Idrott och friluftsliv

Anf. 131 Emma Ahlström Köster (M)

Herr talman! Den moderatledda regeringen tar frågan om möjligheten till ett aktivt och meningsfullt liv på största allvar. Regeringens politik syftar till att alla i Sverige ska ges möjlighet att motionera och idrotta, att främja god hälsa och att stödja en fri idrottsrörelse. I en tid när sociala medier och den psykiska ohälsan ökar, framför allt bland unga kvinnor och tjejer, har idrotten och föreningslivet en särskilt stor och viktig roll i samhället.

Idrottens drivkrafter är många. Det är glädje, gemenskap, stolthet, känslan av att bli starkare och att tillsammans fira framgångar och segrar. Jag är därför stolt över att den moderatledda regeringen på bred front har en politik för att möjliggöra en aktiv och meningsfull fritid för fler.

Herr talman! Deltagande för barn och unga i olika idrottsaktiviteter har inte bara återhämtat sig efter pandemin utan är just nu rekordhögt. Vi vet dock att föreningslivet och idrotten inte alltid når dem som allra bäst behöver den eller önskar vara en del av föreningslivet och idrottslivet.

Under 2025 kommer fritidskortet att lanseras. Nästan 800 miljoner kronor beräknas årligen gå till denna stora och unika satsning som riktar sig till barn och unga i åldrarna 8-16 år. Kortet kommer att kunna användas för stadigvarande aktiviteter inom fritid, kultur, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället. Fritidskortets syfte är att främja rörelse och gemenskap i vardagen.

Inflationen verkar äntligen vara på väg nedåt. Men hushållen pressas fortfarande av höga räntor och livsmedelskostnader. För Moderaterna är det viktigt att möjligheten till en aktiv fritid inte ska avgöras av föräldrarnas plånbok. Möjligheten till näringsrik kost ska inte ställas mot barnens möjlighet att idrotta eller att delta i en kulturaktivitet eller en friluftsaktivitet.

Men det är inte enkom den moderatledda regeringen och det arbete som görs nu som kommer att skapa bättre förutsättningar för rörelse och idrottande. Just nu pågår också ett förändringsarbete inom idrottsrörelsen under namnet Strategi 2025. Syftet är att fler ska vilja och kunna delta i föreningslivet genom hela livet.

Anpassningar görs efter ett mer modernt liv. Det handlar om att lägga om idrotten så att fler kan vara med, så att fler kan stanna längre och så att vi kan nå nya målgrupper, och framför allt dem som står längst bort. Det är denna grupp som är i störst behov av fysisk aktivitet. Där kommer hälsofrämjande insatser att göra störst skillnad.

Herr talman! Forskning visar att det är fler flickor än pojkar som inte kommer upp i den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet. Föreningsdeltagandet är lägre för barn med funktionsnedsättningar, för barn som bor i socioekonomiskt svaga områden och särskilt för flickor med utländsk bakgrund. Detta kan vi inte acceptera.

Som aktiv i idrottsrörelsen och som ansvarig för idrottsfrågor för Moderaterna gör detta mig beklämd. Men motivationen att driva på i frågorna blir däremot starkare. Alla som vill ska kunna idrotta och utvecklas individuellt och tillsammans med andra.

Jag nämnde tidigare i mitt anförande att politiken och idrottsrörelsen behöver jobba för att fler ska stanna kvar inom idrotten och föreningslivet högre upp i åldrarna. Det är för att vi lever längre. Då behöver vi också träna längre upp i åldrarna. Vi vet att man inte behöver träna på en hög nivå för att man ska kunna må bättre eller prestera bättre. De små skillnaderna gör de stora skillnaderna.

Resultatet av forskning visar att idrott och friluftsaktiviteter tycks motverka den ökade skolstressen bland unga. Därför är ett samarbete mellan olika aktörer - exempelvis skola, idrottsföreningar men också friluftsföreningar - av stor vikt för att minska ungdomars psykiska ohälsa men framför allt öka deras välbefinnande. För elever kan det innebära bättre koncentrationsförmåga i skolan, ökad inlärningsförmåga, stärkt självförtroende och ökad vakenhet.

Att prata uppmuntrande om vikten av att delta i idrottslektionen, att själv ta trapporna i stället för hissen eller att anmäla sig eller sin familj till ett tävlingslopp skapar också en positiv syn på rörelse, och hälsovinsterna är ett faktum.

Herr talman! Regeringens politik för idrott som riktar sig till barn och unga riktar sig också till vuxna och äldre. För att föreningslivet ska kunna bedriva idrott och annan verksamhet effektivt är det avgörande att de har tillgång till goda förutsättningar för till exempel evenemang på statlig transportinfrastruktur.

Det är därför glädjande att regeringen har beslutat att Trafikverket nu får avstå från att begära ersättning från ideella föreningar och organisationer för kostnader vid motionslopp, tävlingslopp och andra arrangemang på statlig väg. Genom regeringens gemensamma insatser öppnas nu möjligheter att anordna aktiviteter som cykellopp under mer fördelaktiga omständigheter. Det är positivt både för folkhälsan och för det ideella engagemanget.

Herr talman! Jag har i mitt uppdrag rest land och rike kring för att se på, heja på men också själv genomföra tävlingslopp. Och vart jag än tar mig ser jag att föreningar och städer just i dessa sammanhang plockar upp det bästa och visar upp det bästa. Jag ser en kreativitet, ett ledarskap och ett ideellt arbete. Jag ser familjer som gör saker tillsammans, jag ser målmedvetenhet och jag ser fantastiska idrottsprestationer. Jag ser en fru och barn som hejar på pappa som deltar i en tävling, en mor och en dotter som tävlar tillsammans, ett äldre par som har bestämt sig för att ta sig i mål och en bror som kör sin rullstolsburna syster i ett maratonlopp. Det är större än själva idrotten i sig.

Fru talman! Jag ser en folkfest, en stolthet och en gemenskap som jag önskar skulle komma alla medborgare till del, och jag känner att inspirationen som detta ger kan ge än större nytta och glädje för alla som tar del av den.

Fru talman! Jag leder nätverket för parasporten här i riksdagen. Vi får inte glömma denna grupp, som i dag utkämpar en hinderbana redan innan de har tagit sig till träningsanläggningen eller ska påbörja ett tävlingslopp. Jag vet att varje människa har potential som med hjälp av ett aktivt och fysiskt liv kommer att kunna blomstra. Förutom att denna grupp såklart känner av samma vinning av fysisk aktivitet som alla vi andra är insatser som bidrar till gemenskapen för just den här gruppen kanske extra viktiga.

Fru talman! Världshälsoorganisationen WHO har i en rapport räknat ut vad bristen på fysisk aktivitet kostar olika länder i form av sjukdomar och vårdkostnader som vi hade kunnat undvika om vi rörde oss mer, för att inte tala om det mänskliga lidandet - om det ens går att räkna i pengar. För Sveriges del handlar det ändå om cirka 1,3 miljarder kronor årligen. Rapporten visar vilken enorm vinning det finns att göra i att satsa på fysisk aktivitet.

Kommittén har fått i uppdrag att lämna förslag som kan leda till ökad fysisk aktivitet och minskat stillasittande - vår tids kanske största utmaning när det kommer till hälsa. Kommittén kommer fram till en viktig slutsats: Varje rörelse gör skillnad.

(Applåder)

Amanda Lind (MP)

Anf. 132 Amanda Lind (MP)

Fru talman! Tack till Emma Ahlström Köster för ett inspirerande anförande! Vi har samtalat ett antal gånger i olika forum om vikten av just rörelse och idrott för alla. Detta är ett engagemang som jag vet att ledamoten och jag delar.

I juni förra året lämnade Kommittén för främjande av fysisk aktivitet sitt slutbetänkande. Där betonas just det som ledamoten sa: Varje rörelse räknas. Vi vet att vi har en enorm utmaning med stillasittande och att vi har en rörelseklyfta i vårt samhälle, där olika grupper rör sig olika mycket.

Kommittén lämnade ett antal förslag brett för hur hela samhället ska kunna genomföra åtgärder för att främja den ökade fysiska aktiviteten. Det är alltifrån samhällsplanering och insatser inom hälso- och sjukvården till det som är vårt ansvarsområde och det vi debatterar i dag, det vill säga friluftsliv, idrott och civilsamhälle.

Bland annat föreslog kommittén några saker som rör det betänkande vi i dag debatterar. Det handlar bland annat om att stärka anslaget till svenskt friluftsliv, att inrätta ett statsbidrag för rörelsefrämjande organisationer och att förändra socialavgiftslagen så att man jämställer idrotten och friluftslivet när det gäller ledarledda aktiviteter. Kommittén tycker också att vi borde ta fram en strategi så att vi får ihop alla de här insatserna.

Jag vet att regeringen gör en del på både idrotts- och friluftslivsområdet, men jag saknar helhetsgreppet. Jag vill därför fråga ledamoten: Vad är på gång när det gäller att följa upp Kommittén för främjande av fysisk aktivitets slutrapport förra året?

Anf. 133 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Jag instämmer i att vi delar engagemanget för idrotts- och friluftsfrågorna, som jag har möjlighet att vara en del av ledningen för här i riksdagen.

För att svara kort på frågan: Vi följer resultaten nogsamt. Jag instämmer i att man absolut kommer att kunna göra fler saker för att underlätta, men vi får inte göra saker fortare än att vi hinner göra dem med kvalitet.

Regeringen följer nogsamt de rapporter som finns. Vi är positiva till det som kommer fram, och vi ser positivt på fritidskortet, som kommer att kunna göra en del av det arbete som lyfts fram i rapporten.

Svaret på frågan är alltså att vi följer detta nogsamt och att vi kommer att göra saker. Steg ett är fritidskortet, men därefter har vi givetvis en enorm möjlighet att göra mycket mer.

Amanda Lind (MP)

Anf. 134 Amanda Lind (MP)

Fru talman! När vi stod här i kammaren för ett år sedan hade jag lagt fram förslag när det gäller just Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet. Det har jag gjort även i detta motionsbetänkande. Den här gången fick jag som svar på mina förslag att utskottet konstaterar att förslagen från Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet bereds inom Regeringskansliet och att arbetet inte ska föregripas.

Nu kommenterade inte ledamoten beredningsarbetet, och jag är lite nyfiken på hur man ser på att ta fram en strategi, ett samlat arbete för att främja fysisk aktivitet, och även på att bredda stödet. Det är mycket bra med stödet till idrotten och till idrottssvaga områden, där jag vet att regeringen har avsatt pengar. Vi i Miljöpartiet vill stärka denna satsning ytterligare.

Men vi vet också att friluftslivsorganisationerna bidrar starkt och är viktiga för att nå en bredd. Det finns även ett behov av att satsa på organisationer som jobbar för att främja rörelse utanför de här båda etablerade grenarna i det rörelsefrämjande arbetet.

Jag skulle därför vilja höra lite mer om hur beredningsarbetet går och hur man ser på en strategi och de riktade satsningarna inom vårt ansvarsområde, som vi debatterar i dag.

Anf. 135 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Jag måste göra ledamoten lite besviken, för jag kan inte svara på exakt var vi är i detta arbete just nu. Men jag vet att det här är högst aktuellt.

Jag kan redan i dag meddela att idrottsminister Forssmed kommer med en överraskning om ytterligare en sak som inte tidigare har meddelats, som har med detta att göra. Det handlar alltså om att se bredden.

Jag instämmer i Amanda Linds ambition: Vi behöver ha en strategi på så sätt att fler delar i samhället bidrar till ökad rörelse. Jag vet att regeringen är positiv till den typen av tankesätt.

Detta är dock fortfarande i sin linda. Vi har mycket information, och vi kommer att återkomma till exakt vad det hela innebär. Vi följer arbetet, och vi har samma inriktning och ambition: Vi behöver ha mer rörelse i det svenska samhället, och det finns mycket vi kan göra. Så håll till godo!

Amanda Lind (MP)

Anf. 136 Amanda Lind (MP)

Fru talman! Sveriges natur är helt fantastisk. Genom det organiserade friluftslivet och möjligheten att ta sig ut i naturen där man bor eller lite längre bort får vi alla chansen att uppleva Sveriges varierade natur med alla våra sinnen.

Vi vet att det är bra för hälsan att komma ut och röra sig, och vi vet att det är extra bra för hälsan att komma ut och röra sig just i naturen. Både kunskapen om den svenska naturen och möjligheten att vistas i den ger förutsättningar för ett livslångt positivt välbefinnande. Det är bekymrande i dag att vi även på detta område ser en klyfta mellan människor, en naturklyfta.

Sedan de friluftslivspolitiska målen kom på plats 2012 har mycket förändrats i vår omvärld. Stillasittandet hos barn ökar. Vi har en tilltagande psykisk ohälsa. Barn och unga tillbringar nu 70 procent av sin vakna tid stillasittande. Det här, fru talman, är naturligtvis djupt oroväckande. Att vända den utvecklingen är nödvändigt, både för enskilda barns och ungas välmående och för samhället som helhet.

Fru talman! Ett aktivt friluftsliv kan motverka de här trenderna och därmed bidra till stora samhällsvinster. Varje krona som samhället satsar på fysisk aktivitet ger nästan fyra gånger tillbaka, visar brittisk forskning. Förutom att vi mår bättre av fysisk aktivitet och den sociala kontakt som följer av friluftsaktiviteter har också själva naturupplevelsen i sig en positiv inverkan på vår hälsa. Det finns vetenskapligt stöd för att utevistelse och naturupplevelser leder till en minskning av både psykisk utmattning och stress, samtidigt som det också kan stärka vår självkänsla och vår kognitiva förmåga.

Fru talman! År 2020 beslutade kulturutskottet att genomföra en politisk uppföljning av de friluftslivspolitiska målen. Våren 2021 fastslogs att uppföljningen skulle inriktas mot fyra av målen - Allemansrätten, Attraktiv tätortsnära natur, Tillgång till natur för friluftsliv samt Ett rikt friluftsliv i skolan. Uppföljningen färdigställdes våren 2022 och redovisades i en väldigt intressant rapport som visar att det finns behov av att stärka friluftslivspolitiken inom flera områden.

Fru talman! Under förra årets allmänna motionstid väckte Miljöpartiet ett antal motionsyrkanden om hur vi skulle kunna göra just detta. Det handlade om att stärka friluftslivet brett genom att skydda mer natur, värna tätortsnära natur, vårda vår natur och våra friluftsområden och stärka friluftslivet i skolan men också om att gå vidare med de rekommendationer som kulturutskottets utvärdering pekade på, till exempel att vi måste stärka samordningen i arbetet med målen och titta på exakt vilka indikatorer vi har för att följa upp målen. En effektiv uppföljning är nämligen viktig för att vi ska veta vad vi kan göra för att faktiskt bli bättre.

Utskottet avstyrkte tyvärr motionsyrkandena. Utskottet skrev att man naturligtvis stod bakom uppföljnings- och utvärderingsrapporten men hänvisade till att Naturvårdsverket i december 2023 skulle lämna förslag på hur målen skulle nås. Man hänvisade också till en ny uppföljning 2025. Utskottet uttryckte det som att man förutsatte att Naturvårdsverket skulle beakta utskottets synpunkter när verkets förslag till måluppfyllelse skulle lämnas till regeringen i december 2023 och att man därför inte ville föregripa utredningen, och så avstyrkte man våra motionsyrkanden.

När jag nu tittar på vad Naturvårdsverket kom fram till i uppföljningen ser jag att många aktörer i samhället har genomfört insatser för friluftslivet. Tyvärr bedöms dock bara tre av de friluftslivspolitiska målen ha en positiv utvecklingsinriktning. De flesta är negativa eller neutrala. Till exempel har Tillgänglig natur för alla haft en negativ utveckling, Attraktiv tätortsnära natur likaså. Även God kunskap om friluftslivet pekar åt fel håll. Detta, fru talman, är också alarmerande.

Trots att många insatser har gjorts behöver vi göra mer. Det Naturvårdsverket gör - och det är här det blir intressant - är att lägga fram flera konkreta förslag till regeringen om vad som behöver göras. Det handlar om att se över möjligheterna för civilsamhället att verka för friluftslivet. Det handlar om de sociala avgifterna, som vi har motionerat om och debatterat här i kammaren tidigare, det vill säga att friluftslivet bör ha liknande förutsättningar som idrottsrörelsen att anställa ledare och därmed kunna guida människor ut i naturen. Naturvårdsverket pekar också på att man måste tydliggöra det friluftslivspolitiska målsystemet, alltså precis det som Miljöpartiet yrkade på förra året i sin friluftslivsmotion.

Fru talman! Detta är ett yrkande som naturligtvis kvarstår. Det är någonting vi fortsatt tycker att regeringen och riksdagens majoritet borde ta tag i. Ta ett samlat grepp om vår friluftslivspolitik! Allting finns på bordet. Det finns förslag från kulturutskottets utvärdering. Det finns förslag från Naturvårdsverket. Det finns också flera motionsyrkanden som vi nu behandlar och som också tyvärr avstyrks - med ganska luddiga argument. Både Centerpartiet och Miljöpartiet har motioner som man sveper över.

Jag tycker att det är tråkigt, fru talman. Jag är nämligen övertygad om att ett mer tillgängligt friluftsliv för alla och en mer tillgänglig natur skulle göra det bättre både för individer i vårt samhälle och för vårt samhälle som helhet.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om idrottsrörelsen, vår fantastiska största folkrörelse. Vi debatterade nyligen hur viktigt det är att se till att alla barn och unga har tillgång till rörelse i vardagen. Det finns många sätt vi kan göra det på, men det är klart att idrottsrörelsen utgör en alldeles speciellt viktig del. I den organiserade idrotten får barn och unga inte minst fantastiska möjligheter att jobba tillsammans med andra, träna sig i demokrati och samspel och såklart också uppleva och utveckla rörelseglädje och fysisk hälsa.

Fru talman! Idrottsrörelsen är stark. Det har gjorts flera politiska satsningar, både av den tidigare rödgröna regeringen och av den nu sittande regeringen. Det är bra. Satsningen på idrott i utsatta områden är viktig och bör förstärkas. Idrotten är segregerad. Vi vet att idrotten i sig inte kan kompensera för en ekonomisk eller social ojämlikhet eller segregation. Till det behövs andra politiska insatser. Men idrotten betyder mycket för den enskilde, och alla barn borde få möjlighet att uppleva den meningsfullhet, det hälsofrämjande och den sociala gemenskap som engagemang inom idrottsrörelsen innebär. Vi vet också att idrotten i sig fyller en viktig funktion i arbetet med att främja integration och i det brottsförebyggande arbetet.

Fru talman! Fritidskortet återkommer ofta Tidöpartierna till som denna mandatperiods stora satsning. Visst finns det goda skäl att ha en ambition om att fler barn och unga ska kunna idrotta. Vi ska nu se om fritidskortet kommer att kunna designas på ett sådant sätt att det når alla barn och fungerar. Jag har i tidigare debatter uttryckt tveksamhet till detta men följer naturligtvis arbetet med intresse.

Det var ju så, fru talman, att man avsatte 731 miljoner kronor i årets budget till fritidskortet. Det har varit en stor fråga vad som händer med de pengarna. Nu har Jakob Forssmed faktiskt lämnat besked i dag om vad som händer med delar av pengarna. Jag läste i ett pressmeddelande att man kommer att avsätta 300 miljoner delvis till idrottsrörelsen och delvis för att på olika sätt marknadsföra kortet för framtiden.

Det är bra med pengar till idrotten. Det är bra att det kommer pengar till idrottsanläggningar och till utsatta områden. Men jag ställer mig naturligtvis frågan: Var är de övriga pengarna? Det var 731 miljoner. Var är resten?

Fru talman! Min talartid är ute. Det finns väldigt många saker jag skulle kunna nämna, som e-sporten, idrottsanläggningsfrågan och vikten av att Sverige tar ledarskap när det gäller stora internationella idrottstävlingar. Samisk idrott har vi också ett motionsyrkande om.

Jag står naturligtvis bakom alla våra motionsyrkanden i betänkandet men väljer att yrka bifall endast till reservation 4 om idrott i utsatta områden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Westerlund (MP).

Anf. 137 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Vi debatterar kulturutskottets betänkande Idrott och friluftsliv. Jag ställer mig bakom utskottets ställningstagande.

Det är viktigt att röra på sig, det inser vi alla - ung som gammal. När jag växte upp fanns det en annons som jag aldrig glömmer. En man som hette Arne Tammer gav genom en annons i alla de större veckotidningarna ett löfte till svenska folket: Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny kropp! Det fanns en tid när man ansåg att det bara var idrottsmän och knäppgökar som sysslade med kroppsbyggande, men Arne Tammer fick igång en folkrörelse när 400 000 personer anslöt sig till hans korrespondenskurs. Det sägs inget om vilka som fick en ny kropp, men säkert var det många som kom i rörelse - åtminstone för en tid.

Jag skulle inte orka att sluta träna, sa Arne Tammer.

Vad gör då regeringen för de unga i dag? Det är väl känt att Riksidrottsförbundet får 100 miljoner kronor för att utveckla idrottsverksamhet för framför allt barn och unga i utsatta områden. Det är ett permanent årligt stöd. Det tas alltså inte bort förrän någon regering beslutar det. De här insatserna ska ske i områden där det finns förutsättningar för långsiktigt arbete, först och främst i områden där kriminella har inverkan på lokalsamhället.

Självklart blir det här en del i kampen mot brottsligheten och rekryteringen av unga till olika gäng. Satsningen möjliggör att fler barn och unga kommer att få tillgång till en meningsfull och aktiv fritid när de kommer in i sammanhang där de får uppleva gemenskap i föreningslivet och bli sedda och uppmuntrade av engagerade ledare.

Det kan få många positiva effekter. Vi vet att just känslan av sammanhang och att ha en uppgift är viktig för att må bra. Någon har till och med sagt att känslan av att vara i ett sammanhang och att ha en uppgift är meningen med livet.

Fru talman! Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att tillsammans med Mediemyndigheten sammanställa kunskap om barns och ungas medieanvändning, alltså skärmtid. I uppdraget ingår också att, som det heter, undersöka hur de kommersiella plattformarnas algoritmer och interaktionsdesign påverkar barns och ungas användning och hälsa. Utifrån den kunskapssammanställningen ska Folkhälsomyndigheten ta fram riktlinjer och rekommendationer för att stötta barn och unga och deras föräldrar till ett hälsosamt och balanserat användande.

Även våra grannländer har börjat inse hur viktigt det är att se över skärmtiden när det gäller framför allt barn. Norska regeringen har gett det som kallas Skjermbrukutvalget i uppdrag att ta fram kunskapsunderlag om hur barns och ungas skärmbruk i förskola och skola och på fritiden påverkar hälsa, livskvalitet, lärande och uppväxt. Delar av uppdraget utförs i samarbete med svenska Folkhälsomyndigheten.

Inom forskningen pratar man ofta om undanträngningseffekter, det vill säga att digitala medier konkurrerar ut andra aktiviteter. Det innebär till exempel att barn och unga rör sig mindre, äter sämre och sover mindre på grund av att de ägnar sig åt nätbaserade aktiviteter.

Forskning visar också att digitala medier kan ha negativa effekter på ungas psykiska hälsa och leda till försämrat lärande och bristande språkutveckling hos barn. När små barn använder skärmar hämmas den mänskliga interaktionen och barnen hamnar i en digital bubbla.

Det som Folkhälsomyndigheten gör skulle kunna vara åtminstone ett delsvar på de åtgärder från regeringen som man efterlyst i tidigare anföranden. Att Folkhälsomyndigheten har det här uppdraget är en viktig åtgärd.

Fru talman! En stor andel av barn och unga anser faktiskt att de använder digitala medier för mycket. I Statens medieråds senaste enkät uppgav minst hälften, alltså över 50 procent, av ungdomarna i åldern 13-18 att de ägnade för mycket tid åt sina mobiltelefoner och att de i stället skulle vilja ägna mer tid åt andra aktiviteter, som att umgås utanför nätet eller träna.

Rekommendationen är att barn och unga behöver och bör vara fysiskt aktiva minst en timme om dagen. I dag är det endast två av tio barn som når rekommendationerna för fysisk aktivitet.

Även vardagsrörelsen minskar. En undersökning visar att många tonåringar i princip inte rör sig alls på helgerna. De rullar knappt ur sängen, som några forskare uttrycker det.

Samtidigt uppgav så många som en tredjedel av föräldrarna att konflikter om skärmtid är den största utmaningen i föräldraskapet. De flesta föräldrar efterfrågar mer information och vägledning för att bättre kunna hantera sådana konflikter - därav regeringens satsning. Att påstå att man inte gör någonting är alltså felaktigt.

Det känns naturligt att avsluta mitt anförande med att tala om fritidskortet, som är ett av kulturutskottets mest debatterade förslag här i kammaren. Det är många som nu är delaktiga i att ta fram en lösning som fungerar över tid - Riksidrottsförbundet, MUCF, Svenskt Friluftsliv med flera. Vi ser fram emot att det under nästa år kommer att bli som jag så länge, flera år faktiskt, talat om här i kammaren: ett fritidskort som är laddat med en summa som barn och unga kan använda för att delta i ledarledda aktiviteter.

Tiderna förändras. Arne Tammer har lämnat jordelivet, men hans tankar om att varje dag vara i rörelse är högst relevanta också i dag. Men det är nya tider. Ny teknik och nya medier har gjort så att till och med politiken måste in och styra i människors beteenden. Det borde inte vara så, men det är för allas bästa.

(Applåder)

Anne-Li Sjölund (C)

Anf. 138 Anne-Li Sjölund (C)

Fru talman! Jag var orolig en kort stund att ledamoten Roland Utbult inte skulle lyfta upp fritidskortet. Jag har nämligen laddat för detta.

Vi delar intentionerna. Vi vill alla barns och ungdomars bästa. Vi vill ge dem en aktiv och meningsfull fritid. Detta har vi pratat mycket om. Jag tror inte att det finns någon som tycker något annat. Men jag har ändå lite svårt att förstå det här med fritidskortet, som är den stora satsningen på barn och unga.

Intentionerna är fina, men i delrapporten från Försäkringskassan talar de om att endast att införa själva it-systemet kommer att kosta 291 miljoner kronor. Då är inget annat inräknat. De säger att det fram till 2031 kommer att kosta 1,8 miljarder kronor att administrera det här kortet.

Jag är otroligt nyfiken på att få höra hur man tänker. Menar ledamoten, efter Försäkringskassans delrapport, att det är en klok idé att låta miljontals kronor gå till administration och byråkrati?

Anf. 139 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag ska försöka hjälpa ledamoten Sjölund att förstå det här med fritidskortet och vad som händer just nu.

Försäkringskassan har lämnat in ett underlag där man är kritisk och ifrågasätter. Precis som ledamoten säger har man synpunkter, bland annat att det kommer att kosta mycket pengar.

Underlaget har lämnats till regeringen, som hanterar det just nu och kommer att svara på det. Jag har ingen möjlighet att svara på exakt vad det svaret kommer att bli. Det håller som sagt på att hanteras. Jag vet inte om ledamoten är nöjd med svaret, men så är det i alla fall.

Det är regeringen som handhar frågan, och vi vet att det finns en vattenfåra utanför huset som skiljer oss lite från regeringen. Vi vet inte allt som händer i regeringens arbete. Men jag vet en sak, nämligen att man hanterar frågan.

Precis som ledamoten säger delar vi ett stort engagemang för barn och unga. Vi anser att det är så viktigt att barn och unga kommer i rörelse. Vi vill att de ska må bra, att de ska uppleva att livet har utmaningar som de kan övervinna. Jag tycker att det är synd att politiken måste in i beteenden, men för barnens bästa vidtar regeringen olika åtgärder, till exempel att försöka minska skärmtiden.

Anne-Li Sjölund (C)

Anf. 140 Anne-Li Sjölund (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det är fantastiskt om det inte kommer att kosta en enda krona, vilket verkar helt omöjligt. Skulle det vara så är det bra.

Jag blir glad över att få höra att pengar ska avsättas från årets pott på 730 miljoner. Jag har tidigare frågat vart pengarna ska gå och hur de kommer ut till barn och ungdomar nu på en gång. Det är fråga om 300 miljoner. De andra 430 kan man gissningsvis tänka ska gå till någon typ av uppbyggnad av ett system eller något annat. Det vet jag inte. Jag kan bara gissa, likaväl som du kan gissa när det andra är klart.

Det finns andra sätt att dela ut pengarna. Vi var båda och lyssnade på en kvinna som sa att i hennes verksamhet står 120 barn i kö. De kan ta in 30. När ett barn kommer med kortet och säger "yes, nu vill jag vara med" måste ledaren säga att hon är ledsen därför att kön är för lång.

Det finns ett problem med att det inte finns ledare. De inom fritidsverksamheten säger att de inte har resurser att ta emot fler därför att det finns för få ledare. Vi kanske ska se till att det finns ledare, lokaler och så vidare på plats innan vi kommer med ett kort. Jag är orolig att pengarna inte kommer att finnas för barnens bästa och användas så som intentionen är.

Hur tänker du? Tycker du att det känns rimligt att det går så mycket pengar till administration?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att vi tilltalar varandra med ledamot eller för- och efternamn.)

Anf. 141 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Anne-Li Sjölund för ytterligare en fråga om hur jag upplever detta och vad pengarna ska användas till.

Det kan bli problem i föreningarna. Det händer saker hela tiden överallt. Man kan inte undgå alla hinder på vägen.

Men själva intentionen är att barn och unga ska komma i rörelse, att de ska få ett kort laddat med möjligheter till idrottsaktiviteter eller att gå till kulturskolan. Jag menar att kortet kan hjälpa barn och unga som normalt sett inte kommer i kontakt med idrotten eller kulturskolan. Jag tror att ledamoten Sjölund och jag brinner för att fler ska få komma in i ett sammanhang där de upplever gemenskap och kan utvecklas som människa.

Var de 450 miljonerna finns är inget som jag kan svara på just nu, men 300 miljoner går till verksamhet som gynnar idrottsrörelsen. De övriga miljonerna kommer säkert att hanteras på ett bra sätt. Jag känner förtroende för minister Forssmed.

Anf. 142 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Att fritidskortet betyder mycket för Roland Utbult och regeringen har inte gått någon förbi.

Vilka andra viktiga reformer ser Roland Utbult och regeringen för idrottsområdet?

Anf. 143 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Azadeh Rojhan.

Det finns en räcka intentioner från regeringens sida. Det finns också förslag, och det finns sådant som har genomförts. Det finns 100 miljoner till idrott i utsatta områden, en intervention till områden där det saknas möjligheter. I områden där man inte når fram till barn och unga kommer dessa 100 miljoner att bli viktiga. Pengarna är permanenta och kommer att finnas år efter år till dess en regering - gud förbjude - tar bort möjligheten. Det är en reform.

Jag beskrev i mitt anförande att Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att se över datoranvändandet - skärmbruket, som jag kallar det. Låt oss vända på detta; det är en mycket viktig reform. Om man minskar användandet av skärmar och datorer, och inte hamnar i bubblan, kommer man att aktivera sig på annat sätt. Jag tror mycket på det.

Det är synd att politiken ska in i människors beteende, men på något sätt blir det så. Samhället ser ut som det gör, tekniken utvecklas, och det betyder att vi har svårt att stå emot om inte politiken inför vissa regleringar.

Anf. 144 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick höra något om nya reformer som rör idrottsområdet. Det förstår jag eftersom fritidskortet verkar bli regeringens enda satsning på idrottsområdet. Det är en otroligt dyr och kostsam reform. Det är fråga om 700 miljoner enbart för reformen, för att få ut pengar till barn och unga, men det blir närmare 1 miljard i byråkratipengar.

Detta lämnar inte så mycket över för att genomföra andra reformer. Det är reformer som hade bemött de utmaningar som vi kan se i idrottsrörelsen i dag och som hade sänkt trösklarna för fler barn och unga att få komma in i idrotten.

Emma Ahlström Köster sa i replikskiftet med Amanda Lind att fritidskortet är steg ett, men jag kunde tyvärr inte begära replik. Det väckte såklart frågor hos mig. Vad är steg två eller steg tre? Därför är frågan till Roland Utbult: Vilka andra reformer ser Roland Utbult och regeringen framför sig?

Om det finns steg två och tre - men de kanske inte finns - varifrån ska pengarna tas? Kommer det att komma några fler generella satsningar på idrotten, eller kommer alla pengar att gå till en kostsam reform?

Anf. 145 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag tackar Azadeh Rojhan för frågan. Jag skulle kunna ställa en provocerande motfråga, nämligen vad barnen är värda.

Jag vet att ledamoten och jag delar uppfattningen att vi värnar om barns rättigheter och möjligheter. Jag tvekar inte om att vi är överens om det.

Det här bygger på en vision om att verkligen göra skillnad. Det förslag som Kristdemokraterna från början lade fram och som vi har debatterat och diskuterat här år efter år bygger på en verklig önskan att få skapa en förändring för barn och unga.

Om man gör kostnaden till den stora frågan är det klart att det blir svårt med väldigt många reformer. Men det här med 1 miljard i byråkrati blev jag lite fundersam över. Det får jag kolla upp. Jag tycker att det låter lite ogrundat faktiskt.

Det som gläder mig är att vi delar ett engagemang för barn och unga. I och med att vi gör det tror jag att vi framöver kommer att forma det här på allra bästa sätt. Oavsett regering tror jag att det kommer att stanna och förbli. Jag hoppas det, fru talman och ledamoten Azadeh Rojhan.

Anf. 146 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Svensk idrott är i vårt samhälle en viktig och positiv kraft som vilar på en stark grund av frivillighet och ideellt arbete. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare är idrottsrörelsen Sveriges största folkrörelse med verksamhet i hela vårt avlånga land.

Idrott handlar inte bara om att utöva sport och skapa framtidens elitidrottare. Nej, idrott formar människor dagligen. Här tränas barn och unga i värden som samarbete, ledarskap och fair play - värden som är viktiga inte bara på idrottsplanen utan också utanför, i det vardagliga livet.

Idrottens betydelse för bättre fysisk och psykisk hälsa är allmänt känd. I en tid av ökat stillasittande och psykisk ohälsa i alla åldersgrupper, men främst hos barn och unga, är idrotten viktigare än någonsin.

Enligt Centrum för idrottsforskning är den grupp unga som rör sig minst också den grupp som är svårast att nå. Problemet är att de inte tilltalas av vare sig idrotten i skolan eller det som föreningsidrotten erbjuder. De uppfattar sig som exkluderade från den rådande idrottskultur som finns både inom idrottsföreningar och i skolan. Här behöver idrottsrörelsen ökade resurser för att kunna hitta nya och alternativa möjligheter till fysisk aktivitet som verkar inkluderande.

Fru talman! Svensk föreningsidrott skapar goda möjligheter till integration. Idrottens universella språk och dess förmåga att överbrygga kulturella och språkliga barriärer gör den till ett effektivt verktyg för att bygga broar mellan olika samhällsgrupper. Riksidrottsförbundet bedriver redan i dag en inkluderande verksamhet som bidrar till integration. Detta är en utveckling som vi socialdemokrater vill fortsätta stödja.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill också att Sverige ska vara ett land där vi fortsätter fostra framtidens stora internationellt erkända idrottare. Sverige skulle vara väldigt mycket tråkigare utan Armand Duplantis, Zlatan Ibrahimovic, Charlotte Kalla och Sarah Sjöström och alla deras vinster. Sett till Sveriges storlek är det helt fantastiskt att vi kan stoltsera med så många internationellt erkända idrottare.

Men här finns också en hel del utmaningar. I en artikel i DN säger friidrottens förbundskapten Kajsa Bergqvist att det bara är en tredjedel av hennes VM-trupp på 32 personer som kan leva på sin idrott. Så ser det tyvärr ut inom många sporter. Många av de bästa idrottarna lever i dag under mycket knappa förhållanden.

Den förra S-ledda regeringen tillsatte utredningen om ett trygghetssystem för alla, som i juni 2023 presenterade förslag på alternativa sätt att beräkna en individs sjukpenninggrundande inkomst. Tyvärr har den utredningen hamnat i en byrålåda hos nuvarande regering, och ingen har sett röken av den. Vi socialdemokrater menar att unga idrottsutövare som vill satsa på sin idrott ska kunna känna samma trygghet som alla andra och omfattas av samma sociala försäkringar och framtida pensionsmöjligheter. Vi uppmanar regeringen att plocka fram denna utredning för att först och främst gå fram med de förslag som förbättrar förutsättningarna för många konst- och kulturutövare men också se över hur idrottsutövare kan omfattas av de förslag som finns i utredningen.

Fru talman! Idrottsrörelsen har i flera år lyft fram anläggningsfrågan som en av de största utmaningarna för idrotten i Sverige. Det gäller bristen på anläggningar och idrottsmiljöer samt det stora behovet av att renovera och tillgänglighetsanpassa redan befintliga. Bristen på anläggningar är en stor anledning till att barn och unga antingen inte får utöva sin idrott alls eller får göra det i mycket mindre utsträckning än önskat. En annan utmaning som idrottsrörelsen lyfter fram är det stora behovet av att utbilda och rekrytera ledare, inte minst unga ledare. Båda dessa utmaningar menar idrottsrörelsen är avgörande för hur rörelsen ska klara av att tillgängliggöra idrott för fler.

En praoelev, Linn, som jag träffade förra veckan här i riksdagen, berättade engagerat för mig om sin gymnastikklubb. Hon berättade att hon har idrottat hela sitt liv och därför vet hur mycket idrotten kan betyda. För henne är gymnastiken en fristad fylld av glädje och gemenskap, något hon vill dela med sig av till de barn som hon är tränare för. Hon berättade också att hennes gymnastikförening i dag har 1 210 aktiva medlemmar. Men de har också 1 000 barn och unga som står i kö till verksamheten, detta enbart på grund av lokalbrist och brist på tränare. Det här är inget unikt för Linns gymnastikklubb. I dag tvingas en tredjedel av barn- och ungdomsföreningarna att tacka nej till nya medlemmar på grund av brist på tid och plats.

Vi socialdemokrater vill se större omtag för att få bukt med anläggningsproblematiken. Den tidigare S-ledda regeringen genomförde en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade Centrum för idrottsforsknings uppdrag för att titta närmare på anläggningsproblematiken. Detta är dock inte tillräckligt. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar. Det är också mot bakgrund av detta som vi socialdemokrater menar att frågan om en statlig idrottsanläggningsfond bör utredas skyndsamt.

Fru talman! Det är med hänvisning till de befintliga utmaningar som finns inom idrotten som vi socialdemokrater har svårt att förstå regeringens satsning på fritidskortet, som också ser ut att vara regeringens enda stora satsning på idrottsområdet. Det är en satsning på 700 miljoner som dessutom ständigt skjuts upp.

Jakob Forssmed sa i en interpellationsdebatt med mig förra veckan att vi snart skulle få se hur dessa pengar skulle användas. Nu har vi precis fått veta att regeringen avser att fördela ut 200 miljoner kronor av dessa 700 miljoner till bland andra Riksidrottsförbundet för förbättrad tillgång till idrottsanläggningar. Det är vi glada för. Regeringen har tagit till sig av den lösning som vi föreslog och hörsammat vårt förslag. Men var är resterande pengar, och vad ska de gå till?

Det här innebär inte att regeringen inte avser att fortsätta genomföra den dyra reform som fritidskortet är. Dyrt kommer det att bli. Nu när alla fem myndigheter som fick i uppdrag att förbereda införandet av fritidskortet återkommit med sina rapporter möts vi av häpnadsväckande siffror.

Försäkringskassan räknar i nuläget med kostnader på runt 700 miljoner kronor bara för de första åren. Utöver det framgår det i E-hälsomyndighetens rapport från januari att övriga myndigheter som arbetar med fritidskortet uppskattar kostnaderna till runt 239 miljoner kronor under kommande år. Sammanlagt handlar det om bara myndighetskostnader för närmare 1 miljard kronor.

Om vi då räknar på dessa siffror har vi 700 miljoner kronor för själva reformen, det vill säga de pengar som förhoppningsvis ska nå ut till barn och unga. Till det kommer 1 miljard kronor i byråkrati. Det innebär att för varje medlemskap som reformen är tänkt att ge stöd till "vaskas" ett medlemskap på grund av kostnader för byråkrati.

Fru talman! Vi socialdemokrater förstår regeringens ambition med fritidskortet. Dock menar vi att denna kostsamma reform riskerar att bli tandlös utifrån de befintliga utmaningarna och att den inte kommer att ge de effekter som regeringen önskar.

För vad sker när fler barn och unga kommer och knackar på hos en förening och vill bli medlemmar men i stället blir hänvisade till en kö som har tillkommit på grund av för få ledare eller på grund av den anläggningsproblematik som finns runt om i landet? Eller riktar sig denna reform främst till barn och unga som redan finns inom idrotten? Risken är att det är så här utfallet av reformen kommer att bli.

Om syftet med fritidskortet är att fler barn och unga ska idrotta och komma ut på meningsfulla aktiviteter samt att minska stillasittandet i denna målgrupp menar vi att fritidskortsreformen är att börja i fel ända.

Fru talman! Friluftsliv är en hörnsten i naturvårdspolitiken. Oavsett förutsättningar ska alla människor, däribland barn och unga, ha möjlighet att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Vi socialdemokrater anser att förutsättningarna för människor att utöva friluftsliv ska fortsätta att utvecklas i alla delar av landet. Därför satsade vi socialdemokrater 250 miljoner kronor mer än regeringen på naturvårdsanslagen i statsbudgeten för 2023. Vi menade att anslaget skulle användas till insatser för skötsel och förvaltning av skyddad natur, bevarande och restaurering av biologisk mångfald och för att tillgängliggöra naturreservat och göra insatser för ett förstärkt friluftsliv.

Vi vill också stärka friluftsorganisationernas stöd till skolans verksamhet med friluftsdagar och utomhuspedagogik samt främja satsningar på utevistelse för barn och unga, inte minst barn i socioekonomiskt utsatta områden.

Fru talman! Svensk idrott och svenskt friluftsliv är unika. Det är folkrörelser som förenar sport med samhällsengagemang och som formar framtidens ledare. Vår roll som politiker är att vara lyhörda inför hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna för dessa rörelser och agera därefter.

Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)

Anf. 147 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Jag vill tacka för ett anförande av Azadeh Rojhan som i alla fall var engagerande. Men ingen kan förvånas över fräckheten i detta anförande. Azadeh Rojhan lyfter fram punkt efter punkt med saker som hon ser ett behov av i Sverige i dag när det gäller idrott. Det är saker som hon vill ska göras - problem och utmaningar. Men hon har samtidigt missat att regeringen har plockat upp alla dessa punkter.

Regeringen jobbar i dag med att få ett fritidskort på plats. Det är en helt unik satsning som har syftet att nå precis den grupp som ledamoten Rojhan önskar ska få tillgång till idrotten. Vi har en sådan satsning.

Vi har också meddelat att vi nu har räddat tävlingar på statlig väg. Tidigare kunde Trafikverket ta ut en kostnad för det. Vi har gjort det möjligt att man ska slippa denna kostnad. Vi har gjort ett undantag för att det fortfarande ska kunna ske. På så sätt kan fler vara med och tävla och utmana sig själv, och fler kan vara med och arrangera, arbeta runt omkring och vara en del av idrottsrörelsen.

Vi satsar också 100 miljoner kronor på anläggningar. Det är helt nya pengar för att antalet anläggningar i Sverige ska kunna utökas - idrottsanläggningar som gör det möjligt för fler att komma till och idrotta.

Vi satsar också 100 miljoner kronor på barn och unga och idrottande i utsatta områden. Det är också mer pengar avsatta till Riksidrottsförbundet för uppsökande arbete.

Då är min fråga: Vad gjorde Socialdemokraterna under åtta år som motsvarar en liten del av det som regeringen nu lägger fram förslag om?

Anf. 148 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Detta är ett retoriskt knep som många använder sig av, alltså att man använder frågan till att hänvisa till någonting som har skett tidigare i stället för att stå för den politik som man bedriver här och nu.

Faktum är att regeringen styrs av Moderaterna med stöd av SD. Och faktum är att 2 miljarder kronor ska gå till att genomföra en reform som vi inte har sett röken av och som inte har bidragit till att ett enda barn har kommit i rörelse. Faktum är att alla kommuner skriker efter pengar för att kunna bemöta de problem som de ser i sina anläggningar och pengar för de behov som de har för att också bygga nya anläggningar.

700 miljoner kronor för denna reform hade kunnat vara starten för att bygga upp en ny anläggningsfond, någonting som vi faktiskt föreslog från Socialdemokraterna när vi såg att denna reform uteblev gång på gång. 1 miljard kronor i byråkrati, är det rimligt? Är det kanske dags för denna regering att lägga prestigen åt sidan och säga att detta blev mycket större än man hade tänkt? Dessa pengar kan komma till användning på ett helt annat sätt.

Min fråga är: Är det inte fräckt att gå fram med en reform som ser ut att utarma idrottsrörelsen och generella satsningar på idrottsrörelsen under många år framöver?

(Applåder)

Anf. 149 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Nej, jag använder inte några retoriska knep för att försöka få fram en annan poäng än den som är relevant här, det vill säga att man står och talar sig varm för att man brinner för att engagera sig i idrottsfrågor när man inte har presterat någonting själv på åtta år. Men därefter, när man har förlorat regeringsmakten, har man plötsligt en hel palett med saker som man skulle vilja göra. Men dessa saker är dessutom redan påbörjade.

Jag förstår att det är besvärande för Socialdemokraterna att vi nu har kommit med så konkreta förslag som faktiskt kommer att göra skillnad. Jag förstår att det är besvärande för Socialdemokraterna att vi kommer att kunna nå fler av dem som står allra längst bort.

Självklart skulle man kunna lägga in pengarna i det system som vi redan har. Men om man gör precis samma sak som man redan gör får man också det resultat som man redan har.

Här försöker regeringen göra någonting annat för att verkligen kunna nå den grupp som är svår att nå. Ja, det kommer att kosta. Och i den bästa av världar hade det kostat mindre. Men det är viktigt för regeringen att pengarna går ned i rätt fickor, till rätt personer och till rätt verksamheter och inte landar fel. För att säkerställa det kommer vi inte att hasta igenom en reform som inte är genomtänkt, som inte är förberedd och som inte är förankrad, utan det kommer att ta tid. Men på det sättet säkerställer vi också kvaliteten, och vi säkerställer att sakerna går dit de ska.

Men utöver det, trots denna enligt Socialdemokraterna dyra satsning, gör vi fem, sex eller sju saker till. Det kallar jag inte för att utarma idrotten. Det kallar jag för att satsa på idrotten.

(Applåder)