Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Anf. 81 Emilia Töyrä (S)

Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Fru talman! I dag samlas socialförsäkringsutskottet här i kammaren för att debattera SfU13 Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro.

Riksrevisionen har granskat sjukskrivningen av 60 000 individer i Skåne län som uppsökte läkare mellan 2010 och 2016 och som då diagnostiserades med antingen lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa eller smärtproblematik. När det gäller smärtproblematiken kunde man inte se någon direkt skillnad mellan könen, medan det var en tydlig skillnad på hur bedömningen var av personerna med psykisk ohälsa.

Precis som Riksrevisionen slår fast är det svårt att göra en bedömning av den faktiska psykiska ohälsan, eftersom den utgår ifrån självskattning. Det som däremot uppmärksammas i rapporten är att kvinnor som upplever lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa sjukskrivs upp till 30 procent mer än män med samma självskattning.

Generellt är sjukfrånvaron större bland kvinnor än bland män, och man kan se en mängd olika skäl till det. Bland oss här i kammaren finns nog en mängd olika uppfattningar baserat på våra olika ideologier. Men det man kan se i forskningen är att det handlar om en ojämställd arbetsmarknad. Ett annat skäl är det obetalda arbetet som bidrar till det som brukar kallas för dubbelarbete, det vill säga man jobbar inte bara betalt på arbetet, utan man fortsätter när man kommer hem. Det är framför allt kvinnor som tar ett större ansvar för hemmet och barnen när de lever i en relation med en man.

Fru talman! Riksrevisionen rekommenderar regeringen att tillsätta en utredning för att komma till rätta med de oskäliga skillnaderna i sjukfrånvaro, vilket redan har gjorts. I utredningen Finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och sjukförsäkring föreslås bland annat att man ska höja kvaliteten i det försäkringsmedicinska arbetet och påverka sjukfrånvaron i positiv riktning. Betänkandet bereds just nu i Regeringskansliet, och därför ser vi ingen anledning att tillsätta ytterligare en utredning som troligtvis får fram ungefär samma rekommendationer.

Dessutom har regleringsbreven till Försäkringskassan tagit sin utgångspunkt i det vi i dag diskuterar. Jag menar att det är dumt att behandla symtomen när det handlar om sjukdomsproblematik. Man borde i stället behandla själva sjukdomen, det vill säga det ojämställda samhället. Jag tycker också att det är onödigt att beställa fler utredningar när jobbet redan är gjort. Dubbelarbete är som sagt var sällan bra.

Mot bakgrund av svårigheterna att bedöma arbetsförmåga är det enligt Socialdemokraternas uppfattning svårt att dra en skarp gräns mellan osakliga och sakliga skillnader i läkarnas bedömning av patientens behov av sjukskrivning. Svårigheterna att fastställa arbetsförmåga är särskilt tydliga vid psykisk ohälsa.

Vi delar regeringens uppfattning att osäkerheten i bedömningen av arbetsförmåga behöver minska, detta oavsett om skillnaderna i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor ska betecknas som osakliga eller sakliga. Riksrevisionens granskning utgör här ett välkommet kunskapsbidrag. En minskad osäkerhet i arbetsförmågebedömningen uppnås bäst genom de åtgärder som redovisas i regeringens skrivelse.

Regeringen fortsätter även sitt arbete för jämlika levnadsvillkor för kvinnor och män och för en jämställd sjukfrånvaro, precis som jag tidigare har anfört.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till vår reservation och avslag på utskottets ställningstagande under punkt 1.

(Applåder)

Anf. 82 Julia Kronlid (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Fru talman! Vi debatterar i dag Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro och SfU13. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till tillkännagivande under punkt 1 och vår reservation 2 under punkt 2.

Riksrevisionen har som sagt genomfört en granskning och tittat på om det finns osakliga skillnader mellan män och kvinnor i läkarens bedömning av patientens behov av sjukskrivning. Granskningen visar att skillnaderna förefaller vara delvis osakligt grundade när det gäller just lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa.

Det kan självklart vara svårt att avgöra huruvida skillnaderna är sakliga eller osakliga, och jag håller med regeringen om att det kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan vad som är sakliga och osakliga skillnader. Alldeles oavsett anser jag dock att de skillnader mellan mäns och kvinnors sjukskrivningar som finns är ett problem som behöver utredas och tas tag i - ur båda perspektiven. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Därför anser vi i Sverigedemokraterna att man i enlighet med Riksrevisionens förslag ska utreda de osakliga skillnader som granskningen visar på, vilket ingår i det tillkännagivande som föreslås i utskottets betänkande. Men, fru talman, vi anser också att man ska gå till botten med frågan och utreda vad som kan vara de grundläggande orsakerna till att så många kvinnor i dag drabbas av just psykisk ohälsa och i många fall utbrändhet. Visst finns det forskning som pekar på olika saker, men vi tycker att man måste utreda frågan närmare.

Oavsett sjukskrivning eller inte är detta nämligen ett allvarligt problem i Sverige i dag - inte bara psykisk ohälsa generellt utan också att det är så många kvinnor som drabbas av just psykisk ohälsa. I yrkesverksamma åldrar och bland äldre är det fler kvinnor än män som drabbas av psykisk ohälsa, vilket är oroande i sig. Riksrevisionens rapport visar dessutom att skillnaderna i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor har vuxit stadigt sedan 1980-talets första hälft fram till i dag. Kvinnor är sjukskrivna i nästan dubbelt så stor utsträckning som män, och psykisk ohälsa står för över hälften av alla sjukskrivningar i Sverige i dag.

Detta är en skrämmande utveckling, och det är ännu mer skrämmande att denna negativa utveckling har kunnat ske utan att frågan - i alla fall tycker jag det - har utretts grundligt och tagits på allvar. Jag ser nämligen den stora psykiska ohälsan och sjukskrivningarna delvis som ett symtom på att något verkligen inte står rätt till i dagens samhälle, fru talman. Det är många som inte mår bra, och det är ett synnerligen allvarligt jämställdhetsproblem som den så kallade feministiska regeringen borde ta på mycket större allvar.

Jag tycker att det är sorgligt att utskottet inte kunde enas kring ett tydligt tillkännagivande om att även utreda de bakomliggande orsakerna till de skillnader som i dag finns mellan kvinnors och mäns psykiska ohälsa och därmed skillnader i sjukskrivning.

Regeringen framhåller en rad olika förklaringar till att det kan vara som det är i dag, med dessa stora skillnader. Bland annat framhåller man att arbetsmarknaden är könssegregerad, vilket innebär kvinnor och män möter olika arbetsförhållanden. Ja, absolut - visst påverkar dåliga arbetsförhållanden. Det är någonting vi tar upp i vår följdmotion, och det är ju bra att regeringen erkänner sina egna fatala misslyckanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Arbetsmarknaden är nämligen segregerad på så sätt att många kvinnor har valt att arbeta inom kontaktyrken, som ofta ligger inom offentlig sektor. Då har de i dag oturen att ha ansvarslösa socialdemokratiska politiker som högsta ansvariga för sina arbetsförhållanden. Vi ser en alltför stor arbetsbörda inom vård och omsorg, kombinerat med små möjligheter till att göra karriär, dålig löneutveckling, liten möjlighet att påverka arbetstider med mera. Det kan vara faktorer som påverkar, och dessa allvarliga brister i arbetsförhållanden måste åtgärdas skyndsamt.

Enligt mycket av den forskning som har gjorts och som diverse rapporter har visat är den allra viktigaste enskilda åtgärden för att minska sjukfrånvaron tidiga förebyggande åtgärder. Det är också någonting vi föreslår i vår reservation. För att kunna vidta förebyggande åtgärder behöver kommuner och regioner få ökade resurser. Det gäller även Arbetsmiljöverket, men regeringen har inte gett Arbetsmiljöverket de resurser man efterfrågar för att kunna göra detta arbete. Regioner och kommuner går i dag på knäna på grund av den här regeringens ansvarslösa politik.

Fru talman! Kunskapen om arbetssituationens påverkan motsäger dock inte behovet av att i ett bredare perspektiv grundligt utreda frågan varför så många kvinnor i dag drabbas av psykisk ohälsa och utbrändhet. Som regeringen påpekar kan det även ha att göra med kombinationen av arbete och familjeförhållanden, där kvinnor får dra ett extra stort lass. Att både axla ansvaret för ett tungt kontaktyrke och ta ett stort ansvar för hus och hem kan som jag ser det absolut vara en orsak till utbrändhet, men i stället för att spekulera kring detta och vilka möjliga åtgärder som behövs anser vi att en grundlig utredning behöver göras.

Regeringen verkar tro att ytterligare kvotering i föräldraförsäkringen skulle vara den ultimata lösningen för att råda bot på kvinnors utbrändhet. Men oavsett vad man anser om föräldraförsäkringen och oavsett vem av föräldrarna som är hemma utgör ju föräldraledigheten en mycket begränsad tid under småbarnsåren - det är kanske bara under barnets första levnadsår som man har den möjligheten. De verkliga utmaningarna kommer ju när livspusslet med barn, jobb och familj ska gå ihop. Tro mig, jag har tre små barn och sitter i riksdagen; jag vet hur svårt livspusslet kan vara ibland.

Därför menar vi att det behövs en förutsättningslös utredning om orsaker för att hitta lösningar och åtgärder som kan göra att målet om en förbättrad psykisk hälsa för både män och kvinnor nås. Det gäller både dem som jobbar inom privat sektor och dem som jobbar inom offentlig sektor och oavsett om man har barn eller inte. Jag kan inte förstå varför regeringen ska vara så motsträvig till en sådan utredning.

Med detta sagt anser jag, som jag tidigare framfört, att även om man tittar på de bakomliggande orsakerna och förebyggande åtgärder gällande arbetsmarknad och familjeförhållanden ska den som drabbas av psykisk ohälsa - eller fysisk ohälsa, för den delen - bedömas och bemötas likvärdigt i kontakten med läkare, Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Man ska bedömas likvärdigt oavsett om man är man eller kvinna, och man ska bemötas på ett rättssäkert sätt.

Därför ställer vi oss bakom det som utskottet, i linje med det Riksrevisionen framför, anför om att regeringen bör dels ge Försäkringskassan i uppdrag att följa upp läkarintygsskrivande, dels tillsätta en utredning i syfte att motverka osakliga könsskillnader i sjukfrånvaro och sjukskrivningar. I utredningen bör det även ingå att utreda läkarens kunskaper om hur arbetssituationen kan förbättras, för att minska osäkerheten i bedömningarna. Det är nämligen just vid psykisk ohälsa som det är svårt med de här bedömningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Inget hindrar regeringen att även utreda frågan i ett bredare perspektiv. Jag vill också instämma i det som Centerpartiet har framfört i sin motion, nämligen att vi faktiskt behöver utreda hela sjukförsäkringen grundligt.

Ett mål som alla borde vara överens om här i dag är att den psykiska och fysiska hälsan måste förbättras. Framför allt den psykiska ohälsan är särskilt oroande, och där måste det bli mer jämlikt mellan män och kvinnor - och därmed också jämlikt vad gäller sjukskrivningar. För att uppnå det målet behöver vi ta reda på hur vi bäst når dit.

Anf. 83 Solveig Zander (C)

Fru talman! Det är en viktig rapport från Riksrevisionen som vi nu hanterar. I rapporten om jämställd sjukfrånvaro belyser Riksrevisionen nämligen på ett mycket tydligt sätt att sjukfrånvaron är orättvis - och att det finns brister i kunskapen om varför sjukfrånvaron är ojämställd.

Rapporten visar också att det finns belägg för resultaten i rapporter från till exempel Inspektionen för socialförsäkringen, som vid flera tillfällen har pekat på samma sak. Det har även uppmärksammats långt tidigare av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, det sociala råd som hade regeringens uppdrag under alliansregeringens tid. Man agerade rådgivare i hälso- och sjukvårdsfrågor och i sociala frågor, och även där framkom vikten av att jobba vidare med dessa frågor.

Trots alla rapporter och utredningar under årens lopp har det dock inte skett några stora förändringar. Det är helt enkelt inte viktigt. Regeringen säger också i dag att man inte behöver göra något mer utifrån Riksrevisionens rapport, vilket jag och Centerpartiet menar är otroligt. Av det skälet, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget om tillkännagivandet. Jag uppskattar att det har blivit en majoritet för detta, så att regeringen verkligen måste jobba vidare med de tre viktigaste punkterna som Riksrevisionen pekar på.

Regeringen anser alltså inte att det behöver göras mer åt saken och pekar i stället på vad man tidigare har gjort eller på vad man önskar göra men inte gör, vilket innebär att man inte har gått till botten med problemet helt och hållet.

De som drabbas allra mest är kvinnor. De är sjukskrivna mer, och de ges inte möjlighet till rehabilitering. Hur kan man anse att man har gjort tillräckligt när man har läst Riksrevisionens rapport? För mig, som är centerkvinna och centerpartist, är detta inte försvarbart.

Fru talman! Jag och Centerpartiet menar att hela sjukskrivningsprocessen behöver förändras.

Försäkringskassans roll som samordnare förpliktar inte över huvud taget.

Arbetsgivarens roll i rehabiliteringen är omöjlig, då läkarintygen är bristfälliga. Arbetsgivaren får inte veta sjukdomsorsaken och kommer med andra ord inte att kunna agera och medverka.

Vården, med den sjukskrivande läkaren, har verkligen en nyckelroll i detta sammanhang. Men kunskaperna om den sjukskrivnes arbetssituation och arbetsförhållanden är inte tillräckliga från läkarnas sida när de ska skriva läkarintygen, vilket också Riksrevisionen pekar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Någon av de inblandade parterna behöver få ett huvudansvar för att agera rätt i processen vad gäller i vilken ordning man behöver vidta olika åtgärder och medverka i sjukskrivningsprocessen.

I enlighet med Riksrevisionens rapport, fru talman, ska Försäkringskassan ges ett uppdrag att följa upp läkarintygsskrivandet för män och kvinnor. Det är bra, för då upptäcker man ännu tydligare och ännu lättare de könsskillnader som förekommer.

För att läkaren ska få bättre kunskaper och möjligheter att bedöma en persons arbetsförmåga behöver läkaren medarbetare. Då behövs till exempel fysioterapeuter, som det heter nu för tiden, arbetsterapeuter och psykiatrer eller kuratorer som involveras i arbetsförmågebedömningen.

En kontakt med arbetsplatsen är nödvändig, och detta måste ske på ett mycket tidigt stadium. Det betyder att man kan öka kvaliteten och enhetligheten i läkarintygen. Man kan också öka de försäkringsmedicinska kunskaperna, som verkligen behövs i dessa sammanhang.

En tidig kontakt med arbetsplatsen innebär att arbetsgivaren kan agera snabbt. Tidiga insatser är viktiga i alla sjukskrivningsprocesser, och om detta inte fungerar tar det mycket längre tid att kunna återgå till arbete. Tidiga insatser är A och O.

Försäkringskassan begär i dag ytterst sällan kompletteringar till läkarintyget, vilket också framgår av Riksrevisionens rapport. Om vården - den sjukskrivande läkaren - tillsammans med arbetsgivaren och den sjukskrivne får ett tydligt första ansvar i processen kommer naturligtvis också Försäkringskassans bedömning att bli lättare, och man behöver inte vänta för länge med att ta itu med ärendet.

I dag är det oförklarligt. Den sjukskrivne får, trots läkarintyg, avslag från Försäkringskassan, och det vanligaste är att det sker på den 180:e dagen. Det får inte förekomma om man inte tidigare har haft mycket tydliga läkarintyg som beskriver detta och visar på vad arbetsgivaren har gjort för att samverka med den sjukskrivne och vården.

Med en annan, mycket tydligare, process i sjukskrivningssammanhang skulle fler behandlas lika och kunskapen om den ojämställda sjukfrånvaron förbättras, vilket är nödvändigt.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag om tillkännagivande. Jag yrkar inte bifall till mina motioner, då de i allra högsta grad har blivit tillgodosedda.

Anf. 84 Ida Gabrielsson (V)

Fru talman! Riksrevisionen menar att det finns skillnader i bedömningar i sjukskrivningsprocessen rörande kön och psykisk ohälsa och att dessa skillnader är oskäliga. Detta, menar Vänsterpartiet, är en alltför smal ingång att tillkännage för regeringen att utreda. Människor är komplexa och passar inte in i dagens stelbenta system. Det är det - systemet - som är problemet.

Kvinnors arbetsliv - och även deras hemsituation - ser annorlunda ut än mäns. Man får olika rätt till sjukvård beroende på kön. Män har svårare att berätta om sina känslor och begraver sig oftare i jobb, medan kvinnor har det stora ansvaret för hemarbetet. Psykisk ohälsa är ett av de områden där systemets brister syns allra tydligast när det gäller bedömning av människors arbetsförmåga och hjälp till rehabilitering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Fru talman! Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, presenterade under 2018 flera rapporter om sjukpenningen, Försäkringskassans handläggning och regeringens styrning av myndigheten. Rapporterna visar tydligt att allt fler får avslag på sin ansökan om sjukpenning. Detta är ett direkt resultat av regeringens styrning.

Regeringen satte 2016, i regleringsbrevet för Försäkringskassan, målet att sjukpenningtalet skulle uppgå till högst nio dagar per år vid utgången av 2020. Enligt ISF har detta mål inneburit att Försäkringskassan fokuserar alltmer på mätbara produktionsmål och att tillämpningen är mer restriktiv i dag än tidigare. Utgångspunkten är att den försäkrades tid i systemet ska vara så kort som möjligt. Effekten har dock blivit att personer i behov av sjukpenning drabbas hårdare än tidigare, och man har inte kommit åt roten till problemet gällande sjukskrivningar.

Regeringen har nu i Försäkringskassans regleringsbrev för 2019 tagit bort målet för sjukpenningtalet. Nu ska myndigheten i stället styras med målet att frånvaron från arbete på grund av sjukdom ska ligga på en långsiktigt låg och stabil nivå, vilket också är det mål riksdagen fastslagit på berört utgiftsområde.

Fru talman! Avslagen slår hårt mot människors privatekonomi, och deras möjligheter att försörja sig själva begränsas kraftigt. De som drabbas av sjukdom mår ännu sämre och blir ännu sjukare när de blir misstrodda och inte får det stöd de förtjänar.

Höga sjukskrivningstal kommer aldrig att åtgärdas genom att människor hamnar i fattigdom - tvärtom. Anna, som tidigare jobbat i förskolan, skriver att hon blev sjukare i kampen med Försäkringskassan.

Försäkringskassan ska styras till att jobba med rehabilitering, men beslut om sjukskrivning bör under inga omständigheter vägledas av utgiftsområdets mål. Att säkerställa att ohälsan, stressen och frånvaron från arbete på grund av sjukdom ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå är snarare en uppgift för arbetsmarknadspolitiken, arbetsmarknadens parter och sjukvården - det är inget vi kan trolla fram genom sjukförsäkringen.

Fru talman! De växande klyftorna beror på politiska val. Aldrig förr har så få beviljats sjukersättning som förra året, visar nya siffror från Försäkringskassan. 5 478 personer fick sjukersättning förra året, vilket är 56 färre än föregående år. Det är den lägsta siffran sedan sjukersättningen, som den ser ut i dag, infördes 2003. År 2007 beviljades 41 000 personer sjukersättning för första gången. Avgiften för ersättningssystemet har legat på ungefär samma nivå hela tiden, men utbetalningarna har minskat med över 100 miljarder.

Det är vi löntagare som betalar sjukförsäkringen via de sociala avgifterna, som är en del av vårt löneutrymme. Men pengarna går inte längre till ersättningssystemet utan till skattesänkningar. Störst nedskärning har gjorts på just långvarigt sjuka. Där har utbetalningarna till och med halverats, från 87 till 43 miljarder. Tala om förnedringsrån!

Fru talman! Det har gått tolv år sedan den borgerliga regeringen förstörde sjukförsäkringen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har under sina fem år vid makten struntat i att laga den. I stället för att försöka bekämpa sjukdomsfallen har de pressat ned sjukskrivningarna. Att du som är sjuk ska bli frisk är inte viktigt. Du ska bara inte få din sjukpenning eller sjukersättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Vänsterpartiet vill reparera sjukförsäkringen. Vi behöver en sjukförsäkring som ger trygghet i stället för tidsgränser som straffar den enskilde. Vi behöver ett regelverk som placerar en större del av ansvaret hos Försäkringskassan och arbetsgivaren - de som har verkliga möjligheter att påverka situationen. Vi behöver ta bort rehabiliteringskedjan med dess stelbenta tidsgränser. Ge läkarintygen större betydelse, och gör om kraven för att få sjuk- och aktivitetsersättning!

Fru talman! Sjukförsäkringsminister Ardalan Shekarabi har pratat om att han ska göra förändringar 2022. Så mycket tid behövs inte. Så länge kan vi inte vänta. Genomför de ändringarna nu, så kan vi gå vidare med ytterligare förändringar sedan!

Därför känns det extra orimligt att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna föreslår att vi ska låta regeringen utreda oskäliga skillnader mellan könen. Det känns futtigt i sammanhanget. Regeringen har inte tid att utreda saken längre, särskilt inte på den här nivån. Det som nu i stället behövs är att regeringen agerar. Om nämnda partier ansåg detsamma borde de i stället kräva en förändring som ger fler rätt till ersättning, för det som är oskäligt i dag är att människor inte beviljas ersättning trots att de är sjuka.

För Vänsterpartiet är det sjukdomarna, utbrändheten och stressen som är problemet, inte sjukskrivningarna i sig. När övriga partier vill pressa ned sjuktalen vill vi förbättra människors hälsa så att de inte behöver sjukskrivas.

Jag vill yrka bifall till reservation 1 under punkt 1.

Anf. 85 Solveig Zander (C)

Fru talman! Vänsterpartiet har aldrig varit för rehabiliteringskedjan. Det är jag väl medveten om. Men den infördes med intentionen att vara väldigt bra när det gällde att ge den sjukskrivna hjälp och stöd fort i sjukskrivningsprocessen. Detta har nu den nuvarande regeringen förändrat och försämrat. Det skulle ha varit mycket bättre om de hade medverkat till att följa rehabiliteringskedjan, för den innebar att den sjukskrivna under den första sjukskrivningen skulle få stöd och hjälp inom 30 dagar. Efter 180 dagar skulle man ha sett över möjligheten för den sjukskrivna personen att arbeta på sin arbetsplats men med andra uppgifter, och efter ett år skulle man verkligen se om sjukskrivning var det som hjälpte personen eller inte. Om det hjälpte personen att få vara sjukskriven längre, det vill säga att man sedan skulle kunna återgå till sitt jobb, skulle man få vara det.

Detta var tydliga riktlinjer för att alla i processen skulle veta när man skulle hantera ärendet och hur man skulle hjälpa en person att komma tillbaka till sitt arbete eller till ett annat arbete.

Varför tycker Vänsterpartiet att tydliga riktlinjer för hur sjukskrivningsprocessen ska hanteras är dåligt?

Anf. 86 Ida Gabrielsson (V)

Fru talman! Tack, Solveig Zander, för din fundering!

Vänsterpartiet anser absolut inte att vi inte ska ha en tydlig styrning av Försäkringskassan. Men trots att få lagändringar har skett, och trots att det inte finns någon som har gått in, pekat med hela handen och sagt att nu ska vi göra på det här sättet, har det skett en stor förändring bara på något år. Det beror på att den politiska makten har gjort om direktiven till Försäkringskassan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Om Solveig Zander är intresserad av att förändra det här arbetssättet och tycker att vi ska ha tydliga regler för när man ska få sjukersättning välkomnar jag Solveig Zander att ansluta sig till Vänsterpartiets åsikt. Den nya utredningen visar också att den här typen av rehabilitering med tidsgränser försvårar för att insatserna sätts in mer flexibelt och personanpassat.

Därför vill Vänsterpartiet att man i stället för att ha en stelbent rehabiliteringskedja ska kunna sätta in insatser direkt, och de ska inte begränsas av hämmande tidsgränser. Du ska inte heller behöva sitta och oroa dig för att du efter en viss dag kommer att bli utförsäkrad. Det är precis på det sättet det ser ut i dag.

Jag skulle vilja fråga Solveig Zander om vi inte skulle kunna ta de pengar som Centerpartiet i dag lägger i budgeten på RUT-avdrag till att i stället satsa på att fler får sjukersättning. Det är 5,3 miljarder som går till de 10 procenten rikaste. Tycker Solveig Zander att det är rimligt?

Anf. 87 Solveig Zander (C)

Fru talman! RUT-avdraget kan vi mycket väl diskutera, för det är många som har kommit i jobb tack vare det. Bland annat personer som har bytt jobb eftersom de inte kunnat arbeta på sitt tidigare arbete har fått möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden, så RUT-avdraget är bra på många sätt, även i det här sammanhanget. Men det är ju inte meningen att rehabiliteringskedjan ska agera för sjukersättning, utan den är till för att man ska kunna få sjukpenning om man är sjuk. Sjukersättning får man ju när man inte kan arbeta, när man är så sjuk att man får det som tidigare kallades förtidspension. Sjukpenning handlar det om i det här sammanhanget.

Jag hävdar fortfarande att man, precis som Vänsterpartiet säger, ska få hjälp tidigt. När vi hade en tydlig rehabiliteringskedja visste man inom vilka tidsgränser olika aktörer skulle agera. Det är det som i dag inte fungerar. Då är det bättre att ha en rehabiliteringskedja som tydligt visar när det är arbetsgivarens respektive vårdens ansvar. Nu ska man kontrollera om det finns andra som kan medverka till att man kan återgå till arbete. Och Vänsterpartiet kan ju inte tycka att det är fel med tydlighet, för jag tyckte mig höra någonstans att Vänsterpartiet är för det. Men utan att känna till rehabiliteringskedjan sågar ni den i stället för att se till att den kan bli bättre. Ni ingick ju i regeringsunderlaget under den förra mandatperioden. Varför såg ni inte till att göra det då?

Anf. 88 Ida Gabrielsson (V)

Fru talman! Solveig Zander är säkert medveten om att vi inte hade någon överenskommelse om rehabiliteringskedjan i budgetuppgörelsen. Vänsterpartiet har föreslagit samma sak vid flera tillfällen.

Jag vet inte om det som Solveig Zander står här och talar sig så varm för är stupstocken, som vi är glada för att vi var med och avskaffade. Sedan röstade ju tyvärr Sverigedemokraterna och några ytterligare partier för att återinföra den igen. Det kommer Vänsterpartiet aldrig att ställa upp på, om det är det som Solveig Zander åsyftar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Vänsterpartiet menar att när resurser försvinner ut ur välfärden, när pengar som vi har avstått från vårt gemensamma löneutrymme i stället går till era favoritförslag - borttagande av värnskatten för 6 miljarder och RUT-avdrag för 5,3 miljarder - finns det inga pengar kvar för att människor som har jobbat hela sina liv ska få rätt till sjukpenning.

Den utredning som jag hänvisade till har just utrett sjukpenningen, inte sjukersättningen. Man menar att rehabiliteringen, som den ser ut redan i dag, trots stupstockens borttagande ibland är för stelbent. Varför då inte ansluta till Vänsterpartiets förslag, som handlar om att se människor som de är? Vi måste ha ett mycket mer flexibelt system så att det inte fäller människor. Systemet ska skydda och hjälpa människor.

Solveig Zander och Centerpartiet kan se det när det gäller rika miljardärer i Danderyd. Men när det gäller personer som är i behov av sjukpenning har de inte lika lätt att se det.

Anf. 89 Julia Kronlid (SD)

Fru talman! Ida Gabrielsson framförde att hon är kritisk till tillkännagivandet om att utreda osakliga skillnader. Men Vänsterpartiet och Ida Gabrielsson har inte något förslag på att man ska utreda grundproblematiken. De tycker i stället att det är onödigt med fler utredningar för att utreda det som vi, Sverigedemokraterna, har lyft upp: Varför är det i dag så många fler kvinnor än män som drabbas av psykisk ohälsa och blir sjukskrivna?

Betyder det att Vänsterpartiet tycker att det är en oviktig fråga? Ska vi inte bry oss om att många kvinnor i dag mår dåligt och drabbas av psykisk ohälsa? Vänsterpartiet har inget förslag. De håller bara med regeringen om att det inte behöver göras något mer i den frågan än det regeringen redan gör. Varför är det oviktigt att åtgärda de allvarliga problemen?

Jag blir jätteoroad. Det är ett jämställdhetsproblem att så många fler kvinnor än män drabbas av psykisk ohälsa och utbrändhet och tvingas till sjukskrivning.

Vi vill också utreda om det finns osakliga skillnader i bedömningen. Man behöver titta på frågan ur olika perspektiv. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Jag håller med Ida Gabrielsson om att det absolut finns stora brister i sjukförsäkringen i dag. Det är många inhumana utförsäkringar, och reglerna för att få sjukersättning behöver lättas upp. Men nu debatterar vi den ojämställdhet som finns när det gäller sjukskrivning. Det finns stora skillnader.

Vi är flera partier som har kommit med konkreta förslag för att utreda det. Då tycker jag att det är ganska raljant att säga att det är onödigt med fler utredningar. Det vi säger är att vi vill gå till botten med problemet med att så många fler kvinnor än män drabbas av psykisk ohälsa och är mer sjukskrivna i dag.

Varför tycker Vänsterpartiet att det är onödigt att utreda en så allvarlig och viktig fråga?

Anf. 90 Ida Gabrielsson (V)

Fru talman! Julia Kronlid och Sverigedemokraterna säger att de är oroade. Sverigedemokraterna kan släppa den oron redan nu. Vänsterpartiet tycker inte att det ska tillsättas en utredning eftersom vi redan har förslagen. Vi har till och med lämnat in dem i form av motioner. Det är bara för Sverigedemokraterna att rösta på dem, om de vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Det handlar om att kvinnor tar en alltför stor del av hushållsansvaret. Det kan man komma till rätta med genom att dela på föräldraförsäkringen. Det skulle göra att föräldrar anknyter till sina barn. Och senare, när de ska skjutsa till och ta hand om andra aktiviteter i hemmet, har de en anknytning till barnet, känner att de är en del av det och tar ansvar för det.

Vänsterpartiet vill att det ska finnas rätt till heltid på arbetsmarknaden, att sjukförsäkringen ska rustas upp och att man ska få pengar i plånboken ifall man har sjukersättning, så att man har råd att ta hand om sina barn och inte behöver känna ekonomisk stress. Där har Sverigedemokraterna i stället satsat på att rösta för att återinföra stupstocken och har bidragit till att skatteklyftan mellan de sjukskrivna och löntagarna har ökat. Vänsterpartiet har i stället prioriterat de människor som vi pratar om i dag.

Visst kan jag be om ursäkt för att jag säger lite raljant att det inte är någon idé att utreda. Men jag känner mig trött på att återigen höra ordet utredning. Det är uppenbart att vi behöver göra någonting åt hela sjukförsäkringen. Därför vill Vänsterpartiet inte slösa mer resurser på utredningar som i bästa fall kanske läggs på hyllan, och särskilt inte när vi redan har förslagen på hur man kan komma till rätta med den här ohälsan.

Anf. 91 Julia Kronlid (SD)

Fru talman! Det är mycket möjligt att Socialdemokraternas och den här regeringens strategi är att, när man har utrett och kommit fram till att det finns ett allvarligt problem, lägga utredningen på hyllan utan att göra något åt saken. Men min ambition är att en utredning som kommer fram till att det finns allvarliga problem ska leda till att åtgärder vidtas. Annars är utredningen värdelös. Det håller jag absolut med om.

När det gäller att jag inte behöver vara orolig eftersom regeringen redan gör så mycket åt det och Vänsterpartiet har lagt fram förslag tackar jag för ambitionen att minska min oro. Men vi ser tyvärr, trots de förslag som regeringen har lagt fram och trots det som har gjorts, att den psykiska ohälsan ökar markant. Allt fler kvinnor drabbas av utbrändhet och sjukskrivs, och vi ser inga tecken på förbättringar. Arbetsförhållandena inom offentlig sektor är undermåliga. Människor sliter ut sig fullständigt. Och det är svårt att få ihop livspusslet med arbete och familj.

Det finns till exempel möjlighet att gå ned i arbetstid. Men det förlorar man på ekonomiskt, och man förlorar pension. Det är viktiga saker som vi behöver utreda och titta på för att se hur vi kan underlätta för att man ska få ihop livspusslet. Då är ständigt och återigen Vänsterpartiets och Socialdemokraternas förslag: Vi kvoterar föräldraförsäkringen. Vi går in och förstör för familjernas egen möjlighet att lägga sitt livspussel.

Jag lägger ingen värdering i huruvida det är mamman eller pappan som är hemma. Det är jättebra om pappan kan ta ett större ansvar under föräldraledigheten. Men det hjälper inte senare, när båda ska arbeta heltid och ta hand om familjen. Vi måste titta på vad vi kan göra för att underlätta för familjer när de är i den situationen.

Föräldraledigheten gäller under en begränsad tid. Vi måste kunna utreda grundligt hur vi ska hitta bra lösningar för att underlätta för familjer och för att minska utbrändheten. Det hjälper inte att bara skryta om att kvoterad föräldraledighet skulle vara den ultimata lösningen för att bota utbrändhet.

Anf. 92 Ida Gabrielsson (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Fru talman! Okej! Vi kan i och för sig strunta i föräldraförsäkringen. Vi har en massa andra förslag som alla gärna får hänga på. Men det handlar om att många av de mönster som vi ser senare statueras under den tid man är hemma med sina barn. Alla vet att statistiken i dag visar att fördelningen av hemarbetet är mycket mer jämlik innan man får barn.

Jag vet dock inte om det är någon idé att utreda saker tillsammans med Sverigedemokraterna. Det finns nämligen redan fakta gällande det här. Men dem verkar Sverigedemokraterna betrakta ungefär som fake news.

Min uppfattning är alltså att vi i stället ska föra fram de andra förslagen. Vi kan strunta i föräldraförsäkringen så länge. Vi för fram de andra förslagen och satsar på arbetsmiljöarbete, på rehab på arbetsmarknaden, på arbetsmiljöinspektioner och annat. Men inte heller det vill Sverigedemokraterna göra. Satsa på höjda pensioner! Se till att inte bidra till skattesänkningar på 20 miljarder, vilket man gjorde i samband med att Moderaternas budget drevs igenom 2018. Om man inte hade gjort det hade vi haft helt andra resurser för att stärka sjukersättningen.

Det Sverigedemokraterna är ganska bra på - jag vill inte säga att de är mästare, men de är ganska bra på det - är att stå här i talarstolen och tala om hur mycket de skulle vilja göra för de sjuka. Men när det väl kommer till kritan röstar de ja till att återinföra stupstocken. Då ser de till att skatteklyftan mellan sjuka och personer med löneinkomster ökar. Det är något som inte ska gömmas bakom snack om utredningar om jämställdhet, när Sverigedemokraterna i alla fall struntar i de fakta som redan finns.

Anf. 93 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4 under punkt 2. I övrigt yrkar jag naturligtvis bifall till utskottets förslag i dess helhet, med det viktiga tillkännagivande som det innehåller.

Riksrevisionen har granskat om kvinnor och män bedöms likvärdigt i sjukskrivningsprocessen. Det är en mycket viktig granskning som sätter strålkastarljuset på problem som vi sällan adresserar. Granskningen visar nämligen att könsskillnaderna i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor med lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa delvis förefaller vara osakliga. Därför är debatten i dag viktig. Skillnaderna orsakas av att män och kvinnor med likvärdig arbetsförmåga sjukskrivs i olika stor utsträckning. Däremot har man inte funnit några osakliga könsskillnader bland patienter med exempelvis smärtdiagnos. Detta sätter fingret på något annat anmärkningsvärt som man behöver gräva vidare i. Granskningen ger dock inte svar på om kvinnor sjukskrivs mer eller om män sjukskrivs mindre än vad regelverket medger, om det finns andra orsaker eller hur det ligger i balansskålen.

Regeringen drar med anledning av rapporten slutsatsen att det är svårt att dra en skarp gräns mellan vad som är osakliga och vad som är sakliga skillnader i läkarnas bedömningar av patienters behov av sjukskrivning, och detta kan vi möjligtvis hålla med om. Regeringen menar att inga ytterligare åtgärder behöver vidtas, men det, fru talman, är en ganska märklig slutsats och ett lite förhastat ställningstagande, enligt oss liberaler. Detta tycker också en majoritet i utskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Fru talman! Riksrevisionen uppmanar uttryckligen regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att återkommande följa upp läkarintygsskrivande för män och kvinnor på olika vårdgivarenheter och tillsätta en utredning som ska komma med förslag på hur hälso- och sjukvården ska få incitament att minska utrymmet för de osakliga skillnaderna i sjukfrånvaron, hur kvaliteten och enhetligheten i läkarintygen kan öka och hur läkarnas kunskaper om patienternas arbetssituation ska kunna förbättras.

Här ligger ett djupt problem. Regeringen avvisar nämligen detta och menar att minskad osäkerhet i arbetsförmågebedömningen bäst uppnås genom de åtgärder som nu vidtas, bland annat genom Socialstyrelsens och Försäkringskassans åtgärder inom ramen för det så kallade dialoguppdraget. Regeringen kommer därför inte att ge Försäkringskassan något nytt uppdrag eller tillsätta en utredning i enlighet med Riksrevisionens rekommendation. Detta är ett märkligt hanterande av en regering som säger sig vilja minska sjukskrivningstalen och angripa orsakerna.

Den allmänna uppfattningen bland läkarna är att intygsskrivandet tar enormt mycket av deras arbetstid. Effekterna av det blir ringa, enligt deras uppfattning. Tidsåtgången beror bland annat på att allmänläkarna inte har och inte kan ha tillräckliga kunskaper om vad man ska tänka på vid bedömningen av en persons arbetsförmåga i ett visst yrke, eftersom det inte finns något referensyrke att jämföra med, och därmed hur patienternas arbetssituation ska kunna förbättras. Dialogen mellan arbetsgivare och vårdgivare blir därmed bruten och ganska bristfällig.

Fru talman! Utöver att förbättra situationen och utbildningen för allmänläkarna finns det skäl att se över de nuvarande reglerna för sjukskrivningsprocessen, precis som flera av de föregående talarna varit inne på. En allmänläkare med goda kunskaper i arbetsmedicin skulle till exempel kunna ges rätt att sjukskriva patienter under kortare tid och äga hela sjukskrivningen, till exempel en månad, när sjukskrivningstiden är tydlig och standardiserad, som vi kan kalla det, vid armbrott, benbrott och en rad olika och ganska allmänna sjukdomstillstånd. Man ska alltså skilja på kort och enkelt och långt och svårt och lägga resurserna där de behövs.

Detta skulle innebära ett system likt det som finns i dag, men med en långt mindre komplicerad kontrollapparat hos Försäkringskassan, som inte träffar patienten och därmed inte kan göra bedömningen på samma sätt som sjukskrivande läkare. Med en sådan förenklad modell skulle Försäkringskassan ges möjlighet och utrymme för en helt ny sorts bedömning vid en längre tids sjukskrivning som kräver fördjupad och omsorgsfull bedömning och prognos av den framtida arbetsförmågan, till exempel av multidisciplinära team med arbetsmiljökunniga läkare, psykologer, kuratorer och inte minst sjukgymnaster, som faktiskt har utbildats för att kunna bedöma både arbetsförmåga och möjlighet till återgång till arbete.

Liberalerna anser därför, fru talman, att riksdagen bör följa Riksrevisionens rekommendationer om att ge Försäkringskassan ett nytt uppdrag och tillsätta en utredning, mer än tillkännagivandet, som är i enlighet med Riksrevisionens förslag.

Anf. 94 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Detta ärende handlar om hur vi ska få en mer likvärdig och jämställd sjukskrivningsprocess och få bort så kallade osakliga skillnader mellan män och kvinnor vid bedömningen av arbetsförmåga och sjukskrivningstider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Kvinnor som grupp har nästan dubbelt så hög sjukfrånvaro som män, och skillnaderna har ökat. Riksrevisionen ger, utifrån forskning, flera förklaringar till detta, bland annat att vi har en könssegregerad och ojämställd arbetsmarknad med olika prestationskrav för män respektive kvinnor, olika stora resurser och löneläge, arbetstider och arbetsmiljö som skiljer sig. Men kvinnor dubbelarbetar också mer än män och tar alltså ett större ansvar för hem och barn.

Detta är faktorer som kategoriseras som sakliga skillnader, det vill säga sådana som är kända och mätbara och motiverar att kvinnor sjukskrivs oftare och längre perioder än män. Andra faktorer, som finns i vården och i primärvården i mötet mellan läkare och patient eller den sjukskrivne, benämns som osakliga skillnader.

Riksrevisionen har förslag till förklaringar även för de osakliga skillnaderna, och det är framför allt tre förklaringar som alla verkar sannolika:

Den första handlar om de sjukskrivna och attityderna hos män och kvinnor. Riksrevisionen skriver att kvinnor är mer öppna än män inför att vara sjukskriven och att män i högre utsträckning föredrar annan behandling. Män och kvinnor berättar alltså på olika sätt om sin sjukdom och har olika förväntningar på läkaren och på sjukskrivningen.

Den andra förklaringen handlar om läkarna och om normer bland dem. Läkare är mer benägna att sjukskriva kvinnor än män.

Den tredje handlar om vårdgivarna och att det också där finns olika bemötanden och olika sätt att fånga upp signaler. I rapporten står att vårdgivarna underskattar mäns funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning.

Alla de tre förklaringarna handlar framför allt om psykisk ohälsa. Vi vet sedan tidigare att psykisk ohälsa är svårbedömd - det är inget nytt. Vi kan börja med att konstatera att det behövs fortsatta åtgärder för att få en mer likvärdig bedömning av psykisk ohälsa, arbetsförmåga och rehabiliteringstider kopplat till det. Här har regeringen vidtagit flera åtgärder, och andra åtgärder är på gång, inte minst inom Sjukförsäkringsutredningen, som lämnade sitt andra delbetänkande för bara några veckor sedan och som kommer med sitt slutbetänkande strax före sommaren.

Fru talman! Man kan fundera på vad det egentligen är som skiljer de så kallade sakliga från de osakliga skillnaderna. Varför är normer och attityder i mötet mellan den arbetssökande och arbetsmarknaden, där män och kvinnor väljer olika branscher och sektorer, och normer och attityder när det gäller ansvar för hem och barn, alltså till exempel det vi kallar könsroller, sakliga medan samma normer, attityder och könsroller i mötet mellan patient och läkare är osakliga? Vi måste åtgärda båda två, oavsett om de är sakliga eller osakliga.

Det handlar inte om män och kvinnor utan om attityder till vad som är manligt och kvinnligt. Om vi lägger en maktaspekt på detta - som uppstår vid varje sådant möte - ser vi att det handlar om genus. Det är inte heller något nytt. Hälsa och ohälsa, inte minst den psykiska ohälsan, har ett genus - ett kulturellt nedärvt genus.

När jag läste Riksrevisionens rapport kom jag att tänka på Den mörka kontinenten, en bok av idéhistorikern Karin Johannisson. Jag läste den första gången som student när den kom ut i mitten av 1990-talet. Jag lånade ett exemplar av Riksdagsbiblioteket. Den handlar om synen på kvinnokroppen och på kvinnans sjukdomar för ungefär 100 år sedan, i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Likheterna med i dag är mycket tydliga, särskilt vad gäller de psykiska sjukdomarna, som också då växte och blev de vanligaste diagnoserna framåt 1920-talet - för ungefär 100 år sedan. Det handlar om en brytningstid med urbanisering, industrialisering och ny teknik som de bakomliggande faktorerna. Vi känner igen väldigt mycket från i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Karin Johannisson skrev denna bok 1994, innan psykisk ohälsa återigen blev den vanligaste diagnosen för sjukskrivning. Hon gör inte några direkta historiska jämförelser i sin undersökning. Men i inledningen skriver hon följande: Sedan 1800-talets andra hälft är historien fylld av berättelser om den klena kvinnan, den sjukliga kvinnan.

Hon fortsätter: I dag, just som för 100 år sedan, söker kvinnan oftare vård och använder mer läkemedel än mannen. Hon är överrepresenterad i fråga om psykiatriska och kroniska diagnoser. Trots att kvinnans ställning har ändrats dramatiskt, och trots lika dramatiska förändringar inom medicinen, har länken mellan kvinna och nerver förblivit egendomligt stark.

Här har vi på något sätt den historiska förklaringen till de könsstereotypa normerna och värderingarna som Riksrevisionen så tydligt beskriver och som sker i mötet mellan den sjukskrivne och läkaren eller vården.

Att värderingar har en historia innebär inte att de inte går att ändra på. Ska vi lösa problemet och inte bara effekterna av problemet med en ojämställd arbetsmarknad, ett ojämställt hemarbete, en ojämställd sjukvård och en ojämställd sjukskrivningsprocess måste vi ta politiska beslut som faktiskt betyder någonting.

Fru talman! Här har vi alltså ett ärende med ett troligt tillkännagivande från oppositionen om en utredning, en ökad administrativ åtgärd och ett uppföljningsuppdrag till Försäkringskassan som förmodligen inte kommer att ändra på någonting.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder som redovisas i Riksrevisionens rapport - kap. 6 - och även i regeringens svar på rapporten. Till dem ska läggas till exempel sjukförsäkringsutredningen, som jag nämnde tidigare och som ska slutredovisas senare i vår, men också utredningen om föräldraförsäkringen som kom i slutet av 2017.

Vi har kommit mycket långt i Sverige vad gäller jämställdhet. Men vi är inte framme - långt därifrån. Det som vi behöver är en fortsatt feministisk regering som fortsätter att lägga fram förslag för ökad jämställdhet.

Jag hoppas till exempel att vi kan få stöd bland partierna i riksdagen för fler reserverade månader i föräldraförsäkringen. Det skulle betyda något på riktigt för jämställdheten.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 från S, V och MP och avslag på samtliga motioner och reservationer i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 95 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Fru talman! Riksrevisionen utför varje år ett stort antal granskningar, och det är alltid lika spännande att se hur den sittande regeringen tar emot granskningarna. Jag tycker att det är skrämmande att vi har en sjukfrånvaro som är så ojämställd och som Riksrevisionen pekar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Sjukskrivningsprocessen är granskad, och här finns det tydliga tecken på att män och kvinnor bedöms olika trots att det inte finns andra olikheter. Jag håller med Riksrevisionen om att de skillnader de pekar på är osakliga och att det är någonting som vi inte kan acceptera.

Uträkningar som är gjorda på samhällsförlusten av sjukskrivningar visar att denna kostnad 2018 låg på 64 miljarder kronor. I kostnaden inkluderas inte själva kostnaden för vård, utbetalning av sjukpenning eller rehabiliteringskostnad. Det samhällsekonomiska värde som man lyfter fram baseras på förlust av arbetskraft på arbetsmarknaden. År 2015 var kostnaden 59 miljarder, och 2018 var den alltså 64 miljarder. Det är stora summor som går förlorade i vårt samhälle på grund av sjukskrivningar som vi kanske skulle ha kunnat förhindra om vi hade hanterat processen och sett signaler tidigare.

Fru talman! Jag har haft samtal med Läkarförbundet som delar min bild av det alltmer eskalerande obetalda intygsskrivandet till Försäkringskassan. Det är ett svårt problem att som läkare på kort tid göra en opartisk bedömning av en patient med psykisk ohälsa. Det hinner man inte göra på 30 minuter. Det innebär att intygen riskerar att bli undermåliga eller att läkarna får skriva intygen på övertid, vilket nyheterna den senaste tiden rapporterat om också är ett alltmer växande problem.

Kvinnor är enligt Riksrevisionen sjukskrivna i nästan dubbelt så stor utsträckning som män. Att fastställa arbetsförmåga är oerhört komplext och speciellt när en person lider av psykiatriska diagnoser. Moderaterna har i sitt tidigare förslag sagt att det behövs en särskild rehabkedja för psykiatriska diagnoser, eftersom det inte går att bedöma en persons möjligheter till återgång i arbete på samma sätt vid en psykiatrisk diagnos som när personen har brutit foten.

Att på ett objektivt sätt bedöma nedsättning av arbetsförmåga och vilken funktion en person med en psykiatrisk diagnos har är svårt att göra för den sjukskrivande läkaren. Det som läkaren har att förhålla sig till är den person läkaren har framför sig, hur den uttrycker sig, hur den förmedlar sitt mående och vilken möjlighet denna person har att framföra sina symtom. Här pekar Riksrevisionen på den stora ojämlikhet som råder inom sjukskrivningsprocessen gällande psykiatriska diagnoser.

Fru talman! Den granskning som Riksrevisionen har gjort är baserad på 60 000 patienter i Skåne under ett antal år där den gemensamma nämnaren för patienterna var diagnosen lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa. Den visar med stor tydlighet att kvinnor med en lindrig eller medelsvår psykisk sjukdom är sjukskrivna 30 procent mer än män vid samma nivå på den bedömda arbetsförmågan. I rapporten beskrivs tydligt att ingenting tyder på att denna könsskillnad kan förklaras av att män och kvinnor har olika yrken och arbetar i olika branscher och sektorer eller är motiverade av att kvinnor har sämre hälsa än män.

Som jämförelse anges att det inte föreligger någon motsvarande skillnad bland patienter med smärtdiagnos. Sjukfrånvaron är högre i kvinnodominerade branscher och bland föräldrar. Inga statistiskt säkerställda skillnader mellan könen kan konstateras hos män och kvinnor som arbetar i typiskt kvinnodominerade branscher. Könsskillnaden mellan patienter är däremot särskilt tydlig bland patienter som är 31-40 år, inte har några barn, är högutbildade, har en relativt hög inkomst och företrädesvis arbetar inom mansdominerande yrken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Cirka 40 procent av könsskillnaden kan förklaras av skillnaden i till exempel diagnos, inkomst, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. Resterande del, 60 procent, går inte att förklara.

Fru talman! Jag ställer mig frågande till varför så uppenbara och tydliga fakta som presenteras i Riksrevisionens rapport går regeringspartierna förbi. Hur kan man inte se det uppenbara att det krävs åtgärder nu? Vi kan inte vänta på att den redan stora ojämlikhet vi ser i sjukskrivningsprocessen gällande psykisk ohälsa fortsätter att öka. Vi kan inte stå passiva och se på hur allt fler kvinnor sjukskrivs med diagnosen psykisk ohälsa.

Den socialdemokratiska regeringen säger att den är feministisk och driver så kallad feministisk politik. Detta är direkta motsatsen. Här vill man inte se den stora ojämlikhet som råder mellan män och kvinnor, där kvinnor är sjukskrivna 30 procent mer än män med samma diagnos: psykisk ohälsa.

Vårt största och växande problem blundar den feministiska regeringen för och lutar sig tillbaka och säger att den gör nog i frågan. Jag kan inte annat än beklaga den feministiska regeringens ovilja att agera och tolkar det att man resignerat från sin så kallade feministiska politik och inte vill se den ojämlikhet som råder.

En majoritet i socialförsäkringsutskottet har i ett tillkännagivande till regeringen påtalat vikten av att regeringen ger Försäkringskassan i uppdrag att följa upp hur läkarna skriver sjukintyg och dessutom att tillsätta en utredning i syfte att motverka osakliga könsskillnader i sjukfrånvaron. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 96 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag om ett tillkännagivande.

Bakgrunden till debatten är Riksrevisionens granskning av sjukskrivningsprocessen som pekar på att det finns en osaklig skillnad i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män med lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa. Granskningen visar att den osakliga skillnaden är särskilt tydlig bland patienter som är 31-40 år, som inte har barn, som är högutbildade, som har en relativt hög inkomst och som företrädesvis arbetar i mansdominerade branscher. Det finns däremot inget i resultatet som tyder på att skillnaden kan förklaras av att kvinnor har sämre hälsa än män eller att män och kvinnor jobbar i olika yrken eller branscher.

Den här granskningen besvarar dock inte frågan om de osakliga skillnaderna beror på att kvinnor sjukskrivs mer eller män mindre än vad sjukförsäkringens regelverk medger. En tanke som dock framförs som en möjlig förklaring skulle vara att kvinnor i genomsnitt är mer öppna för sjukskrivning än män. En annan som hörts är att kvinnor mer än män söker vård i förebyggande syfte. Forskning finns som visar på att kvinnors sjukfrånvaro ökar i förhållande till mäns i samband med familjebildning.

Riksrevisionens rapport om jämställd sjukfrånvaro

Däremot har nu Riksrevisionen rekommenderat regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att återkommande följa upp läkarintygsskrivande för män och kvinnor på olika vårdgivarenheter. Tanken med det är givetvis att man ska kunna upptäcka om det finns systematiska skillnader med koppling till kön och olika diagnoser. Detta menar vi kristdemokrater är en kunskapsinhämtning som behöver göras. Vi har därför i vår följdmotion yrkat på det, och här har vi en majoritet i utskottet som tycker på det viset.

Fru talman! Den här debatten i dag har givit ett väldigt tydligt besked om att det finns en bred politisk enighet bland oss att vi ska ha en likformig bedömning av de försäkrades rätt till ersättning utifrån hälso- och sjukvårdens bedömningar av kvinnors och mäns arbetsförmåga. Därom är vi absolut inte oense.

Vi kristdemokrater kan aldrig acceptera skillnader utifrån könstillhörighet. Vi menar dock att en bättre uppföljning och analys av läkarintygen kan ge oss den kunskap som efterlyses. På så vis kan vi också se till att vi kan reda ut hur vi bäst kommer till rätta med den osaklighet som finns.

Som en effekt av uppföljningen kommer vi också att kunna minska osäkerheten i bedömningen av patientens arbetsförmåga och samtidigt stärka hälso- och sjukvårdens drivkrafter att utfärda läkarintyg av hög kvalitet. Just detta att få till läkarintyg med hög kvalitet är avgörande för att komma till rätta med och minska de osakliga skillnaderna.

Utredaren hos Riksrevisionen konstaterar att kvinnor sjukskrivs mer än män trots att deras arbetsförmåga är densamma, men kommer också till slutsatsen att det saknas säkra förklaringar till varför det är så.

Utskottet förslag till beslut här i dag är att bidra till att skapa mer kunskap om varför det finns en osaklighet. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Riksrevisionens rapport om mörkertal inom bostadstillägget