Hemlig rumsavlyssning

Fru talman! I dag ska vi ha en väldigt viktig debatt om en mycket viktig fråga - en fråga om trygghet, en fråga om respekt för människors rätt till fysisk, psykisk och ekonomisk integritet. Det handlar om att ge livschanser och frihet åt människor som i dag får sina liv förstörda och sin integritet kränkt i den grova organiserade brottslighetens spår. Det handlar om att något bättre än i dag ge verklig respekt för dessa människors mänskliga rättigheter. Tack vare de starka rättssäkerhetsgarantier som nu finns och är föreslagna i propositionen om buggning är det möjligt för Folkpartiet liberalerna att stödja detta förslag. Det har inte varit ett lätt beslut. Men det är ett viktigt beslut, och det är rätt beslut för ett tryggare Sverige. Det här är en fråga där alla i denna kammare har samma mål. Helst ska ingen drabbas av grova brott. Helst ska ingen på ett allvarligt sätt få sin integritet kränkt vare sig av grovt kriminella eller av polisen i kampen mot just den grova kriminaliteten. Vi kommer dock fram till olika åsikter i själva sakfrågan, i frågan om svensk polis - efter mycket stränga krav på att ha uttömt alla andra medel - med åklagarmedverkan och beslut av domstol under en månad i taget ska få lyssna på människor som är starkt misstänkta för mycket grova brott, avlyssna deras kommunikation och dem som de naturligtvis pratar med. Jag har en känsla av att några här i dag kommer att påkalla att det råder skymningsläge över den svenska demokratin därför att svensk domstol ska få tillåta buggning vid stark misstanke om mycket grova brott. Det kommer att yrkas på undantagsparagrafer i vår grundlag för att just stoppa denna möjlighet för svensk polis under ett års tid. Några är principiella motståndare till buggning. Andra vill ha längre tid att fundera, och andra vill se vissa förändringar för att kunna acceptera detta. Jag vill understryka att frågan har diskuterats under många år. Att nu vänta gör inte beslut om ett år lättare. Att ständigt kräva ännu flera rättssäkerhetsgarantier blir i praktiken att förhala. Att vara principiell motståndare till buggning är möjligt, men då måste man komma med förslag om vad som ska göras för att få ett tryggare Sverige för de människor som i dag drabbas i den grova kriminalitetens spår. Jag tycker också att det är viktigt att vi tidigt klargör att den här debatten inte kommer att handla om vad svensk polis ska göra för att bli bättre. Folkpartiet liberalerna är övertygade om att svenskt polisiärt ledarskap kan bli bättre. Man kan få en bättre organisation; man kan definitivt ha en bättre politisk och ekonomisk styrning; man kan jobba mera med utbildningen; man kan se till att få en ännu bättre kompetens och en bättre personalmix med fler specialister. Man kan ha mycket flera poliser. Jag är övertygad om att den polisstation som i går öppnade i Jordbro utanför Stockholm innebär att man på sikt behöver använda färre tvångsmedel, eftersom det är lokalt närvarande och väl förankrad polis som kan jobba nära människorna och få information om vad som också kan vara mycket grova brott och personer som ägnar sig åt mycket grova brott. Allt detta ska svensk polis bli bättre på, men det är inte det som debatten handlar om. Den handlar om vilka verktyg svensk polis ska få använda i kampen mot de mycket grova brotten för att skydda människor mot övergrepp och integritetskränkningar. Jag tycker att vi måste vara överens om verklighetsbilden. Människor får sina liv förstörda i dag. Det är de redan mest utsatta som drabbas hårdast. Det visar alla undersökningar. Det är inte så att det är riksdagsledamöter, redaktörer eller direktörer som drabbas hårdast av brottslighet. Det är redan utsatta människor, inte minst de människor som följer i spåren av den grova brottsligheten - narkotika, handel med människor, grova rån och så vidare. En fråga som kommer att debatteras är om det finns några behov. Jag kan säga att jag träffar människor från tullen, från åklagarna, från polisen och från kriminalvården, och jag läser deras rapporter. Jag träffar regeringens narkotikasamordnare. Alla ger en samstämmig bild av att det finns ett betydande problem med grov organiserad brottslighet som enligt narkotikasamordnaren till och med har tillåtits att breda ut sig för att vi i den här riksdagen inte har levererat verktyg och kraft i organisationen för svensk polis för att bekämpa grova brott. Konsekvenserna är allvarliga. En annan fråga är om detta kommer att vara ett effektivt tvångsmedel. Är det effektivt att avbryta, störa eller förstöra grova kriminellas möjlighet att kommunicera? Ja, jag har aldrig ägnat mig åt sådan verksamhet. Jag är politiker. Jag är inte polis, och jag är inte åklagare, men jag kan notera att samtliga poliser och åklagare som jag har träffat och som jobbar med de här frågorna säger: Ska vi slå mot den grova organiserade brottsligheten finns det två vägar. Den ena är att gå på kommunikationen, göra det svårare för dem att kommunicera med varandra. De skickar inte direkt post it -lappar till varandra när de kommunicerar. Den andra är att slå hårt på deras tillgångar. Detta är föremål för en annan debatt. Jag tycker att det säger sig självt att om man gör det svårare att planera och förbereda mycket grova brott och efteråt, när dessa genomförts, slår på kommunikationen så träffar det bättre. Då tror jag att en invändning som kommer att komma upp och som är given är att det kan finnas oskyldiga människor i närheten av en knarkhandlare, en bankrånare eller en människohandlare som ägnar sig åt att spärra in kvinnor som våldtas i bordeller i Sverige, och det är fruktansvärt att deras samtal också kommer att spelas in. Det är ingenting som någon önskar som nu förespråkar buggning. Men jag kan säga att det är deras minsta problem. Deras största problem är att vistas man i de miljöerna är risken för att fara illa rent fysiskt väldigt stor. Risken att drabbas av en plötslig död är också väldigt stor. Då är det minsta problemet att det finns en polisman som kan ha hört ett samtal som har förekommit nära en bordell där kvinnor våldtas. Vi har också skyldigheter i Sverige. Vi har skrivit under internationella konventioner att vi med all kraft ska bekämpa mycket grova brott och terroristbrott. Vi har skrivit på Europarådets konvention om mänskliga rättigheter där det av artikel 8 tydligt följer att vi inte bara har ett ansvar att skydda människor, familjer och hem mot statens övergrepp på något sätt. Vi är också skyldiga att se till att staten möter det hot mot familjer som finns fysiskt, ekonomiskt och integritetsmässigt. Det är också en skyldighet som framgår. Vi är skyldiga att vidta åtgärder. I dag sker inte detta på ett tillräckligt kraftfullt sätt. Fru talman! Folkpartiet liberalerna sade nej senast en socialdemokratisk regering lade fram ett förslag om buggning. Vi menade då att det saknades tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Då ska man inte säga ja till buggning. Det är i grunden ett mycket allvarligt tvångsmedel som bara får användas mycket restriktivt. Sedan dess har vi infört offentliga ombud. Vi har reglerat användningen av överskottsinformation. Nu finns det förslag där detta förstärks ytterligare. Det är hårt ställda krav från början, precis som för andra tvångsmedel. Men de är extra hårda för buggning. Vi vet att det sker en prövning av tre olika myndighetspersoner. Först en polis, sedan en åklagare och sedan kommer det att prövas i en domstol. Sedan har man ett offentligt ombud för att tillvarata generella integritetsintressen. Det kommer att omprövas varje månad om det ska få fortgå. Om alla de här tre personerna är olämpliga, odugliga eller konstiga i största allmänhet, kan det bli ett felaktigt beslut, självklart. Därför sker en löpande insyn under tiden av en särskild nämnd. Med tanke på hur den kommer att se ut kommer den, enligt min uppfattning, att ha en mycket bred parlamentarisk förankring i Sveriges riksdag. Det är en löpande insyn av denna tvångsmedelsanvändning och av all annan för att se till att det inte sker några felaktiga tillämpningar av rätten att bugga. Vi kommer att ha rapportering till riksdagen löpande, och den kommer att förbättras. JO och JK kommer att fortsätta att granska myndigheterna och deras användning av tvångsmedel. Vi har ett tjänstemannaansvar hela vägen. Vi har kort och gott starka rättssäkerhetsgarantier före, under och efter ett buggningsbeslut, och det är nödvändigt. Därför kan Folkpartiet liberalerna i dag säga ja och stå bakom detta förslag. Vi tycker också att det är bra att vi får ett system med information i efterhand. När den föreslagna lagen skulle kunna börja gälla enligt propositionen är det inga problem att den tillämpas och att de personer som har avlyssnats också får information i efterhand och skadestånd. Det är fullt möjligt. Men exakt när, var, hur och i vilken balans som detta ska finnas och vilka som ska få information måste faktiskt utredas. Där kan man tycka att det hade varit ännu bättre om det redan hade gjorts. Men som jag säger kommer det att bli så. Vi får faktiskt inse att man kan ha ett förslag som är fullgott men som kan bli ännu bättre. Det är där vi är i dag. Jag tycker, fru talman, att den här propositionen på ett mycket bra sätt med en liberal avvägning löser frågor om rättssäkerhet och integritet och också rättstrygghet i Sverige år 2006. Det innebär förbättrade möjligheter till ett tryggare Sverige i dag och i morgon, och jag tycker att det förtjänar hela riksdagens stöd. Kom ihåg: Det finns ingen här som på något sätt vill kränka eller förstöra integriteten för oskyldiga människor. Vi har alla ett ansvar att se till att människor som systematiskt, organiserat och med total brutalitet skördar andra människors liv, kränker integritet och förstör livschanser trycks tillbaka. Det är vår uppgift.

Fru talman! Jag vill börja med att hälsa justitieministern välkommen till kammaren. Det är inte varje dag vi träffar ministern i våra debatter, men vi uppskattar det verkligen. Vi önskar att ministern kunde vara med varje gång vi har våra viktiga diskussioner. Jag vill yrka bifall till reservation 5. Behovet av nya arbetsmetoder för polisen när det gäller att bekämpa grov brottslighet har diskuterats under lång tid. Det finns en frustration framför allt hos polisen som bottnar i svårigheterna att nå ända fram när det gäller att avslöja och utreda svåra brott. Kraven från allmänheten och inte minst politiker är höga, samtidigt som kriminaliteten hela tiden hittar nya former och använder nya metoder för att undkomma lagens långa arm. I Sverige har vi en situation där vi har sett värdetransporter rånas gång efter annan. Vi har läst om mord och människorov begångna av organisationer som definieras av kriminalitet. Vi har hittat bomber på allmänna transportmedel. Bomber har detonerat i närheten av offentliga byggnader eller privatpersoners bilar och hem. Det är en signal om att det finns grupperingar som inte drar sig för att döda och skada för att nå sina syften. Länder vi har tänkt oss som trygga resmål har drabbats hårt av terroristattacker - från det lugna Bali och svenskarnas favoritresmål Thailand till London och Madrid. Terrorismen kryper allt närmare oss, och på grund av de fruktansvärda händelserna påminns vi naturligtvis om att vår säkerhet och trygghet inte är garanterad. Vi vill skydda våra egna medborgare och ta ansvar i det internationella samarbetet mot terrorism och grov organiserad brottslighet. Vi vill inte att Sverige ska bli en fristad för tungt kriminella och fundamentalistiska grupper och individer. Ytterst handlar kampen om de grundläggande värdena öppenhet, demokrati och alla människors grundläggande fri- och rättigheter. Det ställer stora krav på lagstiftningen och på rättsvårdande myndigheter. Vi måste ha ett rättsväsende som står starkt mot brottsligheten och som vilar på rättsstatens grund. Det finns alltid - och det är viktigt att tänka på det - en konflikt mellan ett effektivt rättsväsende och respekten för personlig integritet. Vi vill inte ha ett kontrollsamhälle eller ett samhälle som ständigt tittar in i människors privatliv. Denna konflikt måste alltid vägas in och beaktas när vi hanterar de politiska frågorna. I det här ärendet föreslås att hemlig rumsavlyssning ska införas som ett nytt hemligt tvångsmedel. Generellt förbud att använda metoden gäller avlyssning av advokatkontor, läkarmottagningar samt biktstol och annan plats som används för enskild själavård. En upptagning eller uppteckning som innehåller samtal eller tal som inte får avlyssnas ska i dessa delar omedelbart förstöras. Vad gäller den fråga som har diskuterats mycket i medier, nämligen om det kan ges tillstånd för buggning av massmedieredaktioner, gäller att det går att få tillstånd bara om det finns omständigheter som påtagligt visar att polisen med fog kan förvänta sig att där förekommer sådan brottslig verksamhet som kan vara skäl för hemlig rumsavlyssning. Det är tuffa skrivningar. Förslaget innebär således att massmedieredaktioner som huvudregel undantas från tillämpningsområdet för regler om hemlig rumsavlyssning. Anledningen till att det inte råder ett totalt förbud mot att använda verktyget mot medier är att vissa extremistgrupper i sådana fall skulle kunna undkomma lagens långa arm genom att upprätta redaktioner. Det vill vi inte ska hända. När det gäller kontrollen av systemet föreslås att den som avlyssnats i efterhand ska få veta det. Utformningen av en sådan regel ska utredas. Jag tror att alla som sitter i den här salen, och kanske andra som lyssnar på debatten, vet vad förslaget innehåller. Men jag tycker ändå att det är viktigt att beskriva det eftersom det är ett genomarbetat förslag - för en gångs skull. Vi moderater stöder regeringens linje i frågan. Även i vårt parti har frågan om hemlig rumsavlyssning debatterats fram och tillbaka under många år. Men sedan ett antal år har vi krävt att buggning ska kunna användas. Skälen är de jag inledde med, nämligen att polisen behöver nya verktyg för att möta en alltmer avancerad brottslighet. Vi tycker också att det nu framlagda förslaget är omgärdat av tydliga rättssäkerhetsgarantier. Tillstånd ges efter prövning i domstol. Det finns regler för hur överskottsinformation får användas, med mera. Men det finns några frågor som vi moderater gärna ändå vill peka på. För det första: Ska den som utsatts för hemlig rumsavlyssning i efterhand få veta att så har skett? Det är något som har diskuterats i flera utredningar. Utredningarna har nästan alltid kommit fram till att det är svårt med en sådan information. Man har också talat emot införandet av en sådan regel. Det är klart att det finns svårigheter med informationsförfarandet, särskilt i de stora och svåra utredningar som det här ofta skulle vara fråga om. Vi tror att öppenhet i förfarandet, efter en rimlig tid, skulle ha stort värde ur integritetshänseende. Lagrådet har också anfört att avsaknaden av ett sådant förfarande riskerar att stå mot vad som gäller i Europakonventionen. Enligt konventionen måste enskilda människor ges rättsmedel med vilka man i efterhand kan angripa lagligheten av vidtagna åtgärder och, i förekommande fall, begära skadestånd. Vi noterar att flera med Sverige jämförbara länder har någon form av informationsskyldighet vad gäller användandet av hemliga tvångsmedel. Det finns till exempel i Danmark, Tyskland och Finland. Det finns konkreta exempel på hur sådana regler kan se ut och utformas. Därför är det naturligtvis pinsamt att regeringen inte har tagit med något konkret förslag i propositionen utan hänvisar till att frågan ska utredas. Därför vill jag gärna här och nu understryka att vi moderater tycker att det är viktigt att skyndsamt återkomma i den delen. För det andra: Regeringen aviserar en stärkt parlamentarisk kontroll av hemliga tvångsmedel och hänvisar då till den utredning som man nyss har presenterat. Jag ska inte föredra utredningens förslag, men det är ingen hemlighet att utredningen har fått mycket allvarlig kritik. Förslaget innebär en minskad snarare än stärkt parlamentarisk kontroll eftersom riksdagen, om utredningens förslag genomförs, bara får insyn genom de valda ledamöterna i stället för öppet i kammaren som i dag. Det är också konstitutionellt tveksamt, tycker jag, om en myndighet under regeringen ska kunna kontrollera vad regeringen har ansvar för. Det är lite knepigt. Vi moderater vill i realiteten se en stärkt parlamentarisk kontroll av hemliga tvångsmedel. Den oro som många känner för fler hemliga tvångsmedel och för att hemliga tvångsmedel används allt oftare måste vi möta för att få respekt för rättsväsendet. Därför vill vi att frågan om en särskild nämnd som hanterar dessa frågor under riksdagen ska utredas. En sådan nämnd skulle dels kunna ha ansvar för den generella uppföljningen och analysen av hur hemliga tvångsmedel används, dels kunna ha befogenhet att närmare studera enskilda ärenden där det av något skäl finns anledning att syna hur regelverket fungerar. En sådan nämnd ska varje år avge en rapport till riksdagen. Exakta former och avgränsningar för arbetet måste naturligtvis beredas närmare. Men vi menar att det finns liknande institutioner i andra länder, och dem kan man titta på för att få idéer som kan bli något bra här i Sverige. Vi skulle få en bättre och stärkt parlamentarisk kontroll där riksdagen får ett ansvar för att hantera de mycket känsliga verktyg som vi har och också kommer att få fler av. För det tredje: Den socialdemokratiska regeringen, inte minst justitieministern, har gjort ett stort nummer av presentationen av propositionen. Det är ett stort steg att införa ett nytt hemligt tvångsmedel. Vi moderater tycker att det är på plats att påpeka att möjligheterna att använda hemlig rumsavlyssning inte räcker för att bekämpa terroristbrott och grov organiserad brottslighet. Vi behöver i vid mening ett mycket starkare rättsväsende. De rättsvårdande myndigheterna har i dag stora ekonomiska bekymmer. Många driver sin verksamhet under kraftiga sparbeting. Detta sker medan våldsbrotten ökar och blir grövre. Regeringen och majoriteten i kammaren berömmer sig ofta över att ha gjort stora satsningar under senare år, men i praktiken har det gett ganska få konkreta resultat. Vi moderater avsätter bra mycket mer pengar till rättsväsendet de kommande åren än regeringen. Vi bedömer inte att det är tillräckligt, men det är i alla fall en början. Vi kombinerar det med krav på organisatoriska förändringar och mycket annat. Kort sagt: Vad jag vill säga, också i den här debatten, är att vi inte ska tro att ett enstaka verktyg för polisen löser hela bekymret. Brottsbekämpningen måste ses i sin helhet. Traditionellt polisarbete, traditionellt utredningsarbete och traditionell hantering av verksamheterna är det mest effektiva och är alldeles nödvändigt om vi ska nå resultat. Buggningsverktyget är ett komplement som i vissa ärenden kan hjälpa oss att nå lite bättre resultat än i dag, men det är inte avgörande för om vi ska få ett starkt rättsväsende eller om vi ska klara av den mycket stora utmaning vi står inför när det gäller att bekämpa den grova brottsligheten. Det är viktigt att nyansera storheten på den här debatten.

Fru talman! Kristdemokraternas företrädare i det här ärendet har fått hastigt förhinder i dag på morgonen. Därför har jag fått talmannens tillstånd att framföra vårt yrkande om avslag på propositionen. Jag är övertygad om att Peter Althin, om han hade kunnat vara här, hade hälsat justitieminister Thomas Bodström välkommen till kammardebatten. Jag har historisk grund för att våga utgå från det. Jag ska säga några korta ord ur Peter Althins reservation som förklaring. Propositionen innehåller inga förslag om regler om underrättelse i efterhand till den mot vilken hemlig rumsavlyssning har använts. Också frågan om skadestånd till oskyldiga personer som avlyssnas bör vara löst innan lagstiftningen antas. Kristdemokraterna kan heller inte acceptera att det införs en reglering som möjliggör hemlig rumsavlyssning av medieredaktioner. Kristdemokraterna anser vidare att frågan om den parlamentariska kontrollen är så viktig att den bör vara löst innan ytterligare möjligheter att använda hemliga tvångsmedel införs i lag. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 1.

Fru talman! I dag debatterar vi ett väldigt viktigt ärende. Det är inte första gången den här debatten förs. Frågan om polisens möjligheter att använda sig av buggning har debatterats under många år, som tidigare talare har sagt. Det har varit frågan om polisen klarar av sitt arbete mot den organiserade brottsligheten utan att få mer effektiva verktyg. Det är en fråga som är alldeles riktig att ställa sig. Är det möjligt att föra kampen mot den organiserade brottsligheten utan fler och effektiva verktyg? Det är ganska anmärkningsvärt att regeringen, när man lägger fram ett förslag om buggning, inte har kunnat beskriva effektiviteten i de verktyg man föreslår. Man har inte kunnat beskriva hur behoven ser ut och hur effektiviteten på det föreslagna verktyget kommer att vara. Den här debatten var likadan när regeringen år 2000 försökte lägga fram ett förslag. Kritiken var mycket stark från Lagrådet i denna del. Lagrådet, som även denna gång har riktat allvarlig kritik och avstyrkt att lagstiftningen införs med den utformning som hade föreslagits i lagrådsremissen, har sagt att behovet av en lag om hemlig rumsavlyssning med ett så vidsträckt tillämpningsområde inte kunde anses framgå av de upplysningar av behovet som lämnats i remissen. Fru talman! När det gäller så viktiga frågor som att skydda den personliga integriteten och vidta åtgärder mot enskilda medborgare som vår grundlag egentligen skyddar, måste behovet, proportionaliteten och effektiviteten vara noga utredda och avvägda. Även om regeringen har haft flera år på sig har man inte heller denna gång kunnat presentera ett sådant underlag. Fru talman! Många har i debatten också sagt att det är viktigt att skydda den personliga integriteten för brottsoffer. Man pratar om unga kvinnor som utsätts för trafficking, dras in i bordeller, blir våldtagna och far illa, om människor som dör av narkotikabrottslingarnas framfart. Det är självklart att det då skulle kunna vara väl magstarkt att diskutera den personliga integriteten för att skydda brottslingar. Fru talman! Det handlar om den personliga integriteten för hela samhället, den personliga integriteten för varje enskild individ i Sverige. Därför kan man inte med sådan lätthet hävda att vi bara ska ge oss på brottslingarna. Även om oskyldiga blir avlyssnade är det värt det. Deras integritet blir ändå kränkt av brottslingarna. Regeringen säger själv i propositionen, när det gäller frågan om hemlig rumsavlyssning, att det här är ett stort integritetsintrång. Hemlig rumsavlyssning, i varje fall där avlyssningen pågår någon tid, måste anses innebära en mer total kontroll än hemlig teleavlyssning. Det hänger samman med att polisen kan lyssna på allt som sägs, även på annat än samtal i den avlyssnade lokalen, vid alla tider på dygnet och oavsett vilka som vistas där. Som bland andra JO har påpekat kan mängden överskottsinformation bli omfattande. Det finns dessutom anledning att anta att människor i allmänhet är något mer återhållsamma med vad de säger i telefon än vad de säger till varandra på tu man hand. I sin bostad torde de allra flesta människor utgå ifrån att ingen annan kan lyssna på det som sägs. Till detta kommer att den hemliga rumsavlyssningen ibland måste förenas med den ytterligare kränkning som det innebär att polisen får rätt att bereda sig tillträde till bostäderna för att placera ut de tekniska hjälpmedlen. Därför måste man vara särskilt noga med lagstiftningen, och hålla extra hårt på rättssäkerheten. Det är förvånande att regeringen väljer att lägga fram ett lagförslag trots att rättssäkerhetsgarantierna inte har kunnat uppfyllas. Johan Pehrson från Folkpartiet sade i sitt anförande att här har vi kunnat få mycket starkare rättssäkerhetsgarantier. Vi kommer att få en nämnd som får möjlighet att granska detta. Det kommer en utredning som tar upp upplysningsplikten. Man kommer att använda sig av de offentliga ombuden, men där tar man inte upp den kritik och de brister som har riktats mot detta. Fru talman! De här förslagen finns ju inte i dagens proposition. De är aviserade och ska komma sedan. De kommer inte att ha trätt i kraft innan det här betänkandet och lagförslaget skulle ha trätt i kraft. Det här lagförslaget kommer att bli vilande, förhoppningsvis under ett år, tack vare att vi kan använda oss av en minoritetsbordläggning just för att skydda den personliga integriteten. Fru talman! I kampen mot den organiserade brottsligheten är det viktigt att vi använder oss av effektiva tvångsmedel. Det är viktigt att vi också skapar ett samhälle där den enskilda individens trygghet och rättssäkerhet är stark. Det är också viktigt att man inte tar till vilka metoder som helst för att bekämpa brottsligheten. På vägen förlorar man viktiga värden. I debatten under tidigare år har flera av partierna varit kritiska både till förslagen om buggning och till det sätt som de har utformats på och till bristen på rättssäkerhet. I dag är man beredd att gå regeringen till mötes i frågan. Men ett av de viktigaste krav som bland annat Folkpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet tillsammans drev var att vi behövde få ett samlat grepp över integritetsfrågorna. Vi behövde få ett samlat grepp över hur den enskilda individen utsätts för ingrepp i den personliga integriteten. Vi förde i flera år en kamp för att få igenom en utredning som skulle ta det här övergripande uppdraget, och det blev ett tillkännagivande till regeringen. Regeringen dröjde länge innan man tillsatte utredningen. Men nu sitter utredningen och arbetar och försöker ta ett samlat grepp över alla de ingrepp som görs i dagens samhälle. Utskottet säger i sitt betänkande att utredningen inte har fått till uppgift att granska nya lagstiftningar eller eventuell lagstiftning som ska läggas fram. Men det som vi alla var överens om, när tillkännagivandet gavs till regeringen, var att man skulle undvika att införa ytterligare integritetsingripande lagstiftning under den tid som utredningen samlade all information, just för att få möjligheten att göra en heltäckande bedömning. Utredningen kommer att vara klar om ett år. I detta läge anser partier som tidigare har stött detta och som också har ansett att det här har varit viktigt att det nu är så bråttom att vi måste lägga fram ett lagförslag som ska träda i kraft denna sommar. Vänsterpartiet har varit tydliga motståndare till buggning av tre skäl. Det ena är att det är ett stort ingrepp i den personliga integriteten. Det andra är att det inte har kunnat bevisas att detta har särskilt hög effektivitet. En undersökning i Tyskland visar att man egentligen bara hade kunnat lösa 7 % av fallen. Man hade fått indicier i en del fall, och i vissa fall hade man fått nya uppslag, men det är en väldigt låg effektivitet. Vi vet att det är låg effektivitet också när det gäller hemlig teleavlyssning, om man ska titta på hur många ärenden som egentligen klaras upp. Det tredje är att det här inte skapar en mer effektiv polisorganisation. Det här skapar inte en mer effektiv brottsbekämpning. Flera talare har talat om att terrorismen kommer närmare. Mer och mer allvarlig brottslighet sker närmare och närmare våra gränser och skulle kunna drabba Sverige i dag. Det man glömmer att säga är ju att man i de länder där terroristbrott har skett använder hemliga mikrofoner och buggning. I flera av våra grannländer använder man buggning. Men man har inte kunnat bekämpa den organiserade brottsligheten mer effektivt. Man har inte kunnat förändra verkligheten. Fru talman! För Vänsterpartiet är det här ett lagförslag som fortfarande är illa underbyggt, som inte skyddar den enskilda individen, som faktiskt bryter mot olika konventioner och som sätter vår egen grundlag ur spel. Och rättssäkerhetsgarantierna är någonting som man säger ska komma senare. Det är oacceptabelt. Därför yrkar jag bifall till reservation 2. I detta anförande instämde Mats Einarsson och Rolf Olsson (båda v).

Fru talman! Alice Åström kan väl börja med att på ett mycket ärligt sätt svara på frågan om det inte är så att Alice Åström och Vänsterpartiet är principiella motståndare till buggning, så att vi klarar ut detta. Alice Åström kommer aldrig någonsin att ta till sig något från rikskriminalen, kriminalvården, underrättelser från Säpo eller från åklagare eller från narkotikasamordnare som påstår att vi har problem med grov organiserad brottslighet. Ni kommer aldrig att acceptera buggning, på principiella grunder. Då vet vi var vi har Vänsterpartiet i den här debatten. Framför allt vet svenska folket var Vänsterpartiet står när det gäller åtgärder mot grov organiserad brottslighet. Sedan delar jag uppfattningen att integritetsfrågorna är väldigt viktiga. Det är en enorm teknikutveckling och globalisering och ett prisfall på den här teknikutvecklingen. Det gör ju att det i dag finns väldigt många anledningar att oroa sig över människors integritet. Det gäller hur näringsliv och organisationer håller på och kartlägger människor. Det finns hemsidor man kan besöka - de kanske är tillfälligt stängda - där man kan få otroligt mycket information. Vi har diskussioner om hur massmedierna kränker människors integritet genom att publicera bilder på utsatta människor å det grövsta. Det kan man tänka sig. Det finns andra länder som har hårdare lagstiftning när det gäller sådant för att man vill skydda människors integritet. Vi har myndigheterna i största allmänhet. Vi lever i ett land där vi måste uppge hur mycket kakel vi har i badrummet varje år. Det är tydligen en viktig sak för Alice Åström att veta. I ett sådant land tycker jag man kan ställa sig frågan om det är nödvändigt. Hur det ser ut i skolan, i sjukvården och när det gäller sjukförsäkringar utreds just nu. Men det har aldrig någonsin varit sagt att man, för att man har en integritetsutredning på bred front, ska säga stopp och inte reformera svenskt rättsväsende och inte ge de verktyg som finns i andra europeiska länder. Vi hittar ju inte på någonting här, att det här ska vi bara ha i Sverige.

Fru talman! Ja, Vänsterpartiet är principiella motståndare till buggning. Men Johan Pehrson drar det så långt som att vi aldrig någonsin, oavsett vad som händer, kan tänka oss någonting sådant här. Vi är principiella motståndare för att vi tar rättssäkerheten och framför allt vår egen grundlag på största allvar. Vi vill titta på behovet, proportionaliteten, hur många människor det här kan röra för att man ska komma åt en, och effektiviteten. Det här har man över huvud taget inte lyckats klarlägga. För Vänsterpartiet är det inte tillräckligt att Säpo eller polisen eller åklagarväsendet säger: Jo, men vi har ett väldigt stort behov av det här, och det skulle underlätta väldigt mycket. Vi vill se ordentliga studier som faktiskt kan påvisa effektiviteten, hur många brott man kan klara upp i förhållande till hur mycket man använder det här och vilket behov som finns. Det här borde regeringen ha klarat av. Man hade faktiskt kunnat titta på andra länder och samlat på sig det här. Än så länge tar man faktiskt så lätt på vår grundlag, och man tar så lätt på den personliga integriteten, och man tar så lätt på de här ytterst svåra avvägningarna. Jag tycker att konstitutionsutskottet uttrycker det mycket bra i sitt yttrande till justitieutskottet. Det är mycket svåra avvägningar; det är en grannlaga uppgift som man måste ta på ett stort allvar. När man inte gör det, utan bara kör på, är vi klart och tydligt principiella motståndare.

Fru talman! Det är bra. Ni är principiella motståndare, och det verkar ni vara under en ganska överskådlig tid. Eller så är det så att man kan ta fram lite avhandlingar som redovisar detta för Alice Åström. Sanningen är ju den att det här tydligt framgår i den här propositionen, när det gäller de länder som lyfts fram som exempel. I Norge, Finland och Danmark använder man sig av detta för att man tycker att det är nödvändigt för att bekämpa mycket grova brott. När jag senast var på en ordförandekonferens för justitieutskottsordföranden inom EU talade jag med min finländska kollega från de gröna. Hon undrade hur vi tänker i Sverige. De förstår inte hur man ska kunna bekämpa grova brott utan dessa tvångsmedel. Det är inte för att man på något sätt vill, utan därför att man måste. Man har ett ansvar att skydda medborgarna i Finland. På samma sätt har du ett ansvar att ställa upp för att skydda medborgarna i Sverige. Man talar om effektivitet. Alice Åström vet rimligen hur det är i till exempel Storbritannien, trots att det har hänt tragiska bombningar av bussar. Människor har lemlästats, fått sina liv släckta och livsdrömmar upplösta. Ett antal attentat har stoppats där människoliv har räddats. Det vore på sin plats att man visade en viss tacksamhet mot de demokratiska krafterna för att rädda liv mot de odemokratiska krafter som vill släcka liv. Det är tack vare dessa metoder som man har kunnat göra detta. Det här är en svår fråga. Den har debatterats i 20 år. Alice Åström och Vänsterpartiet tycker inte om den. De kommer med en mängd argument om vad som kan bli bättre och vad man också kan göra. Allting kan alltid bli bättre. Du nämnde offentliga ombud. Det finns också med att utredningen ska ta ett bättre grepp om det. Jag vill också förbättra när det gäller de offentliga ombuden. Jag lyssnar också på Advokatsamfundet och dess synpunkter. Vi gör saker för att försöka förbättra. Vi är i en situation där det inte blir lättare om ett år. Du kommer att ha några kriminologer, som du kanske är kompis med, som säger: Det finns ingen grov organiserad brottslighet i Sverige, det är bara påhittat. Jag lyssnar på någon annan.

Fru talman! Jag blir lite förundrad här. Johan Pehrson talar om att jag kan leta upp några kriminologer som skulle kunna hålla med om den organiserade brottsligheten inte skulle bekämpas på det här sättet. Har inte Folkpartiet läst Lagrådets yttrande? Det är den högsta juridiska instansen som har att bedöma avvägningarna i vår lagstiftning. Det har riktat oerhört stark kritik. Det finns kritik från JO, JK och Advokatsamfundet. Det är inget påfund av Vänsterpartiet för att vi är kritiska och inte vill ha buggning. Det finns en mycket stark kritik från många håll. Det finns det uppenbarligen också från partikamraterna till Johan Pehrson i konstitutionsutskottet. De är också väldigt tydliga med den svåra problematik som finns. De säger att det föreslagna tvångsmedlet utgör ett mycket starkt ingrepp i den privata sfär som medborgarna normalt ska vara tillförsäkrade. De håller med Lagrådet att vid en bedömning av behovet och effektiviteten är skälen inte tillräcklig starka. De säger att man har stärkt förslaget lite grann ytterligare efter Lagrådets kritik, men de säger att det inte är tillräckligt. De kritiserar rättssäkerheten, de frågor som Johan Pehrson har tagit upp. De frågorna kommer inte att vara lösta vid den tidpunkt då lagstiftningen föreslås träda i kraft. Konstitutionsutskottet ser detta som en besvärande brist. De säger avslutningsvis: De bedömningar som behöver göras av det framlagda förslaget om hemlig rumsavlyssning är synnerligen grannlaga och innefattar ömtåliga avvägningar med hänsyn till ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprincipen.

Fru talman! Dagens två debatter om hemlig rumsavlyssning, det vill säga buggning, och åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, det vill säga tvångsmedelsanvändning i förebyggande syfte - som vi sedan ska debattera - har stora likheter. Många av argumenten kommer att vara desamma. Men det är ändå viktigt att vi håller isär de två debatterna, eftersom de i sak handlar om ganska olika förslag. Först av allt i denna debatt vill jag ha sagt att Centerpartiet anser att buggning behövs i Sverige. Alla andra påståenden är felaktiga. Samtidigt måste vi som lagstiftare klara av att hålla två olika tankar i huvudet samtidigt. Tyvärr har det varit lite si och så med den saken i den buggningsdebatt som har varit inför det beslut som nu ska fattas i riksdagen. Vi måste både kunna se behovet av buggning och klara av att göra en bedömning av rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten. Jag tänker börja den här debatten och mitt anförande med behovet av buggning. Buggning har diskuterats väldigt länge. Det är snart tio år sedan Buggningsutredningen tillsattes. Under denna tid, på dessa tio år, har brottsligheten ökat och blivit värre. Det dödliga våldet har ökat med ca 25 %, antalet anmälda misshandelsfall har ökat med nästan 40 %, antalet rån har ökat med 60 %, narkotikabrotten har fördubblats och antalet våldtäkter har mer än fördubblats. Den socialdemokratiska rättspolitiken har misslyckats. Brottsutvecklingen i kombination med att de kriminella använder all tänkbar teknisk utrustning gör att vi från samhällets sida också måste kunna använda modern teknik för att bekämpa brottsligheten. Därför har Centerpartiet tagit ställning för att buggning behövs i Sverige, liksom den används i många andra länder i vår närhet. Fru talman! Att det finns ett behov tycker jag är klarlagt, och då kommer vi till nästa fråga. Är det möjligt att införa buggning på ett rättssäkert sätt och med ett tillräckligt skydd av den personliga integriteten? Även på denna fråga har vi från Centerpartiet svarat ja. Vi anser att buggning ska gå att införa med tillräckligt hög rättssäkerhet och skydd av personlig integritet. Då kommer vi till den tredje, och i det här fallet avgörande, frågan. Hur ska vi införa buggning med tillräckligt hög rättssäkerhet och skydd av personlig integritet? Denna så viktiga fråga har regeringen tagit väldigt lätt på, och därför har förslaget också kritiserats av bland annat Lagrådet, som vi har hört tidigare. När propositionen hamnade på riksdagens bord var den lite bättre än det förslag som tidigare skickats ut på remiss. Jag är övertygad om att det är tack vare Folkpartiets krav på regeringen. Men fortfarande är det förslag som vi har att ta ställning till inte färdigt. Jag önskar att vi i Centerpartiet hade så stora resurser att vi hade kunnat ta fram ett färdigt förslag till denna debatt och behandlingen i riksdagen, ett förslag som hade klarat kraven på rättssäkerhet och skyddet av personlig integritet. Tyvärr har vi inte de resurserna. Jag är övertygad om att man inte heller har de resurserna i Kristdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Vi har inte ens de resurser som justitieutskottet har med sitt lilla kansli. Ska vi få en tillräckligt förberedd lagstiftning med alla förarbeten, som är unikt viktiga i Sverige, måste det komma ett förslag från Justitiedepartementet efter utredning och remiss. Det är på det sättet vi stiftar lagar. Det har tyvärr inte varit möjligt att komma fram på något annat sätt och ändå bibehålla kravet på en kvalitetsmässigt tillräckligt god lagstiftningsprodukt. Från Centerpartiet sida har vi framför allt pekat på fyra olika brister i den proposition som vi nu behandlar. Det handlar om informationsplikten eller underrättelseskyldigheten, vilket man vill kalla det, skydd av redaktioner, förbättrad parlamentarisk kontroll och Integritetsskyddskommitténs arbete. Vi börjar med underrättelseskyldigheten. Den innebär att den som har avlyssnats ska få veta det i efterhand, när det inte längre kan vara till men för brottsutredningen. Detta tyckte justitieministern inte alls var speciellt lämpligt för bara några månader sedan. Men efter hård kritik från Lagrådet och en rad remissinstanser har det kommit med i propositionen att underrättelseskyldighet behövs men att det först ska utredas. Det vill säga att regeringen först vill införa ett hemligt tvångsmedel som på olika sätt inkräktar på människors integritet, och sedan ska man utreda hur man ska klara av det på ett rättssäkert sätt. Detta anser vi i Centerpartiet är fel ordning. Jag förväntar mig att denna fråga är färdigutredd och att vi har ett lagförslag om underrättelseskyldighet att besluta om när frågan om buggning åter kommer upp om ett år och att detta lagförslag också innehåller möjligheten till rättslig prövning och rätt till skadestånd om buggningen skett på ett olagligt eller på annat sätt felaktigt sätt. Fru talman! Skyddet av redaktioner, eller rättare sagt skyddet av det i tryckfrihetsförordningen grundlagsskyddade meddelarskyddet, har varit uppe till diskussion efter det att propositionen har lagts fram. Det ska sägas att regeringen har förbättrat sig på den här punkten. Man har skapat ett skydd för massmedieredaktioner, men man lyckas inte komma ända fram. Självfallet ska inte kriminella organisationer kunna skapa en liten tidning för att slippa undan avlyssning med hänvisning till att deras lokal är en redaktion. Propositionen uppnår det kravet, men samtidigt öppnas en möjlighet för avlyssning av redaktioner som skulle kunna drabba seriösa massmedier och därmed den grundlagsskyddade meddelarfriheten. Även på den punken måste rättssäkerheten klaras av. Vi har diskuterat den förbättrade parlamentariska kontrollen många gånger i den här kammaren. Jag kan upprepa vad jag tidigare har sagt: Den årliga skrivelse som vi har i dag, som kommer till riksdagen från regeringen, ger oss inte någon som helst reell möjlighet att bedöma om tvångsmedlen har använts på ett riktigt sätt. Vi tycks nu vara överens om att det behövs en förbättrad parlamentarisk kontroll, men ändå finns det inget konkret förslag att ta ställning till i dag. Regeringen skriver i propositionen att det inom kort ska presenteras hur den förstärkta granskningen ska utformas. Vi väntar på det. Även detta är fel ordning. Den förstärkta parlamentariska kontrollen måste finnas på plats senast samtidigt som vi antar en lag om buggning. Den fjärde punkten är Integritetsskyddskommitténs arbete. Kommittén tillsattes 2004 och i mars 2007, det vill säga nästa år, ska den redovisa sitt arbete. Det har funnits olika uppfattningar om huruvida Integritetsskyddskommittén bör yttra sig om lagförslaget eller inte, men jag kan konstatera att Lagrådet i sitt svar säger: "I dess uppdrag ingår otvetydigt att kontrollera om tvångsmedel av den typ som nu föreslås lever upp till det integritetsskydd som kan krävas." Från Centerpartiets sida menar vi att det skulle vara klart olämpligt att införa ny, historiskt integritetskränkande lagstiftning samtidigt som Integritetsskyddskommitténs arbete pågår. Vi anser att riksdagen måste lyssna på Integritetsskyddskommittén innan vi fattar beslut om buggning. Det är inte heller enbart vi i Centerpartiet och kristdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som tycker att vi bör avvakta. I konstitutionsutskottet har samtliga ledamöter enigt uttalat att det är en besvärande brist att underrättelseskyldigheten och den förbättrade parlamentariska kontrollen inte är på plats när buggningen föreslås träda i kraft. Man säger också från konstitutionsutskottet: "En fråga som aktualiseras är därför om brådskan med att införa tvångsmedlet hemlig rumsavlyssning är så stor att inte en lösning av de nämnda frågorna kan avvaktas. Konstitutionsutskottet noterar i denna del också att Lagrådet, liksom många remissinstanser, har pekat på Integritetsskyddskommitténs arbete och den belysning av integritetsaspekterna som detta arbete kan förväntas ge." Detta säger alltså inte bara centerpartister, miljöpartister, vänsterpartister och kristdemokrater utan även moderater, folkpartister och justitieminister Thomas Bodströms egna partikamrater i det socialdemokratiska partiet. Fru talman! Utifrån alla dessa argument har vi i Centerpartiet kommit fram till att vi inte kan bifalla regeringens proposition om hemlig avlyssning trots att vi egentligen vill införa buggning. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 om avslag på propositionen. Med tanke på att hemlig rumsavlyssning ingår i det som alla medborgare ska vara skyddade mot enligt grundlagen - regeringsformens 2 kap. 6 § - så blir alltså minoritetsbordläggningsreglerna i regeringsformen 2 kap. 12 § tillämpliga. Det är ingen självklarhet att denna möjlighet till minoritetsbordläggning skulle användas, men från Centerpartiets sida menar vi att det finns så mycket vi kan vinna i rättssäkerhet och skydd av personlig integritet genom ett års bordläggning att vi lämnat in ett yrkande om minoritetsbordläggning. Skulle vårt första avslagsyrkande falla så kommer Centerpartiet därför att rösta för en minoritetsbordläggning. I detta anförande instämde Kerstin Lundgren (c).

Fru talman! Det här förslaget till lagstiftning skapar förmodligen inte ett bättre samhälle. Samtidigt försämras samhället på grund av en organiserad brottslighet. Vi måste från samhällets sida möta denna organiserade brottslighet. I början när man förde diskussioner om den här typen av lagstiftning var det terrorism som var modeordet. Nu handlar det om grov organiserad brottslighet. Vi kan inte förneka att allt detta finns och att det måste bemötas, men inte till vilket pris som helst. Det förslag som föreligger är enligt Miljöpartiets uppfattning ofullständigt. Det saknar det nödvändiga skyddsnät som behövs om man ska införa så integritetskränkande lagstiftning som inte enbart riktar sig mot den grova brottsligheten. Den för också med sig en överhörning av människor som inte är misstänkta för något brott alls. De första förslagen från år 2000, då man kritiserade det här, har gett sex års möjlighet att införa precis de integritetsskyddsåtgärder som efterlyses. Det har man inte gjort. Därför är det lite svårt att försöka anta det här förslaget, när man ändå inte har kommit med annat än löften om att man i framtiden ska införa skydds- och kontrollåtgärderna, ökad parlamentarisk kontroll, meddelarskydd och möjlighet till ersättningar för kränkning. Jag vill se detta på bordet först. Därför kommer också vi från Miljöpartiets sida att rösta för en minoritetsbordläggning av frågan. Då får vi ytterligare ett år på oss, och justitieministern får möjligheter att ta fram ett förslag som tillgodoser det skydd av mänsklig integritet som vi efterlyser. Som nämnts från talarstolen tidigare har lagförslaget kritiserats mycket skarpt av konstitutionsutskottet och av Lagrådet. Det är ovanligt tydlig kritik, och man hävdar att det kan ifrågasättas om detta uppfyller rimliga krav på rättssäkerhet och om det överensstämmer med Europakonventionen. Jag tycker att det är så starka ord att man verkligen borde agera för att lösa problemen och möta det här. Men det är valår i år. Med beslutsamhetens friska rodnad på sina kinder rusar Johan Pehrson över till Rosenbad och är med och stöttar den här starkt integritetskränkande lagstiftningen i sann liberal anda. Jag har svårt att se detta och att få det att gå ihop riktigt. Jag sätter inte så stort hopp till att få se eftertankens kranka blekhet hos Johan Pehrson, för eftertanken finns inte. Det är eftertanken som jag tycker att vi ska tänka i förväg, och det är därför vi från Miljöpartiets sida säger nej till förslaget om buggning. I övrigt har argumenten framlagts från de andra ledamöterna, och argumentationen är så tydlig att jag inte ska upprepa den.

Fru talman! Jag ska inte gå in på vem som har sprungit till vem. Men det fungerar ju så att Leif Björnlods parti och Vänsterpartiet i praktiken utgör vice justitieministrar i dagens regering. Det är ni som har tjänstemän där och det är ni som har regelbundna möten i den så kallade svampen. Leif Björnlod måste ju må fysiskt illa av att ta sig till riksdagen och vara med och se att hans regering - den regering som han stöder och där han har haft tjänstemän anställda - levererar de här förslagen. Jag tycker att jag som ordförande i den fantastiska justitieutskottet i Sveriges riksdag har ett ansvar för att se till att vi får så bra lagstiftning på plats som möjligt. Min uppfattning är självfallet att vi hade fått ännu bättre lagstiftningsprodukter under hela den här mandatperioden, inklusive den här, om alliansen hade fått bestämma och utforma de här förslagen. I alliansen finns det rätt mycket större enighet än vad det finns i vänsterkartellen "svampen". Jag hoppas att jag inte bär någon rodnad eller någon annan ansiktsfärg än den som man har när man går till riksdagen varje dag och försöker göra Sverige till ett ännu bättre land att leva i. Det finns en stor utmaning utanför det här huset. Det är att möta den fruktansvärda verklighet som många människor lever i. Då krävs det bättre polisorganisation, men det krävs också att polisen har effektiva verktyg. Leif Björnlod säger att det kommer att bli sämre i samhället av detta. Det finns en otroligt föraktfull syn på svenska poliser, åklagare och domare, att det skulle vara något fel på dem. Alla dessa tre ska vara inblandade i ett beslut om buggning. Dessutom ska det finnas ett offentligt ombud, och de tillhör i regel Advokatsamfundet, eller har i alla fall gjort det. Leif Björnlod litar inte på detta. Det är ingen rättssäkerhet. Vad är det för syn på rättsstaten som Miljöpartiet sprider?

Fru talman! Vi är överens. Vi har gjort ett avtal på 121 punkter, och det avtalet håller vi. Vi är inte överens på den här punkten därför att vi vill skydda den integritet som är hotad från den organiserade brottsligheten och som också hotas av en alldeles för skärpt lagstiftning. Jag vet inte om jag kan se enigheten i alliansen i den här frågan med tanke på att Johan Linander yrkar på bordläggning. Jag tror att Johan Linander är ganska ensam på den borgerliga sidan om att driva den här frågan. Där kan jag verkligen inte se någon enighet. Jag kan dessutom nämna att de tjänstemän som vi har på Justitiedepartementet inte har gått med på den här biten. Det är dessutom jag som politiker som fattar det beslutet. Johan Pehrson talar om bra lagstiftningsprodukter, och där är vi överens. Men jag har den bestämda uppfattningen att min uppfattning om vad som är bra lagstiftning är något bättre än Johan Pehrsons uppfattning.

Fru talman! Jag är väldigt glad att vi har samma uppfattning i just den frågan, nämligen att du tycker annorlunda. Det är ett väldigt tydligt besked till väljarna när de ska göra sitt val i höst. Den här frågan har varit föremål för diskussion i 20 års tid. Det beror rimligen på att den är svår. Den är jobbig att ta för det innebär att man ska lösa ut målkonflikter mellan integritet, rättssäkerhet och rättstrygghet, det vill säga att brott ska klaras upp och att vi har ett svar till de människor som plågas just nu. Det handlar om människoliv som skördas i den organiserade brottslighetens totalkonfrontation eller i dess spår. Du måste ha ett svar på det, och du har ju inget svar. Du vill säga nej till det här. 20 år har gått. Vi har haft ett förslag. Efter det har vi infört en reglering av överskottsinformationen. Det har införts offentliga ombud. Det har varit bra. Sedan har man jämfört med det förslag som skickades till Lagrådet och levererat flera ytterligare förstärkningar. Men sanningen är den, Leif Björnlod, att man kan hitta på tio ytterligare åtgärder som skulle vara ännu mer rättssäkra och som skulle vara ännu bättre. Man kan tänka sig en medborgarpanel i alla polisrum där avlyssningen sköts. Man kan tänka sig medborgare som medföljer varje operation när man ska sätta in en bugg i en bil eller ett hotellrum där man tror att några människor ska mördas. Det kan man också kräva. Det kommer Miljöpartiet kanske att kräva när vi har gjort de här ytterligare förändringarna. I propositionen framgår det att det kommer att införas informationsskyldighet i efterhand, och det tycker jag är jättebra. Jag är glad för det. Det har Folkpartiet krävt. Men tvivla inte på att vi kommer att se till att vi dessutom kommer att ha en nämnd för insyn på plats där jag hoppas att det finns företrädare för Miljöpartiet som kan medverka och ta ett stort ansvar för bekämpandet av den grova organiserade brottsligheten i vårt land. Det handlar om att se till att svensk polis har verktyg som åklagare kan medverka till att besluta om och där själva beslutet fattas i domstol med offentliga ombud. Jag hoppas att man litar på detta. Sprid inte bilden av att vi har människor i rättsväsendet i dag som har som syfte att kränka andra människor. De har ett helt annat uppdrag, och det är göra ett tryggare och bättre Sverige.

Fru talman! Nej, jag tänker inte sprida den uppfattningen. Det är nämligen inte min uppfattning. Men Johan Pehrson har en eminent förmåga att se vad jag tänker. Jag tycker att det är mycket bättre att jag lägger fram mina synpunkter och åsikter än att Johan Pehrson försöker göra det, för det brukar ofta bli felaktigt. Däremot vill jag påstå att om man har hållit på i 20 år för att försöka lösa den här frågan och även använt sig av buggning utan att det har funnits någon lagreglering, tycker jag att man under de här 20 åren borde ha tänkt över de andra frågorna. Jag tycker att man redan borde ha lagstiftat om och infört den här parlamentariska kontrollen. Jag tycker att det är ganska dåligt att man inte har former för upplysningsskyldigheten och ser vilka regelverk som ska finnas där. Sedan finns det en liten detalj till. Jag tror nämligen att med ett sådant här generellt kontrollsamhälle med avlyssning kommer den organiserade brottsligheten i väldigt stor utsträckning att undvika detta med teknisk utveckling. De kommer naturligtvis att misstänka att de förmodligen är buggade och då kan de inte prata. De går någon annanstans och pratar. De finner andra vägar. Kvar blir de människor som inte har begått några brott. Den här avlyssningen ska ju kunna gälla även människor som inte är misstänkta för brott. De människor som inte har något skäl att tro sig vara avlyssnade kan inte bygga upp något skyddsnät. Tyvärr kommer förmodligen den organiserade brottsligheten att försöka undvika avlyssningen och buggningen genom den teknik som finns med störningsapparatur och informationer på annat sätt. Jag ser inte att detta är en riktigt verksam metod. Men likafullt inser jag att polisen kommer att behöva avancerade metoder för att bemöta den avancerade brottsligheten, men vi kan inte slänga ut barnet med badvattnet. Den enskilde medborgaren, den oskyldige, måste skyddas.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag kan konstatera att en majoritet av ledamöterna ställer sig bakom betänkandet i utskottet. Nu verkar inte det räcka eftersom en minoritet kommer att begära bordläggning. Att förslaget om hemlig rumsavlyssning är en inskränkning av de medborgerliga fri- och rättigheterna torde väl ingen tycka något annat om. Däremot kan man fråga sig om det kommer att framkomma något mer i denna fråga som inte har belysts tidigare. Tidigare talare har varit inne på att frågan har varit aktuell under ganska många år. Redan 1966 års integritetsskyddskommitté berörde frågan. Därefter har den också förekommit i ett antal kommissioner och kommittéer. Frågan om tillåtelse av hemlig rumsavlyssning har alltid varit en fråga om hotbilden och om fördelarna klart överväger nackdelarna. Jag är inte den första i dag att säga att det är en svår fråga som kräver mycket eftertänksamhet, men samtidigt kan vi inte avvakta i årtionden. Det är statens skyldighet att stärka tryggheten för sina medborgare och bekämpa brottsligheten. Det är viktigt att vi vågar flytta fram positionerna för brottsbekämpningen när vi ser att omvärlden förändras. Det kan inte få vara så att brottsligheten utvecklar metoder för att bli allt effektivare, medan polisen hänvisas till befintlig utrustning och lagstiftning. Det förlorar både den enskilde medborgaren och förtroendet för rättsväsendet på. Polis, åklagare och utredningar har uttryckt ett påtagligt allt större behov av nya verktyg för att bekämpa den allra grövsta brottsligheten. Redan för 25 år sedan uttalades att hemlig rumsavlyssning skulle vara till gagn för att komma åt narkotikabrottsligheten. Den hotbilden har knappast blivit mindre. Sedan dess har det tillkommit en utökad hotbild med grov organiserad mc-relaterad brottslighet, högerextremism, terrorism, ligor som ägnar sig åt människorov, systemhotande brottslighet med hot mot vittnen och åklagare, narkotikahandel och grova rån mot värdetransporter. Detta står klart uttryckt i regeringens proposition. I det senaste numret av tidningen Svensk Polis kan vi läsa att den biträdande rikspolischefen Peter Tjäder menar att den organiserade brottsligheten ökar i både styrka och komplexitet. Bara när det gäller kriminella mc-gäng ser man en ökning från fyra enstaka grupperingar för tio år sedan till 46 stycken i dag. I den narkotikapolitiska samordnarens slutrapport för verksamheten 2002-2005 kan man läsa följande: "Den organiserade brottsligheten har etablerat sig i Sverige. Förutom inhemska kriminella grupperingar finns nu kriminella organisationer/nätverk främst från baltstaterna, Polen och Balkan. Den organiserade brottsligheten har blivit alltmer 'multikriminell', dvs. man är verksam inom flera olika brottsområden och skiftar mellan dessa, beroende på vilket område som för tillfället ger högsta vinsten i förhållande till den upplevda risken." Hotbilden är enligt min mening klar. Den grova brottsligheten har vunnit mark geografiskt, i omfång, metodmässigt och i fråga om teknisk kompetens. När det gäller effektiviteten av hemlig rumsavlyssning är det av naturliga skäl svårt att uttala sig om metodens framtida resultat. I regeringens proposition nämns ett antal exempel på tillfällen där både säkerhetspolisen och den öppna polisen skulle ha kunnat använda sig av hemlig rumsavlyssning och fått fram avgörande uppgifter, och man pekar på konkreta situationer där hemlig rumsavlyssning skulle ha större framgång än dagens verktyg. Det naturliga vore kanske att jämföra med andra länder som i dag har hemlig rumsavlyssning som metod för att utröna effektiviteten. I andra länder, bland annat Danmark och Storbritannien, har det framkommit att hemlig rumsavlyssning är ett effektivt tvångsmedel. Fru talman! Då återstår till sist frågan: Är det försvarbart att införa detta nya tvångsmedel med hänsyn till skyddet för den enskilda människans integritet? Det är inte endast den förändrade omvärlden och de nya hotbilderna som ska ligga till grund för behovet av hemlig rumsavlyssning. Även integritetsfrågor och rättssäkerhetsfrågor måste vägas in vid en bedömning av införande av nya tvångsmedel. Särskilt viktigt blir det vid hemlig rumsavlyssning som av sin art är mera integritetskränkande än andra. Då krävs det att vi argumenterar för de förutsättningar som krävs för att använda hemlig rumsavlyssning och för de rättssäkerhetsgarantier som omgärdar användandet. För det första är det viktigt att säga att hemlig rumsavlyssning inte kommer att vara ett utredningsverktyg som används vid annat än ett mycket begränsat antal fall då det gäller den allra grövsta brottsligheten och där det även finns starka restriktioner om hur verktyget används. Enligt förslaget rör det förundersökning vid brott som har ett minimistraff om fängelse i minst fyra år eller vissa andra allvarliga brott vars straffvärde kan antas överstiga fyra års fängelse. Exempel på sådana brott är grovt narkotikabrott, grov narkotikasmuggling och människohandel. Vidare gäller att hemlig rumsavlyssning endast ska få avse en plats där det finns särskild anledning att anta att en misstänkt kommer att uppehålla sig. När det gäller andra stadigvarande bostäder än den misstänktes egen bostad krävs det synnerlig anledning för att avlyssna. Dessutom införs ett absolut förbud mot att avlyssna vissa platser, till exempel som tidigare har anförts här i talarstolen advokatkontor, läkarmottagning samt biktstol. Det innebär bland annat att samtal mellan försvarare och misstänkt, misstänkt i bikt och enskild själavård samt samtal där någon som talar inte får avslöja sin källa enligt tryckfrihetsordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen inte ska få avlyssnas. En journalist får aldrig avlyssnas när denne talar med en källa. En redaktion får inte heller avlyssnas om där finns en journalist som är misstänkt för ett grovt brott. Det enda tillfälle då det enligt förslaget ska kunna vara möjligt att avlyssna en redaktion är om det finns synnerlig anledning att anta att platsen används för att begå sådana brott som kan ligga till grund för hemlig rumsavlyssning. För det andra innehåller förslaget flera rättssäkerhetsgarantier. Bland annat ska det för användning av hemlig rumsavlyssning krävas att allmän domstol lämnar tillstånd till åtgärden. Vidare ska offentliga ombud delta i sådana tillståndsärenden. Tiden för tillstånd ska inte få överstiga en månad åt gången. Tillstånd till hemlig rumsavlyssning ska få lämnas endast om det är av synnerlig vikt för utredningen samt om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär. Enligt proportionalitetsprincipen ska det även ske en bedömning om mindre ingripande åtgärder kan ske för att uppnå samma syfte. Det införs en särskild reglering för användning av överskottsinformation. Det ska även sägas att både säkerhetspolisen och den öppna polisen står under tillsyn av JO. Vidare finns det ett tjänstemannaansvar där den som gör sig skyldig till felaktigheter kan träffas av straffansvar. För det tredje kommer möjligheten till hemlig rumsavlyssning att införas genom en särskild, tidsbegränsad lag under tre år. En utvärdering av lagens tillämpning kommer sedan att utgöra ytterligare underlag för om det finns skäl att permanenta lagen. För det fjärde ska det inom kort tillsättas en utredning som har till uppgift att så snabbt som möjligt presentera ett förslag till lagstiftning om underrättelseskyldighet vid användning av hemlig rumsavlyssning och annan hemlig tvångsmedelsanvändning. Utredningen kommer också att se över om systemet med offentliga ombud behöver förstärkas. För det femte kommer regeringen att presentera en förstärkt parlamentarisk kontroll av tvångsmedelsanvändningen. Den granskning som ska ske syftar till att säkerställa att tvångsmedel och överskottsinformation används i enlighet med gällande författningar. I denna granskning kommer även hemlig rumsavlyssning att ingå. Slutligen, fru talman, visar de uppgifter som har framkommit i regeringens proposition och i detta utskottsbetänkande att det finns ett påtagligt behov av att kunna använda sig av hemlig rumsavlyssning för mycket allvarlig brottslighet. Den utformning som reglerna har fått i förslaget till lagstiftning är enligt utskottets och Socialdemokraternas mening tillräckliga för att rättssäkerhetsgarantier säkerställs och för att intrånget i enskildas privatliv begränsas i tillräcklig utsträckning, något som kommer att förbättras ytterligare genom information i efterhand för dem som blivit utsatta och den förstärkning av den parlamentariska kontrollen som planeras. Det förvånar mig lite att allianspartier som Centern och Kristdemokraterna när det verkligen gäller avstår från möjligheten att bekämpa den verkligt grova brottsligheten, särskilt som man gärna betonar rättsväsendets reträtt med socialdemokratisk rättspolitik. Den mörka bild av brottslighetens utbredning i Sverige som alltsomoftast används i retoriken motsvaras knappast av handlingskraft från dessa partier. Integritetsskyddskommittén, som har angetts som skäl för att avslå, har inte som uppdrag att uttala sig om pågående lagstiftningsarbete eller att uttala sig om varje enskilt område. Jag har svårt att se framför mig att Integritetsskyddskommittén kommer att ha en samlad bild av avvägning av hotbilder, polisiära behov och integritetsskydd. Grov brottslighet drabbar vanliga människor och redan utsatta människor. Grov brottslighet kränker många gånger all tänkbar integritet och efterlämnar spår som aldrig går bort. Därför är det viktigt att bekämpa den grova kriminaliteten med effektiva metoder. Därför säger vi socialdemokrater ja till hemlig rumsavlyssning. Jag yrkar än en gång bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. I detta anförande instämde Kerstin Andersson, Christer Erlandsson, Helena Frisk, Britta Lejon, Elisebeht Markström och Göran Norlander (alla s).

Fru talman! Margareta Persson inledde sitt anförande med ett djupt beklagande av att minoritetsbordläggning förmodligen kommer att användas i dag - för första gången på mycket länge, om jag förstått det hela rätt, kanske på över tio år. Det gör mig något förvånad. Jag måste ställa frågan om Margareta Persson tycker att reglerna i regeringsformens 2 kap. 12 § om minoritetsbordläggning är felaktiga eller att vi av någon annan anledning inte borde använda dem. I så fall skulle jag vilja höra om Socialdemokraterna tänker ta något initiativ för att ändra grundlagen så att möjligheten till minoritetsbordläggning försvinner. Jag skulle också vilja fråga på vilket sätt majoriteten i justitieutskottet har tagit intryck av konstitutionsutskottets yttrande. Konstitutionsutskottet hade ju ett mycket kritiskt yttrande till justitieutskottet. Man säger att det är en besvärande brist att underrättelseskyldigheten och den förbättrade parlamentariska kontrollen inte är på plats när reglerna om buggningen föreslås träda i kraft. Det ifrågasätts också om det är så bråttom med buggning att man inte kan avvakta med dessa viktiga frågor. Justitieutskottet lämnade propositionen till konstitutionsutskottet för att man ville ha ett yttrande. Det måste väl finnas en tanke med att noga läsa och ta intryck av yttrandet. På vilket sätt har majoriteten i justitieutskottet tagit intryck av konstitutionsutskottets yttrande?

Fru talman! Självklart tycker jag att minoriteten ska ha rätt att begära bordläggning. Det tycker jag inte alls är fel. Jag tycker dock att så mycket kring själva förslaget är klarlagt i propositionen, att underrättelseskyldigheten snart kommer att vara på plats, att jag inte tycker att vi behöver avvakta Integritetsskyddskommittén för att ta till oss förslaget. Dessutom kommer tvångsmedelsnämnden, eller vad vi nu kommer att kalla den, också att snart vara på plats. Jag tycker alltså att vi tagit till oss det som krävs och som finns beskrivet i betänkandet och även i propositionen. Det är klart att vi ska lyssna. Vi lyssnar naturligtvis på de synpunkter som framkommer från konstitutionsutskottet, men att lyssna innebär ju inte alltid att man också kommer att göra precis det som någon yttrat sig över. Vi tycker att propositionen i tillräcklig omfattning tagit sig an, beaktat, de synpunkter som framkommit.

Fru talman! Det var intressant att höra. Justitieutskottet skickade alltså propositionen till KU för yttrande för att man ville ha rätt svar. Men när svaret är fel är man inte beredd att ta intryck och göra några förändringar. Det är uppenbart att Margareta Persson och jag har olika syn på om Integritetsskyddskommitténs arbete är att se till helheten i integritetsskyddet eller inte. Därför känns det skönt för mig att kunna luta mig mot Lagrådet, som säger - jag upprepar det - att i dess uppdrag ingår otvetydigt att kontrollera om tvångsmedel av den typ som nu föreslås lever upp till det integritetsskydd som kan krävas. Visst, man kan ha olika uppfattning om Integritetsskyddskommittén. Jag har full respekt för att Socialdemokraterna och Margareta Persson inte vill lyssna på Integritetsskyddskommittén innan beslut fattas. Jag får också mer och mer bekräftat att det kommer att läggas fram ett förslag, att en ny och förbättrad parlamentarisk kontroll snart ska vara på plats. Det är olyckligt att det finns så många "kommer att" och "snart". Det hade varit mycket bättre om vi haft den på plats samtidigt. Vi är verkligen överens om behovet av buggning, och vi är också överens om att det ska införas på ett tillräckligt rättssäkert sätt och med tillräckligt skydd av den personliga integriteten. Men tyvärr känns det som att den socialdemokratiska regeringen inte haft förmåga att lägga fram en proposition som faktiskt uppfyller de krav som måste ställas på rättssäkerhet och skydd av personlig integritet.

Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att det kommer att vara på plats inom kort. Jag har sådan information att jag vet att det kommer. Man behöver ju inte misstro den socialdemokratiska regeringen i alla frågor och tro att den, när den utställer ett löfte, inte kommer att genomföra det. När det gäller Integritetsskyddskommittén ska den endast lämna förslag på eventuella generella bestämmelser. Den kan även lämna förslag som kanske handlar om regeringsformens bestämmelser. Det brukar ju vara så att en utredning lägger fast ett betänkande som därefter ska ut på remiss. Sedan ska remissvaren beaktas och det hela beredas. Därför kan det dröja lite längre än vad Johan Linander tänker sig - det är inte bara att avvakta. Nu har Johan Linander inte någon ytterligare replik, men jag undrar ändå lite grann om det bara är Integritetsskyddskommitténs betänkande man från Centerns sida tänker avvakta, alltså utan att tänka på förslagen.

Fru talman! Margareta Persson kritiserade alliansen för den mörka bild som vi anses utmåla i retoriken, och därav förstår jag att Margareta Persson själv endast redovisar fakta. Vi fick i inledningsanförandet höra att vi gått från 4 till 46 extrema grupperingar. Den organiserade brottsligheten har etablerat sig i Sverige, och den grova brottsligheten har vunnit mark. Eftersom detta inte var något retoriskt grepp från Margareta Perssons sida måste jag säga att det är en mycket skrämmande verklighetsbild som målas upp och ett kraftfullt underkännande av den förda kriminalpolitiken. Det är väl tveksamt om den här propositionen radikalt ändrar på den saken. Margareta Persson nämnde den stärkta parlamentariska kontrollen, och det var den jag tänkte fråga om. Det finns också med i betänkandet. Man säger att man inom kort kommer att presentera ett förslag till hur riksdagens insyn vad gäller användandet av hemliga tvångsmedel ska se ut. Jag undrar om vi kan få besked om vad "inom kort" innebär. Är det när ministern äntrar talarstolen eller är det under sommaren eller blir det någon gång senare? Vad är beskedet? När sätter vi ned foten beträffande hur riksdagen bättre ska kunna kontrollera användningen av de hemliga tvångsmedlen?

Fru talman! Ja, det är en mörk bild jag målar upp, och det är en bild som från talarstolen också ges från alliansens sida. Ni brukar dessutom ge en ännu mörkare bild av den förda kriminalpolitiken, och den kan jag inte ställa upp på. Vi försöker steg för steg förbättra metoder och andra åtgärder, såsom hemliga tvångsmedel, för att kunna bekämpa den allvarliga brottsligheten. När det gäller kommittén eller nämnden, eller vad vi ska kalla den, kommer den att presenteras inom kort. Kanske kommer justitieministern att beröra det närmare. Beatrice Ask sade i sitt huvudanförande att riksdagen i framtiden inte kommer att få någon information i form av en skrivelse. Så är inte fallet. Den kommer fortsättningsvis. Den kommer att förbättras och fördjupas, och samtliga riksdagens ledamöter kommer att få ta del av den granskning som görs av hur de hemliga tvångsmedlen använts.

Fru talman! Det var ju roligt att lite grann få se bakom skynket vad som är på gång. Innebär det som Margareta Persson säger beträffande nämnden att regeringen och Socialdemokraterna är beredda att köpa det grovt kritiserade förslag som fanns med i den utredning om hemliga tvångsmedel under stärkt parlamentarisk kontroll som presenterades, eller är det någon ny variant som vi får se? Kan man också få en kommentar till om det är rimligt att regeringen ska stå för granskningen av de verktyg som den själv beslutar om? Är det inte rimligt att riksdagen i sin granskningsfunktion har ansvaret för det arbetet?

Fru talman! Exakt hur nämnden kommer att se ut kan jag inte uttala mig om nu, men den kommer att ha en bred parlamentarisk representation, det vill säga att partier representerade i riksdagen kommer att ingå i den. Därmed har man också insyn i och kontroll över hur dessa tvångsmedel kommer att användas. Man ska kanske också kunna se på pågående ärenden och så småningom även kunna lämna förslag till regeringen, om man nu tycker att det inte fungerar så som det var tänkt. Den kontrollen kommer alltså att finnas, och den kommer att ha en bred parlamentarisk representation.

Fru talman! 90 % av svenska folket anser att vi bör införa buggning. 70 % av dem som röstar på Vänsterpartiet vill också införa buggning. Det finns nog få förslag som diskuterats under den här våren som har så djup demokratisk förankring hos det svenska folket som möjligheten att införa buggning. Därför är det mycket glädjande att vi under nästa år kommer att få den möjligheten. Det är inte konstigt att människor har den uppfattningen, att det finns en närmast total uppslutning bland allmänheten. Människor blir upprörda när andra människor på de grövsta sätt kränker helt oskyldiga individer, när de våldtar, utpressar, mördar andra människor. Det är därför detta har så starkt stöd. Det är också precis därför vi vill ge polis och åklagare den här möjligheten - ingenting annat än för att bekämpa dessa grova brott, att stoppa de här människorna. Och det finns ett starkt behov, även i Sverige - på samma sätt som det fanns i Danmark när det infördes, i Norge och i Finland. Samtliga experter och instanser som kan det här - polisen, Säkerhetspolisen och andra delar inom rättsväsendet - har varit djupt involverade i detta med den kunskap de har, och de har otvetydigt sagt att detta är ett nödvändigt komplement för att kunna bekämpa den grova brottsligheten. Det är på de grunderna vi nu ser ett klart och tydligt behov av att ha detta även i Sverige. Vi ska inte ha det därför att det finns i nästan alla andra länder - som verkligheten är - utan därför att vi behöver det även i Sverige. Då säger man att detta strider mot den personliga integriteten, att det strider mot rättssäkerheten och att det är för repressivt. Ja, det är just en fråga om integritet. Det är precis det som är skälet till att vi inför detta. Men frågan om integritet får inte bara röra dem som begår grova brott. Det är klart att vi hela tiden ska arbeta för att förbättra den personliga integriteten på alla möjliga områden, men när vi talar om den personliga integriteten får det inte bara handla om dem som utnyttjar unga kvinnor som kidnappas från Moldavien. Det måste handla om just de här tjejerna också. Det är deras integritet vi också måste respektera. Det är deras integritet som kränks om inte polis och åklagare får tillräckliga hjälpmedel. Det är deras integritet vi tycker att det är så mycket värt att arbeta för. Den glöms väldigt lätt bort i debatten av dem som kritiserar denna typ av förslag. Det är en nästan rörande omtanke om den lilla grupp som begår grova brott, och man glömmer helt bort den grupp som utsätts för grova brott, trots att det är det mest integritetskränkande vi kan tänka oss. Sedan är det så att människor som begår grova brott vill vi kränka integriteten för. Det handlar inte bara om att vi vill använda avlyssning mot dem; vi vill att människor som begår grova brott ska vara inlåsta i flera, flera år. Det om något är väl en integritetskränkning. Nog är det alltså syftet med detta. Däremot ska vi ha en hög rättssäkerhet, och det har vi i Sverige. Jag tror inte att det finns något land i hela EU som ständigt driver rättssäkerhetsfrågor som Sverige. Men det får inte ske så in absurdum att vi inte kan genomföra saker bara för att vi ständigt förbättrar rättssäkerheten, vilket vi gör, utan vi ska fortsätta att driva detta arbete parallellt. Inte heller är det väl sämre rättssäkerhet att stärka bevisningen i en förundersökning så att personer som har gjort sig skyldiga till brott också kan ställas till ansvar för dem, men också så att oskyldiga människor på ett tidigare stadium kan frias och tas bort från förundersökningen. Det är faktiskt precis vad det här handlar om: att säkra bevisningen så att det bara är de personer som är skyldiga till brott som också ska stå till ansvar. Hur kan det på något sätt äventyra rättssäkerheten? Det är faktiskt precis tvärtom. När det gäller om detta är repressivt eller inte tycker jag inte att det är repressivt att just stärka bevisningen. Det är ingenting som jag är en varm anhängare av. Det kanske andra är, men jag anser inte att det är repressivt att se till att människor som begår grova brott också får stå till ansvar för dem. Vi har gjort många saker, som sagt. I varje enskilt lagförslag - det vill jag först säga - finns det alltid finns en rättssäkerhetsaspekt och en avvägning mot den personliga integriteten. Det är också därför som denna typ av hjälpmedel inte får användas i mindre allvarliga brott, trots att det naturligtvis skulle hjälpa till att klara upp stölder och andra typer av brott. Där är avvägningen fel. Detta finns alltså alltid med. Men när det handlar om just de grövsta brotten som kidnappningar, människohandel och grova narkotikabrott drabbar de så många oskyldiga människor att detta väger över. Det handlar heller inte bara, som några tycks tro, om något slags mc-klubbar som vanliga människor inte bryr sig om. Det handlar om att när en 17-årig flicka eller pojke köper narkotika i Stockholm, Göteborg, Malmö, Åmål, Norrköping, Örnsköldsvik, Luleå eller Boden så är det slutresultatet av grov organiserad brottslighet, och det är den som vi vill bekämpa. Det är deras integritet och deras liv vi värnar om, och det ska vi fortsätta att göra. Men vi ska också fortsätta arbetet med att stärka rättssäkerhetskontrollen. Det har vi alltså gjort. Vi har reglerat det som gäller överskottsinformation så att man inte bakvägen ska kunna använda sig av detta för en annan typ av brott. Det var en väldigt viktig korrigering jämfört med tidigare förslag. Vi har infört offentliga ombud - också det någonting väldigt viktigt - och ska nu ytterligare arbeta för att kunna förbättra deras inslag i systemet. Vi har också sett till att arbetet med att förstärka den parlamentariska kontrollen ska bli bättre, för en sådan måste finnas. När redskapen ökar måste kontrollen öka. Vi ska inte gå på utredningens förslag, utan vi ska stärka med en särskild myndighet. Dessutom - det vill jag också säga - ska skrivelsen till riksdagen förbättras. Vi ska göra båda de sakerna. Därutöver ska vi se till att människor i så stor utsträckning som möjligt får information om detta i efterskott. Det är ingenting som man egentligen behöver vänta på det här förslaget för. Det är klart att de kan få informationen i efterskott. I andra länder som har detta system innebär det att man omedelbart efter det att en telefonavlyssning eller en buggning är avslutad ska kunna få information. Det här arbetet kommer att fortsätta. Det kommer att fortsätta även nästa år. Om vi diskuterar andra lagförslag nästa år kommer vi att ha andra rättssäkerhetsfrågor. Att stanna upp arbetet med att ge polis och åklagare möjligheter skulle innebära att rättssäkerhetsarbetet var det som satte stopp för att kunna rädda oskyldiga människor. Det känns alltså väldigt bra att det trots allt finns en sådan stor uppslutning. Flera partier här säger att de är för. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har alltid sagt att de är emot. Jag har respekt för det. De kommer garanterat att nästa år hänvisa till någon annan rättssäkerhetsaspekt. Jag har full respekt för att man kan vara emot buggning. Jag tycker att det kanske skulle vara lite ärligare att säga precis det: Ni är emot detta, och det handlar inte om att det ska träda i kraft nästa år i stället för i år. Men det är väl bra att det gör det. Det tycker jag är utmärkt. Det kunde träda i kraft nu till halvårsskiftet. Jag tycker att det är viktigt att alla kan konstatera att den socialdemokratiska regeringen har gjort det möjligt att kunna använda buggning redan från den 1 juli. Om nu riksdagen vill vänta med något har jag inga synpunkter på det principiellt - det ska riksdagen själv fatta beslut om - men jag tycker att det är viktigt att markera att den socialdemokratiska regeringen, i samarbete med Folkpartiet och Moderaterna, har gjort det möjligt att detta ska kunna träda i kraft. Nu väljer riksdagen att det ska träda i kraft nästa år. Vi ska inte överdriva betydelsen av det. Buggning skulle användas i kanske ett 40-tal fall om året. Det är klart att några oskyldiga människor kommer att få lida av den här förhalningen, det här friåret, men vi ska inte överdriva betydelsen av ett år. Jag har alltså inga direkta synpunkter på det. Det jag dock vänder mig emot är när bland annat Centern här anför skäl som man inte har anfört tidigare. Ni har ju motionerat om buggning, Johan Linander. Nu nämner du saker som information efteråt, parlamentarisk nämnd och integritetskommitté. Integritetskommittén tillsattes ju 2004, och du skriver under en motion om buggning 2005. Den här lagrådsremissen lades fram i början av februari, och du sitter på en presskonferens den 22 februari. Inte ett ord av det du talar om här sade du då. Förstår du inte att du riskerar att stämplas som hycklare? Vi har följt det här. Vi har sett vad du har sagt. Här har jag din motion! Det står ingenting om någon integritetsutredning där. Faktum är, Johan Linander, att du kommer att göra dig känd som den person - eftersom Peter Althin nu inte är här - som skjuter upp inte regeringens förslag, för det kan man ju förstå, utan faktiskt din egen motion. De aspekter du här har diskuterat har jag full respekt för. Men du borde vara ärlig och säga att ingenting av detta, till exempel den här integritetskommittén, fanns med när du väckte din motion 2005 - ett år efter det att Integritetskommittén tillsattes och då vi mycket väl visste att utredningen skulle komma våren 2007. Med ett sådant agerande, Johan Linander, förstör du för dig själv och för Centerpartiet som framstår som ett hycklande parti. Vi vet att det var en konflikt med Folkpartiet och ingenting annat som fick er att ändra ert ställningstagande. Vi vet det, Johan Linander. Du borde vara ärligare än att stå och hyckla i Sveriges riksdag. I detta anförande instämde Kerstin Andersson, Christer Erlandsson, Helena Frisk, Britta Lejon, Elisebeht Markström, Göran Norlander och Margareta Persson (alla s).

Fru talman! 90 % av svenska folket anser att vi bör införa buggning. 70 % av dem som röstar på Vänsterpartiet vill också införa buggning. Det finns nog få förslag som diskuterats under den här våren som har så djup demokratisk förankring hos det svenska folket som möjligheten att införa buggning. Därför är det mycket glädjande att vi under nästa år kommer att få den möjligheten. Det är inte konstigt att människor har den uppfattningen, att det finns en närmast total uppslutning bland allmänheten. Människor blir upprörda när andra människor på de grövsta sätt kränker helt oskyldiga individer, när de våldtar, utpressar, mördar andra människor. Det är därför detta har så starkt stöd. Det är också precis därför vi vill ge polis och åklagare den här möjligheten - ingenting annat än för att bekämpa dessa grova brott, att stoppa de här människorna. Och det finns ett starkt behov, även i Sverige - på samma sätt som det fanns i Danmark när det infördes, i Norge och i Finland. Samtliga experter och instanser som kan det här - polisen, Säkerhetspolisen och andra delar inom rättsväsendet - har varit djupt involverade i detta med den kunskap de har, och de har otvetydigt sagt att detta är ett nödvändigt komplement för att kunna bekämpa den grova brottsligheten. Det är på de grunderna vi nu ser ett klart och tydligt behov av att ha detta även i Sverige. Vi ska inte ha det därför att det finns i nästan alla andra länder - som verkligheten är - utan därför att vi behöver det även i Sverige. Då säger man att detta strider mot den personliga integriteten, att det strider mot rättssäkerheten och att det är för repressivt. Ja, det är just en fråga om integritet. Det är precis det som är skälet till att vi inför detta. Men frågan om integritet får inte bara röra dem som begår grova brott. Det är klart att vi hela tiden ska arbeta för att förbättra den personliga integriteten på alla möjliga områden, men när vi talar om den personliga integriteten får det inte bara handla om dem som utnyttjar unga kvinnor som kidnappas från Moldavien. Det måste handla om just de här tjejerna också. Det är deras integritet vi också måste respektera. Det är deras integritet som kränks om inte polis och åklagare får tillräckliga hjälpmedel. Det är deras integritet vi tycker att det är så mycket värt att arbeta för. Den glöms väldigt lätt bort i debatten av dem som kritiserar denna typ av förslag. Det är en nästan rörande omtanke om den lilla grupp som begår grova brott, och man glömmer helt bort den grupp som utsätts för grova brott, trots att det är det mest integritetskränkande vi kan tänka oss. Sedan är det så att människor som begår grova brott vill vi kränka integriteten för. Det handlar inte bara om att vi vill använda avlyssning mot dem; vi vill att människor som begår grova brott ska vara inlåsta i flera, flera år. Det om något är väl en integritetskränkning. Nog är det alltså syftet med detta. Däremot ska vi ha en hög rättssäkerhet, och det har vi i Sverige. Jag tror inte att det finns något land i hela EU som ständigt driver rättssäkerhetsfrågor som Sverige. Men det får inte ske så in absurdum att vi inte kan genomföra saker bara för att vi ständigt förbättrar rättssäkerheten, vilket vi gör, utan vi ska fortsätta att driva detta arbete parallellt. Inte heller är det väl sämre rättssäkerhet att stärka bevisningen i en förundersökning så att personer som har gjort sig skyldiga till brott också kan ställas till ansvar för dem, men också så att oskyldiga människor på ett tidigare stadium kan frias och tas bort från förundersökningen. Det är faktiskt precis vad det här handlar om: att säkra bevisningen så att det bara är de personer som är skyldiga till brott som också ska stå till ansvar. Hur kan det på något sätt äventyra rättssäkerheten? Det är faktiskt precis tvärtom. När det gäller om detta är repressivt eller inte tycker jag inte att det är repressivt att just stärka bevisningen. Det är ingenting som jag är en varm anhängare av. Det kanske andra är, men jag anser inte att det är repressivt att se till att människor som begår grova brott också får stå till ansvar för dem. Vi har gjort många saker, som sagt. I varje enskilt lagförslag - det vill jag först säga - finns det alltid finns en rättssäkerhetsaspekt och en avvägning mot den personliga integriteten. Det är också därför som denna typ av hjälpmedel inte får användas i mindre allvarliga brott, trots att det naturligtvis skulle hjälpa till att klara upp stölder och andra typer av brott. Där är avvägningen fel. Detta finns alltså alltid med. Men när det handlar om just de grövsta brotten som kidnappningar, människohandel och grova narkotikabrott drabbar de så många oskyldiga människor att detta väger över. Det handlar heller inte bara, som några tycks tro, om något slags mc-klubbar som vanliga människor inte bryr sig om. Det handlar om att när en 17-årig flicka eller pojke köper narkotika i Stockholm, Göteborg, Malmö, Åmål, Norrköping, Örnsköldsvik, Luleå eller Boden så är det slutresultatet av grov organiserad brottslighet, och det är den som vi vill bekämpa. Det är deras integritet och deras liv vi värnar om, och det ska vi fortsätta att göra. Men vi ska också fortsätta arbetet med att stärka rättssäkerhetskontrollen. Det har vi alltså gjort. Vi har reglerat det som gäller överskottsinformation så att man inte bakvägen ska kunna använda sig av detta för en annan typ av brott. Det var en väldigt viktig korrigering jämfört med tidigare förslag. Vi har infört offentliga ombud - också det någonting väldigt viktigt - och ska nu ytterligare arbeta för att kunna förbättra deras inslag i systemet. Vi har också sett till att arbetet med att förstärka den parlamentariska kontrollen ska bli bättre, för en sådan måste finnas. När redskapen ökar måste kontrollen öka. Vi ska inte gå på utredningens förslag, utan vi ska stärka med en särskild myndighet. Dessutom - det vill jag också säga - ska skrivelsen till riksdagen förbättras. Vi ska göra båda de sakerna. Därutöver ska vi se till att människor i så stor utsträckning som möjligt får information om detta i efterskott. Det är ingenting som man egentligen behöver vänta på det här förslaget för. Det är klart att de kan få informationen i efterskott. I andra länder som har detta system innebär det att man omedelbart efter det att en telefonavlyssning eller en buggning är avslutad ska kunna få information. Det här arbetet kommer att fortsätta. Det kommer att fortsätta även nästa år. Om vi diskuterar andra lagförslag nästa år kommer vi att ha andra rättssäkerhetsfrågor. Att stanna upp arbetet med att ge polis och åklagare möjligheter skulle innebära att rättssäkerhetsarbetet var det som satte stopp för att kunna rädda oskyldiga människor. Det känns alltså väldigt bra att det trots allt finns en sådan stor uppslutning. Flera partier här säger att de är för. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har alltid sagt att de är emot. Jag har respekt för det. De kommer garanterat att nästa år hänvisa till någon annan rättssäkerhetsaspekt. Jag har full respekt för att man kan vara emot buggning. Jag tycker att det kanske skulle vara lite ärligare att säga precis det: Ni är emot detta, och det handlar inte om att det ska träda i kraft nästa år i stället för i år. Men det är väl bra att det gör det. Det tycker jag är utmärkt. Det kunde träda i kraft nu till halvårsskiftet. Jag tycker att det är viktigt att alla kan konstatera att den socialdemokratiska regeringen har gjort det möjligt att kunna använda buggning redan från den 1 juli. Om nu riksdagen vill vänta med något har jag inga synpunkter på det principiellt - det ska riksdagen själv fatta beslut om - men jag tycker att det är viktigt att markera att den socialdemokratiska regeringen, i samarbete med Folkpartiet och Moderaterna, har gjort det möjligt att detta ska kunna träda i kraft. Nu väljer riksdagen att det ska träda i kraft nästa år. Vi ska inte överdriva betydelsen av det. Buggning skulle användas i kanske ett 40-tal fall om året. Det är klart att några oskyldiga människor kommer att få lida av den här förhalningen, det här friåret, men vi ska inte överdriva betydelsen av ett år. Jag har alltså inga direkta synpunkter på det. Det jag dock vänder mig emot är när bland annat Centern här anför skäl som man inte har anfört tidigare. Ni har ju motionerat om buggning, Johan Linander. Nu nämner du saker som information efteråt, parlamentarisk nämnd och integritetskommitté. Integritetskommittén tillsattes ju 2004, och du skriver under en motion om buggning 2005. Den här lagrådsremissen lades fram i början av februari, och du sitter på en presskonferens den 22 februari. Inte ett ord av det du talar om här sade du då. Förstår du inte att du riskerar att stämplas som hycklare? Vi har följt det här. Vi har sett vad du har sagt. Här har jag din motion! Det står ingenting om någon integritetsutredning där. Faktum är, Johan Linander, att du kommer att göra dig känd som den person - eftersom Peter Althin nu inte är här - som skjuter upp inte regeringens förslag, för det kan man ju förstå, utan faktiskt din egen motion. De aspekter du här har diskuterat har jag full respekt för. Men du borde vara ärlig och säga att ingenting av detta, till exempel den här integritetskommittén, fanns med när du väckte din motion 2005 - ett år efter det att Integritetskommittén tillsattes och då vi mycket väl visste att utredningen skulle komma våren 2007. Med ett sådant agerande, Johan Linander, förstör du för dig själv och för Centerpartiet som framstår som ett hycklande parti. Vi vet att det var en konflikt med Folkpartiet och ingenting annat som fick er att ändra ert ställningstagande. Vi vet det, Johan Linander. Du borde vara ärligare än att stå och hyckla i Sveriges riksdag. I detta anförande instämde Kerstin Andersson, Christer Erlandsson, Helena Frisk, Britta Lejon, Elisebeht Markström, Göran Norlander och Margareta Persson (alla s).

Fru talman! Det var hemskt vad justitieministern tar i. Det anförande justitieministern nu höll måste vara ett av de märkligare som jag har hört av justitieministern på länge. Thomas Bodström pratade om att hemliga tvångsmedel, inklusive buggning, i framtiden bara används mot dem som begår väldigt grova brott och att deras integritet inte behöver skyddas. Jag är inte speciellt intresserad av att skydda grova brottslingars integritet heller. Men jag är väldigt intresserad av att skydda oskyldiga människors integritet. Justitieministern har nog missat att en stor andel av de hemliga tvångsmedel som används, till exempel telefonavlyssning eller hemlig kameraövervakning, inte leder till något åtal. Du kan läsa en av de ganska dåliga årliga skrivningar som regeringen lämnar till riksdagen om hemliga tvångsmedel. Menar justitieministern med sitt anförande att de här personerna egentligen ändå är skyldiga till grova brott? De är ju grova brottslingar, så dem behöver man inte ta någon hänsyn till. Innebär det att justitieministern inte står för att alla människor är oskyldiga tills de döms? Jag tycker att det är ett oerhört märkligt uttalande av en justitieminister. När det gäller att Johan Linander skulle vara en hycklare kan jag säga att Centerpartiet har lyssnat på Lagrådets kritik. Centerpartiet har lyssnat på konstitutionsutskottets kritik, samma konstitutionsutskott där det sitter en rad socialdemokrater som har kritiserat justitieministerns förslag och ifrågasätter varför man inte väntar på Integritetsskyddskommittén. Vi skrev inte någonting om det i vår motion tidigare, men vi kan lyssna på vad Lagrådet säger. Vi kan lyssna på vad konstitutionsutskottet säger. Det tycker jag är en ganska bra egenskap, som det hade varit bra om även justitieministern haft.

Herr talman! Det är riktigt att KU har sagt att det är en svår avvägning. Det tycker vi också. Och det, Johan Linander, kom långt efter det att ni hade ändrat er. Du får liksom hålla ordning på datumen. Men det är svårt att göra det när man inte håller sig riktigt till sanningen. Du är ju inte den förste som har de problemen. Det som det är fråga om är ju att Lagrådet kritiserade under utarbetandet av nuvarande förslag. Vi har också tagit hänsyn till den kritik som Lagrådet förde fram på flera olika punkter, bland annat när det gäller att läkare ska undantas helt och att man ska få information i efterhand. Det kommer förslag på det i höst. Som jag sade är det inget problem även om man skulle välja att låta det här träda i kraft redan den 1 juli. Vi har rättspolitiskt en annan uppfattning, nämligen att det här också ska kunna användas mot grova sexualbrott och grova utpressningsbrott. Där har vi en annan rättspolitisk uppfattning än Lagrådet. När det gäller Integritetsskyddskommittén framgår det tydligt - det är trots allt vi som har tillsatt den - att det inte är enskilda lagförslag. Det var alltså någonting som tillsattes 2004, och 2005 skrev du en motion. Den 22 februari, tror jag att det var, sitter du på en presskonferens, och inte ett ord om de här sakerna säger du då, inte ett ord, trots att den här kommittén med dess direktiv var alldeles klara. Förstår du inte att det blir ett löjets skimmer när du nu står här och försöker tala dig varm för olika saker som du inte har nämnt ett ord om tidigare?

Herr talman! Hade justitieministern lyssnat lite bättre på den där presskonferensen hade han också hört hur jag talade om rättssäkerhet och skydd av personlig integritet. Men justitieministern var inte där, så jag förstår att han inte kunde höra det. Det Lagrådet har sagt om Integritetsskyddskommittén citerar jag ytterligare en gång: "I dess uppdrag ingår otvetydigt att kontrollera om tvångsmedel av den typ som nu föreslås lever upp till det integritetsskydd som kan krävas." Det tycker jag är ganska tydligt. Tydligen tycker inte justitieministern det. Jag ska säga att det är bra om justitieministern nu äntligen har förstått behovet av kamp mot brottsligheten. Det har verkligen varit si och så med det under de år som hittills har gått. Vi har sett den grova brottsligheten öka år efter år. Det är bra om justitieministern har förstått att den kampen behövs. Men det hade varit ännu bättre om justitieminister Thomas Bodström hade förstått att det även behövs en kamp för rättssäkerheten och för skyddet av den personliga integriteten. Men den matchen är inte justitieministern intresserad av.

Herr talman! Återigen svarar du inte. Det går förstås inte att svara på. Direktiven var klara 2004. Du skriver motionen 2005 och håller presskonferensen 2006. Jag förstår att det inte finns något svar, därför får vi heller inget. Det här är inte enda gången som ni sviker när det gäller. Ni svek också när det gällde DNA-lagstiftningen. Den DNA-lagstiftning som ni röstade emot har nu inneburit att man bland annat har kunnat gripa Hagamannen i Umeå. Skulle man ha följt era förslag skulle det alltså inte ha varit möjligt, enligt polisen i Umeå. Jag har full respekt för att andra partier är emot buggning. Det jag tycker är sådant hyckleri är när man agerar på det sätt som du har gjort, Johan Linander. Vi vet att det här inte var något annat än en kollision med Folkpartiet. Vi vet att Maud Olofsson samma dag som Folkpartiet hade sin stora dag gick ut med den här frågan. Vi vet ju det, Johan. Du vet det också. Varför kan du inte erkänna det? Vi vet ju att ni valde just den dagen, den 22 februari. (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Det här är en slutreplik och det innebär inget ytterligare meningsutbyte.) Jag bara talar om varför Centerpartiet agerade på det sättet. Det var alltså för att man var osams med Folkpartiet. Det kan väl hända att vi också har varit osams med våra samarbetspartier. Men säg i stället som det är, Johan Linander. Du kommer att tjäna på det personligen, och framför allt Centerpartiet kommer att tjäna på det. Nu framstår ni som unika när ni vill skjuta upp ert eget förslag. Det har mig veterligt inte hänt tidigare i svensk historia.

Herr talman! Jag tänkte återgå till det ärende vi hanterar i dag. Där är vi överens med regeringen i sakfrågan. Däremot har vi ett tillägg, och det handlar om den parlamentariska kontrollen. Jag vill gärna ta upp det med ministern också. Vi har här i kammaren i flera år påtalat att vi inte är nöjda med den skrivelse vi får. Vi måste förbättra den parlamentariska kontrollen när det gäller användningen av de här verktygen. Vi har också kritiserat att man så att säga inte alltid kan se effektiviteten och hur användningen har gått till. Det finns en rad punkter kring detta som är viktiga. Det framgår av propositionen och betänkandet att den här frågan diskuteras utifrån den utredning som gjordes och som faktiskt fick väldigt mycket kritik. Jag fick från Margareta Persson lite uppgifter om att det skulle bli någon nämnd och att skrivelsen skulle förbättras. Justitieministern sade också att det här kommer och nämnde en särskild myndighet, en bättre skrivelse och så vidare. Min nyfikenhet gör att jag ändå måste fråga: När kommer det här förslaget? Det hade ju varit väldigt snyggt, när vi nu inför ett nytt hemligt tvångsmedel, om vi hade rett ut detta och haft det på bordet. Att det alltid ska ske inom kort gör ju att man någon gång måste sätta ned foten. Jag är väldigt nyfiken, och det tror jag att kammaren är också, att få veta när vi får ett förslag. När kan vi titta närmare på om vi tycker att det är bra, och när kan vi så att säga få en ny ordning att gälla, så att vi verkligen tryggar det viktiga med att kontrollera att myndigheterna använder de här verktygen på rätt sätt?

Herr talman! Det är precis som vi har sagt tidigare, Beatrice Ask, att det kommer ett förslag innan sommaren, de allra närmaste veckorna. Vi har kommit långt, och vi har diskuterat det tidigare. Jag har uttalat mig om detta tidigare. Vi kommer alltså att göra två saker. För det första kommer vi att förstärka den parlamentariska skrivelsen och se till att den också formellt blir någonting som ska ske varje år. För det andra ska vi ha en särskild myndighet eller en del av en befintlig myndighet som ska ha detta som särskild uppgift, självständigt, oberoende av några andra organ och med en stark parlamentarisk representation. Det är tanken från alla olika riksdagspartier att personer som har den speciella kompetens som behövs i de här konstitutionella frågorna ska ingå för att kunna följa det här arbetet och också kunna se om det behövs ytterligare förändringar. Det är precis som jag har sagt tidigare, och det är precis samma tankar som tidigare. Som jag har sagt, innan sommaren kommer ett konkret förslag, men det kommer inte att bli några överraskningar utan det kommer att gå i den här riktningen.

Herr talman! Det är verkligen spännande. Sommaren kommer väldigt snart, hoppas vi allihop, och om vi hade fått förslaget till den här debatten hade det kanske i alla fall kunnat lugna en del utanför huset som bekymrar sig för det här. Jag ser med spänning fram mot detta, och det låter inte helt tokigt. Man kanske ska vara lite vänlig när sommaren närmar sig och säga att det i alla fall verkar som om vi får en förbättring. Jag tror att det är oerhört viktigt, för det får inte bli så att den här typen av verktyg används på ett slentrianmässigt sätt. Jag tycker att vi har hängt upp det på väldigt noggranna regelverk. Men det är viktigt att följa upp och se om det är saker som behöver justeras, för det händer ju alltid att man kan behöva göra det i efterhand. Jag ser fram emot förslaget. Om ni inte hinner få fram det innan riksdagen stänger, får vi väl hålla ögonen öppna i medierna. Det är där vi brukar få veta det mesta från ministern.

Herr talman! Jag ska bara säga, som jag sagt tidigare, att förslaget kommer före sommaren. Vi kan gärna ha samtal om det också dessförinnan. Det är inga hemligheter. Vi arbetar för att få en så bred parlamentarisk samsyn som möjligt. Det kommer alltså inte att bli några överraskningar. Exakta detaljer återstår, men det kommer som sagt att bli på ett sätt som jag är övertygad om att ni kommer att tycka är bra.

Herr talman! Jag ska börja med att kommentera påståendet från justitieministern om att Vänsterpartiet är principiella motståndare till buggning och att det hade varit ärligare om vi hade sagt det i debatten. Då kan jag bara säga att om justitieministern hade lyssnat på mig i debatten, hade han hört vår mycket tydliga uppfattning. Jag har två saker som jag skulle vilja fråga justitieministern om. Den ena frågan handlar om effektivitet. Vad anser justitieministern vara effektivitet när man ska pröva behovet, proportionaliteten och effektiviteten? Någonstans i alla lägen drar man ju gränser och säger: Hit går vi men inte längre. Det här verktyget använder vi men inte det där. Det görs ju alltid en gränsdragning. Min fråga blir då till justitieministern: Var går gränsen när det gäller effektivitet i de verktyg som polisen kan använda? I propositionen pekar man bland annat på den tyska studien, där man säger att buggning i 19 % av fallen gav indicier, i 15 % nya utredningsuppslag och i 7 % av fallen bevis. Vad är en rimlig nivå på effektivitet för justitieministern om det här skulle införas? Det är ju ganska viktigt att veta var justitieministern drar gränsen någonstans. Det andra gäller något som är glädjande, men det föranleder ändå en fråga. Det var ju inte länge sedan som en majoritet av Socialdemokraterna avslog förslag och motioner om tvångsmedelsnämnd och upplysningsplikt. Vad är det som har fått justitieministern att ändra sig så totalt i denna fråga?

Herr talman! Först ska jag säga att jag tror att det vore väldigt fel att låsa fast sig vid någon procentsats, för det här kan naturligtvis mätas på olika sätt och användas i olika sammanhang. Tänk dig att du till exempel använder buggning mot personer som bedriver människohandel. Då kan du använda buggningen på själva bordellen där tjejerna utnyttjas, du kan kanske göra det i bostaden eller i bilen, och du får bara en träff av tre. Då är det naturligtvis en hundraprocentig framgång, även om det inte gav resultat att göra det i bilen eller i bostaden utan på själva bordellen. Så jag tror att det är fel att låsa fast sig vid någon procentsats. Däremot har du alldeles rätt i, Alice Åström, att om inte behoven är så starka som samtliga instanser nu säger och som erfarenheter från andra länder visar, finns det ju ingen anledning att behålla det här efter att provlagstiftningen har varit i kraft i tre år. Det kan jag försäkra Alice Åström. Jag skulle bli mycket förvånad om det skulle vara så, men det återstår naturligtvis att se. När det gäller information i efterhand har jag uttalat mig positivt om det tidigare. Precis som jag tror att Beatrice Ask sade har det har gjorts flera olika utredningar, och man har kommit fram till att det inte anses nödvändigt. Men med tanke också på att vi vill ligga i linje med Lagrådet, som haft starka synpunkter på det här, anser vi att det finns starka skäl för att införa detta. Det var därför som vi förra veckan påbörjade detta arbete som kommer att kunna presenteras i höst.

Herr talman! Ja, uppenbarligen är det så att kritik och effektiv kamp i de här frågorna har en betydelse, för man ser att det ändå blir en del positiva saker. När det gäller frågan om behov blir jag förundrad när jag läser både propositionen och betänkandet, där man säger att avvägningarna enbart utgår från vad polis, åklagare, Säpo, alltså de som själva ska bruka verktyget, uppger att de har för behov. Varför har man från regeringens håll inte kunnat göra jämförande studier i de länder som redan har infört det? Det låter i debatten som att här kommer vi nu att kunna bekämpa all organiserad brottslighet. Och någonstans står vi mellan himmel och helvete, för det låter ibland som att vi som säger nej eller är tveksamma inte alls vill bekämpa den organiserade brottsligheten. Men har man i de länder som har infört det här lyckats förhindra människosmuggling och att flickor våldtas? Det är vi ju alla helt överens om att vi verkligen vill bekämpa. Har man kunnat få bort den grova narkotikabrottsligheten? Har man kunnat förändra kriminaliteten på det sättet? Den effektiviteten finns ju inte i det här. Ska man då väga det mot hur många oskyldiga människor som man måste avlyssna, måste man ju ändå känna sig tveksam till att införa det här. I frågan om personlig integritet och att det är brottsoffrens integritet som vi måste skydda är vi helt överens. Vi har ju fullt av integritetsinskränkningar - fängelse och strafflagstiftning. Men om vi för resonemanget väldigt långt skulle vi allihop kunna ha små datachipp på oss, för då skulle egentligen alla brott kunna klaras upp och då skulle integriteten kunna skyddas väldigt mycket. Det är alltid en fråga om avgränsning.

Herr talman! Behoven grundar sig alltså på den information som vi har fått i de mycket nära kontakterna med dem som är experter på brottsbekämpning: polisen, Rikskriminalen, Säpo, och så vidare. De är inte bara experter på den brottslighet som sker i Sverige, utan de har i sin tur samarbete med andra länder som använder buggning. Det är naturligtvis också det som deras behov grundar sig på. Man använder ju avlyssning runtom i vår omvärld, i Danmark, Norge och Finland. Så det har funnits en väldigt bra grund för att kunna kontrollera hur det fungerar. Ett konkret exempel, Alice Åström, är faktiskt att danska mc-gäng flyttat från Danmark till Sverige för att vi inte har samma möjligheter i Sverige som i Danmark. Det innebär inte att all brottslighet har kommit till Sverige, men de tycker att det är lättare att kunna vistas i Sverige. Det är något som både svensk och dansk polis har kunnat konstatera. Så nog har det gjort nytta och nog har man drivit på. Men vi vill inte att Sverige blir det land dit personer kommer, även om de begått brotten i sina hemländer, för att få fristad. Det vore också ett svek mot de danska brottsoffren att säga: Nej, vi tar inte i tillräckligt hårt mot er, så kom hit, här kan ni bo så länge. Det här är ett konkret exempel på hur de personer som begår de grova brotten har upplevt sin situation och att de anser att här är det mer möjligt att vistas. Vi anser alltså, just med hänsyn till brottsoffren och med den kunskap och de behov vi har, att detta bör införas på prov under tre år för att kunna se om det här verkligen är så nödvändigt som polis och åklagare säger helt enigt. Vi kommer att fortsätta arbetet med att förstärka rättssäkerheten i varje enskilt lagförslag men också i samhället totalt. Mellan de arbetena finns ingen motsättning. De går hand i hand.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra att vi kan föra den här debatten och diskussionen. Vår samhällssyn skiljer sig inte så förfärligt mycket åt. Men det här påminner mig väldigt mycket om Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna, för att få vara lite folkbildare. Gustav II Adolf sade: Om inte min hetta satte fart på dig skulle hela landet frysa ihjäl, rikskanslern. Då svarade Axel Oxenstierna: Om inte min kyla kylde ned Ers majestäts hetta skulle allt brinna upp. Jag tror att det är ganska bra att vi kan diskutera och ha lite olika uppfattningar. Och det är ingen tvekan om att jag tillhör dem som står på integritetsskyddets sida, på den oskyldiga medborgarens sida. Det är jag övertygad om att också du gör. Du gör det genom att du onekligen vill bromsa upp den organiserade brottsligheten, vilket jag också vill göra. Men vi har en nyansskillnad i detta. Jag vill rätta till något som jag tyckte kändes lite fel. Du sade från talarstolen att vi principiellt skulle vara emot buggning. Nej, jag har flera gånger sagt så här: Polisen måste få tillgång till de hjälpmedel som onekligen finns eftersom den organiserade brottsligheten använder sig av dem. Det är vad jag säger. Men sedan vill jag med stor nogsamhet slå vakt om att skydda den enskilda oskyldiga medborgaren. Det blir väldigt lätt så att barnet åker ut med badvattnet här. Därför tycker jag att det känns väldigt viktigt att man inte har för bråttom utan att man bygger upp skyddsmekanismen först. Då tycker jag att det känns lite ofärdigt att inte skyddsmekanismen och skyddsnätet är infört samtidigt som man kommer med detta förslag. Därför är min fråga till dig: När kan vi se att vi får ett utvecklat skyddsnät för integriteten och för de oskyldiga människorna som onekligen åker med i den här trålen?

Herr talman! Om du visste, min son, med hur lite visdom riket styrs. Det var ett annat uttalande från Axel Oxenstierna. Det gällde dock på 1600-talet och inte på 2000-talet. Men det som jag vill säga är att jag inte anser att vi har gått för fort fram här. Jag tror att vi har diskuterat detta under 10-15 år, i alla fall långt innan jag kom in i debatten. Jag tror att Danmark införde buggning 1985, och vi har i stort sett diskuterat det sedan dess. Vi har tidigare lagt fram ett förslag som jag faktiskt tycker att det fanns fog för att kritisera när det lades fram i slutet av 90-talet. Man hade bland annat inte reglerat överskottsinformationen. Och på så sätt skulle man kunna använda den bakvägen. Jag tycker att det var riktigt att kritisera det. Jag tycker också att det var nödvändigt att det infördes offentliga ombud. Det finns med nu. Nu ska detta användas bara när det gäller dem som är misstänkta för grova brott. Vi vet att detta är ett verktyg som kommer att innebära att också andra människor kan avlyssnas. Det är naturligtvis djupt beklagligt. Men det är kanske, som Johan Pehrson sade, det som de minst behöver vara oroliga för. Men vi ska vara medvetna om att det är ett långtgående lagförslag. Det är därför som vi ytterligare förstärker det i enlighet med Lagrådets kritik. Många gånger framstår det som om Lagrådet står i något slags motsatsförhållande. Det är tvärtom. Det ger oss en utomordentligt bra hjälp. Om man har starka åsikter bland annat om att få information efteråt så är det klart att vi tar till oss den kritiken och att vi också kan genomföra detta när det är möjligt. Sedan gör vi vissa olika rättspolitiska bedömningar om huruvida detta ska användas vid grova sexualbrott och annat. Där tar vi oss friheten. Men just när det gäller de frågor som Lagrådet är speciellt anpassade att svara på, så tar vi naturligtvis till oss kritiken. Och det är därför som detta nu införs. Men även om man får informationen i efterskott, finns det egentligen ingenting som skulle hindra att detta trädde i kraft någon gång i höst eller vid halvårsskiftet. Även om man i vissa fall har rätt att få information efteråt kommer man inte att kunna få det direkt. Och det är ingenting som hindrar att de personer som man använder buggning mot kan få den möjligheten efteråt.

Herr talman! Det är just dessa saker som vi efterlyser, men vi har inte dem än. Det är ju dessa medel som vi verkligen skulle behöva. Jag ser att vi tvingas att bygga ett kontrollsamhälle. Det är inte vi som vill det, utan det är för att motverka den organiserade brottsligheten och den tekniska utveckling som finns. Och jag ser en fara i detta kontrollsamhälle, att människor inte blir trygga. De känner sig övervakade, och de känner sig kränkta. Därför tycker jag att vi måste lägga mer kraft på att bygga upp detta skyddsnät. Därför ska jag än en gång fråga: När kommer den parlamentariska kontrollen att vara införd?

Herr talman! Om du visste, min son, med hur lite visdom riket styrs. Det var ett annat uttalande från Axel Oxenstierna. Det gällde dock på 1600-talet och inte på 2000-talet. Men det som jag vill säga är att jag inte anser att vi har gått för fort fram här. Jag tror att vi har diskuterat detta under 10-15 år, i alla fall långt innan jag kom in i debatten. Jag tror att Danmark införde buggning 1985, och vi har i stort sett diskuterat det sedan dess. Vi har tidigare lagt fram ett förslag som jag faktiskt tycker att det fanns fog för att kritisera när det lades fram i slutet av 90-talet. Man hade bland annat inte reglerat överskottsinformationen. Och på så sätt skulle man kunna använda den bakvägen. Jag tycker att det var riktigt att kritisera det. Jag tycker också att det var nödvändigt att det infördes offentliga ombud. Det finns med nu. Nu ska detta användas bara när det gäller dem som är misstänkta för grova brott. Vi vet att detta är ett verktyg som kommer att innebära att också andra människor kan avlyssnas. Det är naturligtvis djupt beklagligt. Men det är kanske, som Johan Pehrson sade, det som de minst behöver vara oroliga för. Men vi ska vara medvetna om att det är ett långtgående lagförslag. Det är därför som vi ytterligare förstärker det i enlighet med Lagrådets kritik. Många gånger framstår det som om Lagrådet står i något slags motsatsförhållande. Det är tvärtom. Det ger oss en utomordentligt bra hjälp. Om man har starka åsikter bland annat om att få information efteråt så är det klart att vi tar till oss den kritiken och att vi också kan genomföra detta när det är möjligt. Sedan gör vi vissa olika rättspolitiska bedömningar om huruvida detta ska användas vid grova sexualbrott och annat. Där tar vi oss friheten. Men just när det gäller de frågor som Lagrådet är speciellt anpassade att svara på, så tar vi naturligtvis till oss kritiken. Och det är därför som detta nu införs. Men även om man får informationen i efterskott, finns det egentligen ingenting som skulle hindra att detta trädde i kraft någon gång i höst eller vid halvårsskiftet. Även om man i vissa fall har rätt att få information efteråt kommer man inte att kunna få det direkt. Och det är ingenting som hindrar att de personer som man använder buggning mot kan få den möjligheten efteråt.

Herr talman! Det är just dessa saker som vi efterlyser, men vi har inte dem än. Det är ju dessa medel som vi verkligen skulle behöva. Jag ser att vi tvingas att bygga ett kontrollsamhälle. Det är inte vi som vill det, utan det är för att motverka den organiserade brottsligheten och den tekniska utveckling som finns. Och jag ser en fara i detta kontrollsamhälle, att människor inte blir trygga. De känner sig övervakade, och de känner sig kränkta. Därför tycker jag att vi måste lägga mer kraft på att bygga upp detta skyddsnät. Därför ska jag än en gång fråga: När kommer den parlamentariska kontrollen att vara införd?

Herr talman! Vi har redan i dag en stark parlamentarisk kontroll, och vi har ett starkt kontrollsystem över huvud taget. Vi har JO, vi har JK, och vi har en parlamentarisk skrivelse. Som jag sade kan skrivelsen bli bättre, och den kommer att bli bättre. En särskild myndighet kommer att presenteras här före sommaren, som jag sade. Vi kommer att kunna ge information i flera fall i efterhand när det gäller personer som utsätts för buggning. Och det ska inte uteslutas att det också kan gälla vid telefonavlyssning. Många av dessa saker är redan genomförda. När det gäller det som vi nu arbetar med att genomföra så är det ingenting som säger att detta ska behöva vänta av den anledningen. När riksdagen nu väljer att ändå besluta att detta ska träda i kraft nästa år ska jag egentligen inte ha några starka synpunkter på det. Jag har haft synpunkter på hur debatten har förts. Men om riksdagen väljer att införa detta nästa år så får man göra det. Jag vill bara göra klart att den socialdemokratiska regeringen har möjliggjort att detta kan träda i kraft redan från den 1 juli. Om det sedan sker i höst, i vinter eller möjligen nästa år, så tycker jag ändå att det är väldigt positivt att svensk polis och åklagare nu får samma verktyg som de övriga nordiska länderna har.

Herr talman! Jag noterar att justitieministern använder två retoriska grepp. Det ena är det som på engelska kallas straw man -argumentet, alltså att man ska karikera sin motståndares ståndpunkter så att de framstår som löjliga och sedan angripa karikatyren, alltså halmdockan, i stället för motståndaren. Det andra greppet är att anfall är bästa försvar. Och han går till våldsamt angrepp på stackars Johan Linander för att dra uppmärksamheten från huvudfrågan. Problemen med dessa två grepp är att de lätt genomskådas om man inte är väldigt skicklig. Herr talman! Jag ska uppehålla mig vid de konstitutionella aspekterna på detta ärende och särskilt KU:s yttrande till justitieutskottet. Är det förenligt med vår grundlag och vårt demokratiska samhälle att polisen i hemlighet avlyssnar och spelar in förtroliga samtal mellan människor som inte ens är misstänkta för några brott? Så måste frågan ställas eftersom det är detta som är konsekvensen av den lagstiftning som regeringen nu med det inte så Moderata samlingspartiets och Folkpartiet före detta liberalernas benägna hjälp vill driva igenom. Riksdagens rätt att stifta lagar som gör möjligt för polis och andra myndigheter att kränka den enskildes frihet och värdighet är begränsad, dels av vår grundlag, dels av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. I regeringsformens 2 kap. 6 § heter det: "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot . kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal." Europakonventionen föreskriver i artikel 8 att var och en har rätt till skydd för sitt privatliv och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Såväl Europakonventionen som regeringsformen tillåter dock inskränkningar av detta skydd, men bara på vissa bestämda villkor. Den centrala frågan är om regeringen har visat att den föreslagna lagstiftningen uppfyller dessa villkor. Enligt min mening finns det starka skäl att besvara frågan nekande. Integritetsskyddet får bara inskränkas för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett det. Det får inte sträcka sig så långt att det utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen, och det får inte stå i strid mot Europakonventionen där bland annat villkoret att inskränkningen måste vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle sätts upp. Vidare måste det finnas effektiva rättsmedel, det vill säga att den vars rättigheter kränkts ska ha möjlighet att kräva rättelse och skadestånd. Jag menar att regeringen har misslyckats med att visa att grundlagens och Europakonventionens krav är uppfyllda. Vad gäller behovet av hemlig rumsavlyssning så består analysen i princip av att man har frågat polisen om den skulle vilja kunna använda buggning. Föga förvånande blev svaret ja. Som man ropar i skogen får man svar. Lagrådet, som avstyrkt lagförslaget, säger i sitt yttrande att man inte av det material man har fått kan avgöra om behovet av lagstiftning finns. I sak är det en närmast pinsam kritik i ett ärende med en så lång förhistoria och där just behovskriteriet hela tiden har varit ifrågasatt. I fråga om rättssäkerhetsaspekterna är Lagrådets kritik ännu allvarligare. Lagrådet finner att det kan ifrågasättas om det föreslagna systemet fyller rimliga krav på rättssäkerhet och överensstämmer med Europakonventionen, bland annat genom avsaknaden av en underrättelseskyldighet som gör det möjligt att i efterhand angripa lagligheten av vidtagna åtgärder och i förekommande fall begära skadestånd. Konstitutionsutskottet, som inte har någon annan uppfattning än Lagrådet, noterar i sitt yttrande att regeringen i propositionen aviserar att man i efterhand avser att införa en underrättelseskyldighet och att denna och andra frågor alltså inte kommer att vara lösta när lagstiftningen träder i kraft. KU betecknar detta förhållande som en besvärande brist och ställer den relevanta frågan om brådskan med att införa hemlig rumsavlyssning verkligen är så stor att detta inte kunnat avvaktas. Förresten vet vi ju skälet till att det inte finns med i propositionen. Skälet är ju att regeringen så sent som för någon eller några månader sedan var aktivt emot denna åtgärd. KU pekar även på Integritetsskyddskommitténs bedömningar och förslag, att de ännu inte är klara och alltså inte kan tas till vara i det aktuella ärendet. KU, vars yttrande är enhälligt - det förtjänar att nämnas en gång till - avstyrker eller tillstyrker inte formellt lagförslaget men säger att nödvändiga bedömningar är synnerligen grannlaga och innefattar ömtåliga avvägningar med hänsyn till ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprinciperna. På KU-språk är det en synnerligen bestämd uppmaning till justitieutskottet att ta de problem som KU och Lagrådet lyft fram på allvar och att i händelse av ett tillstyrkande prestera en argumentation som substantiellt och kvalitativt höjer sig över det som regeringen har presterat. Tyvärr ser vi inget som helst av detta i det både bildligt och bokstavligt tunna betänkande som nu ligger på ledamöternas bänkar. Därför bör lagförslaget avslås. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2 innebärande avslag på förslaget i betänkandet. Därest avslagsyrkandet inte vinner kammarens gillande men lagförslaget inte uppnår fem sjättedels majoritet kommer det att vila i tolv månader i enlighet med det yrkande som inlämnats av bland andra ledamöter från Vänsterpartiet med stöd av regeringsformen 2 kap. 12 §. Av allt att döma kommer detta att bli kammarens beslut. Syftet med 2 kap. 12 § i regeringsformen är att ge tid till eftertanke. Om justitieministern hade haft tid att stanna hela debatten till slut skulle jag ha uppmanat honom att i sista stund ta chansen att dra tillbaka förslaget, ta den här propositionen, gå tillbaka över Riksbron, ta till vänster nedför Strömgatan till Rosenbad, ta hissen upp till sjätte våningen, gå in på Justitiedepartementet och lägga propositionen i pappersåtervinningen. Tänk en gång till!

Herr talman! Det är väldigt bra att den företrädare för Vänsterpartiet som har en ledande position i Europarådets parlamentariska församling är här och talar om vikten av att vi upprätthåller respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är just det som den här propositionen har till syfte att göra. Mats Einarsson från Vänsterpartiet, före detta kommunisterna, är väl medveten om att man har en skyldighet att se till att människor i dag inte utsätts för angrepp på den personliga integriteten utan får leva sitt liv i frihet. Det är statens uppgift. Vi har den fördelningen i en demokrati att staten ska skydda mig och min familj från angrepp. Jag har ingen rätt till självhjälp att rycka ut när jag hotas, när jag utpressas, mina barn möts av enormt mycket narkotika i samhället, man rånas eller på annat sätt utsätts för mycket grova brott. Det finns en skyldighet. Då är min fråga till Mats Einarsson: Finns det mycket diskussion i Europarådet om att det är ett problem att man använder hemlig rumsavlyssning? Är det mycket rapporter som kommer fram där man säger att Finland, Norge och Danmark nu står inför enorma granskningar för att man använder sig av dessa tvångsmedel och pressar tillbaka den grova brottsligheten? Som vanligt är Mats Einarssons parti svävande i Utopia. Om inte alla verktyg leder till total frihet och inga människor blir kriminella längre så kommer man att säga nej till buggning. Det är klart att man inte kommer att kunna stoppa all grov kriminalitet med det här verktyget. Det krävs ju en massa åtgärder som Mats Einarsson också är emot. Det krävs en ordning på svensk polis som Mats Einarsson också är emot. Varje dag hittar Mats Einarsson exakt till den våning på Justitiedepartementet han nu redogjorde för. Där sitter ju Vänsterpartiet. Det är ju Vänsterpartiet som styr i Sverige och stöder den regering som nu har lagt detta förslag.

Herr talman! Jag kan försäkra Johan Pehrson att om Vänsterpartiet styrde Justitiedepartementet så skulle i alla fall inte den här propositionen ha lagts fram. Jag är glad att få diskutera Europarådet. Det uppmärksammas alldeles för lite. När det gäller exakt vilka rapporter som för tillfället är under utarbetande har jag inte riktigt förberett mig på frågan, så det kan jag inte svara på. Däremot kan jag intyga att den här principiella diskussionen, hur man gör en avvägning mellan å ena sidan skyddet för de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till integritet, och å andra sidan det nödvändiga bekämpandet av terroristbrott och annan organiserad och grov brottslighet, är central för Europarådet och i synnerhet för den parlamentariska församlingen som jag har nöjet att delta i. I den debatten brukar det vara så, ganska ofta i alla fall, att vänstern och åtminstone en stor del av den liberala gruppen är de som står i främsta ledet för att värna de mänskliga rättigheterna när det kommer till diskussion om terroristbekämpning. I den här kammaren ser det annorlunda ut. Där är inte längre Folkpartiet de liberaler som sätter den aspekten högst. Den kampen har i stor utsträckning fått föras av Vänsterpartiet. Det beklagar jag. Det vore trevligare att ha Johan Pehrson på vår sida om den här barrikaden.

Herr talman! Detta är en mycket svår fråga. Den kräver mycket noggranna överväganden. När man sätter ned foten blir det att man försöker jämka samman rättstryggheten med rättssäkerhet och integritetsskydd. Det är en balans som förändras beroende på hur samhället ser ut och de hot som finns. Jag återkommer till Europarådets parlamentariska församling, den som är höken som vaktar över hur Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna tillämpas i länderna. Jag har inte heller kollat upp det, men jag har haft förmånen att medverka i den parlamentariska församlingen tillsammans med Mats Einarsson. Jag har sett det bra arbete som du bedriver där. Det vill jag understryka, men jag kan också erkänna att det aldrig har varit uppe några rapporter om att det är ett problem att de demokratiska länderna ger effektiva rättsmedel och verktyg åt sina brottsbekämpande myndigheter för att skydda människors integritet, för att skydda människor mot att få sina liv förstörda, för att skydda människor mot att mista livet i brottslighetens spår. Jag återkommer och vill att Mats Einarsson lyfter fram det utopiska perspektivet som ständigt präglat människor som är eller varit kommunister. Är det så att man tror att ett visst rättsmedel, en viss politisk åtgärd skulle utrota allt mänskligt elände, all mänsklig ondska, om man vill kalla det så, människor som vill profitera på andra människor? Det kommer aldrig att ske. Men detta verktyg kommer att avbryta kommunikationen. Det kommer att försvåra kommunikationen, och det kommer att leda till att färre grova kriminella kan bedriva sin verksamhet i Sverige. Det är jag väldigt glad över att det nu finns ett förslag om, och jag är väldigt ledsen över att Vänsterpartiet inte ser detta. Det skulle leda till att något fler människor i Sverige fick ett något bättre liv att leva i fred och frihet.

Herr talman! Även Johan Pehrson använder straw man -greppet och angriper ståndpunkter som jag inte riktigt känner igen hos mig själv. Vari det utopiska skulle ligga i den argumentation som bland annat Vänsterpartiet har fört fram i den här diskussion förstår jag ärligt talat inte. Jag är helt överens med Johan Pehrson om att detta är en svår fråga. Det är en svår avvägning. Vår kritik går ju ut på att vare sig regeringen eller justitieutskottets majoritet har kunnat visa på att man gör en sådan rimlig avvägning. Man har inte kunnat visa att behovet och effektiviteten ligger på en sådan nivå så att man kan acceptera den inskränkning i den personliga integriteten som det här otvetydigt tillhör. Det är där vi gör olika bedömningar. Det här handlar inte om utopister mot realister eller något sådant. Det handlar om olika bedömningar av en väldigt svår avvägning där vissa tydligen tycker att det är viktigare att visa sig kraftfulla i kampen mot terrorismen och andra lägger större vikt vid försiktighet och eftertanke innan vi går vidare med tvångsmedel som innebär inskränkningar av den personliga integriteten.

Herr talman! Jag kände mig föranledd att begära ordet ännu en gång, efter de grova påhopp som justitieminister Thomas Bodström gjorde i vårt replikskifte. Men nu är han inte ens kvar. Det visar hur totalt ointresserad han är av den här frågan. Han ignorerar riksdagen - han ska säkert ut och spela fotboll i stället. Att Centerpartiet skulle ha ändrat sig i den här frågan för att Folkpartiet har gjort på något sätt är självfallet totalt felaktigt. En sak är klar, och det är att justitieministern inte har buggat Centerpartiets lokaler. Om han hade gjort det hade han hört att vi har haft helt andra diskussioner, som inte utgår från vad Folkpartiet gör eller inte gör. Men det var en historieskrivning som passade Socialdemokraterna, och då fick vi höra den. Centerpartiet har varit för buggning 2005, 2004, 2003 och innan dess, och vi är det nu 2006. Vi har betonat rättssäkerhet och personlig integritet 2005, 2004, 2003 och tidigare än så, och vi gör det nu 2006. Men en sak ska också sägas, och det är att vi har ökat bevakningen just på den personliga integriteten, eftersom vi har sett hur Sveriges justitieminister totalt nonchalerar den personliga integriteten. Om någon tycker att jag är en hycklare för att jag har lyssnat på Lagrådet är det helt okej. Frågan är vem som är hycklare. Justitieministern har år efter år varit emot upplysningsplikten. När man nu skulle göra upp om propositionen kom det krav från Folkpartiets sida på att upplysningsplikten ska vara med, och nu står justitieministern här och talar så varmt för just upplysningsplikten. Det kallar jag hyckleri.