Skolan 1989/90

Motion 1989/90:Ub317 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub317

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Mot.

Skolan 1989/90

Ub317

Innehåll

Inledning 2

En aktiv och skapande process 2

Kunskap 2

Mångfald 3

Elevinflytande 3

Arbetsformerna 4

Betygen 5

En skola för alla 5

Allmän och särskild kurs 5

Tillval 6

Självstudier 7

Anpassad studiegång 7

Flickornas villkor i skolan 8

Skolor i glesbygd 8

Arbetsmiljö 8

Skolmaten 9

Utveckling 10

Syo-verksamheten 10

Mindre klasser 11

B-klasser åk 3/4 11

Fredsfrågor och internationell förståelse 12

Miljöundervisning 12

Undervisning i datakunskap 13

Antalet platser i gymnasieskolan 14

Treåriga yrkeslinjer i gymnasieskolan 14

Bildämnet 15

Hemställan 15

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ub317

1

Inledning

Utbildning, bildning, kunskap och kreativitet är nyckelord inför framtiden.
Verkligheten omkring oss ändras ständigt och människor möter nya utmaningar
och nya problem. Utbildningspolitiken påverkar både samhällsutvecklingen
och våra möjligheter att avvärja hoten mot människor och natur.
Bildning och kunskap har alltid varit medel i kampen för demokrati och rättvisa.

Arbetarrörelsen har under hela sin existens kämpat för en god utbildning,
likvärdig för alla. I dag har vi en obligatorisk nioårig grundskola för alla barn
och en överväldigande majoritet av eleverna fortsätter sedan två eller tre år
i gymnasieskolan. Men fortfarande finns stora orättvisor i skolan och fortfarande
lämnar många elever skolan utan att ha fått de användbara redskap
som kunskap och bildning borde vara.

Vpk arbetar för att alla elever skall få en likvärdig utbildning oavsett var
eleven bor, vilken samhällsklass hon eller han kommer ifrån eller vilket kön
eleven tillhör. Vi arbetar för en kvalitativt bättre utbildning, en skola där
eleverna lär för livet och skaffar sig kunskaper som de kan använda. Vi arbetar
för en skola som det är roligt att gå i.

Kunskaper och erfarenheter samt förmedlingen och utvecklingen av dem
är inget som sker endast i skolan eller endast i ungdomen. Tvärtom är det
något som bör ske kontinuerligt under hela livet.

I den här motionen tar vi upp våra tankegångar och förslag när det gäller
både grundskolan och gymnasieskolan.

En aktiv och skapande process

Att lära sig är en aktiv och skapande process. Tyvärr är det sällan det fungerar
så i dagens skola och resultatet blir därefter. Undervisningen domineras
av att läraren förmedlar fakta till eleverna. Det upplevs ofta som att bli matad
med färdigtuggade faktabitar som eleven sedan förväntas rapa upp vid
lämpliga tillfällen (prov och förhör). En sådan undervisning hämmar och
förstör på ett effektivt sätt elevernas naturliga lust att lära. Undervisningens
syfte blir att uppnå så högt betyg som möjligt. Istället borde elevernas naturliga
kunskapstörst fungera som en drivkraft för eget analyserande och sökande
efter lösningar tillsammans med andra.

Vpk menar att varje elev behöver flera olika sorters grundläggande kunskaper.
Förutom att kunna t.ex. läsa, räkna och skriva behöver eleverna
även lära sig att dra slutsatser, ifrågasätta, skapa, söka nya kunskaper m.m.

Kunskap

Vi i vpk är bekymrade över att ordet kunskap i skolan ofta begränsas till
att enbart gälla fakta, läroböcker, kursplaner samt mätbara och definierbara
kunskaper. Vi menar att begreppet kunskap rymmer mycket mer; t.ex.
praktiskt kunnande, kännedom om samhällsförhållanden, livserfarenhet,
yrkeskunskap och yrkeserfarenhet, kunskap om den egna personen och de
människor som står en nära osv. Kunskap går knappast att mäta och är
mycket svår, om ens möjlig eller önskvärd, att definiera. Vad är kunskap?
Den frågan måste alltid hållas levande och ständigt diskuteras.

Mot. 1989/90

Ub317

2

Mångfald

Ofta framstår skolan som om den inte gör annat än sprider neutrala och rent
faktamässiga kunskaper, att den är objektiv. Det är den inte och det kommer
skolan aldrig att bli, det är inte heller önskvärt. Vpk menar att skolan bör
sträva efter mångfald. Samhället, livet, naturen och världen är fyllda av motsättningar.
Att försöka att neutralisera dessa leder till ett ljummet jaså och
en obegriplig bild av omvärlden.

Eleverna bör få möta flera olika ståndpunkter och uppgifter för att lära sig
att hantera det faktum att få sanningar är oemotsagda. Elevernas förmåga
att kritiskt granska och ifrågasätta för att sedan kunna bilda sig en egen uppfattning
bör ges hög prioritet i skolan. I dag fungerar skolan tvärtom, den
ideala eleven konsumerar passivt och okritiskt den kunskap som läraren
och läroboken serverar. För att nå en skola för kritiskt tänkande måste skolan
och undervisningen ändras och ifrågasättandet uppmuntras. I livet efter
skolan kommer eleverna vid åtskilliga tillfällen att ställas inför motstridiga
uppgifter både i arbetslivet och i samhällsdebatten. Deras förmåga att kritiskt
bedöma information blir då av största vikt. Utbildning och kunskap är
ingen livslång ryggsäck som man skall fylla i ungdomen och sedan leva med
resten av livet. Vpk anser istället att alla bör få möjlighet att varva studier
och arbete under hela sitt liv. Bildning och kunskap har ett värde i sig, inte
bara för ett kommande arbete eller som en investering för högre lön.

Elevinflytande

Grundskolans uppgift att ge en demokratisk fostran har sedan lång tid varit
uttryckt i skolans måldokument. Läroplanen säger att lärare och elever tillsammans
skall planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Elevernas
inflytande och ansvar måste stärkas dels av demokratiska skäl dels därför att
det krävs för att undervisningen skall ge bra resultat. I den kreativa process
som inlärning och kunskapsutveckling är spelar eleven själv huvudrollen och
måste själv vara delaktig. Det går inte att tvinga på någon kunskap, den kunskap
som eleven själv har efterfrågat är den kunskap som har det största värdet.

Det finns alltså många skäl till att elevernas inflytande måste öka i skolan,
framförallt när det gäller att planera, genomföra och utvärdera undervisningen.
Trots detta visar undersökningar att demokratiarbetet i skolan går
mycket trögt. Det tycks vara utomordentligt svårt att ge eleverna ett reellt
inflytande över skolarbetet.

Åtskilliga studier visar att eleverna önskar mer inflytande över sin situation
både när det gäller trivsel, ordning, undervisningens innehåll och arbetssätt.
De sämsta möjligheterna till inflytande har eleverna vad gäller undervisningen.
Det är samtidigt här som eleverna har redovisat störst önskan
om ett vidgat inflytande.

De få projekt om elevdemokrati som genomförts i Sverige har gällt lågoch
mellanstadierna. Enligt SÖ förefaller det vara så att ju högre upp i utbildningen
man kommer, desto starkare blir styrningen av undervisningen
och ju mindre inflytande får eleverna. Detta överrensstämmer dåligt med
läroplanens uttalande om att ökad ålder och mognad hos eleverna ger förutsättningar
för ett ökat medinflytande över den egna arbetssituationen.

Mot. 1989/90

Ub317

3

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ub317

Vpk föreslår att 2 miljoner kr anslås för att genom forskninganknutet utvecklingsarbete
främja elevers inflytande över undervisningens planering
och genomförande.

Arbetsformerna

Elevinflytande och klassrumsdemokrati är nära förknippat med de arbetsformer
som används i skolan. Utan att förändra dessa kan inte läroplanens
mål nås.

Med den katederundervisning som fortfarande är dominerande i skolan
tillsammans med en undervisning som styrs av läroböckerna med tillhörande
arbetsuppgifter och som organiseras i korta lektionspass återstår inte mycket
för vare sig elever eller föräldrar att vara med och besluta om.

Fortfarande har läroböckerna alltjämt en central plats i undervisningen.
Studier visar att de står för det mesta av innehållet och definierar vad som
är viktigt att kunna. Flera studier visar att eleverna sitter den mesta tiden
tillsammans i klassrummet och lyssnar på läraren eller löser likadana uppgifter.
Grupparbete liksom verkligt individuella uppgifter är undantag. Ännu
mer ovanligt är fältstudier eller projektarbeten. Eleverna får sin kunskap huvudsakligen
genom läroboken och läraren. Det är läraren som talar, medan
eleverna sitter tysta eller svarar på frågor.

Enligt en undersökning som nu refereras i SÖ:s anslagsframställan är de
kunskaper som premieras i skolan i alltför stor utsträckning ytliga, dvs innebär
att eleverna lär in något som sedan skall återges såsom det lärts in. Utrymmet
för reflektion, analys och tillämpning är alltför litet. Elevernas egna
erfarenheter utnyttjas sällan. Oftast behandlas de som ovidkommande. Det
gäller i högre grad ju högre upp i årskurserna eleverna går. På så sätt får
eleverna intryck av att den kunskap de har om världen inte är besläktad med
skolans. Detta medför att många elever varken har användning för skolans
kunskaper eller blir engagerade i dem.

Enligt vpk bör undervisningen utgå från elevernas egna frågeställningar.
Och ett viktigt inslag i skolan ska vara att lära eleverna att formulera frågor,
att problematisera. Eleverna skall formulera frågor att söka lösningar på och
målsättningar att uppnå med ett visst tema. Utifrån målsättningarna och frågeställningarna
skall sedan eleverna själva, tillsammans eller i grupp, söka
sig fram. Läraren med sin kunskap och erfarenhet ska fungera som elevernas
viktigaste resurs i kunskapssökandet.

I vårt högt utvecklade informationssamhälle har det blivit allt viktigare
att skolan utvecklar elevernas förmåga att själva söka den kunskap de eftersträvar.
Viktigt är också att eleverna tränas i att kritiskt bedöma den information
och den fakta de inhämtar. Att ifrågasätta, bedöma och lära sig använda
ny kunskap måste få en mycket viktigare roll i skolans arbete.

Undervisningen på högstadiet och gymnasiet är idag uppdelad på en
mängd olika ämnen, fördelade på 40-minuterspass och förmedlad av en
mängd olika lärare. Denna ämnessplittring leder till att det blir svårare för
eleven att förstå sammanhang och orsakssamband. Även själva inlärningen,
fördjupningen och ifrågasättandet försvåras. Vpk anser att undervisningen
måste bryta med den snäva uppdelningen i ämnen och lektionspass. Vi me

Mot. 1989/90

Ub317

4

nar att t.ex. temastudier och arbete i lärarlag är steg i rätt riktning som bör
utvecklas.

Nya arbetsformer måste in i skolan. Det vore tragiskt om den interna utbildning
som förekommer inom näringsliv och organisationer skulle ta tillvara
de pedagogiska framstegen mer aktivt än grundskolan och gymnasieskolan.

Betygen

Vpk har i en annan motion till årets riksmöte utförligt presenterat vår syn r i
betygen i grundskolan och gymnasieskolan.

En skola för alla

Det borde vara en självklarhet med en bra och likvärdig utbildning för alla
barn i Sverige oavsett elevens bostadsort, kön och klasstillhörighet. Men tyvärr
är det inte så idag om man ser till verkligheten istället för till läroplaner
och skollag.

Statistiska centralbyrån har i en stor undersökning konstaterat att klasskillnaderna
i den svenska skolan kvarstår. Elevens bostadsort, kön och föräldrarnas
yrke är fortfarande av avgörande betydelse för betygen och för vilken
linje han eller hon väljer i gymnasieskolan. Efter 25 år av grundskola är
skillnaderna så stora att vi är många som känner helig ilska över orättvisorna.

Orättvisorna i skolan kan inte enbart lösas genom förändringar i grundskolan
och gymnasieskolan. Det krävs en rättvis fördelningspolitik som utjämnar
skillnaderna i inkomst, boende, hälsa, inflytande, fritid, arbetsmiljö,
tillgång till kultur osv. Men en del av orsakerna finns inbyggda i skolans sätt
att fungera.

Allmän och särskild kurs

Vpk arbetar för en sammanhållen grundskola där eleverna följs åt i nio år.
Varje permanent nivågruppering, där eleverna delas in i grupper med
sämre och bättre elever, innebär i praktiken att man frångår målsättningen
om en likvärdig utbildning för alla.

Allmän och särskild kurs i matematik och engelska är den enda form av
permanent nivågruppering som är tillåten enligt läroplanen. De olika kurserna
har samma kursplan.

Ca 70 % av eleverna väljer inför åk 7 särskild kurs i båda ämnena. Under
högstadietiden går många över till allmän kurs. I slutet av åk 9 är det endast
50% av eleverna som gått i särskild kurs hela tiden. 14% väljer allmän kurs
i båda ämnena redan från början.

En undersökning om alternativkurssystemet som gjorts vid Högskolan för
lärarutbildning i Stockholm presenterades i somras. Undersökningsresultaten
visar att elever som väljer allmän kurs i åk 6 i stort sett behåller sina
mycket låga betyg, och standardprovsresultaten visar en snarast negativ utveckling
under högstadieåren. Även utvecklingen av dessa elevers självuppfattning
och erfarenheter av skolan går i en negativ riktning. Av undersök

Mot. 1989/90

Ub317

5

ningen kan man dra slutsatsen att de elever som har de största svårigheterna
i skolan inte gynnas av uppdelningen i allmän och särskild kurs.

När eleverna i åk 6 väljer allmän eller särskild kurs i matematik och engelska,
är det i stor utsträckning ett val grundat på föräldrarnas ambitionsnivå
och klasstillhörighet. Enligt vpks människosyn är inga elever bra eller dåliga.
Elever är olika och har skilda behov och förutsättningar. Det måste
skolan anpassa sig till, så att alla elever ändå ges en likvärdig utbildning.

Eleverna ska ha rätt till den undervisning och det stöd som de behöver.
Systemet med alternativkurser på grundskolans högstadium försvårar en sådan
utveckling. I undervisningsgrupperna för allmän kurs samlas dels elever
som har svårt med vissa moment i undervisningen och därför är i behov av
extra lärarhjälp, dels elever med sociala problem och ytterligare s.k. bråkiga
elever. Dessa elever har vitt skilda behov. Det enda de har gemensamt är att
de inte tillhör de mest lyckade eleverna. Resultatet blir många gånger en
ohållbar situation för både läraren och eleverna.

Vpk föreslår att den nuvarande uppdelningen i allmän och särskild kurs i
matematik och engelska på grundskolan avskaffas.

Tillval

På grundskolans högstadium skall eleverna välja ett tillvalsämne. Det har
visat sig att också detta val, liksom valet av alternativkurser i matematik och
engelska, till stor del är ett val efter föräldrarnas ambitionsnivå och klasstillhörighet.
Barn till föräldrar med höga ambitioner eller högre samhällsklass
väljer franska eller tyska, medan det till största delen är barn ur arbetarklassen
som befolkar kurserna i lokala tillval.

Andelen elever som väljer B-språk i årskurs 7 är ca 65 %. Elevernas kursval
förändras emellertid kraftigt efter åk 7, minst 20 % av den ursprungliga
B-språksgruppen väljer om till ett annat tillvalsämne under högstadiets
gång. De lokala tillvalskurserna får alltså succesivt ta emot ett stort antal nya
elever, vilket leder till svårigheter av olika slag. Alltför många elever hamnar
i dessa kurser som en följd av att de valt från B-språken snarare än till de
lokala kurserna. Detta försvårar arbetet med att skapa stabila alternativ till
B-språken. Lärarna får både i åk 8 och åk 9 ta emot nybörjare.

Vpk menar att tillvalet i grundskolan i sin nuvarande utformning står i
strid med en likvärdig grundskola. Valet av tillval, som eleverna gör redan i
åk 6, påverkar deras möjligheter inför kommande studier i t.ex. gymnasieskolan.
Tillvalet i sin nuvarande utformning måste alltså, enligt vpk, ändras.

En möjlighet är att ersätta det nuvarande tillvalet med obligatoriskt Bspråk.
Det bör i så fall finnas fler språk än tyska och franska att välja mellan.
Men för de elever som har stora svårigheter redan med svenska och engelska
kan ytterligare ett språk i grundskolan möjligen ställa till bekymmer. Det
finns även ett värde i det lokala tillvalsämnet som kan berika skolan. Om de
lokala tillvalskurserna befrias från att vara det alternativ som elever väljer
för att slippa B-språk så skulle de säkert kunna utvecklas betydligt bättre
än i dag.

Försök med dubbelt tillval pågår idag på ett antal skolor. Eleverna får där
göra både ett språkligt och ett lokalt val. Det finns fördelar med att alla ele

Mot. 1989/90

Ub317

6

ver kan få en språklig förstärkning, antingen genom ett B-språk eller genom
en fördjupning i sitt modersmål och/eller engelska samtidigt som de får möjlighet
att utveckla en personligt intresse av annat slag. En nackdel med det
dubbla tillvalet är att det innebär jämkningar av timplanen.

Språkvalet bör utökas med fler valmöjligheter. Många elever är idag intresserade
av att läsa spanska, men även för andra språk finns ett intresse.
Att ge möjlighet att läsa något av våra stora invandrarspråk, t.ex. finska,
serbokroatiska eller grekiska, som B-språk bör övervägas. Det är önskvärt
att även andra språk än franska/tyska eller svenska/engelska prövas i försöksverksamheten.

Det är mycket viktigt att språkundervisningen i grundskolan förnyas och
utvecklas. Språkundervsiningen bör kunna hämta inspiration och kunnande
även från andra ämnen som t.ex. musik, bild och SO-ämnen. Samtidigt är
det positivt med de försök som görs för att använda ett annat undervisningsspråk
än svenska i andra ämnen än språken. I B-språken bör en utveckling
mot en mer kommunikativ språkundervisning stimuleras, där eleverna i par
eller grupp övar och bygger upp språket och där deras eget ansvar för kunskapsutvecklingen
successivt ökar.

Vi i vpk tycker att försöksverksamheten med dubbelt tillval hittills varit så
pass positiv att försöksverksamheten bör utökas för att senare kunna ligga
till grund för en förändring av det nuvarande tillvalet. Vpk föreslår att 1 miljon
kr. anslås för detta utvecklingsarbete.

Självstudier

Vpk menar att eleverna i skolan skall tränas både i samarbete och i självständigt
arbete, både i att gemensamt lösa en uppgift och i att själva kunna planera
sitt arbete. Därför menar vi att den nu förhärskande katederundervisningen
skall ersättas med dels arbete i grupp och dels enskilt arbete.

Det är stor skillnad på de möjligheter som elever ur arbetarklassen har att
klara av sina läxor jämfört med t.ex. elever från akademikerhem. För att
motverka dessa orättvisor i samhället föreslår vpk att tid avsätts för självständigt
arbete under skoltid. Skolan skall hålla med ändamålsenliga lokaler
för självstudier och det skall finnas tillgång till lämplig litteratur och någon
person att fråga om hjälp när man inte förstår. Det skulle kunna gå till så att
en lärare alltid finns i självstudielokalerna under självstudietid. För läraren
får då denna timme i självstudiehjälp räknas som en vanlig undervisningstimme
i tjänsten. En sådan hjälp för elevernas självstudier skulle kraftigt förbättra
möjligheterna för elever ut olika samhällsklasser att få en likvärdig
skolgång.

Anpassad studiegång

Vpks grundläggande uppfattning är att skolan skall organiseras på ett sådant
sätt, och ges sådana resurser, att en bra utbildning skall kunna ges till alla
elever. När skolan misslyckas med det så menar vi att orsaken i första hand
står att finna hos skolan själv. Det är inte den enskilde eleven som är misslyckad
som individ!

Av den anledningen motsätter vi oss den s.k. anpassade studiegången som

Mot. 1989/90

Ub317

7

enligt vår mening är ett sätt för skolan att avsvära sig ansvaret för vissa elever.
Eftersom det är skolan som har misslyckats så är det skolan som skall
ändras, inte eleven som skall bort.

Vi menar att alla ska ha rätt till en grundskolekompetens. De elever som
behöver särskilt stöd i skolan skall naturligtvis få det. Men vi inser också att
samhällets alla orättvisor och missförhållanden inte kan lösas inom skolans
ram. Den utslagning som sker i samhället i övrigt kommer så länge den fortgår
att ge effekter också i skolan. Vpk vill föreslå att en utredning tillsätts
för att se över situationen för de elever som har de största svårigheterna i
skolan i syfte att förbättra deras möjligheter samt att se över den anpassade
studiegången i syfte att minska användningen av denna åtgärd.

Flickornas villkor i skolan

Vpk har i en särskild motion till årets riksmöte tagit upp den bristande jämlikheten
i skolan och där föreslår vi åtgärder för att förbättra flickornas villkor
i skolan.

Skolor i glesbygd

Hela landet främjas av att Sverige har en regional balans. Tyvärr har utvecklingen
gått åt motsatt håll. Det är nu nödvändigt att på olika sätt främja en
regional utveckling.

Ofta har den regionalpolitiska debatten om utbildning inriktats på högskoleutbildning.
Tillgången till högskoleutbildning med hög kvalitet är naturligtvis
viktig. Men tillgången till grundskola är ofta av än mer grundläggande
betydelse än en högskola inom en radie av 15 till 20 mil.

Vpk menar att Sverige har råd att satsa på skolor i glesbygd. En skola är
ofta själva beviset på att en ort lever, medan en nedlagd skola fungerar som
en gravsten för bygden.

Ett särskilt anslag bör införas för att ge skolor i glesbygd en möjlighet att
överleva och utvecklas. Dessa skolor skall både kunna existera och samtidigt
ha utrymme för visst utvecklingsarbete. Vpk menar att ett sådant särskilt anslag,
som kan disponeras av SÖ, innebär att man i framtiden kan undvika
uppslitande strider som den i Drevdagen.

Vpk föreslår att riksdagen för budgetåret 1990/91 som ett särskilt anslag
anslår 10 miljoner kr. för särskilt stöd till skolor i glesbygd.

Arbetsmiljö

Skolornas arbetsmiljö är många gånger mycket dålig. I vissa kommuner, t ex
Stockholm, menar yrkesinspektionen att ingen arbetsmiljö är så usel som
skolans. Allergiutredningen, som nyligen avlämnat sitt betänkande, pekar
på det faktum att så mycket som vart tredje barn uppvisar allergiska besvär.
Arbetsmiljön i skolorna framhålls som en starkt bidragande orsak till denna
oroväckande ökning av allergierna.

Den dåliga arbetsmiljön är ett problem för både elever och lärare. Det
kanske allvarligaste problemet är dålig ventilation. Men även dålig städning,
fukt och mögel är vanliga problem i skolan. En annan allvarlig brist är avsaknaden
av ordentliga personalutrymmen och vettiga uppehållsrum för ele

Mot. 1989/90

Ub317

verna, buller, urusel belysning, farliga kemiinstitutioner, maskiner utan lagstadgade
skydd etc.

Vpk kan inte se att det skulle finnas någon som helst anledning att ställa
lägre krav på elevernas och skolpersonalens arbetsmiljö än på andra arbetstagares.
De problem som finns måste lösas.

Riksdagen uttalade i december 1989 att ett stimulansbidrag om 300 milj.
kr. per år i tio år skall ställas till kommunernas förfogande förförbättringar
av skolornas fysiska arbetsmiljö. Riksdagens beslut var en direkt följd av de
villkor vpk ställde i samband med behandlingen av den s.k. kommunaliseringspropositionen.
I årets budgetproposition aviserar regeringen ett förslag
om ett sådant stimulansbidrag under nästa år. Med anledning av det aviserade
förslaget avstår vpk från att nu föreslå några ytterligare statliga satsningar
på skolornas arbetsmiljö.

Trots att arbetsmiljölagen gäller elever fr.o.m åk 7, har eleverna hittills
saknat skyddsombud och möjlighet att delta i skolans skyddsarbete. Nu föreslår
regeringen i en nyligen lagd proposition (1989/90:61) att elevernas rättigheter
förbättras. Vpk kommer att i en motion med anledning av nämnda proposition
att närmare utveckla vår syn på elevernas rättigheter i skolornas
skyddsarbete.

Skolmaten

För att kuna växa, vara aktiv, hänga med och lära sig på lektionerna behöver
eleverna näringsriktig och aptitlig mat i skolbespisningen. Undersökningar
visar att svenska barns matvanor är alarmerande dåliga. Många barn äter
ingen annan lagad mat under dagen än den som serveras i skolan. Den förändrade
familjestrukturen och den höga andelen kvinnor i förvärvsarbete
har förstärkt behovet av att familjerna måste kunna lita på att barnen får
bra, näringsriktig och aptitlig mat i skolan.

Tyvärr är standarden på skolmaten ibland mycket låg. Skolmåltiderna har
i flera kommuner fått känna av kraftiga besparingar. Det har lett till att maten
blivit sämre och ofta inte uppfyller den tredjedel av dagens näringsbehov
som eleverna på hemkunskapslektionerna får lära sig att den bör innehålla.

En del kommuner, t.ex. Lund, har gått så långt att de har infört matavgifter
för gymnasieeleverna. Denna modell diskuteras nu i allt fler kommuner.

Besparingar på personalkostnaderna och otillräckliga eller icke ändamålsenliga
skolmatsalar har på flera håll lett till att matrasterna sträckts ut över
dagen. Det kan vara så att första kullen elever äter redan kl 10.00 medan de
sista äter först kl 13.30. Förutom problem med varmhållningen så leder detta
till hungriga och trötta elever. Oregelbundna mattider kan tillsammans med
den dokumenterade stressen och provhetsen i skolan leda till försämrad
hälsa bland eleverna, bl a i form av magkatarr och återkommande huvudvärk.

En avsevärd förbättring av skolmåltiderna är enligt vpk angelägen och vi
vill återigen föra fram vårt förslag om att skolmåltiderna skall ses som en
nödvändig resurs i skolan och därför regleras i skollagen.

Vi vill även i sammanhanget poängtera möjligheterna att köpa in alternativt
odlade livsmedel. Genom att i skolorna servera mat som tillagats av så

Mot. 1989/90

Ub317

9

dana råvaror befrämjar samhället den nödvändiga utvecklingen av ett jordbruk
i ekologisk balans.

Vpk föreslår att det i skollagens 4 kap. 15 § och 5 kap. 14 § skall skrivas in
att eleverna utan kostnad skall ha tillgång till skolmåltider motsvarande
minst en tredjedel av det dagliga näringsbehovet.

Utveckling

Utveckling av grundskolan och gymnasieskolan är betydelsefullt för samhället
som helhet liksom för de enskilda eleverna. Nya utmaningar och nya problem
möter nya generationer samtidigt som grundläggande kunskaper och
bildning aldrig förlorar sitt värde.

Några av de delar vpk ser som väsentliga att utveckla är:

Kultur i skolan. Målsättningen måste vara att det reguljära skolarbetet i
ökad utsträckning skall rymma kulturinsatser. Det är även väsentligt att stimulera
elevernas intresse för kultur och deras egen kulturella verksamhet.
De kommunala musikskolorna spelar en viktig roll för många elevers musikintresse.
På samma sätt bör det enligt vpk startas kommunala teater-, dansoch
bildskolor. Det finns många exempel från det pågående projektet med
kultur i skolan som är värda att utveckla.

Ökad ämnessamverkan. Som vi redovisat under ett annat avsnitt så anser
vpk att det är nödvändigt med en upplösning av de snäva ämnesgränserna.
Ett nära samarbete och samverkan mellan olika ämnen i både grundskolan
och gymnasieskolan krävs för att eleverna skall ges möjlighet att få djupare
insikter och förstå sammanhang.

Miljöundervisning. Undervisningen i miljöfrågor är ett tydligt exempel på
ett ämne som kräver ämnessamverkan och nya arbetssätt.

Elevaktiva arbetssätt. Som vi redovisat under ett annat avsnitt så är situationen
i klassrummen fortfarande dominerad av läroböckerna och lärarens
katederundervisning. Det finns många skäl som gör det nödvändigt att snarast
utveckla arbetsformer i skolan som gör att eleven själv blir den aktive
parten i undervisningen.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att bidrag till lokalt utvecklingsarbete
på mellanstadiet och högstadiet, bidrag till kultur i skolan och
stimulansbidrag för utveckling av samlad skoldag slås ihop till en samlad anslagspost.
Vpk har ingenting att invända mot denna sammanslagning.

Regeringen föreslår att det sammanlagda anslaget skall uppgå till 66 milj.
kr. Med hänvisning till det stora behovet av utvecklingsarbete föreslår vpk
en kraftig ökning av anslaget. Vpk föreslår att anslaget totalt skall omfatta
100 milj. kr., dvs. 34 milj. kr. mer än vad regeringen föreslagit.

Syo-verksamheten

Kraven på syoverksamheten ökar, inte minst med tanke på konkurrensen
om de minskade ungdomskullarna. När olika branschorganisationer konkurrerar
om arbetskraften och försöker styra ungdomarnas val är det syofunktionärernas
uppgift att skilja ut vad som är saklig information och vad som
är propaganda. Syofunktionärerna skall anpassa informationen till elevernas
behov och ge eleverna förutsättningar att tolka och förstå olika signaler från
arbetslivet.

Mot. 1989/90

Ub317

10

Arbetslivets snabba utveckling och de ökade kraven på utbildning inom i
stort sett alla yrkesområden bidrar också till de ökade kraven på syoverksamheten.

Vi i vpk är mycket angelägna om att de tydliga val som eleverna gör efter
klasstillhörighet och könstillhörighet kan brytas. Det är enligt vpk:s mening
ett misslyckande att klasskillnaderna i skolan knappast minskat under de senaste
20 åren. De könsbundna valen till gymnasieskolan har inte heller förändrats
nämvärt.

För att uppmuntra eleverna att välja efter intresse och möjligheter istället
för klass- och könsbundna val krävs en kraftigt förstärkt syo-verksamhet.
Vpk menar även att det är av stor betydelse att syofunktionärerna deltar i
undervisningen på de områden där deras kunskaper kan komma till nytta.
Den betygsfria skola som vpk arbetar för ställer ytterligare krav på syoverksamheten
i skolan.

Syoverksamheten behöver förstärkas dels i grundskolan och dels i gymnasieskolan.

Vpk föreslår att 50 milj. kr. anslås för budgetåret 1990/91 utöver regeringens
förslag för en utökad och förbättrad syoverksamhet i grundskolan och
att 25 milj. kr. anslås för budgetåret 1990/91 utöver regeringens förslag för
en utökad och förbättrad syoverksamhet i gymnasieskolan.

Mindre klasser

Den katederundervisning som fortfarande är dominerande i skolan riktar sig
vanligen till närmare 30 elever på en gång. Dessa elever har skilda behov och
skilda förutsättningar. Varje elev är en unik individ och utgör en stor tillgång
i skolan.

Varje elev bör få tillgång till mer av den viktiga resurs som lärarens tid och
engagemang är. För att läraren skall ha en rimlig chans att kunna hjälpa och
stödja varje elev utifrån elevens egna förutsättningar måste undervisningsgrupperna
minskas.

Vpk föreslår att 250 milj. kr. anslås budgetåret 1990/91 för att användas till
att minska undervisningsgrupperna i grundskolan. Detta kan ske antingen
genom att minska klasstorleken, genom att ha mer undervisning i halv klass
eller genom tillfälliga gruppindelningar.

Vpk föreslår också att regeringen ges i uppdrag att lägga fram en plan för
hur klasstorlekarna succesivt kan minskas till max 25 i hela grundskolan.

B-klasser åk 3/4

På grundskolans lågstadium, åk 1 till 3, är delningstalet för ny klass 25 elever.
På mellanstadiet är delningstalet 30 elever. Det betyder att när det i en årskurs
på lågstadiet finns fler än 25 elever ska två klasser inrättas, och när det
finns fler än 30 mellanstadieelever i en åk skall likaledes två klasser inrättas.

I B-klasser slås två årskurser ihop och bildar en klass, oftast p.g.a. litet
elevunderlag. I åk 3/4 läser en lågstadiegrupp ihop med en mellanstadiegrupp.

Det vore naturligt att delningstalet för åk 3/4 vore det samma som för åk
3, dvs. det delningstal som gäller för lågstadiet. Så är nu inte fallet. B-klasser

Mot. 1989/90

Ub317

11

åk 3/4 behandlas i statsbidragssammanhang som en klass i åk 4, dvs enligt
mellanstadiets normer.

Innevarande budgetår har totalt 360 basresurser tilldelats för B-klasser åk
3/4. För 60 av dessa basresurser överstiger elevantalet 25 elever. För den
stora majoriteten av de aktuella klasserna är alltså elevantalet redan idag
max 25 och en förändring av delningstalet skulle idag få effekt endast för 60
klasser. Att sänka delningstalet till 25 för B-klasser åk 3/4 skulle, enligt SÖ,
innevarande budgetår betyda en merkostnad med 14,5 milj. kr.

Vpk anser att det är naturligt att B-klasserna i åk 3/4 inte skall missgynnas
genom att vid tilldelningen av basresurser betraktas som en mellanstadieklass
utan vill istället anslå de medel som krävs för att dessa klasser skall
kunna ha ett delningstal på 25 elever per klass.

Vpk föreslår att riksdagen beslutar att delningstalet 25 skall gälla för Bklasser
åk 3/4 samt att riksdagen för detta ändamål för budgetåret 1990/91
anslår 16 miljoner kr utöver regeringens förslag.

Fredsfrågor och internationell förståelse

Behovet av ökad kunskap om fredsfrågor och förståelse för andra länders
folk och villkor inses av de flesta. I skolans undervisning skall överlevnadsoch
solidaritetsfrågor tillsammans med frågor som rör grundläggande
mänskliga rättigheter och fred behandlas.

En process har kommit igång när det gäller att förstärka den internationella
inriktningen av undervisningen. Men alltjämt handlar det om en minoritet
av skolor och lärare. Fortfarande finns inte tillräckligt av beprövade metoder
för att göra undervisningen om dessa frågor effektiv. Det som enligt
föredragande statsrådet i budgetpropositionen borde ingå som en naturlig
del i undervisningen riskerar att begränsas till enstaka lovvärda initiativ av
en begränsad grupp eldsjälar.

Mot bakgrund av detta anser vpk att ytterligare medel för att initiera försök
och metodutveckling samt sprida goda erfarenheter inom området är befogade.

Vpk föreslår därför att 300 000 kr utöver regeringens förslag för budgetåret
1990/91 anslås för detta ändamål.

Miljöundervisning

Under de senaste decennierna har allt fler negativa effekter på natur och
miljö konstaterats. Miljöfrågornas vikt för den långsiktiga överlevnaden på
jorden står klart för de flesta i vårt land. Men fortfarande är steget långt från
en allmän insikt om miljöfrågornas vikt till en handlingsberedskap för att
aktivt kunna påverka det som idag hotar och förstör jordens framtida livsbetingelser.

Det är helt uppenbart den levande naturen och människors hälsa som i
första hand och allvarligast drabbas av miljöförstöringen. Flera naturliga
produktionssystem kollapsar nu p.g.a. miljöstress. Det växande problemet
med t.ex. cancer och allergier har visat sig till stor del bero på miljöfaktorer
i vid bemärkelse. Även sambandet mellan fattigdomen i världen och de
orättvisa förhållanden som jordens folk lever under å ena sidan och de glo

Mot. 1989/90

Ub317

12

bala miljöfrågorna och en hållbar ekologisk utveckling i världen å andra sidan
har blivit smärtsamt tydligt. Miljöförstörelsens inhumana sidor har under
senare år framträtt i allt kusligare dager. Brundtland-kommissionen och
FN:s Världsmiljödeklaration understryker t.ex. behovet av utbildning, kunskaper
och engagemang när det gäller livets villkor.

För att lösa dagens och morgondagens miljöproblem krävs stora kunskaper
tillsammans med ett starkt engagemang så att långsiktigt hållbara beslut
kan fattas. Både när det gäller att ställa krav på nuvarande och framtida
makthavare och när det gäller individens ansvar för miljökonsekvenserna av
sitt eget sätt att leva krävs för alla medborgare en god grundkunskap om
sambanden mellan naturen och hoten mot natur och miljö.

Det finns idag en stor medvetenhet om att miljöundervisningen i skolan
måste stärkas. Inom grundskolan måste alla elever få de grundkunskaper
som krävs för att förstå de ekologiska sambanden och konsekvenserna för
miljön av människans handlande. Även i gymnasiet måste miljöundervisningen
få en mer framträdande plats. Miljöundervisningen måste bli ett naturligt
inslag i undervisningen i ett flertal ämnen.

Lärarna skulle gärna vilja undervisa mer om miljöfrågor, det visar en sifoundersökning
från 1988. Men lärarna är ofta osäkra och saknar själva tillräckliga
kunskaper i miljöfrågor. De av SÖ konstaterade svårigheterna med
att få till stånd en ökad samverkan mellan lärarna i orienteringsämnen på
högstadiet bidrar också till att försvåra miljöundervisningen. Målen för miljöundervisningen
skiljer sig mycket mellan olika skolor och olika delar av
landet.

Initativ och ansvar när det gäller miljöundervisningen vilar idag i allt för
stor utsträckning på eldsjälar inom lärarkåren. Vpk föreslår därför kraftigt
utökade medel för utvecklingsarbete i skolan bl.a. när det gäller miljöundervisningen.

Lärarnas fortbildning i miljöfrågor måste utökas. Vpk föreslår att 10 milj.
kr. utöver regeringens förslag anslås till B8. Fortbildning m.m. för fortbildning
för miljöundervisning.

Undervisning i datakunskap

Ämnet datakunskap är obligatoriskt i grundskolans högstadium och ingår
dessutom i flera gymnasielinjer. Kunskaper i att använda och kontrollera en
dator liksom kunskaper om datorns roll i samhället blir allt viktigare i vårt
samhälle.

En undersökning av dataundervisningen i Stockholms skolor, gjord på
uppdrag av skoldirektionen, visar att hälften av eleverna i högstadiet och på
gymnasiet inte fick någon som helst undervisning under vårterminen 1989.

Den nämnda undersökningen visar att endast 20 % av eleverna fick regelbunden
undervisning och 44 % av högstadieelverna uppger att de "nästan
aldrig arbetade med datorer i skolan.

Mer än var tionde elev arbetar däremot med datorer på fritiden. Men skillnaden
är stor mellan könen; 21 % av pojkarna arbetade med dator på fritiden,
för flickorna var motsvarande siffra 5%. Högsta noteringen hade 16åriga
pojkar där 29 % uppgav att de använde dator hemma igår.

Mot. 1989/90

Ub317

13

Läroplanen betonar vikten av att lärarna tar upp datorns roll i samhället
och för den enskilde. Av matematik- och NO-lärarna hade 83 % nästan aldrig
tagit upp det, för SO-lärarna var den siffran 73 %.

Stockholmsundersökningen ger bilden av ett rent lotteri där den elev som
drar en nitlott kan gå igenom hela skolan utan att ens ha sett en dator. Det
finns ingen anledning att anta att situationen skulle vara radikalt annorlunda
i landets övriga kommuner. En av de främsta orsakerna till den usla situationen
är med säkerhet bristande fortbildning av lärarna.

Vpk föreslår därför att riksdagen anslår 5 milj. kr. utöver regeringens förslag
till B8 Fortbildning m.m. för fortbildning av lärare i datakunskap.

Antalet platser i gymnasieskolan

Vpk anser att gymnasieskolan bör vara dimensionerad så att samtliga 16åringar
kan få plats. En gymnasieutbildning måste idag betraktas som en
nödvändig grundutbildning och de allra flesta ungdomarna fortsätter direkt
till gymnasieskolan efter grundskolan. För att göra det möjligt för den lilla
grupp som idag inte kommer in i gymnasieskolan måste gymnasieskolans dimensionering
öka i förhållande till antalet 16-åringar.

Regeringen föreslår i årets budgetproposition istället att det ökade antalet
16-åringar jämfört med planeringsramarna inte skall resultera i några fler
platser. Det innebär att det blir lite svårare att komma in för dem som söker
till gymnasieskolan hösten 1990 jämfört med dem som sökte hösten 1989. En
sådan utveckling går stick i stäv med vpk:s ambitioner.

Vpk föreslår, i enlighet med SÖ:s förslag, att antalet intagningsplatser i
gymnasieskolan 1990/91 blir 127 600, dvs. 600 fler platser än vad regeringen
föreslår. Vi vill för detta ändamål för budgetåret 1990/91 anslå 17,5 milj. kr.
utöver regeringens förslag.

TVeåriga yrkeslinjer i gymnasieskolan

Försöksverksamheten med treårig yrkesutbildning i gymnasieskolan är nu
inne på sitt andra år. En utvärdering av försöksverksamheten pågår och är
ännu inte avslutad. Försöksverksamheten har medfört dels nysatsningar och
entusiasm, dels en hel del kostnader och problem.

Ännu finns inget fullskaleförsök som omfattar en hel region, vilket skulle
vara mycket värdefullt för utvärderingsarbetet. Endast då kan man på ett bra
sätt studera rekryteringen till yrkesutbildningen och det lokala arbetslivets
möjligheter att få fram det nödvändiga antalet utbildningsplatser.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att försöksverksamheten
1990/91 skall utökas med 1 200 platser för att möjliggöra fullskaleförsök.
Vpk delar i princip regeringens bedömning i frågan om antalet platser.

Vpk har i en annan motion till årets riksmöte föreslagit att försök med en
treårig energiteknisk linje skall inledas läsåret 1990/91. För att möjliggöra
denna utökning av försöksverksamheten föreslår vpk, under förutsättning
att riksdagen beslutar om försöksverksamhet med en treårig energiteknisk
linje, att försöksverksamheten med treårig yrkesutbildning i gymnasieskolan
utökas med 510 intagningsplatser 1990/91 utöver regeringens förslag.

För detta ändamål föreslår vpk att 3,2 milj. kr. anslås för budgetåret
1990/91 utöver regeringens förslag.

Mot. 1989/90

Ub317

14

Försöksverksamheten har visat sig medföra betydande extra kostnader.
För att täcka en del av dessa kostnader föreslår vpk att 20 milj. kr. anslås
budgetåret 1990/91 utöver regeringens förslag.

Gymnasieskolornas utrustning är ofta omodern eller otillräcklig. Detta
problem har aktualiserats i samband med försöksverksamheten men är ett
närmast generellt problem i gymnasieskolan. Vpk föreslår att 25 milj. kr.
anslås för budgetåret 1990/91 utöver regeringens förslag för utrustning i gymnasieskolan.

I en annan motion till årets riksmöte har vpk föreslagit utökade resurser
för fortbildning för lärarna i samband med försöksverksamheten med treårig
yrkesutbildning i gymnaseiskolan.

Bildämnet

I läroplanen för grundskolan står det om bildämnet att eleverna skall ...bli
medvetna om bilden som språk och vänja sig att använda bildspråket som
ett viktigt kommunikationsmedel vid sidan av att tala, läsa och skriva.
Vpk anser att bildämnet bör ses som ett basämne i skolan med stor betydelse
för utvecklingen av elevernas kreativa och kommunikativa förmåga.
Bildens betydelse som kommunikationsmedel ökar och bilden har idag en
central betydelse i t.ex reklam, information, forskning. Vi omges av bilder i
vår vardag och inom många yrken. I Forskningsrådsnämndens rapport nr
83:10 säger professor P.E. Danielsson:

Bildén är en mycket viktig form av information. En väsentlig, förmodligen
dominerande del av vårt centrala nervsystem sysslar med bilddata.
Vpk anser att ämnet bild bör vara obligatoriskt i både grundskolan och
gymnasieskolan. Detsamma gäller ämnet musik. Den undervisning eleverna
får i bildämnet under sin skoltid är ofta den enda undervisning de får i detta
ämne under hela sitt liv. Det är mycket sällan som en arbetsgivare erbjuder
sina anställda en personalutbildning som innefattar bild, eller att den enskilde
själv läser en kurs i bildämnet för att öka sin kompetens.

I samverkan med bildlärare bedriver SÖ sedan 1988 ett utredningsarbete
om undervisningen i bild. Det har då framkommit ett starkt behov av att se
över kursplanen för detta ämne.

Vpk tycker att det är mycket viktigt att bildämnet ges möjlighet att utvecklas
både i grundskolan och gymnasieskolan och vi föreslår att regeringen
uppdras att komma med förslag om hur detta skall ske.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 2 milj. kr. utöver regeringens
förslag till anslaget Bil Bidrag till driften av grundskolor
för utvecklingsarbete för att främja elevers inflytande i enlighet med
vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativkurserna i grundskolans högstadium,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att språkvalet i grundskolan bör utökas med fler
valmöjligheter,

Mot. 1989/90

Ub317

15

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamheten med dubbelt tillval i grundskolans
högstadium,

5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 anslå 1 milj. kr.
utöver regeringens förslag för utvecklingsarbete i anslutning till försöksverksamheten
med dubbelt tillval till anslaget B 11 Bidrag till
driften av grundskolor m.m.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning för att se över situationen för de elever
som har de största svårigheterna i skolan i syfte att förbättra deras
möjligheter samt att se över användningen av den anpassade studiegången
i syfte att minska användningen av denna åtgärd,

7. att riksdagen till särskilt stöd till skolor i glesbygd för budgetåret
1990/91 anslår 10 milj. kr.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring i skollagen avseende skolmåltider,

9. att riksdagen till lokalt utvecklingsarbete i skolan, i enlighet med
vad som i motionen anförts, för budgetåret 1990/91 anslår 34 milj.
kr. utöver regeringens förslag till anslaget Bil Bidrag till driften av
grundskolor m.m.,

10. att riksdagen till syo-verksamheten i grundskolan, i enlighet
med vad som i motionen anförts, för budgetåret 1990/91 anslår 50
milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget Bil Bidrag till driften
av grundskolor m.m.,

11. att riksdagen till syo-verksamheten i gymnasieskolan, i enlighet
med vad som i motionen anförts, för budgetåret 1990/91 anslår 25
milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget B 18 Bidrag till driften
av gymnasieskolor,

12. att riksdagen till minskade undervisningsgrupper i grundskolan,
i enlighet med vad som i motionen anförts, för budgetåret 1990/91 anslår
250 milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget B 11 Bidrag
till driften av grundskolor m.m.,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en plan för hur
klasstorleken successivt skall minska till maximalt 25 elever i hela
grundskolan,

14. att riksdagen beslutar att delningstalet för B-klasser åk 3/4 skall
vara detsamma som för lågstadiet,

15. att riksdagen för budgetåret 1990/91 till anslaget B 11 Bidrag
till driften av grundskolor m.m. anslår 16 milj. kr. utöver regeringens
förslag för att B-klasser åk 3/4 inte skall vara större än 25 elever,

16. att riksdagen till fredsfrågor och internationell förståelse, i enlighet
med vad som i motionen anförts, för budgetåret 1990/91 anslår
300 000 kr. utöver regeringens förslag till anslaget B 3 Stöd för utveckling
av skolväsendet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fortbildning för lärare i miljöfrågor,

18. att riksdagen till fortbildning för lärare i miljöfrågor för budget

Mot. 1989/90

Ub317

16

året 1990/91 anslår 10 milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget
B 8 Fortbildning m.m.,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fortbildning för lärare i datakunskap.

20. att riksdagen till fortbildning för lärare i datakunskap för budgetåret
1990/91 anslår 5 milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget
B 8 Fortbildning m.m.,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dimensioneringen av gymnasieskolan,

22. att riksdagen beslutar att antalet intagningsplatser i gymnasieskolan
läsåret 1990/91 skall vara 127 600, dvs. 600 fler platser än vad
regeringen föreslagit,

23. att riksdagen till 600 ytterligare platser i gymnasieskolan för
budgetåret 1990/91 anslår 17,5 milj. kr. utöver regeringens förslag till
anslaget B 18 Bidrag till driften av gymnasieskolor,

24. att riksdagen beslutar att försöksverksamheten med treårig yrkesutbildning
i gymnasieskolan utökas med 510 platser utöver regeringens
förslag till en ny treårig energiteknisk utbildning,

25. att riksdagen till en ny treårig energiteknisk utbildning för budgetåret
1990/91 anslår 3,2 milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget
B 18 Bidrag till driften av gymnasieskolor,

26. att riksdagen till extra kostnader i samband med försöksverksamheten
med treårig yrkesutbildning i gymnasieskolan för budgetåret
1990/91 anslår 20 milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget
B 18 Bidrag till driften av gymnasieskolor,

27. att riksdagen till utrustning i gymnasieskolan för budgetåret
1990/91 anslår 25 milj. kr. utöver regeringens förslag till anslaget B 21
Bidrag till utrustning för gymnasieskolan,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bildämnets karaktär och betydelse,

29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur bildämnet
skall utvecklas och stärkas i grundskola och gymnasieskola i enlighet
med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Björn Samuelson (vpk)

Mot. 1989/90

Ub317

17

gotab 99719, Stockholm 1990