Äldrefrågor

Anf. 27 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Det är en glädje att bli årsrik. Att få ännu ett år som fylls av erfarenheter - både sådana som man gärna bär med sig och sådana som man hade kunnat vara utan - är det som är livet.

Att bygga ett samhälle där alla kan åldras i trygghet och värdighet är ett angeläget mål för oss kristdemokrater. Ett välfärdssamhälle kan i hög grad bedömas utifrån kriterier som respekt för, tillvaratagande av och omsorg om den årsrika generationen. Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. De ska kunna åldras i trygghet med bibehållet oberoende. De ska bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.

Var och en av oss ska ses som en person med ett eget och unikt värde. Vi har skilda intressen och bakgrunder. God vård, behovsanpassat boende och självbestämmande över vardagen är en självklarhet - hela livet.

Socialtjänstlagen anger att äldre ska kunna känna välbefinnande. Lagen anger också att kommunen har ett slags områdesansvar och det yttersta ansvaret för att den enskilde ska få det stöd och den hjälp som den behöver. Det är alltså en lag som utgår från att det som görs bygger på behov och att det är personcentrerat.

Jag tror att vi förtroendevalda behöver ägna mer tid åt att se helheten, det som är områdesansvaret. Hur bygger vi ett samhälle som ger förutsättningar för samhällsgemenskap? Hur planerar vi i kommunen? Vilka insatser behöver göras för att stödja civilsamhället? Och vilka insatser behövs för att ge stöd och hjälp till enskilda?

Det är bra att ibland ta ett steg tillbaka, få en överblick och att sätta samman de olika delarna, så att man får den större bilden och ser helheten för äldre och alla andra invånare.

När utskottet i dag debatterar äldrefrågor är det både helheten och delarna som finns med. Man har rättigheter oavsett ålder: insatser efter behov oavsett ålder och möjlighet att känna välbefinnande oavsett ålder.

Fru talman! Bristen på boenden är påtaglig i de flesta kommuner. Den ekonomiska situationen underlättar inte för kommunerna i dag. Stöd från staten för byggande av olika slags boenden är därför nödvändigt för att klara äldre personers behov.

Äldrefrågor

Vi behöver också fundera på vilken roll biståndsbedömningen ska ha. Är det någon av oss som vill flytta in på ett särskilt boende om vi inte behöver det? Nej, förmodligen inte. Det svaret tror jag att de allra flesta människor ger. Det är när det egna boendet inte längre fungerar för oss som vi behöver få en möjlighet att flytta till ett anpassat boende. Jag tror att biståndsbedömningen behöver förändras i vissa delar i den kommande lagöversynen som ska redovisas senare i år. Det behövs mer av förenklad biståndsbedömning inom fler områden av socialtjänsten.

Är det rimligt att överpröva en äldre persons önskemål om anpassat boende? Nej, det är det inte. Vi ska i stället göra allt vi kan så att det finns tillräckligt med anpassade boenden i hela landet.

Jag vill särskilt lyfta fram parboendegarantin som infördes 2012. Den innebär att när den ene i ett par är i behov av ett anpassat boende ska också den andra ha rätt att flytta med. Man ska alltså kunna fortsätta bo tillsammans även när den ene behöver omfattande vård och hjälp.

Hur har det blivit med reformen? Får äldre möjlighet till parboende? I reservation 10 lyfts detta fram, och jag yrkar bifall till denna reservation.

Fru talman! Forskning visar att äldreomsorg med kvalitet förutsätter ett personcentrerat bemötande, där personalen kan skapa en trygg miljö och en personlig relation med den som är äldre. För att detta ska vara möjligt behöver äldreomsorgens personal ges goda förutsättningar att göra ett bra jobb.

De som arbetar med viktig välfärdsverksamhet inom hemtjänsten eller på ett vård- och omsorgsboende behöver goda arbetsvillkor för att kunna ge en högkvalitativ omsorg. Det är också viktigt att omsorgsyrkena är attraktiva, så att personalförsörjningen kan fungera. Redan i dag råder det arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen. 70 procent av personalen uppger att bemanningen är otillräcklig minst någon dag per vecka.

Dåliga scheman bidrar till stress och sjukskrivningar. Närmare 80 procent av personalen inom äldreomsorgen upplever psykisk ansträngning och jäkt i arbetet minst en gång i veckan, och över hälften upplever det i stort sett varje dag.

Vi kristdemokrater har lämnat förslag för att förbättra äldreomsorgens personalsituation. Det handlar om kontinuitet och tillräckligt med tid för att bygga goda relationer mellan boende och personal - att kunna bygga den trygghet och tillit som främjar kvalitet.

Vi behöver därför ett aktivt arbete med att minska så kallade delade turer. Att jobba en stund på morgonen, gå hem ett par timmar och sedan komma tillbaka och jobba är inte goda arbetsvillkor. Vi behöver hitta sätt att få bort de delade turerna från äldreomsorgen.

Vi har en god äldreomsorg i Sverige. Men vi saknar tillräckligt med anpassade boenden, och arbetsvillkoren för medarbetarna inom äldreomsorgen behöver förbättras.

Alla människor ska kunna leva ett gott liv hela livet. Man ska känna välbefinnande, respekteras för den man är och ha en självklar plats i samhällsgemenskapen. Att man är årsrik är inget hinder eller något besvärande. Tvärtom är det en fördel för samhället att vi kan vara med och bidra på det sätt vi vill och kan hela livet.

Anf. 28 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! Vet ni att medellivslängden ökar med 3 ½ timme varje dygn? Är inte det helt otroligt? Aldrig tidigare har medellivslängden varit så hög i Sverige som nu: 80,7 år för män och 84,1 år för kvinnor. Sedan 1920 har medellivslängden ökat med hela 23 år.

Det är fantastiskt att vi lever allt längre och att vi dessutom adderar fler friska och aktiva år till livet. Därför är det verkligen dags att se på årsrika personer med nya ögon och bättre ta vara på all den kunskap och erfarenhet som seniorer besitter. Seniorer är en kraft att räkna med; var så säker!

Med risk för att säga det uppenbara: Seniorer är inte en homogen grupp. Det måste alla vi som är beslutsfattare ta hänsyn till i de beslut som vi tar. Bara för att man uppnår en viss ålder är inte behoven, önskemålen och sättet man vill leva på lika.

För mig som moderat faller det sig helt naturligt att tala om både egenmakt och valfrihet när det gäller seniorer. Som jag sa förra året i denna talarstol: Valfriheten ska utvecklas och inte avvecklas.

Men vet ni vad jag saknar? Jag saknar en vision för vård och omsorg som rör seniorer. Jag saknar en tydlig riktning. Och jag saknar förmågan att nationellt ta ansvar för äldreomsorgen. Mål för äldreomsorgen finns, och förra året adderades ett nytt mål om jämställd och jämlik vård och omsorg. Det är bra. Men jag saknar visionen och inriktningen.

För mig är det tydligt vad som behöver göras när det gäller utvecklingen av vård och omsorg för årsrika personer.

För det första: Vi måste gå från ett reaktivt arbetssätt till ett proaktivt arbetssätt. Vad innebär det? Jo, det innebär att vi ska arbeta mer förebyggande. Vi vet att det finns mycket att göra här. Man kan redan i dag ta en enkel röntgenbild av sina tänder för att upptäcka om man har risk för benskörhet.

Genom exempelvis styrketräning kan vi förebygga benskörhet. Genom bra kost förebygger vi undernäring. Och genom sociala aktiviteter kan vi förebygga den ofrivilliga ensamheten.

För det andra: Vi behöver gå från ett kompenserande till ett rehabiliterande arbetssätt. Jag har i denna talarstol tidigare nämnt exemplet från Danmark om vardagsrehabilitering i hemvården. Då handlar det om att bibehålla, återfå och förbättra funktionsförmågan. Det gör att äldre blir mer självständiga i det dagliga livet.

För det tredje: Denna punkt rör inte bara vård och omsorg för seniorer utan hela synsättet, alltså att vi måste gå från att tala om en demografisk utmaning till att faktiskt se seniorer som den kraft som de verkligen är och bättre ta vara på kraft, kompetens, erfarenhet och kunskap som seniorer besitter.

Fru talman! I betänkandet som vi behandlar i dag om äldrefrågor vill jag lyfta fram det tredje yrkandet i Moderaternas motion om att stärka seniorers livskvalitet, som handlar om att både följa upp och utveckla två redan tagna beslut om förenklad biståndsbedömning och parboendegarantin. Jag vill därmed yrka bifall till reservation 10 från Moderaterna och Kristdemokraterna.

Den 1 juli 2018 trädde bestämmelsen om förenklad biståndsbedömning i kraft. Detta innebär en möjlighet för kommuner att utan behovsprövning erbjuda hemtjänst till äldre personer. Det gör att det blir enklare och ger större utrymme för både delaktighet och självbestämmande. Nu har det gått ett och ett halvt år sedan denna bestämmelse infördes. Då tycker vi moderater att det är fullt rimligt att vi ska utvärdera detta och också se om detta kan utvecklas.

Äldrefrågor

Vi moderater vill även ge regeringen i uppdrag att följa upp den så kallade parboendegarantin, som har funnits sedan 2012. Denna garanti innebär en rätt för makar att bo tillsammans på särskilt boende även när bara en av makarna har fått bistånd beviljat för särskilt boende. När man har bott tillsammans hela livet ska man såklart också kunna göra det på ålderns höst.

Fru talman! När vi står här och debatterar nästa år hoppas jag att vi har fler skarpa förslag, jag hoppas att vi har samsyn inom ett antal områden och jag hoppas att vi kanske kan få till något tillkännagivande när det gäller förebyggande och rehabiliterande arbete i fråga om fysisk aktivitet på recept, fallprevention, nutrition och benskörhet. Jag hoppas också att vi har fler skarpa förslag om ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa.

Fru talman! Slutligen vill jag referera vad Ingrid Bergman sa: Att åldras är som att bestiga ett berg. Man blir lite andfådd, men man får en mycket bättre utsikt.

(Applåder)

(forts. § 10)

Anf. 98 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Våra äldre förtjänar den bästa omsorg som kan erbjudas. De förtjänar vår vördnad inför deras livsverk. Många har haft tunga arbeten och slitsamma dagar under livet, och många har kroppar som värker så att de har svårt att tillgodose sina behov av en social tillvaro och samvaro. Ensamheten kan vara betungande och svår.

Den psykiska ohälsan och suicidtalen ökar, liksom i övriga samhället, även bland våra äldre. Någonting i vårt samhälle har gått sönder. Vår välfärd har stadigt försämrats, och systemkollapsen mitt parti så länge varnat för är här. I dag dör människor i väntan på vård för exempelvis prostatacancer. Så ska det inte vara.

På Regeringskansliets hemsida står att läsa: "Den omsorg vi visar våra äldre är ett tecken på hur stark vår välfärd är." Vi kan alltså med lätthet konstatera att vår välfärd numera är väldigt svag.

Det är upp till oss beslutsfattare att laga det i vårt samhälle som är trasigt och att se till att våra äldre har en bra tillvaro med en god omsorg, alltså en välfärd att vara stolt över. Sverigedemokraterna lägger fram en mängd förslag för en förbättrad situation inom äldreomsorgen, ett av våra absolut högst prioriterade områden. Därför yrkar jag bifall till reservation 1, som föreslår en ny och alldeles nödvändig rättighetslag för äldre.

Äldrefrågor

Fru talman! Någon gång i livet kan den första kontakten med äldreomsorgen vara ett faktum. Det kan röra sig om en lättare insats som att få ett larm installerat. Att använda en SIP, en samlad individuell utvecklingsplan, från den allra första kontakten är viktigt, inte minst i ett förebyggande perspektiv då behoven av insatser ökar med 25 procent bara under det första året. Detta fungerar tyvärr inte tillfredsställande i dag. Därför behöver vi ta ett nationellt grepp om frågan. Ca 90 000 äldre har behov av en SIP, men endast 1 procent av de äldre över 70 år vet om att den rättigheten ens existerar. Vi vill också införa begreppet äldreombudsman som en nära kontakt för den äldre, detta för att stävja bland annat den ökande ensamheten.

Fru talman! Att kunna bo tillsammans med sin partner till livets slut, även om den ena parten har behov av ett särskilt boende, är en rättighet som införts via en så kallad parbogaranti. Den fungerar tyvärr inte alltid som den ska och behöver ses över. Sverigedemokraterna vill dock ta ett steg till och också införa en så kallad efterlevandebogaranti. Vi har efter fall i flera kommuner blivit smärtsamt uppmärksammade på vad som kan hända om parten som haft rätt till platsen på ett särskilt boende avlider. Den efterlevande parten riskerar att bli satt på gatan då den gemensamma bostaden tilldelas någon annan som behöver den. Därför ska den efterlevande som inte kan bo kvar i sin bostad erbjudas ett annat boendealternativ utan dröjsmål.

Till sist är jag nödgad att återigen nämna - jag har pratat om det i tidigare debatter här i talarstolen och frågat socialministern om det - de stora problemen med språkförbistring hos personal, nyrekryterad personal som inte kan vare sig förstå de äldre och övrig personal eller göra sig förstådd bland dem.

Regeringen har gjort det stora misstaget att räkna omsorg om äldre som ett "enkelt arbete". Att arbeta med människor är aldrig enkelt. Att arbeta med människor som kanske lider av sjukdom är än svårare. För att behärska detta krävs givetvis både gedigen utbildning och personlig lämplighet.

Problematiken med arbetskraft som inte kan språket måste åtgärdas, och det måste åtgärdas snabbt. För, fru talman, nog tycker vi väl alla och envar att det är angeläget att personalen förstår om det är en kopp kaffe vi är sugna på eller om det är smärtlindring vi behöver ha?

Anf. 99 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! I Sverige har vi den stora lyckan att vi blir allt äldre, och de som blir äldre blir allt fler. För visst är det en lycka att det är fler som blir allt äldre i Sverige? Det motsatta hade ju faktiskt varit förfärande.

Många pensionärer kan efter ett långt arbetsliv se fram emot en fantastisk period i sitt liv. För den som har en frisk respektive vid sin sida, den egna hälsan i behåll, vänner och barnbarn erbjuder livet mycket efter det att man slutat arbeta. För dessa välmående äldre behöver vården framför allt inriktas mot att förebygga ohälsa och på så vis göra det möjligt att behålla hälsan ännu längre.

Men det finns också äldre som mår mycket sämre - många i kroppen, andra i sinnet och vissa både och. Den upplevda hälsan och livssituationen varierar precis lika mycket bland våra äldre som i resten av befolkningen. Därför får vi aldrig se äldre som en homogen grupp. Insatser, vård och omsorg måste ges utifrån individens behov, inte utifrån vad som passar systemet eller hur vi är organiserade.

För mig och Centerpartiet är den äldres rätt att välja ett bärande fundament. Att välja vem som kommer hem till en, att välja bostad, vårdcentral och så vidare - alla dessa val är jag fullt övertygad om att du gör bäst själv utifrån dina perspektiv. Det är också val som våra äldre vill kunna göra. Därför tror jag att arbetet med att skapa ett hälsosamt åldrande och öka känslan av egenmakt och delaktighet i samhället behöver få ännu mer fokus.

Att vi blir fler äldre är som sagt väldigt positivt, men det innebär även stora utmaningar för vår gemensamma välfärd. Till följd av den demografiska och även tekniska utvecklingen står vi inför stora behov av strukturella förändringar. Även om de som är äldre i dag blir allt friskare och kan klara sig självständigt allt högre upp i åldrarna måste vi påbörja ett långsiktigt förändringsarbete för att klara utmaningarna och möta behoven.

Vi kan inte fortsätta att göra likadant; vi måste våga vända på perspektiven och tankarna och ifrågasätta. Jag hade därför gärna sett att fler partier vågade lägga fram nya förslag om hur vi kan skapa effektivare system, bättre lagstiftning och en mer sammanhållen vård och omsorg för våra äldre liksom förslag om hur vi kan lägga grunden för att arbeta förebyggande på ett systematiskt sätt för att stärka hälsan hos våra äldre.

Det räcker nämligen inte att vi just nu satsar på primärvården och den nära vården. Det räcker inte att vi stärker kommunernas och regionernas ekonomi. Dessa insatser är bra och nödvändiga, men vi måste våga göra mer. Därför, fru talman, vill jag specifikt tala om två av Centerpartiets förslag som just handlar om att våga tänka nytt.

Äldre är en grupp som ofta hamnar mellan vårdens och omsorgens stolar. I äldres fall handlar det om att hälso- och sjukvårdslagstiftningen och socialtjänstlagen båda berör och reglerar var, när och hur äldre får vård. I båda fallen är det lagar som i efterhand har justerats för att i möjligaste mån möta äldres behov snarare än lagar som har utgått från behoven.

Att vi har två olika lagstiftningar som reglerar vården av och omsorgen om äldre skapar problem både för den äldre och för den som utför omsorgen och vården. Låt mig, fru talman, ge ett verkligt exempel.

En kvinna har drabbats av en stroke. Hon rehabiliteras under en längre tid och kämpar verkligen på för att återfå sina funktioner. Tyvärr återfår hon inte full funktion i sin vänstra arm.

Kvinnan hamnar nu i en situation som innebär att hon behöver stöd och hjälp i hemmet. Hon behöver hjälp med att klippa sina naglar. Det kan tyckas vara ett enkelt problem att lösa. Men nagelklippningen på den vänstra handen klassas som en insats enligt hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Nagelklippningen på den högra handen klassas som en åtgärd enligt socialtjänstlagen. Nu ska alltså personal från hälso- och sjukvården klippa naglarna på den ena handen och personal från socialtjänsten klippa naglarna på den andra handen. Det är olika personal som kommer hem till kvinnan vid olika tillfällen. Det handlar om olika personer, olika lagstiftning och dokumentation i två olika system. Är det verkligen rimligt?

För att en gång för alla överbrygga klyftan mellan dessa två lagar vill Centerpartiet utreda en äldrelag som kan reglera den hemsjukvård som i dag ges enligt hälso- och sjukvårdslagstiftningen och den personliga omvårdnad som ges enligt socialtjänstlagen. Med en gemensam lag skulle vi kunna underlätta för kommunerna att arbeta mer sammanhållet mellan hemsjukvård och hemtjänst. Det skulle också kunna innebära att vi ökar attraktiviteten och att man kan jobba på toppen av sin kompetens i ett mer multiprofessionellt team.

Det andra förslaget jag vill tala om handlar om det förebyggande arbetet. Vi behöver speciellt stärka äldres psykiska hälsa. I Sverige finns unika system för hälsovård, exempelvis barnhälsovård, skolhälsovård och företagshälsovård. Alla de har lagt grunden för vår folkhälsa och för att vi har världens lägsta mödra- och spädbarnsdödlighet.

I dag finns det gott om kunskap om hur hälsan hos äldre kan främjas. Men det är ett område där det saknas samordning. För att samhällets gemensamma resurser ska användas på bästa sätt vill Centerpartiet införa ett äldrehälsovårdsprogram med förebyggande hembesök för äldre.

Fru talman! Jag instämmer självklart i Centerpartiets samtliga förslag, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1 om att utreda just en äldrelag.

Anf. 100 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Vänstern fokuserar på en äldreomsorg som är jämlik och värdig. Åtta av tio av landets kommuner planerar nedskärningar inom äldreomsorgen, särskilt när det gäller personalen. Därför var det bra att Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna förhandlade fram mer pengar till just välfärden och att regeringen till slut tog fram mer pengar. Det blev ju ändå en liten peng. Men det behövs mer pengar till välfärden.

Fru talman! Vi står inför ett vägval. Ska det vara skattesänkningar och bidrag som RUT eller satsningar på välfärden? Vi kommer inte att klara av att ha både och, om vi inte ska gå vidare in i ett parallellsamhälle. Den resan anser Vänsterpartiet att vi ska avsluta. Där blir nämligen alla förlorare.

Tillväxtanalys, som är en myndighet, har gjort en utredning där man uppskattar att varje nytt RUT-jobb omräknat till heltidstjänster kostar staten och skattebetalarna omkring 2 miljoner kronor per tjänst - ni fattar! Det motsvarar tre till fyra nya jobb som skulle kunna användas inom välfärden. Det tycker jag att man kan fundera på.

Fru talman! Vänstern vill utveckla framtidens äldreomsorg och satsa på ökad personaltäthet och fortbildning inom äldreomsorgen. Vi vill också utveckla moderna och välfungerande boenden, omsorg och vård, bra mat och avgiftsfria trygghetslarm. Den som lever ett långt liv i äldreomsorgen ska få den omsorgen. Det ska också finnas fritidssysselsättning och gott om aktiviteter. Det är en ny generation som tågar in i äldreomsorgen nu, 40-talister och snart även 50-talister. Då blir det till att lyssna på både Thåström och Stones. Jag tror att den generationen kommer att vara lite argare än den generation som nu är i äldreomsorgen. Det är lite hoppfullt.

Fru talman! Personalen är grunden för en bra, värdig och trygg äldreomsorg. Det är personalen som bygger äldreomsorgen. Bra bemanning är en förutsättning för att personalen ska få tid att prata med de äldre och göra ett bra jobb, inte bara springa ut och in.

Sverigedemokrater! Ni säger att ni värnar personalen. Ni vill ha fasta heltidstjänster. Men när ni själva får styra, som i Sölvesborg, händer något annat. Ni släpper in en ökänd vårdkoncern i äldreomsorgen. Då försvinner heltidstjänsterna. I stället får de som anställs av bolaget deltidstjänster på 75 procent, som det inte går att leva på. Ni stänger alltså ett välfungerande demensboende för att bolaget som är tillfrågat ska få ett tillräckligt stort underlag för att etablera sig.

Det finns något som heter walk the talk. Det betyder att det jag säger i den här talarstolen bör mitt parti också leva efter. Det tycker vi är viktigt. Men jag anser att det i alla beslut som Sverigedemokraterna tar alltid finns ett gäng som de värnar. Det är inte de äldre, utan det är de företag som gör vinst på att driva just äldreboenden. Jag säger som Peps Persson: Det är alltid falsk matematik över er.

Fru talman! Sedan början av 2000-talet har det skett en omfördelning från särskilt boende till insatser i det egna hemmet. Antalet personer som bor i särskilt boende har minskat drastiskt. Enligt Statistiska centralbyrån kommer personer på 80 år och äldre att vara 255 000 fler år 2028 än i dag. Det är en ökning med 50 procent. Det innebär också ett ökat tryck på de särskilda boendena, inte ett mindre antal platser.

Fru talman! Antalet äldreboendeplatser har minskat. Kommunerna har i stället satsat på att fler ska bo hemma och ha hemtjänst. Allt fler får avslag på sina ansökningar om särskilt boende. Sammanlagt 116 kommuner bedömde 2018 att de hade ett underskott på särskilda boendeformer för äldre. Vänsterpartiet anser att den utvecklingen är negativ för kvaliteten inom äldreomsorgen. Det går ut över de äldres behov och begränsar äldres möjligheter till inflytande och valfrihet.

Valfrihet är något som vi ofta talar om i denna kammare, fru talman. Äldre ska kunna bo hemma så länge de själva vill, men när behovet av stöd ökar och de vill flytta måste det finnas möjlighet till det. Jag yrkar därför bifall till reservation 8. Vänstern vill ge regeringen i uppdrag att bättre tillgodose äldres rätt till särskilt boende.

Ensamheten bland äldre är för många tung att bära. Man tappar sin partner och sina kompisar och kan bli väldigt ensam, speciellt om man inte får flytta från sin lilla etta på åttonde våningen. I och med att det under lång tid har blivit svårare för äldre att få plats på ett boende måste vi se till att den ökade ofrivilliga ensamheten minskar. Just nu ökar den. Det handlar om att få igång människor i sociala aktiviteter som inte är kopplade till just boendet. Att minska ensamheten för äldre kommer att bli en central uppgift för oss i den här salen men också för dem som finns ute i kommunerna och i civilsamhället. Vänstern vill att en lämplig myndighet ska ges i uppdrag att se över förutsättningarna för att minska ensamheten bland äldre.

Fru talman! I dag saknas det undersköterskor. Vi behöver utbilda 16 000 undersköterskor per år, i stället för dagens 4 000. Då måste vi kunna erbjuda bra arbetsmiljö, ökad personaltäthet och heltidstjänster. I dag upplever sju av tio undersköterskor i äldreomsorgen att bemanningen är otillräcklig. Det är en väldigt hög andel. I Vänsterpartiets budgetmotion finns förslag på stora satsningar som fokuserar på just utbildning av undersköterskor och annan personal. Det behövs en kompetensplan för att öka antalet undersköterskor som kan jobba inom äldreomsorgen.

Hur livet som äldre blir handlar om mycket, bland annat hälsa, klass och ekonomi. En sak kommer Vänsterpartiet att driva och kämpa för. Det är jämlik äldreomsorg som gynnar de många, inte de få.

Anf. 101 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den uppmärksamhet som Sverigedemokraterna får av Vänsterpartiet.

Sölvesborg är en kommun där Sverigedemokraterna styr. Det stämmer. Politikerna i Sölvesborg sitter dock inte här i Sveriges riksdag och kan inte svara för sig. Däremot tror jag att Louise Erixon, som är KSO där, kommer att svara i andra sammanhang på den kritik som ledamoten anför.

När det gäller personalpolitik är det väl känt att Sverigedemokraterna vill ta bort de delade turerna, som de flesta i personalen inte vill ha. Detta har ett annat parti, ett styrande parti, talat om under många år, men det har inte hänt någonting än så länge. I vår budget har vi, till skillnad från de styrande partierna, satsat på detta så att det går att genomföra.

Ledamoten säger apropå de äldre att vi sverigedemokrater inte bryr oss om dem. Detta påstående kan inte vara mer fel, fru talman, och hela vår väljarkår vet att det är så, det vill säga att ledamoten har fel.

Anf. 102 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Sölvesborg har blivit allmänt känt, och det är Sverigedemokraternas tydligaste skyltfönster, kan man säga, för den politik de har i Sverige. För mig är det besvärande när det parti som här i riksdagen talar om heltid och vikten av en bra personalpolitik i samma veva gör precis tvärtom i en kommun. Där har man deltidstjänster på 75 procent. Detta tycker jag är anmärkningsvärt.

Jag tycker att det är intressant att titta på detta, på samma sätt som man till exempel tittar på Stockholmsregionen och hälso- och sjukvården. Det är intressant att titta på vad som sker i den kommun där de verkligen är med och styr. Sverigedemokraterna har där stängt ett fungerande demensboende. I stället ska man ha ett helt privat boende.

Man kan fundera på hur det blir i verkligheten när man får styra och ställa.

Vad gäller den andra frågan, fru talman, menar jag att Sverigedemokraterna alltid i denna sal, men även i andra salar, trycker på den knapp som gynnar näringslivet, det vill säga de som äger de privata vårdgivarna. Så blir det alltid när de trycker på knappen. Sverigedemokraterna blir näringslivets bästa vän, inte de äldres. Så tyder jag detta.

Man kan säga en sak och sedan göra något helt annat. Jag tror att många i Sverigedemokraternas väljarkår absolut tror, fru talman, att de står för den lilla människan. Men när de inte gör det tycker jag att vi ska lyfta fram det.

Anf. 103 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! Ledamoten talar om att Sölvesborg är vårt skyltfönster. Vi är väl medvetna om att medierna har utsett denna kommun till det. Det är dock stor skillnad på att styra en kommun och att från riksdagen styra hela riket. Men jag tackar ledamoten än en gång för uppmärksamheten och att vi får tala om ännu mer om vår politik, bland annat äldrepolitiken - inte Sölvesborg - som debatteras just i dag.

I mitt förra inlägg tog jag upp delade turer. Det är säkert fler än jag som har läst rapporten Vem ska arbeta i framtidens äldreomsorg? Där finns en jämförelse mellan de nordiska länderna och hur man vill arbeta. I den visas det klart och tydligt att Sverige utmärker sig på så sätt att många bland personalen inom vår äldreomsorg i dag faktiskt inte vill arbeta kvar där. Vad beror detta på? Jo, till skillnad från övriga nordiska länder har vi delade turer och även skiftarbete. Det är främst dessa båda saker som gör att man vill avsluta sin anställning och söka sig någon annanstans.

Jag tycker att det är jätteviktigt att vi hörsammar och tar fasta på detta. Det har man hittills inte gjort i denna församling. Mig veterligen är vi det enda parti som finansierar förslaget om att ta bort delade turer.

Ledamoten säger att vi är för näringslivet. Ja, absolut, visst är vi det. Men vi tycker också att våra äldre är otroligt viktiga, och det vet vår väljarkår mycket väl.

Anf. 104 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Det är alltid viktigt och intressant att följa den politik som bedrivs i de kommuner där respektive parti har ett överlägset övertag och styr i majoritet, tycker jag. Därför är det intressant att titta på Sölvesborg.

Vad gäller personalen har vi i Vänsterpartiet ett stort paket i vår budgetmotion. Det handlar om att uppvärdera dem som arbetar inom hemtjänsten, vilket vi tycker är en superviktig fråga. Vi vill att alla anställda inom hemtjänst och äldreomsorg ska ha möjlighet till heltider, bra löner, kompetensutveckling och att tillsammans - kollektivt - kunna styra sina arbetsplatser. Det är ett drömscenario, men vi vet att det inte ser ut så i dag.

Det är därför viktigt, anser jag, att man i den politik som man lägger fast nationellt också försöker följa upp kommunalt så att man inte gör precis tvärtom. Om man här står och talar om att det inte ska finnas deltidstjänster och ändå kör det i de kommuner där man styr blir det väldigt skevt. Då säger man en sak här och något annat där. Det tycker jag inte, fru talman, är speciellt sjyst mot väljarna.

Jag tycker att det är bra att vi följer upp vad Sverigedemokraterna gör, och inte bara i er gren invandringen utan också i er sakpolitik. Det är inte känt överallt vad ni står för. Vi tänkte därför börja att mer titta på just er sakpolitik. Det rasistiska känner vi redan till.

Anf. 105 Barbro Westerholm (L)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 9 under punkt 7.

Den liberala politiken syftar till att ge människor möjlighet att leva sina liv i frihet så länge man inte trampar på någon annans frihet. Vi vill vara hinderröjare, och det gäller naturligtvis även inom äldrepolitiken.

Vi har ett äldreprogram för årsrika människor. Jag är förresten glad över att fler har börjat använda ordet "årsrik" som nu kommer att komma in i Svenska Akademiens ordlista, vilket gläder mig. Nåväl, vår politik inom området sträcker sig från årsrikas möjligheter att vara kvar i arbetslivet till att välja hur man vill ha det under livets sista dagar. Betänkandet innehåller motioner som bara är en del av denna politik.

När jag lyssnar till debatten hör jag att vi alla tycker att årsrika människor ska ha det bra och få den vård och omsorg som de behöver. Vi ser bara olika på vägarna till detta mål och på vad som behöver göras för att de ska få det bra.

Här finns bland annat en motion om en äldrelag. Det är ett uppdrag som Margareta Winberg har fått att utreda. Hon kommer att presentera detta inom ett halvår.

När jag nu har ansvar för det här med en fast omsorgskontakt i hemtjänsten och finns i Garnisonens långa korridorer ser jag hur många utredningar som är på gång inom detta område. Många av er här har varit inne på dem, och vi kommer att få resultat. Jag har att ta kontakt med de olika utredningarna. Såväl Anna Nergårds som Margareta Winbergs utredningar och Peter Larssons utredning om medicinsk teknik liksom de som har ansvar för utbildningar och så vidare är inne på olika delar av de problem som ni tar upp. Dessa utredningar kommer att presenteras inom det närmaste året.

Det jag ser som allra viktigast nu - jag kanske har sagt det tidigare här - är att man på Socialdepartementet har en grupp med resurser som kan gå igenom alla förslag för att sy ihop det hela. Då kan man kanske komma till rätta med till exempel problemet med att en person kommer hem till en årsrik som har sjukvårdsbehov och gör en sak och att sedan hemtjänstpersonal kommer och gör något annat. Det här med nagelklippning tyckte jag var ett suveränt exempel på hur tokigt det kan vara.

Om man tar vara på de erfarenheter från SIP-utredningen som vi själva gjorde i socialutskottet och klokt organiserar det här så att socialtjänsten samarbetar med sjukvården med undersköterskekompetens på båda sidor, då kan en person faktiskt tillgodose två behov i stället för två personer - två behov.

Här tror jag alltså att det finns mycket att vinna för den enskilde och även för personalen, för det blir roligare att arbeta så. Det kommer också att spara pengar. Vi klagar ju hela tiden på bristen på ekonomiska resurser, men om vi tar kloka beslut här i kammaren framöver kommer det att kunna lösa många problem.

Vi har i vår reservation tagit upp utvärdering av trygghetsboenden. Det finns ungefär 100 kommuner som inte har satsat på den här boendeformen. Den studie som gjordes på Kungsholmen och nu har nästan 15 år på nacken visade att man genom trygghetsboende eller motsvarande kan fördröja eller till och med helt ta bort behovet av vård- och omsorgsboende. Men den studien är nu gammal, och vi tycker att det här bör utvärderas. Motsvarande uppföljning gäller parboende.

Jag har en undran, och det är upp till utskottet att självt bestämma. Kanske vi ska göra en egen utredning om de här boendeformerna så som vi gjorde när det gäller SIP? Det kanske går fortare om vi gör det. Det är bara en tanke; vi har ju inte diskuterat det i utskottet.

Ensamheten är ett allvarligt problem som tagits upp. Jag tycker att det är så bra att pensionärsorganisationerna, Stadsmissionen och andra nu är på g med aktiviteter, och jag hoppas att man fortsätter att satsa ekonomiska resurser på dessa ideellt arbetande organisationer. För någon vecka sedan besökte jag Stadsmissionen, där den ena berättargruppen efter den andra bildas och skapar nya sociala nätverk.

Anf. 106 Mats Wiking (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.

En massa kloka kvinnor har varit uppe före mig och pratat. Som man ska jag nu försöka axla rollen och prata om äldreomsorg.

När vi blir årsrika, vilket vi alla blir en gång, vilket liv vill vi då ha? Först och främst vill vi nog vara friska och kunna ta den där turen i skogen eller promenaden med grannen. Vi kanske vill simma eller gå på gym någon eller några dagar i veckan och ha ett socialt nätverk med goda vänner.

En del i att bli äldre kan just vara bristen på sammanhang och gemenskap. Du har inte längre arbetet som en naturlig mötesplats. Barn och barnbarn har kanske bosatt sig långt ifrån dig. Du känner saknad men vill inte belasta dina nära så att de får dåligt samvete för att de inte hälsar på.

Vi har därför ett annat samhälle i dag. Äldreomsorgen behöver ta ett bredare grepp, dels för att vi blir allt friskare och behöver stimulans långt upp i livet, dels för att många upplever en stor ensamhet, vilket många har varit inne på. Många lever sina sista år utan att vara efterfrågade.

Detta är inte värdigt. Det är därför dags att vi fokuserar på att utrota ensamheten bland äldre. Ingen ska behöva sitta ensam om man önskar sällskap. När barn och anhöriga inte hinner med ska samhället träda in och erbjuda fler boenden och träffpunkter, där man kan slippa ensamheten och ha möjlighet att umgås och aktiveras i den mån man själv önskar.

Därför är jag stolt över att regeringen och dess samarbetspartier Liberalerna och Centerpartiet i årets budget gjort en särskild satsning på att motverka ensamheten. Det är dels en fortsättning på det särskilda investeringsstödet som ger möjlighet att bygga fler trygghetsboenden och särskilda boenden - det är i och för sig långt kvar, vilket många är inne på, men vi gör ändå detta - dels ett särskilt stöd till föreningslivet för att motivera äldre till fysisk aktivitet. Detta är bra insatser som leder en bit på vägen när det gäller att motverka ensamheten.

Fru talman! Vi vet att fram till 2035 väntas gruppen som är 80 år och äldre att öka med 76 procent - från cirka en halv miljon personer till närmare 900 000 personer, enligt mina siffror. Som många har varit inne på krävs det därför en omfattande expansion och utveckling av äldreomsorgen för att klara av vård och omsorg enligt dagens nivå.

En del handlar som sagt var om att skapa fler trygghetsboenden och boenden över huvud taget. Framför allt är det dock väldigt viktigt att fler utbildar sig och har rätt kompetens för att kunna jobba i äldreomsorgen.

Vi behöver satsa på fler heltidstjänster. Tyvärr har vi långt kvar på heltidsresan, även om många kommuner har jobbat bra med frågan. Vi är inte framme än.

Arbetsmiljö, anställningsgrad och tillgång till kompetensutveckling är avgörande för att trivas på sitt arbete, men också känslan av att kunna påverka sitt arbete är viktig. Här finns mycket kvar att göra.

Regeringen gör därför om gymnasiets omvårdnadsprogram för att kunna locka fler ungdomar att utbilda sig. Bland annat ska en genomförd utbildning ge motsvarande undersköterskelegitimation.

Alla som går ett omvårdnadsprogram ska känna sig efterfrågade på arbetsmarknaden. De ska känna att det finns jobb på heltid med scheman som gör att man kan ha ett fungerande liv vid sidan av jobbet.

Att personalen ändå gör ett gott arbete kan vi konstatera när vi ser på Socialstyrelsens utvärderingar. I undersökningen från 2019 är över 95 procent av de äldre nöjda med äldreomsorgen och personalens bemötande. Som vissa har varit inne på upplever dock många att personalen inte alltid hinner med sina arbetsuppgifter. Det är 77 procent som är nöjda med utförda arbetsuppgifter, så där är det en bit kvar. Just personalens arbetssituation är därför något som kommunerna behöver se över.

Regeringen har gjort en del insatser. Det finns mycket kvar att göra, men under den förra mandatperioden lade vi över 7 miljarder kronor för att stärka just äldreomsorgen, och 5 000 nya medarbetare kunde anställas inom välfärden och inom äldreomsorgen.

Vi går nu vidare med generella statsbidrag till kommunerna och gör förutom de generella satsningarna en särskild satsning på 1 miljard till äldreomsorgen som bland annat går till ett ökat byggande av boenden och till att motverka ensamhet, vilket jag har varit inne på.

Regeringen satsar också resurser i budgeten på att utveckla arbetsmetoder i det dagliga arbetet. En satsning är att höja kompetensen inom digitala hjälpmedel. Inom kort kommer en utredning att presenteras där syftet är att öka användandet av just välfärdstekniken. Det var uppe i utskottet för inte så länge sedan. Tekniken ska också kunna avlasta personalen i arbetet.

Att fler äldre blir dementa är också tufft för anhöriga och personal. Här behövs vidareutbildning av personalen för att möta behoven. I budgeten för 2020 får kommunerna pengar till detta.

En annan förebyggande insats är, som flera har varit inne på, att sätta in hjälp i rätt tid och utan en större utredning av behoven. Därför införde vi 2018 att en förenklad biståndsbedömning ska kunna göra det enklare att få hemtjänst.

Som Barbro Westerholm och flera har varit inne på ser regeringen också över möjligheten att erbjuda en fast omsorgskontakt i hemtjänsten. När man blir äldre ska man känna sig trygg i att veta vem man ska vända sig till.

I ett tryggt och starkt samhälle ska alla som behöver en plats på ett äldreboende kunna få det. Alla ska veta att de får den hjälp och det stöd som de behöver. Det är vi alla överens om, fast vägen dit ser olika ut.

Vi måste fortsätta att investera i både kvalitet och kvantitet. Fler äldreboenden måste byggas. Personalen ska känna att de gör ett gott jobb. Vi ska utnyttja de möjligheter som teknikutvecklingen ger. Framför allt ska en modern äldreomsorg motverka ensamheten bland äldre.

(Applåder)

Anf. 107 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Mats Wiking talade om vikten av bättre äldreomsorg och så vidare. Nu ser vi att sju av tio kommuner kommer att göra personalnedskärningar inom just äldreomsorgen. Vittnar inte det om att vi behöver mer pengar till välfärden? Det är min ena fråga, fru talman.

Min andra fråga handlar om de privata äldreboenden vi ser utvecklas. I och med införandet av LOV, lagen om valfrihetssystem, finns det numera många privata utförare av äldreboenden inom den svenska äldreomsorgen. De får erbjuda tilläggstjänster utöver det som biståndsbedömts, och det är tjänster som omfattas av RUT. På större orter som Stockholm, Göteborg och Malmö kan man se att det blir allt fler invånare med väldigt höga inkomster och därmed många privata äldreboenden där de privata bolagen uttryckligen vänder sig till den gruppen, som förväntas efterfråga en guldkantad tillvaro genom våra hopskrapade skattepengar. Det kräver medfinansiering via RUT-bidraget. Dessutom utestängs andra stora grupper inom pensionärskollektivet från dessa boenden.

Hur ställer sig Socialdemokraterna till detta?

Anf. 108 Mats Wiking (S)

Fru talman! Mer pengar till välfärden är oerhört viktigt. Vi har lagt 5 miljarder extra, som Karin Rågsjö säkert känner till, men det behövs säkert fler insatser under de kommande åren. Som jag var inne på i mitt anförande lade vi rätt mycket resurser på välfärden även förra mandatperioden. Man kan alltså säga att vi gör en ökad satsning på äldreomsorgen, men vi kan givetvis göra mer.

När det gäller privata och offentliga alternativ, fru talman, är det självklart att förutsättningarna ska vara lika så att man inte kan välja guldkant genom att ha extra mycket pengar i plånboken.

Anf. 109 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag är ganska bekymrad över Socialdemokraternas budgetsatsningar på välfärden. Vi fixade fram 2 miljarder genom de förhandlingar vi hade och nästan tvingade regeringen tillsammans med Centern och Liberalerna att ta fram ännu mer pengar. Men vi står, tycker jag, inför ett vägskäl.

Om man sänker skatter ännu mer och utvecklar RUT-bidragen ännu mer lär vi få problem med välfärden. En RUT-tjänst kostar 2 miljoner. Det är inte Vänsterpartiets egen lilla byrå som utrett detta, utan det är en myndighet. Och vi vet, fru talman, att för 2 miljoner skulle man kunna ha 3-4 utbildade personer till inom äldreomsorgen. Blir inte detta skevt?

Sedan, fru talman, måste jag fråga Mats Wiking om man verkligen inte kan göra mer åt det parallellsamhälle som växer fram inom äldreomsorgen. Vi ser stora, fina privata boenden som vi skattebetalare subventionerar. Som mindre bemedlad pensionär väljer man bort den typen av boende. Är inte det en farlig utveckling, när vi får ett parallellsamhälle som blir så tydligt?

Anf. 110 Mats Wiking (S)

Fru talman! Den parlamentariska situationen är ju sådan att vi får kompromissa rätt mycket. Vi skulle inte vilja sänka skatterna, som vi nu har fått gå med på att göra, utan vi skulle vilja lägga mer pengar på välfärden. Vi är dock i en sådan parlamentarisk situation att vi har ett samarbete mellan fyra partier, och det gäller att hitta lösningar som alla kan vara överens om. Men självklart skulle vi vilja lägga ännu mer pengar på välfärden.

När det gäller boendebiten som jag var inne på förut är det klart att om vi märker att det skenar iväg och blir stora orättvisor mellan olika boendeformer, privata och offentliga, tror jag att de flesta partier är ganska överens om att vi ska få ut maximalt av skattepengarna och att det inte ska göras skillnad på människor och människor.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)