningen alltså kom för en vecka sedan. Den ska nu ut på remiss, och sedan ska den beredas i Regeringskansliet. Den processen kan påverka flera departement. Detta ska därefter prövas av Lagrådet, och sedan blir det en proposition som kommer till Sveriges riksdag. Det är omöjligt för mig, herr talman, att en vecka efter att utredningen har kommit ge specifika datum till Camilla Hansén för varje steg i en sådan process. Det tror jag inte att någon regering klarar av att göra.

Det vi måste se här, herr talman, är nödvändigheten i att få ordning och reda i svenskt skolväsen. Det innebär också en nödvändighet att få ökad insyn så att man kan få all den information som behövs i svenskt skolväsen kring lärartäthet, betyg och mycket annat - exempelvis de ekonomiska delar som berör skolverksamhet, om det handlar om aktiebolag. Vi är fast beslutna att jobba mycket aktivt för att få till stånd en bra lagstiftning på detta område.

Jag konstaterar dock, återigen, att utredningen redan ligger på regeringens bord. Socialdemokraterna var tvåa på bollen, Centerpartiet var trea på bollen och Miljöpartiet är då möjligen fyra på bollen. Men vi är nu fast beslutna att få ett lagförslag till Sveriges riksdag.

Anf. 67 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Jag tycker att debatten blir väldigt märklig - 30 år efter att Liberalerna tillsammans med andra partier på högerkanten började förstöra det svenska skolväsendet har syndaren äntligen vaknat, men trots att syndaren har vaknat vill man inte rösta för det man säger sig ha vaknat kring. Hur resonerar Liberalerna kring detta?

Om offentlighetsprincipen hade hetat Muhammed och skulle utvisas från Sverige hade lagarna varit på plats på två sekunder, men här handlar det om att försvara vissa välfärdsaktörers intressen, och då är det helt plötsligt annat som styr.

Vi vet allihop att de övriga Tidöpartierna - i alla fall mer än hälften av dem - inte kommer att vara för offentlighetsprincipen, herr talman. Men vi vet också att det inte spelar någon som helst roll. Det spelar ingen roll om Sverigedemokraterna, som in absurdum försvarar riskkapitalbolagens rätt att göra vinster på våra barn, tycker att offentlighetsprincipen är bra eller inte. Det spelar ingen som helst roll vad Moderaterna, vars medlemmar finns bland de största ägarna till friskolekoncernerna, tycker.

I dag kan Fredrik Malm rösta för ett tillkännagivande om offentlighetsprincipen för att visa att det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att äntligen, efter 30 års tid, öppna böckerna och säga att inga offentliga medel ska gå till aktörer utan att vi får ha insyn och se vad som händer. Varför är Fredrik Malm ena dagen för insyn och offentlighet när han andra dagen vill rösta emot det?

Jag vill också bara uppmana alla liberaler i den här kammaren som kanske ser på debatten att tänka sig för. Det behövs nämligen inte särskilt många vettiga röster för att vi ändå ska vinna omröstningen.

(Applåder)

Anf. 68 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag lyssnar på Daniel Riazats replik och konstaterar att han glömmer det som är viktigast: Om vi vill införa offentlighetsprincipen för fristående skolor i Sverige krävs det ett lagförslag. Vi inför inte offentlighetsprincipen genom att rösta på Vänsterpartiets reservation eller för ett tillkännagivande. Vi inför ingen offentlighetsprincip på det sättet.

Regeringen lägger fram propositioner. Man kan skriva många motioner i riksdagen; så är det. En del är bra, och en del är mindre bra. De flesta avslås, och en del kan leda till bra saker. Men de lagar vi stiftar i riksdagen baseras på propositioner från regeringen. Vi måste ju ha ett lagförslag. Det lagförslaget arbetar nu regeringen med, och jag är fast besluten att se till att vi jobbar hårt för att lagförslaget ska bli så bra som möjligt.

Anf. 69 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Vänsterpartiet har tidigare samarbetat med Liberalerna för att stoppa vapenexporten till Turkiet. Detta gjorde vi tillsammans under den förra mandatperioden. Vänsterpartiet har också samarbetat med Liberalerna och andra partier i kammaren för att införa en könstillhörighetslag som är mer human och uppdaterad. Vänsterpartiet har samarbetat med Liberalerna i en rad olika frågor.

Jag vill också påpeka att Vänsterpartiet samarbetade om offentlighetsprincipen med Socialdemokraterna när de satt i regeringsställning. När Vänsterpartiet lade fram ett förslag i utbildningsutskottet för tre år sedan röstade alltså de dåvarande regeringspartierna för detta trots att de hade ett samarbete med Centerpartiet, som just då inte tyckte att det var en bra idé.

Fredrik Malm kommer med tekniska skäl till att man inte ska rösta för det här. Om det nu är så att det här inte är ett lagförslag och inte kommer att leda till att offentlighetsprincipen införs men att man i bästa fall sätter press på regeringen - varför vill Liberalerna inte vara med och rösta för det? Om bollen fortfarande ska ligga hos regeringen att hantera frågan vidare kan detta ändå användas som ett instrument likt många andra instrument.

Sveriges lärare har i dag varit ute och uttalat sig om att det här måste införas. Idéburna skolors riksförbund har också varit ute och uttalat sig om att det här måste införas. När olika aktörer är ute och säger att vi måste ha offentlighetsprincipen, varför kan Liberalerna inte ens rösta för ett tillkännagivande, som Fredrik Malm så fint påpekar att detta är?

Hur kan man stå och hålla en presskonferens två veckor före en omröstning om offentlighetsprincipen och två veckor senare rösta emot den? Jag förstår fortfarande inte, och jag tycker att det är ett hån mot folket att de inte får höra exakt varför i stället för de svepskäl som Fredrik Malm kommer med. Jag vill ha ett svar.

(Applåder)

Anf. 70 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Det är mycket riktigt så att Liberalerna och Vänsterpartiet samarbetade för att införa ett stopp för export av krigsmateriel till Turkiet. Nu minns jag inte exakt vilket år det var - om det var 2017 eller 2018 - men det är mycket riktigt. Det skedde dock inte här; om jag inte minns fel gick det via EU-nämnden, som fattar beslut.

Vi kommer återigen tillbaka till precis samma grundfråga, herr talman, där oppositionen försöker blanda bort korten och sprida någon sorts dimridåer. Man försöker i praktiken göra gällande att en motion är en proposition, men det är två olika saker.

Frågan har nu kommit till regeringens bord. Det är en utredning på 650 sidor, och den ska ut på remiss så att många olika aktörer, organisationer, myndigheter och andra kan yttra sig. Sedan går detta in för en lagstiftningsprocess, och det är helt enligt sedvanlig ordning och praxis. Det är inget märkligt, och det är inte konstigare än att Daniel Riazats egna motioner om bemannade skolbibliotek har blivit avslagna i riksdagen med precis samma argument av Socialdemokraterna.

Jag noterar dock att många av frågorna som oppositionen är upprörd över är frågor som inte just Daniel Riazats parti men andra partier hade ansvar för under åtta års tid, från 2014 till 2022. Men de kom aldrig i mål eftersom de inte bemödade sig om att sköta det politiska hantverket och få fram produkter som riksdagen kunde rösta för.

Det är märkligt att de som nu sitter i opposition och som tidigare var i majoritet gjorde så lite för att åtgärda det man nu bråkar om. Mycket av det vi nu kommer att styra upp för de fristående skolorna hade jag önskat hade skett långt tidigare, men det skedde inte därför att det inte prioriterades. Man prioriterade endast att bråka i debatten men inte att lägga fram lagförslag.

Sverige förändras med lagar genom lagstiftning, och det är vad vi måste fokusera på.

(Applåder)

Anf. 71 Linus Sköld (S)

Herr talman! Innan jag går in ytterligare på djupet med de förslag vi ska debattera i dag vill jag börja med att fortsätta på replikväxlingen alldeles nyss.

Vi har hört Fredrik Malm upprepade gånger kalla andra för sena på bollen. Då är det viktigt att tala om för den intresserade allmänheten eller andra som lyssnar på debatten att Socialdemokraterna har drivit frågan om offentlighetsprincipen i friskolor i decennier. Utredningen som Fredrik Malm stolt deklarerar att ministern har tagit emot tillsattes av den socialdemokratiska regeringen. När skolministern antog ändringsdirektiv till utredningen var det ogjort att uppdraget att utreda offentlighetsprincipen höll på att strykas precis när utredningen nästan var klar.

Anledningen till att det över huvud taget finns ett lagförslag för regeringen att ta vidare är för att Socialdemokraterna och oppositionen bildade opinion för att offentlighetsprincipen måste införas. De satte ett sådant tryck på Lotta Edholm att hon var tvungen att låta utredningen ha kvar uppdraget. Det är ingalunda Fredrik Malms förtjänst att det lagförslaget finns.

På tal om att vara sist på bollen; Liberalerna bytte uppfattning för två veckor sedan. Socialdemokraterna har drivit frågan i decennier. Bara för att reda ut några saker!

Så till mitt anförande. Det allt överskuggande målet måste vara en skola som fungerar för alla barn, en skola med kapacitet att utjämna skillnader i barns uppväxtvillkor. Att alla barn går i skolan, med rätt och plikt att delta, oberoende av föräldrarnas sociala status, är kanske den mest utjämnande faktor som finns i vårt välfärdssamhälle.

Det är därför vi har lagt fram förslag om att alla möjligheter att ta ut avgifter av föräldrarna, även obetydliga sådana, bör avskaffas. Det ska inte vara några fler ojämlika fruktstunder eller matsäckar, inga fler entrébiljetter till museibesök eller resor i kollektivtrafiken. Alla barn ska ha möjlighet att delta på lika villkor. Även små avgifter kan spela stor roll för familjer med små marginaler. Är det inte dags att vi också bestämmer att alla gymnasieelever ska ha rätt till en näringsriktig lunch utan avgift?

Skolan ska inte bara vara lika för alla utan också möta behov som den enskilda eleven har. Den ska vara en mötesplats för barn från olika bakgrunder, och den ska bygga en gemensam kunskapsbas för alla som bor i landet - skapa sammanhållning, inte splittring.

Men om skolan ska ha kapacitet för att kompensera för skillnader i uppväxtvillkor, fungera som mötesplats för barn från olika bakgrunder och bygga en gemensam kunskapsbas - då måste systemet göras om.

Som skolvalssystemet är utformat förstärker det segregationen. Som skolpengssystemet är utformat räcker inte pengarna, och skolans resurser blir inte rättvist fördelade. Som etableringsrätten för fristående skolor är utformad kan ingen instans heller planera för hur skolväsendet på en geografisk plats ska fungera i sin helhet. Därför har vi socialdemokrater en lång rad systemförändrande förslag i de motioner som behandlas i kammaren i dag.

Herr talman! De pengar som vi gemensamt har avsatt för barns och ungdomars utbildning måste gå till just detta. Ja! Friskolorna är här för att stanna. Ja! Valfriheten är här för att stanna. Men den som driver skola måste göra det i syfte att göra bra utbildning för eleverna, inte för att berika sig själv. Därför måste vinstuttag i friskolor förbjudas.

Kommuner har ansvaret för att se till att alla barn som bor i kommunen har en plats i en skola i rimlig närhet till hemmet. Friskolor har inte samma ansvar. En friskola kan optimera sina klasstorlekar, sin bemanning, sina lokaler, eller välja att avveckla verksamheten närhelst ägarna vill. Men man får ändå samma ersättning för att driva skola som kommunen har i kostnad för att driva sina egna skolor. Det gör att friskolor får betalt för en uppgift i skolsystemet som kommunerna utför. Därför måste skolpengen differentieras så att kommuner får ersättning för det utbudsansvar de har och friskolorna inte längre får betalt för en uppgift de inte utför.

Etableringsfriheten för fristående skolor gör att ingen kan skapa ett planerat skolväsen på en geografisk plats. Kommuner som har ansvar för att se till att alla barn har en skolplats i rimlig närhet till hemmet måste ha rådighet över var skolorna ligger. Därför måste kommunerna kunna lägga in sitt veto när det gäller friskolors etableringar och expansion.

I det här systemet sköter varje huvudman sin egen antagning. En lång rad mediala avslöjanden har visat svåra missförhållanden när det gäller detta. När Skolinspektionen granskar hur de fristående skolorna sköter sin antagning kan slutsatsen sammanfattas med att det går dåligt. Det är en uppgift som friskolorna helt enkelt inte klarar av. Dessutom innebär den ordningen att elever måste söka till varje skola hos respektive huvudman för att så att säga ha ett andrahands- och tredjehandsval om de inte skulle komma in på sitt förstahandsval. Det vore bättre och betydligt mer rättssäkert för dem som ska välja om skolvalet var gemensamt, det vill säga en instans som sköter administrationen. Därför bör skolvalet administreras av det offentliga, antingen av staten eller av lägeskommunen för respektive friskola.

När det finns fler sökande än platser till en skola måste ett urval göras. De flesta friskolor låter då kötiden vara det som avgör vilka barn som ska få plats. Den som har ställt sig först i kön kommer först in. Det kan låta rättvist, men det får konsekvensen att barn från socioekonomiskt starka hem har ett försprång när det gäller att komma in på populära friskolor. I stället borde givetvis alla som vill gå på en viss skola ha lika möjligheter att komma in. Kötid borde inte få användas för att göra urvalet. Det leder till att elevunderlaget segregeras.

Herr talman! När vi har täppt till läckaget av skattemedel och har fått stopp på segregationen och ineffektiviteten i systemet måste finansieringen förstärkas. En mer likvärdig skola innebär också att statens ansvar för finansieringen måste öka. Skolans resurser ska fördelas kompensatoriskt, men den kommunala resursen i skolan i dag är inte kompensatoriskt fördelad. Inom kommuner må den vara det, men mellan kommuner är den inte det.

Kommuner sätter av olika mycket till barnens utbildning, och mönstret verkar vara att kommuner med stor skattekraft sätter av mer än kommuner med liten skattekraft. Det får konsekvensen att elever som bor i socioekonomiskt starka kommuner får en mer påkostad utbildning än elever som bor i socioekonomiskt svagare kommuner.

Kommuner kan inte ansvara för den utjämningen mellan varandra. Det ansvaret måste staten ta. Därför borde likvärdighetsbidraget, kunskapsbidraget, byggas ut. Det är också viktigt att dess kompensatoriska inslag bevaras.

Dessutom behöver mer resurser riktas mot de tidiga skolåren, så att insatser kan sättas in tidigt både i ålder och i ett problematiskt skeende.

Samtidigt borde kunskapsbidraget byggas ut så att det omfattar också gymnasieskolan, vars resurser i dag i princip helt saknar kompensatoriska inslag. Förresten borde gymnasieskolan också bli obligatorisk. Det är den redan för den som vill ha en rak väg in på arbetsmarknaden. Det är dags att vi gör den obligatorisk också i lagstiftningen.

Herr talman! Det allt överskuggande målet måste vara en skola som fungerar för alla barn, en skola med kapacitet att utjämna skillnader i barns uppväxtvillkor. För att uppnå detta måste en lång rad systemförändringar ske.

Därför står vi socialdemokrater bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 29 om kötidsförbud.

(Applåder)

Noria Manouchi (M)

Anf. 72 Noria Manouchi (M)

Herr talman! Precis som mina kollegor har redogjort för debatterar vi utbildningsutskottets betänkande Övergripande skolfrågor. I betänkandet behandlar vi 135 yrkanden, och utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

För första gången på mycket lång tid har Sverige en regering som jobbar både hårt och snabbt med att få ordning på svensk skola. Vi har en gedigen reformagenda med höga ambitioner för att komma till rätta med både kunskapsnivån och tryggheten. Med skolan som ett av sex prioriterade områden är målet tydligt. Det är dags att varje elev får en ärlig chans.

I skolan som Socialdemokraterna lämnade bakom sig efter åtta år i regeringsställning saknade 15 procent av niondeklassarna gymnasiebehörighet. Skillnaderna mellan kommunerna var stora. På över 70 skolor saknade över en tredjedel av niorna gymnasiebehörighet. Men på en del skolor fick inte ens hälften av eleverna tillräckligt med kunskap och undervisning för att uppnå gymnasiebehörighet, herr talman. Och som av en slump ligger majoriteten av dessa skolor i socialdemokratiskt styrda kommuner.

Det är dags att gå back to basics med mångmiljonsatsningar på böcker och läsning, speciallärare och särskilda undervisningsgrupper, utökad studietid, tydligare kunskapsinriktning i styrdokumenten, nationella prov som blir digitala och går att mäta och jämföra över tid, permanent satsning på spetsklasser, lovskola från lägre årskurser och obligatorisk läxhjälp för elever som behöver det.

Detta kombinerat med minskad administrativ börda för lärare och avlastning genom annan personal och höga förväntningar på lärare, elever, föräldrar och inte minst politiker menar vi att det är möjligt att skapa en skola som bättre kompenserar och tillgodoser varje elevs behov.

Herr talman! Att skolan präglas av trygghet och studiero är en förutsättning för elevers lärande. Ändå har vi sett att tryggheten i den svenska skolan har backat över tid. När Brottsförebyggande rådet frågar landets elever i årskurs 9 om utsatthet för brott uppger nästan hälften av dem att de vid minst ett tillfälle har blivit utsatta för stöld, misshandel, hot eller sexualbrott de senaste tolv månaderna.

Av Friends tidigare rapporter framgår att vart fjärde barn utsatts för någon form av allvarligt våld i skolan, och nära 10 procent av dem har behövt söka vård för sina skador. Samtidigt är var femte anmälan om hot och våld som inkommit till Arbetsmiljöverket gjord av en lärare.

Dessutom har det på senare tid uppdagats att det på våra skolor finns anställda personer som är dömda för hänsynslösa brott och som återfaller i brott under tiden för sin anställning.

Så ser den svenska skolan ut, och så har Socialdemokraterna lämnat den efter åtta år i regeringsställning.

Vi tror på:

tydliga skärpningar i skollagen om rektors huvudansvar för upprättandet av tryggheten och studieron

stärkta befogenheter för både lärare och rektorer att agera när situationen kräver det

krav på att flytta våldsutövaren och mobbaren i stället för den våldsutsatta och mobbade

tydliga ordningsregler, som är kända för både elever och föräldrar, och högt ställda krav på föräldrar att lära sina barn både dessa ordningsregler och att respektera sina lärare och klasskamrater

jourskolor och särskilt skickliga lärare som ser till att även de stökiga eleverna får undervisning

ett stopp för obehörigas tillgång till våra skolmiljöer och våra elever

en anmälningsplikt som garanterar att brott som begås i skolan också anmäls

en utökad och återkommande belastningsregisterkontroll för att se till att ingen rektor omedvetet behöver anställa en kriminell igen.

Med allt detta tillsammans med hårt arbetande och duktiga lärare, flitiga elever och engagerade föräldrar - och kanske lite tur, herr talman, - tror och menar vi att det är fullt möjligt att vända svensk skola och återetablera höga kunskapsnivåer och en trygghet att skryta om.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 73 Linus Sköld (S)

Herr talman! Införandet av offentlighetsprincipen på 1700-talet syftade till att förebygga korruption och tillförsäkra medborgarna insyn i myndigheternas förehavanden. Man skulle kunna följa och se att inga oegentligheter förelåg. Den då uppfunna tryckkonsten och mediernas framfart därmed skulle så småningom leda till insyn i och granskning av det offentligas användning av skattemedel.

Nu har vi en hel skattefinansierad sektor som varken medborgare eller medier har någon insyn i över huvud taget. All information om fristående skolor är nämligen affärshemligheter.

För mig är det en självklarhet att offentlighetsprincipen borde gälla även för fristående skolor, på precis samma sätt som den gäller för kommunala skolor. Fristående skolors enda finansiering är skattebetalarnas pengar, och friskolor utövar myndighet mot enskilda när man beslutar om till exempel särskilt stöd, disciplinära åtgärder eller betygsättning. Men medier i allmänhet saknar som sagt insyn. Därmed kan missförhållanden inte avslöjas.

Nu har Liberalerna kommit med beskedet att de har ändrat sig och vill att offentlighetsprincipen ska omfatta fristående skolor. Därmed finns det en majoritet som är för det förslaget i den här kammaren. Liberalernas partiledare sa i SVT den 9 april: "Jag hoppas kunna samla en majoritet i regeringsunderlaget för detta."

Min fråga till ledamoten är om hon är redo att följa Liberalerna i denna positionsförflyttning.

Noria Manouchi (M)

Anf. 74 Noria Manouchi (M)

Herr talman! Tack så mycket, Linus Sköld, för din fråga och din redogörelse för offentlighetsprincipens historia!

Moderaterna är mycket angelägna om att det ska etableras en god insyn också i friskolorna. Detta har vi sagt vid upprepade tillfällen, och vi vidhåller den linjen. Vi ser fram emot att ta del av de remissvar som kommer att inkomma under den remissrunda som nu pågår inom ramen för utredningen.

Det besked vi har att lämna är att vi ser mycket fram emot att tillsammans med våra samarbetspartier genomföra åtgärder för att se till att vi får en mycket god insyn i friskolorna.

Anf. 75 Linus Sköld (S)

Herr talman! Fredrik Malm, som är utbildningsutskottets ordförande och sitter här i kammaren, och den liberala skolministern, som företräder Noria Manouchis regering, skrev under en debattartikel i Expressen den 11 april. Där stod det att de vill vara drivande i att göra upp med borgerlighetens friskolearv och att borgerligheten under alldeles för lång tid haft en naiv syn på friskolor, som i vissa fall satt ägarnas vinstintresse framför barnens rätt till en god utbildning.

Den ordning vi har när det gäller insynen i friskolor sätter ägarnas intressen framför elevernas. Jag hör nu Noria Manouchi svara nej på min fråga om hon är beredd att följa Fredrik Malm och skolministern i positionsförflyttningen när det gäller offentlighetsprincipen. Det var ju det hon sa. Hon sa inte "Ja, vi vill införa offentlighetsprincipen", utan hon sa "Vi vill säkra en god insyn".

Detta betyder i praktiken att Moderaterna fortfarande säger nej till införande av offentlighetsprincipen, och min fråga är varför. Delar inte Moderaterna Liberalernas syn att borgerligheten har haft en naiv syn på friskolesektorn? Varför vill inte Noria Manouchi att offentlighetsprincipen ska gälla lika för friskolor och kommunala skolor? I alla andra avseenden vill hon att lika förhållanden ska råda för kommunala och fristående skolor men inte när det gäller insynen. Hur kan det komma sig? Varför, Noria Manouchi, säger du nej till att införa offentlighetsprincipen i friskolor?

Noria Manouchi (M)

Anf. 76 Noria Manouchi (M)

Herr talman! Jag tycker att detta är lite intressant. Jag gör ett inlägg i debatten om övergripande skolfrågor. Två helt bärande frågor för att vi ska komma till rätta med svensk skolsituation är att vi höjer kunskapsnivåerna och att vi återetablerar en trygghet i svensk skola.

Jag konstaterar att 15 procent av niondeklassarna inte kommer in på gymnasiet, och Socialdemokraternas prioritering är att diskutera om vi ska ha en tio- eller åttagradig insyn i friskolorna.

Jag konstaterar att 50 procent av niondeklassarna utsätts för våld eller sexualbrott i svensk skola och att 10 procent av dem behöver uppsöka vård för sina skador. Och Socialdemokraternas prioritering är att ställa frågor om en tio- eller åttagradig insyn i friskolorna.

Detta, herr talman, förklarar väldigt väl varför svensk skola befinner sig i den situation den befinner sig i och varför elever och lärare har behövt utsättas för det de har utsatts för under alla dessa år då Socialdemokraterna har styrt. Detta förklarar allt.

Jag tycker att det är utmärkt att ledamoten Linus Sköld är mycket tydlig mot alla dessa elevers föräldrar så att de får höra varför deras barn ska utstå stryk i svensk skola. Jag tycker att det är utmärkt att svenska lärare, som blir spottade och sparkade på, nu förstår varför Socialdemokraterna aldrig prioriterat deras trygghet.

För Socialdemokraterna är det nämligen viktigt att få fråga Moderaterna om vi ska ha en tio- eller åttagradig insyn i svenska friskolor. Vi ska ha en god insyn i svenska friskolor, men vi ska också se till att varje unge är trygg i svensk skola.

(Applåder)

Anf. 77 Jörgen Grubb (SD)

Herr talman! Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till Sverigedemokraternas reservation nummer 48; den handlar om digitalisering.

Det var en gång ett land i norra Europa som hade den bästa skolan, kanske till och med världens bästa skola. Det landet heter Sverige.

Nu, drygt 30 år senare, är det inte så längre. Vi brottas med en sjunkande trend, vilket blir tydligt när vi jämförs med andra länder i de stora undersökningarna Pisa och Pirls. I många delar är vi på sin höjd medelmåttiga. Vi får också mycket stark kritik för att vi inte får ut tillräckligt mycket kunskap för alla de pengar som Sverige satsar på skolan. Man kan populistiskt säga att vi inte riktigt får pang för pengarna.

Svensk skola får alltså allvarlig kritik för att inte vara tillräckligt effektiv. Vi satsar mycket pengar på skolan men får inte fram motsvarande resultat, vilket innebär ett stort slöseri med våra skattemedel.

Dessa undersökningar visar också en tydlig bild av ett segregerat Sverige, med resultat som skiftar från mycket goda till väldigt dåliga.

Hur kunde det då gå så illa under dessa dryga tre decennier? Orsakerna är flera, som vi har hört från föregående talare. Men det har skett en hel del stora förändringar som påverkat skolan negativt. En stor omläggning av läroplanerna skedde under slutet av 80-talet och under 90-talet, och samtidigt tog massinvandringen fart. Vi hade inte någon som helst beredskap när det gällde hur dessa nya elever, i så stor mängd, skulle passa in i den svenska skolan. Vissa klarade det bra, men alltför många fick det jättesvårt.

I de nya läroplanerna lämnade man också fokuset på de riktiga faktakunskaperna och kunskapsskolan, där lärarna helt styrde utbildningen av sina elever. I stället skulle de nu gå mer mot att coacha eleverna i sökandet efter egna kunskaper.

När detta läggs ihop med massinvandringen från i många fall länder med ett riktigt dysfunktionellt utbildningssystem är det inte så konstigt att det blir som i dagens skola. Vi ska också komma ihåg att vi när man började göra dessa stora förändringar i läroplanerna hade en ganska homogen elevgrupp. Kanske hade det fungerat bättre om det hade förblivit så - förändringen hade kanske fungerat. Men som alla känner till satte massinvandringen igång samtidigt, och kombinationen av dessa två saker blev mycket olycklig. Det ser vi alla i dag.

Resultatet ser vi i dag, med en segregerad skola där skillnaderna i resultat är stora mellan olika grupper, skolor, stadsdelar och kommuner.

Nu ser regeringsunderlaget över både läroplanerna för eleverna och utbildningen för våra lärare. Detta är mycket välbehövligt.

Fru talman! Vi sverigedemokrater vänder oss också emot att skolbarnen används som integrationsverktyg - krockkuddar, säger vissa. Elever bussas eller lottas eller kvoteras in i skolor för att det ska uppstå en så kallad blandning av elever från olika socioekonomiska grupper. Vi förordar i stället riktade åtgärder i skolor med hög andel invandrare och ordningsproblem samt i skolor i utsatta områden.

Det ska i första hand handla om disciplin, införda regler och normer som bygger på svensk tradition och svenska värderingar, för det var faktiskt detta som fungerade en gång i tiden, när vår skola var i princip världsbäst. Svenska, som utgör förstaspråk, ska talas i alla korridorer och klassrum, utom under språklektionerna. Regelbrott ska få tydliga konsekvenser, och så vidare.

Som inspiration kan man titta på och använda utbildningsmodellen No Excuses från USA och England, naturligtvis med svensk anpassning.

Det alternativ som i dag används - att pumpa in pengar i skolorna, framför allt i de utsatta områdena - fungerar bevisligen inte. Det har gjorts i över 20 år, och det är ett stort misslyckande.

Årligen använder man tiotals miljarder kronor i dessa så kallade resursfördelningsmodeller för att slussa pengar från välmående skolor till skolor i utsatta områden. Det är precis så man gör. Bara i Göteborg, till exempel, används mer än 1 miljard kronor, vilket är lika med 1 000 miljoner kronor, för dessa anpassningar. Det är till och med lite mer.

Här finns en del av massinvandringens kostnader, pengar som i ett bättre läge hade kunnat användas för många andra välbehövliga saker i skolan. Som tur är vill det nuvarande regeringsunderlaget göra något åt detta, och vi tittar nu på en nationell skolpengsnorm. Min förhoppning är att denna utredning ska ge oss bra förutsättningar att minska slöseriet med skattemedel samt ge mer lika villkor för våra elever.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag nämna något om skolans digitalisering. Den förra så kallade digitaliseringsstrategin, som den föregående regeringen använde, gick i stort sett ut på att få in så mycket it som möjligt i skolan, utan närmare eftertanke. Varje kommun lämnades vind för våg i att välja it-plattformar utan någon nationell samordning. Resultaten av detta är tydliga brister i inlärning och väldigt höga kostnader.

Trots att det hela tiden har funnits kritik från kunniga forskare på de stora universiteten och även från oss som parti har man fortsatt att gå i den riktningen. Nu är det en välkommen vändning på gång, och här vill vi sverigedemokrater vara tydliga med att det behövs nationella riktlinjer där digitala verktyg tas bort från förskoleklass upp till årskurs 3.

Det ska användas datorsalar och datorvagnar i stället för personliga datorer i det så kallade mellanstadiet, alltså årskurs 4-6, när detta skänker mervärde. Först i årskurs 7-9, alltså högstadiet, kan man få använda personliga datorer eller Chromebooks som komplement till de fysiska läroböckerna.

Det ska också finnas ett nationellt nätverk eller en plattform - man kan kalla det vad man vill - med hög säkerhet, robusta filter och brandväggar så att datorerna blir säkra arbetsredskap och ingenting annat. Kommunerna ska uppmanas att använda detta nationella nätverk, som förutom att det ger säkerhet och bra innehåll även borde sänka kostnaderna för dem.

(Applåder)

Anf. 78 Linus Sköld (S)

Fru talman! Jag tycker att det som Jörgen Grubb alldeles nyss sa är viktig väljarupplysning, nämligen att resurser i skolan inte ska fördelas efter elevernas behov. Jörgen Grubb är mycket upprörd över att så sker. Han har rätt till den uppfattningen, men om man frågar mig verkar det orimligt att fördela efter någon annan princip än elevernas behov.

Jörgen Grubb är också upprörd över ineffektiviteten i det svenska skolsystemet. Om man tittar på Riksrevisionens granskning av skolpengens effektivitet kan man konstatera att skolpengens utformning kanske är den största ineffektiviteten i skolsystemet.

Inte nog med att vinstutdelning gör att skattepengar försvinner i fickorna på privata skolägare, utan själva utformningen av systemet gör också att varje skolplats måste betalas flera gånger. Detta gör att kommuner måste stå med överkapacitet och ersätta friskolorna för att hålla samma överkapacitet, vilket de inte gör. Denna typ av ineffektivitet skulle man kunna göra något åt, Jörgen Grubb, om man ville.

Det vill dock inte Sverigedemokraterna, för Sverigedemokraterna står på friskoleägarnas sida. Hellre friskoleägare än elever - det hörs ju tydligt. Elevernas behov ska inte tillgodoses, och resurser ska inte fördelas efter elevernas behov. Men friskoleägarnas vinster ska skyddas.

Jag vill ställa samma fråga till Jörgen Grubb som jag ställde till Noria Manouchi tidigare. Liberalernas partiledare hoppas skapa majoritet för att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Då undrar jag: Är Sverigedemokraterna och Jörgen Grubb beredda att följa Liberalernas positionsförflyttning i denna fråga?

(Applåder)

Anf. 79 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Vad gäller friskolorna och insyn framgår det mycket tydligt av Tidöavtalet att Sverigedemokraterna och regeringspartierna är överens om att införa en insynsprincip för fristående skolor. Det finns därför inga skäl att diskutera något annat.

En utredning med förslag på hur insynsprincipen kan se ut har nyligen presenterats. Jag tror att tre talare har sagt det tidigare: Tidöpartierna kommer nu att påbörja arbetet med att utforma en sådan insynsprincip.

Vad gäller de stora pengarna i den svenska skolan lade jag märke till att ledamoten Linus Sköld pratade om vinster och sådant för friskolorna. Det fluktuerar en massa olika siffror. Man pratar ibland om 2 miljarder kronor. Det är jättemycket pengar - 2 000 miljoner kronor. Jag pratade om ett system där vi har resursfördelningsmodeller som delar ut mer än 20 miljarder, alltså tio gånger den summan. Detta är inte något som Linus Sköld vill beröra.

Resursfördelningsmodellerna är inte gjorda efter behov utan efter fastställda saker. Om en människa kommer från ett visst land eller har ett visst kön ska man få en viss procent. Killar får exempelvis alltid mer pengar än tjejer, och om familjen har dålig utbildningsbakgrund får man alltid mer pengar och så vidare. Om den fysiska eleven har påverkats kontrolleras inte, utan dessa pengar delas ut per automatik. Jag vill betona ordet automatik.

(Applåder)

Anf. 80 Linus Sköld (S)

Fru talman! Jag vill påpeka för Jörgen Grubb att skillnaden mellan det som går till friskoleägares vinst och det som fördelas enligt resursfördelningsmodeller är att den ena typen av utgift inte används för barnens undervisning och att den andra typen av utgift går direkt till barnens utbildning. Det är den stora skillnaden. Det är inte jämförbara storheter.

Pengar som går till friskoleägares vinster är slöseri med skattemedel. Det är pengar som inte används till undervisning, medan pengar som fördelas enligt resursfördelningsprinciper rakt av - oavkortat - används till undervisning.

Jag tycker att det som Jörgen Grubb inledde med att säga är anmärkningsvärt, nämligen att Tidöavtalet stipulerar att en insynsprincip ska införas och att det därför inte finns några skäl att diskutera något annat. Jag skulle vilja upplysa Jörgen Grubb om att en riksdagsmajoritet nu är för införandet av en offentlighetsprincip i friskolor. Detta ger alla skäl att diskutera något annat. Annars respekterar man ju inte demokratin.

Om en majoritet av riksdagens ledamöter skulle uttala stöd för en offentlighetsprincip är det en offentlighetsprincip som ska införas, och då kan Tidöavtalet slängas i papperskorgen.

(Applåder)

Anf. 81 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! Jag skulle vilja upplysa Linus Sköld om att det sker en omröstning i eftermiddag och att får vi se vad denna omröstning visar.

Ännu viktigare för ledamoten Linus Sköld är att det kommer en separat debatt om detta. Han kommer att få all tid i världen att diskutera detta när det ligger en proposition på bordet. Utredningen är som sagt klar, och nu ska den gås igenom med alla remissinstanser och så vidare. Sedan kommer den ju, och ni får då världens chans, Linus Sköld, att prata om ert favoritämne, som ni tror ska förändra hela den svenska skolan.

Vi har sett alla de andra sakerna som kostar mångdubbelt mer än de pengar som ni har sagt att friskolorna kostar och som ni totalt negligerar. Detta har pågått i 30 år, och under de flesta av dessa år har ni suttit vid makten. Men ni har inte gjort ett dugg. Ni har bara låtit resultaten gå nedåt, och snart är vi nere under ytan. Det har ni låtit vara. Jag tycker att det är skrämmande.

Jag vill påtala en sak till: Ni har ett tydligt agg mot friskolor, och det har ni rätt att ha om ni vill. Ni var ändå med och införde dem. Ni var också med och införde att de fick 100 procents ersättning, men det tycks ni har glömt bort. Men ni ska veta att 400 000 elever går till friskolan varje dag av fri vilja. Det är inget fängelse de går till, utan det är skolor som de själva har valt av egen fri vilja.

(Applåder)

Anf. 82 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag har en fråga till Jörgen Grubb som gäller Sverigedemokraternas tankar om en digitaliseringsstrategi för svensk skola. Vi har hört några detaljförslag kring hur det ska se ut i klassrum på olika nivåer och hur man ska använda datorer. Men det jag funderar på är om detta är en del av en större strategi för digitaliseringen av svensk skola eller för hur digitaliseringen av Sverige ska fungera.

Vi hade tidigare en digitaliseringsstrategi. Den bestod av tre delar: digital kompetens för alla, likvärdig tillgång till användande av digitala verktyg samt forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter.

Vi lever i en föränderlig omvärld, och digitaliseringen är en av de stora, globala megatrenderna som finns. Det hölls en forskningsdag i riksdagen i förra veckan som fokuserade på AI och på att det är viktigt med förståelsen för dessa digitala verktyg och att vi hittar sätt att prata om dem. Man skulle nästan kunna säga att det är som att lära sig ett nytt etiskt språk för att förstå den här verkligheten.

Jag undrar lite vad Sverigedemokraterna har för strategi för skolans och Sveriges digitalisering i ljuset av den här globala megatrenden.

Anf. 83 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! Det är mycket intressant - jag tyckte att vi var ganska tydliga. Vi kanske inte var det.

Som det ser ut i dag har man kastat in datorer, Ipad och Chromebook ganska slumpmässigt i skolan. Man har också skrivit in att förskolebarn ska hålla på med detta. Det har visat sig vara väldigt kontraproduktivt.

Det som heter penna och papper är de viktigaste redskapen för kunskap. Detta, tillsammans med läroböcker och en bra utbildare, också kallat lärare eller pedagog, är fantastiskt. Det är det som fungerar allra bäst. Utöver detta kan man ha andra verktyg. Man kan ha film och teater. Man kan också ha olika it-verktyg för att hjälpa till och stötta upp. Men det får inte vara basen i en utbildning.

Därför sätter vi upp kanske för detaljerade men ändå ganska tydliga riktlinjer om hur vi ser på det. Vi har tittat i skolorna och sett resultaten. Läskunnigheten sjunker. Jättemånga elever har svårt att skriva en begriplig text. Det är ganska allvarliga saker.

Det finns en pedagogik i att skriva en text. Jag gissar att ledamoten Camilla Hansén vet att när man skriver något med en penna på ett papper går det rakt upp i huvudet mycket mer än när man sitter och knappar på några anonyma tangenter. Det är så våra kroppar fungerar, helt enkelt. Evolutionen har inte gått så fort att detta har förändrats på 20, 30 eller 40 år bara för att vi har fått fantastiska verktyg tack vare it.

Jag tycker att jag har redovisat tydligt att vi trappar upp användningen. Sedan använder naturligtvis ungdomarna it-verktyg i sina hem i olika bemärkelser och med olika intensitet.

Anf. 84 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Min fråga var vad Sverigedemokraterna har för syn på en nationell strategi för skolans digitalisering. Den gällde inte detaljer om vilka verktyg man ska använda vid vilken ålder, utan övergripande frågor: Hur ska kompetenshöjningen bland lärare gå till? Vilken kompetens behöver barn och elever och ungdomar när det gäller att använda it som ett lärverktyg? Vad finns det för tankar kring forskning och uppföljning av detta?

Just nu har vi ingen nationell strategi för det här. Det är tomt. SKR uttryckte att det behövs en sådan strategi när de besökte oss för några veckor sedan. På riksdagens forskningsdag i förra veckan blev det tydligt att man behöver ha en plan för en kunskapshöjning i hela samhället.

Att vår hjärna är ålderstigen kommer vi att få leva med väldigt länge. Evolutionen tar mycket längre tid än vad de omvandlingar som händer nu gör. Jag är lärare i svenska, och jag känner till det här med handskrift och inlärning, åtminstone på grundläggande nivå. Men det som vi står inför nu är någonting annat. Det kräver en ledning och en styrning och ett gemensamt sätt att ta oss an det och hantera det. Då undrar jag: Vad är den övergripande strategin för att Sverige ska vara ett land i framkant av den globala megatrend som digitaliseringen är?

Anf. 85 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! Den övergripande strategin är än så länge inte skriven av oss, men den är definitivt inte skriven av er, som i åtta år inte gjorde någonting.

Nu vill vi ta tag i och göra den här strategin. Men grundprinciperna utgår ändå från skolan. Som jag sa ska det också finnas ett nationellt nätverk. Vi har i dag kommuner som köper en typ och nästa kommun köper en annan typ - det finns kanske en fyra, fem, sex olika för de 290 kommunerna att använda sig av. Vi vill ha en stringens där det finns ett system. De nationella proven, som nu ska göras digitala, kommer också att fungera bättre om man har ett enda system, och inte bara system som sägs kunna prata med varandra. Det är en viktig sak.

Strategin är i stora drag att man drar det uppåt. Det finns inte en enda elev som på något sätt, i nästan vilken ålder som helst, kan undvika it i dag. Bara telefonerna är ju en dator i sig själva. Men skolan måste också fokusera på att få in inlärning, och då är papper och penna det viktigaste. Det är skolan jag främst tänker på här - att man får en utbildning. Får man en utbildning kan man också ta hand om andra verktyg, men har man inte det är det svårare att hantera de här nya verktygen.

Vi har inte sett slutet på detta, för det kommer mer och mer sofistikerade verktyg. Ledamoten nämnde AI. Det är mycket intressant. Jag tror inte att vi riktigt vet möjligheterna med det. Det vete tusan om det finns någon som vet, men det kommer att explodera på något sätt - förhoppningsvis i en positiv utveckling, naturligtvis.

(Applåder)

Anf. 86 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Skolan är den viktigaste skyddsfaktorn mot kriminalitet, arbetslöshet och psykisk ohälsa. Det finns ingenting som minskar risken för utanförskap så mycket som att gå ut skolan med godkända betyg. Det är det bästa skyddet som Sveriges ungdomar kan få. Men tyvärr får en fjärdedel av alla ungdomar inte det skyddet. Var fjärde elev går ut årskurs 9 utan fullständiga betyg, och 16 procent gör det utan behörighet till gymnasiet. Det är helt enkelt inte tillräckligt bra.

Vägen framåt för att fler ska lyckas handlar inte om att sänka kunskapskraven. Svensk skola behöver i stället ha höga förväntningar på eleverna och ha lärare som har mer tid för eleverna och som kan skapa arbetsro på lektionerna och trygghet i korridorerna. Det behövs också tidiga kunskapskontroller och stödinsatser för att fler barn ska få möjlighet att lyckas. Det handlar om stödinsatser i form av ökad undervisningstid, läxhjälp i skolan för de barn som inte kan göra läxorna i hemmet samt lovskola. Inte minst handlar det om speciallärarstödet och särskilda undervisningsgrupper. Familjerna och föräldrarna behöver också vara med och ta ansvar. Vi behöver också vända den djupt oroande utvecklingen med den växande psykiska ohälsan bland barn och unga.

Fru talman! När det gäller den psykiska ohälsan är siffrorna är djupt oroande. Andelen ungdomar som uppger att de känner sig nere har fördubblats de senaste 20 åren. 25 procent av tjejerna mellan 16 och 25 år lider enligt Folkhälsomyndigheten av svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Tyvärr sticker Sverige ut när man jämför med våra grannländer. Hos Bris ökar samtalen till stödlinjen och är nu uppe i omkring 50 000 kurativa samtal per år - dubbelt så många som för bara tio år sedan. Det säger sig självt att ett barn som funderar på om man över huvud taget vill fortsätta leva får det svårt att koncentrera sig på SO-lektionen.

Det behövs många förändringar för att komma till rätta med det här. Det handlar naturligtvis om stärkt elevhälsa, stärkt vård och om bättre tillgång till bup. Men det handlar också om arbetsro på lektionerna, trygghet i korridorerna och evidensbaserat arbete mot mobbning. Skolan är en strategisk frontlinje när det gäller att mota den växande psykiska ohälsan, för ju tidigare vi lyckas stoppa detta, desto mindre är risken att problemen biter sig fast och följer med upp i vuxenlivet.

Fru talman! Sverige behöver också trygga familjer. I familjer som fungerar och har tid älskas vi villkorslöst. Där mäts inte ditt värde i antal lajks eller prissätts i märket på tröjan, utan där älskas du för den du är, inte för vad du presterar eller för hur du ser ut.

För barn som lider av psykisk ohälsa finns det ingen bättre plats att vara på än en trygg familj. Det bygger ett skyddsnät som är viktigare än någonting annat. Trygga familjer bygger trygga barn, och det bygger ett tryggare samhälle.

Elever behöver stöd hemifrån. Föräldrarnas och familjens betydelse för elevernas skolgång kan inte nog betonas. Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara, hur mycket vi än försöker ställa saker till rätta och hur mycket vi än önskar att familjebakgrunden inte skulle spela någon roll för skolresultaten kommer vi inte ifrån det faktum att föräldrar som involverar sig och bryr sig om sitt barns resultat i skolan är otroligt viktiga för barnens skolgång.

Föräldrar behöver därför få hjälp och stöd i att kunna hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involvera sig i barnets lärande. Detta kan ta sig uttryck på olika sätt. Det kan handla om att erbjuda föräldrarna konkreta verktyg för att stötta barnen. För vissa föräldrar kan det kanske hjälpa att på ett uppmuntrande sätt få höra hur viktigt det är att läsa högt för barnen varje kväll eller att få höra om betydelsen av att se till att barnen äter rätt, rör på sig, lägger sig i tid och gör läxorna.

Bara att tala om för barnen att i skolan lyssnar man på läraren och gör som fröken säger eller att varje dag fråga barnen hur de har haft det i skolan spelar roll för vilka signaler man sänder om hur viktig skolan är, vilket i förlängningen gör skillnad för skolresultaten. Skola och föräldrar behöver helt enkelt samarbeta och hjälpas åt för att våra barn ska få så goda möjligheter som möjligt att lära sig så mycket som möjligt i skolan.

En sådan sak som förväntansdokument tror jag är ett bra steg på vägen - ett slags ansvarskontrakt mellan föräldrar, elev och skola som tydliggör förväntningarna på både eleven och föräldrarna, såklart när det kommer till att ta ansvar för studierna men också gällande ordningsregler, bemötande och vad föräldrarna kan göra för att stötta sina barn.

Fru talman! Ett annat problem som vi har varit inne på tidigare i debatten när det gäller elevernas förmåga att ta till sig kunskap är skärmarna. Många lärare som vi träffar ute i skolorna menar att detta har förändrats drastiskt bara de senaste tio femton åren, och det är lätt att koppla ihop den bristande koncentrationsförmågan med skärmarnas inträde i våra liv.

Skärmarna är en tidstjuv som saknar motsvarighet i världshistorien. Skärmarna påverkar den psykiska ohälsan och bidrar till ökad oro, ångest, stress och självskadebeteende samt till sämre skolresultat. Att ständigt vara uppkopplad, att ständigt få sitt värde mätt i lajks och att ständigt vara rädd att ha missat någonting är en livsstil som sliter på hjärnan. Det sliter också barnen från andra viktiga aktiviteter som rörelse, sömn, träning, familj, vänner, läsning och lek utomhus. Här behöver föräldrar få stöd, rekommendationer och råd hur man ska hantera skärmarna hemma.

Elever får också allt svårare att göra sina läxor hemma. Bara en av fem gör sina läxor utan digital distraktion, och det är klart att det blir svårt att koncentrera sig på läxorna när man har all världens underhållning inom armlängds avstånd. I klassrummen får den spinnande Tiktokhjärnan som ständigt letar nya snabba kickar barnen att välja bort att läsa längre texter. De prioriterar ned svårare uppgifter.

När skärmar har den här effekten på barn är det lätt att dra slutsatsen att skolan inte ska vara med och bidra till det. Det har varit ett misstag att tvinga in skärmarna i klassrummen och skolorna. Den digitaliseringshysteri som har rått, där allt digitalt, oavsett innehåll, i modernitetens namn har ansetts vara bra, måste få ett stopp.

Det får det nu. Skolan blir en motvikt till skärmarnas dopaminsökande sekundlek med våra barns hjärnor. Det blir färre skärmar och fler fysiska läromedel, mindre distraktioner och mer mobilförbud, färre snabba kickar och mer tråkigt tragglande.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 87 Daniel Riazat (V)

Jag måste börja med att säga att man verkligen blir rörd av Kristdemokraternas syn på familj och trygghet. Att detta enligt Kristdemokraterna inte gäller alla familjer utan bara vissa kan vi ha debatt om en annan dag.

När det kommer till skolan har Kristdemokraterna fått frågan om offentlighetsprincipen några gånger. Bland annat i september 2020 frågade Dagens Arena vad Kristdemokraterna ansåg om offentlighetsprincipen. Svaret då var att Kristdemokraterna tyckte att uppgifter om skolorna, oavsett om de är kommunala eller fristående, i och med att de finansieras offentligt också ska vara offentliga.

Kristdemokraterna fick samma månad en fråga från tidningen Skolvärlden om vad de ansåg om offentlighetsprincipen - ja eller nej, mycket enkelt. Kristdemokraterna svarade ja.

Nu står vi här, och då kan det vara bra för den som lyssnar att veta att vi ska rösta om offentlighetsprincipen i dag. För den som undrar handlar offentlighetsprincipen om att vi inte bara ska lämna miljarders miljarder till olika typer av friskolekoncerner utan att veta vad som händer med pengarna eller veta om skolans ägare är kriminell.

Om jag har förstått det hela rätt kommer Kristdemokraterna att rösta nej till offentlighetsprincipen i dag. Jag undrar varför. Går det inte emot det Kristdemokraterna tycker och har svarat?

Anf. 88 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Jag bortser från Daniel Riazats felaktigheter om både friskolesektorn och Kristdemokraterna som parti och svarar i stället på frågan om offentlighetsprincipen.

Offentlighetsprincipen syftar till att ge insyn i skolornas verksamhet och egentligen all offentlig verksamhet. Kristdemokraterna vill att man ska kunna jämföra och granska både friskolor och kommunala skolor. Vi vill att man ska ha insyn i deras verksamhet och kunna granska elevdata, räkenskapshandlingar, personalhandlingar och verksamhetshandlingar. Som Daniel Riazat är inne på har vi länge drivit att det ska gå att jämföra kommunala skolor och friskolor.

Detta är vi för, och därför behöver lagen ändras. Regeringen jobbar för att införa en ny lag, och jag kommer att rösta för det när regeringen lägger detta lagförslag på riksdagens bord.

Anf. 89 Daniel Riazat (V)

Då måste jag ställa ännu en fråga till Mathias Bengtsson. Jag blir lite förvirrad; det verkade komma ett besked här att det ska läggas fram ett förslag om att införa offentlighetsprincipen. Det får Mathias Bengtsson väldigt gärna svara på, eftersom ledamoten precis sa att han kommer att rösta för förslaget när det läggs på riksdagens bord.

Det är väldigt glädjande. Då kan vi alla enas om att vi ska införa offentlighetsprincipen. Jag gratulerar också Kristdemokraterna och Liberalerna för att man har fått de andra partierna i Tidöavtalet att gå med på detta.

Jag undrar bara: Om man säger att man är för någonting, kan man då också rösta för det när det dyker upp här i riksdagen? Om två timmar ska vi rösta om offentlighetsprincipen här i kammaren. Kan då Kristdemokraterna rösta för det som Mathias Bengtsson precis här har sagt att man är för, nämligen ett tillkännagivande om att införa offentlighetsprincipen?

Om det är så att ni ska lägga fram detta kan det ju vara bra att kunna visa upp en riksdagsmajoritet som är för det. I slutändan utgår faktiskt makten i Sverige från riksdagen, och därför tycker jag att det kan vara bra att visa på vilka partier som menar det de säger. Annars blir det lite som det en ledamot från Centerpartiet nämnde tidigare: Man säger en sak före valet. Sedan kommer valet, och efter valet säger man en annan sak.

Det kan ni kanske lämna till Liberalerna. Kan inte ni i Kristdemokraterna hålla fast vid och stå upp för det ni har sagt?

Vi ska ha en offentlighetsprincip. Friskoleaktörer ska inte kunna dölja vad pengarna går till. De ska inte kunna dölja några uppgifter om skolor som vi alla finansierar med våra skattemedel. Kan ni, snälla, lova att göra det?

Julia Kronlid

Anf. 90 Andre vice talman Julia Kronlid

Jag vill påminna ledamoten om att talaren enligt svensk parlamentarisk sed formellt riktar sig direkt till talmannen och indirekt till ledamöter, vilket innebär att ledamöter bör inleda sitt anförande med att säga "Herr talman!" eller "Fru talman!". Bara "Talman!" går också bra.

Anf. 91 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad det är för bild som oppositionen försöker att skapa i inlägg efter inlägg. Daniel Riazat har helt enkelt fel - det är inget lagförslag riksdagen ska rösta om i dag, utan det är ett tillkännagivande. Sådana förslag dyker upp på riksdagens bord lite då och då, och regeringen brukar inte rösta för dem.

Jag vet inte om jag behöver upplysa Daniel Riazat om den demokratiska ordning vi har i Sverige. Jag vet inte ens om man kan lämna en sådan upplysning utan att bli anklagad för att använda härskarteknik.

Vi har helt enkelt en ordning där väljarna utser en riksdag, som väljer en statsminister, som utser en regering. Då behöver man ha regeringsförhandlingar där partierna förhandlar ihop sig. Regeringen lägger förslag på riksdagens bord som riksdagen röstar om.

Nu finns det, som Daniel Riazat mycket väl vet, en utredning som handlar om insyn i friskolor. Den kommer att skickas ut på en remissrunda och behandlas som brukligt, helt enligt konstens alla regler. Sedan kommer ett förslag från regeringen att landa på riksdagens bord. Det förslaget kommer jag att rösta för, eftersom jag vill ha insyn i friskolor. Jag vill att man ska kunna jämföra friskolor och kommunala skolor.

I sak är vi överens - man ska ha insyn och kunna jämföra friskolor och kommunala skolor.

Oppositionen försöker sig på en teateruppvisning, eller charad, om att vi i eftermiddag ska rösta om ett lagförslag. Det är helt enkelt inte korrekt.

(Applåder)

Anf. 92 Linus Sköld (S)

Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja göra en betraktelse över Kristdemokraternas, och uppenbarligen även Liberalernas, syn på maktförhållandena mellan riksdag och regering.

Under förra mandatperioden var det ju en minoritetsregering som styrde riket. Kristdemokraterna tillhörde oppositionen men samlade allt som oftast en majoritet för att rikta olika typer av tillkännagivanden till regeringen. Utbildningsutskottet riktade faktiskt flera stycken. Var det då så att Kristdemokraterna tyckte att detta var helt irrelevant och att regeringen bara kunde bortse från de ställningstaganden som det fanns majoritet för i riksdagen?

Det resonemang som Fredrik Malm och Mathias Bengtsson har fört i dag om motioner kontra propositioner betyder att de tycker att regeringen kan bortse från riksdagsmajoritetens vilja. Så fungerar ju inte vår demokrati. Att riksdagen riktar ett tillkännagivande om att offentlighetsprincipen ska införas binder regeringen vid att detta är riksdagsmajoritetens uppfattning. Det är alltså ingalunda en oväsentlig omröstning vi ska ha i eftermiddag. Tvärtom är den helt avgörande.

Här har Mathias Bengtsson möjlighet att ta ställning. Jag tänker mig dock att det som egentligen är i görningen här är att Mathias Bengtsson inte vill införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Precis som resten av högermajoriteten står han på friskoleägarnas sida - inte på elevernas.

Anf. 93 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Linus Sköld är lite väl konspiratorisk. Han läser in någon sorts dolt motiv när jag bara så öppet och transparent som möjligt försöker att redogöra för min ståndpunkt i frågan.

Jag menar också att Linus Sköld bygger upp ett felaktigt motsatsförhållande mellan eleverna och friskoleägarna. Det motsatsförhållandet finns inte. De friskoleägare som driver mycket framgångsrika friskolor av mycket hög kvalitet är bra för eleverna. Det är någonting som gynnar eleverna.

(Applåder)

Jag går vidare till frågan om tillkännagivanden. Jag är inte emot tillkännagivanden som princip; de är rimliga att använda när de gör nytta. Men i det här fallet har vi ju en riksdagsmajoritet som är för att den utredning som lades på regeringens bord för en vecka sedan ska behandlas som alla utredningar behandlas innan de blir lagförslag, så att vi kan låta experterna säga sitt, så att vi kan ha remissrundan och så att regeringen kan få lägga ett lagförslag på riksdagens bord. I slutändan är det ju ett lagförslag som faktiskt gör skillnad för eleverna.

(Applåder)

Anf. 94 Linus Sköld (S)

Fru talman! Den utredning som vi talar om skisserar två alternativa vägar. Antingen ska man införa en insynslag - det som Tidöavtalet refererar till som en insynsprincip - eller så ska offentlighetsprincipen införas i fristående skolor. Skillnaden mellan dessa två är att offentlighetsprincipen gör att alla handlingar som finns inom verksamheten som huvudregel är offentliga, medan insynsprincipen säger att bara vissa handlingar är offentliga och att man kan vägra att lämna ut handlingar av viss karaktär.

En vägransgrund som insynsprincipen kommer att omfatta är affärs- och driftsförhållanden för huvudmannen. Vilka uppgifter är det Mathias Bengtsson vill hålla hemliga när han vill ha en insynsprincip i stället för en offentlighetsprincip? Jo, det är de uppgifter som huvudmannen hanterar som gäller affärs- och driftsförhållanden, alltså hur skattebetalarnas pengar används. Det är dessa uppgifter som Mathias Bengtsson inte vill ska bli offentliga.

Det är att stå på kapitalets sida. Det är inte att stå för en ordning där friskolornas förehavanden kan granskas, där allmänheten har insyn, där medierna kan granska och där eleverna kan få jämförbar information om offentliga och fristående verksamheter.

I sakfrågan handlar det om att välja om uppgifter om friskolor ska betraktas som affärshemligheter eller vara offentliga för alla. Detta är det sakpolitiska valet här. Även om Mathias Bengtsson, som Daniel Riazat påpekade tidigare, har gett uttryck för att han och hans parti tycker att uppgifterna ska vara offentliga har han rättat in sig i ledet. Sverigedemokraterna sitter här och ser nöjda ut. De nickar och är glada för att Kristdemokraterna rättar sig efter vad de tycker. Det är det som händer här.

Det blir ingen offentlighetsprincip; det är det Mathias Bengtsson säger nu. Tack för tydligheten!

(Applåder)

Anf. 95 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Återigen hittar ledamoten Linus Sköld på en ståndpunkt som jag tydligen har. När jag försöker förklara och resonera om att jag tycker att utredningen ska ha sin gång, gå på remissrunda och ha den process som utredningar brukar ha innan det läggs fram lagförslag tolkar Linus Sköld det som att jag har satt ned foten om exakt vilken lagstiftning jag tycker att vi ska ha och exakt hur varje paragraf i den lagstiftningen ska se ut. Det har jag inte.

Jag vill ha insyn i friskolorna. Jag vill att man ska kunna jämföra friskolor och kommunala skolor. Jag vill att man ska kunna se elevdata, elevuppgifter, räkenskapshandlingar, personhandlingar och verksamhetshandlingar. Jag vill att man ska kunna jämföra friskolor och kommunala skolor.

Men jag vill också att processen ska vara så som processen alltid är: Det kommer en offentlig utredning som regeringen behandlar och skickar ut på remiss, och när lagförslaget kommer till riksdagen debatterar vi det.

Att dra så långtgående slutsatser om vilken produkt som kommer att läggas på riksdagens bord och om vad Kristdemokraterna skulle förespråka bara för att jag vill ha en ordentlig utredning är både felaktigt och ohederligt.

(Applåder)

Anf. 96 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Bengtsson för ett viktiga anförande om många psykologiska och sociala aspekter på svensk skola. Många elever mår dåligt, och det är svårt att vara ung i dagens Sverige. Jag uppskattar att ledamoten presenterar denna bild. Ledamoten tar upp skärmproblematiken, men i Centerpartiet ser vi nog mer att betygssystemet kan leda till psykisk ohälsa. Unga som inte har det så lätt i skolan slås ut när de får ett underkänt betyg och därmed stämplas av samhället som underkänd.

Fru talman! Denna debatt har kommit att handla ganska mycket om insyn och offentlighet i svensk skola och lika eller olika regler för olika skolhuvudmän. Efter att ha lyssnat på tidigare talare i debatten känner jag ett behov av ett förtydligande från Kristdemokraterna. Om jag förstått saken rätt finns det två positioner inom Tidöfamiljen. Den ena positionen är att det ska vara en inte särskilt långtgående insynsprincip som skapar olika regler för kommunala aktörer och friskoleaktörer. Den andra positionen, Liberalernas, är att man ska ha en offentlighetsprincip som skapar lika förutsättningar och lika insyn för kommunala aktörer och friskoleaktörer.

Av dessa två ytterligheter i insyn, var står Kristdemokraterna?

Anf. 97 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Jag kommer till svaret på frågan, men eftersom Anders Ådahl inleder med att resonera om betygen måste jag få kommentera det.

Det är korrekt att oro för betyget F kan leda till press, stress och ökad psykisk hälsa, och det kan finnas grund för att fundera på om man kan förtydliga vilka kriterier som gäller för betyget F för att minska denna stress och press. Samtidigt finns det fördelar med att ha en lägsta gräns för vad som krävs för att bli godkänd. Det finns fördelar med betygen A, B, C, D och E också. Dessa betyg kan också skapa press och stress, men vi har dem för att de positiva effekterna överväger de negativa. Om Centerpartiet vill ta bort betyget F kan man undra vilka andra krav man vill ta bort. Vill man ta bort alla betyg? Vill man ta bort prov, läxor och allt annat som också skapar press och stress? Jag tror att vi bättre möter den växande psykiska ohälsan med andra åtgärder än att sänka kraven på eleverna.

När det gäller offentlighetsprincipen är min utgångspunkt att man ska kunna jämföra fristående skolor och kommunala skolor och att det ska vara så lika villkor som möjligt. Om en fullskalig offentlighetsprincip skulle skapa orimlig administration eller öppna för rättshaverister att begära ut sekretessbelagda handlingar mitt under sommarlovet, vilket gör det svårt för en liten friskola, behöver det finnas undantag.

Det är därför jag inte vill sätta ned foten här och nu innan alla remissinstanser har sagt sitt. Men min utgångspunkt är att det ska vara så lika som möjligt för fristående och kommunala skolor.

Anf. 98 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag höll på att känna psykisk stress och press över att det var ämnesflykt på gång, men det ordnade sig mot slutet av repliken.

När jag lyssnar på ledamöterna från Tidögänget blir det tydligt att de landar ganska olika i vilken typ av insyn de vill ha. Nu redogör Kristdemokraterna ganska tydligt och klart för att de vill ha en långtgående offentlighetsprincip. Det påminner ganska mycket om Liberalernas utspel men är samtidigt ganska långt från det Sverigedemokraterna sa.

I Sverige har vi gudskelov demokrati där vi söker majoriteter i riksdagen. Det hände ju alldeles nyligen att det fanns olika synpunkter på könstillhörighetslagen där Moderaterna och Liberalerna hade samma ståndpunkt som oppositionen, vilket gjorde det möjligt att samla en majoritet i riksdagen. Nu har vi samma läge vad gäller offentlighetsprincipen. Två partier, Liberalerna och Kristdemokraterna, ansluter sig till oppositionens syn att offentlighetsprincipen ska gälla lika för alla skolor i Sverige oavsett om de är kommunala offentligt finansierade skolor eller fristående offentligt finansierade skolor.

Hur kommen ni att hantera detta inom regeringsunderlaget, ledamoten Bengtsson? Kommer ni att lägga fram en proposition eller gå skilda vägar i processen?

Anf. 99 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Jag delar inte ledamotens tankar om att regeringsunderlaget skulle vara splittrat. När jag pratar med mina kollegor inom Tidöpartierna upplever jag att det finns en stor samstämmighet om att det behövs en lagstiftning för att få insyn i fristående skolor så att man kan jämföra dem med kommunala skolor.

Det är ganska orimligt att jag innan remissrundan ens är avslutad och regeringsförhandlingarna slutförda ska kunna redogöra för hur denna lagstiftning kommer att se ut i detalj när den läggs på riksdagens bord. Jag kan bara redogöra för intentionen, och utifrån utredningen ska vi ha en insyn som ger möjlighet att jämföra fristående skolor och kommunala skolor.

Jag är inte säker på att det finns så stora skillnader mellan Centerpartiet och regeringsunderlaget som Anders Ådahl försöker göra gällande, men det kommer väl att visa sig när vi har den slutgiltiga debatten efter att lagförslaget lagts på riksdagens bord.

(Applåder)

Anf. 100 Daniel Riazat (V)

Kollegor och åhörare! Jag brukar alltid skriva ganska långa anföranden. Men när jag sedan går upp i talarstolen talar jag också utifrån sådant som har sagts under debatten, för jag tycker att det är rimligt att jag uppdaterar min retorik om jag får höra att någon har ändrat sig i en fråga.

I dag ska jag fokusera på en fråga där partier har ändrat sig, och det handlar om offentlighetsprincipen. Tidigare i dag kunde vi läsa i tidningen Vi lärare att Sveriges lärare kräver att offentlighetsprincipen införs för friskolor, och i går skrev Skolinspektionen att tillståndet återkallas för en ägare till en gymnasieskola. Hur hör dessa saker ihop, undrar ni. Jo, det är mycket enkelt. Om vi redan hade haft offentlighetsprincipen hade ägaren till denna gymnasieskola inte kunnat göra så att elever gång på gång missade att ta sin examen på grund av att skolan inte följer skollagen. Om det hade varit möjligt för oss som lagstiftare och för myndigheterna att få tillgång till alla uppgifter om skolor det offentliga är med och finansierar hade inte 14 elever bara i år på denna gymnasieskola i Täby blivit nekade att ta sin examen på grund av att skolan inte har gett dem tillräckligt mycket undervisningstid och inte låtit dem läsa moderna språk.

Detta är en av anledningarna till att vi ska ha offentlighetsprincipen, men det finns många andra.

En annan anledning handlar om kopplingarna mellan skolkoncerner och giriga skolägare och politiken. Det handlar om att kunna se hur kontakterna sker mellan företrädarna för skolkoncernerna och skolkoncernernas ägare. Det handlar om att kunna se om lagar förändras, eller snarare inte förändras, på grund av att det sker påtryckningar gentemot politiker. Det handlar om att en journalist ska kunna se hur många behöriga lärare det finns på en skola. Det handlar om att föräldrar ska kunna se detta när de ska välja skola till sina barn. Då ska de kunna veta vilken skola det är de väljer.

Offentlighetsprincipen kan i slutändan sammanfattas med att ha ett demokratiskt skolsystem. Tidigare var argumenten emot offentlighetsprincipen att mindre friskolor skulle missgynnas av den. Som ni har hört i dag är denna argumentation nu borta. Dels har de mindre skolornas riksförbund själva sagt att offentlighetsprincipen ska införas, dels har borgerligheten insett att detta inte längre är ett argument de kan använda. Folket vet sanningen: Offentlighetsprincipen gynnar även de mindre friskolorna, tvärtemot det som har sagts tidigare från den här talarstolen under många års tid.

Ett parti som under 30 års tid har varit med och förstört det svenska skolsystemet genom new public management, giriga vinstintressen och lagar för att se till att gynna ett fåtal riskkapitalbolag har nu ändrat sig i frågan och i en rad andra frågor.

Jag tycker att det är positivt, och ja, jag talar om Liberalerna. Men det är inte vad man säger som räknas i slutändan utan vad man gör. Klockan fyra i dag röstar vi om offentlighetsprincipen, och då kan Liberalerna välja att göra som de alltid gör i frågor som rör lag och ordning, migration och annat och helt enkelt rösta för offentlighetsprincipen - lika enkelt som de röstar för de förslag som de har lagt fram om hårdare migrationslagar och en hårdare justitiepolitik.

I slutändan handlar denna fråga, som jag sa, om demokrati. Det nuvarande skolfinansieringssystemet är också ett problem. Det finansieringssystem vi har med skolpeng, där varje elev är värd en viss summa, måste avskaffas för att öka likvärdigheten i skolan. Modellen har visat sig skapa incitament för större klasser så att skolkoncerner ska kunna tjäna pengar.

Kostnaderna för att bedriva undervisning är i princip desamma om man har 25 eller 30 elever, men skillnaden i finansiering mellan 25 och 30 elever kan i dag vara ungefär 500 000 kronor. Det gör att skolor som har färre elever i klassrummet och som kan se till att lärarna faktiskt hinner med undervisningen av barnen missgynnas av dagens skolpengssystem medan skolkoncerner som sätter i system att öka antalet elever i skolan för att tjäna pengar på det gynnas av systemet.

Därför menar vi att det vore bättre att gå över till ett förändrat skolfinansieringssystem med ett nationellt ansvarstagande. Man kan till exempel också kolla om det går att ha fast ersättning per skola eller klass med en viss möjlighet att införa socioekonomiska tillägg. Detta är någonting som har tidigare har föreslagits av lärarfacket.

Villkoren är inte lika för kommunala och vinstdrivande skolor just nu. Tidigare fanns ett skolpliktsavdrag, som innebar att kommunerna kunde göra ett avdrag från skolpengen innan den skickades vidare till de fristående skolorna. Ni kanske undrar varför man gjorde så. Det beror på att en kommun har ett mycket större ansvar än ett privat företag som har valt att starta en skola. En kommun har ett helhetsansvar för samtliga barn i kommunen och för deras utbildning. Det har inte de privata aktörerna, och därmed fanns tidigare ett skolpliktsavdrag.

I dag finns inte detta, och Vänsterpartiet menar helt enkelt att det bör införas igen. Vi ser klart och tydligt att vinsterna och vinstmarginalerna i dessa skolkoncerner är väldigt stora. Dessa pengar skulle kunna satsas på barn och elever i stället för att gå till riskkapitalbolag i länder utanför Europa.

Åhörare! Demokratiskt fattade beslut och behovsbedömning bör vara grunden för nyetablering av skolor så att inte skattemedel slösas bort på den överetablering som vi ser i dag. Skattemedel ska enbart kunna användas till den verksamhet som de är avsedda för. För att det inte ska finnas incitament att bedriva verksamhet på något annat sätt och med andra mål än alla elevers rätt till kunskap måste lagstiftningen förändras, vinstjakten och vinstuttagen förbjudas, aktiebolag tas ut från den svenska skolan en gång för alla och offentlighetsprincipen införas för hela det svenska skolväsendet.

Vissa menar här i dag att vi kan vänta ytterligare med ett demokratiskt skolsystem. Men för varje år vi väntar ser vi tusentals elever misslyckas i det svenska skolsystemet, inte för att det är de som är misslyckade utan för att vi har ett misslyckat skolsystem. Det är ett skolsystem som gynnar de elever som kommer från starka hem, som gynnar de företag som vill tjäna pengar på eleverna och som missgynnar alla andra elever, som faktiskt är en majoritet. Det är de elever som inte kan få hjälp med läxorna hemma på samma sätt som de elever som har föräldrar med akademisk bakgrund.

Därför måste marknadsincitamenten bort. Nedskärningarna i den svenska skolan måste stoppas. Vi ska inte gå på de här pseudodebatterna där de blåbruna Tidöpartierna försöker ställa elever emot varandra exempelvis utifrån vilket modersmål de har. Det handlar också om rättigheten till tolk inom olika delar av välfärden etcetera. Låt oss inte gå på detta! Det är bara diskussioner för att ta fokus från vad det egentligen handlar om, nämligen att de här partierna företräder marknaden och inte eleverna eller skolorna.

Från Vänsterpartiets sida är vi glada för att vi kan göra det tillsammans i en enad opposition. Även om vi inte är överens om allt är vi i alla fall överens om att vi vill se ett demokratiskt skolsystem som går ut på att när vi skickar 50 miljarder, som det handlar om, till de fristående skolorna ska vi också kunna få ut mejl, kontakter och liknande för alla dessa 50 miljarder. Allt ska vara offentligt. Det är vad det handlar om för vår del.

Jag yrkar bifall till reservation 43, som handlar om offentlighetsprincipen och som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet står bakom.

(Applåder)

Julia Kronlid

Anf. 101 Andre vice talman Julia Kronlid

Jag vill återigen påminna ledamoten om tilltalet i kammaren. Enligt svensk parlamentarisk sed riktar vi talet till talmannen och indirekt till ledamöterna. Alla inlägg bör därför inledas med "herr talman", "fru talman" eller bara "talman". Jag hoppas att detta kan respekteras i fortsättningen, vilket görs av andra ledamöter.

Mona Smedman (C)

Anf. 102 Mona Smedman (C)

Fru talman! Centerpartiet vill se ett samhälle där ansvar belönas och där makt ska finnas så nära människan som möjligt - ett samhälle där varje människa får möjlighet att skapa sin egen livsresa. Den livsresan börjar i förskolan och skolan.

För några år sedan var jag på en konferens hemma i Värmland som anordnades av Nya perspektiv. Vad är då detta? Jo, det är ett samverkansforum mellan länets 16 kommuner och Region Värmland som i huvudsak arbetar med fyra områden: barnalivet, ungdomslivet, vuxenlivet och äldrelivet. Samarbetet är inne på sitt 19:e seminarium, och det har lett till en ökad förståelse och en minskad gråzon mellan kommunerna och regionen. Om ni inte har dess like hemma i era län kan jag varmt rekommendera er att se till att det blir av.

Nu var det inte meningen att jag skulle stå här och göra reklam för det fina samarbetet hemma i Värmland, även om jag med nöje gör det. Anledningen till att jag tar upp detta är att på en av de årliga konferenserna deltog en forskare, Bo Vinnerljung, som pratade om vikten av lyckad skolgång.

Vet ni vilken den enskilt viktigaste faktorn för att barn ska växa upp och bli hyggliga individer är? Ledamoten Bengtsson var inne på det här tidigare. Jo, det handlar om att de ska klara skolan med godkända betyg. I forskningen som presenterades fanns det barn med olika bakgrund. Det var barn som bodde i socioekonomiskt utsatta hem, barn som levde med missbrukande föräldrar, barn som bodde i medelklasshem, barn som växt upp i familjer med annat modersmål än svenska och barn med ensamstående föräldrar - helt enkelt barn med olika förutsättningar, fru talman. Det gemensamma var att det ställdes förväntningar på eleverna och att de då, som jag sa nyss, klarade skolan med godkända betyg.

Hur kan då skolan och samhället finnas där för att stötta eleverna? I dag är skillnaderna mellan elever, klasser och kommuner alltför stora. Drygt var fjärde elev uppnår inte kunskapsmålen i ett eller flera ämnen och saknar därmed fullständiga betyg i grundskolan. Såväl högpresterande som lågpresterande elever - och alla däremellan - förtjänar att mötas av vuxna som utmanar dem att nå sin fulla potential, att bli sitt bästa jag.

Då kommer vi in på detta med en jämlik skola. En sådan ger alla barn och elever bättre förutsättningar att lyckas och är alltså en oerhört stark skyddsfaktor mot utanförskap och brottslighet. Vi behöver se till att unga inte lockas in i kriminalitet, och en lyckad skolgång är en del i det framgångsreceptet. Att bara prata hårdare tag och sätta barn i fängelse är som att hoppa över ett taggtrådsstängsel i kortbyxor: Du får sår som det måste sättas plåster på. I stället kan du helt enkelt ta bort taggtråden och därmed ha sårfria ben.

Fru talman! En förutsättning för en likvärdig skola är att alla elever ges tillräcklig tid för lärande. Sverige har det minsta antalet skoldagar i Norden och längst sommarlov, ungefär tre veckor längre än exempelvis Danmark. Studier visar att det långa sommarlovet gör att eleverna tappar i kunskaper, särskilt i läsförmåga. Det drabbar de elever som kämpar för att nå kunskapsmålen och i synnerhet elever med bristande språkkunskaper.

Det är dags att se över läsåret med hänsyn till elevernas möjlighet att nå kunskapsmålen. De långa sommarloven bygger mer på tradition än på forskning om elevers lärande. I syfte att ge alla elever bättre möjligheter att tillgodogöra sig kunskaper och färdigheter och därmed utvecklas maximalt bör ett långsiktigt arbete inledas för att förändra läsåret i grundskolan. Naturligtvis bör det ske stegvis av hänsyn till lärarbristen.

Jag undrar om min snart 15-årige son nu kommer att prata med mig när jag kommer hem.

Trots att de ekonomiska förutsättningarna och bristen på behörig personal i dag begränsar möjligheterna till mindre klasstorlekar behöver vi kunna titta framåt. Ju fler elever det finns i klassrummet, desto svårare blir det att skapa en trygg miljö för eleverna där allas behov tillgodoses. Att minska klasstorlekarna skulle sannolikt stärka förutsättningarna för trygghet och studiero i skolan. Vi vill därför ge Skolverket i uppdrag att göra en kartläggning av klasstorlekar i grundskolan som kan utgöra ett underlag till hur rektorerna organiserar sina skolenheter utifrån vad som är lämpligt för olika årskurser.

Skolan är en samhällsbärande verksamhet. Då är det inte mer än rimligt att det finns en öppenhet i verksamheten på förskolor och skolor så att elever, föräldrar, pedagoger och allmänheten får en insyn i verksamheten.

Vid ett skolval är det extra viktigt att den information som finns tillgänglig om huvudmän och skolor går att lita på. I dag har inte Skolinspektionen några möjligheter att anmärka på skolor som sprider felaktig information om sin verksamhet, exempelvis i syfte att locka till sig elever. Därför, fru talman, måste utgångspunkten vara att förskolor och skolor oavsett huvudman ska lyda under offentlighetsprincipen. Det handlar om att värna demokratins grundprincip om öppenhet. Alla ska ges möjlighet att göra en livsresa och uppnå sina livsdrömmar.

Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 1.

(Applåder)

Anf. 103 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! I dag diskuterar vi en rad skolfrågor på övergripande nivå. Det är ett brett betänkande, men jag kommer att fokusera på några utvalda områden: marknadsskolan, offentlighetsprincipen och digitaliseringen.

Men för att börja med det viktigaste och lägga grunden: En skola som ger kunskap är en skola där skickliga lärare har tillräckligt med tid för sina elever. Det är en skola med en bred kunskapssyn där kunskap kommer till uttryck på flera olika sätt - som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Dessa delar förutsätter varandra och samspelar med varandra. Det är en skola där elevernas rätt till utbildning står i fokus.

Ett land där många drömmer om att bli lärare kommer att vara en stark kunskaps- och bildningsnation.

Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Därför hör aktiebolag med vinstsyfte inte hemma i skolan. Marknadsskolan har skapat en ny logik kring utbildningssektorn som ändrar villkoren inte bara för de vinstutdelande skolorna utan också för alla andra fristående och kommunala skolor. Om vi vill skapa ett samhälle som håller ihop måste skolan vara en del av den lösningen och inte någonting som ökar skillnaderna mellan grupper i samhället.

Marknadsskolan har försvårat arbetssituationen för rektorer och lärare eftersom den gjort elever till intäkter och föräldrar till kunder. Dessutom har vi en utveckling mot större och större detaljreglering av skolan för att vissa skolbolag inte ska kunna skära ned på kvaliteten för att göra större vinst. Det drabbar lärarna eftersom det ökar deras administrativa börda och krymper deras professionella utrymme till det som är lätt att mäta och lätt att jämföra.

Miljöpartiet har alltid välkomnat fristående skolor som drivs utan vinstsyfte utifrån alternativ pedagogik eller som lokala mindre skolor på landsbygden och i skärgården.

Förväntningarna på all utbildning är att den bedrivs på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet av utbildade lärare som har tillräckligt med tid för sina elever. Det gäller på samma sätt för alla skolor. Det är dock stor skillnad på att driva en skola med elevens bästa i fokus och att driva den i syfte att dela ut vinst. Sverige har hundratals idéburna skolor som har helt andra förutsättningar för sin verksamhet än vad de vinstutdelande friskolekoncernerna har. Det är skillnad på att driva en skola för elevernas skull och att göra det för aktieägarnas skull.

I dag presenterar Idéburna Skolors Riksförbund och Räddningsmissionen en rad förslag om hur den idéburna utbildningssektorn kan stärkas. Jag tror att det kommer att bli intressanta samtal om detta framöver.

Vi är med rätta stolta över välfärden i vårt land. Den generella välfärden är den starkaste omfördelande kraft vi har. Den gör på ett sätt Sverige rättvist och unikt, men vi ser också att klyftorna ökar.

Marknadsexperimenten i skolan har gått för långt. Den svenska marknadsskolan är världsunik med att tillåta obegränsade vinster på våra gemensamma medel. Drivkraften att tjäna pengar har fått stå i centrum i stället för det som välfärden är till för. Marknadsskolan leder till att resurserna till skolan inte används effektivt. Möjligheten att göra vinst i skolan skapar incitament för oseriösa aktörer att söka sig till skolsystemet. Skattepengar används till expansion och uppköp och delas ut till riskkapitalbolags aktieägare i stället för att användas till fler skolböcker och fler anställda lärare.

Skolor ska fokusera på barnens lärande, inte på vinstjakt. Vi vill stoppa vinsterna i skolan, och det har vi faktiskt en majoritet av svenska folket med oss för. Vi vill fortsätta att ha friskolor och möjlighet till ett skolval, men ett rättvist sådant. I svensk skola ska fokus ligga på kunskap och bildning. Därför är det hög tid att förbjuda de vinstutdelande aktiebolagsskolorna och få bort marknadslogiken ur skolan. Det är därför vi föreslår att vinstuttag ur skolan ska förbjudas.

En del av marknadens logik är affärshemligheter. I konkurrenssituationer är det inte märkvärdigt att man vill hemlighålla recept på framgång, men i ett offentligt finansierat utbildningssystem är det inte bara märkvärdigt utan skadligt och orättvist.

Det finns inget skäl att inte omedelbart återinföra offentlighetsprincipen på alla skolor i Sverige. Sverige har en lång tradition av öppenhet och transparens när det gäller myndighetsutövning. Skolor ägnar sig åt myndighetsutövning och förvaltar stora mängder skattepengar, och det är helt oacceptabelt att friskolor inte omfattas av offentlighetsprincipen.

I dag finns det möjlighet för riksdagen att rikta ett tydligt tillkännagivande till regeringen om att detta är ett arbete som är prioriterat och behöver skyndas på.

Vad gör då marknadsskolan med vårt utbildningssystem? När vinstutdelning är syftet, offentlig statistik kallas affärshemligheter och skolpeng och skolval är orättvisa slits Sverige som kunskapsnation isär.

Fru talman! Vår samtid präglas av ett antal så kallade globala megatrender som påverkar hur vårt system för utbildning och forskning behöver organiseras för att stärka vårt samhälle. Bland dessa globala megatrender brukar nämnas klimatförändringarna, globaliseringen, digitaliseringen och den oerhört snabba tekniska utvecklingen som vi står mitt i.

Det är av yttersta vikt att digitaliseringen är baserad på forskning och beprövad erfarenhet och att beslut om det pedagogiska arbetet fattas i klassrum och på förskolor av förskollärare och lärare - kompetenta pedagoger som arbetar med barn och elever i vardagen.

Digitaliseringen lägger ett helt nytt raster över samhället och utbildningen. Vi ska inte tappa grunden i den pedagogiska verksamheten och den kunskap som finns om barns utveckling och inlärning när vi samtidigt tar oss an framtidens kunskapsutveckling med de förutsättningar som råder nu.

Sverige som land behöver en strategi för hur vi tar oss an digitaliseringen av skolväsendet på ett ansvarsfullt sätt, en strategi som stärker Sverige nu och för dem som lever här i framtiden. Det är nu vi ger oss de verktygen.

Nu står vi utan en plan för hur svensk utbildning ska hantera den globala megatrend som digitaliseringen utgör. Vi behöver en nationell strategi för skolans digitalisering.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den gemensamma reservation 38 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som handlar om att förbjuda vinstuttag i svensk skola.

(Applåder)