Det schabloniserade föräldraavdraget

Betänkande 2023/24:SoU26

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
20 mars 2024

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om det schabloniserade föräldraavdraget (SoU26)

Riksdagen sa nej till tre förslag i motioner om det schabloniserade föräldraavdraget från allmänna motionstiden 2023 med hänvisning till pågående arbete.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2024-03-07
Justering: 2024-03-12
Trycklov: 2024-03-12
Reservationer: 1
Betänkande 2023/24:SoU26

Alla beredningar i utskottet

2024-02-15, 2024-02-29, 2024-03-05, 2024-03-07

Nej till motioner om det schabloniserade föräldraavdraget (SoU26)

Socialutskottet föreslår att riksdagen ska säga nej till tre förslag i motioner om det schabloniserade föräldraavdraget från allmänna motionstiden 2023 med hänvisning till pågående arbete.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2024-03-12
Debatt i kammaren: 2024-03-14
Stillbild från Debatt om förslag 2023/24:SoU26, Det schabloniserade föräldraavdraget

Debatt om förslag 2023/24:SoU26

Webb-tv: Det schabloniserade föräldraavdraget

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 22 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Grunden till dagens debatt är ett utskottsinitiativ som Centerpartiet tog initiativ till och som gäller det schabloniserade föräldraavdraget där det behöver vidtas åtgärder här och nu. Vi har fått signaler om att väldigt få beviljas personlig assistans. Det är därför som vi är tre partier som har lämnat motionsyrkanden och som vi har dagens debatt.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog initiativ till en kraftig reform inom LSS-området. Dagens debatt handlar om en av delarna i detta - en lagändring som skulle göra det möjligt för föräldrar att vara föräldrar, som skulle smalna av föräldraansvaret när det gäller barn som har funktionsvariation. Denna lagstiftning trädde i kraft den 1 januari 2023.

Motiveringen från vår sida är enkel, och vi väljer att gå vidare med vår motion och reservation, fru talman. När vi lade fram det här beslutet och riksdagen fastställde det var den politiska meningen och viljan glasklar: Fler barn och unga skulle beviljas personlig assistans utifrån att föräldraansvaret minskades.

Fru talman! Grunden är naturligtvis att alla föräldrar har ett föräldraansvar utifrån ett barns normala hjälpbehov och ålder, och detta ansvar anses vi föräldrar tillgodose. Barn med särskilda behov, alltså barn med funktionsvariationer, har oftast större behov, och där är det viktigt att föräldraansvaret anpassas utifrån barnets ålder och funktionsvariation.

Faktum är att tillämpningen av det minskade föräldraansvaret har tolkats för snävt av Försäkringskassan och kommunerna, anser jag och vi socialdemokrater. Det innebär att föräldrar får ta ett oskäligt stort ansvar för sina barns behov. Dessutom råder det olika uppfattningar om hur lagen egentligen ska tolkas.

ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, menar att det finns en väldig bredd i bestämmelserna som ger utrymme för att ta större hänsyn till föräldraansvaret. Även Kammarrätten i Sundsvall är i en dom tydliga med att det inte ska göras dubbla föräldraavdrag. Däremot anser Försäkringskassan, fru talman, att lagen och dess intentioner tolkas korrekt. Detta sammantaget medför en stor rättsosäkerhet vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans.

Hela tanken var att vårdnadshavare till barn med funktionsvariation ska få vara just föräldrar och inte ägna tid och kraft åt att sköta om barnet utifrån barnets behov. Vi kunde alla ta del av de smärtsamma konsekvenserna för enskilda familjer som fick ta ett orimligt stort ansvar. Föräldrar slets isär, och arbetsbördan fick tråkiga efterdyningar för många. Hela familjer drabbades och gör det än i dag.

En del av den stora reform som den S-ledda regeringen tog initiativ till handlade om föräldraansvaret. Totalt handlade det om olika reformer där ungefär 2 000 nya personer skulle få rätt till assistans. I det här förslaget talar vi om cirka 400. Enligt aktuell statistik från Försäkringskassan är det ett tiotal extra som har fått personlig assistans under hela 2023, vilket inte alls är den målsättning vi hade.

Fru talman! Hela avsikten med lagändringen var att antalet barn med personlig assistans skulle öka och att de barn som redan har insatsen personlig assistans skulle får fler assistanstimmar. Blev det så? Nej, tyvärr inte. Vi menar att regeringen måste agera mer kraftfullt och att den agerar alldeles för långsamt just nu.

Fru talman! Jag är lite förvånad över att Sverigedemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna först avslår utskottsinitiativet och sedan avslår våra motionsyrkanden, när det sägs vid bordet att vi är överens i sakfrågan. Då kan man fundera, fru talman, på vad motivet bakom avslagsyrkandena från dessa regeringspartier är.

Dessutom vet vi att dessa partier under hela förra mandatperioden alltid högljutt kritiserade oss regeringsföreträdare i riksdagen och menade att regeringen gjorde för lite och för långsamt. Nu får jag kontra den frågan till regeringens företrädare i kammaren här i dag: Varför passar ni inte på när ni sitter i förarsätet att jobba snabbare och effektivare?

Fru talman! Vi socialdemokrater har i vår kommittémotion yrkat på att rätten till assistans ska återställas. Det finns en stor oro för att tidigare beslutade reformer inte ska ge det förväntade resultatet. Det har vi ett exempel på här i dag. Bland annat menar vi att Försäkringskassans nya tolkning av det så kallade föräldraansvaret har inneburit att det - tvärtemot avsikten - har blivit svårare för barn med funktionsnedsättning att få personlig assistans. Detta måste rättas till här och nu.

Vi yrkar bifall till vår kommittémotion 118. Vi har också en gemensam reservation.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag hör ett yrkande på motion 118. Vi får undersöka det och återkomma om det skulle visa sig vara något frågetecken där.)


Anf. 23 Malin Höglund (M)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet SoU26 Det schabloniserade föräldraavdraget. I betänkandet finns också tre motionsyrkanden från den allmänna motionstiden.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med en liten upplysning. Under hösten, den 12 september till den 5 oktober, hade vi riksdagsledamöter möjlighet att lämna in motioner. Det var under den så kallade allmänna motionstiden då ledamöterna kan lägga förslag som sedan behandlas i utskotten och sedan debatteras. Vid ett sammanträde den 5 december föreslog en ledamot från Centerpartiet att utskottet skulle ta ett initiativ om det schabloniserade föräldraavdraget i LSS. Det var alltså två månader efter den allmänna motionstidens slut.

Fru talman! Den 1 januari 2023 trädde en ny lagändring i kraft som innebär att föräldraansvaret enligt föräldrabalken ska beaktas vid bedömning av ett barns behov av personlig assistans. Det görs genom ett schablonavdrag, ett så kallat föräldraavdrag, från barnets behov av hjälp med grundläggande behov och andra personliga behov enligt LSS.

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har granskat 2023 års lagändring. Det finns en viss otydlighet i beskrivningen i lagtexten och i förarbetena när det gäller hur ett schablonavdrag ska göras. Det kan leda till problem vid tillämpningen.

Försäkringskassan har fått i uppdrag att analysera regeländringen om ett schabloniserat föräldraavdrag och tillämpningen av den för att se hur rätten till assistansersättning har påverkats. Detta uppdrag ska redovisas den 2 september i år.

I slutet av februari fick utskottet information från socialtjänstministern om att regeringen tillsammans med SKR och Försäkringskassan följer denna fråga noga.

Fru talman! Syftet med att införa det schabloniserade föräldraavdraget var att öka rättssäkerheten och förutsägbarheten inom den personliga assistansen. Föräldraavdraget väntades också leda till att barn med stora och varaktiga funktionsnedsättningar skulle få tillgång till personlig assistans i större utsträckning.

Den tidigare regeringen valde, trots invändningar och oro om utfallet från två partier i Tidösamarbetet, att gå vidare med förslaget som nu är lag.

Fru talman! Nuvarande regering har varit mån om att följa utvecklingen av de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2023. Regeringen kommer inte att sitta still fram till att Försäkringskassans slutredovisning kommer den 2 september.

Fru talman! Regeringskansliet analyserar nu föräldraavdraget för att se om utfallet blivit som det var tänkt. Analysen omfattar både den assistans som Försäkringskassan beviljar och den assistans som kommunerna beviljar. Detta analysarbete görs för att förslag ska tas fram om det finns behov och för att säkerställa att lagen följs som det var tänkt. Regeringen kommer att återkomma i frågan.

Fru talman! Personlig assistans är en frihetsreform som vi alla värnar om och vill utveckla. Det är vi ganska överens om. Den ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet. Alla som har rätt till stöd ska få det. Det är viktigt med långsiktiga och stabila lösningar som medför förutsägbarhet och trygghet för de personer som har beviljats assistans.

Fru talman! Frågan om det schabloniserade föräldraavdraget hör samman med det hela samlade arbete som nu pågår i Regeringskansliet. Det fortsätter med målsättningen att få på plats ett statligt huvudmannaskap och konkreta åtgärder mot den framväxande välfärdsbrottsligheten.

Beslut om personlig assistans ska, precis som jag nämnde tidigare, vara rättssäkra och långsiktigt hållbara. Det duger inte att ha sådana oklarheter som kan ha skapats i och med det förslag som den tidigare regeringen lade fram. Det är bättre att nu få på plats ett system som fungerar i stället för att vi ska driva fram något väldigt snabbt.


Anf. 24 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Tack för ditt anförande, ledamoten!

Jag är helt övertygad om att partierna i socialutskottet är ganska överens när det gäller LSS och intentionerna med den. Det är en underbar frihetsreform som har betytt oerhört mycket för många människor.

Fru talman! Samtidigt är jag förvånad. Förra mandatperioden fick nämligen bland annat jag och flera dåvarande regeringsföreträdare här i riksdagen massiv kritik från en samlad opposition, däribland Moderaterna. Man tyckte att det vi gjorde hela tiden var för långsamt och fel och att vi inte tog krafttag mot exempelvis Försäkringskassan.

Här har vi nu ett förslag till initiativ som ledamoten tillsammans med sitt parti och utskottets övriga majoritet har valt att avslå. Min fråga till Malin Höglund blir alltså: Vad är motivet bakom att avslå vårt förslag till initiativ för att skynda på processen? Vi vet att barn och familjer just nu, i dag, far illa på grund av att de inte får det stöd från samhället som de egentligen har rätt till.


Anf. 25 Malin Höglund (M)

Fru talman! Jag tror inte att man ska göra någonting snabbt och ogenomtänkt. Den här lagen trädde i kraft den 1 januari 2023, för lite drygt ett år sedan. Man behöver analysera och se vad som behöver göras i stället för att gå fram med något väldigt snabbt. Jag är inte förvånad över att saker tar tid. Det tar tid om det ska bli bra.

Hur det fungerade i socialutskottet under förra mandatperioden kan jag inte ta ansvar för. Då var jag kommunpolitiker i Mora.


Anf. 26 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för svaret.

Nej, Malin Höglund kan absolut inte vara skyldig till vad som sades under förra mandatperioden. Men jag tycker att det är värt att notera att vi sträckte ut handen på ett, som jag tycker, mer öppet sätt. Regeringsföreträdarna gick nämligen med på ett flertal utskottsinitiativ som den dåvarande oppositionen föreslog. Vi resonerade som så att den här frågan är så viktig för den enskilda personen.

Precis ett sådant ärende har vi på dagordningen i dag. Det är ett lagärende där man tolkar på ett annorlunda sätt än den politiska viljan här i riksdagen fastslog. Avsikten med den här beredningen och vår vilja är att påskynda processen, vilket bland annat ett av regeringspartierna och Malin Höglund avvisat här i talarstolen.

Dessutom går vi nu in på 15 månader med den nya lagstiftningen. De här signalerna kom redan i somras. Som jag sa i mitt anförande tror jag att det är mellan 10 och 20 extra personer som har fått denna hjälp under ett helt år, fru talman. Vi räknade med 400. Det är klart att det är en krasch och en tragedi.


Anf. 27 Malin Höglund (M)

Fru talman! Som jag nämnde i mitt anförande kommer Försäkringskassan med en slutredovisning den 2 september. Regeringen sitter som sagt inte på sina händer och väntar in den.

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har besökt utskottet och redovisat och gett information. Även SKR och Försäkringskassan var på plats. Jag tycker ändå att vi tar ett ansvar. Vi sitter inte på händerna fram till den 2 september.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Innan ledamoten Dahlqvist lämnar talarstolen vill jag göra honom uppmärksam på att det finns en beslutspunkt i betänkandet, och där finns det en reservation. Man kan inte ha en reservation och sedan yrka på en särskild punkt i den, utan ledamoten måste i så fall återkomma i ett annat inlägg och klargöra hur han avser att hantera frågan.)


Anf. 28 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Det är faktiskt bråttom med en förändring vad gäller föräldraavdraget inom personlig assistans. Anledningen är att bedömningar görs kontinuerligt från Försäkringskassans och i viss mån också från kommunernas sida som innebär att barn inte får den tid de egentligen har rätt till utifrån riksdagens intention. Försäkringskassan tillämpar en form av dubbelt avdrag.

Detta uppmärksammades väldigt tidigt under förra året av assistansanordnare och funktionsrättsorganisationer, och signaler kom kontinuerligt under hela året. Under den allmänna motionstiden hade vi fortfarande inte fått någon officiell rapport som bekräftade att det var så, men den 23 oktober fick vi det från Försäkringskassan. De slog fast att de gör rätt och att lagstiftaren har fel - eller rättare sagt att om lagstiftaren tycker något annat får man ändra i lagstiftningen, därav det utskottsinitiativ som Centerpartiet lämnade in.

Bilden av att det här hanteras felaktigt och att det görs för stora avdrag bekräftades av ISF i januari i år. Frågan är hur länge vi ska vänta på ett agerande och hur mycket som ska utredas. Socialtjänstministern gav i uppdrag till Försäkringskassan i december att utreda detta en gång till. Nu har socialtjänstministern sagt att det ska analyseras och utredas ytterligare en gång för att ta reda på om det faktiskt är felaktigt, och att man vid behov ska göra förändringar.

Fru talman! Min fråga till Moderaterna är om de delar uppfattningen att den här lagstiftningen tillämpas felaktigt. Är svaret ja eller nej?


Anf. 29 Malin Höglund (M)

Fru talman! Snabba förändringar ger sällan bra resultat. Jag tycker ändå att vi har fått bra med information. Regeringen följer den här frågan och sitter inte på händerna. Man väntar inte in den 2 september för att sedan ta något beslut, utan det arbetas febrilt med frågan i Regeringskansliet.


Anf. 30 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick svar på frågan om Moderaterna delar uppfattningen att den här lagstiftningen tillämpas på ett annat sätt än vad som var riksdagens intention.

Fru talman! Både jag och ledamoten har varit med i många panelsamtal, diskussioner och debatter med funktionsrättsorganisationer och assistansanordnare. Det har också varit intervjuer och annat i olika sammanhang. Jag har nog uppfattat Moderaterna som det parti som varit mest otydligt med om de anser att hanteringen är felaktig eller inte från Försäkringskassans sida i förhållande till det som var riksdagens intention när lagen fastställdes.

Ledamoten hänvisade till den förnyade analys som ska göras på Socialdepartementet, och i det uppdraget står det faktiskt att man ska utreda om det är en felaktig hantering i förhållande till riksdagens intention. Och då har vi redan fått rapport på rapport och signal på signal om att detta inte följer den intention som riksdagen hade! Även Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga med att det inte är vad riksdagen menade. Men jag uppfattar att Moderaterna slirar lite på den frågan. Det kanske hänger ihop med att socialtjänstministern har samma partibeteckning som ledamoten att man nu behöver utreda det här en gång till i Regeringskansliet.

Min fråga tål att upprepas. Anser Moderaterna att den hantering som i dag sker av föräldraavdraget är i linje med vad riksdagens intention var?


Anf. 31 Malin Höglund (M)

Fru talman! Jag får upprepa mig en gång till. Jag tror att man behöver göra en djupanalys av detta. Lagen trädde ju i kraft den 1 januari 2023, och att göra stora förändringar snabbt blir sällan bra. Jag upprepar mig återigen här.

Det var inte vår regering som tog fram förslaget till den lag som trädde i kraft den 1 januari 2023. Att en analys behöver göras står jag bakom fullt ut. Snabba förändringar ger sällan bra resultat.


Anf. 32 Nadja Awad (V)

Fru talman! Den 1 januari 2023 infördes föräldraavdraget inom personlig assistans. Tanken var att det nya schabloniserade föräldraavdraget skulle ge mer enhetliga, förutsägbara och därmed rättssäkra bedömningar. Tidigare gjorde Försäkringskassan en individuell bedömning av föräldraansvaret för varje barn. Då kunde bedömningarna variera kraftigt, och man gjorde stora avdrag på assistansbehovet. Nu skulle fler barn beviljas assistans, i lägre åldrar och dessutom med fler timmar per vecka. Men det blev ett fiasko, fru talman. Samstämmiga uppgifter från assistansvärlden och funktionsrättsorganisationer larmar om att Försäkringskassan och kommunerna i stället har börjat göra dubbla eller i alla fall för stora avdrag för föräldraansvaret. Vi ser detta tydligt.

Riksföreningen JAG har medlemmar som ansökt om assistans för en period som sträckte sig över årsskiftet 2023. Försäkringskassan gjorde två helt olika bedömningar av behovet i samma beslut. Även Inspektionen för socialförsäkringen, IFS, skriver i granskningen av lagändringar inom assistansersättningen att Försäkringskassan gör ett för stort avdrag i förhållande till det totala antalet timmar som barnet behöver hjälp. I december 2023 uttalade Kammarrätten i Sundsvall att det är fel att göra dubbla föräldraavdrag på det sätt som Försäkringskassan gör och att man gör en helt annan tolkning än vad lagstiftarens intention är.

Under sitt besök i socialutskottet den 13 februari gav Försäkringskassan beskedet att de tycker att lagtexten är tydlig. Det är uppenbart att Försäkringskassan inte kommer att förändra sitt sätt att göra bedömningar om inte lagen ändras.

Föreningen JAG säger att kommunernas bedömningar är ännu mer restriktiva än Försäkringskassans. Genomgående är det så att kommunernas utredningar hamnar på väsentligt lägre timantal än Försäkringskassans. Det är väldigt allvarligt eftersom de flesta assistansanvändare får insatser av kommunen.

Fru talman! Regeringen måste snarast dra ned på föräldraavdraget genom att ändra i förordningen som anger antalet timmar som schablonmässigt ska dras av. Om detta ändras följer antagligen kommunerna efter, men nu fördröjs eventuella förändringar ytterligare. Regeringen vill avvakta att det kommer fler rapporter från bland annat Försäkringskassan och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, med analyser av föräldraavdraget. Det ser dessvärre ut som att vi får vänta till den analysen är färdig i början av september 2024 innan något mer kan hända.

Det som behövs nu är inte fler utredningar utan handling från regeringens sida. I riksdagen finns till och med majoritet för att stoppa Försäkringskassans avdrag av barns assistans, men det kräver att Sverigedemokraterna ställer sig bakom sin egen politik och röstar för tillkännagivandet till regeringen om att ändra avdragets omfattning. Men i dag, fru talman, kommer Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen att rösta ned förslaget och stoppa lösningen på det problem som vi redan vet om. De kommer att rösta ned förslaget som skyndsamt skulle åtgärda problemet som är att barn får för få timmar eller i värsta fall inte någon assistans alls.

Därför vill jag nu fråga Sverigedemokraterna: När ni sa att ni skulle vara med och ta ansvar och styra Sverige tillsammans med Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna, var tanken att ni skulle driva en politik som slår hårdast mot de mest utsatta i vårt samhälle? Det finns en rad exempel som pekar på det.

Ni försenade högkostnadsskyddet för höga elpriser för hushållen och företagen och gav inte de allra fattigaste den största delen. Man urholkar a-kassan och sjukförsäkringen. Man stoppar inte bankernas rekordvinster för att exempelvis upprätthålla antalet anställda i välfärden som i vården, äldreomsorgen och skolan. Det handlar om att matpriserna ökar, och att bostadsbyggandet har begravts. Överskuldsättningen bland människor beskrev ni som en tickande bomb.

Nu vägrar ni att skyndsamt stoppa Försäkringskassans och kommunernas avdrag på assistansen för barn med funktionsnedsättningar. Är även det invandringens fel? Skattesänkningar och bidrag för de rika var däremot ett beslut som kunde fattas enkelt och skyndsamt.

Fru talman! Sammanfattningsvis har det blivit svårare för barn och unga med funktionsnedsättningar att få assistans. För varje vecka som går drabbas allt fler. Regeringen och Sverigedemokraterna sparar iskallt på pengarna genom att inte ge barnen det stöd de behöver. De får därmed inte rätt till assistansen som möjliggör att alla människor oavsett funktionsvariation får samma möjlighet till en full delaktighet i samhället. Vänsterpartiet yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)


Anf. 33 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Fru talman! Jag ska försöka hålla mig till det ärendet handlar om. Jag kanske ska börja med att be svenska folket om ursäkt för att jag har sett till att matpriserna är höjda, vilket uttalades i detta bisarra inlägg.

Jag ska hålla mig till saken. Om vi ska vara riktigt ärliga innebär Sverigedemokraternas förslag i dag att regeringen ska ta initiativ för att komma till rätta med detta. Regeringen har återkommit redan innan och sagt att man nu tittar på det. Den har nu tillsatt analysgrupp, vilket innebär att förslaget redan är passé. Man har tagit initiativ. Det är också därför vi väljer att inte stå bakom ett förslag som i princip redan har genomförts.

Ledamoten säger att vi sparar på pengarna. Det skulle vara väldigt intressant att få veta på vilket sätt vi har sparat på några pengar som har lett fram till detta. Det är ganska intressant att få veta. Så ärlig kanske man kan vara mot svenska folket när man ändå står här och pratar.

Ledamoten säger att vi nu försenar det väldigt mycket. Det skulle vara intressant att höra ledamotens tidsperspektiv på om vi skulle ha gjort ett tillkännagivande i dag. När hade det varit på plats?


Anf. 34 Nadja Awad (V)

Fru talman! Jag uppskattar inte att ledamoten och sverigedemokraten Carina Ståhl Herrstedt står här och talar osanning.

Det är inte Sverigedemokraterna som säkerställer att regeringen agerar. Det är Sverigedemokraterna som inte ens står upp för sin egen politik och markerar mot regeringen för att skyndsamt driva på en förändring i hur Försäkringskassan och kommunerna gör ett avdrag på assistansen för barn med funktionsnedsättningar.

Man förhalar genom att tillsätta nya utredningar för att analysera ett problem som man redan vet om, som man redan vet lösningarna på och som måste lösas skyndsamt. I dag får inte barn de assistanstimmar som de har rätt till. Det var inte intentionen med lagstiftningen när rättighetslagstiftningen ändrades 2023.

Jag kan svara på frågan genom att ställa en fråga tillbaka till ledamoten. Varför står ni inte upp för er egen politik? Är det återigen detta med att göra en sak före valet och att göra en annan sak efter valet? Detta var i och för sig den politik som ledamoten och Sverigedemokraterna lade fram förra året. Det behandlades i snabbetänkandet.

Vad var det som hände på de sex månaderna? Man sa i sin motion att det är ett problem att det görs avdrag på assistansen för barn med funktionsnedsättningar. Har man ändrat sig? Jag skulle jättegärna vilja att ledamoten svarar på min fråga. Varför står man inte upp för sin egen politik som man hade för ungefär sex månader sedan?


Anf. 35 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Fru talman! Först och främst gäller det detta med att stå och tala osanning. Jag har inte vid något tillfälle sagt att det var jag som har gjort någonting, utan jag sa att regeringen nu agerade. Det kanske inte riktigt stämde.

Det sades att vi inte står upp för vår politik. Det är vad vi gör i allra högsta grad. Det är precis det vi nu egentligen gör allihop tillsammans via utskottsinitiativ som har lagts fram tidigare från Centern och via de debatter vi har haft. Vi har sett att regeringen agerar. Det är precis det vi gör. Vi tidigarelägger det.

Ett tillkännagivande kan regeringen egentligen göra precis vad den vill med. Det är inget som förpliktar. Det har vi sett med tidigare regeringar. Det finns en massa tillkännagivanden som fortfarande ligger i byrån och som inte någon har tagit ansvar för.

Det vi nu gör gemensamt är att vi ser till att regeringen faktiskt agerar. Då blir det också verkstad av det. Man ska göra en analys och ta fram förslag på vilka åtgärder som behöver göras. Det är inget uppdrag som Försäkringskassan har. Man ska titta på hur det ser ut i kommunerna. Det är inget uppdrag som Försäkringskassan har eller kan göra. Det är ett viktigt led i det hela.

Vi kan i dag säga att vi vill ändra på det. Det vill alla. Alla tycker fortfarande att det inte går rätt till. Det vi kan göra nu är att säkerställa att ändringen görs på ett bra sätt. Vi kan inte bara hasta i väg och säga: Nu ska vi ändra i lagen. Någon måste fortfarande titta på hur det ska ske.

Hur ska vi formulera lagen för att det ska bli rätt? Hur ska vi ändra i förordningen för att det ska bli rätt? Hur slår det i kommunerna? Ingen har tittat på de sakerna. Det är vad som måste göras. Att regeringen tar initiativ till att göra några åtgärder är vårt förslag, och det är vad vi står bakom.


Anf. 36 Nadja Awad (V)

Fru talman! Vi vet redan vad problemet är. Vi vet redan vad lösningarna är. Det presenterades ett utskottsinitiativ innan årsskiftet som majoriteten i utskottet, och däribland Sverigedemokraterna, valde att inte gå vidare med.

Vi har i dag ett betänkande där man säger att man behöver ändra i förordningen om antalet timmar som man gör avdrag på vad gäller assistansen för barn med funktionsnedsättningar. Man vill till och med att det ska ske en lagändring för att uppfylla intentionen med rättighetslagstiftningen.

Lösningarna finns. Det handlar bara om att Sverigedemokraterna ska följa sin egen politik och hänga på när oppositionspartierna i dag kommer att rösta för yrkandet i betänkandet om att ändra i förordningen och även i lagstiftningen.

Det handlar om att Sverigedemokraterna har svängt ännu en gång i sin politik. Det har de gjort om flera andra politiska åtgärder för att tillfredsställa regeringen. Hur var det med att stå upp för de utsatta i samhället och de mest marginaliserade? Man har sagt att det har varit en konsekvens av en massa problem som invandringen och muslimerna har orsakat.

Det finns redan förslag till lösningar. Jag föreslår att Sverigedemokraterna röstar på sin egen politik i dag och hänger på så att det blir en majoritet i riksdagen för att det ska ske skyndsamma förändringar så att barn med funktionsnedsättningar får rätt till den assistans som de behöver.


Anf. 37 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Den kristdemokratiska politiken är förankrad i en människosyn som utgår från människans okränkbara värde och att vi alla människor är olika. Alla ska ha rätt till full delaktighet i samhället utifrån sina egna villkor.

Målet för funktionshinderspolitiken är att personer med funktionsnedsättning ska ha likvärdiga levnadsförhållanden med den övriga befolkningen. Politiken ska fokusera på att förbättra tillgänglighet, utbildningsmöjligheter och förankring på arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna vill ha ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor. Därför måste även kunskapen om dolda funktionsnedsättningar öka och situationen för personer med neuropsykiatriska eller intellektuella funktionsnedsättningar stärkas.

Kristdemokraterna anser att staten borde ha ett ensamt huvudansvar för den personliga assistansen. Det skulle ge en tydlig koppling till personen och dennas behov av assistans i stället för till folkbokföringsadressen. Därtill skulle förutsättningarna för likvärdiga och rättssäkra bedömningar i hela landet öka. Därför är vi glada för utredningen om statligt huvudmannaskap som har många bra förslag. Utredningen bereds nu inom Regeringskansliet.

Den 1 januari 2023 trädde en lagändring i kraft som innebär att föräldraansvaret enligt föräldrabalken ska beaktas vid bedömningen av ett barns behov av personlig assistans genom att det görs schablonavdrag - föräldraavdrag - från barnets behov av hjälp med grundläggande behov och andra personliga behov enligt LSS.

Även om Kristdemokraterna accepterade den dåvarande regeringens förslag var vi inte helt övertygade om att schablonavdraget skulle vara bättre än individuella bedömningar. Syftet med en schablon var att förenkla tillämpningen och öka förutsägbarheten, och Kristdemokraterna sa att det var viktigt att följa utvecklingen kring lagändringarna.

ISF gjorde en första granskning av förändringarna från den 1 januari 2023, och deras rekommendation var att regeringen skulle överväga att tydliggöra regelverket om schablonavdraget för föräldraansvaret. ISF sa bland annat att det är otydligt beskrivet i lagtexten och förarbetena hur schablonavdraget ska göras, och oavsett vilken tolkning som görs leder det till problem i tillämpningen.

Försäkringskassan fick även förra året i uppdrag att undersöka effekten av regeländringen om ett schabloniserat föräldraavdrag. Försäkringskassan sa under hösten 2023 att det saknades tillräckligt med uppgifter för att man fullt ut skulle kunna veta påverkan som förändringarna sedan den 1 januari 2023 haft för barns rätt till assistansersättning.

Försäkringskassan fick därefter i december 2023 på nytt ett uppdrag av regeringen att följa upp och analysera hur regeländringen om ett schabloniserat föräldraavdrag och tillämpningen av den har påverkat utfallet av rätten till assistansersättning. Underlaget ska innehålla såväl en kvantitativ som en kvalitativ uppföljning och redovisas senast den 2 september 2024.

Samtidigt har vi sedan lagändringarna trätt i kraft vid upprepade tillfällen fått signaler om att förändringarna inte alls har fått de avsedda effekterna. Det är inte en acceptabel utveckling om barn som har rätt till stöd inte får det.

Eftersom det finns dessa oklarheter kring vad som gäller, och många har hört av sig om just denna fråga, är det viktigt med det regeringsuppdrag som nu getts för att se över frågan ytterligare.

I socialutskottet fick vi vid utskottssammanträdet den 29 februari 2024 information från socialtjänstministern om att regeringen noga följer denna fråga i dialog med Försäkringskassan och Sveriges Kommuner och Regioner. Vidare genomför Regeringskansliet nu en analys av föräldraavdraget för att se om utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner. Denna analys omfattar både assistansersättning som beviljas av Försäkringskassan och personlig assistans som beviljas av kommunerna. Ett led i detta analysarbete är att vid behov ta fram förslag för att säkerställa att lagstiftarens intentioner följs. Därefter avser regeringen att återkomma i frågan.

Vi menar att det är viktiga initiativ som nu har tagits. Regeringen tar situationen på stort allvar, och vi har också påpekat för regeringen vikten av att agera.

Vi kristdemokrater välkomnar också att regeringen agerar redan nu, det vill säga innan Försäkringskassans uppdrag ska redovisas i september. Det är viktigt att regeringen efter avslutat analysarbete snarast vidtar de åtgärder som behövs för att säkerställa att lagstiftarens intentioner följs när det gäller föräldraavdraget.

Fru talman! Mot bakgrund av det redan pågående arbetet inom Regeringskansliet anser utskottets majoritet inte att det i detta läge är nödvändigt för riksdagen att ta något eget initiativ. Vi kristdemokrater är inte nöjda, men vi gör allt vi kan för att få till nya åtgärder så att intentionen i lagen ska följas.

Kristdemokraterna är en stark röst för personer med funktionsnedsättning, och vi har länge drivit på för att återupprätta assistansen. Vi kommer att följa denna fråga nogsamt för att se till att inte färre barn blir beviljade assistans.


Anf. 38 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Tack, Dan Hovskär, för anförandet!

Kristdemokraterna säger att man gör allt för att intentionerna i lagen ska följas och att man inte är nöjd med hur det ser ut i dagsläget. Det är bra - ord och inga visor! Det finns en tydlighet i att detta behöver förändras.

När ledamoten läser upp väl valda delar ur de rapporter som har kommit och från det övervägande som majoriteten har gjort i betänkandet uppfattar jag dock inte att det är lika tydligt hur Kristdemokraterna egentligen ser på tillämpningen av lagstiftningen i dag. Vi har ju, som sagts tidigare, fått signaler hela året om att den tillämpning som görs av Försäkringskassan inte följer riksdagens intentioner. Vi har också fått bekräftat i rapporten från Försäkringskassan själv i oktober att man har tolkat lagen på ett annat sätt än vad som var riksdagens intention. Detta bekräftas i januari av ISF i deras rapport, där man konstaterar att lagen är otydlig vilket kan ha föranlett att Försäkringskassan gör för stora avdrag.

Alldeles nyss hörde vi dock Moderaternas Malin Höglund säga i talarstolen att hon inte vill slå fast att Försäkringskassan faktiskt gör någon annan tolkning än den som var riksdagens intention och att det är därför som regeringen nu ger analysuppdraget.

Mot bakgrund av det tycker jag att det är lite tveksamt var regeringspartierna står i den här frågan, och min fråga till Kristdemokraterna är därför: Delar Kristdemokraterna uppfattningen att det fortfarande är oklart om hanteringen är felaktig?


Anf. 39 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Tack för frågan, Christofer Bergenblock!

Jag tycker att jag var relativt tydlig i mitt anförande om att intentionerna i lagstiftningen just nu inte efterföljs på det sätt som var tänkt. Redan när man antog den här lagstiftningen hade vi kristdemokrater vissa betänkligheter, och vi fortsätter att driva på för förbättringar. Kristdemokraterna har varit tydliga med vad vi har tyckt, och när pressen har tagit upp dessa frågor har jag sagt att vi vill se över dem.

Sedan var frågan hur man gör detta. Nu har regeringen visat att man ska ta tag i frågan, och det är den snabbaste vägen att komma fram till en bra lösning. Regeringen har tagit tag i detta, och socialtjänstministern har varit i utskottet och visat att man ska fortsätta att jobba med frågorna.

Vi kristdemokrater har varit tydliga med att vi inte är nöjda med hur det har blivit med lagstiftningen.


Anf. 40 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för tydligheten.

Utifrån tydligheten att Kristdemokraterna uppfattar att lagen inte tillämpas så som var riksdagens intention undrar jag varför man tycker att det är vettigt att Regeringskansliet ska genomföra en analys av föräldraavdraget för att se om utfallet ligger i linje med lagstiftarens intention. Man hade ju i majoritetstexten i betänkandet kunnat slå fast att tillämpningen inte följer lagstiftarens intention och att regeringen måste ta fram förslag till förändringar.

Men det här är inte det första uppdraget. Det som Regeringskansliet ska göra allra först är att titta på om utfallet ligger i linje med lagstiftarens intention. Om man upptäcker att det inte gör det ska man vid behov ta fram förslag för att säkerställa att lagstiftarens intention följs.

Men det är fortfarande en fråga kring "om" från regeringspartierna, i vilket Kristdemokraterna ingår. Jag har svårt att se att det kommer att ske en förändring med den hastighet som ledamoten säger att man vill se i ärendet, när man fortfarande inte är klar över att det finns ett problem med att lagstiftningen inte följs.

Det är glädjande om ledamoten och Kristdemokraterna har en annan uppfattning än precis det som står i det betänkande man nu ställer sig bakom. Men det vill nog till att man trycker på ordentligt om här ska ske någon förändring i verkligheten. Hittills lagrar man utredning på utredning.


Anf. 41 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Jag är trygg i det samarbete vi har i regeringen. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har tagit hand om frågan, och hon jobbar tillsammans med hela regeringen på att hitta en lösning.

Vi har gått fram med ett lagförslag och har haft intentionen att det ska bli ett visst utfall. När lagförslaget skrevs fanns intentionen att 400 barn skulle få ta del av schablonen, och nu är det ungefär 100 barn som har fått del av den. Det visar på att man inte har nått fram till de intentioner som fanns när lagen skrevs.

Regeringen tar nu hand om detta och kommer att skyndsamt agera, och jag känner mig trygg i detta.

(forts. § 9)


Anf. 114 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Låt mig först förtydliga att jag yrkar bifall till reservationen, inte motionen.

Jag begärde replik på ledamoten eftersom han i sitt anförande sa att Försäkringskassan på regeringens uppdrag ska utreda och analysera den uppkomna situationen när det gäller föräldraavdraget. Det är bra. Men när Försäkringskassan var på besök i utskottet var myndigheten övertydlig med att man anser att man tolkar gällande lagstiftning rätt, och om det ska vidtas någon åtgärd måste vi som beslutsfattare anta en ny lag.

Herr talman! Min fråga till Kristdemokraternas ledamot är därför: Vad är majoritetens anledning till att vilja utreda och analysera frågan på nytt via Försäkringskassan när myndigheten redan är bestämd i sin uppfattning om vad som krävs?


Anf. 115 Dan Hovskär (KD)

Herr talman! Hela frågan handlar ju om att föräldraavdraget ska utredas vidare, och uppgiften omfattar både föräldraansvaret som bedöms från statens sida och från kommunernas sida.

Jag har varit tydlig med att vi kristdemokrater inte är nöjda med hur det har blivit. Jag vill understryka att den dåvarande regeringen konstaterade i sin egen proposition när lagen skrevs att det fanns oklarheter kring föräldraansvarets omfattning, vilket medför brister i rättssäkerheten och i bedömningar av barns rätt till personlig assistans och assistansersättning. Det lyfte vi redan då, när man presenterade detta.

Nu är beskedet att regeringen inte kommer att sitta still utan har framfört att Försäkringskassan ska slutredovisa hur hela situationen ser ut. Regeringskansliet kommer nu att göra en egen analys av föräldraavdraget och vilka åtgärder som behövs och vilka behov som ska finnas.

Känner sig ledamoten Mikael Dahlqvist nöjd med hur den tidigare socialdemokratiska regeringen tog fram det här lagförslaget när det har blivit så svårtolkat som det har blivit?


Anf. 116 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Brukligt är att det är jag som ställer frågor till ledamoten eftersom det var jag som begärde replik. Men naturligtvis kan jag ge ledamoten ett svar. Jag tycker att det var en fantastisk reform som vi tog fram i slutet av förra mandatperioden. Det var den största enskilda LSS-reformen sedan vi införde LSS 1994. Jag kommer inte ihåg den exakta summan, herr talman, men jag tror att det var runt 4 miljarder. Över 2 000 personer skulle få möjlighet till utökad personlig assistans. Jag tycker att det är en underbar reform.

Herr talman! Jag blir förvånad över Dan Hovskärs svar. Myndigheten Försäkringskassan är jättetydlig med att den har tolkat lagen rätt, och det krävs en lagändring. Ändå väljer regeringen - Dan Hovskärs parti har för övrigt flera ministrar i departementet som är ansvarigt för de här frågorna - att be Försäkringskassan återkomma med en analys.

Den här situationen uppkom inte i december, herr talman. Vi fick rapporter om detta under sommaren, och funkisrörelsen med flera har ju varnat för detta. Enligt statistiken från Försäkringskassan som vi fick i oktober november är det ett tjugotal, om jag minns rätt, som har fått extra personlig assistans på grund av minskat föräldraansvar. Man blir ju lite konspiratorisk, herr talman.

Min fråga till ledamoten kvarstår. Är regeringen överens i den här frågan? Vill ni verkligen göra en förändring, eller är det något parti i regeringen som har en annan uppfattning?


Anf. 117 Dan Hovskär (KD)

Herr talman! Regeringen kommer nu att ta tag i frågan och göra en analys av föräldrauppdraget och se hur utfallet ligger i förhållande till lagstiftningens intentioner, vilka åtgärder som behöver vidtas av regeringen och om man skulle kunna förändra något från regeringens sida. Det är det man ska titta på och göra en analys av, och där omfattas både assistansersättningen som beviljas av Försäkringskassan och personlig assistans som beviljas av kommunerna.

Vi kristdemokrater är jättetydliga med att vi kommer att fortsätta att driva på i den här frågan som rör personer med funktionsnedsättning där det behövs åtgärder så att de personer som har rätt till stöd ska få stöd.

Jag känner mig väldigt trygg med den regering som finns nu. Det finns en god samarbetsförmåga, och man ska nu titta på detta utifrån de intentioner som fanns när lagen skrevs, men där texten kanske kan tolkas lite olika. Försäkringskassan menar ju att man tolkar det som det är skrivet. Jag är nöjd och känner mig tillfreds med att regeringen kommer att hitta en bra lösning på detta.


Anf. 118 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! När saker är viktiga går de snabbt. Vi har alla hört justitieminister Gunnar Strömmer berätta om alla de snabbutredningar som genomförs i syfte att bekämpa gängkriminaliteten. Normala processer rundas och remisstider kortas. Å andra sidan tänker klimatminister Romina Pourmokhtari ta tre år på sig att utreda hur klimatutsläppen i Sverige ska minska. De frågorna ska utredas noggrant, långsamt och över lång tid. Tempot i processen säger naturligtvis en hel del om hur viktiga och hur prioriterade olika frågor är.

Hur ser det då ut inom funktionshinderspolitiken? År 2022 var den nya tolktjänstutredningen klar, men ännu finns det ingen proposition om att förbättra tolkstödet för döva, hörselskadade och dövblinda - inte ens någon tidsplan.

För ett år sedan var Trafikanalys klar med sin rapport kring färdtjänsten, men så sent som i höstas kunde ansvarig minister inte svara på hur man skulle förbättra situationen för personer med nedsatt syn eller blindhet.

För över ett år sedan var även huvudmannaskapsutredningen om personlig assistans färdig. Sedan remissrundan var klar förra sommaren har alla väntat på att regeringen ska återkomma med en proposition, men än så länge svävar vi i ovisshet om när denna kommer.

Herr talman! Det är uppenbart att funktionshinderspolitiken inte hör till de prioriterade områdena för Tidöpartierna.

I dag debatterar vi dock inte huvudmannaskap, tolktjänst eller färdtjänst. I dag debatterar vi det schabloniserade föräldraavdraget inom personlig assistans och hur detta har kommit att hanteras av myndigheterna och vad Tidöpartierna gör - eller inte gör - för att rätta till det.

Ända sedan den nya lagstiftningen om stärkt rätt till personlig assistans trädde i kraft vid förra årsskiftet har det kommit signaler om att Försäkringskassan tillämpar lagen på ett annat sätt än vad som var riksdagens intention. Detta bekräftades sedan i en rapport från Försäkringskassan den 23 oktober och i en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen den 23 januari.

Man konstaterar att i stället för att föräldraavdraget görs på barnets totala hjälpbehov - vilket var riksdagens intention - görs avdraget från det hjälpbehov som beror på barnets funktionsnedsättning. Detta innebär att alltför stora avdrag görs och att barn därmed får för få timmar bedömda eller i värsta fall inte får någon assistans över huvud taget.

Försäkringskassan anser att lagen är glasklar och att deras tolkning är riktig. ISF anser att lagen är otydlig, vilket leder till att Försäkringskassan gör för stora avdrag. Kammarrätten i Sundsvall, som prövat ett kommunalt ärende, anser också att lagen är glasklar men på motsatt sätt än vad Försäkringskassan menar.

Som lagstiftare kan vi därmed bara konstatera att lagen uppenbarligen inte är så klar och tydlig som den borde vara och att en förändring behövs, och det snabbt. Av den anledningen, herr talman, lämnade Centerpartiet in ett förslag till utskottsinitiativ den 5 december.

Initiativet byggde helt på den information som framkom i Försäkringskassans egen rapport där de skrev rakt ut att det krävs ytterligare lagändringar om bedömningarna ska ändras. Utskottsinitiativet innehöll därför två förslag till tillkännagivanden till regeringen: dels ett om att temporärt nollställa alternativt minimera schablonen i förordningen, dels ett om att snabbt återkomma med ett förslag till förtydligande av lagstiftningen.

Socialtjänstministerns reaktion blev att ge Försäkringskassan i uppdrag att utreda samma sak en gång till under ytterligare tio månader. Att ministern gillar utredningar är ingen nyhet. Mer förvånande var att socialutskottets ledamöter från Tidöpartierna efter två månaders betänketid valde att helt avslå initiativet och i stället lyfta frågan i det motionsbetänkande som vi debatterar här i dag, och som alltså inte innehåller något tillkännagivande till regeringen.

Under beredningen av ärendet fick utskottet information från socialtjänstministern om att hon nu tillsatt ytterligare en utredning eller analys. Den här utredningen ska titta på både Försäkringskassans och kommunernas hantering, men fortfarande tvivlar ministern på att det faktiskt sker en felaktig hantering. Uppdraget är därför att analysera om det faktiskt görs en feltolkning kring föräldraavdraget och att vid behov återkomma med förslag på åtgärder. Dessutom var ministern tydlig med att det inte finns någon deadline för analysarbetet och att det inte alls är säkert att det kommer att vara klart innan Försäkringskassans nya rapport kommer i september.

Herr talman! Det enda vi verkligen kan slå fast i dag är att utredning staplas på utredning och att nödvändiga förändringar i lag och förordning tillåts dra ut alldeles för mycket på tiden. Jag tvivlar inte på att det finns en god vilja hos Tidöpartierna, men det räcker inte med en god vilja - det behövs även handling. Under hela den tid som denna utredning görs om och om igen kommer familjer runt om i landet att drabbas av Försäkringskassans beslut. Barn kommer att beviljas för få timmar eller i värsta fall inte beviljas någon assistans över huvud taget. Det är inte rimligt. Det är därför Centerpartiet kommer att fortsätta att driva på i frågan tills en förändring har skett, och den behöver ske å det snaraste.

Avslutningsvis vill jag därmed yrka bifall till reservationen i betänkandet.


Anf. 119 Malin Danielsson (L)

Herr talman! Låt oss gå ett par år tillbaka i tiden och titta på skälen till att vi nu har ett schabloniserat föräldraavdrag.

Vid bedömning av ett barns rätt till assistans ska man beakta det som står i föräldrabalken om att föräldrar har ansvar för sitt barns omsorg. Vad som är ett så kallat normalt föräldraansvar har diskuterats under väldigt lång tid. Bland annat kan man notera att riksdagen 2020 var tvungen att fatta ett beslut om en ny lag som slog fast att stöd till barn i form av sondmatning och andning i sin helhet ska räknas som grundläggande behov och inte som ett föräldraansvar när man bedömer assistansbehovet.

I utredningen Stärkt rätt till personlig assistans, där man analyserat frågan om ett föräldraavdrag, konstateras dels att det fanns dåliga förutsättningar för en rättssäker tillämpning av föräldraansvaret, dels att den tillämpning av föräldraansvaret som var praxis innan föräldraavdraget infördes kunde riskera att leda till att barn fick mindre assistans än vad som motsvarade deras behov.

Utredningen kom bland annat fram till att när ett barns behov av assistans utreds uppskattar man många gånger omfattningen i tid för varje behov för sig. Det innebär att det i varje enskilt moment bedöms vad som är normalt för en förälder att hjälpa sitt barn med.

Låt mig ta ett exempel som fanns med i utredningen och som visar hur det kan gå till i en kommun. Det här beslutet gäller ett barn som är fyra år gammalt och har en omfattande funktionsnedsättning.

Föräldrarna har ansökt om hjälp med dusch fyra gånger à 20 minuter per dag på grund av kräkningar och spasticitet. Kommunen anser att så många tillfällen inte kan behövas och att barn i den här åldern normalt behöver hjälp med att duscha och beviljar därför bara en gång à 10 minuter per dag.

Samma föräldrar uppskattar att de på grund av frekventa kräkningar behöver en timmes hjälp per dag. Kommunen anser att tvätt av barn är normalt föräldraansvar men att ansvaret här går lite utöver det normala, så man får fem minuter per dag.

Föräldrarna ansöker om elva gånger 10 minuters hjälp per dag på grund av frekventa blöjbyten. Kommunen hänvisar i det här fallet till 1177, där det står att barn slutar med blöja vid två års ålder men att det ibland kan dröja ända till fyra års ålder. Blöjbyten för fyraåringar anses ingå i det normala föräldraansvaret, trots att det i detta fall finns medicinska underlag som styrker behovet. Kommuner beviljar tre gånger 5 minuter per dag.

Detta är bara tre av de moment som beskrivs i det 14 sidor långa beslutet. Redan här är skillnaden mellan vad föräldrarna ansökt och vad kommunen beviljar 3 timmar och 40 minuter per dag.

Herr talman! Ett annat skäl som utredningen lyfter fram när det gäller behovet att se över föräldraansvaret handlar om tonåringars rätt att inte behöva vara beroende av sina föräldrar mer än vad barn utan funktionsnedsättning behöver vara.

Några barn intervjuas i utredningen. En säger: "Assistansen är det närmaste 100 % självständig jag kan bli med mitt funktionshinder."

Många lyfter också fram de problem med frigörelse man kan ha som tonåring: "Till exempel när man precis bråkat och behöver hjälp - då blir det väldigt svårt."

Eller som ett barn uttrycker det: "Om man har grälat vill man inte be om hjälp. Och man vill inte hänga med sina föräldrar dygnet runt."

Ytterligare en konstaterar: "Det är bättre stämning hemma när assistansen är tillräcklig."

Herr talman! Detta är några av skälen till att utredningen valde att lägga fram ett förslag som frångick tanken i LSS att det ska göras individuella bedömningar och i stället ville införa ett schabloniserat föräldraavdrag. När behoven delas upp i moment för moment och varje moment sedan sätts i relation till föräldraansvaret hamnar ofta ett väldigt stort ansvar på föräldrarna i stället för att man ger stöd utifrån barnets funktionsnedsättning.

Sedan årsskiftet 2022/23 har en ny lagstiftning varit på plats, som många redogjort för här tidigare under dagen. I propositionen kan man läsa att avdragen ska göras från barnets samlade totala hjälpbehov, för det ligger i sakens natur. Tolkningarna av lagstiftningen har dock gått isär, vilket flera här har lyft fram. En tydlig kammarrättsdom pekar på att man inte ska kunna göra sådana dubbla avdrag som görs i dagsläget. ISF:s rapport pekar på att det finns otydligheter i tillämpningen. Försäkringskassan gör en rättslig bedömning som har fått mycket kritik från assistansberättigade.

Ett enigt socialutskott ser detta som ett problem som behöver åtgärdas snarast. Ansvarigt statsråd har tagit initiativ till en analys för att se om utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner. Denna analys omfattar både assistansersättning som beviljas av Försäkringskassan och den som beviljas av kommunerna och som vi i dagsläget inte har någon större kännedom om. Ett led i detta analysarbete är också att ta fram förslag för att säkerställa att lagstiftarens intentioner följs.

Herr talman! För oss liberaler är LSS en hjärtefråga. Personer med funktionsnedsättning ska få det stöd de behöver för att kunna leva ett liv som alla andra. Tyvärr har vi gång på gång genom åren behövt göra brandkårsutryckningar för att rädda den personliga assistansen. Vi har fått göra det för att stoppa omprövningarna och för att säkerställa att barn får hjälp med andning och sondmatning. Stora delar av betänkandet Stärkt rätt till personlig assistans, som vi har pratat om här tidigare, handlar just om att ge assistansberättigade den assistans som de är berättigade till men som de bland annat beroende på hur rättspraxis har utvecklats har nekats.

Vi är glada att se ett brett engagemang i riksdagen för den personliga assistansen. Liberalerna kommer i regeringen att driva på för att påskynda den analys som nu görs så att vi så snart som möjligt kan ha förslag på åtgärder på bordet som säkerställer att lagens intentioner uppfylls och att det inte ska gå att göra dubbla föräldraavdrag.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.


Anf. 120 Nadja Awad (V)

Herr talman! Jag delar arbetsplats med en regering som i princip vann valet på att skylla alla samhällsproblem i Sverige på människor som ser ut som jag och har en annan bakgrund än vit etnisk svensk. Fattigdom, nedmonterad välfärd, kriminalitet och ojämställdhet är samhällsproblem som vi fått skulden för.

Nu har vi ett allvarligt problem, som regeringen och Sverigedemokraterna har ansvar för att lösa. Problemet är att det görs stora avdrag på assistansen som barn och unga med funktionsnedsättningar har rätt till. Det leder till att de får assistans för få timmar eller i värsta fall ingen assistans alls. Det strider mot funktionsrättskonventionen och barnkonventionen.

Lösningen är att regeringen och Sverigedemokraterna snarast måste dra ned på föräldraavdraget genom att ändra i förordningen som anger antalet timmar som schablonmässigt ska dras av. Om det ändras följer kommunerna förmodligen efter.

Men eftersom regeringen inte vill ta sitt ansvar fördröjs nu eventuella förändringar ytterligare. Regeringen och Sverigedemokraterna vill i stället avvakta fler rapporter och göra fler analyser. De kommer att rösta ned förslaget till tillkännagivande om att stoppa avdrag på assistansen för barn med funktionsnedsättningar. I intervjuer kallar Liberalerna detta för att sätta ned foten. Det är minst sagt skrattretande.

Tycker Liberalerna att de gör allt i sin makt, tar sitt ansvar och agerar skyndsamt för att barn med funktionsnedsättningar ska få rätt till sin assistans och därmed få sina rättigheter tillgodosedda?


Anf. 121 Malin Danielsson (L)

Herr talman! Tack för frågeställningen, Nadja Awad!

Som liberal anser jag att det är viktigt att inte göra saker fort och fel utan att göra dem fort och rätt. Vi har en lagstiftning på plats för att undvika just det som Nadja Awad tar upp: att det görs orättfärdigt stora föräldraavdrag. Det var syftet med Stärkt rätt till personlig assistans och att det infördes att schabloniserat föräldraavdrag.

Nu ser vi dock att vissa delar av myndighetsutövningen har gjort en tolkning som vi inte tycker är förenlig med lagen. Ska vi då bara ta bort den och gå tillbaka till det vi hade tidigare? Vad säger vi då till de föräldrar som sökte men fick 3 timmar och 40 minuter mindre per dag än de hade ansökt om? Det är den problematiken vi försöker lösa med den här lagen.

Det är mycket möjligt att vi behöver se över nivåerna på föräldraavdraget i förordningen. Men innan vi fattar det beslutet vill jag se bredden av åtgärder. Jag vill nämligen inte att vi går tillbaka till att man inte får den assistans som man har rätt till på grund av att det görs alldeles för stora föräldraavdrag, vilket var fallet också tidigare.

Den frågan tycker jag också att ni som har lagt fram förslag om att nolla förordningen behöver svara på. Vilka konsekvenser får det för dem som har fått mer assistans i och med Stärkt rätt till personlig assistans?


Anf. 122 Nadja Awad (V)

Herr talman! Jag förstår inte riktigt liberalen Malin Danielssons resonemang. Utifrån vad som har sagts här erkänner man att det finns ett problem med Försäkringskassans och kommunernas tolkning av lagen. Så har jag tolkat det som Malin Danielsson har sagt här och nu; man erkänner att problemet existerar. Då måste man också erkänna den lösning som finns på problemet. Det är att ändra i förordningen där antalet timmar som det görs avdrag på regleras. Man måste också säkerställa lagändringar för att uppfylla intentionen i rättighetslagstiftningen. Det var det som var meningen med lagändringarna 2023, eller hur?

Man erkänner alltså problemet, men man vill ändå tillsätta nya utredningar och förhala processen ännu mer. Förstår inte Malin Danielsson från Liberalerna, regeringen och Sverigedemokraterna att assistansvärlden, funktionsrättsorganisationerna och barn med funktionsnedsättningar inte förstår att regeringen inte kan agera här och nu?

Man röstar ned det förslag till tillkännagivande som vi i riksdagen ska rösta om. Jag förstår inte resonemanget. Om man vet om att det finns problem med hur lagen tolkas måste man också förstå att man behöver gå direkt till lösningarna och inte förhala den processen.

Min fråga till Malin Danielsson är: Förstår inte Liberalerna att assistansvärlden, funktionsrättsorganisationerna och barn med funktionsnedsättningar, som nu lyssnar på Liberalerna, resten av regeringen och Sverigedemokraterna, inte förstår hur man kan rösta ned förslaget om att direkt gå in och ändra i förordningen och lagstiftningen?


Anf. 123 Malin Danielsson (L)

Herr talman! Vi om några förstår verkligen den situation man befinner sig i. Det var faktiskt genom vårt pådrivande arbete som man fick rätt till hjälp med sondmatning och andning igen. Det ansågs för några år sedan vara ett föräldraansvar på grund av den tidigare lagstiftningen.

Nu har vi en ny lagstiftning på plats. Den håller på att prövas. Det finns en rättslig prövning som säger att den typen av dubbla avdrag inte får göras. Det pågår fler rättsfall som man kan invänta.

Man kan också tänka sig att gå oppositionens väg och säga: Vi drar bort det i förordningen i dagsläget. Men vilka konsekvenser får det? Kommer då den gamla tillämpningen av föräldraansvaret att börja användas igen? Kommer vi att falla tillbaka till att man inte får de 3 timmarna och 40 minuterna, som jag berättade om i mitt anförande? Det har vi ännu inte svar på i dagsläget.

Jag utesluter inte det förslag som oppositionen har lagt på bordet. Men jag vill se en palett av åtgärder, så att vi hamnar rätt. Vi ska inte göra det här fort och fel; vi ska göra det fort och rätt. Det är därför regeringen nu har tagit på sig att analysera detta bredare än bara Försäkringskassans hantering, alltså även kommunernas hantering, och återkomma med förslag på insatser för att få bukt med det.

Ingen här i kammaren och ingen i regeringen vill att barnen ska hanteras på det här sättet. Barnen ska få den assistans som de har rätt till.

(Applåder)


Anf. 124 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Tack, Malin Danielsson, för att du stannar kvar i talarstolen så att vi kan ha ett replikskifte!

Jag vill också tacka för en bra beskrivning av bakgrunden till lagen som vi debatterar här i dag och behovet av den. Men det som är uppe på bordet i dag är tillämpningen av den och varför det inte har blivit som riksdagen tänkte när lagen väl trädde i kraft.

Det har vi fått höra hela året. Vi har fått signaler från funktionsrättsrörelsen och assistansanordnare att det inte blev som riksdagen menade. Försäkringskassan bekräftade i oktober att det inte blev som riksdagen menade. I rapporten från ISF, som kom i januari, bekräftades ännu en gång att det inte blev som riksdagen menade.

Eller blev det det? Jag uppfattar fortfarande en otydlighet från regeringspartierna. Det blir inte riktigt samma svar från vart och ett av dem. Från Moderaterna går det inte att få några svar över huvud taget på om de anser att det faktiskt är fel i tillämpningen av lagen. Från Kristdemokraterna är det lite tvetydigt. De sitter på båda stolarna. Men jag har både sett och hört Malin Danielsson säga i olika sammanhang att den här tillämpningen är felaktig. Så har jag väl uppfattat även det som har sagts här i dag.

Herr talman! Min fråga till Liberalerna och Malin Danielsson är: Varför behöver regeringen utreda en gång till om utfallet är i linje med lagstiftarens intentioner?


Anf. 125 Malin Danielsson (L)

Herr talman! Jag vill tacka Christofer Bergenblock både för att han stoppade mig från att smita härifrån och för frågan.

Jag tror att alla vi i utskottet och regeringen är överens när vi läser vad intentionen med lagstiftningen var, det vill säga att avdraget ska göras från barnets totala, samlade hjälpbehov och att det ska vara både de grundläggande och de personliga behoven. Det tror jag att vi alla är överens om.

Sedan har vi en tillämpning av lagen som spretar i dagsläget. Det får vi ändå ärligt säga. Vi vet nämligen inte riktigt hur det ser ut i våra kommuner. Det finns en del domar som pekar på att kommuner kanske använder samma tolkning som Försäkringskassan, och vi vet hur Försäkringskassan har tillämpat lagen. Men det har fortfarande inte gjorts någon rättslig prövning av Försäkringskassans tillämpning.

I det läget tycker jag att det är vettigt att ta ett litet steg tillbaka och göra ett analysarbete för att se hur vi bäst får bukt med det vi upplever, nämligen att man inte lever upp till lagens intentioner. Regeringen gör nu ett snabbt analysarbete för att vi inte ska gå fram fort och fel, utan fort och rätt. Regeringen har lovat att återkomma, och jag känner mig trygg med att regeringen kommer att leverera detta.


Anf. 126 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! För den som lyssnar på den här debatten kan det låta som om frågan är mer komplicerad än vad den faktiskt är. Den är inte så komplicerad egentligen. En lag har trätt i kraft. En förordning styr storleken på schablonerna i föräldraavdraget.

Det som vi i Centerpartiet lyfte fram i vårt förslag till utskottsinitiativ, som fick stöd av den övriga oppositionen, var att man relativt omedelbart bör gå in och ändra i förordningen för att minimera eller möjligen nollställa schablonen där. Det skulle göra att det inte felaktigt läggs på en schablon. Därefter bör en lagändring utredas, vilket ju alltid tar lite längre tid. Det är vad både Försäkringskassan och ISF har pekat på behöver göras.

Herr talman! I Malin Danielssons första anförande nämndes att det emellanåt behövts brandkårsutryckningar vad gäller den personliga assistansen och att Liberalerna varit garanten för dem. Nu behövs en brandkårsutryckning, men Liberalerna är inte längre garanten för att sådana sker. I december hade det funnits möjlighet - om Tidöpartierna inte hade förhalat och bordlagt förslaget till utskottsinitiativ - att göra ett tillkännagivande till regeringen som hade kunnat leda till att analysen man nu satt igång hade påbörjats redan i januari.

Vill vi komma till rätta med det här är det inte ytterligare utredningar som behövs. Vi är förmodligen rätt överens om problembilden. Det som saknas nu är handling. Varför, herr talman, ska regeringen behöva utreda en gång till om utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner? Det gör det ju inte.


Anf. 127 Malin Danielsson (L)

Herr talman! Förra mandatperioden drev Liberalerna igenom stärkt rätt till assistans och även genom januariavtalet att huvudmannaskapsutredningen för assistansen tillsattes. Vi drev på via riksdagen för att få till förändringar på dessa områden eftersom vi ser att det finns omfattande problem med den personliga assistansen som gör att man har kommit ganska långt ifrån de grundintentioner som fanns 1994 när vi drev igenom reformen för första gången.

Vi kommer att fortsätta ta ansvar för att driva igenom detta och göra de brandkårsutryckningar som ibland behövs. Skillnaden mellan den här mandatperioden och den förra är att vi nu sitter i regeringen och driver detta där. Jag är trygg med att regeringen kommer att leverera.

Så snart analysarbetet är färdigt - vilket jag ser att det kommer att vara inom kort - hoppas jag att vi har åtgärder på bordet som kan sättas in direkt för att förhindra dubbla föräldraavdrag. Det ska bli tydligt att barn i behov av assistans ska få det de har rätt till.


Anf. 128 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! I dag debatterar vi en fråga som har varit en av funktionsrättsrörelsen mest välbevakade i ett drygt år. En stor mängd artiklar har skrivits på de nyhetssajter som inriktar sig på att bevaka utvecklingen på området personlig assistans. De flesta som ansvarar för frågorna har säkert blivit intervjuade. Det är helt enkelt tydligt att frågan, som kanske inte är känd för den breda allmänheten, verkligen engagerar och upprör alla som är berörda av den. Det är inte överraskande.

Dagens situation har uppstått trots att det inte verkar vara någon som ville eller i dag vill det. Den har uppstått trots att intentionen från utredare och lagstiftare var en annan än den vi nu ser.

Det dröjde inte länge efter det att lagändringen som är orsaken till dagens debatt trädde i kraft den 1 januari förra året innan alla partier fick signaler från olika funktionsrättsorganisationer om att något inte stod rätt till. Familjer fick uppleva att deras barn skulle ha rätt till mycket färre assistanstimmar än vad som var fallet innan lagändringen. Det schabloniserade föräldraavdraget, som lagstiftaren hade tänkt sig skulle göras utifrån barnets totala behov gjordes i stället av Försäkringskassan från barnets beräknade hjälpbehov. Flera aktörer inom funktionsrättsrörelsen har beskrivit detta som att det nu görs dubbla avdrag.

På grund av denna situation har det i socialutskottet gjorts ett flertal försök att adressera problemet. Försäkringskassan har kommit till utskottet två gånger för att svara på frågor och ge sin bild. Den senaste gången kom de i sällskap av Inspektionen för socialförsäkringar, ISF, som samtidigt presenterade sina slutsatser.

ISF har i en rapport beskrivit den uppkomna situationen och de olika tolkningar som har gjorts av lagstiftare respektive Försäkringskassan. Deras rekommendation till regeringen är att bland annat överväga att tydliggöra regelverket för schablonavdraget för föräldraansvar.

Besöket var ett svar från regeringspartierna och Sverigedemokraterna på Centerpartiets förslag till utskottsinitiativ, som samtliga partier i oppositionen hade ställt sig bakom. Förslaget tog sin utgångspunkt i Försäkringskassans egen uppföljning av reformen som kom i slutet av oktober förra året. Där skriver Försäkringskassan tydligt att de anser att de gör en korrekt tolkning av lagen och därmed tillämpar den på rätt sätt: "Om lagstiftarens intention var något annat än detta torde det därmed krävas ytterligare lagändringar."

I förslaget till utskottsinitiativ står det att regeringen borde få i uppdrag att nollställa eller minimera föräldraavdraget i förordningen om assistansersättning och sedan återkomma till riksdagen med ett förslag till förtydligande gällande föräldraavdraget i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Förslaget avslogs, bland annat med hänvisning till de tre motionsyrkanden som ligger till grund för dagens debatt. Yrkandena var, vilket påpekades av oppositionen vid behandlingen av förslaget till utskottsinitiativ, naturligtvis skrivna innan Försäkringskassans inställning var helt känd, eftersom rapporten ju skrevs efter det att den allmänna motionstiden hade avslutats. Därför är att-satserna inte lika precisa, men de fångar i stort sett huvudproblemet.

Herr talman! I Miljöpartiets motion föreslås bland annat ett tillkännagivande till regeringen om att skyndsamt vidta åtgärder mot de nyligen uppkomna försämringarna i fråga om tillgången till personlig assistans, bland annat vad gäller barns tillgång till personlig assistans. Tillämpningen av avdraget för föräldraansvar måste ses över och åtgärdas så snart som möjligt, antingen genom att förordningen med bilagor ses över eller genom att en mindre lagändring genomförs skyndsamt.

Sedan vår motion skrevs har problemet som vi försökte adressera alltså blivit allt tydligare, inte minst genom Försäkringskassans egna uttalanden om att en lagändring krävs för att tillämpningen ska kunna förändras. Det är alltså tydligt att det finns ett problem, och det är tydligt vad som krävs för att åtgärda problemet.

Vi har naturligtvis noterat att regeringen på olika sätt arbetar med frågan, men vi ställer oss frågande till att ytterligare analysarbete behövs. Det är också svårt att förstå varför man alls har en hantering där man bryter ut tre enskilda yrkanden ur tre olika motioner och tar upp dessa i ett eget betänkande om syftet inte är att möjliggöra en snabbare hantering av själva problemet.

Vi anser att regeringen redan nu bör vidta konkreta åtgärder när det gäller det schabloniserade föräldraavdraget. Regeringen bör skyndsamt fatta beslut om att ändra föräldraavdragets omfattning i förordningen om assistansersättning. Regeringen bör parallellt ge en utredare i uppdrag att ta fram förslag till förtydligande av lagstiftningen när det gäller föräldraavdraget och därefter återkomma till riksdagen. Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet.


Anf. 129 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Herr talman! Det mesta är redan sagt i den här frågan. Lagen som skulle ge fler - framför allt barn - möjlighet till assistans, blev inte riktigt som det var tänkt. Det kan vi konstatera.

Vi kan också konstatera att trots lagändringen fortsätter Försäkringskassan att bedöma de grundläggande behoven med hänsyn till barnets ålder samtidigt som de tillämpar det nya föräldraavdraget. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var de partier som när förslaget lades fram varnade för att just detta skulle kunna ske. Vi såg en risk för att barn med omfattande funktionsnedsättningar skulle hamna under 20-timmarsgränsen om föräldraavdraget gjordes utan att man beaktade barnets helhetsbehov. Vi kan med smärta säga att det är där vi är i dag.

Det finns flera exempel på hur fel detta har blivit. Tidigt kom det varningssignaler, vilket många har varit inne på här, om att Försäkringskassan just gör dubbla avdrag. En lag som skulle möjliggöra assistans för fler barn slog nu i stället undan benen för detta. Sverigedemokraterna valde därför att redan under allmänna motionstiden i oktober lägga fram ett förslag om att regeringen skulle ta initiativ till att ändra i förordningen till Försäkringskassan, vilket är ett av de förslag vi har att ta ställning till.

Nu är vi i läget att regeringen redan har tagit initiativ till att åtgärda detta, och därför finns det ingen anledning för Sverigedemokraterna att stå fast vid just det specifika förslaget. Det innebär inte att vi inte längre driver frågan, vilket vissa vill ge sken av, utan det är precis tvärtom: Vi driver den ännu hårdare, och vi driver den där den drivs bäst - det vill säga i diskussioner med regeringen.

Jag kan också konstatera att det finns lite olika uppfattningar om vad som är det snabbaste sättet att hantera frågan och uppnå resultat. Det finns i dag en möjlighet att föreslå ett tillkännagivande om att regeringen redan nu ska vidta konkreta åtgärder när det gäller föräldraavdraget, vilket är precis det vi anser att man nu har gjort. Men i detta måste vi också ha med oss att regeringen i praktiken kan hantera tillkännagivanden precis som den vill; det är egentligen ingenting som förpliktar.

Det vi gör nu är i stället att säkerställa att regeringen faktiskt agerar. Det är tydligt i utskottets text att det inte finns tid att vänta på Försäkringskassans rapport - en rapport som helt missar hur det ser ut i kommunerna. Nu har det alltså tillsatts en analysgrupp som ska analysera detta och ta fram förslag på åtgärder, vilket är ett uppdrag som Försäkringskassan inte har. Hur det ser ut i kommunerna kommer att bli en avgörande sak att titta på.

Även om det hade blivit ett tillkännagivande hade regeringen fått göra någon form av analys av läget för att komma fram till om rätt åtgärder vidtas och säkerställa att de får önskad effekt. Det vi gör nu är alltså i stället att vi tillsammans, på riktigt, säkerställer att regeringen faktiskt agerar. Det arbetet är dessutom redan påbörjat, och det är ett arbete som det annars skulle kunna vara upp till regeringens goda vilja att genomföra eller inte genomföra, helt utan någon tidsram. Att ett tillkännagivande skulle vara det snabbaste sättet är med andra ord inte korrekt. Att påstå att detta är något som förhalar processen är lite grann ett sätt att knipa några billiga politiska poäng.

Vi kan också konstatera att det finns ett visst fokus kring skrivningen att analysera "om" utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner och "vid behov" ta fram förslag. Jag ska vara ärlig och säga att jag studsade på detta först, men vad jag har förstått kan man inte be någon att analysera något om man redan på förhand vet vad de ska komma fram till. Detta måste analyseras noga, så att vi landar i ett bra resultat.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).


Anf. 130 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Jag uppfattar både Sverigedemokraterna och Carina Ståhl Herrstedt som relativt tydliga såväl i talarstolen som i tidigare debatter och intervjuer.

På assistanskoll.se uttryckte ledamoten att hon kände sig lurad om föräldraavdraget utifrån hur det har kommit att tillämpas, och i den motion som Sverigedemokraterna väckte under allmänna motionstiden föreslås en ändring i förordningen - trots att vi vid den tidpunkten inte hade fått bekräftat från Försäkringskassan och ISF att det faktiskt tillämpades felaktigt på det vis som vi hade fått signaler om.

Det är bra att motionen väcktes, för den är viktig. Förslaget i motionen är bra. Det blir därför lite märkligt att Sverigedemokraterna nu yrkar avslag på samma motion. I replikskiftet med Vänsterpartiets Nadja Awad sa Carina Ståhl Herrstedt att förslaget är passé eftersom det i princip redan är genomfört. Redan genomfört? Det är det inte på något vis; det är tvärtom på det viset att regeringen ännu inte har bestämt sig för om det faktiskt är så att lagstiftningen tillämpas felaktigt eller inte.

Vi har i varje replikskifte tagit upp den formulering som finns i majoritetens skrivning i betänkandet, det vill säga att man först och främst ska utreda "om" förordningen tillämpas felaktigt för att därefter eventuellt, "vid behov", föreslå förändringar. Det är långt ifrån den tydliga skrivning som Sverigedemokraterna hade i sin motion. Varför behöver detta utredas en gång till?


Anf. 131 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågorna.

Det är kul att ledamoten tycker att jag har varit tydlig. Det var nämligen min ambition, och jag verkar i alla fall ha lyckats med den biten.

Som jag sa i mitt anförande studsade jag själv på de ord som Christofer nämner - just att det står att det ska utredas "om" utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner och "vid behov" tas fram förslag. Men det blir ju en ganska naturlig och korrekt ordning, för även om Christofer, jag och alla andra vet hur det ligger till kan man ju inte be någon att analysera någonting och redan på förhand säga vad de ska komma fram till. Det blir ju en märklig ordning.

Det är dock så man gör i alla utredningar: Trots att man egentligen vet hur landet ligger ber man någon utreda eller analysera det. Då blir det sådana här vaga skrivningar till en utredning eller analysgrupp. Med det sagt är det ingen som ifrågasätter att detta behövs och att det ska göras.

När jag i mitt tidigare replikskifte i dag sa att detta i någon mening redan är uppfyllt är det ju så här, om vi ska vara ärliga: Mitt yrkande handlade om att regeringen skulle ta initiativ till att ändra i förordningen. Jag menar att regeringen nu har tagit det initiativet, det vill säga till att titta på om det är i förordningen man ska ändra eller om det kanske är bäst att ändra i lagstiftningen - eller om man behöver göra både och. Det är precis det som ska analyseras.

Jag tänker att detta är ett viktigt arbete att göra. Det är också tydligt att vi inte kan invänta den rapport som kommer i september utan att detta är ett brådskande arbete. Med det anser jag inte heller att vi förhalar någonting.


Anf. 132 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! Ledamoten upprepar att hon studsade inför ordet "om" i utredningen men att det är en naturlig del när man gör en analys eller en utredning. Men så är det ju inte. Är man enig om hur problembilden ser ut utgår man från problembilden och ger i uppdrag att ta fram förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemet; man ger inte i uppdrag att utreda en gång till om problembilden stämmer. Men det är just det regeringen nu ska göra.

Möjligen är det på det viset att Sverigedemokraterna blev lurade eller förda bakom ljuset, eller missade informationen, när diskussionen förmodligen fördes internt mellan Tidöpartierna och ministern väl försökte tydliggöra vad hon hade för ambitioner. Det står dock svart på vitt vad som ska göras på Socialdepartementet: Först och främst ska man utreda "om" detta är ett problem, och skulle man komma fram till att det är det kan man återkomma med åtgärder "vid behov".

Därför är det inte längre på något vis lika tydligt som det var i den där motionen från Sverigedemokraterna, och det är absolut inte lika tydligt som det var i det utskottsinitiativ som Centerpartiet föreslog. Där föreslog vi ändringar i både förordningen och lagstiftningen.

I stället lämnas vi med en rätt stor otydlighet. Vi vet ju inte om det kommer att bli ett konkret förslag från regeringen om att ändra i förordningen. Vi vet inte heller om det kommer att bli ett konkret förslag från regeringen om att ändra i lagstiftningen. Det kanske inte blir något förslag alls, för man kanske konstaterar att det inte finns några problem med nuvarande lagstiftning - eftersom man inte har lyckats komma fram till det ännu.


Anf. 133 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Herr talman! Tack för ytterligare frågor.

Christofer Bergenblock är helt plötsligt lite orolig för att analysen skulle komma fram till att det inte är ett problem. Det blir en märklig vurpa i debatten. Det kommer såklart inte att hända.

Vi vet allihop att det är ett problem. Samtidigt får vi lite olika signaler. Försäkringskassan att det är tydligt som det står i lagen i dag medan ISF tycker någonting annat. Det är precis det som man ska analysera.

Det handlar inte om att det ska göras utan om hur vi gör det på bästa sätt. Om vi säger att vi ska nolla föräldraavdraget är vi tillbaka till det förslag som vi hade från början. Det fanns en anledning till att vi med bred enighet fattade beslut i den här frågan.

Det är ingen som vill tillbaka till hur vi hade det innan med det gamla föräldraansvaret. Inte minst har Malin Danielsson på ett väldigt bra sätt redogjort för att det är farligt om vi landar där.

Man säger att vi vill nolla det. Det kanske alla på något vis skulle vilja säga. Man vi måste också stanna upp och tänka. Är det bästa att nolla det? Är det bästa att sänka det? Är det bästa att ändra det? Vi lade fram förslag om att det inte skulle vara så högt och att vissa åldersgrupper undantas när förslaget lades fram. Det har varit otydligheter i den här frågan.

Att ta fram förslag på åtgärder är precis det man ska göra nu. Vi måste titta på det och analysera. Hur gör vi det på bästa sätt? Det är ingen som är nöjd med hur det har gjorts hittills. Det är heller ingen som tar ansvar för att det har blivit så. Nu måste det rättas till. Vi tycker allihop att det ska rättas till. Vi har bara olika vägar dit.


Anf. 134 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Nu har ledamoten Christofer Bergenblock på ett föredömligt sätt redogjort för regeringens analysuppdrag och även för utskottsinitiativet från Centerpartiet.

Herr talman! Min fråga till Sverigedemokraternas representant Carina Ståhl Herrstedt är: Hade det inte varit betydligt enklare att redan i december ställa sig bakom utskottsinitiativet då vi hade majoritet i utskottet och i kammaren?

Hade det inte också varit betydligt tydligare för väljarna och för lyssnarna att ni hade stått bakom er egen motion som ni skrev under den allmänna motionstiden? Ni skriver i ert yrkande om att ta initiativ att ändra i förordningen.

Det var precis det som stod i utskottsinitiativet som Centerpartiet lade fram. Vi har också fått signaler om vad som felar. Dessutom är det i det gemensamma initiativet, som vi allihop står bakom som opposition, tydligt att man ska ha en analysdel. Det finns både en del om vad man ska göra och en analysdel.

Hade det inte varit mycket enklare om Carina Ståhl Herrstedt från Sverigedemokraterna sagt ja till det? Nu blir man som opposition misstänksam. Vad är regeringens och Sverigedemokraternas intentioner? Vi hörde tidigare att Moderaternas regeringsrepresentant inte kunde svara konkret på vad man har för ambitioner i frågan.


Anf. 135 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Herr talman! Tack för frågorna, Mikael Dahlqvist! Det var ett helt batteri. Jag ska försöka att komma ihåg dem.

Hade det inte varit enklare att ställa sig bakom utskottsinitiativet som föreslogs i december? Det innebar att nolla föräldraavdraget. Kan Mikael Dahlqvist säga här och nu att han vet exakt hur ett sådant beslut skulle landa? Jag kan inte göra det. Jag vet inte hur det till exempel skulle slå ute i kommunerna.

Jag vet inte hur kommunerna hanterar den här frågan. Det är det ingen som vet, och det är vad vi ska analysera. Vi har tidigare hört andra ledamöter säga att kommunerna förmodligen följer efter. Det gör de förmodligen, men det är det ingen som vet. Det är precis det som vi nu ska analysera. Vi ska få med oss hur Försäkringskassan bedömer det och hur de bedömer det ute i kommunerna.

Det ställdes en fråga om varför vi inte står bakom vårt eget förslag. Vårt eget förslag säger att vi vill att regeringen ska ta initiativ till att ändra i förordningen. Som jag sa i mitt anförande och i tidigare replikskiften är det precis det som vi nu tycker att man göra. Man tar ett initiativ.

Det var tyvärr inte hårdare skrivet än så. Det har jag suttit och beklagat mig över på utskottets sammanträden. Vårt förslag var för vagt formulerat för att ta ett initiativ till att ändra på detta. Därför har vi valt att inte stödja det.

Den sista frågan handlade om att det hade varit enklare för oss att säga ja till Socialdemokraternas och oppositionens reservation. I den står det: "Vi anser emellertid att regeringen redan nu bör vidta konkreta åtgärder när det gäller det schabloniserade föräldraavdraget. Regeringen bör skyndsamt fatta beslut om att ändra föräldraavdragets omfattning."

Det är där vi skiljer oss lite. Jag menar att det är precis det vi tittar på att göra nu. Att det är skyndsamt står i utskottstexten. Det står tydligt att vi inte har tid att vänta på Försäkringskassans rapport. Detta måste ske innan. Vi har också drivit på för att det ska ske tidigare. Det blir skyndsamt.


Anf. 136 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Tack så mycket, Carina Ståhl Herrstedt, för svaren!

Jag ser fortfarande inte varför man ska göra A och sedan B. A är att gå in här och nu och ändra en förordning, något som rekommenderas bland annat av utredningen från Inspektionen för socialförsäkringen. Det är väldigt tydligt i oppositionens förslag. Vi vill att man ska analysera och utreda om det behövs ytterligare förändring av själva lagtexten. Det är svar på den fråga som ledamoten ställde till mig.

Det är fortfarande intressant att fråga Carina Ståhl Herrstedt om detta. Sverigedemokraterna är en given del av regeringen. Utan Sverigedemokraternas välsignelse hade vi inte haft en borgerlig regering. Sverigedemokraterna har också många gånger visat sin styrka i den positionen.

Min fråga gäller det som är lite otydligt i debatten. Det är också därför som jag sa att det hade varit enklare om Sverigedemokraterna hade ställt sig bakom detta så att det hade blivit tydligt för väljarna. Det gäller framför allt de barnfamiljer, de föräldrar, som just nu drabbas.

Min fråga är: Är ni i hela regeringsunderlaget överens om att ni vill förändra den gällande lagstiftningen? Jag upprepar det som jag sa i det förra replikskiftet. I kammaren fick i varje fall inte jag klart besked från Moderaternas representant om ni är det, som svar på en rak fråga från en annan ledamot.


Anf. 137 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Herr talman! Tack för ytterligare frågor!

Frågan gällde varför vi inte fortsatt stöder förslaget. Hur ska vi ändra det? När vi talar om att ändra i förordningen, talar vi då om att nolla det? Talar vi om att sänka det? Om vi talar om att sänka det, hur mycket ska vi sänka det utan att det slår fel? Om vi talar om att nolla det, hur slår det för de barn som redan har fått besked eller är på väg in i systemet?

Det finns alldeles för många hur-frågor i detta för att vi bara ska kunna trycka på en knapp och nollställa eller sänka. Det är vad vi måste titta på så att vi nu gör rätt och inte gör samma misstag. Det var absolut inga medvetna misstag som gjordes när det skrevs fram. Det var små ord som gjorde att vi står här i dag. Man valde att tala om grundläggande behov i stället för det totala hjälpbehovet.

Det är små ord som har betydelse. Det är just sådant vi måste analysera så att vi gör rätt den här gången. Det är ingen som gynnas av att vi hastar och att det blir fel igen. Jag tror att det ändå är ganska tydligt vad Sverigedemokraterna tycker och vill.

Jag kan försäkra ledamoten om att det har varit otaliga diskussioner om detta med regeringsunderlaget. Jag kan tryggt säga att jag inte har fått någon annan uppfattning än att alla står bakom att det är någonting som måste åtgärdas, men vi är fortfarande på frågan hur vi kan göra det på bästa sätt. Detta är ett ärvt problem som någon nu måste rätta till, och det är precis det vi försöker att göra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2024-03-20
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Det schabloniserade föräldraavdraget

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2023/24:1882 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 7.1,

      2023/24:2617 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 118 och

      2023/24:2650 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 2.
      • Reservation 1 (S, V, C, MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V, C, MP)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S091015
      SD620010
      M580010
      C02103
      V01806
      KD15004
      MP01503
      L11005
      -1100
      Totalt147146056
      Ledamöternas röster