Högskolan

Anf. 113 Marie Granlund (S)

Herr talman! Varslen duggar nu tätt i Sverige. De började i verkstadsindustrin och sprider sig som en löpeld över Sverige. Och nu står kommunerna och landstingen på tur att börja varsla folk. Det handlar om lärare, det handlar om sjuksköterskor, det handlar om läkare och det handlar om arbetsterapeuter. Snart kommer man att säga att 2006 var det år då jobben kom. Nu, som sagt, duggar varslen tätt och regeringen är totalt passiv. Ungdomsarbetslösheten närmar sig 25 procent. 25 procent är en fruktansvärd siffra. Vi riskerar att tappa en hel generation ungdomar. Vi vet hur det var på 90-talet och vad som hände då, men ingenting händer. I stället för att ge besked till kommunerna om att det kommer pengar så att de slipper säga upp gör man ingenting. Utbildning är det absolut viktigaste att satsa på, såväl när det är kris som när det inte är kris, men ingenting händer. Vi har lagt fram ett förslag, som ni har röstat ned, där vi satsar på totalt 50 000 fler platser än vad den borgerliga regeringen gör. Det handlar om 22 000 platser fler i kommunal vuxenutbildning och 4 700 platser redan i år. Ni talar om att ni satsar på kommunal vuxenutbildning, men nu i slutet av mandatperioden har ni fortfarande inte nått upp till den nivå som var innan ni slaktade statsbidraget. I kvalificerad yrkesutbildning föreslår vi 2 500 fler platser bara i år. När det gäller utbildningsvikariat pratar vi om att vi måste ordna praktik för de nyutexaminerade akademikerna. Vi säger att eftersom det var så många förra året som sökte till sommarkurser måste vi utöka dem. Därför anslår vi pengar till 10 000 fler sådana. Och till högskolan föreslår vi ungefär 4 000 fler platser. Herr talman! Jag är så otroligt trött på att vi har en utbildningsminister i Sverige som uttrycker sig väldigt slarvigt att alla inte kan bli akademiker. Nej, vem i hela fridens namn har sagt att alla skulle bli akademiker? Alla vill inte bli folkpartister, och alla vill inte bli akademiker. Så är det. Men varför inte låta de människor som faktiskt vill studera på universitet och högskolor göra det? Varför inte låta de ungdomar som nu kommer att gå ut i direkt öppen arbetslöshet få möjlighet att förverkliga sina drömmar? Sverige är ett litet land men kunskapsintensivt, och det har vi kunnat vara på grund av att vi har satsat på utbildning. Vi har ett högt utvecklat näringsliv, offentliga tjänster i världsklass och framstående universitet. Vi är ett exportberoende land där de produkter och tjänster som vi exporterar har tagits fram med stort kunskapsinnehåll. Men historien hade faktiskt kunnat vara väldigt annorlunda, för vi har i Sverige haft och har gott om råvaror som vi hade kunnat koncentrera oss på att exportera i stället för att förädla, men det gjorde vi inte. I stället satsade vi på forskning och utbildning för de många, inte bara för en liten elit, och det har visat sig vara en framgångssaga. När vi i dag befinner oss i den värsta ekonomiska kris som vi har upplevt på väldigt många år står vi inför samma vägval. Om vi ska klara globaliseringens utmaningar kan vi inte sänka våra ambitioner i välfärden genom att sänka löner och genom att låta dem som saknar utbildning utföra tjänster i hushållen åt dem som har utbildning och statusfyllda jobb. Vårt val är att i stället investera i utveckling, utbildning och forskning. Ska vi klara oss i konkurrensen och ta oss ur krisen måste vi skapa bättre och modernare produkter och ge alla människor möjlighet att höja sin kompetens och utbildningsnivå. Jag, herr talman, tror på utveckling och tror på utbildning. Därför är det här valet väldigt lätt för mig att göra. Men att tro på utbildning förpliktar. Det ställer krav på oss som gör det, på hur vi prioriterar, på hur vi förhåller oss till våra medmänniskors drömmar och ambitioner. Den som tror på utbildningens kraft och den som själv har kunnat välja en högre utbildning, kanske i hopp om att förverkliga det som den svenske statsministern Branting en gång valde att kalla sina bästa stämningars längtan, kan inte i nästa ögonblick förneka andra människor möjligheten till utbildning. Därför är vi socialdemokrater och jag så oerhört starkt kritiska till vad regeringen gör nu, eller rättare sagt vad man inte gör. Man verkar tro att utbildning blir bättre om den ransoneras och vägrar att satsa på utbildning. Trots att Sverige nu har några av sina största avgångskullar från gymnasiet bygger man inte ut högskolan. Varje gång man pratar om kvalitet i utbildningarna handlar det om att låta högskolorna betala nedskärningar på andra håll. Man sänker kunskapskraven i gymnasiet för dem som läser på de yrkesförberedande programmen och gör det därmed svårare för dem att komma in på högskolan. Min tro på utbildning har andra dimensioner. Jag vill att fler människor ska få studera. Jag vill att alla slags människor ska kunna studera. Om landet inte ska delas i landsändar där det är gott om valmöjligheter för dem som vill studera medan de är obefintliga i andra delar av landet, måste man satsa på utbildning. Under de senaste 15 åren har antalet studerande ökat kraftigt i Sverige. Det har varit nödvändigt för att upprätthålla svensk konkurrenskraft och för att inte låta utvecklingen stanna av utan hela tiden låta den gå vidare. Jag skulle vilja säga att för individen har utbyggnaden av den högre utbildningen varit vårt lands viktigaste frihetsreform. Ändå är det tolv länder inom OECD som har en större andel högskoleutbildade än vad vi har. Vi socialdemokrater satte därför upp målet att hälften av en årskull ska börja på högskolan innan de fyller 25 år. Många har skakat på huvudet åt detta, men i ett internationellt perspektiv är det helt nödvändigt för Sverige. När vi en gång i tiden satte upp målet att alla ungdomar som ville skulle kunna läsa på gymnasium var det lika många som skakade på huvudet, men historien gav dem fel. Målet att fler ska kunna läsa på högskolan är också intimt förknippat och sammankopplat med målet om en ökad mångfald bland studenterna. Andelen studenter med arbetarbakgrund är fortfarande alltför låg. Vi kan inte öka mångfalden utan att öka möjligheterna för fler att studera. Vi kan självfallet inte börja sparka ut studenter vilkas föräldrar är tjänstemän eller akademiker, utan det vi ska göra är att bygga ut och styra så att fler människor studerar. Det är så vi gör Sverige starkt. Tror man på utbildning och utveckling måste man ta kampen för att alla som vill och har förutsättningar verkligen också vågar ta chansen att studera. Det enda besked som vi har fått de senaste veckorna från den borgerliga regeringen är att studenterna inte kommer att få någon studiemedelshöjning trots att det är otroligt viktigt just nu när det är kris och efterfrågan behöver stimuleras. Högskoleministern säger att det inte blir någon studiemedelshöjning. Om det hade varit en socialdemokratisk regering hade studenterna redan nu fått 400 kronor mer i månaden. Ett annat besked som man levererar är att studentinflytandet, som är så oerhört viktigt för kvaliteten på utbildningarna, kommer att minska när kårobligatoriet avskaffas och man inte tillskjuter tillräckligt med pengar. Det andra beskedet är ett brott mot det livslånga lärandet genom ett minskat antal platser på den kommunala vuxenutbildningen och borttagandet av 25:4-regeln. Det är inte den typen av besked vi behöver just nu. Vi behöver besked om fler utbildningsplatser, och det ganska rejält. Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 25.

Amineh Kakabaveh (V)

Anf. 114 Amineh Kakabaveh (V)

Herr talman! Sverige står inför stora utmaningar. Antalet unga som lämnar gymnasiet är rekordstort samtidigt som arbetsmarknaden försämras kraftigt. Särskilt svårt på arbetsmarknaden har de ungdomar som inte har något slutbetyg från gymnasiet. Den ekonomiska krisen har redan drabbat de ungdomar som har en god utbildning och relevant yrkeserfarenhet. De har svårt att få jobb. Arbetslösheten bland ungdomar är redan hög. Enligt Statistiska centralbyrån är var fjärde ung person arbetslös. Vi ligger näst högst bland nationerna i EU när det gäller ungdomsarbetslöshet enligt Eurostat. Högerregeringen har genomfört förändringar i det reguljära utbildningssystemet utan att ta hänsyn till arbetsmarknadens behov. Vi i Vänsterpartiet menar att det redan nu råder brist på utbildad arbetskraft på olika områden. Denna utveckling förvärras av regeringens politik eftersom man redan har genomfört nedskärningar inom komvuxutbildningen och högskolan. Man har också gjort det svårare att komma in på högskolan genom att till exempel avskaffa den så kallade 25:4-regeln och införa extra meritpoäng för dem som läser extra matematik och moderna språk. Dessutom har det aviserats stora förändringar av grund- och gymnasieskolan som bland annat kommer att leda till att färre elever får såväl gymnasie- som högskolebehörighet. I enlighet med regeringens proposition Vägar till högskolan för kunskap och kvalitet har riksdagen tidigare beslutat att de nya reglerna för grundläggande behörighet för tillträde till högskoleutbildning ska börja gälla vid antagningen höstterminen 2010. Dock togs den så kallade 25:4-regeln bort redan vid antagningen höstterminen 2008. Vänsterpartiet tillbakavisade dessa förändringar eftersom de nya reglerna innebär att många utestängs från möjligheten att studera vid högskolan trots att de har goda förutsättningar att tillgodogöra sig studierna. Detta drabbar inte minst underrepresenterade grupper vid högskolan eftersom det är de studerandes bakgrund som har störst inflytande på betygen inom den behörighetsgivande utbildningen. Det har med andra ord betydelse för snedrekrytering, och där återkommer vi i denna fråga. Mot bakgrund av att det behövs bättre analyser av vilka orsakssamband som råder vad gäller förkunskapskrav, förmåga att tillgodogöra sig högre studier, studenternas bakgrund, högskolans undervisning med mera anser vi att det är olyckligt att höja kraven på grundläggande behörighet utan att dessa frågor har blivit grundligt analyserade och belysta. Därför föreslår Vänsterpartiet att det tillsätts en utredning med uppgift att besvara dessa frågor. Redan från antagningen till höstterminen 2008 upphörde den så kallade 25:4-regeln att gälla. Den innebar att sökande som var 25 år och hade minst fyra års arbetslivserfarenhet samt kunskaper motsvarande godkänt betyg i svenska B och engelska A automatiskt var behöriga att läsa vid högskolan. Regeln var viktig för att öka mångfalden på högskolor och universitet. Genom att ta bort den har högerregeringen byggt fler hinder som förstärker den sociala och etniska snedrekryteringen. 25:4-regeln innebar på intet sätt att dörrarna till högskolan stod helt öppna. Det krävdes också samma kunskaper som av sökande med betyg från gymnasieskolan och i vissa fall även särskild behörighet. Sökande med enbart arbetslivserfarenhet måste alltså i de flesta fall komplettera med antingen komvux eller högskoleprov för att kunna komma in på de flesta utbildningar. Många högskolor säger sig dessutom ha mycket positiva erfarenheter av de studenter som antagits genom denna regel. Det är också svårt att se någonting negativt med åldersmångfald bland de studerande. Med anledning av detta föreslår Vänsterpartiet att den så kallade 25:4-regeln ska återinföras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Herr talman! Validering har blivit ett användbart redskap för att tillvarata praktiska och teoretiska kunskaper, inte minst om de har förvärvats utomlands. För validering av utländsk högskoleutbildning har det sedan mitten av 80-talet funnits en systematisk verksamhet för bedömning och erkännande av denna. Det finns också en väl utvecklad verksamhet för att högskolestudenter ska kunna tillgodoräkna sig utbildning som genomförts i utlandet. I detta sammanhang bör också de senare årens utveckling av validering av reell kompetens nämnas. Det innebär en skyldighet för högskolorna att bedöma kunskaper och erfarenheter oavsett om de är formellt dokumenterade eller inte. Detta gäller oberoende av i vilket land den reella kompetensen har förvärvats. I de fall en utländsk utbildning inte anses motsvara en svensk dito ska det ges tydlig information om exakt vad som behöver kompletteras samt hur och var detta kan göras. Den sökande ska då också erbjudas studievägledning. Det är viktigt med studievägledning, för det ger möjlighet för folk att gå vidare. Det är faktiskt jättejobbigt för många studerande med utländsk bakgrund. De är helt förvirrade. De har juridik- och ekonomexamina, och jag känner många som tycker att det är jobbigt i Sverige att tillgodogöra sig de möjligheter som finns här. Därför vill de hellre köra taxi eller baka pizza än gå vidare. Det är väldigt olyckligt för vårt samhälle. Med ett utökat krav skulle det vara naturligt att valideringen görs av universitet och högskolor som har störst kunskaper om olika utbildningsvägar och alternativ. Redan nu gör lärosätena bedömningar av tillgodoräknande av studier utomlands. Ansvaret för valideringen bör dessutom delas upp mellan universitet och högskolor så att det universitet eller den högskola som anses ha de bästa förutsättningarna att validera utbildningar inom ett visst område får ett riktat uppdrag. Jag vill yrka bifall till samtliga våra motioner, men för tids vinning kommer jag endast att lyfta fram reservation 26.

Anf. 115 Lage Rahm (Mp)

Herr talman! Vi är här i dag för att diskutera motioner från allmänna motionstiden rörande högskolan, men jag vill börja med en allmän utblick över högskolans område. Jag tror att vi alla är överens om att detta är ett väldigt viktigt område på många sätt. Det är viktigt till exempel för Sveriges välfärd och den typ av struktur som vi har - ett kunskapssamhälle. Särskilt nu när vi diskuterar den här arbetslöshetskrisen kan man hoppas att vi i Sverige skulle kunna ta vara på de möjligheter som också tyvärr uppenbarar sig, att vi skulle kunna ta vara på dem och försöka gå vidare och utbilda oss. Det hade varit roligt om regeringen hade kommit längre på den punkten, men det är en annan debatt. En annan del som högskolan är viktig för är individen, individens utveckling och människors förmåga och vilja att utbilda sig och förkovra sig och bli bättre människor, helt enkelt. Det är också viktigt för den kunskap och vetenskap som vi ändå menar att världssamhället bygger på att vi ska få reda på sanningen om olika saker och kunna använda oss av den. Det har som tidigare sagts kommit många olika förslag på det här området. Det har kommit några propositioner. Den studiesociala kommittén har även kommit, och jag kan också beklaga att vi kanske inte får en studiemedelshöjning. Men vi får väl hoppas att vi får det efter valet om inte annat. När det gäller de här olika förslagen som finns i betänkandet tänkte jag prata om några, men vi i Miljöpartiet ställer oss givetvis bakom alla våra reservationer. För tillfället vill jag dock bara yrka bifall till reservation nr 20. Sex och samlevnad är någonting som vi nästan alla, tror jag, ägnar oss åt i samhället. Vi har i Sverige sedan länge haft undervisning i sex och samlevnad i skolan. Det är någonting som är oerhört viktigt på många sätt. Det är viktigt till exempel för den sexuella och reproduktiva hälsan. Man skulle kunna önska att den här undervisningen var bra, effektiv och fungerande så att man lärde sig någonting. Så är det säkert i många fall, men tyvärr upplever många lärare att de har bristande kunskap i detta. Jag tycker att det är ganska uppenbart att det är problematiskt om man ska undervisa i någonting som man själv upplever att man har bristande kunskap om. Det vore väl rimligt att de som ska bli lärare och även de som redan är lärare får möjlighet att få bättre kunskaper i detta och att det till exempel ingår i undervisningen i lärarutbildningen. Jag läste i betänkandet vad man får för svar när man som Miljöpartiet och även Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslår det här. Då såg jag att det är redovisat att ministern i en interpellation har sagt att regeringen kommer att redovisa sin syn på detta när det gäller den nya lärarutbildningen. Jag måste säga att jag gärna skulle vilja veta vad utskottet tycker. Jag gissar att majoriteten i utskottet tycker som regeringen, för det brukar de tycka. Men jag skulle vilja få det bekräftat. Och om jag får bekräftat att de tycker så kvarstår frågan vad det är man tycker. Man tycker på samma sätt som regeringen, som inte redovisar vad de tycker. Det rimliga vore väl ändå att vi är överens om att det är viktiga frågor! Om sedan majoriteten inte vill att de ska ingå kan man väl skriva det. Det hade jag tyckt varit trevligt. Jag hoppas att vi får en redovisning här i dag där man säger att det här är viktigt och att man inte redan nu vill säga om det kommer att ingå eller inte. Det är väl det minsta man kan begära. Det rimliga vore att det här faktiskt på ett bättre sätt ingick i lärarutbildningen. En annan punkt vi har uppe är kunskap om HBT-personer. Jag tror att det här tyvärr blir en repris av vad vi såg förra året vid betänkandet om motioner från allmänna motionstiden gällande högskolan. Vi vill, i oppositionen och i Miljöpartiet, att man ska se över examensordningarna för relevanta utbildningar i högskolan för att man ska få möjlighet att få ökad kunskap om homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det kan i många fall vara oerhört essentiellt i en yrkesutbildning. Svaret är att man inte ska få ställa krav på att ha kunskap om specifika grupper i befolkningen. Det är roligt att man benämner dessa människor som specifika grupper, tycker jag. Det finns ju fler grupper som man skulle kunna kalla specifika om man med specifik menar att den är bestämd och går att urskilja. Människor under 18 år är till exempel en specifik grupp i samhället. Det är ytterst rimligt tycker jag att det i många yrkesutbildningar, till exempel lärarutbildningen, ingår kunskap om människor i Sverige som är under 18 år. Det blir lite en semantisk diskussion, men jag tycker att det är tråkigt att avfärda ett sådant här förslag med motiveringen att man inte ska ställa krav på kunskap om specifika grupper utan att kraven på kunskap ska vara av generell giltighet. Då kan man fråga sig hur generell giltigheten ska vara, men det är kanske också en semantisk fråga. Det hoppas jag att vi kan komma tillbaka till. Sist vill jag prata om vad som ger meritering vid ansökan till högskolorna. Språk räknas sedan tidigare som mer meriterande vid urvalet. Det gäller moderna språk. Men när det gäller någon som har läst sitt modersmål ingår inte det språket och blir inte en mer meriterande faktor. Det beror, om jag har förstått det hela rätt, på att det ingår i en annan kursplan i skolan. Det är ju ett lätt svar. Men vi i Miljöpartiet vill att man ska ändra på detta så att det ska vara lika meriterande. För det är väl ändå inte de ungdomar som har modersmål som extra språk som inte är värda att ha lika meriterande poäng, utan det är väl ändå språken som i sådana fall är lika meriterande eller inte? Då borde det väl inte vara någon skillnad om man läser de här språken som modersmål eller som ett modernt språk? Det borde vara den rimliga utgångspunkten, tycker jag. I stället konstaterar utskottet att regeringen anser att det ska vara som det är, och så beskriver man situationen som den är och att utskottet delar den uppfattningen. Det tycker jag också är ett tråkigt svar. Jag skulle önska att regeringen åtminstone sade sig vilja titta på det här. Det var några nedslag i det här betänkandet.

Anf. 116 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Högre studier är verkligen något som engagerar riksdagsledamöter. 140 motionsyrkanden lämnades in i detta ämne under allmänna motionstiden, och det är dem vi behandlar i dag. Motionerna rör flera olika frågor, såsom lärosätenas betydelse för en region, förslag på nya högskoleutbildningar, studenternas situation och hur man ska kunna rekrytera till högskolestudier. Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen avslår yrkandena. Det beror dels på bestämmelser och ansvarsförhållanden som reglerar några av frågeställningarna, dels på att det i vissa fall redan har vidtagits åtgärder eller att en utredning har tillsatts. I betänkandet behandlas även en rapport från Riksrevisionens styrelse angående kvaliteten i högre utbildning. Den är både intressant och tankeväckande. Riksrevisionen menar att kvalitet förvisso är svår att mäta men att det samtidigt är så strategiskt viktigt för utbildningens värde att det måste göras mer för att säkra kvalitet i högre utbildning. Man menar också att regeringen kan bli tydligare i styrningen och uppföljningen av kvalitetsarbetet just på grundutbildningen, och det är något som regeringen noga har hörsammat. Senast i dag hörde vi till exempel att regeringen beklagligt nog har varit tvungen att dra in examensrätten för 7 av 18 psykoterapeututbildningar på grund av att de inte motsvarade kravet på vetenskaplighet. Andra åtgärder som regeringen har vidtagit för att förbättra kvaliteten är satsningar på ekonomin med 360 miljoner under åren 2007 och 2008, uppföljningar, uppdrag om internationella jämförelser och en forskningssatsning som ger fler behöriga lärare. Det är några exempel. Dessutom har Högskoleverket tillsammans med andra berörda fått i uppdrag att arbeta fram ett nytt utvärderingssystem som ska vara mer trovärdigt, förutsägbart och rättssäkert och som därmed också väntas få en högre acceptans bland de lärosäten som utvärderas. Tanken är att det här systemet också ska kunna användas som grund i den nya resurstilldelningen till universitet och högskolor och att det då, i likhet med det system som infördes på forskningssidan, till viss del också ska baseras på och ta hänsyn till kvaliteten på den verksamhet som bedrivs. För oss moderater är och har utbildningsfrågorna alltid varit centrala. Vi tycker självklart att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation där hög kvalitet ska råda på alla nivåer i kunskapstrappan och där utbildningen ska kunna både motivera och stilla människors kunskapstörst under deras livslånga lärande. Men vi vill också poängtera att man samtidigt måste se till samhällets behov, alltifrån arbetsmarknadens behov av välutbildad arbetskraft med olika kompetenser till hur Forskningssverige ska få kreativa och nyfikna personer som kan bidra till nya tekniksprång eller andra vetenskapliga avhandlingar. Högre utbildning är ju ett trepartsavtal, där samhället, näringslivet och individen alla gör stora investeringar. Därför är det viktigt att vi får en öppnare och tydligare diskussion om vilka behov samhället faktiskt har. Saco har hävdat att 30 procent av de sysselsatta är överutbildade, ett faktum som vi faktiskt måste förhålla oss till. Jag vill understryka att vi moderater självklart tycker att alla som har förkunskaperna och förutsättningarna att läsa en högskoleutbildning ska ha chansen att göra det, men vi tycker inte, som Socialdemokraterna, att det nödvändigtvis måste vara så att hälften av 25-åringarna ska ha påbörjat en högskoleutbildning. Det är ett mål som vi i alliansen har slopat men som de envist förfäktar. Det dyker ju upp också i det här betänkandet. Det som skiljer oss från vänsterkartellen är enligt vår mening vårt tydliga fokus på kvalitet. Utbyggnaden av högskolan under den tidigare regeringen var omfattande. Antalet platser fördubblades på tio år, och vi är inte ensamma om att tycka att kvaliteten i det läget fick stryka på foten. Universitetsanställda och studenter har uttryckt det, och den tidigare universitetskanslern, Sigbrit Franke, har sagt det. I sitt uppdrag som dåvarande regeringens främsta expert på högre utbildning uttalade hon till exempel att det nu i stället är omfördelning av platser som gäller samt att förbättra utbildningskvaliteten, som ibland har blivit lidande av den kraftiga expansionen. Ja, jag tror till och med att de i vänsterkartellen själva kan tycka att det gick lite för långt eller åtminstone för snabbt. Enligt en rapport som Högskoleverket nyligen publicerade är ersättningen i genomsnitt - då talar vi om reala pengar per student - lika stor i dag som den var 1998. Några stora resursförstärkningar har det alltså inte varit tal om under årens lopp, utan snarare tvärtom. Anslagen har urholkats till följd av att löne- och prisuppräkningen inte har varit tillräcklig. Dessutom läser dagens studenter mer avancerade kurser och dyrare utbildningar, vilket gör att resurserna blir alltmer otillräckliga. Självklart påverkar det kvaliteten i utbildningen. När vänsterkartellen nu ropar på fler och fler platser i högskolan tycker Moderaterna att vi ska skynda långsamt för att kunna bibehålla och öka kvaliteten på utbildningen. Än så länge finns det dessutom ett överskott på utbildningsplatser. Låt oss fylla dem först! Jag talade tidigare om samhällets behov och vikten av att uppmärksamma dem i högre grad. Vi moderater tycker att studie- och yrkesvägledningen måste bli bättre på universitet och högskolor, ja, egentligen genom hela utbildningssystemet. Det här har också uppmärksammats av regeringen, som infört nya krav på högskolornas yrkesvägledning men också krav på att universitet och högskolor måste bli bättre på att följa upp sina studenters etablering på arbetsmarknaden. Socialdemokraterna vill också att högskolorna ska bli mer arbetslivsanknutna, men jag värjer mig mot deras formulering i reservation 14, där de skriver att det medför att "fler studenter får kunskap om vad de utbildar sig till och möjliggör välavvägda studieval". Nog har också studenterna ett eget ansvar för att veta vad de har valt att plugga till! Det kravet tycker jag definitivt att vi måste kunna ställa på studenterna. Det är ju vuxna människor vi talar om. Herr talman! Ett bevis på att alliansregeringen lyssnar in samhällets behov är den stora ökningen av antalet läkar- och tandläkarplatser. Sedan 2006 har successiva utökningar gjorts, vilket innebär att läkarutbildningen fullt utbyggd kommer att ha ökat med 24 procent. Det är att ta ansvar och att se till behoven. Förra året var det 63 procent av de läkarlegitimationer som Socialstyrelsen utfärdade som var sprungna ur en utländsk examen. Varför kunde inte den här utbyggnaden ske under vänsterkartellens regeringsinnehav? Man hade tolv år på sig att vidta åtgärder, för behoven har inte uppstått nu. Man ökade antalet högskoleplatser, men inte för de dyra utbildningarna där behoven var störst. Än märkligare är att Socialdemokraterna nu i en reservation tycker att regeringen bör öka antalet platser. Herr talman! Ingen har väl kunnat undgå att märka det positiva reformarbete som nu sker inom det svenska utbildningssystemet, ett arbete som fokuserar på kunskap, kvalitet och internationell konkurrenskraft. Så blir Sverige och våra studenter bättre rustade att möta framtiden och globala utmaningar! (Applåder)

Anf. 117 Marie Granlund (S)

Herr talman! Nej, det är väl inte så förvånande att Betty Malmberg, som tillhör ett parti som Moderata samlingspartiet, inte tycker att det är viktigt att utbildning ska omfatta fler. Ni har ju varit emot mer eller mindre varenda reform som har skett på utbildningsområdet, allt från att göra skolan nioårig och att alla skulle gå där till utbyggnaden av gymnasiet och så vidare. När vi startade utbyggnaden av högskolan väldigt kraftigt kallade man det lite föraktfullt för "bygdehögskolor", Kunskapslyftet var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och så vidare. Med den traditionen förstår jag att Betty Malmberg har den åsikt hon har. Jag tycker att det är beklagligt. Det är beklagligt även när det är högkonjunktur, men nu blir det extremt beklagligt att inte satsa på fler utbildningsplatser. Är det bättre att de arbetslösa ungdomarna ska gå ut i öppen arbetslöshet och kanske aldrig få kontakt med vare sig utbildning eller arbete? Vi kommer att förlora en hel generation om inte åtgärder vidtas, och det snabbt och konkret. Det måste väl vara bättre att ungdomarna studerar än att de går ut i öppen arbetslöshet? En undersökning gjord av TCO visar att av ungdomarna i avgångsklasserna vill 60 procent gå vidare till högre studier. Jag tycker att det är samhällets uppgift att förverkliga deras drömmar. Vi behöver fler läkare, inte färre. Vi behöver fler specialistsjuksköterskor, inte färre. Vi behöver fler förskollärare, inte färre. Jag beklagar verkligen att Betty Malmbergs parti inte vill göra någonting, inte i högkonjunktur och framför allt inte nu när situationen i Sverige börjar bli katastrofal.

Anf. 118 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Visst, Marie Granlund - självklart ska människor ha sysselsättning, men det handlar också om att det måste finnas kvalitet i det man gör. Annars förtvinar människor. Man måste känna att man får gehör och att det leder någonstans. I annat fall lurar vi människor. En högskoleutbildning i dag är en dyr historia. Den kostar oerhört mycket pengar. Det är en investering som den enskilde personen tar på sig, och då måste man kunna se att det är kvalitet i den investeringen och att det arbete och den tid man lägger ned på studierna också leder till jobb. Alliansregeringen försöker redan från årskurs 1 lägga satsningarna på att tidigt sätta in insatser på läsa, skriva, räkna, att hela tiden bredda kvaliteten och att följa upp. Självklart ska de 60 procenten ha möjlighet att läsa på högskolan - om de har förutsättningarna. Möjligheten finns. Det finns tomma platser. Jag förstår därför inte vad Marie Granlund och Socialdemokraterna menar med att vi måste öka antalet. Jag skulle vilja ta upp en annan fråga. Jag noterar att ingen gemensam reservation finns från era partier. Det finns ett fyrtiotal reservationer, men ingen är gemensam. Det förvånar, och jag undrar varför det är så. Har ni inte kunnat enas? Har ni ingen egen politik på området? Jag tycker nämligen att många av de reservationer som till exempel Socialdemokraterna tar upp gäller sådant som redan genomförs, där vi redan tagit stegen. Det förvånar mig således.

Anf. 119 Marie Granlund (S)

Herr talman! Jag ska börja med det som sades sist. Vi presenterade, som Betty Malmberg vet, ett gemensamt paket. Det viktigaste just nu kanske inte är att sitta och peta med en massa detaljer. Det pågår en kris i Sverige. 25 procent av ungdomarna håller på att bli arbetslösa, och ni, Betty Malmberg, pratar som om ingenting hade hänt. Det talas om läsa, skriva, räkna i grundskolan, men nu varslas lärare på löpande band. Därför skulle jag vilja fråga om det kommer några pengar i vårpropositionen så att de slipper bli varslade, så att vi kan fortsätta att ha kvalitet i skolan. Det ni från alliansen gör inom högskolan är att hela tiden tumma på kvaliteten. Jag tror inte att det är så många högskolerektorer som håller med om Betty Malmbergs beskrivning, åtminstone inte när vi träffar dem, för de säger att det inte satsas en krona på kvalitet. Vi har 400 miljoner kronor tillsammans för kvalitetshöjande åtgärder, framför allt till humaniora och samhällsvetenskap, medan ni inte satsar en enda krona. I stället ska högskolorna nu bekosta kårobligatoriet, studentinflytandet. De ska bekosta hela tiden, hela tiden. De högskolerektorer jag talat med börjar känna sig ganska desperata, för ni har inga recept på hur ni ska höja kvaliteten. Ni har alltid varit emot kunskap, att vi ska höja hela befolkningens utbildningsnivå. Ni tycker att det är käckt med en liten klassresenär som dyker upp ibland, men det gör inte Sverige starkt. Det är jättebra, men det som gör Sverige starkt är att höja hela befolkningens utbildningsnivå. Varför då inte göra det när det är kris? Det är nu vi ska ta chansen och verkligen sätta in åtgärder. Min fråga är: Kommer det några fler utbildningsplatser i vårpropositionen?

Anf. 120 Betty Malmberg (M)

Herr talman! När det gäller vikten av kvalitet och att alla ska få chansen till ett utbildningslyft ställer vi upp på det till hundra procent. Det är precis det arbetet vi nu genomför, Marie Granlund, när vi ger alla elever en chans att kunna förkovra sig utifrån sina förutsättningar. Ni har försummat dem. Vi har höjt kraven till högskolan. Det kan inte vara rimligt att lura in människor i ett system som inte ens kräver godkända betyg i svenska, engelska och matte. Det var att lura människor till att tro att de kanske kunde klara en högskoleutbildning, vilket de inte gjorde. Det var inte sjyst. Vi har bedrivit ett enormt reformarbete för att alla ska ges chansen. Det handlar om alla individer. Det handlar inte om några speciella grupper i samhället. Jag noterar att Marie Granlund återkommande säger att 25 procent av ungdomarna har blivit arbetslösa. Dessvärre är det, Marie Granlund, en situation som funnits under lång tid. Den fanns redan när ni satt vid makten. Det är ingen förklaring och inget försvar. Det är en ohållbar situation, och därför är det oerhört viktigt att rusta dessa barn och ungdomar rätt från början.

Anf. 121 Lage Rahm (Mp)

Herr talman! Betty Malmberg talade i sitt anförande om någonting som hon kallade för vänsterkartellen. Jag känner inte till någon grupp som kallar sig så. Betty Malmberg får gärna berätta vilka de var, särskilt som de hade styrt landet i tolv år. Jag gissar att det kan syfta på Centerpartiet och Socialdemokraterna som började samarbeta för tolv år sedan. Jag har en fråga om överutbildning, som Betty Malmberg tog upp i sitt anförande. Jag fick uppfattningen att den överutbildning som enligt Betty Malmberg existerar är något problematiskt och någon sorts bevis på att vi inte skulle utbilda så många i Sverige. Man kan fråga sig vad överutbildning egentligen är för något. När jag läst in mig på detta har jag förstått det så att överutbildning är att man har mer utbildning än vad som behövs för det jobb man har. Det kan bero på många faktorer. Det är värt att notera att det i stor utsträckning kan vara när någon blir diskriminerad och inte får ett jobb som är rimligt med hänsyn till den utbildning man har. Det kan också bero på att människor i vårt land läser ämnen på högskolan som är relevanta för deras utveckling som människor och samhällsmedborgare men som de kanske inte alla gånger exakt använder i sin yrkesutövning. Jag skulle vilja ha en förklaring från Betty Malmberg beträffande detta.

Anf. 122 Betty Malmberg (M)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Lage Rahm för att han faktiskt har läst betänkandet. Av hans reservationer framgår att han också läst vad vi har svarat. Det tycker jag är upplyftande. Jag vill hävda att man kanske inte har gjort det från Socialdemokraternas sida. När det gäller överutbildning handlar det om en situation där människor kanske läser mer än vad arbetsuppgiften kräver. Det är det jag, och även Saco, syftar på. Självklart delar jag uppfattningen att alla människor ska ha rätt att förkovra sig, att utvecklas som människor, att studera - absolut. Men jag vill samtidigt hävda att detta måste sättas in i ett sammanhang där man ser till vad arbetsmarknaden har för behov. För att vi ska bli ett produktivt land som kan få exportintäkter måste vi vara bättre anpassade och utbilda oss för det som arbetsmarknaden har möjlighet att erbjuda. Jag tycker att det är lite svårt att veta vad Miljöpartiet anser i frågorna om högre utbildning. Det är svårt att läsa ut ur reservationerna vad som är er unika idé, er unika vision om högre utbildning. Jag skulle gärna vilja att Lage Rahm utvecklade det.

Anf. 123 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Det var intressanta frågeställningar. Jag kan börja med att notera att Betty Malmberg tydligen inte verkar tycka att högre utbildning är ett så stort problem. Åtminstone verkar det så på det senaste anförandet. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att det vi ska göra är att ge människor möjlighet att utbilda sig. Jag tror att människor vill utbilda sig inom sådant som de har möjlighet att få jobb av, och det ska de få möjlighet att göra, förstås. Jag tror också att människor vill utbilda sig inom saker som kanske inte direkt i första läget ger jobb men som är någon form av komplement till deras andra utbildningar. Det tycker jag också att de ska få, och det är ett tecken på att vi har ett kulturellt högtstående samhälle att vi kan tillåta oss den typen av saker. Det hoppas jag att den borgerliga regeringen inte vill ändra på. Betty Malmberg bad om min vision om högskolan eller högre utbildning. Jag måste säga att jag förstår att den inte helt går att läsa ut från det här betänkandet, eftersom det är ett betänkande från den allmänna motionstiden och vi inte har lagt fram någon specifik motion som bara har handlat om högskolan utan det har varit olika saker som delvis har handlat om högskolan. Då är det klart att det inte går att utläsa här. Jag kan heller inte på de två minuter jag hade totalt, än mindre på de 38 sekunder jag har kvar, utveckla det på ett bra sätt. Det måste jag tyvärr tillstå. Jag skulle vilja ha svar på en fråga som jag också nämnde i mitt anförande. Varför ska det skiljas på språk som elever läser och har som modersmål och språk som elever läser och inte har som modersmål, när det är samma språk? Det handlar om antagningen till högskola och universitet. Är det inte rimligt att det är kunskaperna och kompetensen som styr och inte vem det är som besitter dem?

Anf. 124 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Vi är överens om att man ska ha möjligheter att studera, Lage Rahm. Men varför jag tar upp Sacos statistik är att vi ändå måste veta hur omvärldsbilden ser ut för att kunna fatta de rätta besluten inför framtiden. Vi har också i bagaget en demografisk situation där vi blir allt äldre och där det blir färre som ska försörja oss framöver. Då måste man också tänka tankarna om på vilket sätt det kan påverka hur det livslånga lärandet ska utvecklas. Av den anledningen tycker jag ändå att det är viktigt. Vi har också de äldsta studenterna som påbörjar utbildningar. I Sverige är de äldst. Jag tror också att åldern för etablering på arbetsmarknaden för en årskull är vid 28-29 år. Detta är ett bekymmer med de demografiska förutsättningar vi har. Lage Rahm nämner också modersmålsundervisning som en möjlighet för att få meritpoäng. Jag vill personligen säga att jag har tagit till mig den motion som ni har skrivit, tycker att det finns någonting att diskutera här och på något vis kommer att följa upp det hela.

Anf. 125 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Högskolor och universitet är det vi debatterar här i dag, men också Riksrevisionens skrivelse om kvalitet i den högre utbildningen. Jag skulle vilja börja med just frågan om kvalitet i den högre utbildningen. Vi har diskuterat frågan om kvalitet i den högre utbildningen sedan alliansregeringen tillträdde och verkligen lyft fram behovet av att göra satsningar. Vi vet i dag att många studenter har ganska få lärarledda timmar. Det är en fråga när det gäller kvalitet. Men det handlar också om lärares kompetens och om utbildningens möjligheter att ge jobb. Att mäta kvalitet är både svårt, stort och komplicerat. Men det betyder inte att man inte ska göra det. Den här rapporten, som vi har tagit del av i utbildningsutskottet och nu lägger till handlingarna, vill vi ändå beakta på olika sätt i det fortsatta arbetet med kvalitetsutvecklingen. Det har målats en del i svart i debatten. Jag håller med om att det är ett oerhört stort problem att många ungdomar går ut i arbetslöshet. I min närhet diskuterar man vad som kommer efter gymnasieskolan. Man hör mycket om kris och lågkonjunktur och hur svårt det ska bli. Då ställs frågan: Varför händer det här just mig? Varför händer det just nu, när det är min tur att gå ut på arbetsmarknaden, skaffa mig ett jobb eller skaffa mig en utbildning? Jag tror att det är viktigt att vi politiskt tar ansvaret att både visa allt det som regeringen gör i den jobbmotion som har lagts fram, där det finns stora satsningar, och säga att det efter regn kommer solsken. Det finns möjligheter framöver. Det går inte att måla allting i svart. Högskoleutbildningen är för många enskilda studenter verkligen en möjlighet att förverkliga drömmar, att ha sitt eget livsprojekt och att verkligen känna att det vill till att pröva sina vingar och sedan se hur det bär - oavsett om man läser till läkare, sjuksköterska, lärare eller ingenjör eller läser mer fristående kurser och på det sättet skaffar sig en bred utbildning. Listan kan göras väldigt lång på alla de utredningar som den här regeringen har tillsatt när det gäller högskoleområdet. Det är viktigt att man har ett bra underlag för att fatta beslut för framtiden. Vi har som ambition att vara en kunskapsnation i världsklass. Det övergripande målet för utbildningspolitiken lyder så här: "Sverige ska vara en ledande kunskapsnation som präglas av utbildning av hög kvalitet och livslångt lärande för tillväxt och rättvisa." Därför har vi också drivit frågan om att öka kvaliteten i den högre utbildningen och satsa på ett par områden. Det är om inte tillräckligt så i alla fall en oerhört viktig markering att till exempel Hum och Sam har fått utökade resurser. Men det krävs också att den svenska skolan utvecklas på många olika områden för att motverka en sämre kvalitet i högre utbildning. I debatten har satsningar tidigare i skolan nämnts. Läsa-skriva-räkna-satsningen är en långsiktigt otroligt viktig satsning, också för att motverka den sociala snedrekryteringen till högskolan. Det är också en oerhört viktig satsning för att bryta de könsstereotypa val som görs väldigt många gånger. Det blir en satsning på att ge både flickor och pojkar, både unga kvinnor och män möjlighet att göra självständiga val och se hela bredden och alla möjligheter som finns inom utbildningssystemen, oavsett om man väljer att göra val som är mer traditionella eller väljer att bryta med de traditionella mönstren. Jag har gått igenom reservationerna. Socialdemokraterna yrkar bifall till endast ett väldigt litet antal av sina reservationer, men det är ändå så att Socialdemokraternas reservationer lägger sig väldigt nära det som regeringen arbetar med och det som vi redan har genomfört. Vi vet att Regeringskansliet ligger väldigt nära att också presentera de färdiga propositionerna. Därför förvånar detta lite, tycker jag. Det handlar inte om att presentera en egen politik, utan det verkar vara en strategi att lägga sig så nära som möjligt och sedan låtsas att det är en helt egen politik och en helt egen uppfattning som man lyfter fram. Jag blir också förvånad över Miljöpartiets Lage Rahm, som i debatten hävdar att det här var från allmänna motionstiden och att man därför inte har någon samlad bild av högskolans område. Men det är under en motionstid man har möjlighet att verkligen visa helheten i sin egen politik. Om man sedan ska skriva ihop sig med ett antal andra partier är det väl viktigt att ha en egen bild. När det var budgetdebatt om högskolefrågorna gick vi igenom vilka områden som regeringen satsar särskilt på. Jag har redan varit inne på kvalitetsfrågan mycket. Det gäller att granska kvaliteten i den högre utbildningen. Det gäller rankningsfrågan, att på olika sätt kunna se vilka utbildningar som är bra, för att på det sättet hjälpa människor som söker till högskoleutbildningarna att göra välinformerade val. Jag har varit inne en del på den sociala snedrekryteringen och behovet av att göra tidiga insatser, men likväl ge en god studie- och yrkesvägledning. En fråga som lyfts fram i väldigt många olika sammanhang, senast häromdagen i en debatt efter den studiesociala utredningen, är hur viktigt det är med en god studie- och yrkesvägledning. Ett annat mål som alliansregeringen och Centerpartiet lyfter fram är självständigheten för lärosätena. Där har genomförts ett antal reformer. När det gäller Autonomiutredningen finns det väldigt mycket spännande att fundera på. Högskolan som attraktiv arbetsgivare är en annan del för att stärka kvalitetsfrågorna. Hur kan vi attrahera de bästa lärarna och forskarna till de svenska universiteten och högskolorna när vi i dag ser att utbildningsmarknaden blir alltmer privat? Forskning i världsklass är en fråga som vi har debatterat. Forskningspropositionen lades fram för inte så länge sedan, så jag går inte vidare in på det. Alla vill inte bli akademiker. Jag ska gå tillbaka till det mål vi har för utbildningspolitiken. Det handlar om ett livslångt lärande för tillväxt och rättvisa. Vi talar om att det kan bli så illa att ungdomsarbetslösheten är så hög som 25 procent. Det är väl märkligt att det också är 25 procent av våra ungdomar som lämnar gymnasieskolan utan att ha fått fullgoda kunskaper med sig. Det är inte konstigt att vi faktiskt har ett reformarbete för gymnasieskolan. Det har vi inte för att sänka kraven utan för att stärka möjligheten att göra välinformerade val och därmed också fördjupa sig inom de olika yrkesområden som man väljer. Det handlar inte om att sänka kvaliteten. Det handlar om att ge ungdomar en större möjlighet. Vi stänger inga vägar till högskolan med den nya gymnasieskolan. Vi är med och utvecklar den. Jag är bekymrad över den uppblåsta retorik som framförs i debatten om att vi inte gör någonting och att ingenting händer. Vi gör en massa saker utan att vi från regeringens sida säger att 50 procent ska ha börjat gå på högskolan. I debatten sades att samhället förverkligar de ungas drömmar. Vi vill ge de unga människorna, eller de som är lite äldre när de börjar på högskolan, den möjligheten. Det är den enskilda individen som förverkligar sina drömmar genom att skaffa sig en utbildning. Det finns mycket mer att säga. Det är viktigt att vi ger en nyanserad bild av att det finns möjligheter för framtiden. Vi har en bit att gå när det gäller kvalitet i den högre utbildningen. Men vi vill på olika sätt stötta unga människor att förverkliga sina drömmar. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Anf. 126 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Jag tror att Ulrika Carlsson i Skövde missuppfattade mig, vilket jag tror, eller medvetet feltolkade mig när jag sade att vi inte har någon samlad bild av vår högskolevision. Det beror på att vi har väckt en sådan motion under allmänna motionstiden, men inte i år utan om jag minns rätt året innan. Miljöpartiet är ett litet parti. Vi kan inte lägga fram motioner inom alla områden under alla år, och särskilt när vi precis har lagt fram en är det inte så väldigt mycket som hinner ändras. Jag tycker att det finns en rimlighet i att man inte bara väcker samma motion år ut och år in utan att det faktiskt kommer nya motioner. Det var utifrån det jag menade att det inte är så konstigt att det i detta betänkande med motioner angående högskolan från allmänna motionstiden 2008/09 inte finns någon samlad bild av Miljöpartiets högskolepolitik.

Anf. 127 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Jag måste passa på att tacka för förtydligandet att man inte kan ha en bild av sin högskolepolitik varje år utan tar lite detaljer däremellan. Jag vill poängtera att det inte var min mening att misstolka, utan det var snarare i så fall en missuppfattning. Men det var bra med förtydligandet att det handlar om detaljer i år och inte om de stora dragen i utbildningspolitiken.

Anf. 127 Lage Rahm (Mp)

Anf. 128 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Det handlar inte om att vi inte har en bild. Vi har många bilder och står fast vid det vi har lagt fram tidigare, och vi har många åsikter och många förslag. Men vi har inte lagt fram någon motion den här gången. Det var det som jag ville säga.

Anf. 129 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Det är ändå lite synd när vi ändå debatterar högskolan att vi inte varje år får en möjlighet att diskutera och debattera de stora dragen i utbildningspolitiken. Det vore värdefullt att ändå utnyttja den möjligheten i ett demokratiskt samhälle att debattera, bryta åsikter och faktiskt också lära oss av varandra på det sätt vi kan göra när vi ser helheten i politiken. Det vore spännande att återkomma till nästa år. Då kanske helheten i politiken finns med igen.

Anf. 130 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Ulrica Carlsson säger att man inte ska måla i svart. Det är intressant när det kommer från regeringspartierna vars skolminister använt all sin vakna tid till att svartmåla svensk skola. Det är inte att måla i svart att ta på allvar den situation som är nu. Där händer ingenting. Det handlar om att kommunerna enligt lärarfacken nu varslar tusentals personer, och inga besked kommer om pengar till kommunerna. Jag har inte fått det i dag, och jag har inte fått det tidigare. Storleken på klasserna kommer nu att öka och lärartätheten att minska. Vi vet vilka som kommer att drabbas värst av det. För tio år sedan hade Centerpartiet en annan inställning. Då hade ni inte det föraktet för utbildning. Då sade ni att det var viktigt att göra någonting. Ni var med på Kunskapslyftet därför att ni tyckte att det var viktigt när vi var i kris. Man skulle använda krisen så effektivt och konstruktivt som möjligt. Därför satte vi i gång trots att moderater och andra var emot Kunskapslyftet. Nu har man på högerkanten sällat sig till att slåss om att vara mest kunskapsfientlig i stället för att vidta åtgärder just nu som fler utbildningsvikariat, fler högskoleplatser och fler komvuxplatser. I slutet på mandatperioden kommer antalet komvuxplatser inte att ha nått upp till det som det var före besparingarna när ni kom till makten. Ni säger att detta är en satsning. Det är makabert. Är det inte ett problem när OECD nu rankar att vi börjar tappa i statistiken över hur många högskoleutbildade svenskar vi har? Vi tappar hela tiden. Sverige är ett litet land. Det är viktigt att hela tiden höja utbildningsnivån. Man kan satsa på både kvantitet och kvalitet. Det gjorde Centerpartiet tidigare.

Anf. 131 Marie Granlund (S)

Fru talman! Jag är glad för erkännandet att Centerpartiet satsar på både kvalitet och kvantitet. Det är precis det vi gör. Vi har bytt ut den högre utbildningen och är nu med och satsar på kvalitet. På det sättet visar vi att vi klarar av att satsa på både kvalitet och kvantitet. Det händer ingenting, säger Marie Granlund. Jo, det gör det. Det händer väldigt många olika saker. Det tas många olika initiativ på universitet och lärosäten, vid högskolor och yrkeshögskolor och på alla andra sådana områden i Sverige i dag. Det görs väldigt mycket. Det tas fram regionala planer för att möta den kris vi är i. Det visar att det finns en fantastisk potential att använda. Kommunernas ekonomi är en fråga som vi följer mycket noga. Vi vill inte heller att krisen ska drabba våra barn och ungdomar. Det är tyvärr så att vi också i dag får åtgärda det som varit brister tidigare genom att ungdomar inte kommer ut på arbetsmarknaden med de kunskaper som de skulle behöva ha för att kunna vara med och vara anställningsbara på olika sätt. När det gäller arbetsmarknadsfrågorna vill jag passa på att säga att Centerpartiet vill vara med att göra det betydligt enklare för unga människor att komma ut på arbetsmarknaden medan Socialdemokraterna motsätter sig den möjligheten. När det gäller antalet högskoleplatser var också Betty Malmberg från Moderaterna uppe och sade att vi behöver fylla kvoten med de högskoleplatser vi har. Det är viktigt att vi gör det, och vi ser ju att söktrycket ökar. För oss är det jätteviktigt att människor i tider när det finns färre arbeten skaffar sig en utbildning. Det är också därför yrkesvuxsatsningen är så pass stor som den är. Sedan ser vi att önskemålet är ännu fler platser. Vårpropositionen kommer snart.

Anf. 132 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Det här är intressant. Det görs massor av saker, säger Ulrika Carlsson. Men den synen delas inte av till exempel era partikamrater i SKL. De säger att det behövs mer pengar till kommunerna nu. Annars kommer varslen att bli uppsägningar. Och det är inte bara tomt prat, utan så är det. Då kan man ha hur många nationella prov man vill, men det måste ju vara någon som kan rätta dem också. Det måste finnas några lärare ute i kommunerna. Ni pratar likaså om att satsa på yrkesvux. Trots att vi antagligen har en av de största kriserna sedan 30-talet i Sverige kommer inte vuxenutbildningsplatserna att uppgå till den summan vi hade när det rådde högkonjunktur. Ni vill skylla på ungdomar. Arbetslösheten är rekordhög nu - 25 procent av ungdomarna! Det är klart att man klarar sig bättre om man har en bra utbildning, och det är skolans ansvar. Men nu står vi inför en situation där vi måste fråga oss: Vad gör vi just nu? Oavsett om det är läsa-skriva-räkna-garanti eller någonting annat lär det inte hjälpa den 19-åring som står i dag och är helt förtvivlad och inte får någon hjälp över huvud taget. De känner bara apati och att ingen hjälper dem. I stället skulle ni kunna se till att kommunerna får pengar och satsa på utbildning. Utbildning är det absolut viktigaste. Det är alltid viktigt, men det blir så mycket viktigare när vi har lågkonjunktur. Ni står bara helt passiva och säger att det görs massor av saker. Men hur kan då ungdomsarbetslösheten vara 25 procent, om det görs så mycket? Det är ju inte sant. Min fråga är: Kommer det nya åtgärder, som är så välbehövliga, i regeringens vårproposition? Eller kommer alla varsel att bli faktum?

Anf. 133 Marie Granlund (S)

Fru talman! Det blir många olika frågor i det här replikskiftet. Jag skyller absolut inte på ungdomar för att de inte har möjlighet att ta sig ut på arbetsmarknaden. Det vi ska skylla på är ju den politik som har förts i Sverige där utbildningspolitiken har misslyckats med att ge förutsättningar för ungdomar att klara sig också på arbetsmarknaden. Man har gjort det svårt att anställa ungdomar genom ett antal olika åtgärder. Det är det som vi från Centerpartiet på olika sätt vill göra något åt. Vi har varit med om att göra det billigare att anställa, och vi vill också göra det lättare att anställa ungdomar för att de ska få in en fot på arbetsmarknaden. Vi vet hur otroligt viktigt det är att få ett arbete. Om man inte lyssnar är det klart att man ingenting hör! Visst görs det massor av olika saker. Marie Granlund vet själv vilka olika delar som finns när det gäller den jobbmotion som lades fram. Det förvånar mig mycket att Socialdemokraterna inte vågade göra någonting åt ett antal platser på komvux under en högkonjunktur då människor inte fanns till arbetsmarknadens förfogande. Den nya regeringen såg att det är viktigt att det finns en flexibilitet i systemet. När det gäller varsel i kommunerna måste vi också vara ärliga och se att en del av det faktiskt är den demografiska utvecklingen. Det är klart att kommunen som arbetsgivare också måste vara med och ta ansvar när demografin i vissa grupper går ned och man får lägga ett varsel. Det kan också handla om att en friskola etablerar sig och ett antal lärare får en annan arbetsgivare än kommunen. Vi vill vara med och skapa förutsättningar för unga människor att komma in på arbetsmarknaden. Att skaffa sig en högskoleutbildning är ett sätt att göra det. Andra sätt att göra det på är att göra det lättare och billigare att anställa. Men med alliansregeringens politik finns det betydligt större möjligheter för ungdomar att möta framtiden än det annars hade funnits.

Anf. 134 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! I kväll är det debut för min del att stå i denna kammarsal och tala i denna talarstol. Jag tror att alla ni här inne har upplevt samma känsla första gången som ni stod här - stolthet och ödmjukhet inför uppgiften att faktiskt få representera väljarna i Sveriges riksdag. Fru talman! Jag är också extra glad över att debatten i kväll handlar just om utbildningsfrågor. Det är ett av demokratins grundfundament. För människor i stora delar av världen är utbildning inget man tar för givet. I länder utan demokrati är det en rättighet för några få som har haft turen att födas av rätt föräldrar. I Sverige är utbildning en rättighet för alla oavsett kön, ålder eller etniskt ursprung. I Sverige har alla människor rätt att utbilda sig på lika villkor, fru talman. Men vi ska också komma ihåg att vi är olika. Vi har olika förutsättningar och vi utvecklas på olika lång tid. Utbildning är viktigt inte bara för oss som individer utan för demokratins framtida överlevnad. Vi måste bli starkare genom bildning. Kunskap ger oss frihet, stärker vårt kritiska tänkande och hjälper oss att ifrågasätta de sanningar som vi ibland, alltför ofta, tar för givna. Språket, litteraturen, pennan och talets gåva är människans främsta vapen att försvara sig själv och det samhälle man lever i. I en alltmer globaliserad och konkurrensfylld värld blir det alltmer viktigt att Sverige fortsätter att förvalta och investera i kunskap. Detta tror jag att alla håller med om, men därmed inte sagt att vi tycker likadant om utbildningspolitikens innehåll och utformning. Fru talman! Vi befinner oss just nu mitt i en av de största ekonomiska kriserna på decennier. Det är inte en kris som är startad i Sverige, utan tvärtom en kris som är startad i omvärlden. Men krisen påverkar oss starkt. Orsaken till detta är att Sverige är ett exportberoende land, och vår export är integrerad med omvärlden. I den ekonomiska krisen kommer många människor att förlora sina jobb. Detta ökar behovet av utbildning för omställning till nya jobb och för att skaffa nya kunskaper som kan gynna företagandet i framtiden. Folkpartiet och alliansregeringen har redan presenterat kraftfulla reformpaket som innebär satsningar på yrkesutbildningar och nya utbildningsplatser till regioner som är extra drabbade av varsel. Det finns en aspekt som är viktig att framhålla. Det handlar om förhållandet mellan kvalitet och kvantitet. Om vi ökar antalet platser i högskolan måste vi också se till att kvaliteten kan upprätthållas. Det handlar om att inte försämra lärartätheten. Det handlar om tid för handledning mellan lärare och studenter och om möjligheten till individuellt stöd. Det är lätt i det läge vi befinner oss i nu att främst fokusera på att öka antalet platser i den högre utbildningen. Men jag vill slå ett slag för att vi också måste se till att säkra kvaliteten. Många nya platser i den högre utbildningen måste följas av ytterligare resurser för att antalet satsade kronor per student inte ska minska. Men i en ekonomisk kris minskar statens inkomster, och det är svårt att skjuta till betydande belopp till lärosäten, forskning och studiemedel. Därmed finns en risk att kvaliteten i utbildningen försämras. Vi måste hitta en balans och presentera rimliga förslag. Jag vill i sammanhanget också lyfta fram den stora satsning som har gjorts på yrkeshögskolor och vuxenutbildning. Dessutom har anslagen ökat med 1 300 kronor per student. Fru talman! Det är klart att det i politiken alltid blir en tävlan om vem som lovar mest. Men vi i Folkpartiet och alliansen sitter inte i opposition. Tvärtom har vi regeringsmakten. Det innebär att vi inte bara kan lova en massa saker utan att behöva leverera. Vi måste tvärtom agera mer ansvarsfullt, kunna finansiera våra förslag och genomföra en politik som går ihop. Redan innan vi tog över regeringsmakten formulerade vi en gemensam politik med över 140 olika punkter. Den presenterade vi redan i februari 2006, det vill säga under valåret. Nu har halva mandatperioden gått och vi har redan passerat och kunnat bocka av väldigt många av de punkterna. Fru talman! Universiteten och högskolorna ska hålla en internationellt sett hög kvalitet. I budgetpropositionerna för 2007 och 2008 beslutade riksdagen att satsa 120 miljoner kronor respektive 240 miljoner kronor för att höja kvaliteten i högskoleutbildningarna. Anslagen var särskilt riktade till utbildningsområden som humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi. I den andra satsningen omfattades även områden som naturvetenskap och teknik. Vi är tydliga med att högskolor och universitet ska vara fria från politisk styrning. Det är lärosätena, inte politikerna, som ska bestämma om organisation, förvaltning och utveckling av den egna verksamheten. Bland de första åtgärder som Lars Leijonborg, minister för högre utbildning, genomförde när vi tillträdde var att se till att avskaffa det politiska inflytandet över våra universitetsstyrelser. Staten ska givetvis kunna försäkra sig om att en god kvalitet efterlevs i verksamheterna vid våra lärosäten. Men det ska ske via Högskoleverket och genom årliga utvärderingar och inspektioner för att man ska kunna säkerställa kvaliteten. Det är viktigt att Sverige följer utvecklingen internationellt precis som våra grannländer har gjort. Få lärosäten står i dag under statlig kontroll. Titta bara på Norge, Finland och Danmark. Det är viktigt att Sverige agerar på samma planhalva, annars kommer vi att halka efter när det gäller konkurrensen om att bli en världsledande nation i utbildning, kunskap och vetenskap. Regeringen har också gjort en historisk satsning på forskning. Under de närmaste fyra åren får forskningen ett tillskott på 15 miljarder kronor - jag sade 15 miljarder kronor. Det innebär att vi redan i år uppnår EU:s Lissabonstrategi om enprocentsmålet, det vill säga att 1 procent av bruttonationalprodukten ska gå till utbildning och offentligt finansierad forskning. Det är faktiskt första gången vi har uppnått det målet sedan den förra borgerliga regeringen satt vid makten i början på 1990-talet. I forsknings- och innovationspropositionen definieras strategiska satsningar inom medicin, teknik, klimat och energi som regeringen ska genomföra. De kommande fyra åren satsas 4,6 miljarder kronor. Universitet och högskolor får dela på 1,55 miljarder kronor genom det nya resurstilldelningssystemet. Jag vill påpeka att en del av anslagen går direkt till universiteten, och de förvaltar själva pengarna till sina verksamheter. Vi är fast beslutna att förstärka den högre utbildningen så att Sverige blir världsledande nation för utbildning och forskning. Folkpartiet och alliansregeringen är övertygade om att högre utbildning är en del av lösningen för att Sverige ska klara sig igenom den finansiella krisen. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslagen i utbildningsutskottets betänkande om högskolan. (Applåder)

Gulan Avci (Fp)

Anf. 135 Gulan Avci (Fp)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag ska alldeles strax förklara hur det kommer sig att jag väljer den linjen i kväll. Högre utbildning är ett sätt att möta människors strävan efter utveckling och kunskap. Var och en som har intresse av och förutsättningar för universitetsstudier ska därför beredas möjlighet till det. Det är kristdemokratisk politik, och det är allianspolitik. Studenten ska stå i centrum för utbildning och bildning. För att möjliggöra det krävs tillräckliga förkunskaper, en stimulerande miljö med duktiga högskolelärare och forskare samt studiesocial trygghet. Kristdemokratisk högskolepolitik har därför som ledord: kunskap, kvalitet, valfrihet och trygghet. Vi bedriver inom ramen för alliansarbetet ett arbete för att säkerställa tillräckliga förkunskaper. Elevens kunskapsutveckling ska följas upp och understödjas i varje skolform. Ingen skolform ska kunna släppa igenom en elev till nästa nivå utan tillräckliga förkunskaper. Genom regeringens läsa-skriva-räkna-satsning för grundskolans tidiga åldrar lägger vi därför en solid grund för elevernas egen kunskapsutveckling, men också för att den högre utbildningen ska vara en högre utbildning och inte halka ned kunskapsmässigt. Det ska också vara möjligt att komma in i högskolan via olika vägar. Betyg från gymnasieskolan kan vara en väg, komvux en annan. Jag tycker att det är mycket glädjande att drygt 50 000 personer skrev högskoleprovet i lördags. Förutom goda förkunskaper är studentens motivation en avgörande faktor för att nå studieframgång. Kristdemokraterna anser därför att den enskilda studentens nyfikenhet och kunskapssökande ska vara utgångspunkt för den högre utbildningens inriktning och dimension. Lärarna i högskolan måste hålla en tillräckligt hög nivå. Det är önskvärt att antalet icke disputerade fast anställda lärare minskar till förmån för forskarutbildade och lektorer samt personer som kan göra kortare och vitaliserande inhopp i den akademiska världen. Här står framför allt lärarutbildningen inför stora utmaningar. Vi har framhållit att staten måste stödja utbildningsvetenskaplig forskning. Genom en sådan satsning får vi inte bara duktiga skolforskare och bra underlag för beslut i riksdagens kammare, vi får också lärarutbildare av världsklass. Fru talman! Den förra regeringen slog fast att 50 procent av en årskull skulle tryckas in i högskolan vid 25 års ålder. Problemet med det målet är att man är tydlig med att, som man säger, bestämma drömmar, sedan är det upp till 50 procent av eleverna i en årskurs att uppfylla de drömmar som Socialdemokraterna och deras kompisar har satt upp. Det kan också vara problematiskt eftersom vi har ganska stora regionala skillnader. I Danderyd till exempel är det 68 procent, alltså lite för många elever, som uppfyller de socialdemokratiska drömmarna. Samma problem får vi i Lidingö och Lund där drygt varannan av dem som är födda 1986 har påbörjat högskolestudier. Det finns andra delar av landet där vi har betydligt färre som uppfyller dessa drömmar. Vi tror inte på det. Vi tror att det är eleverna, studenterna, ungdomarna som sätter upp drömmar. Vi skapar en mångfald genom vår utbildningspolitik. Fru talman! Även om det finns mycket att fundera över har Socialdemokraterna reserverat sig till förmån för en annan inriktning i högskolepolitiken. Så är inte fallet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det blir ett antal avgränsade frågor där man gör en annan värdering än regeringen, Högskoleverket och lärosätena själva. Det jag reagerar mest på är Vänsterpartiets tillsättning av en professur i migrationsrätt. Jag säger inte att en sådan professur inte behövs. Tvärtom. En sådan professor skulle kunna bidra med att på vetenskaplig grund öka kunskapen om migrationsprocesserna. Det skulle gynna såväl myndigheter som enskilda immigranter. Men tillsättandet av en specifik professur i ett specifikt ämne är och ska vara en fråga för det lokala lärosätet, inte regeringen. Skälet till det är att det måste finnas en kritisk massa inom akademin för att det ska vara möjligt att hålla den akademiska nivå som krävs. Det betyder att det måste finnas tillräckligt med grundutbildningsstudenter och studenter på avancerad nivå, att det måste finnas ett antal lektorer och helst också någon eller några docentkompetenta som man kan rekrytera professorn från. Alliansregeringen har försökt att avpolitisera den akademiska världen. Vänsterpartiet visar än en gång prov på politisk klåfingrighet som jag och Kristdemokraterna tror är helt inkompatibel med begreppet akademisk frihet. Det är svårt att kommentera Miljöpartiets högskolepolitik, inte bara därför att Miljöpartiet i voteringen stödde Kristdemokraternas KU-anmälan mot dåvarande utbildningsminister Thomas Östros så att det blev en prickning för otillbörlig politisk snedvridning vid tillsättningen av högskolestyrelserna, utan för att det är svårt att i reservationerna hitta ett tydligt och klart alternativ. Räknar vi bort parallella reservationer och gemensamma reservationer står Miljöpartiet i sin högskolepolitik för högskoleutbildning i minoritetsspråk och jämställdhet inom högskolan. Det är vad man vill effektuera om man i dag fick regeringsmakten. Det är inte dåligt på något sätt, men det är kanske inte riktigt komplett, kan man tycka. Fru talman! Det är med stor förundran som jag konstaterar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet genom sina reservationer gör klart att de delar alliansregeringens övergripande inriktning för högskolepolitiken. Vi har olika ståndpunkt i en rad mindre frågor. Det tycker jag är bra för högskolans långsiktighet, även om det blir svårare för väljarna att hitta tydliga argument till varför man skulle rösta på den rödgröna röran om det nu inte är något alternativ. Jag yrkar än en gång bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 135 Eva Johnsson (Kd)

Amineh Kakabaveh (V)

Anf. 136 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Jag hade inte för avsikt att replikera. Men jag tyckte att det var på tiden när det hävdas att det inte finns tillräcklig kunskap hos människor som är akademiker - advokater - för att kunna bli professor i migration. Hur kan man hävda det när man hela tiden hävdar att Sverige är en nation som ska vara ledande i fråga om kunskap och forskning? Det är egentligen en kränkning mot alla som är så duktiga i rättsprocesser och framför allt när det gäller migration och internationella frågor. Här hävdas det både från Folkpartiet och från Kristdemokraterna att de vill avpolitisera forskarvärlden. Det är inte alls det som regeringen och Lars Leijonborg har fått kritik för. Det är tvärtom. Högerregeringen vill helt enkelt ha ett stort inflytande när det gäller att styra framför allt på forskningsnivå inom grundforskningen. Detta har vi skrivit artiklar om många gånger. Det var inte så länge sedan, drygt två månader sedan, som detta var på den politiska dagordningen. Jag tror att ni kanske har glömt bort detta, men det har inte vi gjort.

Anf. 137 Eva Johnsson (Kd)

Fru talman! Det är klart att man kan fundera en stund över vad som menas med akademisk frihet. När jag lyssnar på Amineh Kakabaveh får jag en känsla av att vi kanske lägger in lite olika saker i detta begrepp. Vi har nog lite olika innehåll i det ordet. För mig och alliansregeringen är akademisk frihet bland annat det som vi gjorde väldigt tidigt under denna mandatperiod, nämligen att vi avpolitiserade högskolestyrelserna. Ni hade under decennier gjort politiska rekryteringar av styrelseledamöter till våra högskolor och universitet runt om i landet. Det var en solklar och klockren rekrytering där socialdemokratiska och vänsterorienterade styrelseledamöter var i extremt stor majoritet. Det ville vi råda bot på. Därför beslutade vi att styrelserna själva skulle få rekrytera de personer som de tyckte var mest kompetenta. Sedan fick de tillhöra vilket parti som helst, men det var kompetens som var det viktiga, och det var det som var vårt ledord. När det gäller migrationsprocessen upprepar jag gärna vad jag tidigare har sagt. Som ett självklart resultat av vår avpolitisering av högskolestyrelserna är det någonting som högskolorna själva får bestämma. Om de anser att det finns behov får de gärna tillsätta en professor. Men vi ska inte styra det.

Amineh Kakabaveh (V)

Anf. 138 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Jag tycker att Eva Johnsson är helt fel ute. När det gäller att tillsätta en professor behövs det resurser. Det behövs också visioner och idéer. Sådana visioner och idéer har Vänsterpartiet. Vi har också resurser. Därför tycker vi att det är väldigt viktigt. Varför är det viktigt med en professor i migrationsprocessen? Jo, det finns så stora behov, inte bara i Sverige utan också inom Europa. Nu när Sverige är ett av medlemsländerna i Europeiska unionen behöver man mer än någonsin utveckla det området. Vi har visioner, och vi har också pengar för det. Det handlar just om det som Eva Johnsson missar här. Det handlar inte om att det ska styras, utan vi ska föreslå. Det innebär att man ger möjligheter och visioner för att utveckla denna migrationsprocess. Det är viktigt. När det gäller den andra frågan ska jag bara säga att under den tid som Vänsterpartiet hade ett rödgrönt samarbete med regeringen fick vi inte lika mycket kritik i de stora tidningarna för styrning av forskning och utbildning i den akademiska världen. Det är ett påstående som jag vill göra.

Anf. 139 Eva Johnsson (Kd)

Fru talman! Det känns nästan betryggande när jag hör att jag inte har samma vision som Vänsterpartiet. Då får jag en stark känsla av att vi är på rätt väg. Ni har visionerna, säger Amineh Kakabaveh. Det är väl bra att ni har det, och vi har tydligen inga pengar. Än en gång kan jag känna att jag skulle ha behövt Svenska Akademiens ordlista för att slå upp ordet "inget" för att få en definition av det. Hur kan 15 miljarder till forskning och 1 ½ miljard till universitet och högskolor vara ingenting? Rent definitionsmässigt är det totalt fel. Alliansregeringen har pengar och visioner, vi står enade tillsammans, vi tycker att utbildningspolitik är viktigt, och vi gläder oss åt att vi nu dessutom inte bara satsar på utbyggnad utan också på kvalitet. Det är vi stolta och glada över.

Anf. 140 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Eva Johnsson höll ett anförande här, men jag hade inte tänkt begära replik på det. Men sedan blev det alltmer uppenbart att det är ett antal punkter som behöver förtydligas och rättas till. Jag vill börja med att påpeka att när det gäller utskottsmajoritetens förslag i detta betänkande är det inte hela regeringens utbildningspolitik eller högskolepolitik, utan vad ni i utskottsmajoriteten föreslår i detta betänkande är helt enkelt ett avslag på samtliga motioner. Det diskuteras om att Miljöpartiet delar alliansens ståndpunkt bara därför att vi är med på att vissa motioner från den allmänna motionstiden ska avslås. Det kan väl ändå inte vara ett rimligt sätt att uttrycka sig här i kammaren, och det som föreslås i betänkandet är väl inte en massa stora reformer på högskolans område, eller hur? Annars har jag läst fel någonstans. Där skulle jag vilja få ett förtydligande. Jag kan också notera att Eva Johnsson när hon räknade upp vad vi föreslår i reservationerna hoppade över det som gäller homosexuella och bisexuella personer samt transpersoner.

Anf. 141 Eva Johnsson (Kd)

Fru talman! För att vara riktigt ärlig kan jag säga att jag hade blivit häpen om Lage Rahm inte hade tagit upp den saken. Jag utgick nästan från att det skulle komma en replik med precis det innehållet och tackar för att jag ännu en gång har möjlighet att ge ett svar till Lage Rahm. Jag vet att Lage Rahm - det har vi ju redan fått höra här från talarstolen - värnar om människors sexualitet, som vi också genom Lage Rahm fått veta att vi alla ägnar oss åt. Det var en uppfriskande information. Att gruppen HBT-personer ska prioriteras inom skolan har vi också fått höra ett antal gånger. Dessa personer ska särskilt prioriteras och det ska särskilt undervisas om dem, och lärarna ska lära sig mer om dem. Även den här gången kan jag svara som jag tidigare svarat: Det är naturligtvis viktigt att också ha kunskap om gruppen HBT-personer - absolut - och det utgår jag från att man har. Möjligen är det så att det finns bristande kunskaper också om judar, finlandssvenskar och tvåspråkiga. Lage Rahm har kanske till och med lite bristande kunskaper om Kristdemokraterna och skulle behöva fördjupa sina kunskaper på det området. Jag kommer inte att hävda att man inom lärarutbildningen behöver fördjupa sig i gruppen HBT-personer och väldigt många andra grupper. Jag utgår från att de mänskliga rättigheterna gäller även de här grupperna och inkluderar alla .

Anf. 142 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Jag tackar för svaret på en fråga som jag faktiskt inte ställt. Jag vill påpeka att jag bara noterade att Eva Johnsson förut lät bli att tala om HBT-personerna när hon räknade upp förslagen i våra reservationer. Det var ändå intressant att få ett svar. Ja, jag tillstår att jag inte vet allt om Kristdemokraterna. Dock tycker jag mig veta tillräckligt, som man kanske alltid anser sig göra. Jag vill komma tillbaka till det som jag tycker är själva huvudpoängen i det jag tidigare sagt, nämligen att man rimligtvis inte kan anse att vi till alla delar står bakom alliansens politik på högskoleområdet bara därför att vi inte har särskilda reservationer i ett betänkande där motioner från den allmänna motionstiden behandlas. Det enda utskottsmajoriteten - där jag gissar att Eva Johnsson ingår - på den punkten vill är att en skrivelse ska läggas till handlingarna och att samtliga motioner ska avslås. Det måste väl då vara så att det handlar om motionerna, inte om politiken i övrigt från regeringens sida. Det hade jag hoppats skulle bli tydligt och klart.