Sjukskrivning
Motion 2000/01:So364 av Margit Gennser m.fl. (m)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- Fristående motion
- Tilldelat
- Socialutskottet
Händelser
- Inlämning
- 2000-10-05
- Granskning
- 2000-10-11
- Hänvisning
- 2000-10-11
- Bordläggning
- 2000-10-11
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en försäkringsmedicinsk utbildning för AT- och ST-läkare samt viss annan nyckelpersonal skall inrättas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att RFV och försäkringskassorna skall ta initiativ tillsammans med Svenska Läkaresällskapet för att på frivillig väg främja utvecklingen och tillämpningen av goda sjukskrivningsnormer.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att resurser skall avsättas för försäkringsmedicinsk utbildning.2
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett försäkringsmedicinskt centrum skall skapas i anslutning till lämpligt universitet.1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel till lärar- och forskningsresurser skall avsättas för den försäkringsmedicinska utbildningen och forskningen.2
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvalifikationskraven för försäkringsläkarna skall utredas samt att nationellt tillämpade kriterier vid nyanställning av försäkringsläkare skall tillämpas.1 7. 1 Yrkandena 2, 4 och 6 hänvisade till SfU.
2 Yrkandena 3 och 5 hänvisade till UbU.
Bättre metoder vid sjukdom
Rätt att utfärda läkarintyg och läkarutlåtande har alla som är behöriga att utöva läkaryrket inom hälso- och sjukvården m.m. Rätt till ersättning från sjukförsäkringen kräver läkarintyg om sjukdomen varat mer än en vecka. Vid intygsskrivandet skall således läkarna bedöma om den sjuke är arbetsoförmögen eller om en återgång till arbetet skulle förlänga eller försvåra ett tillfrisknande. Läkarnas intygsskrivning får betydande ekonomiska konsekvenser. I Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:72) anges att kostnaden för sjukskrivning ungefär uppgår till 2,5 miljoner kronor per år och praktiserande läkare, vilket är en tre gånger så hög kostnad som för läkemedelsförskrivningen.
Läkarnas självständiga rätt att sjukskriva patienter har under senare år ifrågasatts, och den särskilde utredaren som har haft till uppgift att utreda sjukförsäkringens utformning, kostnadsproblem m.m. har också fått i uppdrag att granska läkarnas fria rätt att utfärda läkarintyg. Utredarens synpunkter på den här frågan har redovisats i Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:72).
Utredaren fann att inga generella inskränkningar skall ske i läkarnas rätt att utfärda läkarintyg och läkarutlåtande. Detta anser vi vara en tillfredsställande avvägning. Med detta har vi inte sagt att den tillämpning som sker vid utfärdande av sjukintyg är problemfri, allra minst för sjukpenningförsäkringen.
I motion 2000/2001:Sf286 har vi redan tagit upp vissa frågor gällande sjukintyget, t.ex. om sjukintyg bör krävas in tidigare än den åttonde dagen. Regeländringar kan minska inflödet i försäkringen. Inflödet i försäkringen tycks dock påverkas på ett mer effektivt sätt genom en bättre försäkringsmässig utbildning av läkarna.
En kombination av utbildning och regeländringar skulle sannolikt ge bäst resultat. Dessvärre har utbildningen i försäkringsmedicin behandlats mycket snävt i Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:72). Därför anser vi det väsentligt att här utförligt uppehålla oss vid de möjligheter som finns för att uppnå en bättre och mer genomtänkt och medveten användning av sjukintyget som terapeutisk metod och i försäkringsmässiga sammanhang.
Erfarenhet av utbildningsåtgärder
Utbildning med hjälp av väl dokumenterade utbildningsplaner och utbildningsmetoder har skett i Eskilstuna sjukkasseområde av AT- och ST-läkare. Försöket är väl dokumenterat.
Den försäkringsmedicinska utbildningen för AT- och ST-läkarna är f.n. dåligt tillgodosedd dels i de blivande läkarnas utbildning, dels vid den normala "arbetsplatsutbildningen". De äldre, erfarna läkarnas handledning av de yngre har blivit alltmer tidspressad, inte minst på grund av ofta förekommande organisationsändringar och ökade effektivitetskrav inom vården.
AT- och även ST-läkarna står i första ledet när det gäller sjukskrivning trots ringa erfarenhet. Detta är betänkligt eftersom beslut om sjukskrivning/sjukbidrag/förtidspension har stor inverkan på sjukförsäkringens kostnader.
Resultatet av verksamheten
Den nu beskrivna utbildningsverksamheten har lett till effektivare sjukskrivning. En ökad precision vid sjukskrivning ökar rättssäkerheten, påskyndar rättelse av ärenden med "felaktiga" ersättningsgrunder och förbättrar utnyttjandet av sjukskrivning. En bättre användning av sjukskrivningen effektiviserar också efter hand försäkringskassans arbete.
Resultatet av utbildningen i försäkringsmedicin kan i korthet sammanfattas på följande sätt.
- Initialt låg Eskilstuna på en hög sjuknivå. Efter insatserna sjönk sjukpenningtalet raskt från hög nivå och låg 1997 på riksnivån.
- Sjukpenningtalen har efter 1997 ökat i landet som helhet. Ökningen har dock varit lägre i Eskilstuna än i landet i övrigt.
- Eskilstunas sjukpenningnivå är cirka två sjukpenningdagar lägre/år och person än riksgenomsnittet.
- De långa sjukskrivningsfallen samt nybeviljade förtidspensioner/sjuk- bidrag visar en gynnsammare utveckling för Eskilstuna än i länet och för landet.
Den försäkringsmedicinska utbildningen för behandlande läkare påverkar också arbetssättet hos försäkringsläkarna och försäkringskassans handläggare. Dock bör påpekas att det finns socioekonomiska faktorer som inte belysts i önskvärd omfattning.
Som jämförelse visar också det så kallade FINSAM-projektet, att sjuktalen minskar under försökstiden. Eskilstuna tillhörde FINSAM-kommunerna. Under den tid som Eskilstunaprojektet pågick, 1996 t.o.m. tredje kvartalet 1999, ökade sjukpenning- och ohälsotalen mindre än vad fallet var i övriga FINSAM-kommuner. Detta kan tolkas på litet olika sätt. En tolkning är att effekterna av FINSAM-projektet avtar när projektet avslutats, medan utbildningsåtgärderna leder till mer permanenta positiva resultat.
En förklaring till olikheterna kan vara att FINSAM bygger på organisatoriska förändringar av arbetet vid rehabiliteringen. Stor vikt läggs vid samarbete och information mellan berörda parter som landsting, sjukkassa, kommun och arbetsmarknadsmyndigheter. All erfarenhet talar för att aktiva insatser och ökat intresse för en viss verksamhet ökar motivationen hos berörda parter och ger upphov till bättre resultat. Extra anslag bidrar också till ökad motivation och större möjligheter att använda nya lösningar. När väl försökstiden avslutas, brukar effekterna successivt klinga av.
Den utbildningsverksamhet som nu beskrivits har haft stark praktisk anknytning till konkreta problem och är riktad mot läkare med fortlöpande ansvar för sjukskrivning. Syftet har varit att ge kunskaper både om sjukskrivningens effekter och kostnader samt påverka attityder till sjukskrivningen som medicinsk terapi. En väl genomförd praktisk utbildningsverksamhet leder till ändrade och i de flesta fall bestående yrkeskunskaper. Att ändra yrkeskompetens och attityder till yrkesrollen ger erfarenhetsmässigt betydligt mer långsiktiga effekter än att förändra besluts- och samrådsorganisationen i omfattande byråkratier.
Den verksamhet som initierades genom det nu beskrivna projektet bör därför ges prioritet vid konkurrens om finansiella resurser eftersom den typen av åtgärder minskar inflödet och sjukskrivningstiderna inom försäkringen. Ett ännu bättre resultat erhålls sannolikt om olika typer av åtgärder används parallellt för att få ner sjukskrivningen och förbättra rehabiliteringen.
Vi bedömer att utbildningen i försäkringsmedicin, när den får en större omfattning, kanske inte helt kan komma upp i de resultat som redovisats i pionjärförsöken. En successiv introduktion av utbildningen i försäkringsmedicin bör dock medverka till att utbildningskvaliteten håller en jämn hög standard. Utbildningen bör inte byggas ut snabbare än vad lärarresurser m.m. tillåter. Denna fråga återkommer vi till nedan.
Vårt förslag
Utbildning av AT- och ST-läkare bör successivt föras ut över hela landet. Försäkringskassorna bör tillsammans med läkarföreningarna, medicinska fakulteterna och landstingen initiera utbildningen. Forskning om sjukskrivningens effekter bör uppmuntras och Svenska Läkarsällskapet, som redan tagit vissa initiativ i frågan, bör medverka till att sprida kunskaper inom professionen om god praxis på området.
Utbildningen behövs även för de äldre läkarna. Svenska Läkarsällskapet och dess underorganisationer, läkarföreningarna, bör ta sitt professionella ansvar för att utveckla kunskaperna inom försäkringsmedicin inom läkarkåren. Att vi förespråkar frivilliga aktiviteter inom de professionella läkarorganisationerna till skillnad från den fackliga hänger samman med att vi anser att läkarnas professionella ansvar för försäkringens utveckling måste stärkas. Detta sker bäst på frivillighetens väg och i de organisationer som traditionellt har burit upp ansvaret för professionell kvalitet.
Försäkringskassornas engagemang är också viktigt. Detta sker bäst med hjälp av en engagerad försäkringsläkarkår.
Det går slutligen inte att bortse från att utveckling av försäkringsmedicin också kräver forskning och då forskningsanslag.
Ett mer odelat ansvar för försäkringskassorna
Vi har påpekat i motion 2000/2001:Sf286 att försäkringskassorna skall erhålla ett odelat ekonomiskt budget- och resursansvar för försäkringen. Detta ansvar bör också innefatta finansiella resurser för utbildningen samt ansvar för att en sådan sker på ett effektivt sätt. Ett gott samarbete med landstingen är nödvändigt. Försäkringskassorna bör finansiera de merkostnader landstingen åsamkas genom ledigheter etc. Det praktiska tillvägagångssättet är att landstingen debiterar kassorna för ersättning till vikarier under kurstiden.
Enligt vårt förslag i motion 2000/2001:Sf257 anslår vi en miljard kronor för att effektivisera försäkringskassornas verksamhet, rehabilitering etc. De extrakostnader som den föreslagna utbildningen kräver beräknas ligga mellan 10 och 20 miljoner kronor. Detta belopp inryms i försäkringskassornas ökade anslag.
Utvecklingen av den försäkringsmedicinska utbildningen
För att uppnå ytterligare stadga och dynamik i den försäkringsmedicinska utbildningen bör ett eller flera universitet engageras i verksamheten. En professur med verksamhet i försäkringsmedicin skulle vara väsentlig för försäkringsbranschen som helhet, varför en väg kunde vara att inrätta en adjungerade professur i samarbete mellan staten och försäkringsbranschen.
En sådan uppläggning skulle befrämja praktisk anknytning både till försäkringskassorna och till försäkringsbranschen. Professuren bör kombineras med en klinisk försäkringsmedicinsk tjänst vid lämplig försäkringskassa.
En uthållig utbildningsverksamhet inom försäkringsmedicin kommer att kräva ett antal utbildade försäkringsläkare samtidigt som behörighetskrav för denna grupp av läkare måste fastställas. Omfattning, uppbyggnadstid och kostnader för en sådan ny verksamhet bör utredas samtidigt som skattningar görs av möjliga effektivitetsvinster genom bättre handläggning av sjukfall. Det är angeläget att utredningen tillsätts snabbt så att den konkreta verksamheten inte fördröjs i onödan.
Försäkringsläkarna
Försäkringsläkarna (förtroendeläkarna) har funnits inom försäkringskassorna sedan 1930-talet. Antalet var tidigare begränsat men har kraftigt ökat från tio på 1960-talet till i dagsläget cirka 450.
Försäkringsläkarna har förhållandevis skiftande bakgrund och mycket olika arbetstider vid kassorna. En enkät genomförd inom kåren visar att man efterlyser enhetliga bedömningsmetoder, kompetensutveckling, mer av externa kontakter samt en aktivare roll inom rehabiliteringsarbetet. Försäkringsläkarna deltar i beslutsprocesser som omfattar mångmiljardbelopp. Det borde därför vara ett naturligt krav att försäkringsläkarna har någon form av utbildning inom försäkringsmedicin samt att kvalifikationskraven är likvärdiga över hela landet. Det bör således finnas nationellt tillämpade kriterier och rekommendationer vid nyanställning av försäkringsläkare. En utvecklad försäkringsmässig utbildning och forskningsverksamhet enligt ovan angivna riktlinjer kommer att skapa grund för en bättre struktur gällande försäkringskassornas användning och rekrytering av försäkringsläkare.
Stockholm den 3 oktober 2000
Margit Gennser (m)
Gustaf von Essen (m)
Göran Lindblad (m)
Cecilia Magnusson (m)
Margareta Cederfelt (m)
Björn Leivik (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl G Nilsson (m)
Leif Carlson (m)
Yrkanden (17)
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en försäkringsmedicinsk utbildning för AT- och ST-läkare samt viss annan nyckepersonal skall inrättas.
- Behandlas i
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en försäkringsmedicinsk utbildning för AT- och ST-läkare samt viss annan nyckelpersonal skall inrättas.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 2Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att RFV och försäkringskassorna skall ta initiativ tillsammans med Svenska Läkaresällskapet för att på frivillig väg främja utvecklingen och tillämpningen av goda sjukskrivningsnormer.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 2Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att RFV och försäkringskassorna skall ta initiativ tillsammans med Svenska Läkarsällskapet för att på frivillig väg främja utvecklingen och tillämpningen av goda sjukskrivningsnormer.
- Behandlas i
- 2Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att RFV och försäkringskassorna skall ta initiativ tillsammans med Svenska Läkaresällskapet för att på frivillig väg främja utvecklingen och tillämpningen av goda sjukskrivningsnormer.
- Behandlas i
- 3Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att resurser skall avsättas för försäkringsmedicinsk utbildning.
- Behandlas i
- 3Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att resurser skall avsättas för försäkringsmedicinsk utbildning.
- Behandlas i
- 3Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att resurser skall avsättas för försäkringsmedicinsk utbildning.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 4Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett försäkringsmedicinskt centrum skall skapas i anslutning till lämpligt universitet.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 4Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett försäkringsmedicinskt centrum skall skapas i anslutning till lämpligt universitet.
- Behandlas i
- 4Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett försäkringsmedicinskt centrum skall skapas i anslutning till lämpligt universitet.
- Behandlas i
- 5Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel till lärar- och forskningsresurser skall avsättas för den försäkringsmedicinska utbildningen och forskningen.
- Behandlas i
- 5Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel till lärar- och forskningsresurser skall avsättas för den försäkringsmedicinska utbildningen och forskningen.
- Behandlas i
- 5Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel till lärar- och forskningsresurser skall avsättas för den försäkringsmedicinska utbildningen och forskningen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 6Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvalifikationskraven för försäkringsläkarna skall utredas samt att nationellt tillämpade kriterier vid nyanställning av försäkringsläkare skall tillämpas.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 6Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvalifikationskraven för försäkringsläkarna skall utredas samt att nationellt tillämpade kriterier vid nyanställning av försäkringsläkare skall tillämpas.
- Behandlas i
- 6Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvalifikationskraven för försäkringsläkarna skall utredas samt att nationellt tillämpade kriterier vid nyanställning av försäkringsläkare skall tillämpas.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.