Fri- och rättigheter

Betänkande 2013/14:KU14

1, Förslag
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 10 april 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

PDF

Fri- och rättigheter(pdf, 344 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2013/14:14 Fri- och rättigheter

Beslut

Nej till motioner om fri- och rättigheter (KU14)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 och 2013 som rör frågor om fri- och rättigheter. Motionerna handlar bland annat om etniska, språkliga och religiösa minoriteter, böneutrop, förbud mot slöja i offentliga verksamheter, ett stärkt skydd för äganderätten, rätten till liv, en värdekommission, återkallande av medborgarskap och att lägga till fler konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 60

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-03-18
Justering: 2014-04-01
Justering: 2014-04-01
Trycklov: 2014-04-02
Trycklov till Gotab och webb: 2014-04-02
Trycklov: 2014-04-02

Reservationer: 4
Betänkande 2013/14:KU14

Alla beredningar i utskottet

2014-03-06, 2014-03-18

Nej till motioner om fri- och rättigheter (KU14)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 och 2013 som rör frågor om fri- och rättigheter. Motionerna handlar bland annat om etniska, språkliga och religiösa minoriteter, böneutrop, förbud mot slöja i offentliga verksamheter, ett stärkt skydd för äganderätten, rätten till liv, en värdekommission, återkallande av medborgarskap och att lägga till fler konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt.

Förslagspunkter

1. Etniska, språkliga och religiösa minoriteter

Utskottets förslag:

2. Böneutrop

Utskottets förslag:

3. Förbud mot slöja i offentliga verksamheter

Utskottets förslag:

Reservation 1 (SD)

4. Förbud mot niqab och burka på allmänna platser

Utskottets förslag:

5. Ett stärkt skydd för äganderätten

Utskottets förslag:

6. Rätten till liv

Utskottets förslag:

7. En värdekommission

Utskottets förslag:

8. Återkallande av medborgarskap

Utskottets förslag:

Reservation 2 (SD)

9. Införlivande av konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt

Utskottets förslag:

Reservation 3 (MP)
Reservation 4 (V)

10. Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning

Utskottets förslag:

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2014-04-09
Debatt i kammaren: 2014-04-10
Debatt i kammaren: 2014-04-10

Debatt om förslag 2013/14:KU14

Webb-tv: Fri- och rättigheter

Dokument från debatten

2014-04-10Protokoll 2013/14:99

Protokoll från debatten

Jonas Åkerlund (SD)

Anf. 3 Jonas Åkerlund (SD)

Herr talman! Jag tror att Peter Eriksson kommer att komma till debatten, och jag antar att han kommer att redogöra för utskottsmajoritetens ställningstagande i betänkandet om fri- och rättigheter. Därför nöjer jag mig med att säga några ord om våra reservationer. Den ena reservationen gäller unga flickor. Vi ser ofta rapporter om att många unga inte har möjlighet att göra viktiga, egna livsval. Man tvingas in i en situation utifrån en kulturell bakgrund. Vi ser ibland siffror på att det handlar om 70 000. Det är ett stort problem, och som vi ser det är det särskilt viktigt att flickor får möjlighet att alldeles fritt välja hur de vill ha sina liv i framtiden. Därför tycker vi att en sådan starkt laddad symbol som slöja på flickor under 15 år och i offentliga verksamheter inte bör vara tillåten. Den påverkar också hur unga pojkar ser på flickor och flickornas roll. Jag har själv sett, vid ett tillfälle, då jag var på Medborgarplatsen - det var fredag, en varm, fin dag - hur ett par unga flickor satt och åt glass på en bänk. De var klädda som svenska flickor brukar vara klädda när det är varmt, inte utmanande men lätt. Sedan blev det tid för gudstjänst i moskén, och en ström av folk passerade. Jag såg också hur ett par yngre killar gick fram till flickorna och talade om för dem att de skulle ge sig därifrån. Det passade sig nämligen inte att de var klädda på det sättet när man var på väg till moskén. Det här är väldigt olyckligt för framtiden. Att man som vuxen gör precis de val man vill är helt rätt, men unga människor bör få behålla sin valfrihet - så långt det är möjligt. Den andra reservationen gäller medborgarskapet. Vi avser naturligtvis inte att göra någon statslös. Men om en utländsk medborgare kommer hit, behåller sitt medborgarskap och därutöver får ett nytt menar vi att det ändå måste finnas gränser för vad man kan göra och ändå få behålla medborgarskapet. Om man har fått det på uppenbart falska grunder bör det vara som med allt annat man får på falska grunder - det ska återkallas. Om man deltar i terroristaktiviteter eller liknande saker som är klart skadliga för Sverige som stat bör man inte längre kunna behålla sitt medborgarskap. Med det yrkar jag bifall till våra reservationer.

Mia Sydow Mölleby (V)

Anf. 4 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Vi diskuterar alltså konstitutionsutskottets betänkande nr 14 som handlar om fri- och rättigheter och deras reglering i svensk lagstiftning. I regeringsformens 1 kap. anges att den offentliga makten utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Det är också upp till det allmänna att ta ansvar för att leva upp till detta, men det finns ingen rättighetslagstiftning i just den delen som ger den enskilde möjlighet att hänvisa till det. Däremot är det förstås en utgångspunkt att det ska vara en grund för den rättstolkning som sedan görs i övriga rättsregler. I 2 kap. i regeringsformen anges vilka grundläggande fri- och rättigheter som gäller för den enskilda människan. I anslutning till det tänkte jag tala om vår reservation, nr 4 som jag härmed yrkar bifall till. Den handlar om inkorporering av ytterligare konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt. Som det är i dag är det flera konventioner som inte är inkorporerade i svensk rätt, bland annat barnkonventionen, vilket leder till att den inte är giltig som svensk lag även om man förutsätter att svensk lag lutar sig på, använder sig av och ska vara i samklang med de konventioner vi har biträtt. Men när det blir konflikter mellan svensk lagstiftning och barnkonventionen går svensk lagstiftning före. Det händer ibland, och det kan ställa till problem. Vår uppfattning är att barnens rätt alltid måste komma i första rummet. År 2003 infördes barnkonventionen som norsk lag. Man har gjort utvärderingar i Norge och även i Sverige. Under 2009 gjordes utvärderingar både i svensk lagstiftning och rättskipning och i gällande norsk. Sverige får påfallande ofta kritik för att barns rättigheter inte lyfts fram. Det kan gälla i till exempel vårdnadstvister, och det kan gälla barns egna skäl för asylprövning och så vidare där barnen inte kommer i första rummet. I Norge ser det annorlunda ut. De har kommit mycket längre vad gäller rättigheter för barn, och den utvärdering som gjordes visade inte heller på att det skulle vara några problem med det. Därför anser vi att Sverige också bör gå vidare och inkorporera flera mänskliga rättigheter i svensk rättskipning. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 4, min egen reservation, och avslag på reservation 3.

Helene Petersson (S)

Anf. 5 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde. I regeringsformen finns bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna. Om dessa ska begränsas får det endast göras för att tillgodose ändamål som är acceptabla i ett demokratiskt samhälle. Rättigheterna gäller gentemot det allmänna och inte mellan enskilda. En begränsning får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning. Det här är mycket viktigt att komma ihåg och också att lyfta fram alla de sammanhang där angrepp på fri- och rättigheter sker. Vårt samhälle ska bygga på respekt för varandra, och rättesnöret måste vara alla människors lika värde. Vi ska inte, som offentlig makt, bestämma vad en annan människa ska bära för klädedräkt. Var och en måste ha friheten att klä sig som man vill. Därför är det otänkbart att tillstyrka Sverigedemokraternas förslag om förbud för flickor under 15 år att bära slöja i offentliga verksamheter. Det finns situationer där det inte är lämpligt att helt täcka sitt ansikte. Vi har haft den diskussionen många gånger. Skolverket har också gått ut med rekommendationer. Ett barn och en ungdom i skolan måste kunna se och kommunicera med sin lärare. Men då pratar vi om heltäckande slöja. Då är inte det ett lämpligt plagg, men det är inte det vi talar om här. Här är förslaget ett förbud mot att bära slöja i offentliga verksamheter. Ett sådant förslag tycker jag säger mer om rädslor, fördomar och vilja till likriktning än om viljan att respektera allas lika värde, allas rätt till sin kultur, sin religion och sina traditioner och att bejaka mångfald. Det finns inga sakliga och proportionerliga skäl till ett sådant förbud. Herr talman! Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap. Detta regleras i regeringsformen. Ett medborgarskap har ett starkt grundlagsskydd och ska ge den enskilde en rättstrygghet. Innan man kan ansöka om och beviljas medborgarskap ska ett antal krav vara uppfyllda. Har du väl fått medborgarskap ska du kunna känna trygghet i att det här är ditt land och du har rätt att stanna. Det är ditt land, och du har samma rättigheter och skyldigheter som den som har fötts som svensk medborgare. Däremot kan ett uppehållstillstånd - innan man får medborgarskap - en nationell visering och ett arbetstillstånd återkallas om någon medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få tillståndet. Frågan om att återkalla ett medborgarskap har utretts. Utredningen hade att titta på om det skulle vara möjligt. Man lade fram ett förslag om att det kunde finnas en sådan möjlighet, men det fanns samtidigt många och starka skäl som talade emot en sådan lagstiftning. Något förslag till lagstiftning har inte kommit, och konstitutionsutskottet är heller inte berett att föreslå någon förändring. Den sista frågan jag vill ta upp är införlivande av konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt. Här finns en hel del att göra. Från Socialdemokraternas sida har vi under ett antal år motionerat om att göra barnkonventionen till svensk lag. Vi funderade på det under ganska många år och var lite tveksamma, men nu har vi gjort det ställningstagandet. Enligt Delegationen för mänskliga rättigheter finns det argument både för och emot inkorporering av många av konventionerna. Både delegationen och utvärderingen av den nationella handlingsplanen pekar på att det fordras en grundlig analys av vilka konventioner som i så fall kan vara lämpliga att inkorporera. Men, herr talman, vi väntar fortfarande på den tredje handlingsplanen för mänskliga rättigheter som regeringen har utlovat. Det är ganska många år sedan vi i Sverige hade en handlingsplan, och det tycker jag är bedrövligt. Frågan har utvärderats, delegationen har tillsats, men ändå har det inte hänt något under flera år. När vi fick propositionsförteckningen var den utlovad till mars 2014. Sedan hade jag en interpellationsdebatt med integrationsminister Ullenhag, och då sade han att den kommer någon gång under 2014. Den finns uppsatt för behandling och i betänkanden från konstitutionsutskottet, men vi har fortfarande inte sett den. Vi får väl se om den kommer över huvud taget innan mandatperioden är slut. Bara det skulle egentliga kunna vara skäl att bifalla någon av de reservationer som V eller MP har i betänkandet, men vi har valt att inte föregripa den utlovade skrivelsen. Vi lever fortfarande med förhoppningen att den kommer till riksdagen. Med det, herr talman, tillstyrker vi utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Cecilia Brinck (M)

Anf. 6 Cecilia Brinck (M)

Herr talman! Utskottet är i allt väsentligt enigt vad gäller det här betänkandet. Jag tänkte därför uppehålla mig vid några av de frågor där vi inte är eniga. Dels ska jag ta upp lite av det som behandlas i reservationerna, dels ska jag tala om några motionsyrkanden som inte har följts upp i reservationer. Det gör jag av rent pedagogiska skäl. Betänkandet innehåller nämligen många motioner från Sverigedemokraterna, och i all sin fördomsfulla inskränkthet ger de en utmärkt bild av vad Sverigedemokraterna faktiskt står för. Låt mig därför, herr talman, göra en liten resa i Sverigedemokraternas värld. Vi börjar med de etniska, språkliga och religiösa minoriteterna. Där föreslår motionärerna att det som anges i 1 kap. 2 § sjätte stycket regeringsformen om etniska, språkliga och religiösa minoriteter ska strykas. Det är nödvändigt, säger motionärerna, att återgå till inställningen att Sverige har en majoritetskultur, den svenska, och att alla som vill bosätta sig i Sverige ska vara skyldiga att ta till sig denna majoritetskultur och anpassa sig efter den. Assimilering är det begrepp som det handlar om här. Jag kan inte undanhålla kammaren Sverigedemokraternas beskrivning av hur det ser ut i dagens Sverige: "Idag försöker regeringen och de tre rödgröna oppositionspartierna göra Sverige till ett mångkulturellt land med en befolkning bestående uteslutande av olika etniska minoriteter." Lever vi på samma planet? Nu är jag skåning, och vi är väl också en etnisk minoritet i Sverigedemokraternas värld. Samerna ska dock få behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv, men deras "särrättigheter" vill man avskaffa; det handlar alltså om de renägande samerna, som får se sig om efter annan sysselsättning i Sverigedemokraternas värld. Vad den svenska majoritetskulturen är och vilka uttryck den får ta sig får vi inte riktigt veta, men det är rätt frestande att fundera lite över det. Vilka kulturella uttryck ska vara tillåtna? Måste vi alla vara med i Svenska kyrkan? Vilka tavlor ska tas ned från väggarna på Nationalmuseum för att de ger uttryck för "osvenska kulturella impulser"? Vilka skådespel ska Dramaten få uppföra? Vilken mat ska vi få äta? Vilka böcker ska vi läsa? Det går inte att i all evighet tala om det svenska och om svenskheten utan att någon gång definiera och tala om exakt vad man menar. Religions- och åsiktsfrihet är oerhört viktiga inslag i en demokratisk rättsstat. Det regleras i nationell lagstiftning och i internationella konventioner som Sverige anslutit sig till. Men i Sverigedemokratland är de rättigheterna begränsade, åtminstone för somliga. Möjligen får muslimer fortsätta att vara muslimer bara det inte märks och syns. Inga böneutrop från moskéerna ska få förekomma. Att kyrkorna ska få fortsätta att ringa i klockor är dock ett förslag. I det sammanhanget bör nämnas att det finns en enda moské i Sverige där böneutrop är tillåtet, och det är moskén i Fittja. Den tidsgräns som beslutades i samband med det gick ut för några veckor sedan. Men till och med det är för mycket för Sverigedemokraterna, som inte tycker att det ska få finnas böneutrop någonstans. Förbud mot burka och niqab vill man ha, och de män som tvingar kvinnor att bära burka eller niqab ska straffas för det. Utgångspunkten är att inga kvinnor frivilligt väljer att bära burka eller niqab, vilket är direkt fel. Sverigedemokraterna tycks tro att ojämlikhet är en muslimsk uppfinning. Det behöver påpekas att det redan i dag finns ett brott som heter olaga tvång, 4 kap. 4 § brottsbalken. Slöjförbud på offentlig plats, visserligen bara för flickor under 15, föreslår man, och försöker motivera det med luddiga resonemang om åsiktsfrihet, kvinnoförtryck och slöjans innebörd. Ja, den slöja muslimska flickor och kvinnor bär har religiös och politisk innebörd. Än sen då? Vill man förbjuda alla yttre attribut med religiös och politisk betydelse? Jag ser dagligen T-shirtar, väskor och olika accessoarer med politiska budskap som jag inte alls gillar. Detsamma gäller säkert alla andra som sitter i plenisalen i dag. Hur ska vi göra med dem? Förbjuda dem helt? Förbjuda dem för alla under 15? Och den huvudduk som icke-muslimska kvinnor då och då använder, vad ska vi göra med den? Det vore intressant om reservanten - här finns en reservation - också kunde utveckla närmare hur han tänker sig att det förbudet ska upprätthållas och vilken typ av kontrollapparat han tycker är rimlig. Herr talman! Nu kommer vi till en av Sverigedemokraternas favoritfrågor, den om olika sorters medborgarskap. Sverigedemokraterna vill nämligen införa en ny sorts medborgarskap, ett villkorat medborgarskap. I dagens system är man medborgare eller inte, precis som Helene Petersson nyss förklarade. Det är inte villkorat, och det kan inte återkallas. Sverigedemokraterna vill ha en ny sort, en B-sort, som är villkorad. Det kan man argumentera för under vissa omständigheter. Man kan ha en argumentation om att den som lurat, mutat eller fuskat sig till medborgarskap faktiskt ska kunna se det återkallat. Man ska inte kunna lura systemet, inte kunna lura sig till den typen av förmån. Det skulle kunna vara en rimlig ordning, men nu nöjer sig Sverigedemokraterna inte med det. Den som söker svenskt medborgarskap ska dessutom avkrävas en ed om att han eller hon "svär trohet och lojalitet mot Sveriges konung, svenska staten och den svenska nationen". Utländska republikaner göre sig således icke besvär. Människor som begått vissa typer av brott ska kunna berövas sitt medborgarskap. Människor som reser utomlands för att, som det står, "delta i träning med islamistiska terrornätverk" ska kunna se sitt medborgarskap återkallat. Man får väl anta att etniska svenskar som reser utomlands för att delta i sådana aktiviteter ska kunna fortsätta att vara medborgare. Motionärerna skriver i alla fall ingenting om det. Herr talman! Ett system med villkorade medborgarskap av det slaget är inte rättssäkert. Antingen är man medborgare, och då förblir man det, eller också är man det inte. Beträffande den kategori jag nyss nämnde, de som fuskar, mutar eller lurar sig till sitt medborgarskap, kan man faktiskt hävda att om systemet låter sig luras får systemet stå sitt kast. Om vi brister i våra kontrollfunktioner och inte gör det som vi ska göra för att kontrollera en medborgarskapsansökan är det vårt problem. Då måste vi strama upp rutinerna och förbättra kontrollen i stället för att kompromissa med rättssäkerheten. Jag vill, precis som Helene Petersson nyss, påpeka att frågan har utretts och att man kommit fram till att det finns väldigt starka skäl som talar mot att införa möjligheten att återkalla medborgarskap. Och beträffande återkallande av medborgarskap för dem som begått vissa brott, vad finns det för garantier för att inte antalet sådana brott skulle utvidgas i enlighet med hur de politiska vindarna blåser? Om Sverigedemokraterna får inflytande över rättspolitiken, vilket Gud förbjude, vem tror då att de skulle kunna motstå frestelsen att använda en sådan här möjlighet att beröva människor deras medborgarskap och på så sätt bli av med människor de inte tycker ska få vara här? Herr talman! Det är sådana här Sverigedemokraterna är. Det är så här de tycker. Xenofobin, rädslan, inskränktheten och okunnigheten lyser igenom på varenda rad. Låt oss gemensamt arbeta för tolerans, mångfald, öppenhet och mänskliga rättigheter och därmed motverka och motarbeta Sverigedemokraternas värderingar. Just nu försöker jag dra mitt strå till stacken genom att yrka bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 7 Karin Granbom Ellison (FP)

Herr talman! Det här är ett betänkande som tar upp många olika frågor kring de medborgerliga fri- och rättigheterna. I samtliga frågor finns det också en mycket bred majoritet bakom utskottets förslag till beslut, och i många fall är utskottet helt enigt. Det är bra, eftersom detta är frågor som handlar om några av de mest fundamentala frågorna i det demokratiska systemet. Den lagstiftning vi har ska inte bara tåla användning när det är vackert väder, alltså när demokratin är stark och fungerande. Den måste också fungera som ett skydd för fri- och rättigheterna i ett skymningsläge, om demokratin skulle vara trängd och det skulle råda politisk oro i landet. I dag kan det låta som ett helt osannolikt scenario. Men när det gäller de medborgerliga fri- och rättigheterna måste vi tänka att dessa i alla lägen ska ha ett starkt lagskydd som värn för den enskilde. Alla förändringar av lagstiftningen som inskränker fundamentala fri- och rättigheter måste därför ske med största varsamhet och eftertanke. I det här betänkandet behandlas ett par motioner om medborgarskap. Det kan man kanske tycka är underligt, eftersom frågor om svenskt medborgarskap vanligtvis hanteras i socialförsäkringsutskottet. Orsaken till att dessa motioner hamnat på konstitutionsutskottets bord är att de inte handlar om villkoren för hur man får bli svensk medborgare. De handlar i stället om att införa lagstiftning om att ta ifrån individer deras svenska medborgarskap. Det är detsamma som att ta ifrån en person alla de fri- och rättigheter som följer med medborgarskapet. Till att börja med berövas personen rätten att rösta i riksdagsval och får därmed inte kandidera till riksdagen, ej heller vara medlem av regeringen. Personen får inte heller medverka i den dömande makten, varken som domare eller som nämndeman. Dessutom kan personen utvisas på livstid ur Sverige. För auktoritära regimer har fråntagande av medborgarskap varit ett medel för att straffa politiska motståndare eller förfölja minoriteter. Med den ena eller andra förevändningen berövar regimen sina motståndare medborgarskapet och kan på så vis rensa ut dem från parlament, regering och domstolar. I nästa steg kan man utvisa dem ur landet. Det är naturligtvis djupt stötande för den allmänna rättskänslan att det finns personer som lyckats fuska till sig medborgarskap. Men man måste också vara medveten om att det är förenat med stora risker att ge staten rätt att i vissa lägen ta ifrån människor deras medborgarskap. Frågan om att återkalla medborgarskap som beviljats på falska grunder har utretts av den förra socialdemokratiska regeringen. Samma fråga berörs också i resonemangen i Medborgarskapsutredningen, som lade fram sitt betänkande förra året. Jag kan konstatera att ingen regering, oavsett partifärg, har sett det möjligt att lägga fram en sådan lagstiftning. Detta är en fråga där stora värden ligger i vågskålen, och därför måste man vara mycket varsam. Jag vill också beröra de reservationer som finns om att inkorporera vissa centrala konventioner om mänskliga rättigheter direkt i svensk lag. På det här området pågår redan på alliansregeringens uppdrag ett utredningsarbete i frågan om att införliva FN:s barnkonvention i svensk rätt. Utredaren Anita Wickström ska vara färdig senast i mars 2015. Jag välkomnar detta, och från Folkpartiets sida ser jag fram emot den dag då detta blir verklighet. Oavsett om dessa konventioner inkorporeras direkt i svensk rätt eller, vilket är det brukliga, vi i stället gör anpassningar av gällande lagstiftning är dock Sverige självklart bundet av de konventioner vi ratificerat. När regeringens utredare Hans Ytterberg år 2011 utvärderade regeringens nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter föreslog han att frågan om ytterligare konventioner ska inkorporeras direkt i lagstiftningen borde utredas i särskild ordning. Det är detta som nu sker med barnkonventionen, och regeringen fortsätter att titta på utredningens förslag vad gäller övriga konventioner. Jag tycker att det är rimligt att denna fråga analyseras noggrannare i stället för att konstitutionsutskottet skyndar i förväg trots att beredningen fortsätter. Därför står jag bakom utskottets förslag också i denna del. Också i övrigt står jag givetvis bakom utskottets resonemang, och jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Per-Ingvar Johnsson (C)

Anf. 8 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! I vårt betänkande från konstitutionsutskottet om fri- och rättigheter, KU14, framgår det att 14 av de 21 motioner som behandlats i betänkandet är inlämnade av ledamöter från Sverigedemokraterna. Som jag uppfattar det är de förslag som Sverigedemokraterna vill få genomförda i vårt samhälle sådana att de går ut på att begränsa människors fri- och rättigheter i Sverige. Sverigedemokraterna vill att alla genom lagar och förbud ska anpassa sig till det som Sverigedemokraterna anser vara svenskt. I en sverigedemokratisk motion lyfts det fram att man vill ta bort det skydd för etniska, språkliga och religiösa minoriteter som finns i vår grundlag regeringsformen. I andra motioner handlar det om hur man får vara klädd när man vistas på offentlig plats i Sverige. Som jag ser det ska vi inte genom lagstiftning förbjuda viss klädsel om den inte är till skada för andra människor. Detta gäller över huvud taget i den här typen av frågor. Vi ska inte inskränka människors fri- och rättigheter om de inte utövas på ett sätt som är till allvarlig skada för andra människor. Frågan vad som är svenskt är inte så enkel att vi kan lagstifta och dra gränser på det sättet, som jag ser det. Därför vill jag yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.

Tuve Skånberg (KD)

Anf. 9 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande KU14 i dess helhet. Jag kan instämma i vad mina kamrater i allianspartierna och andra redan har argumenterat för i enlighet med det näst intill eniga utskottets motivering i betänkandet. Det är ett motionsbetänkande med 37 motioner, räknar jag till. Alla avslås, vilket är brukligt. Kristdemokraternas motioner avslås också, även mina egna. Det kan möjligen vara lite besvärligt, men man vet ju att riksdagen avslår i princip alla motioner. Och när till äventyrs tiden har kommit i fatt en motion, så att den redan har uppfyllts när den behandlas i kammaren, då avslår vi den därför att den redan är uppfylld. Sådana är villkoren. Vi har en lite speciell motion i dag eller, rättare sagt, ett speciellt förhållande, för de motioner som tidigare under mandatperioden har behandlats av konstitutionsutskottet behandlas nu i förenklad ordning. Vi hänvisar bara kort till tidigare ställningstaganden från KU - det finns ingen motivtext. Men nu har det kommit till riksdagskansliets kännedom - det har också stått i en tidningsartikel - att det senare kommer att yrkas bifall till en motion, 2013/14:K344 av Julia Kronlid med flera. Det har inte hänt tidigare. Det är en lite ny situation. Vi har alltså ingen text att peka på i dagens betänkande. Låt mig därför få gå lite grann djupare. Motionen tar nämligen upp den viktiga frågan om samvetsfrihet, och det är inte konstitutionsutskottets vana att ta lätt på svenska grundlagar där samvetsfriheten finns med. "Konungen bör ingens samvete tvinga eller tvinga låta." Så löd orden om samvetsfrihet i 1809 års regeringsform, alltså för drygt 200 år sedan. Den här formuleringen har gällt ända till i dag med ett uppehåll på 20 år. Från grundlagsreformen 1974 fram till 1994 fanns inte den formuleringen med. Men i och med att den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna införlivades i svensk lagstiftning 1994 kom den tillbaka. Rätten till samvetsfrihet garanteras nämligen i Europakonventionen, artikel 9, där det uttrycks så här: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet." Samma sak garanterar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i artikel 18. Det gäller för oss alla. Sådan är Sveriges grundlag och Europakonventionen. Till det kan jag lägga mitt eget partis, Kristdemokraternas, principprogram: "Likaså måste respekt finnas för sjukvårdspersonal så att ingen tvingas att delta vid ingrepp som strider mot det egna samvetet." Och mitt partis partistyrelse yttrade 2011 följande: "Lösningar bör sökas i varje enskilt fall där personal av samvetsskäl känner tveksamhet." Hur ska utskottet och hur ska jag som representant för Kristdemokraterna hantera den här frågan? Jag har själv motionerat i frågan. Jag var med och undertecknade motion 2004/05:K395. Den handlade om samvetsfrihet. Det är klart att det är en viktig fråga. Den kan inte bara förbigås med en klumpsummering om att vi redan har tagit ställning. Men hur, rent konkret, ska Europakonventionens artikel 9, som garanterar den här samvetsfriheten, uttolkas? Hur ska Europadomstolen döma i konkreta fall? Ja, en avgörande vägledning för det kom den 7 oktober 2011 när Europarådet antog resolution 1763 som skyddar vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Denna resolution innebär att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas, hållas ansvarig för eller på något sätt diskrimineras för att man på grund av samvetsbetänkligheter inte vill utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon behandling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Samtidigt framhåller resolutionen att föreskrifter som ska garantera vårdpersonalen rätt till samvetsfrihet också måste garantera att den kvinna som på laglig grund önskar avsluta en graviditet får sin abort utförd. Europarådet inbjuder medlemsstaterna att utveckla omfattande och tydliga bestämmelser som definierar och reglerar rätten till samvetsfrihet samtidigt som man försäkrar tillgången till vård och hälsa. Sverige har ännu inte införlivat sådana föreskrifter om samvetsfrihet i svensk lagstiftning. Lagstiftat om vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet har man däremot gjort i flertalet av de 47 medlemsländerna i Europarådet. Hur ska då den här frågan hanteras i utskottet och av mig som representant för ett parti som har med detta i sitt partiprogram? Till att börja med kan jag läsa yrkandesatsen i den här motionen. Den lyder: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska införa föreskrifter i svensk sjukvård som garanterar vårdpersonalen rätt till samvetsfrihet i enlighet med resolution 1763 från Europarådet. Som jag förstår det är det inte en utredning. Det är inte ett lagförslag man lägger fram. Det är inte ett tillkännagivande. Det är föreskrifter. Men föreskrifter är inte någonting som riksdagen beslutar över. Det gör, som jag förstår det, att yrkandet är fel formulerat. Det går alltså inte att yrka bifall till detta ens om man delar Julia Kronlids synpunkter. Sveriges riksdag inför inte föreskrifter i svensk sjukvård. Jag kommer att rösta nej. Min grupp, Kristdemokraterna, kommer också att rösta nej. Däremot har Julia Kronlid lämnat in en interpellation till socialminister Göran Hägglund, som enligt planeringen kommer att besvaras den 28 april. Göran Hägglund kommer då att besvara hennes fråga om hur intentionen i Europarådets resolution 1763 ska förverkligas.

Montaser Eneim (M)

Anf. 10 Montaser Eneim (M)

Herr talman! I dag behandlar vi frågor kring fri- och rättigheter. Fri- och rättigheter för människor att uttrycka åsikter, tankar och idéer är de utgångspunkter som ligger till grund för alla fria och demokratiska samhällen. Sverige är sedan lång tid tillbaka ett land med djupt rotade grundläggande fri- och rättigheter för våra medborgare. Vi ligger konstant högt i mätningar rörande exempelvis pressfrihet, yttrandefrihet och rättssäkerhet. Och skyddet för våra fri- och rättigheter finns lagstadgat inom ramen för regeringsformen. Herr talman! Det är svårt för mig i dag att föreställa mig Sverige utan mångfald. Vi kan ta arbetskraftsinvandringen, till exempel, som har bidragit till att lägga grunden till det framgångsrika, innovativa och kreativa land som Sverige är i dag. Herr talman! Många har sagt det före mig, och jag säger det igen. Rätten att klä sig som man vill är en självklarhet i ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle. Detta är en av grundstenarna i det samhälle som vi tillsammans lever och verkar i. Vi slår därför fortsatt vakt om den enskilda individens integritet och frihet att göra sina val. Det finns dock krafter som vill försvåra för människor och även göra skillnad på människor utifrån vilken religion de bekänner sig till. Ett led i detta är nu att försöka inskränka den religionsfrihet som finns fastställd i regeringsformen genom att införa ett särskilt slöjförbud. Det är en människosyn och en kollektivistisk politisk linje som vi moderater inte delar över huvudet taget. Det finns dock alltid undantag - det måste också sägas. Givetvis kan det vara så att man utifrån sitt yrke eller sina studier, ibland eller alltid, måste avstå från religiösa symboler då de kan inkräkta på säkerhet och dylikt. Detta accepterar vi naturligtvis om det sker på sakliga och väl underbyggda grunder. Men att förbjuda användandet av slöja i det svenska samhället är en inskränkning av religionsfriheten som inte är förenlig med de värderingar om öppenhet och tolerans som vi i Sverige sätter sådant värde på. Även som ung, och om man är under 15 år, har människan en fri vilja. Man kan välja vilka kläder man vill ha på sig när man går till skolan eller deltar i andra offentliga verksamheter. Vi vet att tvång aldrig fungerar åt något håll. Låt oss vara tydliga med att ingen flicka mot sin vilja ska tvingas bäras slöja och att ingen flicka mot sin vilja heller ska bli tvingad att lämna slöjan hemma. Att inte få delta i samhället på lika villkor på grund av religiös tillhörighet innebär ett missgynnande och en stigmatisering. Det riskerar att späda på känslan av utanförskap och främlingskap gentemot det land och det samhälle som man själv bor och verkar i. Detta är inte rimligt. Den religionsfrihet som vi har i Sverige ska därför inte inskränkas. Herr talman! I regeringsformen slås det fast att ingen svensk medborgare får landsförvisas och att ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i Sverige får fråntas sitt medborgarskap. Frågan är egentligen vad Sverigedemokraterna vill. De vill helt enkelt ha ett A- och ett B-medborgarskap. Det är inte möjligt i vårt land i alla fall. Alla medborgare ska stå på samma solida grund. Att människor kommer till Sverige på falska grunder och ibland även beviljas medborgarskap utifrån detta är givetvis oacceptabelt. Migrationsverket har som ansvarig myndighet en viktig roll att spela för att säkerställa att rutinerna i arbetet fungerar väl. Sverige har skrivit under 1997 års europeiska konvention om medborgarskap, där det anges i vilka situationer den nationella lagstiftningen möjliggör återkallande av medborgarskap. Det omfattar exempelvis allvarliga brott mot landets säkerhet, som spioneri. Herr talman! Fri- och rättigheter handlar ytterst om att vi alla ska vara lika inför lagen. Vi ska ha samma rättigheter oavsett ålder, kön, sexuell läggning och etnicitet. Att ha olika regler för människor baserat på religiös tillhörighet fungerar knappast. Vilka religiösa symboler ska förbjudas härnäst? Det är en fråga till Sverigedemokraterna. Och vem ska avgöra varför eller hur de ska förbjudas? I alla fall är det knappast statens uppgift att tala om för sina medborgare hur de ska klä sig. I ett verkligt fritt samhälle låter vi människor själva göra sina val. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Julia Kronlid (SD)

Anf. 11 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Jag ska tala främst om frågan om samvetsfrihet och den motion som jag har skrivit. Jag tänker inte gå in på alla Sverigedemokraternas motioner - det har jag lämnat till Jonas Åkerlund. Det senaste året har frågan om samvetsfrihet i svensk sjukvård aktualiserats i och med fallet Ellinor Grimmark. På grund av att det nu har blivit en högaktuell fråga som har debatterats mycket i medierna vill jag i dag i debatten om fri- och rättigheter lyfta upp denna fråga och yrka bifall till vår motion 2013/14:K344 och den likalydande motionen 2012/13:K379, förra årets identiska motion, som i detta betänkande behandlas förenklat. Jag instämmer i att detta inte är något som vi brukar göra, men vi gör det av särskilda skäl. Vi tycker att detta är en aktuell och viktig fråga, och därför vill vi lyfta upp den här i dag och göra på det sättet. I Sverige har inte vårdpersonal någon lagstadgad rätt till samvetsfrihet vad gäller att medverka till abort eller till dödshjälp, om det skulle bli aktuellt i Sverige. Att lagfästa vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet har man däremot gjort i flertalet av de 47 medlemsländerna i Europarådet. I till exempel vårt grannland Norge är samvetsfrihet för vårdpersonal varken något nytt eller något konstigt. Sedan 1978 har det funnits inskrivet i lagen att sjukvårdsinrättningar ska ta hänsyn till vårdpersonal som av samvetsskäl inte vill utöva eller assistera vid aborter eller liknande ingrepp. Som tidigare har nämnts i debatter om samvetsfrihet, vilket Tuve Skånberg har nämnt, har Europarådet antagit en resolution för att skydda vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Den resolutionen innebär att ingen person, inget sjukhus eller ingen institution ska tvingas, hållas ansvarig för eller på något sätt diskrimineras för att man på grund av samvetsbetänkligheter inte vill utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon annan handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller ett embryo. Samtidigt framhålls det i resolutionen att det ska finnas föreskrifter som garanterar att en kvinna som på laglig grund önskar avsluta en graviditet ska kunna få en abort utförd. Man ska alltså ta hänsyn till både vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet och kvinnans rätt att få en abort utförd. Jag anser det vara beklagligt att just Sverige ska vara ett av de få länder som har vägrat ta till sig denna resolution, trots att de flesta andra medlemsländer har gjort det och infört bestämmelser som definierar och reglerar detta. Sverige skulle alltså inte sticka ut på något sätt om vi införde sådana föreskrifter, utan det är snarare så att vi sticker ut som det är i dag, när vi inte har gjort det. Detta har gett konsekvenser i det verkliga livet, vilket vi på senare tid har fått se i fallet Ellinor Grimmark. Hon hade utlovats en tjänst på Höglandssjukhuset i Eksjö, men när de fick veta att hon inte ville delta i aborter av samvetsskäl drogs hennes tjänst tillbaka. En kort tid därefter miste hon även ett vikariat som hon hade erbjudits på kvinnokliniken i Värnamo av samma skäl, att hon inte vill medverka till aborter. Detta har fått stor medial uppmärksamhet. Fallet ligger just nu hos Diskrimineringsombudsmannen och kommer att drivas vidare till Europarådet. Vi från Sverigedemokraterna anser att det är orimligt att det ska behöva ta så lång tid och ta sådana omvägar innan det kan råda någon klarhet i hur man ska tolka det här fallet, huruvida hon har blir diskriminerad. Barnmorskor och läkare har i första hand utbildat sig till att rädda liv, och de ska inte behöva ska nekas jobb därför att de har samvetsbetänkligheter inför att delta vid aborter eller om det längre fram i tiden skulle bli aktuellt med aktiv dödshjälp. Vi måste också betänka att det i Sverige är möjligt att göra abort upp till vecka 22 efter godkännande, samtidigt som det finns exempel på för tidigt födda barn som har överlevt och har befunnit sig i gränslandet mellan vecka 21 och 22. Vi har fått höra vittnesbörd från barnmorskor som har sett foster leva efter en abort. Vi måste visa en viss förståelse för att det kan finnas de som upplever detta som jobbigt men kan vara alldeles utmärkta barnmorskor och läkare i alla andra avseenden. Rätten till samvetsfrihet har också stöd i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 18, samt i Europakonventionen, artikel 9, där det uttryckligen står: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet." Det har varit svårt att veta hur långtgående man ska tolka att denna allmänna samvetsfrihet är. Men eftersom det nu finns en tydlig resolution från Europarådet - som begränsar det till abort och dödshjälp och där det också tydligt framgår att kvinnans rätt att få en abort utförd måste kunna tillgodoses - borde det vara möjligt för Sverige att respektera rätten till samvetsfrihet. Konstitutionsutskottet fastslog också i ett betänkande från 2011/12 att de frågor som tagits upp i olika motioner om samvetsfrihet var av stor principiell vikt. Då tycker jag att det är beklagligt att man inte har kunnat gå vidare i en så viktig fråga. Eftersom abort och dödshjälp leder till ganska svåra konfliktsituationer vad gäller etiska dilemman bör vi kunna ha en särskild förståelse på de här områdena, och det bör kunna införas bindande föreskrifter i svensk sjukvård i enlighet med resolution 1763, för att respektera rätten till samvetsfrihet. Jag anser att det är beklagligt att det i dag är bara Sverigedemokraterna som tydligt vill ha ett sådant här tydligt regelverk i svensk sjukvård, att rätten till samvetsfrihet ska respekteras. Tuve Skånberg har sagt att Kristdemokraterna menar att detta ska lösas på varje arbetsplats. Men just fallet Ellinor Grimmark visar ju att det inte är hållbart. Vill man på en speciell sjukvårdsinrättning inte respektera detta kommer personer kanske inte att få någon anställning eller kanske till och med bli avskedade på grund av detta. Därför tycker jag att det är viktigt att det ska vara lika över hela landet. Det var därför jag yrkade bifall till motion 2013/14:K344 och den tidigare motionen. Tuve Skånberg menar i dag att riksdagen inte kan göra ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen ska återkomma med ett förslag om att införa bindande föreskrifter i svensk sjukvård. Jag kan inte se att det skulle finnas något hinder för det. Om vi skriver ett tillkännagivande om något som vi inte kan fatta beslut om här i riksdagen brukar vi få ganska tydliga besked om det från kammarkansliet. Det här är alltså ett tillkännagivande till regeringen. Regeringen får då utreda hur man ska utforma sådana föreskrifter och återkomma med ett sådant förslag till riksdagen. Det är först då som vi kan fatta det bindande beslutet, men det sker ju inte här i dag. Tuve Skånberg menar att jag inte har något förslag till ett tillkännagivande, men det är ju precis det jag har i och med formuleringen om att jag vill att riksdagen tillkännager till regeringen som sin mening att införa föreskrifter. Jag ser inte att det finns något som helst hinder. Jag ser detta bara som en ursäkt från Kristdemokraterna för att inte behöva rösta på Sverigedemokraternas motion, trots att vi rent principiellt i någon mening nog faktiskt är eniga i den här frågan. Så jag tycker att det är tråkigt att Kristdemokraterna kommer att rösta nej till förslaget om att göra ett sådant medskick till regeringen. Jag vill ta upp exemplet med utrikespolitiken. Där har ju regeringen en särskild rätt att föra utrikespolitik, men vi gör ändå tillkännagivanden för att uttrycka riksdagens mening om vad vår önskan är och vad vi vill att regeringen ska föra för politik. Här vill jag göra ett tydligt medskick till regeringen om att jag vill att man ska återkomma med ett sådant här förslag för att garantera rätten till samvetsfrihet.

Peter Eriksson (MP)

Anf. 12 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Jag ber så mycket om ursäkt för att jag gjorde en allvarlig felbedömning. Jag trodde att jag skulle hinna med lunch efter KU:s möte på förmiddagen och missade därför att inleda den här debatten. Men nu har jag i alla fall fått några minuter på mig för att berätta vad jag ville säga. Jag vill yrka bifall till reservation 3. Det finns ett relativt stort antal internationella konventioner som Sverige har skrivit under och som aldrig har införlivats i svensk rätt. Jag tycker att det är lite problematiskt. Det borde man försöka göra i möjligaste mån. Det handlar om konventioner till exempel mot tortyr och för barns rättigheter. Jag skulle vilja att regeringen gjorde en ordentlig utredning för att se vilka möjligheter det finns att inkorporera och införliva dessa konventioner i svensk rätt. Annars handlar betänkandet, KU14, om fri- och rättigheter om helt andra saker, som en del har varit inne på. Jag tycker inte att Sverigedemokraterna har haft så stort inflytande och påverkan på svensk politik genom att de kom in i Sveriges riksdag. De har till exempel inte kunnat påverka flykting- och invandringspolitiken. Där har Miljöpartiet haft ett samarbete med regeringen under dessa år - från början var det faktiskt på mitt initiativ. Jag är väldigt glad för att det har fungerat och stolt över att regeringspartierna har kunnat hålla ihop om ett sådant samarbete. Det är inte dåligt, måste jag säga. Det här är ett exempel på att partier som kommer in i riksdagen ändå har ett inflytande. Även om man inte kan förändra politiken kan man finnas genom motioner och annat. Det här betänkandet domineras faktiskt av motioner från Sverigedemokraterna. I stället för att, som tidigare år, ha dominerats av en välvillig och positiv ambition att förbättra fri- och rättigheter för enskilda grupper av människor eller förtryckta minoriteter, domineras motionerna nu i stället av att vi ska förbjuda saker. Vi ska minska rättigheter för grupper, människor och minoriteter. Sverigedemokraterna vill till exempel ta bort den helt grundläggande formuleringen i regeringsformen om att enskilda etniska, språkliga och religiösa minoriteter ska ges möjligheter att utveckla sitt kulturliv och sin särart. De vill inte att detta ska finnas som en rättighet i regeringsformen. Jag måste säga att jag tycker att det är förfärligt. Sverigedemokraterna vill också ha en rad andra förbud, bland annat mot böneutrop och mot slöja, och ett återkallande av mänskliga rättigheter. Det är sorgligt att behöva se sådana motioner från valda ledamöter i Sveriges riksdag. Jag hoppas att vi slipper se det i framtiden.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-04-10
Beslut: 2014-04-10

Förslagspunkter: 20, Acklamationer: 10

Protokoll med beslut

2014-04-10Protokoll 2013/14:99

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Etniska, språkliga och religiösa minoriteter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2012/13:K382 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD) yrkande 5 och
2013/14:K364 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD) yrkande 3.
Etniska, språkliga och religiösa minoriteter
Utskottets förslag:
Böneutrop
Utskottets förslag:
Böneutrop
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2012/13:K356 av Richard Jomshof m.fl. (SD) och
2013/14:K331 av Richard Jomshof m.fl. (SD).
Förbud mot slöja i offentliga verksamheter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2012/13:A394 av Carina Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 12.
Reservation 1 (SD)
Förbud mot slöja i offentliga verksamheter
Utskottets förslag:
Reservation 1 (SD)
Förbud mot niqab och burka på allmänna platser
Utskottets förslag:
Förbud mot niqab och burka på allmänna platser
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2012/13:K279 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2.
Ett stärkt skydd för äganderätten
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2012/13:K276 av Annika Qarlsson (C).
Ett stärkt skydd för äganderätten
Utskottets förslag:
Rätten till liv
Utskottets förslag:
Rätten till liv
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2012/13:K317 av Tuve Skånberg (KD) yrkande 1 och
2013/14:So469 av Yvonne Andersson och Lars-Axel Nordell (båda KD) yrkande 1.
En värdekommission
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2012/13:K222 av Otto von Arnold och Yvonne Andersson (båda KD),
2012/13:K277 av Tuve Skånberg (KD) och
2013/14:K367 av Yvonne Andersson (KD).
En värdekommission
Utskottets förslag:
Återkallande av medborgarskap
Utskottets förslag:
Reservation 2 (SD)
Återkallande av medborgarskap
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2012/13:K285 av Thoralf Alfsson och Kent Ekeroth (båda SD),
2012/13:K382 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD) yrkandena 2 och 3,
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 22,
2012/13:A394 av Carina Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 32,
2013/14:K306 av Thoralf Alfsson och Kent Ekeroth (båda SD),
2013/14:K365 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD) yrkandena 5 och 6,
2013/14:Ju387 av Richard Jomshof (SD) yrkande 2 och
2013/14:Sf314 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 22.
Reservation 2 (SD)
Införlivande av konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2013/14:Ju203 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 10.
Reservation 3 (MP)
Reservation 4 (V)
Införlivande av konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt
Utskottets förslag:
Reservation 3 (MP)
Reservation 4 (V)
Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning
Utskottets förslag:
Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2012/13:K210 av Marianne Berg m.fl. (V),
2012/13:K220 av Annelie Enochson (KD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:K283 av Carina Herrstedt och Julia Kronlid (båda SD),
2012/13:K328 av Annelie Enochson (KD) yrkandena 2 och 3,
2012/13:K339 av Mikael Oscarsson (KD),
2012/13:K379 av Julia Kronlid m.fl. (SD),
2012/13:K389 av Jan Lindholm (MP),
2012/13:K390 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M),
2013/14:K344 av Julia Kronlid m.fl. (SD),
2013/14:K394 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 20 och
2013/14:So202 av Marianne Berg m.fl. (V) yrkande 1.