Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
Betänkande 2000/01:MJU15
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslut i korthet
- Riksdagen beslutade om fem delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. De fem delmålen avser kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper, miljö- och hälsoinformation om varor, utfasning av särskilt farliga ämnen, fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier samt riktvärden för miljökvalitet. Giftfri miljö är ett av 15 miljökvalitetsmål som riksdagen beslutade om våren 1999 (se 1998/99:MJU6 ).
- Beslut
- Kemikaliestrategi för giftfri miljö (MJU15)
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Bifall till utskottets hemställan
- Utskottets förslag till beslut
- <p>Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till fem delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. De fem delmålen avser kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper, miljö- och hälsoinformation om varor, utfasning av särskilt farliga ämnen, fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier samt riktvärden för miljökvalitet. Giftfri miljö är ett av 15 miljökvalitetsmål som riksdagen beslutade om våren 1999 (se <A HREF="/bik/beslut.asp?ptnr=909">1998/99:MJU6</A>).</p>
- Utskottets förslag
- Kemikaliestrategi för giftfri miljö (MJU15)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Kemikaliestrategi för giftfri miljö (MJU15)
Riksdagen beslutade om fem delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. De fem delmålen avser kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper, miljö- och hälsoinformation om varor, utfasning av särskilt farliga ämnen, fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier samt riktvärden för miljökvalitet. Giftfri miljö är ett av 15 miljökvalitetsmål som riksdagen beslutade om våren 1999 (se 1998/99:MJU6 ).
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Bifall till utskottets hemställan
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 16
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Kemikaliestrategi för Giftfri miljöProposition 2000/01:65
Motioner från ledamöterna
- Motion 2000/01:MJ248 av Marie Granlund m.fl. (s) Utveckling av skånsk livsmedelssektor
- Motion 2000/01:MJ27 av Göte Jonsson m.fl. (m) med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
- Motion 2000/01:MJ28 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
- Motion 2000/01:MJ29 av Siw Persson (fp) med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
- Motion 2000/01:MJ30 av Thomas Julin (mp) med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
- Motion 2000/01:MJ31 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
- Motion 2000/01:MJ32 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
- Motion 2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c) Miljö
- Motion 2000/01:MJ732 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) Flamskyddsmedel
- Motion 2000/01:MJ736 av Per Lager m.fl. (mp) Begravningshantering med miljöproblem
- Motion 2000/01:MJ750 av Willy Söderdahl m.fl. (v) Kvicksilver
- Motion 2000/01:MJ754 av Rigmor Stenmark (c) Amalgam
- Motion 2000/01:MJ757 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) Båtbottenfärger
- Motion 2000/01:MJ838 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) Miljöfrågorna och Sveriges ordförandeskap i EU
- Motion 2000/01:U217 av Holger Gustafsson (kd) Utrikesförvaltning och internationell samverkan
- Motion 2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) Grön syn på EU
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2001-03-20
Justering: 2001-04-05
Trycklov: 2001-10-11
Justering: 2001-04-05
Trycklov: 2001-10-11
Betänkande 2000/01:MJU15
Alla beredningar i utskottet
2001-03-06, 2001-03-08, 2001-03-13, 2001-03-20
Kemikaliestrategi för giftfri miljö (MJU15)
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till fem delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. De fem delmålen avser kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper, miljö- och hälsoinformation om varor, utfasning av särskilt farliga ämnen, fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier samt riktvärden för miljökvalitet. Giftfri miljö är ett av 15 miljökvalitetsmål som riksdagen beslutade om våren 1999 (se 1998/99:MJU6).
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2001-06-12
Debatt om förslag 2000/01:MJU15
Webb-tv: Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
Dokument från debatten
- 2001-06-12Protokoll 2000/01:123
Protokoll från debatten
Anf. 87 PATRIK NORINDER (M)
Fru talman! Efter Ingvar Svenssons inledningsan-
förande känner jag mig föranlåten att påpeka att det
som i huvudsak är föremål för riksdagens beslut inte
är regeringens proposition utan den av mig m.fl.
väckta motionen, som i allt väsentligt har fått upp-
slutning från ett enigt utskott. I och för sig kan jag
naturligtvis glädja mig över den motionsframgången,
även om jag kan tycka att det kanske hade varit bra
om jag hade sluppit motionera. Samtidigt löser vi i
utskottsmajoriteten, där även Ingvar Svensson på
något sätt också ingår, ett väsentligt problem i det här
sammanhanget.
Fru talman! Jag vill också påpeka att lagen om
koncessionsavgifter inte handlar om TV 4. Lagen
handlar om ett företag som med ensamrätt har möj-
ligheter att sända analogt i det rikstäckande marknä-
tet. Det är alltså generaliteten i den här lagstiftningen.
Därför har, enligt min mening, Ingvar Svensson en
felaktig utgångspunkt när han talar om att det skulle
ha varit överläggningar med TV 4 och att det här
skulle bryta mot själva tillståndsvillkoren. Ett av
tillståndsvillkoren är den lagstiftning som finns om
koncessionsavgift på det sätt som jag nyss beskrev
här. Lagstiftningen är inte förhandlingsbar med TV 4
enligt min uppfattning. Det är riksdagen som exklu-
sivt behärskar själva lagstiftningen.
Jag ska inte upprepa den historieskrivning som
Ingvar Svensson här presenterade. Jag kan i och för
sig hålla med om den. Det har begåtts ett misstag som
man sedan har försökt att rätta till på olika sätt. Som
Ingvar Svensson säger handlar det ytterst om mycket
pengar, ungefär en halv miljard kronor. Det utskotts-
förslag som nu finns innebär att man får fram ungefär
halva det beloppet för innevarande år. Jag tycker att
man kan ha anledning att känna tillfredsställelse över
det förhållandet. Jag tror däremot inte att det ens
skulle ha varit möjligt och lagligen lämpligt att försö-
ka ta upp en överläggning med TV 4 om hur den här
lagstiftningen ska tillämpas, med hänsyn till att TV 4
har besparats utgifter på ungefär en kvarts miljard
kronor. Som jag ser det måste lagstiftningen skötas
här i riksdagen. Då är den lagstiftning som vi faktiskt
har ett tillståndsvillkor. Lagstiftningen gäller ju inte
TV 4, som jag sade tidigare, utan den gäller ju varje
sådant företag som får ensamrätt att sända i det rik-
stäckande marknätet med den analoga tekniken. Man
kan alltså tänka sig, och det är ju det Lagrådet och
andra har gjort när riksdagen tidigare har hanterat det
här, att lagen är generell. Den gäller det företag som
finns här, men den gäller bara ett företag i taget. Det
är klart att man kan diskutera detta.
Fru talman! Jag vill också gärna säga att utskotts-
betänkandet och den bakomliggande propositionen
inte handlar om att försöka ange några nya inrikt-
ningar för mediepolitiken på det här området. Det är
blott och bart ett förtydligande och en korrigering av
brister i den lagstiftning som gällde när man gav
tillstånd till andra företag att sända reklam i digital
TV över hela landet. Därför tycker jag inte att man
ska skapa någon stor dramatik i den här frågan. Det
förslag som nu finns har ju en väldigt fin uppslutning
i utskottet. Vi enades också om att regeringen måste
överväga och se på vilket sätt man ska hantera rekla-
mintäkter i de digitaliserade sändningarna, ungefär
som Radio- och TV-verket också har sagt. Vi är över-
ens om det i utskottet. Ingvar Svensson ville raskt
göra förändringar i lagstiftningen på det sätt som han
här har beskrivit. Men jag befarar att en sådan lagänd-
ring skulle leda till icke överblickbara konsekvenser.
Man behöver fundera på det och bereda det på ett bra
sätt. Nu finns det utrymme för att göra det.
Fru talman! Beträffande 4 § och detta att skatteba-
sen även kan anses bli reklamintäkter i digitaliserad
sändning vill jag säga att jag där stöder mig på Lag-
rådets yttrande. Jag kan hålla med om att regeringen i
och för sig borde ha inhämtat det, något som utskottet
sedan gjorde. Lagrådet har ju ingen invändning mot
att 4 § kvarstår oförändrad i den nuvarande lagen,
samtidigt som man tillstyrker att 1 § tillförs begreppet
analog.
Av det har jag dragit slutsatsen att Lagrådet inte
ser samma problem som Ingvar Svensson ser i sin
reservation. Vi har utrymme i tiden för att begrunda
den frågan, och det ber vi nu regeringen göra. Rege-
ringen får komma tillbaka med preciseringar och
beskrivningar av hur skattebasen framgent ska se ut.
Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till
förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.
Anf. 88 ESKIL ERLANDSSON (C)
Fru talman! Det är bra att Göran Magnusson inser
regeringens brister. Det tyder på en viss förmåga att
se objektivt på verkligheten.
När det gäller Lagrådet kan man säga att vi befann
oss i tidsnöd. Även regeringen befann sig i tidsnöd på
grund av sin tidigare klantighet. Men kanske var det
också så att Lagrådet befann sig i tidsnöd och inte
kunde ta in hela perspektivet utan fokuserade på ret-
roaktivitets- och generalitetsproblemen. Det är möj-
ligt att man inte var heltäckande. Även lagråd är ju
ofullkomliga, det vet vi.
Göran Magnusson säger att vi inte tar ställning till
regeringens proposition. Det är fel. Lagförslaget i 1 §
och de två första övergångsbestämmelserna tar vi ju
ställning till i ett senare riksdagsbeslut. Det gäller inte
bara utskottet. Det som Göran Magnusson har väckt
en motion om gäller 4 §.
Regeringen har ingen skyldighet att inleda över-
läggningar med TV 4 när det gäller lagstiftningen.
Men i tillståndsvillkoren står det att om staten - det
inkluderar även oss här i riksdagen - gör förändringar
av koncessionsavgiften ska man inleda överläggning-
ar, så det finns substans bakom kritiken att man inte
gjorde detta. Man diskuterade inte den frågeställning-
en med TV 4 över huvud taget.
Sedan förstår jag inte vad som är problemet när
det gäller 4 §. Jag förstår inte problemet med att säga
att den ska ligga inom det tillämpningsområde som
definieras i 1 §. Vad är det för problem om den skulle
ligga inom detta definitionsområde? Kan Göran
Magnusson reda ut det?
Anf. 89 HARALD NORDLUND (Fp)
Fru talman! Jag tror att Lagrådet tar sig den tid
som behövs för att bereda ett ärende. Det är i varje
fall den uppfattning jag har fått.
Sedan är det, tycker jag, närmast hälsobringande
att höra att även Ingvar Svensson anser att Lagrådet
kan göra misstag. I många andra debatter framstår det
närmast som att är man bara domare kan man inte
göra några misstag. När det gällde frågan om att 4 §
skulle kunna bli föremål för lagprövning var det väl
dessutom Ingvar Svenssons förhoppning att någon
domstol skulle kunna säga att Ingvar Svensson har
rätt. Jag ska naturligtvis inte utesluta det. Men jag är
tveksam till att bristen i 4 § skulle vara uppenbar.
Det är riktigt, fru talman, att vi behandlar rege-
ringens proposition och att vi bifaller i 1 § och avslår
i övergångsbestämmelserna. Vad jag ville peka på är
att det är utskottets betänkande som är föremål för
riksdagens beslut, inte regeringens proposition om
man vill se det lite formellt. Men Ingvar Svensson har
ägnat mycken kraft åt att kritisera regeringens propo-
sition som ju på de punkterna kan anses ha fallit i
samma ögonblick som jag presenterade min motion.
Men vi behöver inte diskutera definitioner och
annat. Det väsentliga är att utskottet nu klarar av att
besluta om koncessionsavgift för TV 4.
Jag vill till sist bara säga att jag inte anser att den
här koncessionsavgiften egentligen innebär någon
förändring mot vad som tidigare har varit gällande.
Det fanns enligt mitt sätt att se på det utskottet före-
slår inte anledning att diskutera eller förhandla med
TV 4.
Anf. 90 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Lagrådet kan ha fel. Det finns ju fak-
tiskt exempel i historien på det. Alla kan ha fel. Även
regeringen kan ha fel, och det kanske Göran Magnus-
son har insett just i det här ärendet. Jag kan också ha
fel. Det är en inställning man måste ha i de politiska
sammanhangen.
Det är intressant att Göran Magnusson nu mini-
merar regeringens roll i lagstiftningsprocessen. Pro-
positioner betyder ingenting. Det är utskottsbetän-
kanden som betyder någonting. I formell mening är
det så. Men Göran Magnusson brukar vara ganska
följsam mot regeringens propositioner i utskottet, är
det inte så?
Jag fick inget riktigt svar på min fråga. Vad är det
för problem med att i 4 § tala om att det är samma
tillämpningsområde som i 1 §?
Anf. 91 PATRIK NORINDER (M)
Fru talman! Problemet är väl möjligen inget om
alla är överens om vad en sådan ändring skulle kunna
innebära.
Jag tror att TV 4 är oerhört lojalt till avtalet och
följer regler och annat. Men skulle man säga att skat-
tebasen för TV 4, när det gäller koncessionsavgiften,
enbart omfattar sändningar i det analoga nätet undrar
jag om det inte skulle tänkas vara någon uppfinnings-
rik person på TV 4 eller bland aktieägare och andra
som skulle komma på att man skulle kunna spara rätt
mycket pengar på att i varje fall hävda att mer och
mer av sändningarna sker digitalt. Och därmed mins-
kar man skattebasen. Den oklarheten tycker inte jag
att man ska skapa i lagstiftningen. Det är bättre att
saker och ting bereds på det sätt som är viktigt.
Ingvar Svensson har omfattande krav på att rege-
ringen ska ha en ordentlig beredningsprocess. Det har
Lagrådet och även undertecknad, och det har också
riksdagen som helhet. Men det räcker inte att ha krav
på att regeringen ska bereda saker och ting. Jag tycker
att vi ska ha samma krav på att riksdagen, när man
har nya lagförslag, också ska bereda dem.
Det är väl egentligen där en bärande tanke finns.
Frågan om att definiera eller precisera skattebasen
behöver beredas i lugn och ro och kan inte klaras
genom ett raskt riksdagsbeslut. Det är, tycker jag, den
väsentliga utgångspunkten.
Anf. 92 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet.
Låt mig sedan fortsätta med att gratulera TV 4 till
att man nu slipper betala 250 miljoner kronor till
staten, inte därför att man på TV 4 har varit skicklig,
utan därför att man på Kulturdepartementet har varit
så sällsynt oskicklig. Med ett modernt uttryck menar
jag att departementets agerande närmast faller under
kategorin hjärnsläpp.
Det är mycket förvånande att det har blivit så här.
Det har varit uppenbart inom mediebranschen att en
av TV 4:s viktigaste drivkrafter för att vara med i det
digitala marknätet har varit just möjligheten att slippa
koncessionsavgiften till staten. Det är därför för mig
fullkomligt obegripligt att departementet inte förstod
konsekvenserna av sina egna beslut i december.
Det är inte svårt att läsa lagen som reglerar kon-
cessionsavgiften och att läsa villkoren för möjligheten
att ta ut avgifter. Avgift tas ut "under förutsättning att
företaget har rätt att sända reklam i sådan sändning
och är ensamt om denna rätt här i landet."
Det är alltså fullkomligt obegripligt att departe-
mentet inte kunde läsa detta och ta konsekvenserna av
sitt handlande.
Departementet vaknade inte förrän Radio- och
TV-verket beslöt att dels inte ta ut ytterligare fast
avgift för i år, dels betala tillbaka redan inbetalda
pengar från TV 4. Resultatet då blev en kort prome-
moria som skickades ut till tre remissinstanser från
departementet. Remissinstanserna fick mycket få
arbetsdagar på sig att se på underlaget. Förslaget var:
ingen avgift första halvåret och dubbel avgift andra
halvåret, för att på det viset ta igen det som staten
förlorat genom departementets eget sjabbel. Avgifts-
skyldigheten skulle lösas genom att i 1 § skriva in att
det bara skulle gälla med analog sändningsteknik.
Trots mycket starka invändningar från grundlags-
synpunkt valde departementet att inte skicka förslaget
till Lagrådet med följande motivering: "Regeringen
anser därför att förslaget är så brådskande att den
fördröjning av ärendet som granskningen skulle med-
föra är till avsevärt men."
Detta kunde möjligen vara begripligt om ingen
kritik hade riktats mot förslaget men det är fullkom-
ligt obegripligt med hänsyn till den mycket starka
kritik som kom in från TV 4.
Jag är glad att konstitutionsutskottet valde att
skicka förslaget till Lagrådet. Det är en sällsynt stark
sågning av lagförslaget som Lagrådet gjorde. Ingvar
Svensson har läst upp de skarpaste bitarna, så det
finns ingen anledning för mig att upprepa dem. Det
finns ändå anledning att ställa sig något frågande vad
gäller Justitiekanslerns remissvar på lagförslaget -
muntligt till departementet. Tjänsteanteckningen från
departementet lyder: "Härutöver anmärker Justitie-
kanslern att man inte identifierat några rättsliga pro-
blem sett ur ett grundlagsperspektiv."
Det finns anledning att ställa sig frågan hur Justi-
tiekanslern faktiskt har remissbehandlat förslaget.
Från moderat sida har vi haft principen att det är
rimligt för det första att företag, som genom ett stat-
ligt koncessionsförfarande får ensamrätt på reklam,
betalar för detta och för det andra att utvecklingen på
mediemarknaden gör att ensamrätten i de analoga
sändningarna minskar i värde. Det är nödvändigt med
en översyn av systemet.
När vi fick förslaget övervägde vi allvarligt - det
måste jag erkänna - att yrka avslag på alltihop både
med hänvisning till och med hänsyn till den mycket
dåliga beredningen. Vi satte i stället upp tre krav i vår
motion. För det första handlade det om att vi vill ha
bort retroaktiviteten. För det andra handlar det om att
begränsa avgiftsskyldigheten till att enbart gälla de
analoga sändningarna. För det tredje handlar det om
ett uppdrag till regeringen att se över hela systemet.
Jag är glad över att vi i utskottet har nått total
enighet om att dels ta bort retroaktiviteten från försla-
get, dels beställa en grundlig översyn av systemet
från regeringen. Vi har även nått bred enighet om att
uppdra åt regeringen att skyndsamt återkomma vad
gäller att beräkna avgiften enbart på de analoga sänd-
ningarna.
Där har vi moderater böjt oss för argumentet att
det inte är säkert att det går att lösa problemet direkt
genom att förändra 4 §, utan sannolikt kräver frågan
vidare beredning. Vi har alltså nöjt oss med de myck-
et starka skrivningarna om att regeringen skyndsamt
bör utreda denna möjlighet: "Mot bakgrund av en
ökad andel av digitala TV-sändningar anser utskottet
å sin sida att starka skäl talar för en sådan åtskillnad."
Det gäller alltså en åtskillnad mellan analoga respek-
tive digitala sändningar.
Fru talman! Låt mig avsluta med att konstatera att
detta är ett exempel på hur lagstiftningen inte bör
hanteras. Det har varit alldeles för dåligt med tid för
beredning från departementets sida och mycket snålt
med tid här i riksdagen. Låt oss ta lärdom av detta
och låt oss slippa den här typen av undermåliga för-
slag i fortsättningen!
Anf. 93 PATRIK NORINDER (M)
Fru talman! Efter Ola Karlssons vidräkning här
med beredningen och regeringsförslaget vill jag bara
återigen påpeka att det är ett i det närmaste enigt
utskott som står bakom det förslag som riksdagen har
att ta ställning till.
Anf. 94 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Jag är mycket glad över att socialde-
mokraterna har deltagit i den här rejäla sågningen av
regeringens förslag. Det hedrar Göran Magnusson
och de andra socialdemokraterna att man erkänner
detta och lägger fram ett förslag som gör att det fak-
tiskt går att hantera problematiken på ett någotsånär
hedervärt sätt.
Anf. 95 ESKIL ERLANDSSON (C)
Fru talman! Det är väl ganska klart att det här lag-
stiftningsärendet har skett med en skyndsamhet som
väl egentligen inte är önskad av någon. Egentligen
beror det kanske på att när lagstiftningen på området
först behandlades - det gäller alltså lagen av år 1992
- fanns inte skillnaden mellan digital och analog
teknik. Därför finns inte den distinktionen heller i
lagstiftningen. Sedan kommer den digitala tekniken,
och det görs avtal om vilka företag som ska få till-
stånd att sända digitalt. Sedan får detta en icke förut-
sedd återverkan så att säga på det som faktiskt är
beslutat med den lagstiftning som gjordes när de här
teknikerna inte fanns.
Det betyder att teknikskiften skapar svårigheter
för lagstiftningen. I det här fallet hade det väl då fått
konsekvensen att om inget hade gjorts skulle TV 4
plötsligt ha blivit en halv miljard rikare och Statsver-
ket en halv miljard fattigare än som egentligen var
både avtalat och lagstiftarens mening. I det fallet står
vi inför situationen att vi måste göra en korrigering.
Då är det bra att vi ser att kontrollmekanismen funge-
rar. Det är bra att Lagrådet visar sig granska rege-
ringsförslaget kritiskt. Det är bra att den socialdemo-
kratiska riksdagsgruppen och konstitutionsgruppen så
att säga agerar och avlämnar en motion. Vidare är det
bra att KU sedan granskar förslagen och kommer
fram till en ståndpunkt som är hållbar. Även om det
inte blir fullständigt status quo utan en vinst, som Ola
Karlsson gratulerar TV 4 till, på en kvarts miljard, så
blir regelverket något klarare. Vi får ett visst rådrum
för att bereda förändrad lagstiftning vidare i det tek-
nologiska skifte som äger rum.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdags-
beslut och kan i mångt och mycket ansluta mig till
Göran Magnussons argumentation. Dock överdriver
han väl något den egna partigruppens betydelse när
han säger att regeringens proposition har fallit i och
med att han lämnar in en motion. Men så är det nog
inte, utan propositionen har nog fallit först när KU
har beslutat att biträda motionen. Det är först när vi
har beslutat och kommer med ett justerat ärende till
kammaren som det är KU:s ärende som gäller.
I övrigt kan jag nog ansluta mig till detta, och jag
behöver inte använda riksdagens ansträngda tid till
mer argumentation.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkan-
de.
Anf. 96 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Jag är inte jurist, men det var ändå
som jag med stigande förvåning läste denna proposi-
tion om ändrade regler om koncessionsavgift på tele-
visionens område. Även för en lekman stod det snart
klart att det hade gått snett någonstans i Regerings-
kansliet. Det är klart att jag instämmer i den kritik
som på olika sätt riktats mot förslaget både när det
gäller innehåll och det sätt som ärendet hanterades på
och den kritik som riktades både tidigare och här i
dag. Jag förstår ju Göran Magnusson när han säger att
han inte vill skapa stor dramatik kring detta. Det
skulle inte jag heller vilja göra i hans ställe. Jag vill
nog snarast begrava den proposition som lades fram.
När det gäller att sådant här händer, så vill jag
gärna anknyta till vad Kenneth Kvist tog upp, att man
inte är riktigt vaken i fråga om vad teknikutveckling-
en innebär. Vi hade ju i går en debatt här i kammaren
om det nya sändningstillståndet för bl.a. SVT. Från
Folkpartiet hävdade vi där att vi t.ex. måste ha en
finansiering av TV som är teknikneutral. Vi tycker att
TV-avgiften är förlegad och måste ersättas med något
annat. Men från majoritetens sida så envisas man ju
med att fortsätta med ett system som till dels redan i
dag är förlegat och blir det än mer framöver. Där
handlade det om mottagandet. Här handlar det om
distributionen.
Nu har utskottet uppmärksammat detta genom att
uppmana regeringen, som jag har uppfattat det, att
göra en grundlig översyn av reglerna för konces-
sionsavgiften. Jag tror i sig att det vore bra om rege-
ringen såg över alla lagar som inte är teknikneutrala
och att man är observant på detta så att det inte ska
behöva hända igen, eftersom det säkert finns fler
områden som är aktuella.
Jag ska återgå till dagens ärende. Vi anser från
Folkpartiet att det är rimligt att kommersiell TV lik-
som kommersiell radio ska betala avgifter till staten
på ett eller annat sätt, antingen genom konces-
sionsavgift som i detta fall eller genom att man auk-
tionerar sändningsrätter m.m. Men det gäller ju att ha
ett system som håller i alla väder och att alla ska
kunna lita på att rättssamhällets grunder respekteras,
för att hämta text från Lagrådet. Så det var ju bra att
det fanns klokare socialdemokrater här i kammaren
än i departementen och att denna motion väcktes.
Jag noterade också, precis som Kenneth Kvist, det
intressanta i att om Göran Magnusson motionerar så
faller regeringens propositioner. Jag ska notera det för
framtiden. Ni insåg ju gissningsvis att den här propo-
sitionen var ohållbar efter Lagrådets synnerligen
grava kritik.
Nu tror jag att ärendet för stunden kom rätt genom
utskottsbehandlingen, och jag ser fram emot kom-
mande förslag som i högre grad tar sikte på framti-
den.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 97 ESKIL ERLANDSSON (C)
Fru talman! Jag vill bara säga att det problem som
vi nu har haft är att vi har haft en teknikneutral lag-
stiftning, dvs. att vi har haft en lagstiftning som är
tillkommen när vi har haft bara en teknik och att vi
därför har trott att den har varit teknikneutral. Och
sedan får vi olika tekniker. Det är det som har ställt
till det lite grann. Och det är därför som problemet
har upptäckts lite sent och att vi har kommit i tidsnöd,
vilket är otillfredsställande. Men att man konstaterar
det betyder inte ett ställningstagande till det, som jag
uppfattade det när jag lyssnade på debatten i går,
väldigt löst konstruerade folkpartiförslaget till medie-
finansiering. Det tror jag inte är någon realistisk eller
framkomlig väg när det gäller TV-mediets finansie-
ring framöver.
Anf. 98 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Vi kan gärna föra en debatt om det,
men kanske inte i anslutning till detta ärende. Jag tog
upp detta som en jämförelse i fråga om teknikutveck-
ling.
Kenneth Kvist säger att det är ett problem som vi
har haft. Jag tror att det är ett problem som vi har, att
teknikutvecklingen gör att man hela tiden måste vara
vaken i fråga om hur lagarna ser ut och titta noga på
det här för framtiden. Och jag tror att det var Ola
Karlsson som sade att han hoppades att vi skulle ta
lärdom av detta. Utskottet ger nu också ett tillkänna-
givande om att man ska se över lagstiftningen fram-
över, och då hoppas jag att vi hamnar i den situatio-
nen att vi får en lag som täcker kommande teknikför-
ändringar också om det är möjligt.
Anf. 99 CARINA OHLSSON (S)
Fru talman! Vi kan alltid önska att vi förutser allt.
Men när det sker teknologiska språng är det inte alltid
lätt att förutse det i lagstiftningen. Vi korrigerar ju
det. Sedan är det beklagligt att det måste korrigeras
med en viss tidsnöd. Och vi är givetvis överens om
att det önskvärda är att vi har en förutseende och bred
lagstiftning som gör att vi slipper den här typen av
lite brandkårsutryckningar när det gäller lagstift-
ningsärenden. Men vi kan ju inte heller säga att vi
aldrig kommer att ställas inför det eller att det är stora
fel begångna av någon därför att man i lagstiftningen
inte riktigt kan förutse alla möjliga steg som tas i
fråga om den teknologiska utvecklingen. Och för
övrigt är det inte regeringen som stiftar lagar utan
riksdagen. Men vaksamheten måste vara stor, och vi
måste vara beredda att korrigera det så att lagstift-
ningen står i överensstämmelse med den utveckling
som faktiskt sker.
Anf. 99 PATRIK NORINDER (M)
Fru talman! Vi kan alltid önska att vi förutser allt.
Men när det sker teknologiska språng är det inte alltid
lätt att förutse det i lagstiftningen. Vi korrigerar ju
det. Sedan är det beklagligt att det måste korrigeras
med en viss tidsnöd. Och vi är givetvis överens om
att det önskvärda är att vi har en förutseende och bred
lagstiftning som gör att vi slipper den här typen av
lite brandkårsutryckningar när det gäller lagstift-
ningsärenden. Men vi kan ju inte heller säga att vi
aldrig kommer att ställas inför det eller att det är stora
fel begångna av någon därför att man i lagstiftningen
inte riktigt kan förutse alla möjliga steg som tas i
fråga om den teknologiska utvecklingen. Och för
övrigt är det inte regeringen som stiftar lagar utan
riksdagen. Men vaksamheten måste vara stor, och vi
måste vara beredda att korrigera det så att lagstift-
ningen står i överensstämmelse med den utveckling
som faktiskt sker.
Anf. 100 CARINA OHLSSON (S)
Fru talman! Vi är i väldigt hög grad ense i fråga
om detta. Men jag ser också att med de resurser som
regeringen har till sitt förfogande så borde man kunna
komma med bättre aktstycken än det som kom till
detta ärende.
Anf. 101 PATRIK NORINDER (M)
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation 20, även om jag självfallet står bakom
samtliga reservationer där vi moderater finns med.
Men för tids vinnande gör jag detta.
Fru talman! Jag tror att man kan göra en relativt
klockren prognos när man säger att de kommunala
självstyrelsefrågorna kommer att spela en stor roll i
den politiska debatten inför valet 2002. Och det kan
man göra mot bakgrund av de väldigt allvarliga in-
skränkningar i den kommunala självstyrelsen som
den nuvarande regeringen under en följd av år har
genomdrivit. Men därutöver har vi också kunnat
uppfatta verbala uttalanden, både från statsministern
och från statsrådet Lövdén, som går ut på att kommu-
nerna bör bete sig på ett likartat sätt och att de får
räkna med att om de vidtar åtgärder som strider mot
regeringens uppfattning om hur saker och ting ska
vara ordnade, så kommer det motåtgärder från rege-
ringens sida.
Regeringen tycks eftersträva att kommunerna blir
rena verkställighetsorgan åt staten, där de lokala poli-
tikerna oavsett partifärg, skulle jag vilja påstå, enbart
skulle ha att följa av staten stiftade lagar. Dem ska
man alltid följa, men de begränsar politikernas hand-
lingsmöjligheter.
Man går också in med detaljbestämmelser som
gör att handlingsutrymmet blir utomordentligt litet.
Socialdemokraterna tycks eftersträva att den lokala
verksamheten, oavsett förutsättningar, ska skötas på
ett likartat sätt över hela landet på det sätt som social-
demokraterna har bestämt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga företrädarna för
socialdemokraterna om det inte med ert synsätt vore
lika bra att avskaffa den kommunala självstyrelsen.
Jag ställer frågan mot bakgrund av det synsätt som
socialdemokraterna har givit uttryck för på senare tid.
Av vilken anledning ska man då ha kommunal själv-
styrelse? Vore det inte bättre att socialdemokraterna
införde en ordning med statliga förvaltningskontor på
lokal nivå som skötte verksamheten?
Det är alldeles uppenbart att om vi fortsätter den
utveckling som socialdemokraterna tycks vara inne
på tror jag inte att det kommer att vara särskilt många
som vill vara förtroendevalda i kommunerna med
uppgift att genomföra den politik som socialdemo-
kratiska regeringar har beslutat om på riksplanet. Min
fråga till socialdemokraterna är: Varför säger ni er
fortfarande förespråka kommunal självstyrelse medan
ni hela tiden för en politik som innebär att den kom-
munala självstyrelsen ska inskränkas?
Fru talman! I detta betänkande beskrivs en upp-
byggnad av en kommunal databas som ska möjliggö-
ra jämförelser mellan olika kommuner. Vi från mode-
raterna har påpekat hur oerhört viktigt det är att man
kan göra relevanta sådana jämförelser där man kan
dra lärdom av goda exempel ute i landet. Av någon
anledning har vi inte kunnat få med det yrkandet
direkt i anslutning till den beskrivning som görs i
skrivelsen om den kommunala databasen för jämfö-
relse mellan kommuner. Men jag vill i det här sam-
manhanget peka på att vi har avgett en reservation,
nr 16, med utgångspunkt från det som vi har anfört i
vår motion.
I motionen har vi jämfört två kommuner med nå-
gorlunda likartad struktur, befolkningsmängd och
inriktning, nämligen Borlänge och Partille. Skillna-
den är framför allt att dessa kommuner har olika
politisk majoritet. Här ser man väldigt tydligt att det
spelar stor roll hur man bedriver politiken. Den
kommunala självstyrelsen har fortfarande sin roll att
spela, om den inte - som socialdemokraterna vill -
inskränks ytterligare. I så fall skulle det bli en full-
ständig likformighet mellan kommunerna.
Fru talman! Jag har i mina anföranden ofta haft
anledning att uppehålla mig kring det inomkommu-
nala utjämningssystemet. Jag ska naturligtvis göra det
även nu. Den största avarten med det inomkommu-
nala utjämningssystemet - förutom att det strider mot
den svenska grundlagens lydelse - är att det straffar
tillväxt var den än förekommer i landet.
Vi har i vår motion, med utgångspunkt från en
rapport som vi tog fram i våras, pekat på några kon-
kreta exempel.
I Älmhults kommun i Småland utmanade plats-
ledningen på hösten 1999 de anställda på Ikea. Om de
drev en kampanj och sålde möbler under en weekend
skulle intäkterna av försäljningen som extra bonus
tillfalla personalen. Det blev en stor framgång. När
pengarna utbetalades till de anställda gick platsled-
ningen till kommunledningen och sade att skatteun-
derlaget i och med detta skulle öka i Älmhult, och då
skulle det bli större kommunalskatteintäkter. Vad
skulle de tänkas kunna användas till i Älmhult?
Älmhults ekonomichef var dessbättre väl förtro-
gen med hur utjämningssystemet fungerade, så han
sade omedelbart: Troligtvis blir det inte en enda kro-
na kvar av dessa pengar.
Med facit i hand borde Älmhults kommun ha fått
480 kr mer per invånare eller 7,4 miljoner kronor -
jag bortser här från landstingsskatteintäkterna - extra
i kommunalskatteintäkter - det motsvarar ca 40 öre
på kommunalskatten. I själva verket blev det ett mi-
nus på grund av kombinationen mellan hur inkom-
stutjämningen och kostnadsutjämningen fungerar.
Man straffar alltså tillväxt var den än förekom-
mer. Borgholm var den kommun som hade lägst
skattekraft i hela landet. Men även där ökades skatte-
kraften, och direkt minskades bidraget med motsva-
rande summa. Gemensamt för Orust, Torsås, Aneby,
Bengtsfors, Högsby, Tomelilla i Götaland är att den
tillväxt som genereras från ett år till ett annat helt och
hållet äts upp av detta utjämningssystem.
Vi har ett perverst konstruerat utjämningssystem i
vårt land, och det finns anledning att snarast ersätta
det med ett nytt system som stimulerar tillväxt och
som är grundlagsenligt.
Fru talman! Till sist vill jag ta upp frågan om
skatteplanering i kommunerna, och det gör jag mot
bakgrund av att jag själv bor i en kommun där skatte-
förvaltningen i Västerås för närvarande driver ett
tjugotal skatteprocesser mot det socialdemokratiskt
styrda Uppsala kommun. Det rör sig totalt om belopp
på hundratals miljoner kronor som skatteförvaltning-
en vill ha in. Jag är inte man att bedöma i vilken ut-
sträckning kommunen eller skatteförvaltningen
kommer att vinna dessa processer. Hittills har skatte-
förvaltningen vunnit de mål som har varit uppe i
länsrätten.
Jag noterar att i grunden är kommunal verksamhet
bedriven i förvaltningsform skattebefriad. Men när
verksamheten bedrivs i bolagsform uppstår det skat-
teeffekter. Sedan har kommunen trasslat in sig med
omfattande koncernbildningar, aktieägartillskott,
bidrag till bolag som betraktas som inkomster osv.
I stora delar av landet ligger skatteförvaltningarna
lågt och tar inte tag i frågan huruvida man har hamnat
i ett träsk där man ska beskatta kommunerna. I andra
delar ligger skatteförvaltningarna på kommunerna för
att se om inte intäkterna är skattepliktiga.
Statsrådet Östros var ju väldigt tydlig i ett uttalan-
de här i riksdagen. Han såg den här utvecklingen
framför sig, eftersom den inleddes redan 1995 när
han avgav ett svar här i kammaren. Han sade då att
staten måste uppmärksamma detta och se efter vilka
åtgärder man kommer att vidta. Men därefter avgick
statsrådet Östros. Det är nu statsrådet Lövdén som väl
närmast har att bevaka frågan, och ingenting har
skett. Det här är nu en gråzon över hela landet, vill
jag påstå. Det finns en rad mål som naturligtvis
kommer att rullas upp i andra kommuner beroende på
rättsutslagen i t.ex. Uppsala.
Min fråga till statsrådet Lövdén är om det är rim-
ligt att låta den här utvecklingen fortgå. Är det inte så
att staten gentemot Riksskatteverket, i form av lag-
stiftning, måste skapa klarhet i en del fall inför fram-
tiden? Alternativt måste man rimligen se till att den
kommunala verksamheten övergår till sådana verk-
samhetsformer där den här typen av skattetvister inte
uppstår, och då är ju förvaltningsformen bra, eller att
man ser till att det blir en särskild företagsform för
kommunala företag, så att de inte kommer att be-
handlas på exakt samma sätt som enligt aktiebolags-
lagen.
Jag kan inte uppleva det som en särskilt tillfreds-
ställande utveckling att skatteförvaltningarna nu äg-
nar betydande kraft åt att försöka driva in medel från
kommunerna, samtidigt som det finns en rad andra
skatteobjekt där det möjligen förekommer mer eller
mindre ekonomisk brottslighet och där man bör se till
att dessa pengar kommer in till staten. Samtidigt är
det en självklarhet att kommunerna måste följa den
gällande lagstiftningen.
Jag skulle vilja att statsrådet Lövdén, som hittills
kanske inte haft möjlighet att ordentligt penetrera den
här frågan i riksdagsdebatten - vi har gått förbi den
på grund av att vi har ägnat andra frågor stor upp-
märksamhet - i dag ger tydligare besked om vad
staten avser göra beträffande den ibland ganska avan-
cerade skatteplanering som vissa kommuner försöker
ägna sig åt för att undgå att betala statsskatt.
Anf. 102 CARINA OHLSSON (S)
Fru talman! Kan det gå bra för Sverige samtidigt
som det går dåligt i stora delar av kommunsektorn?
Kan man med trovärdighet från rikshåll säga att det
går bra för Sverige, samtidigt som det är stora pro-
blem i kommunsektorn och som vi har fått redovisat i
den skrivelse som vi debatterar nu, Utvecklingen
inom den kommunala sektorn?
I går fick kammaren höra att det är viktigt att vi
politiker, såväl regeringssidan med stödpartier som
oppositionen, presenterar en tydlig politik. Jag måste
säga att vad det gäller politiken för kommunsektorn
uppfattar jag trenden som tydlig från regeringens sida
och även från samarbetspartierna, att det blir mer och
mer av centralmaktstyrning. Detta står i kontrast mot
det som jag erfarit av alla känningar i Västsverige - i
alla fall mina känningar, som jag i och för sig delar
med andra ledamöter här i kammaren - att regerings-
partiets företrädare i Göteborgsområdet inte gillar
statens intrång i det som vi kallar för den kommunala
självstyrelsen.
I mitt parti har vi, såväl riksdagspolitiker som
landstings-, region- och kommunpolitiker, nått en
enighet om vår politik för kommunsektorn. Jag tycker
att det är värt att det inte bara hamnar i protokollet
utan att det också når utanför dessa väggar att så inte
är fallet vad gäller det största partiet i Sveriges riks-
dag. Där finns det om inte ett krig så i alla fall en träta
av stor dimension mellan kommun- och landstings-
politiker å enda sidan och riksdags- och regeringspo-
litiker å andra sidan. Jag återkommer till det här sena-
re.
Nå, jag ska inledningsvis också yrka bifall till vår
reservation 1. Det finns naturligtvis flera reservatio-
ner, men jag nöjer mig med att yrka bifall till denna.
Grunden för landstings- och kommunpolitik över
huvud taget är att det finns någon form av ideologisk
motivering till kommunsektorns existens och berätti-
gande. För vår del talar vi om naturliga gemenskaper,
och naturliga gemenskaper har ingenting med någon
typ av romantisk natursyn att göra, som jag hört nå-
gon här i riksdagen förespegla tidigare, utan det
handlar om rationella gemenskaper från individnivå.
Vi föds in i relationer som vi kallar för familjer, och
familjerna i sin tur bildar såväl relationer som gemen-
skaper vad det gäller släkt och grannskap. Vidare
finns det en lång rad civila gemenskaper som vi också
bildar av rationella skäl, rena förnuftsskäl, alltifrån
fackföreningar, som vi menar är en viktig naturlig
gemenskap, till ideella föreningar.
Alla dessa naturliga gemenskaper har enligt vår
ideologi, och vi kan rationellt försvara den, rättigheter
precis som enskilda individer har. En familj har alltså
sina rättigheter utifrån sin existens som familj, precis
som en fackförening har sina rättigheter som inte
överordnade gemenskaper inkräkta på.
Nu bildar de naturliga gemenskaperna ett subsidi-
ärt mönster. Där kommer också subsidiaritetsprinci-
pen in, som socialdemokrater och andra, även väns-
terpartister, får ta till sig, inte minst i det europeiska
samarbetet. Denna subsidiaritetsprincip är inte bara
en närhetsprincip, som det sägs ibland, utan det är
också en maktfördelningsprincip. Denna europeiska
och kristdemokratiska syn, skulle jag vilja säga, står i
bjärt kontrast mot den förvaltningssyn som jag tycker
alltmer träder fram hos socialdemokraterna och, antar
jag, också hos Vänsterpartiet. Men Johan Lönnroth
får gärna ge besked här, fru talman.
Urban Strandberg, statsvetare i Göteborg, påvisar
i sin bok Debatten om den kommunala självstyrelsen
hur socialdemokraterna med kommunindelningsre-
formen, som genomfördes 1966-1972, aldrig avsåg
att skapa politiskt självständiga kommuner utan bara
förvaltningsmässigt självständiga kommuner som
skulle genomföra just det som man beslutat på central
nivå.
Detta har också bekräftats av den budgetsane-
ringspolitik som bedrevs från riksdagen och regering-
en på 90-talet, då kommunsektorn fick stå för den
stora delen av besparingarna. Det handlade då om att
det kommunala självbestämmandet faktiskt kringrän-
des och minskades genom höjda egenavgifter som
minskade kommunernas skatteunderlag, samtidigt
som man fick nya uppgifter utan tillräcklig ekono-
misk kompensation.
Synen, som man kan läsa ut av praktisk politik
från regeringen och riksdagsmajoriteten, visar på en
instrumentalisering av kommunsektorn som står i
fullständig motsats till vår syn på kommunsektorn.
Enligt vår syn är kommuner, landsting och regioner
just naturliga gemenskaper med rättigheter och natur-
ligtvis skyldigheter alltefter de uppgifter som de har,
och vi kan rationellt komma överens om att de ligger
bäst på det lokal planet, inte på riksplanet.
Nu har ju regeringen gjort ett stort nummer av att
man har tillfört kommunsektorn så mycket. Då kan
jag läsa ur rapporten Landstingens ekonomi från maj
2001 i sammanfattningen - och naturligtvis också
längre in, jag har läst hela. Det står: Bilden av stora
statliga satsningar på hälso- och sjukvården är över-
driven.
Jag skulle säga att ordet "överdriven" är underdri-
vet. Sedan säger man, vilket vi i och för sig har påpe-
kat i våra motioner, att när regeringen talar om 25
miljarder under senare delen av 90-talet, 1993-1999,
har det samtidigt skett en urholkning av skatteunder-
laget. Landstingsförbundet talar om att tillskottet i
huvudsak stannar vid 0,2 miljarder kronor netto. Att
då tala om "överdrivet" är ett understatement av for-
mat.
Det är inte konstigt att det då skapas förväntningar
i kommunsektorn, för motsvarande förhållande gäller
naturligtvis för kommunerna. Staten trummar hela
tiden ut att nu har vi försett kommunsektorn med
stora tillgångar och stora tillskott efter besparingarna.
Samtidigt har man urholkat skattebasen. Det finns en
verklighet som t.ex. socialdemokratiska kommun-
och landstingspolitiker lever i. En annan verklighet
försöker regeringen och riksdagsmajoriteten måla
fram här.
Det är utifrån den bakgrunden som vi, när vi läser
om situationen i den kommunala sektorn, hävdar att
vi måste bredda skattebasen, kommunernas och
landstingens skattebas, för att förverkliga den kom-
munala självstyrelsen. Den som är satt i skuld är inte
fri, har Göran Persson sagt. Kommunsektorn är satt i
beroende av staten och är därmed inte fri. Då minskar
i motsvarande mån naturligtvis också den kommunala
självstyrelsen.
Sedan kommer vi till detta med finansieringsprin-
cipen. Det behövs en rättslig reglering. Det behövs en
institutionalisering av detta - en lagfäst sådan.
Jag skulle också kunna ta upp andra områden,
bl.a. utjämningssystemet, men nu ser jag att det bara
återstår en halv minut av min talartid. Då väljer jag
att avsluta där, fru talman, och utmana minister Löv-
dén, Sonia Karlsson, Johan Lönnroth m.fl. om synen
på den kommunala självstyrelsen och hur ni faktiskt
vill att kommunsektorn ska skötas i framtiden. Det är
inte bra som det är nu, och det vet era partikamrater
på kommun- och landstingsnivå.
Anf. 103 KJELL LARSSON (Miljöminister)
Fru talman! Ledamöter och åhörare! Den kom-
munala sektorn står inför några väldigt stora utma-
ningar framöver. Vi har i Sverige i dag tydliga regio-
nala klyftor och tydliga sociala klyftor. Vi har en
demografisk utveckling som kommer att sätta den
kommunala ekonomin under mycket svår press. Vi
har en internationalisering som gör att delar av skat-
tebasen försvinner ur landet, och hittills har det varit
svårt för kommunerna att ta sig an denna problema-
tik. Vi har också en lågkonjunktur, eller i vart fall en
avmattning, som också syns väldigt väl i den kom-
munala ekonomin.
För att börja med de regionala klyftorna är det ju
så att trots sex år av högkonjunktur och mycket starka
insatser för att stabilisera de kommunala ekonomierna
är det fortfarande drygt en tredjedel av kommunerna
som inte klarar balanskravet, dvs. som inte klarar att
ha plus i sin ekonomi. Vi har en skillnad när det gäl-
ler bruttoregionalprodukten som är förskräckande
stor. De kommuner som har lägst BRP ligger på ett
värde strax över 70 räknat med 100 som riksgenom-
snitt mot över 145 i Mälardalsregionen.
Ett annat sätt att visa de här regionala skillnaderna
är att jämföra skattekraften i olika kommuner. Enligt
en statistik från SCB som är alldeles ny varierar
skattekraften från 75 %, riksgenomsnittet i de fattiga-
re kommunerna, upp till drygt 180 % i de rikare. Det
är alltså två och en halv gång. Det är enorma skillna-
der.
Skillnaderna ökar också år från år, vilket är ett
tydligt tecken på att tillväxten är mycket ojämn. Ett
annat tecken på att landet håller på att klyvas regio-
nalt är att 200 av landets kommuner minskar sin be-
folkning år efter år. När regeringen beskriver att ar-
betslösheten har pressats tillbaka är vi ju alla väldigt
glada över det, men skillnaderna i landet är också här
enormt stora. I Norrbotten är det 13 % som är regist-
rerade som arbetslösa eller som är i åtgärder. I Stock-
holms län är motsvarande andel 3,2 %. Det är klart att
det blir skillnad mellan de här kommunerna och den
service som de kan ge sina medborgare, den service
som heter vård, som heter skola och som heter om-
sorg.
I det här sammanhanget finns det två delar som är
väldigt viktiga. Den ena är skatteutjämningen, den
inomkommunala skatteutjämningen mellan olika
kommuner. Den gör att kommuner delar solidariskt
på ansvaret för att alla människor i Sverige ska ha
någotsånär likvärdig tillgång till offentlig service. Det
kan man göra, tycker jag, för ur den statliga budgeten
investeras mycket stora summor i de kommuner som
också har mycket hög tillväxt. Det handlar om in-
frastruktur. Det handlar om pengar till kultur. Det
handlar om stora utbildningsinstitutioner osv. Därför
får man så att säga in på gungorna det man förlorar på
karusellerna i en del kommuner. Jag tycker att den
dimensionen av den kommunala skatteutjämningen
förloras i den mycket ensidiga debatt som förs av
vissa Stockholmspolitiker.
Den andra delen är förstås regionalpolitiken, de
grundläggande faktorerna bakom att det ser ut på det
här viset. Det går inte att åka på vägarna, telefonerna
fungerar inte om det regnar och det finns ingen digital
allemansrätt. Man drar ned på apoteksservice och
försäkringskasseservice. Folk ska betala för att få
hem sin post - det är det senaste förslaget. Vägverket
klarar inte av att göra det de ska. Det ligger ett utred-
ningsförslag om att föra över 1 500 mil vägar från att
vara allmänna vägar till att bli enskilda vägar. Det
innebär att de människor som bor i de områden som
har låg tillväxt och liten skattebas också ska betala för
det som på andra håll är ett statligt ansvar.
Det är att lämna stora delar av Sverige i sticket,
och det är fullständigt oförsvarbart. När Göran Pers-
son och regeringen hanterar frågor om olikheter i
tillväxt i landet borde man fundera över vad som är
statens ansvar för de här olikheterna och ojämlikhe-
terna och faktiskt bestämma sig för att vi från statens
sida ska leva upp till det som är statens ansvar -
kommunikationer, utbildning och kultur - i stället för
att försöka föra över det till de människor som bor i
de här områdena.
De sociala klyftorna är lika allvarliga. Där är det
stora skillnader mellan olika delar av landet och ock-
så inom kommuner. Där finns det också ett stort stat-
ligt ansvar. Det handlar om att människor ska kunna
komma in på arbetsmarknaden. Det handlar om att
människor ska kunna leva på sin inkomst, klara sig
själva och därmed också känna självförtroende och
hopp inför framtiden, något som är otroligt viktigt.
Om vi går över till det som är det kommunala an-
svaret så har det under det här riksdagsåret varit en
mycket ideologiskt betingad strid i riksdagen, en
ideologisk skillnad som har blivit alltmer tydlig. Det
har handlat om synen på den enskilda människan och
hennes möjligheter och rättigheter gentemot kollekti-
vet, systemet eller administrationen. Det är en nycent-
ralism som har spridit sig i allt från små beslut som
synen på vad som får registreras i sociala myndighe-
ters register till striden mellan kommunalt självbe-
stämmande och statligt överförmynderi.
Jag vill inte att de sociala myndigheterna ska få
registrera min tro eller sexuella läggning. Jag vill inte
att kreditupplysningsföretag ska få registrera om jag
är handikappad eller inte, men så har riksdagens ma-
joritet beslutat.
De stora frågor som rör individen och självbe-
stämmandet i samhället och det som handlar om de
kommunala sektorn i sammanhanget längs den ideo-
logiska frontlinjen har handlat om förbud mot alter-
nativa driftsformer och mångfald inom sjukvården,
sanktioner för kommuner som säljer ut bostäder,
maxtaxa för kommunal barnomsorg - för att ge de
tydligaste exemplen. Genomgående för dessa är att de
syftar till att centralstyra utvecklingen, att lägga män-
niskors liv till rätta, för människor begriper inte själva
och kan inte fatta sina egna beslut.
Mina vänner! För några år sedan skojades det väl-
digt mycket om Socialstyrelsens klassiska uppmaning
att äta sex till åtta brödskivor om dagen. Men den
uppmaningen åtföljdes åtminstone inte av en tvingan-
de lagstiftning eller riktade subventioner för inköp av
bröd bara i en viss offentligt ägd affär och följdes
definitivt inte av en registrering av hur många skivor
du köpt eller ätit, om du hade gjort det ihop med en
man eller ihop med en kvinna. Det är en skillnad i
debatten som har uppstått under det senaste året. Den
är väldigt bekymmersam.
När människor i regioner inte har självbestäm-
mande och inte har möjlighet att utvecklas innebär
det att samhället stannar i utvecklingen. Tage Dani-
elsson, som var en mycket klok man och socialdemo-
krat men som protesterade mot de här åsikterna, ut-
tryckte det som så att för den trötta samhällskroppen
vore kanske bästa boten ifall tankarna från toppen
kom från roten.
Fru talman! Det är anledningen till att Centerpar-
tiet har reservationer i betänkandet som handlar om
kommunal ekonomi, kommunal självfinansiering,
skolan, kommunal självstyrelse och nationell vårdga-
ranti.
Jag står självfallet bakom alla våra reservationer,
men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservatio-
nerna 2 och 19.
Anf. 104 PATRIK NORINDER (M)
Fru talman! För att hänvisa tillbaka till ett ämne
som vi debatterade för en stund sedan om att få mer
tid för utvärdering tycker jag att det här betänkandet
och diskussionen om den kommunala sektorn just är
ett exempel på att vi egentligen tar oss alldeles för lite
tid att analysera och utvärdera den information som vi
får. Jag hoppas att vi alla ska dra lärdom av våra egna
inlägg, att vi faktiskt kan lägga lite mera krut på att
dra slutsatser.
Skrivelsen om den kommunala sektorn innehåller
mycket bra och användbar information som kan vara
beslutsunderlag. Man ska kunna få veta hur saker och
ting ligger till, få statistik och analys för att utifrån
det dra slutsatser om vilka politiska förändringar man
vill göra. Det är inte konstigt om vi då ibland drar lite
olika slutsatser, men vi behöver alla ett bra be-
slutsunderlag. Många av de frågor som nu kommer
upp i debatten handlar snarare om vilka förändringar
vi vill göra än om vad vi har fått för information i
skrivelsen.
I huvudsak har jag försökt hålla mig till den typ
av frågeställningar som handlar om kompletterande
och utvecklande information, men givetvis har även
jag lyckats med konststycket att göra undantag från
detta och har en del sakförslag.
Det som är bra kan givetvis bli mycket bättre, och
ibland får man lite grann intrycket av att skrivelsen
utformats delvis för att bekräfta att den valda politi-
ken är rätt och inte ger underlag för andra slutsatser.
Det gäller ett antal av de krav som vi har fört fram
inte bara i år utan vid flera tidigare tillfällen. Det
gäller vårt förslag om att vi vill få fram en samlad
statistik över vårdköer. Den finns inte i dag. Det finns
inte en samlad statistik, och det finns inte en statistik
över fördelningen i olika regioner, sektorer och dia-
gnoser. Har man inte den informationen kan man inte
heller analysera verkligheten korrekt och därmed dra
rätt slutsatser för vilka åtgärder som behövs.
Svaret här i betänkandet handlar framför allt om
att man redan har föreslagit mer pengar. Men det är
inget svar på frågan hur det verkligen ser ut. För att
kunna ge rätt svar måste man veta ordentligt exakt
vilken fråga som ställs. Vi i Folkpartiet är fullständigt
övertygade om att det å ena sidan behövs mer pengar
till vårdsektorn men att detta inte räcker utan att det
faktiskt också krävs många andra förändringar i orga-
nisationen och i utförande av vården. Då måste man
ha ett vettigt beslutsunderlag för att kunna föra den
debatten i hamn.
Det gäller också vårt krav på att det ska finnas
tydliga jämförelser mellan privat och offentlig
entreprenaddriven vård och omsorg. Det är en av de
absolut mest aktuella och brännande frågorna. Det
handlar om allt från kvalitet, köer, vinstintressen till
personalens arbetsvillkor, möjligheter för kvinnor,
deras löner och arbetsinflytande. Den diskussionen
lyser här helt och hållet med sin frånvaro. Det är
mycket komplicerat för andra aktörer att samman-
ställa en sådan information som man här inte vill
göra.
Ytterligare en annan fråga gäller skolväsendet.
Det finns mycket bra redovisning här, men en sak
som vi har efterlyst i flera år är inte bara statistik över
hur många som går i friskolor och hur många som går
i kommunala, hur många som är flickor och pojkar,
osv. Det som vi verkligen skulle vilja veta och som
tycks vara omöjligt att få reda är om det fria skolvalet
mellan de kommunala skolorna upprätthålls i verklig-
heten och i så fall i hur stor eller liten utsträckning för
att kunna ge ett underlag för att avgöra om det behövs
skärpningar i de regelverken. För oss i Folkpartiet är
det mycket viktigt att valfriheten för eleverna inte
begränsas till att välja mellan den anvisade kommu-
nala skolan och en friskola. Öppenheten och mång-
falden ska också råda i det kommunala skolväsendet.
Så till den kommunala ekonomin. Det är sannerli-
gen en extremt stor och viktig fråga. Inom kommu-
nerna bedrivs, och framför allt finansieras, en mycket
stor del av de tjänster som är extremt viktiga i varda-
gen för de allra flesta människor. Det är barnomsorg,
sjukvård, skola, äldreomsorg. Det här en mycket
viktig del av vardagen, för att inte tala om gatubelys-
ning och snöröjning och en del sådana saker. Här är
vi alla överens, även om det ibland framförs som om
det inte vore så, om att alla de här tjänsterna ska
skattefinansieras, även om vi kan ha olika synpunkter
på drift och utförande. Det viktigaste för kommuner-
na är naturligtvis att ha ordentligt med skatteinkoms-
ter. Det visar tydligt skrivelsen också hur viktigt det
är att fler får jobb så att det kommer in mer skattein-
täkter.
Den andra saken som är viktig för den kommu-
nala ekonomin är vilka utgifter man har. Det är som
bekant inte bara på inkomsterna det hela beror på
utan också på utgifterna. Då handlar det om att
kommunerna ska göra rätt saker och göra de sakerna
på rätt sätt. Det är ingen hemlighet att vi i Folkpartiet
tycker att kommunal bolagsdrift ofta blir både fel sak
och fel sätt.
Det talas här en hel del i både betänkandet och
debatten om det kommunala självstyret. Vi står själv-
klart bakom det förslag till en utredning för klargö-
rande och lagreglering av kompetensen. Men jag vill
ändå lite värja mig för de mer ideologiska övertoner
som har kommit fram från Kristdemokraterna. Man
talar om en tradition i den europeiska kristdemokratin
osv. och hänvisar till principer som i stor utsträckning
går att härleda till den katolska socialläran om natur-
liga gemenskaper. Jag vill bara påtala att det som är
naturligt för den ene kan vara synnerligen onaturligt
för den andre. Vi i Folkpartiet är liberaler, inte bara i
Sverige utan i Europa, och föredrar att diskutera i
termer av närhetsprincipen, som inte handlar om den
bästa nivån för beslutet utan den närmaste nivån, så
nära som möjligt. Vad som är det bästa är ju så olika
för var och en.
Den största konflikten mellan de borgerliga parti-
erna och socialdemokratin handlar snarast om att den
bästa nivån för majoriteten ständigt tycks vara riks-
dagen, även om besluten antingen borde fattas på en
internationell nivå, därför att det är internationellt
gemensamma frågor, eller på lokal nivå eller framför
allt av individen själv. Vi tycker att man ska använda
sig av närhetsprincipen, så nära individen som möj-
ligt.
Självstyre handlar inte bara om kommunalt själv-
styre, utan man måste ta sin utgångspunkt i individu-
ellt självstyre. Då kan det ibland krävas statliga regle-
ringar för att garantera individens rätt. Därför tycker
vi att det är så bra om man kan få till stånd en sådan
tydlig lagreglering av kompetensuppdelningen.
Till det individuella självstyret hör inte bara att
man ska kunna bo var man vill. Det är tyvärr så att
detta inte är praktiskt möjligt för alla. Då tycker vi att
en av förutsättningarna för det individuella självstyret
är den kommunala skatteutjämningen. Vi tycker att
det är en orimlig princip att vi ska betala skatt efter
hur rika grannarna är. Det är rätt och rimligt att man
har en utjämning för kommunernas olika förutsätt-
ningar att bedriva den obligatoriska kommunala verk-
samheten.
Detta handlar både om skattekraft och om vilket
utgiftstryck man har. En kommuns inkomster och
utgifter beror inte bara på hur rika eller fattiga dess
invånare är utan också på hur pass kostnadskrävande
invånare man har när det gäller de obligatoriska
kommunala uppgifterna. Ett utjämningssystem bör då
utjämna sådana opåverkbara skillnader.
Jag vill bara påpeka att det, utöver det som Lena
Ek redan har sagt, varav jag kan instämma i mångt
och mycket, finns gigantiska skillnader också inom
kommunerna. Vi får inte glömma bort att det egentli-
gen är så att den allra största kommunala inkomst-
och kostnadsutjämningen faktiskt sker inom vissa
kommuner. Skillnaderna när det gäller både kost-
nadsnivå, inkomstnivå och skattekraft mellan olika
stadsdelar i framför allt våra storstadskommuner är
egentligen mycket större än skillnaderna kommuner-
na emellan. Då handlar det inte om enstaka kvarter
utan om stadsdelar som är stora som en kommun
skulle kunna vara. Det säger jag apropå diskussionen
om vad som är en naturlig gemenskap.
Börjar man titta närmare på sådant ser man också
att ännu viktigare än att utjämna de skillnader som
har uppstått ibland är att analysera varför de uppstår
och vad vi kan göra för att förändra och se till att
skillnaderna i förutsättningar faktiskt kan minska. Det
handlar om sådant som villkor för jobb och företa-
gande. Det handlar om regionalpolitik. Det handlar
om socialpolitik och annat. Men det handlar också
om att förändra utjämningssystemet. Det är viktigt i
sig, men det fungerar inte bra som det gör.
Eftersom den frågan dock inte behandlas i sam-
band med denna skrivelse har jag inte heller någon
reservation. Som det står i majoritetstexten står även
jag fast vid vad som sades i det betänkande som det
hänvisas till. Det gäller dock inte vad majoriteten
sade utan vad jag sade i det betänkandet.
Till sist, herr talman, vill jag eftersom detta be-
tänkande i första hand handlar om skrivelsen säga att
jag givetvis står bakom alla mina reservationer, men
jag yrkar bifall till reservation nr 6.
Anf. 105 KJELL LARSSON (Miljöminister)
Fru talman! Karin Pilsäter värjer sig mot talet om
naturliga gemenskaper. Jag vågar nog säga att det
egentligen är Karin Pilsäters egen missuppfattning av
begreppet som hon värjer sig emot. Begreppsappara-
ten kring naturliga gemenskaper är långt äldre än
katolsk sociallära, och ska man gå så långt tillbaka
som man kan filosofiskt hamnar man hos Aristoteles
- det kan vi reda ut vid något annat tillfälle - och
hans tal om människan som en social varelse. Det är
klart att talet om sociala varelser i viss mening kan stå
emot en typ av liberal individualism.
Det jag ville säga var att vi när vi talar om naturli-
ga gemenskaper utgår från verkligheten. Det är det
som är rationellt försvarbart. Det är inte nödvändigt-
vis naturligt i den meningen som Karin Pilsäter ver-
kar tro.
Anf. 106 PATRIK NORINDER (M)
Fru talman! Det var så sent som i går, om jag inte
minns fel, som vi röstade om länsindelningar. Det är
bara att konstatera att invånarna i Huddinge kommun,
i Göteborgs kommun och i Västmanlands län har
väldigt delade meningar inte bara på politisk nivå
utan ända ned på grannivå om vad som är deras na-
turliga gemenskap och vilket landsting och vilken
kommun de ska tillhöra.
Jag tror inte att man behöver gå in på den typen av
filosofiska betraktelser och skillnader mellan indivi-
dualism och personalism - det är en intressant men
kanske lite vidsidanliggande diskussion - för att ifrå-
gasätta begreppet naturliga gemenskaper. Man behö-
ver bara gå till Trångsund och Skogås i min egen
grannkommun för att konstatera att det finns olika
uppfattningar om vad som är naturligt.
Anf. 107 KJELL LARSSON (Miljöminister)
Fru talman! Det är inte alla som är lika rationellt
försvarbara. De kan finnas perspektiv som är mer
centralistiska än lokala t.ex. vad det gäller Heby.
Anf. 107 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Det är inte alla som är lika rationellt
försvarbara. De kan finnas perspektiv som är mer
centralistiska än lokala t.ex. vad det gäller Heby.
Anf. 109 KJELL LARSSON (Miljöminister)
Fru talman! Först ska jag be att få yrka bifall till
finansutskottets förslag. Sedan vill jag säga att jag ser
Lennart Hedquists påstående att vi socialdemokrater
skulle vilja avskaffa den kommunala självstyrelsen
som en direkt oförskämdhet. Jag återkommer senare
till diskussionen om den kommunala självstyrelsen.
Hela 94 000 miljoner kronor är vad kommuner
och landsting fått i ökade skatter och bidrag sedan
1996. Tack vare framgångarna i den ekonomiska
politiken med fler jobb, stabila finanser och hög till-
växt kan kommuner och landsting glädja sig åt allt
bättre ekonomiska förutsättningar. Per Landgrens
påstående om att allt är så väldigt dåligt stämmer
alltså inte alls. Per Landgren får läsa på.
Att kampen mot arbetslösheten har gett goda re-
sultat har också lett till att kommunernas kostnader
för socialbidrag förra året minskade med nästan 1 000
miljoner kronor.
Alltfler kommuner och landsting har nu en eko-
nomi i balans. Den gynnsamma utvecklingen av
skatteinkomster och statsbidrag skapar ett utrymme
för fortsatt ökning av de kommunala konsumtionsut-
gifterna på drygt 1 % per år. Det är alltså en ökning
med drygt 4 000 miljoner kronor per år.
Skolan, vården och omsorgen är tre grundstenar
som välfärden vilar på. Dessa tre områden måste
hålla god kvalitet och vara tillgängliga för alla. Den
generella välfärden gör individen stark och trygg och
är därför en förutsättning för ekonomisk tillväxt och
utveckling.
Den skrivelse som vi får varje år från regeringen
angående utvecklingen inom den kommunala sektorn
är viktig för riksdagens och utskottens möjlighet till
uppföljning och utvärdering av fattade beslut. Jag
delar Karin Pilsäters syn på just vikten av denna skri-
velse. Det är bra att ha den att jämföra med.
Finansutskottet konstaterar med tillfredsställelse
att regeringen fortsätter sitt arbete med att få en allt
bättre uppföljning av den kommunala sektorn. Vi
behöver jämföra kommunerna med varandra på en
rad olika områden. Då är det också viktigt att de mått
som tas fram är relevanta och håller hög kvalitet. Med
det utvecklingsarbete som bedrivs kommer det att bli
lättare att göra jämförelser av kommunernas ekono-
mi. Men vi kan också räkna med att få fram intres-
santa kvalitetsmått på den kommunala verksamheten.
Då menar jag andra jämförelse än den jämförelse som
moderaterna gör i sin motion om Borlänge och Par-
tille. Jag återkommer till det senare.
Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till hand-
lingarna. I betänkandet finns inte mindre än 26 reser-
vationer. Jag ska inte ta några kvalitetsmått på dem.
Kvantiteten är nog mer imponerande än kvaliteten,
eftersom det är hela elva reservationer mer än i fi-
nansutskottets betänkande om hela den ekonomiska
politiken. Det stora antalet reservationer kan ju tol-
kas som uttryck för ett stort intresse för de kommu-
nala frågorna, men delvis är det nog också uttryck för
ett ganska mekaniskt motionerande; man motionerar i
tid och otid. Ett råd som jag skulle vilja ge reservan-
terna är att de till nästa gång kanske ska satsa mer på
kvalitet än kvantitet. Det finns alltså motioner som i
första hand borde behandlas i ett annat sammanhang.
Det har också gjorts eftersom de redan har blivit
avslagna av riksdagen under det här riksdagsåret. Det
är också skälet till att vi i utskottet har gjort en myck-
et summarisk behandling av dessa motioner. Däremot
är de yrkanden som handlar om skrivelsen och dis-
kussionen om hur vi ska utveckla uppföljningen och
utvärderingen av den kommunala verksamheten vä-
sentliga frågor i sammanhanget.
I årets vårproposition redogörs för det fortsatta ar-
betet med en kommunal databas. En särskild utredare
har tillkallats för att genomföra och utvärdera en
utvidgad försöksverksamhet med en kommunal data-
bas samt i samverkan med statistikansvariga myndig-
heter definiera, utvärdera och vidareutveckla kvali-
tetsmått för berörda kommunala verksamheter. Om-
kring 60 kommuner har valt att delta i försöksverk-
samheten, däribland min egen kommun Motala. Pro-
jektet med en provdatabas omfattar barnomsorg,
skola, vuxenutbildning samt socialtjänst. Inriktningen
på arbetet är att man fr.o.m. 2002 ska kunna presente-
ra mått och nyckeltal i databasen.
Fru talman! Moderaterna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet reserverar sig, från olika utgångspunk-
ter, angående kommunal ekonomi.
Erfarenheterna visar att en socialdemokratisk
ekonomisk politik gör kommunerna starkare än en
borgerlig ekonomisk politik. Så snart vi hade fått
Sveriges ekonomi på fötter började vi successivt höja
statsbidragen. Sedan 1997 har tillskotten till kom-
munsektorn höjts med över 25 000 miljoner kronor.
Hörde Per Landgren det? Jag skulle vilja säga till Per
Landgren att den enda regering som direkt har dragit
in pengar från kommunerna - det har jag sagt många
gånger tidigare - är den borgerliga regeringen, som
1993 sänkte statsbidragen med 7 ½ miljarder kronor.
Även framgent fortsätter vår prioritering av den
kommunala sektorn. Sammantaget höjs nivån på de
årliga tillskotten till kommuner och landsting med ca
6 500 miljoner kronor mellan åren 2001 och 2004.
Kristdemokraterna och Centerpartiet anser att
kommunernas självfinansiering ska stärkas.
I själva verket har den svenska kommunsektorn
internationellt sett en hög grad av självfinansiering.
Bara skatteintäkterna svarade 1999 för långt över
hälften av kommunernas intäkter. Därtill kommer de
generella statsbidragen, taxor, avgifter och annat. Vi
gör även nu förändringar som gör att skattebasen ökar
och statsbidragen i stället minskar, så det kommer att
bli mer från skatteintäkterna.
Kristdemokraterna och Folkpartiet vill ha en
samlad statistik avseende vårdköer.
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande till fi-
nansutskottet att Landstingsförbundet bedriver pro-
jektet Väntetider i vården. Jag vill särskilt understry-
ka för Karin Pilsäter att det projektet syftar till att
utveckla ett nationellt system för uppföljning och
analys av väntetider. I vårpropositionen tar regering-
en initiativ till att väntetiderna ska kunna kortas.
Landstingen tillförs ett resurstillskott om 1 250 mil-
joner kronor från den 1 januari 2002.
När det gäller förslaget om ett kvalitetsinstitut är
alla kommuner numera ålagda av staten att årligen
upprätta skriftliga kvalitetsredovisningar. Det är ett
led i den kontinuerliga uppföljningen och utvärde-
ringen av skolplanen. Skolverket följer upp hur
kommunerna efterlever denna skyldighet och har
påtalat brister under de första år som skyldigheten
funnits. Skollagskommittén, som ska slutredovisa sitt
arbete i september 2001, har till uppdrag att bl.a.
överväga hur skollagen bör utformas för att tydlig-
göra det kommunala ansvaret för utbildningens kva-
litet och likvärdighet. Som utbildningsutskottet kon-
staterar har förslaget om ett nationellt kvalitetsinstitut
avslagits av riksdagen flera gånger under senare år,
senast hösten 2000. Inga nya skäl har framförts,
varför utskottet anser att motionsyrkandet bör avstyr-
kas.
Jag vill påminna om vår debatt för ett år sedan i
den här kammaren då vi också behandlade ett yrkan-
de om ett kvalitetsinstitut, ett yrkande som hade hun-
nit väckas fem gånger inom åtta månader. Min fråga
till reservanterna var: Har man verkligen fört en fråga
framåt om man ser till att den blir avslagen fem gång-
er under ett riksdagsår? Jag fick inget entydigt svar
då. I dag är det bara Lena Ek och Centerpartiet som i
denna fråga tror på upprepningens förtjänster.
Moderaterna och Folkpartiet har var sin reserva-
tion om äldreomsorgen, bl.a. angående äldrepeng och
avgifter.
Socialutskottet säger i sitt yttrande att liknande
motionsyrkanden nyligen har behandlats och av-
styrkts. Vidare hänvisar socialutskottet till att rege-
ringen i vårpropositionen aviserat att ett förbehålls-
belopp ska införas i äldre- och handikappomsorgen
samt att kommunsektorn ska tillföras 650 miljoner
kronor som kompensation för det föreslagna förbe-
hållsbeloppet.
Moderaterna och Folkpartiet har en reservation
var om skatteplanering i kommunerna. Det har ju
sagts här tidigare.
Finansutskottet anser - och jag vill understryka
det - att kommunala bolag ska behandlas på samma
sätt som privata bolag. Utskottet anser inte att det är
lämpligt att, som Folkpartiet vill, bestraffa kommuner
när deras skatt eventuellt påverkas av lagliga transak-
tioner.
Ett flertal reservationer innehåller yrkanden som
är identiska eller i hög grad överensstämmer med
yrkanden som riksdagen avstyrkt minst en gång under
detta riksdagsår, varför jag inte närmare tänker gå in
på dem. Däremot vill jag kommentera reservation 19
angående kommunalt självstyre. I denna framhålls att
en förstärkt kommunal kompetens bör fastställas i
regeringsformen.
Konstitutionsutskottet hänvisar till att utskottet
nyligen har behandlat frågan om en sådan ändring i
regeringsformen och att riksdagen sagt nej till en
ändring.
Utskottet hänvisar till uttalandena i förarbetena till
regeringsformen, att staten och kommunerna generellt
sett samverkar på skilda områden och i olika former
för att uppnå gemensamma samhälleliga mål och att
det varken är lämpligt eller möjligt att dra orubbliga
och preciserade gränser i grundlag kring en kommu-
nal självstyrelsesektor.
Det är viktigt att utvecklingen av den offentliga
sektorn sker i samverkan mellan stat och kommun.
Samtidigt kommer det alltid att finnas motstående
intressen, och kommunernas frihetsgrader kommer
därigenom att variera efter angelägenhetsgrad. Kravet
på medborgarnas rättvisa och likvärdiga behandling,
som vi som sitter här i riksdagen har ett alldeles sär-
skilt ansvar för, är grundläggande samtidigt som den
kommunala självstyrelsen representerar ett för folk-
styrelsen centralt värde.
I grunden handlar det om trygghet för individen.
Det kommunala självstyret är ett medel. Det är inte
ett mål i sig. Fördelningen av uppgifter mellan stat
och kommun anges ytterst av riksdagen. Förhållandet
mellan stat och kommun måste präglas av en helhets-
syn där staten och kommunerna samverkar för att
uppnå gemensamma mål.
Jag vill särskilt ta upp och kommentera en sak.
Jag skulle vilja rekommendera debattdeltagarna här
att de under sommaren, i hängmattan eller på bad-
stranden, läser protokollet från konstitutionsutskottets
utfrågning den 1 februari i år som handlade om för-
delning av den politiska makten och kommunal själv-
styrelse. Det ger en mycket bra och en vidare inblick i
den här diskussionen. Jag tror att det skulle vara till
nytta för oss alla om vi läste på det här. Sedan kan vi
ta en ytterligare debatt om kommunal självstyrelse till
hösten, som jag då ser framemot
Fru talman! Till sist vill jag kommentera den mo-
derata reservationen om utjämningssystemet, i vilken
man bl.a. upprepar synpunkter som att det är grund-
lagsvidrigt, att det konfiskerar tillväxt m.m.
Den 26 april i år var bl.a. Lennart Hedquist och
jag med i en diskussion på Småkommunernas konfe-
rens i Bergs kommun under rubriken Är ett rättvist
skatteutjämningssystem på väg att försvinna? Svaret,
från mina utgångspunkter, var ett kraftfullt nej, men
då utgick jag från att moderaterna inte får vara med
och påverka systemet.
Lennart Hedquist talade vid detta tillfälle inte lika
högt om att systemet skulle vara grundlagsvidrigt
eller perverst. Och det är kanske inte så konstigt, ty
representanterna från de cirka hundra kommuner som
ingår i SMÅKOM vet av egen erfarenhet vilken bety-
delse utjämningssystemet har för att skapa likvärdiga
förutsättningar för alla kommuner och landsting. Det
handlar om att alla invånare i Sverige, från norr till
söder, ska kunna få en bra skola, vård och omsorg.
Den vanliga ensidiga kritiken från moderaterna angå-
ende utjämningssystemet var därför inte så gångbar
och heller inte så tydlig vid detta tillfälle.
Men vad moderaterna tycker i den här frågan vet
vi. Det finns dock ett annat bekymmer, och här vill
jag ställa en fråga till Lena Ek - var är Lena? I reser-
vation 1 till FiU20, som ska behandlas i morgon, står
något om ändrad kompensationsgrad. Centern har här
skrivit på en fyrpartireservation, men jag undrar om
Lena Ek vet vad hon har skrivit på. Betyder detta att
Centern nu är beredd att gå med på att sänka utjäm-
ningsgraden? Det är i så fall mycket anmärkningsvärt
och helt emot vad Centerpartiet hittills har uttalat.
Kan Lena Ek ge ett besked? Lena Ek, som pratar om
regionala klyftor och klyvning av landet, tänker sig
nu tillsammans med moderaterna att försämra utjäm-
ningssystemet. Jag tror att kommunalrådet i Bergs
kommun, som är en centerpartikollega till Lena Ek,
skulle bli ytterligt bekymrad om han såg det här.
Jag yrkar ännu en gång bifall till finansutskottets
förslag och avslag på reservationerna.
Anf. 110 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Sonia Karlsson hävdar att jag ska läsa
på. Om vi nu lämnar den typen av lite förnumstiga
uppmaningar skulle jag vilja säga: Hur kan det vara
så att Kommunförbundet, Landstingsförbundet och
Regeringskansliet är så oense om det faktiska netto-
belopp som har hamnat i kommuner och landsting?
Det är ju så. Sonia Karlsson var tillsammans med
finansutskottet själv med på Kommunförbundet när vi
gick igenom de här sakerna. Jag behöver inte beskri-
va vad som hände där mer än att säga att det fanns en
uppenbar oenighet mellan Sonia Karlssons egna par-
tikamrater i kommunsektorn och henne själv och den
övriga gruppen.
Vi kan inte ha en situation där staten, Kommun-
förbundet och Landstingsförbundet är oense om det
faktiska utslaget. Regeringen och Sonia Karlsson
talar om dessa 25 000 miljoner. Det låter ju mycket
mer om man säger så. Sedan säger Kommunförbun-
det: Ja, men samtidigt har de successivt höjda ege-
navgifterna ätit upp detta - 18 miljarder ungefär.
Vidare visar man att de ökade skatteintäkterna och
statsbidragen har gått till finansiering av underskott,
till löneökningar - framför allt eftersom verksamhe-
ten är så personalintensiv - etc. Vi kan inte ha den här
typen av oenighet.
Och tala inte om att läsa på! Det handlar om att
läsa på även vad kommunsektorn säger.
Anf. 111 KJELL LARSSON (Miljöminister)
Fru talman! Jag tyckte bara att Per Landgren kun-
de läsa den kommunala skrivelsen där det ändå visas
hur pass mycket bättre kommunernas ekonomi nu
håller på att bli. Det tycker jag ändå att man borde
kunna understryka. Sedan är det ju också så att
Kommunförbundet och Landstingsförbundet ska
förhandla med staten, så ibland kan det vara sådana
saker som kommer in.
Men man kanske i stället ska ställa frågan: Hur
hade det blivit om vi inte hade delat ut de här 25 800
miljoner kronorna - eller dryga 25 miljarderna, efter-
som Per Landgren tyckte att det lät mer när man pra-
tade om 25 800 miljoner? Jag tycker att det är den
frågan man i så fall ska ställa sig. Det är självklart att
25 800 miljoner kronor har kommit till nytta i kom-
muner och landsting.
Anf. 112 MARIANNE ANDERSSON (C)
Fru talman! Självklart har jag inte ifrågasatt det.
Sonia Karlsson lyssnar inte på vad jag säger, fru tal-
man. Vad jag har sagt är att det är bättre att ha skatte-
baser med ett tillräckligt skatteunderlag - då blir
nämligen kommunerna oberoende - än den här typen
av statliga bidrag och urholkade skattebaser.
På s. 31 i skrivelsen visas väldigt fint - Sonia
Karlsson kanske inte erinrar sig s. 31 - att trenden
beträffande skatteintäkterna både hos kommuner och
landsting är sjunkande och statsbidragen ökande.
Visst är pengar bra, men det ska vara pengar som är
dynamiska i den meningen att de inte är statiska som
statsbidragen är. De ska följa den ekonomiska ut-
vecklingen, och det ska vara skattepengar. Man ska
inte urholka skattebasen - ta med ena handen, som
regering och riksdag faktiskt har gjort, och sedan ge
med andra handen. Det är det som är problemet.
Det handlar för min del inte om att läsa på i det
här fallet. Det handlar om att läsa på tillräckligt
mycket.
Anf. 113 CARINA OHLSSON (S)
Fru talman! Skatteintäkterna för kommunerna år
1999 var 58 %, för landstingen 66 %. Statsbidragen
var för kommunerna 13 %, för landstingen 7 %. Se-
dan hade de vissa intäkter för taxor, avgifter och
specialdestinerade statsbidrag. Svenska kommuner
och landsting har alltså en mycket hög egenfinansie-
ring, dvs. skattefinansiering, som också kommer att
öka eftersom vi nu gör vissa förändringar. Det är ju
därför det generella statsbidraget sänks: just därför att
vi går över till skatteintäkter i stället för statsbidrag.
Anf. 114 MARIANNE ANDERSSON (C)
Fru talman! Sonia Karlsson rekommenderade oss
att läsa konstitutionsutskottets utfrågning om den
kommunala självstyrelsen, och det kan jag också
rekommendera att man gör. Den är i sig intressant.
Det finns också väldigt många skrifter som kommu-
nal självstyrelse, Sonia Karlsson. Men det viktiga
beträffande kommunal självstyrelse är ju vad man
gör, och regeringen inskränker ju alltmer den kom-
munala självstyrelsen. Så snart det dyker upp någon
kommun som gör någonting som regeringen ogillar
viftar man med lagstiftningsinstrumentet och säger:
Aja baja, det här ska vi nog inte tillåta.
Det är mot den bakgrunden jag ställer frågan: Vo-
re det inte mer praktiskt för regeringen att avskaffa
den kommunala självstyrelsen och inrätta statliga
lokalkontor? Det är ju det som medborgarna ser att
regeringen gör: Man inskränker den kommunala
självstyrelsen.
Jag kan däremot till fullo hålla med Karin Pilsäter
när hon säger att det är viktigt att staten använder sitt
instrument för att tillförsäkra en rimlig individuell
självstyrelse. Den kommunala självstyrelsen får ju
inte gå ut över den individuella självstyrelsen.
När det sedan gäller utjämningssystemet har So-
nia Karlsson tydligen ett selektivt minne. När jag
berättade för Småkommunerna hur systemet slog för
t.ex. Älmhult mötte jag närmast en chock över hur
perverst tillväxtfientligt systemet faktiskt är.
Sedan är det en annan sak: Sonia Karlsson försö-
ker ibland sprida föreställningen att jag skulle vara
emot kommunal skatteutjämning. Självfallet är jag
inte det. Jag står för vad mitt parti säger i den frågan.
Kommunal skatteutjämning är viktig, men man måste
ha ett system som är grundlagsenligt och som inte är
perverst tillväxtfientligt.
Slutligen pratade Sonia Karlsson en del om kom-
munal skatteplanering. Jag vill ställa frågan om Sonia
Karlsson anser det tillfredsställande med alla dessa
skattetvister mellan skatteförvaltningar och kommu-
ner. Det måste bli ett slut på detta, och man måste ha
tydliga regler om vad som gäller även i kommunerna.
Anf. 115 KJELL-ERIK KARLSSON (V)
Fru talman! Lennart Hedquist pratar om kommu-
nal självstyrelse. Läser man moderaternas motion kan
man se att ni först vill ta bort flera saker som kom-
munerna nu bestämmer om - nationell skolpeng,
allmän försäkring och flera andra saker. Sedan säger
ni att det som blir kvar, det får utgöra kommunal
självstyrelse. Ni är också emot kommunala bolag,
som definitivt ligger inom det område som kommu-
nerna har sin alldeles egna rätt att bestämma om. Det
här är verkligen att både ge och ta.
Den här gången var det Älmhult. Vid en tidigare
debatt använde Lennart Hedquist Malå som exempel.
Från stackars Malå hade flyttat ut arbetslösa ungdo-
mar. Kommunen hade fått en extra skattetillväxt som
sedan gick förlorad. I en kommande debatt kunde jag
påvisa att Malå i utjämningssystemet för 2001 fak-
tiskt hade fått mer pengar. Det kan vi nog diskutera.
Det gläder mig att Lennart Hedquist uppskattade
protokollet från konstitutionsutskottet. Jag ser fram
emot ytterligare diskussioner.
Anf. 116 MARIANNE ANDERSSON (C)
Fru talman! Jag dristar mig att tala för min kollega
Lena Eks räkning.
Det tycks vara svårt att hålla sig till skrivelsen om
den kommunala sektorn även för Sonia Karlsson
eftersom hon börjar diskutera en reservation i ett
betänkande som vi ska debattera i morgon. På s. 231 i
det betänkandet står det - om man ska märka ord är
det bra att märka rätt ord - att i ett reformerat system
måste denna s.k. pomperipossaeffekt avskaffas. Så
var det bra med den saken.
Det är viktigt att vi tillsammans arbetar för att ut-
veckla skrivelsen. Där tycker jag inte att Sonia Karls-
son visar riktigt de framfötter i utskottsarbetet som
hon låter påskina. Angående alla de förslag som vi
har lagt fram om nya saker och förändringar i redo-
visningen skriver finansutskottet att finansutskottet
ställer sig bakom utbildningsutskottet, att finansut-
skottet inte gör några andra bedömningar än vad som
framförts i socialutskottet, att finansutskottet håller
med socialutskottet osv. Läser man vad utbildnings-
utskott och socialutskott anför framgår det att de inte
ser någon anledning att ändra uppfattning. Det finns
alltså ingen analys eller diskussion från vare sig de
andra utskottens majoriteter eller från finansutskottets
majoritet kring de frågor vi begär ska tas med i kom-
mande skrivelser.
Därför vore det på sin plats om Sonia Karlsson nu
använde en stund av sin replik för att klargöra hur
hon egentligen ser på oppositionens bidrag till nya
förslag i skrivelsen om kommunala sektorn.
Anf. 116 E LINDSTEDT-STAAF (Kd)
Fru talman! Jag dristar mig att tala för min kollega
Lena Eks räkning.
Det tycks vara svårt att hålla sig till skrivelsen om
den kommunala sektorn även för Sonia Karlsson
eftersom hon börjar diskutera en reservation i ett
betänkande som vi ska debattera i morgon. På s. 231 i
det betänkandet står det - om man ska märka ord är
det bra att märka rätt ord - att i ett reformerat system
måste denna s.k. pomperipossaeffekt avskaffas. Så
var det bra med den saken.
Det är viktigt att vi tillsammans arbetar för att ut-
veckla skrivelsen. Där tycker jag inte att Sonia Karls-
son visar riktigt de framfötter i utskottsarbetet som
hon låter påskina. Angående alla de förslag som vi
har lagt fram om nya saker och förändringar i redo-
visningen skriver finansutskottet att finansutskottet
ställer sig bakom utbildningsutskottet, att finansut-
skottet inte gör några andra bedömningar än vad som
framförts i socialutskottet, att finansutskottet håller
med socialutskottet osv. Läser man vad utbildnings-
utskott och socialutskott anför framgår det att de inte
ser någon anledning att ändra uppfattning. Det finns
alltså ingen analys eller diskussion från vare sig de
andra utskottens majoriteter eller från finansutskottets
majoritet kring de frågor vi begär ska tas med i kom-
mande skrivelser.
Därför vore det på sin plats om Sonia Karlsson nu
använde en stund av sin replik för att klargöra hur
hon egentligen ser på oppositionens bidrag till nya
förslag i skrivelsen om kommunala sektorn.
Anf. 117 MARGARETA CEDERFELT (M)
Fru talman! Jag tycker ändå att det är synd att Le-
na Ek inte är här, men jag är tacksam för att Karin
Pilsäter tog upp frågan. I reservationen i morgonda-
gens betänkande FiU1 står det att utjämningssystem-
ets nuvarande tekniska konstruktion leder till oönska-
de effekter. Det beror på de länsvisa skattesatserna
och kompensationsgradens nivå. Det går inte att tyda
på något annat sätt än att man vill förändra utjäm-
ningsgraden och kompensationsnivån. Det är helt
solklart. Det är anmärkningsvärt därför att Centern
både i november och december förra året skrev att det
är oacceptabelt med någon annan nivå. Det var därför
jag ställde min fråga.
De yttranden vi har fått från socialutskottet, ut-
bildningsutskottet och konstitutionsutskottet, Karin
Pilsäter, beror på att de handlägger de frågorna. In-
ledningsvis sade jag att utskotten har behandlat
många av dessa motionsyrkanden flera gånger. Det är
väl därför som det blir mindre text.
När det gäller tillgänglig statistik från Landstings-
förbundet för att analysera vårdköerna har regeringen
tillfört extra pengar för att korta av köerna.
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- 2001-06-13Protokoll 2000/01:124