Anf. 122 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Det är ett imponerande antal reservationer, som jag egentligen inte tycker speglar bilden. Det finns betydligt mer samsyn i de här frågorna om nödvändiga åtgärder på havsmiljöområdet än vad 40 reservationer speglar. Men det är väl bra för debatten att vi har lite olika vinklar på det hela.
Jag vill instämma i Jan-Olof Larssons beskrivning av hur vi har hamnat där vi är i dag med havet, alltså att det som inte syns finns inte. Det är allmänningens förbannelse, att ingen tar ansvar.
Jag kan även hålla med Jens Holm när han säger att Östersjön är ett sargat hav. Där är vi - den bilden har vi nog tillsammans. Därifrån är vi på väg.
När det gäller havsmiljön gjorde alliansregeringen ett viktigt avstamp när man lade fram propositionen
En sammanhållen svensk havspolitik
våren 2009. Nu ser vi fortsättningen på det resonemanget i skrivelsen
Åtgärder för levande hav
. Där redovisas det fortsatta arbetet för att förbättra, bevara och skydda havsmiljön både i Östersjön och i Västerhavet. Västerhavet kanske inte är direkt sargat, men det är också en ganska sjuk patient.
När man då ser på anslagsfrågan, som har varit uppe tidigare i dag, startade det de facto med att alliansregeringen samlade ihop en havsmiljard. Den följs nu upp, och det är det som är det viktiga. Det viktiga var kanske inte att samla ihop den en gång, utan det viktiga är att behålla anslagsnivån och behålla prioriteringen av havsmiljön.
Utifrån den beskrivning som vi har gemensamt är det viktigt att se att detta var en av de frågor som alliansregeringen prioriterade allra högst efter det att man tillträdde 2006. Det hela präglas mycket av en helhetssyn och att många åtgärder måste sammanfalla. Det finns inga universallösningar. Det präglar skrivelsen, där det finns en beskrivning av ett gytter av åtgärder inom många områden.
Skrivelsen innehåller en genomgång av centrala områden i havsmiljöarbetet. Det handlar om det internationella havsmiljöarbetet, åtgärder för minskad övergödning, åtgärder för ett rent och giftfritt hav, ett hållbart nyttjande av havet och dess resurser, där fisket kanske är mest påtagligt, samt frågor kring kulturarv och kulturmiljö.
När det gäller havsmiljön handlar det om ett brett arbete internationellt, nationellt och naturligtvis också lokalt. Till syvende och sist handlar det om att någon enskild person måste göra en insats. Det kan vara lantbrukaren som engagerar sig i Greppa näringen och vidtar åtgärder för att utifrån sitt perspektiv minska belastningen på Östersjön när det gäller gödningsmedel. Det kan vara småhusägaren som tar till sig att det enskilda avloppet inte fungerar så bra, genomför en förändring och söker och får ROT-avdrag för det. Ser man till helheten här finns sådana åtgärder beskrivna i skrivelsen.
Herr talman! När det gäller internationell samverkan har många konstaterat att den är en absolut nödvändighet för havsmiljöns skull. Havsmiljön delar vi ju med så många andra. Det är också ställt utom allt tvivel att alliansregeringen och Sverige har prioriterat det internationella arbetet. Även detta sker på många fronter.
Vi har arbetet inom EU. Vi har Östersjöstrategin, men även kopplat till det är Helcom, som är nära när det gäller arbetet kring Östersjön. Det är Ospar när det gäller Västerhavet. Sedan har vi Ices, Internationella havsforskningsrådet, som det är viktigt att arbeta i. Vi har också IMO när det gäller sjöfarten, som många har tagit upp.
En annan sak som är viktig är att man inte får se havsmiljöarbetet som något slags ö utan att man integrerar det med andra politikområden. Fisket, jordbruket, kemikalier, transporter och även regional tillväxt är den typ av politikområden som man måste koppla detta till.
Herr talman! Om vi då tittar på EU:s strategi för Östersjöregionen ser vi att det var just den som Sverige prioriterade nästan högst under sitt ordförandeskap hösten 2009, och den antogs också under ordförandeskapet i december 2009. Huvudsyftet med strategin är att samordna arbetet på EU-nivå, regional nivå och nationell nivå och då kopplad till konkreta åtgärdsplaner. Det är väldigt viktigt. Man kan prata om miljön, men man måste vidta konkreta åtgärder. I detta finns naturligtvis åtgärder på olika nivåer, men man kan även se att enskilda aktörer som fiskare, jordbrukare och kommuner kan få stöd för projekt för just havsmiljön som är kopplade till den här strategin. Vi fick även en skrivelse under våren där regeringens arbete med Östersjöstrategin beskrivs.
När det gäller fiskeripolitiken, som vi också har varit inne på, är den pågående reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken ett av våra gyllene tillfällen att göra långsiktiga förändringar så att vi kan få ett långsiktigt och hållbart fiske. Det gäller att få till en långsiktig och hållbar fiskeförvaltning där vi kan ha regional förankring. De långsiktiga återhämtnings- och förvaltningsplanerna är centrala i det sammanhanget. I miljö- och jordbruksutskottet har en fiskerigrupp tidigare i dag diskuterat just dessa frågor.
Den politiska beslutsprocessen inom EU måste förändras - vi måste gå från kortsiktiga politiska beslut till långsiktiga beslut som bygger på ekosystemansatser, återhämtningsplaner och de vetenskapliga råden.
Sverige har 2010-2012 en viktig roll som ordförande inom Helcom. Det ger oss en möjlighet att driva på genomförandet av aktionsplaner för Östersjön, eller Baltic Sea Action Plan - det låter mer dramatiskt att säga så. Jag gör nog den bedömningen att övergödningen är den största utmaningen. Den bördefördelning som finns där, som vi har att förhålla oss till, innebär att varje land måste göra sin del. Den stora styrkan i aktionsplanen är att man har kommit så pass långt att det är så konkret.
Annars kan man se i skrivningarna här att det handlar om så mycket annat. Det handlar om raka, enkla saker som vänder sig till enskilda medborgare, som ROT-avdrag för enskilda avlopp, som jag nämnde. Värt att nämna är även bidragen till lokala vattenvårdssatsningar.
Det finns till exempel en reservation om båtbottenfärger, och det är viktigt att stimulera för att få fram alternativ till giftiga färger. Jag kan hålla med om mycket av det som står i den reservationen, att vi naturligtvis ska följa lagar och förordningar.
Det är lättare att driva dessa frågor om det finns tydliga alternativ, och det finns faktiskt i detta sammanhang och som stöds av LOVA-bidragen.
När man tar del av denna skrivelse är det ganska lätt att se att regeringen utan tvivel har detta som ett högt prioriterat område för att återställa och skydda havsmiljön och att helhetssynen är satt i fokus. Det finns alltså inte en lösning utan en mångfald av lösningar.
Jag kan göra ytterligare en kommentar kring de 40 reservationerna. Mitt intryck är att det finns otroligt många goda ambitioner. Jag håller med om det. Det är många i oppositionen som har välkomnat många av regeringens förslag. Jag ser även i reservationerna att det finns många goda ambitioner. Men jag tycker ändå att skrivelsen i sig ger svar på många frågor och visar den prioritering som finns. Som jag sade i början tror jag inte att skillnaderna här är så stora som man kan få intryck av.
Skrivelsen visar med största möjliga tydlighet att detta är ett prioriterat område. Jag kan, som någon uttryckte det, lugnt yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anita Brodén och Nina Lundström (båda FP).