Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Anf. 2 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Vi har i dag att debattera ärendet om den så kallade tvångsmottagningen av nyanlända i Sveriges alla kommuner. Jag tänkte börja med något så ovanligt som att citera en av mina kollegor i utskottet, men inte från mitt parti.

För inte ens ett år sedan, den 13 februari 2015, publicerades det en debattartikel signerad Johanna Jönsson, integrationspolitisk talesperson för Centerpartiet, med anledning av att det hade uppstått en diskussion om en tvångsfördelning. Rubriken på denna artikel är "Centern vill inte tvinga kommuner att ta emot flyktingar". I tredje stycket kan man läsa:

En jämnare fördelning är absolut nödvändig, och vid en första anblick kan det låta rimligt att staten ser till att alla kommuner drar sitt strå till stacken. Så enkelt är det dock inte.

Dessvärre har Centerpartiet och även övriga allianspartier som hade en rimlig hållning för ungefär ett år sedan övergivit denna. I dag är det endast Sverigedemokraterna som står för hållningen att kommunerna själva bäst vet sina förutsättningar för att ge ett välfungerande mottagande för de personer som ska bosätta sig i vårt land.

Vår kritik mot förslaget i propositionen grundar sig på flera punkter.

Jag börjar med det konstitutionella. Även våra ledamöter i konstitutionsutskottet har riktat kritik mot att detta ofrånkomligt är ett stort ingrepp i det kommunala självstyret. Det framgår också av propositionen att det är ett ingrepp i det kommunala självstyret, men man anser det vara motiverat.

I regeringsformen fastslås att en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett detta. Propositionen inleds förvisso med att skälen för regeringens bedömning är att det är nödvändigt och att det pågår konflikter världen över som, enligt övriga partier i denna kammare, ofrånkomligen leder till att fler människor måste tas emot i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Det kan tyckas märkligt för oss som blickar ut i världen då det inte är i vårt närområde som konflikterna sker och då det inte är genom att ta emot i Sverige som vi hjälper dem som är utsatta världen över. I sammanhanget är det också värt att påpeka att ungefär samtidigt som propositionen presenterades vidtog också regeringen åtgärder i syfte att minska mottagandet i Sverige. Det har man varit öppen med. Mottagandet behövde minskas, och det går att göra det. Det är inte obönhörligen så att fler personer måste komma till Sverige om vi vill hjälpa dem som är utsatta. Det är inte så världen fungerar.

Därför är det vår mening att det är helt orimligt att använda stora ingrepp i det kommunala självstyret som ett sätt att möta de utmaningar som följer av en inhuman och illa fungerande invandringspolitik, migrationspolitik och flyktingpolitik snarare än något som är ett faktum som man måste förhålla sig till.

Herr talman! Jag nämnde alldeles nyss att kommunerna självfallet vet bäst själva vilka förutsättningar de har. I propositionen är det anmärkningsvärt tydligt att regeringen inte instämmer i detta. Det ska från centralt håll genom något slags fördelningsnyckel avgöras huruvida en kommun ska ta emot ett visst antal nyanlända eller inte.

Bland de faktorer som ofta dyker upp i de här diskussionerna finns exempelvis sådant som bostadsbrist. Detta har man inte alls tagit hänsyn till i förslaget. I stället hävdar man att kommunerna borde ha förutsett att vi skulle bli x fler invånare i Sverige och därför utökat sitt bostadsbestånd. Det är alltså tydligen kommunernas fel att de inte har byggt tillräckligt, trots att man samtidigt hävdar att vi inte riktigt vet hur många som kommer och att det här beror på yttre omständigheter. Det går inte ihop någonstans.

Förvisso tar man hänsyn till sådant som hur många som redan har tagits emot, hur många som har sökt sig till kommunen på egen hand som asylsökande och hur arbetsmarknaden ser ut. Det är bra att man inser att de förutsättningar som råder i kommunerna påverkar hur väl människor kan etablera sig och bli en del av vårt samhälle.

Men detta tar man bara upp som faktorer i en fördelningsnyckel. Man räknar fortfarande med att bara det blir jämnt fördelat kommer det att bli bra. Bara det blir jämnt fördelat kommer vi inte att ha de här större problemen. Vi skickar till lite resurser till kommunerna - då kommer det att lösa sig.

Mer pengar från statligt håll kommer dock inte att skapa fler lärare, bygga fler lokaler, få upp fler skolor på en gång eller bygga bostäderna direkt. Kommunerna själva vet om de har platser och om de har förutsättningar för att ta emot fler personer på ett värdigt sätt eller inte. Det gör inte staten. Det kan ingen fördelningsnyckel avgöra.

I sammanhanget kan jag nämna att jag var i Norge förra veckan. Där pratade vi bland annat om deras integrationspolitik. De håller tydligt på kommunernas självstyre. Där tar kommunerna emot människor efter att de berättat att de har ordnat platser och kan ta emot fler. Där fungerar det också lite bättre än i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Herr talman! Man inskränker kommunernas självstyre djupt. Man tror inte att deras förutsättningar på något sätt skulle kunna nå ett maxtak utan hävdar att det löser sig bara det blir en jämn fördelning. Men utöver det visar detta också en väldigt märklig syn på de människor det i slutändan handlar om. Vilka förutsättningar finns det för ett gott mottagande för en person som bosätts i en kommun som själv säger att det inte finns plats och att man inte klarar av det här? På vilket sätt bygger man en bra grund för ett mottagande om man tvingar kommuner att ta emot fler än vad de säger sig klara av?

Det är inte så att Sveriges kommuner inte vill ta emot. Det är inte så att Sveriges befolkning inte vill hjälpa utsatta - tvärtom. Ibland hävdas det att om det bara var jämnare fördelat skulle det finnas tillräckligt med platser. Men redan förra sommaren, före den stora ökningen, var det tydligt att det inte är fördelningen som är problemet. Snittet för hur många människor som togs emot i olika kommuner låg på 3,5 per 1 000 invånare. Såg man till de kommuner som tog emot minst sett till sin befolkningsmängd och skulle få upp dem till snittet skulle det bli ungefär 2 500 platser till. Det är inte så många. Problemet är att snittet är långt under vad som gäller sett till de volymer vi tar emot, sett till det antal människor som kommer till vårt land. Man måste inse att våra system inte håller. De har brustit.

Faktum är dessutom att det redan under förra sommaren - och definitivt när propositionen släpptes - inte fanns några kommuner som totalt vägrade att ta emot nyanlända. Samtliga Sveriges kommuner hade avtal och hade tagit emot. De försökte så gott de enligt sin kapacitet tyckte att de klarade av. Men ändå ska vi politiker på riksnivå tydligen säga: Nej, ni kan mer, det vet vi - det visar den här fördelningsnyckeln!

Herr talman! Det är en skam att vi är det enda parti som ser den här problematiken. För mig är det en djup skam att vi är det enda parti som tar problemen som råder i vår värld och i vårt land på allvar. Det finns oerhört mycket engagemang i Sverige för att hjälpa, men det guidas fel, leds in på villovägar och styrs in på otroligt skadliga vägar av övriga partier och politiker.

Med detta vill jag yrka ett starkt bifall till vår reservation.

(Applåder)

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Anf. 3 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Det här är en bra dag under en vinter som annars på många sätt varit ett politiskt mörker. Det är en bra dag, eftersom vi i dag äntligen ser till att svenskt flyktingmottagande blir ett ansvar för alla landets kommuner. Det har varit ett krav som Vänsterpartiet drivit länge. Vi är glada att vi nu äntligen är framme vid att det kan bli verklighet.

I ett land där vi länge har tagit oss an samhällsuppgifter tillsammans, som barnomsorg, skola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård, är det märkligt och faktiskt orimligt att just flyktingmottagande inte varit en lika självklar del av det gemensamma arbetet och ansvaret. Precis lika lite som en kommun ska kunna välja bort äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan, precis lika lite ska den kunna välja bort att vara med och hjälpas åt i flyktingmottagandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Vi kan dra en parallell till flyktingmottagandet i EU. De allra flesta inser att det är orimligt att bara några få av medlemsländerna tar emot. Det finns väldigt mycket att säga om det race mot botten som regeringen har valt att delta i denna vinter. Jag ska inte säga så mycket mer om det nu. Klart är dock att regeringen genom att införa gränskontroller och id-krav valt att sätta press på flyktingarna i stället för att sätta press på EU eller samarbeta i större sammanhang. Det är bedrövligt. De nordiska vänsterpartierna har gått före och gjort det som regeringarna i Norden borde ha gjort, nämligen visat hur asylrätten kan värnas utan att man stänger gränserna.

Men på samma sätt som flyktingmottagandet varit ojämnt och osolidariskt i EU har det även varit det - och är det - inom Sverige. Det är till och med så att det kaos i mottagandet som vi sett under hösten delvis är ett resultat av att man har dröjt så oerhört länge med att skapa förutsättningar för ett gemensamt mottagande. När bara några kommuner tar emot och det dessutom är fritt fram för Frasse fixare att öppna flyktingboenden här och var blir det ganska svårt att skapa stabila och bra system. Några kommuner tar ett jätteansvar, medan andra, framför allt rika kommuner, inte alls gör lika mycket.

I dag tar vi ett första steg för att göra något åt detta. Vänsterpartiet stöder till fullo regeringens proposition, men med det sagt hade vi önskat att det funnits ett sanktionssystem för att se till att kommunerna verkligen följer sina skyldigheter. Vi har haft samma sorts skyldighet för kommuner att ta emot ensamkommande barn, men vi ser tyvärr att den inte fungerar alldeles så som vi önskat. Alltför många smiter fortfarande undan. Av det skälet yrkar jag bifall till reservation 2.

Men, herr talman, det här kommer självklart inte att lösa alla utmaningar vi står inför. Och visst har vi stora utmaningar framför oss när vi blir fler så otroligt fort. Vi kommer att klara dem, eftersom Sverige är ett välorganiserat och rikt land, men vi har just nu en mycket längre startsträcka framför oss än vi hade behövt ha.

Sänker man skatterna med 140 miljarder och låter välfärden stå och blöda vinster får det självklart konsekvenser. Det är det ansvaret som borgerligheten lämnar efter sig och som de nu försöker skylla på flyktingmottagandet.

Här går skiljelinjen mellan dem som vill låta marknaden lösa allt, lämna alla ensamma och låta dem klara sig bäst de kan och oss som vet att det krävs ett gemensamt samhällsbygge för att åstadkomma det. Det behövs en lång rad politiska reformer för att bygga vårt samhälle större så att det rymmer fler.

För att nämna ett litet axplock vill Vänsterpartiet för att tackla bostadsbristen att staten hjälper fastighetsägare, såväl privata som allmännyttiga, att finansiera byggandet av hyresrätter till mer förmånliga villkor än i dag. Det ska ske genom att staten utnyttjar sina möjligheter att låna till rekordlåg ränta. Pengarna ska sedan lånas ut till fastighetsägare och kunna täcka 25 procent av investeringskostnaden. På det sättet kan vi bygga 50 000 fler hyresrätter per år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Samtidigt behöver vi satsa på prefabricerade bostäder och låta staten ansvara för upphandling och kostnader för bostäderna medan kommunerna tar fram mark för placering. Migrationsverket är sedan kunden som hyr bostäderna på långa kontrakt. Ett exempel på det är Västerviksmodellen. Men det kan även göras som i Härnösand där kommunen nu öppnar 400 platser för flyktingmottagande som den hyr ur till Migrationsverket. Många fler kommuner behöver göra detta. Det blir billigare och ger bättre kvalitet, och det tar bort vinstmomentet för Frasse fixare och skapar bättre möjligheter för kommunen att planera etablering. Det går att göra detta på ett vettigt sätt.

På utbildningsområdet behöver vi göra mycket mer för att nyttja de lärare och akademiker som nu kommer tillsammans med barnen och använda dem i skolan som studiehandledare och modersmålslärare. Vi behöver dessutom ge folkhögskolorna möjlighet att erbjuda språkintroduktion. Det är klokt, eftersom folkhögskolor i många fall även kan och väldigt gärna vill erbjuda boendeplatser.

På arbetsmarknadsområdet behöver vi fortsätta att satsa på sfi i olika tappningar parallellt med praktik, att kartlägga kunskap och fylla på med utbildning. Vi behöver framför allt låta Arbetsförmedlingen göra det den ska, förmedla kontakt med arbetsgivare och skräddarsy insatser för den nyanlända. För att det ska fungera krävs ett ökat lokalt och regionalt handlingsutrymme.

Herr talman! Vänsterpartiet har som en del av arbetarrörelsen kämpat för ett samhälle där ingen ska kunna falla fritt mot avgrunden. Därför har vi säkerhetsnät och säkerhetslinor som förankras och hålls uppe av alla oss andra som just nu är på fast mark. Vi tycker att den tryggheten är viktig. Många av oss tycker till och med att den borde vara ännu starkare både för den som just nu klättrar men även för alla oss andra. Vi vet att det när som helst kan vara vi som faller. Även människor som just blivit en del av vårt samhälle kan falla. De behöver samma säkerhetslina, samma nät och samma trygghet.

Men nu, herr talman, använder borgerligheten flyktingar som murbräcka mot tryggheten. De säger att vi ska låta några av oss falla, att nytillkomna först måste bevisa sitt värde innan de kan få tillgång till säkerhetslinan, innan vi håller nätet när de klättrar. Det är i praktiken vad de säger när de nu ropar på att välfärden inte ska omfatta alla och att de med tillfälliga uppehållstillstånd till exempel inte ska ha tillgång till hälso- och sjukvård eller annat.

Det är också helt konkret vad det innebär när regeringen går borgerlighetens rop på otrygghet till mötes och inför tillfälliga uppehållstillstånd som gör människor beroende av en arbetsgivare för att få stanna i Sverige. Det är farligt inte bara för dem av oss som nekas den tryggheten utan också för alla oss andra som vet att nätet när som helst kan dras undan om vi inte längre har tillräckligt värde i deras ögon.

Borgerligheten vill som vanligt lämna var och en ensam att klara sig bäst den kan. Den vill sänka löner och höja hyror för vanligt folk. Det är inget nytt. Så har det alltid varit. Vi vet också vilka andra det är som står på tur. Det är unga, arbetslösa, sjuka och människor som redan är lågavlönade som ska tjäna lite mindre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Ser vi till de senaste dagarnas gnäll över att människor som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden nu ska betala lite mer i skatt är det tydligt att borgerligheten inte tycker att mindre i plånboken är bra för alla. De som redan har så att det blir över ska skyddas till varje pris.

För Vänsterpartiet kan aldrig några av oss vara andra klassens medborgare. Vi vägrar att använda flyktingar som slägga mot gemensam trygghet i välfärd, arbetsliv eller rättigheter. I vårt Sverige ska ingen lämnas ensam med arbetslöshet, sjukdom, bostadslöshet eller en välfärd som inte räcker till. Vi vill bygga ett starkt samhälle där framtiden känns trygg och vi löser utmaningar tillsammans. Det är där, herr talman, skiljelinjen i svensk politik går just nu.

Anf. 4 Annelie Karlsson (S)

Herr talman! Nu är det dags att skapa ett gemensamt mottagande för nyanlända. Sverige är det land i Europa som tar emot flest ensamkommande barn och asylsökande i förhållande till sin storlek. Det ställer krav på regeringen, myndigheter och kommuner.

Det civila samhället har gjort en jätteinsats och ska verkligen ha beröm. Outtröttligt varje dag med stort hjärta och glödande engagemang gör människor insatser i alla delar av landet. Jag vill passa på att lyfta fram idrottsrörelsen, som har en otroligt viktig roll.

Jag blev varm i hjärtat i måndags när man på Idrottsgalan uppmärksammade en av alla dem som gör stora insatser. Den insatsen och alla andra fantastiska insatser, goda idéer och många timmars engagemang ger mig hopp om att vi i Sverige kan ha mer gemenskap, glädje och tillit mellan människor.

Jag lyssnade också på ett par små killar för ett tag sedan. De pratade om integration. De uttryckte sig lite annorlunda än hur vi uttrycker oss i politiken och här i kammaren.

För killarna var det viktigast att de hade fått nya fotbollskompisar. Jo, vi spelar boll tillsammans med dem efter skolan, förklarade de. Men förstår ni varandra? Jadå, det går ganska bra, sa de. Vi pekar och så, och fotboll är typ detsamma överallt.

Herr talman! Ibland är det inte svårare än så. Idrotten, kulturen och maten förenar och bygger broar mellan människor. Det kan låta som klyschor, men det är faktiskt helt sant.

Ett solidariskt mottagande är avgörande för hur det går med etableringen av nyanlända. För oss socialdemokrater handlar det inte bara om att människor ska ha en säng, de ska också ha en bostad. Det handlar om att ungarna ska ha en bra skola och möjligheten att komma in på arbetsmarknaden, att ha ett jobb och få behålla ett jobb.

Om Sverige ska klara att ge människor rätt förutsättningar att bli en del av vårt land på riktigt måste vi gemensamt i hela landet ta ansvar för det. Behovet av lagstiftning är tydligt. Jag vill ge en jämförelse från mina hemtrakter i Skåne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Kommunen Östra Göinge som ligger i nordöstra Skåne har drygt 14 000 invånare. Arbetslösheten är hög. Den är betydligt högre än i riket. Där finns i dag 454 inskrivna i etableringen.

Vellinge är en annan skånsk kommun. Den ligger ungefär två mil från Malmö. I Vellinge bor nästan 35 000 personer. Arbetslösheten är låg. Den är betydligt lägre än i riket. I etableringen finns det i dag fyra personer inskrivna.

Herr talman! I Sverige har vi höga intentioner och högt ställda ambitioner med integrationsarbetet. Det har vi därför att vi har möjlighet till det. Det har vi därför att vi bryr oss.

Samtidigt har vi en samhällsmodell som bygger på ordning och reda och en väl utvecklad välfärd. Vi kommer att klara utmaningarna, men det krävs att alla svenska kommuner hjälps åt. Därför är det glädjande att vi här i dag har en bred majoritet för uppfattningen att Sverige ska ta sig an utmaningarna tillsammans. Vi ska hjälpas åt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 5 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Jag har en första fråga. I sitt anförande förde Annelie Karlsson fram att det handlar om mer än att bara få en säng och ett jobb. Det handlar om att man ska kunna ha en bostad. Bostäder räknas inte in i fördelningsnyckeln. Det är kommunernas ansvar; de borde minsann ha byggt redan tidigare. Det handlar om mer än bara ytliga saker. Det handlar om att mötas och träffas.

På vilket sätt är en tvingande lagstiftning en bra grund när kommunen anser att den inte har kapacitet och den person som placeras i kommunen vet att man där känner att de egentligen inte kan ta emot honom eller henne? På vilket sätt är det en bra grund för att fruktbara möten ska kunna ske? Och på vilket sätt tar man hänsyn till att det måste finnas bostäder om man inte tar hänsyn till att det måste finnas bostäder?

Anf. 6 Annelie Karlsson (S)

Herr talman! Jag tycker att detta är en ganska intressant fråga. Jag kan igen hänvisa till den jämförelse som jag gjorde i mitt anförande. Östra Göinge kommun är en skånsk kommun som har tagit ett stort ansvar för mottagandet och som har 454 personer inskrivna i etableringen. Jag besökte kommunen i fredags och diskuterade just bostadsproblematiken, som är ett problem där också. Nu har man bostadsbrist, efter många år med överskott på bostäder, och är jättenöjd med sitt beslut att äntligen planera att bygga bostäder i det kommunala bostadsbolaget.

Jag funderar över hur Paula Bieler ser på detta. Varför skulle det inte vara möjligt för Vellinge att bygga bostäder i det kommunala bostadsbolaget och se till att skapa förutsättningar? Har inte kommunpolitiker samma förutsättningar att skapa bostäder i alla kommuner? Varför skulle det vara föranlett Östra Göinge att klara den uppgiften när det för Vellinge är helt omöjligt? Jag tror att kommunpolitiker är dugliga och kan klara bosättningsproblematiken överallt. Jag tror dessutom att det är större förutsättningar att klara det om vi hjälps åt att fördela uppdraget på alla kommuner. Jag förstår inte varför vissa kommuner skulle klara uppdraget och andra inte.

Anf. 7 Paula Bieler (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Herr talman! Tack för svaret, Annelie Karlsson! Givetvis kan man bygga lite runt om i landet. Det finns bostadsbrist på sina håll, och det finns alldeles för många bostäder på annat håll. Men åtminstone i min värld är det en förutsättning att bostäderna ska finnas där när personerna flyttar till kommunen. De ska inte trängas, bo på gatorna, i tält eller i baracker fram till dess att man har kommit i kapp och hunnit bygga.

Jag vill uppehålla mig vid Vellinge, för det är en av de kommuner som jag nämnde som hastigast - de 20 som har tagit emot minst antal tidigare. Detta är siffror från i somras, men om Vellinge skulle ha tagit emot lika många som snittet i Sverige hade det blivit plats för ytterligare 154. Vi vet egentligen inte om de skulle ha fått plats eftersom Vellinge uppenbarligen inte anser sig ha plats, men 154 till skulle ha blivit placerade i kommunen. Det är inte särskilt många. Om vi, som sagt, ser till snittet i hela Sverige och ser till hur många platser det skulle bli om alla tog emot lika många skulle det inte bli så mycket mer - ett par tusen platser. Det räcker inte på långa vägar för det behov vi har i dag.

Faktum är att detta inte handlar om en jämnare fördelning; det handlar om ett ökat mottagande i varenda kommun i Sverige med den mottagning som vi har i dag. Det handlar om att våra system, som redan är på bristningsgränsen, ska tvingas till ytterligare överbelastning.

I sammanhanget tycker jag att det också kan vara värt att fundera på varför situationen ser så olika ut i de olika kommunerna. Det kanske är så att de kommuner som har en bra arbetsmarknad har det för att de upprätthåller en balans och ser till att deras kommuninvånare har goda förutsättningar oavsett om de är nyanlända eller har bott där sedan tidigare.

Anf. 8 Annelie Karlsson (S)

Herr talman! Det är en intressant jämförelse. Vellinge tar emot 4 nyanlända, och om de hade tagit emot snittet hade de tagit emot 154. Med Sverigedemokraternas matematik spelar inte den siffran så stor roll. Jag tror att det spelar ganska stor roll om varje kommun som inte tar emot någon tar emot 150 till. Det hade spelat roll för Malmö, till exempel, som har haft ganska svårt att se till att placera alla som de har tagit emot.

När vi talar om rättvisa, solidaritet och förutsättningar för att skapa ett bra liv för människor förstår jag att det inte är argument och diskussioner som förs så tydligt inom Sverigedemokraterna. När vi talar om att vi ska ha ett värdigt mottagande och att människor ska ha en arbetsmarknad med sjysta villkor och en lön att leva på är inte det frågor som ligger så högt upp på dagordningen hos Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas resonemang går alltid ut på detta: De borde inte vara här. De är för många. De kommer att stjäla vår välfärd, och de kommer att ta våra bostäder.

Det resonemanget kan man fortsätta att föra i ert parti, men vi andra som sitter här i kammaren har ett intresse av att solidariskt ta emot människor som behöver hjälp och stöd. Vi vill se till att de får en bostad, och vi vill se till att de kommer in på arbetsmarknaden så att de kan försörja sig och vara en del av vårt svenska samhälle. Det är till och med så att vi behöver dem i svensk välfärd. Det kommer att rekryteras en halv miljon välfärdsarbetare de närmaste tio åren. Vi har en hel del av dem i etableringen i dag. Vi välkomnar dem, och vi ska se till att de blir en del av det svenska samhället. Det är den resan vi börjar nu när alla kommuner tar sitt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

(Applåder)

Anf. 9 Hanif Bali (M)

Herr talman! Vi ska diskutera ämnet en jämnare fördelning av nyanlända. Det är ingen hemlighet att mitt parti har haft synpunkter på denna lagstiftning, men i den sexpartiöverenskommelse som finns var detta en del av kompromissen för att se till att få ett bättre mottagande och ett lägre tryck på svenskt asylsystem. Det fanns en majoritet i Sveriges riksdag för detta även före överenskommelsen. Detta är en del av den politiska verkligheten.

Låt mig trots detta måla upp några farhågor som finns kring lagstiftningen. Om vi tittar på de kommuner som tar emot under snittet ser vi att de utmärker sig på två olika sätt.

Den ena sorten är villakommuner. Det är kommuner som har ren villakaraktär och där man har få flerfamiljsbostäder och få hyresrätter. De har en kraftig underrepresentation jämfört med rikssnittet. Det är både socialdemokratiskt styrda och moderatstyrda kommuner. Det handlar nämligen om att bostadsdemografin påverkar detta mer än hur öppet hjärta politikerna allmänt har i kommunen. Det är en viktigare faktor.

Den andra sortens kommuner och den andra viktiga faktorn, om vi tittar på vilka som rent kvantitativt är bovarna i det ojämna mottagandet, är främst pendlingskommuner till storstäder och även storstäderna själva. Den stora utmaningen finns kanske i Stockholmskommunerna; ungefär en tredjedel av feldisponeringen finns i Stockholms stad och i Stockholms läns kommuner.

Orsaken till detta är självklart inte att man har någon form av främlingsfientlig syn eller att man inte vill ta ansvar. Faktum är att dessa regioner oftast är överrepresenterade när det gäller hur stor andel utrikes födda man har. Problemet är ett annat i de här kommunerna, till exempel i min hemkommun Solna som har en stor andel utrikes födda - den sjunde största i riket. Problemet är att det inte finns några bostäder.

Problemet med regeringens ganska ensidiga bild av detta är att man inte har några åtgärder på bostadssidan. Detta kommer att skapa motsättningar. Solna kommun har haft ett flyktingmottagande under ganska lång tid. Tidigare har det inte varit något stort problem. Alla förstår att flyktingar som kommer inte har några ködagar. Vi kan knappast be dem att tälta vid Råsundastadion för att tjäna in ködagar och komma in. Vi har tidigare kunnat låta dem gå före i kön och placera dem i boenden, men det var under en tid då vi inte hade en sådan stor bostadsbrist.

I dag har vi en extrem bostadsbrist. Det finns människor som har betalat skatt i 50 år i det här landet och inte har råd eller möjlighet att låta sina barn flytta hemifrån utan har dem boende hemma. När de ser andra människor komma med noll ködagar och tränga sig före i kön, förmodligen av behjärtansvärda skäl enligt politikerna, skapas såklart motsättningar.

När 13 asylsökande skulle få lägenheter i Solna skapades det enorma motsättningar i kommunen. Det här är ingenting man ska underskatta. Det här är ingenting man kan vifta bort med fina tal om solidaritet. Det här är riktiga motsättningar och målkonflikter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Faktum är att vi inte kommer att lösa den här problematiken om vi inte förbättrar bostadsmarknaden generellt i Sverige. Min farhåga är att man gör det lätt för sig genom att kommunalisera ett nationellt problem. Man kommunaliserar ett problem som handlar om att vi har en dysfunktionell bostadsmarknad i Sverige. Det problemet försöker man lösa genom att tilldela kommuner flyktingkvoter, och så säger man till kommunerna: Lös det!

Det märkliga är att Solna kommun är den kommun i Sverige som har byggt mest per capita, och trots det har vi de här motsättningarna. Det handlar inte om en brist på vilja att bygga. Det handlar inte om en brist på vilja att ta emot utrikesfödda. Det handlar inte om rasism, och det handlar inte om att man inte vill vara solidarisk. Det handlar om att vi inte har en tillräckligt bra bostadsmarknad i det här landet, och det är den här kammarens ansvar att lösa det.

Ingen kommun ute i Sverige kan ändra svensk bygglagstiftning. Ingen kommun ute i Sverige kan röra svensk hyreslagstiftning. Det är ingen kommun som kan göra det. Varför ger vi dem då ansvaret att lösa det? Varför ger vi dem plikten och skyldigheten att lösa det? Vi måste ta ett ansvar i den här kammaren och se till att få fram lösningar på bostadsbristen. Därefter kan man diskutera ett jämnt mottagande.

För ett par år sedan var diskussionen tvärtom, nämligen att man ansåg att det fanns överskott på bostäder lite överallt och att de nyanlända i stället valde att koncentrera sig till vissa orter. Då pratade man snarare om tvångslagstiftning åt andra hållet, alltså att man ville välja bostadsort åt de nyanlända.

Jag vågar påstå att nyanlända som skulle få tillgång till ett förstahandskontrakt i vilken kommun som helst med låg andel nyanlända inte skulle tacka nej. Ingen nyanländ skulle säga: Nej, jag vill hellre bo ihopträngd med två andra familjer i en tvåa i Södertälje i stället för att ta emot ett förstahandskontrakt i Solna. Ingen vettig person kan anta det.

Problemet är bostadstillgången. Tyvärr löser den här lagstiftningen ingenting av det. Självklart är det bra med ett jämnt mottagande, och självklart är det bra att vi får en jämn spridning och inte segregering så att vissa orter får en hög koncentration utrikesfödda och en hög koncentration nyanlända som skapar stora utmaningar för välfärden. Men det går inte att komma ifrån att detta är ett nationellt problem där regeringen tyvärr står svarslös när det gäller bostadsförsörjningen.

Det är min brasklapp när det gäller den här lagstiftningen. Jag hoppas att vi här i kammaren kan lösa de här problemen.

(Applåder)

Anf. 10 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Den här mandatperioden kommer nog att gå till historien som en av de mest förvirrande för väljarna. Parti efter parti säger en sak utåt om vad de vill, och sedan tvingas de efter kompromisser stå och föra fram och försvara en helt annan politik. Så är fallet. Det är ändå hedervärt att man försöker förhandla på riktigt, och jag önskar givetvis att man kunde se till hela den kompetens och den åsiktsbredd som finns i kammaren när man gör detta för att faktiskt se till att representera hela landet.

Jag tänkte ta upp en annan fråga här. Precis som Hanif Bali själv har sagt är det tydligt att Moderaterna åtminstone utåt har sagt sig vara emot det här. Nu går man lite längre än under decemberöverenskommelsen och lägger inte ens egna motioner som man kan yrka bifall till, utan man nöjer sig med att föra fram det här i medierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

En fundering jag har haft, som jag även tog upp i min följdmotion, är detta att anhöriginvandrare omfattas. Moderaterna är ett av de partier som har tryckt på hårdast för att det ska vara rimliga försörjningskrav och rimliga förutsättningar för att man ska få ta hit sin familj.

Hur ser ni på det faktum att anhöriginvandrare i så fall ska omfattas av en reform som går ut på att man placerar dem och ser till olika förutsättningar för försörjning och var det finns möjlighet att ta emot? Borde inte åtminstone bostadsorten redan vara ordnad om försörjningskraven är uppfyllda, eftersom man rimligtvis bosätter sig med den man är anhörig till när man flyttar hit?

Anf. 11 Hanif Bali (M)

Herr talman! Det finns det i den lagstiftning som gäller anhöriginvandring. Det här var ju också en del av sexpartiöverenskommelsen, nämligen att man ska ha försörjningsskyldighet. Däri ingår också att man ska ha en tillräckligt stor bostad. Man kan inte bara låta hela sin familj anhöriginvandra och bosätta sig i en etta och sedan dyka upp på socialkontoret dagen efter och säga: Jag vill ha en större bostad nu. Man måste helt enkelt planera.

De som täcks av försörjningsskyldigheten, vilket var en viktig förhandlingspunkt i den här sexpartiöverenskommelsen, har skyldigheten att på egen hand ordna en större bostad innan man väljer att låta sin familj anhöriginvandra till Sverige.

Det här är alltså någonting som är hanterat i den sexpartiöverenskommelse som finns. Jag kan förstå att det är förvirrande för Sverigedemokraterna att man gör kompromisser. Det är kanske inte vanligt hos dem, och jag förstår därför att man inte har den erfarenheten. Men i grund och botten handlar svensk politik om att föra fram den bästa möjliga politiken. Jag tror att Sverigedemokraterna är fullt kapabla att räkna mandat och att de förstod att det fanns en mandatfördelning som gjorde det omöjligt att stoppa den här lagstiftningen. Men vi behövde också mandat för att genomföra till exempel försörjningsskyldigheten och många andra viktiga regler, till exempel den om tillfälliga uppehållstillstånd, som vi lyckades få på plats med den här överenskommelsen.

Anf. 12 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Nej, jag har inte alls svårt att förstå att man behöver kompromissa. Tvärtom sa jag att jag att det var bra och att det är synd att man inte är villig att förhandla med hela den parlamentariska församling som svenska folket har valt. Jag tycker att det är fullt rimligt att de beslut som fattas här faktiskt ska ha tagit hänsyn till alla perspektiv och alla åsikter som svenska folket har valt att ha representerade i kammaren.

Jag tror att du missförstod min fråga, Hanif Bali. Jag är fullt medveten om att man har fått igenom vissa försörjningskrav. Det jag är tveksam till är: Hur tror man att de här kraven kommer att uppfyllas om man ändå har lämnat utrymme i lagstiftningen för att även anhöriginvandrare ska kommunplaceras enligt fördelningsnycklar? Om vi har vettiga och välfungerande försörjningskrav som innebär att man behöver ha en bostad stor nog för att ta hit sina anhöriga borde de anhöriga inte slussas tillbaka in i ett kommunplaceringssystem. Då borde de rimligtvis bosättas med den de flyttar hit till som anhöriga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Uppenbart har man inte, från åtminstone endera sidan, förtroende för att de här försörjningskraven kommer att ha särskilt stor effekt eller omfatta särskilt många, precis som de försörjningskrav som infördes under alliansregeringen inte heller gjorde i slutändan.

Jag kan avsluta med att säga att eftersom det är mandaträkning som är viktigt ser jag fram emot att det här blir en kortlivad lag. Oavsett om det blir nyval eller ordinarie val ser mandatfördelningen ut att förändras ganska tydligt, och då bör det bli en helt annan majoritet i kammaren.

Anf. 13 Hanif Bali (M)

Herr talman! Om du har synpunkter på hur förhandlingarna har skett, Paula Bieler, är det rimligt att du riktar den kritiken till dem som bjöd in till förhandlingarna. Men jag ser det inte som en alltför stor förlust att Vänsterpartiet inte var med, i alla fall när överenskommelsen slöts.

När det gäller anhöriginvandringen kommer det inte - utifrån vad jag kan utröna av lagstiftningen, men också i kombination med andra lagar - att leda till att någon blir kommunplacerad och sedan kan välja att anhöriginvandra efter det. Det kommer inte att gå till riktigt på det sättet. Om anhöriginvandringen sker efter att man har blivit kommunplacerad kommer man inte att kunna gå tillbaka in i Migrationsverkets omsorg för att senare utplaceras till en annan kommun via utjämningssystemet.

Anhöriginvandring är däremot viktig att ha med som en nyckel. Många kommuner, till exempel Solna som jag tog upp tidigare, har stor anhöriginvandring eftersom det i kommunen redan finns en stor population av utrikes födda, som har högre benägenhet att ta hit anhöriginvandrare. Då blir det orimligt att, som Socialdemokraterna gör, bara räkna antalet nyanlända. Även antalet anhöriginvandrare måste finnas med i den totala beräkningsgrunden. Annars blir det en ganska orättvis fördelning av nyanlända.

Anf. 14 Marco Venegas (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Den 23 oktober 2015 enades sex partier om en rad åtgärder för ett hållbart mottagande och snabbare etablering av nyanlända flyktingar.

Att låta kommunerna ta lika stort ansvar är inte i första hand en rättvisefråga utan en etableringsfråga, eller varför inte integrationsfråga. Att ansvarstagandet är så olika påverkar inte bara vilka chanser den nyanlände har på arbetsmarknaden. Det påverkar också vilka hon eller han möter på Konsum eller vilka möjligheter hon eller han har att lära sig språket och liknande.

Under lång tid har vi politiker diskuterat hur vi ska hantera att vissa kommuner tar ett väldigt stort ansvar för flyktingmottagningen medan andra knappt tar emot någon enda flykting. År efter år har vissa hävdat att tvång inte är nödvändigt och att detta är en obalans som vi kan komma till rätta med på frivillig väg. Ändå har obalansen inte försvunnit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

För att förstå hur olika det har sett ut kan man titta på statistiken som visar att vid tidpunkten för migrationsöverenskommelsen tog Ljusnarsberg i Örebro län emot 134 nyanlända per 1 000 invånare medan Danderyd, utanför Stockholm, bara tog emot en person per 1 000 invånare. Till Danderyds försvar ska sägas att sju kommuner tog emot ännu färre flyktingar.

Att regeringen tillsammans med oppositionen nu kan genomdriva denna förändring är därför inte bara positivt utan också nödvändigt för att det ska bli en jämnare fördelning mellan kommunerna. Miljöpartiet tycker att det är särskilt bra att besluten om anvisning inte ska kunna överklagas av kommunerna. Det skulle kunna leda till att mottagandet fördröjs och att etableringsprocessen för individen försenas, vilket motverkar syftet med förslaget.

Herr talman! Antalet anvisningsbara platser med nuvarande system blir långt ifrån tillräckligt under de kommande åren, vilket konstateras i betänkandet. De långa väntetiderna, konsekvensen av den nuvarande ordningen, leder till att etableringen på arbetsmarknaden och i samhället fördröjs.

Jag själv kom till Sverige från Chile 1985. I Nyköping, kommunen som tog emot mig, fick jag möjlighet till både utbildning och jobb tidigt efter ankomsten och fick en bra start i Sverige. Kommunerna har en central och viktig roll i etableringen av nyanlända invandrare. Bland deras viktiga uppgifter finner vi bostadsförsörjning, svenska för invandrare, annan vuxenutbildning, skola, förskoleverksamhet och samhällsorientering.

Syftet med lagförslaget är att förbättra och påskynda etableringen i samhället, och bosättningen är ett av de viktigaste inslagen i processen.

Ju fler kommuner som delar på ansvaret, desto bättre resultat får vi i landet som helhet. Om detta sker proportionerligt, i förhållande till arbetsmarknadsförutsättningar och befolkningsstorlek, blir det ännu bättre.

För några år sedan lanserade Socialdemokraterna parollen Alla ska med. Jag tycker att den passar särskilt bra när man talar om nyanlända. Ingen förlorar på en bättre etablering, men många förlorar på att människor inte kommer in i samhället. Där är ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet avgörande.

(Applåder)

Anf. 15 Johanna Jönsson (C)

Herr talman! I många kommuner runt om i landet är situationen ansträngd efter höstens kraftiga ökning av antalet människor som sökt asyl i Sverige. Att i ett sådant läge öka kraven ytterligare på kommunerna när det gäller att ta emot nyanlända kan verka ganska motsägelsefullt. Men saken är den att det hänger ihop.

Många av de kommuner som i dag har det allra svårast är kommuner med ett oproportionerligt stort antal asylsökande. Det kan handla dels om kommuner med flera stora asylboenden, dels om kommuner där många asylsökande och nyanlända själva har valt att bosätta sig, ofta hos släkt eller vänner. I de fallen har kommunerna väldigt lite att säga till om. Det är på sätt och vis redan ett tvång.

Samtidigt finns det fortfarande, vilket flera redan har påpekat, en rad kommuner som knappt tar något ansvar alls. Det gäller även många mellanstora kommuner, som visserligen tar emot några men absolut inte i närheten av det antal som de borde ta emot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

I den flyktinguppgörelse som vi i Alliansen gjorde med regeringen i höstas ingick den anvisningslag som vi nu debatterar. Visst hade det varit bättre om kommunerna hade ökat sitt mottagande frivilligt, men trots flera års försök med både morötter och moraliska påtryckningar har det inte skett i tillräcklig omfattning.

Vi i Centerpartiet har, liksom många andra här i kammaren och utanför, påpekat att vi måste få till ett jämnare mottagande i landet. Det är absolut nödvändigt. Vi föreslog i januari förra året att tydliga ekonomiska incitament skulle införas. Det var vårt förslag och den väg som vi ville se. Det var också det jag skrev om i den debattartikel som Paula Bieler tog upp tidigare.

Samtidigt som vi föreslog de ekonomiska incitamenten pekade vi på en rad åtgärder som måste till för att göra det lättare för kommunerna att ta emot. Det handlar bland annat om full ekonomisk kompensation för mottagandet. Det handlar också om att man vid fördelningen av nyanlända måste räkna in anhöriga asylsökande, ensamkommande och så vidare, vilket Hanif Bali talade om tidigare. Nyckeltalen måste vara mer rättvisa - om man vill kalla det så - för att det ska verka rimligt för kommunerna att öka sitt mottagande.

Det handlade också om att vi behöver ha flexibilitet för att få till ett jämnare mottagande eftersom kommuner på många olika sätt har olika förutsättningar.

De här faktorerna finns nu till viss del med i den anvisningslag som vi ska fatta beslut om. Det tycker vi såklart är bra. Det finns en flexibilitet - man kan ha regional samverkan för att försöka komma överens inom regioner och mellan kommuner. De nästan 10 miljarderna extra som ska delas ut till kommunerna vet vi har betytt väldigt mycket för många kommuner för att klara av det här. Dessutom ska alla typer av mottagande nu räknas in i nyckeltalen.

Det här är bra, men det räcker inte. Vi måste fortsätta lyssna på kommunerna. Bostadssituationen och den akuta bostadsbristen i många kommuner är det absolut största hindret för att kunna öka mottagandet. Det enda jag kan säga i det här läget, när regeringen har bjudit in till blocköverskridande samtal om just bostadspolitiken, är att jag håller tummarna allt jag kan för att man kommer fram till saker som gör verklig skillnad.

Just nu sitter över 10 000 personer som redan har fått permanent uppehållstillstånd i Migrationsverkets överfulla anläggningsboenden. Det här är personer som borde vara i full gång med att etablera sig i samhället men som i stället får sitta och vänta, ofta sysslolösa och med en växande frustration. Samtidigt är Migrationsverket på jakt efter 20 000 nya boendeplatser - dels för att säsongsboenden och vissa evakueringsboenden behöver stänga, dels för att råda bot på den överbeläggning som råder och som leder till motsättningar på många asylboenden.

Vi i Centerpartiet har lagt fram en mängd förslag för att förändra hela mottagningssystemet. Stora reformer måste till för att förbättra både det initiala mottagandet och integrationen på lite längre sikt. Vi har bland annat föreslagit att kommunerna ska få både makt över och resurser till större delar av mottagandet och boendesituationen, framför allt för utsatta grupper. Det är också för att man ska få en bättre kedja i mottagandet så att de asylsökande redan från början vet var de ska hamna, kan sätta igång med sin etablering och då blir kvar på samma plats för att barnen inte ska ryckas upp från skolan och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

I dag talar vi om anvisningslagen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Men vi behöver fortsätta tala om det här, och vi i Centerpartiet kommer att fortsätta lägga fram en mängd förslag på det här området.

Anf. 16 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Vi ska lyssna mer på kommunerna, säger Johanna Jönsson - samma kommuner som trots både morötter och moraliska påtryckningar inte har ökat sitt mottagande, i alla fall inte i tillräckligt hög grad för att det ska passa Johanna Jönsson.

Min fråga till Johanna Jönsson är helt enkelt vilken syn hon har på Sveriges kommuner. Varför tror hon att så många kommuner enligt hennes egen uppfattning inte lyssnar på dessa moraliska påtryckningar? Är en majoritet eller alldeles för många av Sveriges kommuner och politiker runt om i landet helt enkelt omoraliska?

Anf. 17 Johanna Jönsson (C)

Herr talman! Nej, jag anser inte att Sveriges kommuner är omoraliska. Jag vet inte om jag gjorde citattecken eller inte runt "moraliska påtryckningar" - det var något jag hade tagit från en debattartikel jag läste tidigare i dag, nämligen.

Vad är min syn på Sveriges kommuner och att de inte har ökat sitt mottagande? Ja, själv reste jag runt jättemycket under förra våren. Jag var i ungefär 50 kommuner. De har väldigt olika anledningar till att de inte har ökat sitt mottagande. I vissa större städer som jag besökte visste inte ens de ledande politikerna som har ansvar för de här frågorna hur stort mottagande man hade. När jag påpekade att de inte tog emot så många som fördelningstalet sa blev de förvånade. Det var verkligen så det såg ut. Det förvånar många att det har varit på det sättet, men jag tror att man i många kommuner helt enkelt inte har pratat om det.

Jag jobbade själv tidigare med de här frågorna i Stockholms stad, och där var det ofta ett tjänstemannabeslut. Det lades fram ett papper som sa ungefär hur det borde se ut, och sedan klubbade man igenom det utan diskussioner. Jag tror att den här frågan har lyfts upp på agendan under senare tid och att man i många kommuner har börjat arbeta politiskt med frågan efter det.

Bostadsfrågan är absolut avgörande, som jag sa, och den måste få större utrymme om det här över huvud taget ska gå. Paula Bieler tog själv upp bostadssituationen och varför den inte finns med i lagstiftningen. Det ska ju också till en förordning om hur länstalen ska fördelas nere på kommunnivå. Där kommer bostadsfrågan troligtvis att finnas med, så den är på sätt och vis invävd. Men det är klart att det måste till massor för att det ska gå.

Dock handlar det inte bara om bostadsfrågan. Jag har träffat vissa kommunstyrelseordförande som har bett om en tvingande lag eftersom man helt enkelt har svårt att hantera en lokal opinion. Det är också en svår sak i det här.

Det finns alltså många olika delar. Jag skulle kunna fortsätta och rabbla upp många fler.

Anf. 18 Paula Bieler (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Herr talman! Det är bra att det finns en insikt om att det finns många olika anledningar till att kommuner inte har ansett sig kapabla att ta emot personer på ett värdigt sätt.

Johanna Jönsson talar liksom många andra här i kammaren om att man ska ta sitt ansvar. I min värld är det självklart att om man tar sitt ansvar, då ser man till att man bygger ett välfungerande och välmående samhälle. Man ser till de invånare som redan bor här. Man ser till förutsättningarna för att ta emot nyanlända och för att väva samman ett samhälle.

Och man bygger inte det på tvång. Man bygger inte det på att berätta för människor: Ni måste bo här, i den här kommunen - trots att den inte anser sig kapabel att ta emot er, trots att den inte har bostäder, trots att det finns personer på orten som inte är beredda att välkomna er, trots att det inte finns någon arbetsmarknad, trots att det inte räcker till.

I min värld är det alldeles oförståeligt hur man kan tala om ansvar och samtidigt vilja fördela människor - som om de vore någonting som kan fördelas - i ett system som är på bristningsgränsen, i många fall till och med över bristningsgränsen, och tro att det löser sig bara det blir jämnt, bara vi ökar ännu mer, bara vi pushar på ännu mer, för det har ju inte brustit tillräckligt ännu. Man har inte tagit emot tillräckligt många. Det är för mig alldeles ofattbart.

Vill man ta sitt ansvar ser man givetvis till att mottagandet fungerar och är värdigt. När jag började fundera på de här frågorna, långt innan jag tittade på mitt parti, var det just för att jag redan då såg att det mottagande vi hade i Sverige inte var värdigt. Vi hade segregation som byggdes upp. Vi hade tolksystem som inte fungerade och människor som fastnade i bidragssystem.

Ändå har man fortsatt, och man fortsätter än i dag, att pusha på ytterligare och försöka tvinga in så många som möjligt i ett system som totalt har havererat. Det är för mig totalt oförståeligt, och jag förstår inte hur man samtidigt kan ta ordet ansvar i sin mun.

Anf. 19 Johanna Jönsson (C)

Herr talman! Att bygga ett hållbart samhälle och att samhället ska hålla ihop tycker även jag är oerhört viktigt. För mig är det dock så att människor är människor oavsett om de finns i Sverige eller om de finns utanför Sverige. Här tycker jag att ansvar är ett ganska lämpligt ord att använda - ansvaret man har för människor, oavsett om de är här eller någon annanstans, och för att bygga ett samhälle som håller ihop på flera sätt.

Oavsett om man vill det eller inte kommer Sverige och svenska medborgare, människor som finns i Sverige, att påverkas av hur situationen ser ut även globalt. Det tror jag är viktigt att komma ihåg.

När man talar om ett jämnt mottagande i Sverige måste man ha med sig det som jag tog upp, nämligen att vi till viss del har ett tvång redan i dag. Vi har ett mottagande i kommuner där man inte kan säga någonting om saken som har lett till en oerhört ojämn fördelning i landet.

De här personerna finns redan på plats. Jag förstår att det är enklare för en sverigedemokrat att låtsas som om de inte existerar eftersom man inte vill att de ska vara här över huvud taget, men jag har ännu inte hört Sverigedemokraterna säga att man vill skicka ut de personer som har skyddsskäl och som redan har kommit in i landet. De behöver fördelas alldeles oavsett. De behöver kunna bosätta sig någonstans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Att ha det som i Uppvidinge eller Hultsfred eller Ljusnarsberg, där man har ett oproportionerligt stort antal, är inte hållbart. De här personerna behöver komma ut på olika sätt, etablera sig, få jobb och bidra till samhället. Det är på det sättet man kan få till ett värdigare mottagande i nuvarande system.

Anf. 20 Robert Hannah (L)

Herr talman! Vi har under hösten sett en dramatisk ökning av antalet asylsökande i Sverige. Totalt sökte 160 000 individer skydd här under förra året. Vi vet alla vilka stora utmaningar det innebär för integrationen, arbetsmarknaden, bostadssektorn, utbildningssystemet och så vidare.

Samtidigt finns omkring 12 000 individer kvar i Migrationsverkets mottagningssystem trots att de fått uppehållstillstånd och bör placeras i någon kommun där de kan påbörja sin etablering. Sammanlagt finns nu 180 000 människor i vårt mottagningssystem. Det är onekligen många.

I en rapport som kom från Riksrevisionen för två år sedan gjordes uppskattningen att uppemot 25 000 individer med uppehållstillstånd skulle vara kvar i mottagningssystemet hösten 2016, det vill säga den kommande hösten, på grund av att de inte fått en kommunplacering, vilket i de flesta fall berodde på att det inte fanns bostäder. Det var alltså före den dramatiska ökningen av asylsökande i höstas. Därför måste någonting göras.

Allt tyder i dag på att Migrationsverkets mottagningssystem helt håller på att korka igen, och fler och fler individer blir kvar där efter att de erhållit uppehållstillstånd och skulle ha anvisats till en kommun.

Det var mot den bakgrunden vi i Liberalerna tidigt i höstas aviserade att vi hade för avsikt att stödja en lag som innebar att alla kommuner måste ta emot nyanlända och att en del kommuner skulle behöva ta emot fler än de slutit avtal om eller fler än de själva hade önskat.

Nu ligger propositionen och utskottsbetänkandet på riksdagens bord, och en ny lagstiftning ska förhoppningsvis klubbas i eftermiddag. Vi i Liberalerna kommer att rösta för en sådan lag. Det finns sedan den migrationspolitiska överenskommelsen i höstas en bred enighet om denna fråga.

För oss liberaler är det solklart att principen bör vara att på samma sätt som vi liberaler strävar efter ett gemensamt ansvarstagande i Europa, där alla länder tar emot flyktingar och där fördelningen inom Europa är mer rättvis, bör alla kommuner i Sverige dra sitt strå till stacken och ta emot nyanlända. Det är inte rimligt att ett antal kommuner ska dra ett mycket stort och tungt lass medan andra helt frånsäger sig ansvar.

Men, herr talman, det handlar inte bara om kommuner utan också om individer. För oss liberaler går individer före systemen, alltid. Individerna går först. När personer blir kvar i mottagningssystemet, trots att de har fått uppehållstillstånd, försämras möjligheterna att lära sig språket, få ett jobb och komma in i samhället. De välkomnas in i Sverige men inte hem till Sverige. Det är stor skillnad mellan att tvingas stanna kvar i Migrationsverkets boende och att verkligen komma in i landet och välkomnas.

Om svenska myndigheter har fattat beslut om att en person får asyl, och därmed har rätt att stanna i Sverige och bygga sig en framtid i vårt land, då måste det också finnas förutsättningar för personen i fråga att få jobb, utbildning och möjlighet att bygga sitt nya liv här. Det borde vara helt uppenbart för alla partier i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Detta är en pusselbit av många för att kunna förbättra integrationen i Sverige och få en mer fungerande ordning i migrationspolitiken. Samtidigt måste de kommuner som tar det allra största ansvaret få ökat stöd. Från Liberalernas sida är vi därför kritiska till att regeringen - Miljöpartiet och Socialdemokraterna - å ena sidan talar om ansvarsfördelande och ökade resurser och å andra sidan har tagit bort den extra prestationsbaserade bonusen till de kommuner som drar det tyngsta lasset som mottagandekommuner. I Liberalernas budgetförslag fanns systemet med prestationsbaserad bonus kvar. Regeringen borde starkt överväga att återinföra det i nästa budget.

Herr talman! Från Liberalernas sida saknar vi också viktiga förslag på integrationsområdet. Vi frågar oss om regeringen ens har någon integrationspolitik. Inte minst gäller det förslag för att få fart på byggandet och sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Jag kan garantera att det inte är lätt för någon att ta sig igenom Mehmet Kaplans bostadsmarknad och Ylva Johanssons arbetsmarknad. Det ser vi särskilt när det gäller unga individer som är nyutexaminerade från universitetet. Hur ska då en nyanländ person som fått en kommunplacering kunna ta sig igenom dessa trösklar och välkomnas in i samhället?

Vi ser en regering som står handfallen inför de stora utmaningarna som Sverige nu möter. De förslag som har presenterats är antingen sådana som Liberalerna och Alliansen tidigare initierat utredningar om eller sådana som vi redan kommit överens om över blockgränsen. Var finns regeringens egen integrationspolitik?

Nya skarpa förslag lyser med sin frånvaro trots att det borde vara självklart för alla att de reformer som nu genomförs kommer att behöva följas upp av fler och mer långtgående reformer om vi ska klara utmaningarna och kunna välkomna människor inte bara in i Sverige utan också hem till Sverige.

Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 21 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Det förslag vi i dag debatterar om att alla kommuner ska ta ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända är en lag som kommit till i en extrem situation.

Det stora antalet flyktingar som kommit till Sverige under det senaste året har inneburit ett stort tryck på asylsystemet. Det vi ser i dag är ett stort antal personer som är fast på asylboendena - ungefär 10 000 - trots att de fått uppehållstillstånd och därmed ska vidare till kommunplacering. Först när de har en kommunplacering kommer de in i den så kallade etableringsfasen, den fas då de framför allt via Arbetsförmedlingen ska söka jobb, läsa svenska, genomgå samhällsorientering och så vidare.

Målsättningen är att personerna ska ha sitt boende ute i kommunerna och framför allt få möjlighet att bli självförsörjande. Att snabba på den integrationsprocessen har vi alla att vinna på. Därför måste vi nu ha en lag som ser till att vi snabbt efter beslut om uppehållstillstånd får en kommunplacering ordnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Våra kristdemokratiska kommunpolitiker var väl inledningsvis inte helt förtjusta i idén med kommuntvånget, men så småningom har de, efter moget övervägande, accepterat och sagt ja till att det är nödvändigt att vidta åtgärder och införa lagen, som innebär att kommunen är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ invandrare för bosättning i kommunen. Kommunens självbestämmande påverkas, men det är, som vi ser det, i nuläget viktigt att så snabbt som möjligt få personer in i integrationsfasen ute i kommunerna.

I dag finns en stor andel personer som valt eget boende, så förslaget berör egentligen inte dem som väljer att på eget sätt ordna sin boendesituation. En ganska stor andel av de nyanlända har också gjort det. Men de som själva inte kunnat hitta ett eget boende behöver vår hjälp.

Enligt lagförslaget ska det vid fördelningen av anvisningarna till kommunerna tas hänsyn till kommunernas arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek och sammantagna mottagande av nyanlända invandrare och ensamkommande barn samt till omfattningen av asylsökande som vistas i kommunerna.

Det förslag som vi i dag ska fatta beslut om är ett resultat av den överenskommelse på migrationsområdet som regeringen och Alliansen slöt i oktober. Anledningen var att vi, när vi såg omfattningen av asylansökningarna, såg oss tvungna att agera. Vi såg att det frivilliga systemet med kommunplaceringar, som tidigare hade uppmuntrats, inte räckte till.

Vår förhoppning är, herr talman, att vi nu får en snabbare etablering av nyanlända och att vi därmed frigör platser på asylboendena. När vi får en skjuts i integrationsprocessen och kommunerna tar sitt ansvar kommer vi naturligtvis även att behöva en bra arbetsförmedling som kan göra ett gott arbete i etableringsfasen så att människor snabbt kommer in i arbete.

Den tid det i dag tar för att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden är redan alldeles för lång. Den måste vi korta. Människor får gå i väntan med sänkt självförtroende som resultat. De som har en utbildning eller yrkeskunskaper löper risken att deras kompetens på det aktuella området minskar. Det är en vinn-vinnsituation om vi så snabbt som möjligt får ut personerna i kommunerna men framför allt om vi så snabbt som möjligt får dem i arbete och självförsörjning.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 22 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Det har varit intressant att lyssna på anförandena från samtliga som har varit uppe i debatten. Désirée Pethrus nämner det som också Johanna Jönsson var inne på tidigare, nämligen att vi i princip redan har haft visst tvång. Vi har haft EBO-lagstiftningen, och personer har kunnat bosätta sig var de vill. Det har lett till en oproportionerlig fördelning, säger man. Man skulle också kunna säga att det har lett till en situation där kommuner har tvingats ta emot fler än de klarar av. Där har vi fått system som fallerat och personer som fastnat i utanförskap.

Lösningen på detta ska vara mer tvång, säger man. Då hamnar ännu fler kommuner i samma situation. De får ta emot fler personer än de anser sig klara av och fler än de har förberett kapacitet för. Det går inte ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

En annan intressant aspekt är att man talar om hur viktigt det är att så snabbt som möjligt komma ut ur etableringsinsatserna och etableringssystemen. Det skulle det säkert ha varit om systemen funkade, men det gör de ju inte. Jag vet inte hur många gånger det har sagts i olika debatter, även i denna kammare.

Sverige toppar internationellt olika mätningar där man försöker se vilken politik man har fört för att bygga upp integrationspolitik. Vi är jättebra på att bygga integrationspolitik. Problemet är bara att den inte funkar.

Precis som Désirée Pethrus själv säger tar det alldeles för lång tid för personer att komma in i vårt svenska samhälle. Det spelar ingen roll om det blir jämnare fördelat när det bara handlar om att man på papper får en anvisning och kommer in i ett system som inte fungerar. För mig är det alldeles oförståeligt att ett parti som Kristdemokraterna, som ofta pratar om decentralisering och om att lyssna nedifrån för att ta reda på vilka behov och förutsättningar som finns, tycker att vi ska skjuta ifrån oss ansvaret för att lösa detta till kommunerna eftersom vi på statligt håll kan räkna ut fördelningsnycklar och hur många de borde kunna ta emot.

Anf. 23 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! När det gäller tvånget har vi haft en diskussion. Våra kommunpolitiker gick faktiskt före partiet här, så det kom underifrån. Våra kommunpolitiker i Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, sa att vi behöver denna lagstiftning. De drev på oss i riksdagen.

Jag tycker att vi har haft ett underifrånperspektiv där våra kommunpolitiker har fått säga sitt. De har sagt att detta är nödvändigt.

När det gäller tiden för etablering förstår jag inte hur Paula Bielers argument för att inte ha en kommunanvisningslag skulle snabba på den. De det handlar om är i dag ungefär 10 000 personer som nu finns på asylboenden. De platserna behöver vi till att börja med. Men de kan ju inte börja med sitt liv, med ett arbete när de sitter på ett asylboende. De måste få veta var de ska bo. Vad är Paula Bielers alternativ för dessa 10 000 personer som sitter fast på asylboenden om vi inte kan se till att få ut dem i kommunerna?

Detta är en nödåtgärd. Våra kristdemokratiska kommunpolitiker hade önskat en tillfällig lag, för vi tror att situationen just nu är extrem. Men nu gäller den här lagen tills vidare. Vi får väl se hur länge vi kommer att behöva ha en sådan lagstiftning. Men vad är det för alternativ som Paula Bieler ser, om jag nu får ställa den frågan?

Anf. 24 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Tack för frågan, Désirée Pethrus! Som jag sa tidigare blir det förhoppningsvis en kortvarig lag eftersom det rimligtvis bör finnas en annan majoritet efter nästa val.

Det är uppenbart att situationen är ohållbar. Jag tror dock inte att lösningen på detta är att låtsas som om den slutar vara ohållbar bara för att man skjuter ifrån sig ansvaret från statligt håll och fördelar människor runt om i landet, så att ännu fler kommuner fallerar och så att mottagandet inte fungerar någonstans. Då finns det inte goda förutsättningar någonstans för att ha ett välfungerande, balanserat och förberett mottagande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Jag tror att det är oerhört viktigt att vi alla är ärliga med att detta inte kommer att lösas snabbt. Det finns ingen quickfix, alldeles oavsett vad alla ni andra i den här kammaren säger. Det kommer att ta jättelång tid, för den politik som Sverige har bedrivit har varit oerhört oansvarig under alldeles för lång tid. Våra system är överbelastade. De signaler man har skickat till omvärlden har lett till att alldeles för många personer har riskerat sitt liv för att ta sig till något som inte existerar.

Det är en oansvarig och humanitärt vidrig politik som har förts. Det finns inte en fiber i min kropp som inte är övertygad om detta. Jag kan bara beklaga att vi är i den situation där vi är just nu, där människor världen över far illa på grund av felprioriteringar av västvärlden, som dämpar sitt samvete genom att uppmuntra personer att ta sig hit. Vi låtsas att vi hjälper dem genom att låta dem fastna i bidragssystem. Vi tar sönder våra egna samhällen för att våra system fallerar.

Detta kommer att ta tid. Jag har ingen quickfix för detta, men jag kan lova att jag kommer att jobba under lång tid för att sakta bygga upp ett Sverige som fungerar igen, där samtliga som bestämmer sig för och får rätt att bli permanent boende i vårt land kan byggas in i samhället över tid.

Anf. 25 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Paula Bieler menar att det kommer att bli en kortvarig lag. Nu vill ju vi se en alliansregering. Jag är inte alldeles säker på att vi kommer att behöva riva upp den här lagen. Förhoppningsvis får vi igång ett system som fungerar, och sedan kanske det går av sig självt. Jag är inte så säker på att detta med tvånget kommer att vara ett jättestort problem.

Paula Bieler frågar om en quickfix. Självklart finns det ingen sådan. Jag tror inte att det är någon här som tror att allt kommer att lösas enkelt. Då tänker jag egentligen med på det som handlar om integrationen och om att komma i arbete. Jag antar att Paula Bieler följer debatten om dem som kommer hit. De som kommer hit säger att de vill ha en ny framtid. De vill ha ett arbete. De vill komma in i jobb. De vill ha sina barn i skola och börja ett nytt liv.

Låt oss då ta vara på den möjligheten. De människor som kommer hit ska också få möjlighet till arbete. Här håller vi i Alliansen på att jobba fram flera olika nya förslag inom våra partier. Vi tror att det kommer att behövas stora förändringar för att snabba på integrationen. Vi gjorde mycket med en ny arbetsmarknad, RUT- och ROT-marknaden, men vi kommer att behöva göra mer för att sänka trösklarna in i arbete. Jag hoppas att vi snart får möjlighet att komma till makten och göra detta.

Jag tror heller inte att människor kommer hit för att få bidrag, utan de kommer hit för att bygga sig en ny framtid. Det hoppas jag att vi ska vara med och bygga under nästa mandatperiod.

Anf. 26 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! I dag är det Förintelsens minnesdag. Det är en dag att minnas och att dra lärdom av. Det är också en dag för att ta ansvar i vår tid: Aldrig mer.

Det är viktigt att påminna om detta när vi talar om människor som flyr från krig, från förtryck och förföljelse, och söker en fristad i vårt land eller i något annat land. De kom kanske inte precis när vi hade gott om lediga lägenheter eller när vi var allra bäst rustade i mottagandet. Det ligger liksom i sakens natur - i flyktens natur - att det inte var som bäst förberett precis då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Vi har sett en höst med otroligt många människor på flykt. I jämförelse med tidigare har det varit oerhört många människor som har flytt till Europa. I det läget har Sverige tagit det största ansvaret. Vi har varit en humanitär stormakt under hösten. Vi har tagit emot fler än något annat EU-land.

Det är naturligtvis inte hållbart i längden att Sverige ensamt eller ganska ensamt tar det ansvaret när andra länder inte gör det. Det har också tvingat oss till en situation där vi har behövt lägga om politiken i syfte att fler ska söka asyl i ett annat land och färre i Sverige, för att ge oss ett andrum. Men vi ska också vara stolta över det som vi har gjort och över att så många människor har fått komma till Sverige.

Den som får uppehållstillstånd i Sverige och har asylskäl måste kunna etablera sig i Sverige. Man måste kunna arbeta och bidra och bygga sin framtid här. Och Sverige är ju våra kommuner. Det finns ju ingen annanstans i Sverige man kan etablera sig än i en kommun. Det är så det fungerar. Det betyder att det är viktigt hur samspelet ser ut mellan kommunerna och mellan staten och kommunerna.

Låt mig vara tydlig: Sveriges kommuner tar ansvar. Sveriges kommuner tar emot fler och fler nyanlända. Sveriges kommuner gör ett fantastiskt jobb i dag. Det är där arbetet sker. De gör ett fantastiskt jobb med att ta emot nyanlända. De gör ett hårt arbete. De är kreativa. De är uthålliga. Man klarar och hanterar väldigt stora utmaningar ute i Sveriges kommuner. Kommunerna är hjältar i det flyktingmottagande vi har just nu.

Men, herr talman, ansvaret är orimligt ojämnt fördelat mellan de olika kommunerna. Det är det som den här lagen nu tar sikte på. Den är också baserad på den rapport som Riksrevisionen lämnade och som visade att det fanns stora brister just i etableringen, baserat på att kommunmottagandet inte hade någon som helst koppling till arbetsmarknadsläget i kommunerna. Det påverkar självklart människors möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, det som kanske är det viktigaste steget för etablering. Det handlar om att börja tjäna egna pengar, att bidra och att försörja sig själv.

Det hade såklart varit bättre om bostadsbyggandet kommit igång redan under förra mandatperioden. Jag är verkligen den första att säga det. Men nu tar regeringen viktiga initiativ. Vi gör oerhört stora satsningar i budgeten på resurser till bostadsbyggande. Vi har nyligen tagit initiativ till att i samarbete med de ansvarstagande oppositionspartierna i riksdagen vara beredda att pröva många nya vägar för att se till att vi kan få fart på bostadsbyggandet. Jag tror att alla partier måste vara beredda att pröva nya sätt och att konstruktivt pröva varandras goda argument för att vi gemensamt ska kunna hitta vägar framåt för att underlätta för kommunerna att ta det ansvar som är Sveriges ansvar.

Herr talman! Med den nya lagstiftning som riksdagen snart ska besluta om skapar vi förutsättningar för bättre ordning och reda i mottagandet av nyanlända. Det går till så här: Man kan redan ute på anläggningsboendet påbörja kartläggningen av sin kompetens. Det finns en app som Arbetsförmedlingen nyligen har tagit fram, som fungerar väldigt bra enligt de rapporter jag får, där man lägger in sina erfarenheter och sitt yrkeskunnande. Man kan länka till betyg om man har det. Man kan skanna in det och direkt få information om vad som gäller för ens yrke i Sverige. Finns det yrket i Sverige, och vilka krav ställs i så fall för att man ska kunna arbeta i det yrket? Man kan bygga ett cv, som underlättar när man sedan ska vidare till sitt första arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Fördelningen till kommunerna baseras bland annat på beslut som staten tar om det totala antal som det är rimligt och möjligt att klara att fördela under kommande år. Det blir möjligt för kommunerna att i dialog med varandra inom länen göra överenskommelser. Man har då en framförhållning i fråga om hur många man ska ta emot i sin kommun. Om kommunen har lägenheter klara och det blir ett glapp mellan att lägenheten är ledig och att den nyanlände kommer står staten för hyreskostnaden. Nu tror jag inte att det kommer att bli ett stort problem, men man ska inte behöva vara rädd för att stå med ett överskott av bostäder.

Som jag har sagt tidigare gör vi stora satsningar, och vi måste göra mycket mer när det gäller stöd till bostadsbyggande. Det gäller resurser, regelförenklingar och annat. Jag vet att många kommuner redan i dag använder de ramupphandlingar som finns inom Sabo för modulhus, och jag tror att fler kommer att behöva göra det.

Herr talman! Jag räknar med att den nya lagen kommer att påverka trycket på de kommuner som har många som bor i EBO. Det påverkar inte rätten för individen att bosätta sig själv. Men min bedömning är att när man kan få hjälp att bli placerad via anvisningslagen kommer väldigt många fler att välja det och färre att välja att bosätta sig i EBO.

Beslutet om hur många varje kommun ska ta emot baseras bland annat på arbetsmarknaden i den arbetsmarknadsregion som kommunen befinner sig i. Det betyder oerhört mycket för att fler snabbt ska komma i arbete. I Stockholm, där jag bor, är sysselsättningsgraden bland utrikes födda män väsentligt högre än vad den är hos den manliga befolkningen i hela Sverige, för vi har en god arbetsmarknad i Stockholm. Där har man självklart större möjlighet att komma in på arbetsmarknaden än i en kommun som har en dålig arbetsmarknad.

Vi tar också hänsyn till det ansvar som kommuner redan tar när det gäller EBO-bosatta medborgare, när det gäller anhöriginvandrare, när det gäller ensamkommande barn och när det gäller asylboenden i kommunen för att få en rimlig fördelning utifrån vad som är rimligt för varje kommun.

Herr talman! Som flera har påpekat i debatten kommer vi att behöva göra mycket mer för att klara av de utmaningar som Sverige nu står inför. Det handlar om bostadsbyggande. Det handlar om arbetsmarknaden. Det handlar om skolan. Det handlar om vuxenutbildningen. Vi klarar det. Det kommer att vara tufft. Det är mycket som behöver göras. Men det är också någonting som Sverige kan klara.

Låt mig säga några ord om arbetsmarknaden! Vi jobbar nu med att ta fram förslag när det gäller utbildningsplikt och yrkesskola. Det är viktigt för att rusta dem som kanske har en låg utbildningsnivå när de kommer till Sverige. Vi arbetar med stora förändringar i etableringsuppdraget för att minska byråkratin och se till att handläggare kan jobba med att få människor i arbete och kan lägga mindre tid på pappersarbete.

På måndag räknar jag med att de första börjar i snabbspåren. Jag räknar med att ett femtiotal kockar börjar på måndag i ett snabbspår för kockar. Jag räknar med ett hundratal personer till legitimationsyrken i sjukvården. Jag räknar med ett tjugotal slaktare och styckare. Och vi har ytterligare ett tjugotal snabbspår som snart är på plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Mycket görs, herr talman, men mer behöver självklart göras. Jag är väldigt glad att riksdagen nu är framme vid att ta beslut i den här frågan. Jag vill tacka för konstruktivt samarbete med samtliga de anständiga partier som nu står bakom propositionen. Jag vet att partier har lite olika ingångar i detta. Det är ett givande och tagande. Det är en styrka för Sverige att vi kan göra detta i ett läge där vi tar stort ansvar och har stora utmaningar men också har en ljus framtid.

(Applåder)

Anf. 27 Paula Bieler (SD)

Herr talman! En av de saker jag noterade när jag läste propositionen var att man lyfte fram den lagstiftning som finns i dag gällande ensamkommande minderåriga asylsökande som någonting positivt och välfungerande - det har faktiskt redan funkat med tvångslagstiftning och att tvinga kommuner att ta emot.

Jag gjorde en väldigt snabb sökning i går för att se exakt hur väl det har fungerat. Det går säkert att hitta oerhört många fler citat och uttalanden om man lägger ned lite mer tid på det. Men vi kan exempelvis se vad kommunalrådet i Norberg, Åsa Eriksson från Socialdemokraterna, konstaterade i november förra året: Vi kan inte ta ansvar för fler barn. De vägrar att ta emot fler flyktingbarn. Vi har sett att trycket när det gäller att ta emot ensamkommande flyktingbarn på Orust är så stort att kommunen inte vill ta emot fler barn. Även där har det för övrigt varit socialdemokratiska kommunalråd som har protesterat. Även i Vänersborgs kommun är det en socialdemokratisk ledning: Vi klarar inte fler flyktingar. Vi klarar inte fler flyktingbarn. Vi kan inte ge ett värdigt mottagande.

Det här var, som sagt, en ytterst snabb sökning. Många säger att de inte klarar att göra det som man från centralt håll tvingar dem att göra.

Vissa av dessa har fört fram som lösning att fler kommuner måste tvingas att ta emot. Det är precis det som man har landat i nu. Vi ska tvångsfördela över hela landet. Men det räckte inte då. Det räcker inte nu. Det är nämligen inte huruvida man vill eller inte vill som avgör om vi har kapacitet att ta emot.

Min första fråga är: Vilka garantier kan Ylva Johansson lämna till kommunerna runt om i landet om att den här tvångsfördelningen inte kommer att resultera i exakt samma sak som tvångsfördelningen av ensamkommande flyktingbarn har gjort - en havererad situation i allt fler kommuner?

Anf. 28 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Jag inledde med att säga något. Det är inte så att människor väljer att fly. Det är inte så att Sverige väljer att människor på flykt ska komma hit. Människor söker sig hit och söker asyl. Då är det vår mänskliga skyldighet att ge människor en fristad i Sverige. De kommer inte alltid i det läge då det är mest lämpligt. Det ligger i flyktens natur.

När man är i ett läge där det är stora utmaningar - där är vi i dag i Sverige - är frågan: Ska vi hjälpas åt i ett svårt läge? Ska vi hjälpa varandra? Och ska vi göra de förändringar som krävs för att vi ska klara det? Eller ska vi välja en annan väg, som Sverigedemokraterna gör?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Jag lyssnade på Paula Bielers anförande. Hon sa att svenska folket vill ställa upp och hjälpa utsatta människor. Det är också min bild. Svenska folket vill det. Det är min bild att Sveriges kommuner vill det. Men det finns ett parti i Sveriges riksdag som inte vill det, och det är Sverigedemokraterna.

Anf. 29 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Jag tänker försöka hålla mig på en saklig nivå. Låt oss för en stund ponera att det skulle stämma som arbetsmarknadsministern sa, att det inte finns någon annan situation eller annan politik, utan det enda rimliga är att personer ges sin fristad i Sverige. Varför bygger man då en politik på att detta inte ska vara en fristad där vi ger skydd och säkerställer detta behov och samtidigt har ett ordnat mottagande för dem som sedermera också vill stanna här permanent?

Man blandar ihop dessa kort. I stället för att garantera säkerheten för alla som kommer hit ska de direkt ut och fördelas över landet. Man havererar våra svenska system, har sönder vårt samhälle och får ut dem som kommit hit i bidragssystem och utanförskap. Det är inte bra för dem heller. De fastnar också.

Som jag nämnde i mitt anförande gör man inte så i Norge, exempelvis. I Norge lyckas man bättre med att faktiskt få de personer som kommer till samhället in i samhället. Där fördelas det rimligt runt om i landet, i mindre kommuner. Man möter dem som kommer dit, men det är också helt baserat på att kommunerna anmäler hur många de har kapacitet att ta emot. Övriga som beviljas asyl och skydd i landet får det, men de tvingas inte in i ett system för att försöka tvångspermanentas i landet på en gång, utan de får det som ska garanteras: skydd, säkerhet, mat och någonstans att bo.

Varför har man inte gjort denna prioritering i Sverige?

Anf. 30 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Man ska inte låta sig luras av Paula Bielers argumentation. Det är naturligtvis inte så att Sverigedemokraterna vill att kommunerna ska vara väl förberedda för att kunna ta emot nyanlända. Vi kunde läsa i tidningen i dag om Hörby kommun. Där röstar Sverigedemokraterna nej till att bygga hyresrätter med hänvisning till att om de gör det kanske det kommer flyktingar och bosätter sig i kommunen.

Sverigedemokraterna är det minst trovärdiga partiet när det handlar om att bygga förutsättningar för ett ordnat mottagande. Jag är glad att det finns en bred majoritet bland andra partier som faktiskt är beredda att ta ansvar, trots olika förutsättningar och olika ingångar i detta. Det är de partier som nu tar ansvar i Sveriges riksdag för lagstiftningen som har ansvaret ute i Sveriges kommuner.

Anf. 31 Hanif Bali (M)

Herr talman! Min fråga gäller bostadsmarknaden. Det är ju oundvikligen så att börjar man prata kommunplaceringar måste man också börja prata bostadsmarknad.

När regeringen tillträdde riktade allianspartierna ganska stark kritik mot regeringen för passivitet i bostadsfrågan. Mehmet Kaplan gick praktiskt taget under jorden. De bostadspolitiska förslagen var de facto obefintliga, förutom någon bostadssubvention som branschen själv säger är otillräcklig och inte ens vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Här fanns massor av utredningar som Alliansen hade tillsatt. Förvisso kan man rikta kritik även mot Alliansens hantering. Visserligen fick man upp ett rekordhögt byggande men inte alls tillräckligt, inte alls de volymer som behövdes, även om man exkluderar det flyktingtryck som fanns.

Här var regeringens svar att det man gjorde var tillräckligt. Det behövde vi inte tänka på. De 5 miljarderna i bostadssubventioner skulle lösa alla problem. Sedan klagade man lite på den förra mandatperioden.

Det vi ser nu är att regeringen plötsligt gör en kovändning och säger att nu lägger vi allting på bordet och nu ska vi förhandla fram det här. Då har vi dödat ett år! Det är ett år där människor får sitta fast på boenden, där ungdomar inte får flytta hemifrån, ett år där regeringen varit passiv och slagit sig för bröstet och trott att man gjort tillräckligt.

En fördel med alliansregeringen under den förra mandatperioden var att vi aldrig ansåg att det var tillräckligt. Vi sa aldrig att det här räcker, utan vi sa hela tiden att nu måste vi ta nya steg. Men då röstade Socialdemokraterna nej här i kammaren till massor av bostadspolitiska förslag.

Anf. 32 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta Hanif Bali. Det skulle naturligtvis vara lätt för mig att dra upp hur det var under den gamla regeringen när man satsade miljarderna på att renovera och tillbygga kök och verandor och inte på att bygga nya bostäder.

Men, herr talman, jag väljer ändå att sträcka ut en hand. Bostadsbristen var nämligen stor i nästan alla Sveriges kommuner redan under den gamla regeringens tid, vilket gjorde att många ungdomar har svårt att flytta hemifrån, och många pekar på att bostadsbristen förhindrar en väl fungerande arbetsmarknad. Företag får inte tag i anställda med rätt kompetens, för de kan inte flytta till jobben. Många nyanlända har också svårt att komma ut.

Behoven är mycket stora, och de har ökat. Jag väljer i det läget trots allt att inte i första hand söka polemik utan söka samarbete. Regeringen har gjort de största satsningarna på 20 år i budgeten när det gäller resurser till bostadsbyggande. Det kommer inte att vara tillräckligt. Väldigt mycket mer behöver göras. Vi har jobbat med förändringar när det gäller regelförenklingar. Mer kommer att behöva göras, och jag tror att det kommer att behövas en hel del nya innovativa förslag och förändringar för att få en väl fungerande bostadsmarknad och nybyggnad av nya bostäder som människor har råd och möjlighet att flytta till. Jag tycker att det är bra om vi kan göra det i samarbete mellan partierna.

Anf. 33 Hanif Bali (M)

Herr talman! Det är ju så att Moderaterna inte kommer att rösta på något förslag som bidrar till ett minskat bostadsbyggande. Såklart företräder vi en linje för fler bostäder. Jag tror inte att det är där konflikten ligger, utan det handlar om vägen framåt.

Det är bra att regeringen nu har blivit ödmjuk och insett att man inte kan göra det här enbart med Mehmet Kaplan utan att man behöver fler partier med idéer om hur man löser bostadskrisen.

Jag tror att det vore en lite felaktig historieskrivning från både vårt och ert håll om vi skulle skylla det här på något enskilt parti. Vi ser ju att svenskt bostadsbyggande har varit för lågt i snart 30 år. Det vore såklart oerhört intellektuellt ohederligt att försöka peka ut något enskilt parti eller någon enskild idéströmning som orsak till detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Det här är liksom ett klassiskt exempel på hur vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Vi har lagt på lagar, regler och byggnormer på bostadsmarknaden, av goda skäl, och det har blivit otroligt dyrt. Vi har gett ett extremt stort inflytande över bostadsmarknaden till lokala opinioner. Vi har begränsat marktillgången. Vi har fått ett byggoligopol som driver upp priserna i det här landet och där stora aktörer inte utmanas.

Allt detta är viktiga saker som måste åtgärdas, och därför blir det lite märkligt att regeringen först går fram med flyktingkvoter till kommunerna innan man går fram med bostadskvoter.

Anf. 34 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Låt mig påminna om vad jag sa inledningsvis: Flyktingar kommer inte alltid precis när de nybyggda bostäderna står redo. De kommer på grund av den situation de flyr från, och den är inte alltid enkel att styra över. Vi önskar förstås att det vore på det sättet att människor inte hade behövt fly.

Regeringen har lagt fram förslag i den budget som har gått igenom: de största satsningarna på 20 år när det gäller resurser till bostadsbyggande. Vi gör en nödvändig omprioritering. Vi har bundit oerhört mycket byggresurser, både i form av kapacitet ute hos byggnadsarbetare och byggföretag och skattemedel, för att bygga om och renovera kök, verandor och annat när det samtidigt behövs enormt stora insatser för att bygga nya bostäder.

Den omläggningen har vi nu gjort, och vi har bjudit in till breda diskussioner kring många av de problem som också Hanif Bali lyfter fram och som behöver åtgärdas för att vi ska få fart på bostadsbyggandet i hela landet.

(Applåder)

Anf. 35 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Jag är, liksom flera andra riksdagsledamöter, också en kommunpolitiker. Till de riksdagsledamöter som likt mig har jobbat med budgetmotioner och försökt att planera långsiktigt i kommunerna ställer jag några enkla frågor.

Hur kan ni? Vad är det som gör att ni tar er rätten att använda något så drastiskt som tvång och lagstiftning för att rakt av påtvinga kommuner ett åtagande som de inte klarar av? Vad ger er rätten att fullständigt strunta i de problem som redan finns? Vad är det som gör att ni indirekt slår mot era egna kollegor runt om i kommunerna?

Kommunerna får i dag en viss ersättning från staten för mottagandet. Faktum är att siffror tydligt pekar på att den med råge inte är tillräcklig. Flera har talat om bostadsbristen. Den kan i sammanhanget ses som ett mycket litet problem, om vi drar ihop allt annat, när kommuner ska stå redo med grundläggande välfärd, till exempel skolgång.

Herr talman! Jag tänkte ta en titt på min hemkommun Norrköping och statistiken där. Närapå hälften, 49,5 procent, av dem som i dag får försörjningsstöd är födda i utlandet. Den gruppen ökar dessutom stadigt. Inte nog med det; den grupp som i dag får arbeten, som tidigare har varit i arbetslöshet, är faktiskt svenskfödda, inte utlandsfödda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Säger inte de siffrorna någonting om hur det ser ut i dagens Sverige, om hur segregationen och utanförskapet ökar och hur kommunerna inte kan göra särskilt mycket? Glöm inte heller det faktum att de som kommer hit i dag kommer att ta hit sina anhöriga, som också kommer att behöva försörjning och grundläggande välfärd från vårt samhälle.

Klart är att man i denna proposition struntar i enkla fakta. Man struntar i att det är kommunerna som får ta den hårdaste smällen när en bred majoritet av Sveriges riksdag bedriver en extrem migrationspolitik på nationell nivå. Man struntar likaså i att vi i detta ansträngda läge kan vänta oss den hårdaste smällen mot vårt samhälle först om några år, när bland annat anhöriga till dem som har kommit hit i dag kommer hit.

De ledamöter som stod bakom propositionen borde rimligtvis kunna förklara för våra kommunpolitiker hur de har tänkt att hjälpa till när de har orsakat alla dessa påtvingade problem. Hur ska ni förklara för kommunerna att den ökade segregationen sker och de nya utanförskapsområdena skapas som en följd av er så kallade solidaritet? Hur ska svenska skattebetalare kunna bekosta allt detta när de redan är ett av världens mest beskattade folk?

Herr talman! Grunden till detta är en demokratifråga. Jag kan helt enkelt inte tolerera att man i grunden inskränker det kommunala självstyret, och jag kan inte tolerera de andra problemen som absolut inte kan negligeras. Flera företrädare har talat om att kommunerna ska ta ansvar. Men faktum är att det är precis vad kommunerna gör.

De som på allvar bör ta sitt ansvar är ni riksdagsledamöter som fortsätter med en politik som sliter isär vårt land och som raserar den välfärd som generationer före oss har byggt upp. Ni ska alla skämmas för att ni i detta sammanhang fullständigt struntar i kommunerna och låter en ohållbar politik rasera vårt land.

Anf. 36 Hanif Bali (M)

Herr talman! Det låter så enkelt när Markus Wiechel talar dogmatiskt om politiska lösningar. Men de facto innebär överenskommelsen med regeringen att antingen minska volymen av asyltrycket eller acceptera. Jag skulle vilja veta vad Sverigedemokraterna hade valt. Hade ni valt att ställa er utanför och låta volymen vara högre, eller hade ni gått med på lagstiftningen?

Det är lätt att ställa sig utanför och säga: Gud! Jag kan vara dogmatisk här, och ni kompromissar. Det är så dåligt. Ni vill inte stå för era principer.

I grund och botten handlar politik om att ta ansvar, och att ta ansvar innebär att kunna kompromissa.

Sverigedemokraterna skriver artikel efter artikel om hur de är redo att sätta sig ned och prata förutsättningslöst med vem som helst. Då är det viktigt att veta om ni kommer att vara så dogmatiska. Kommer ni att vara redo att göra några som helst kompromisser för att lösa de problem som finns?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Orsaken till att man hamnade i krisen i höstas var dogmatism, att man inte var nyanserad, inte såg helheten och inte var redo att kompromissa. Varför vill Sverigedemokraterna göra om det misstaget genom att återigen vara dogmatiska och inte se nyanser?

Anf. 37 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Det har varit intressant att stå här och lyssna på Hanif Bali om kompromisser. Självklart kan Sverigedemokraterna också kompromissa. Vi i Sverigedemokraterna har tidigare varit öppna med att vi samarbetar med de partier som är redo att ta ansvar för vårt land. Migrationspolitiken och integrationspolitiken är i det sammanhanget grundläggande och central för att vi ska kunna bedriva en politik som är positiv för vårt lands utveckling. Jag är övertygad om att även Hanif Bali anser att migrationspolitiken i mångt och mycket spårade ur fullständigt för länge sedan.

Om Hanif Bali är villig att kompromissa och försöka nå en bättre lösning för hela Sverige, varför sätter sig inte Hanif Bali med Sverigedemokraterna och pratar om detta? Tillsammans kan vi säkert, inte minst med Moderaternas retoriskt nya hållning på migrationsområdet, komma fram till många bra lösningar.

Enligt en opinionsmätning förra veckan skulle våra två partier tillsammans kunna bilda en majoritet i Sveriges riksdag med 50,2 procent. Det är en bra väg för någon som anser sig vilja ta ansvar och dessutom kompromissa.

Anf. 38 Hanif Bali (M)

Herr talman! När krisen stod för dörren i höstas var det inga opinionsundersökningar som ändrade mandatfördelningen i riksdagen. När krisen stod för dörren i höstas var vi tvungna att få en lösning. Nu ställer jag frågan en gång till, och jag vill att Markus Wiechel svarar på den.

Ökad volym eller tvångslagstiftning? Välj en. Vilken hade du valt?

Anf. 39 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Nu är politik inte riktigt så problematisk att man behöver välja mellan ökad volym och tvångslagstiftning. Sverigedemokraterna säger totalstopp när det kommer till asylinvandring. Det har vi varit raka med från första början.

Vi vill verka för att människor som kommer hit till vårt land faktiskt ska bli en del av samhället. Det är därför vi står för öppen svenskhet. De ska kunna bli svenskar.

Det är i sammanhanget intressant att se att det är den politik som förs i dag. De kraftiga migrationsströmmarna till Sverige finns till stor del på grund av att den borgerliga regeringen den förra mandatperioden uppmuntrade människor att komma hit på ett eller annat sätt. Det är beklagligt att man som företrädare för ett parti som har haft regeringsmakten i åtta år helt plötsligt får för sig att det är en slump att människor kommer till Sverige.

Vi kan styra migrationsströmmarna, och det ska vi göra. Det är så vi får ett värdigt mottagande, och det är så vi ser till att de människor som har kommit till Sverige och som framöver kommer hit blir en del av vårt land.

Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)