Civilförsvarets resurser

Motion 1988/89:Fö306 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: F5306

av Lars Werner m. fl. (vpk)
Civilförsvarets resurser

Civilförsvarets ställning behöver stärkas. Dess andel av totalförsvarets
resurser är alltför låg. Den inriktning som verkade inledas i början av 80talet,
där bl. a. kommunernas ökade ansvar var betydelsefullt, har kommit
av sig. Årets budgetförslag ändrar inte detta. Den politiska innebörden är
fortsatt tveksamhet, avvaktan på nästa försvarsbeslut och därmed förvirring
inför vad som bör gälla för den närmaste tiden. En annan tolkning är
givetvis att regeringen helt enkelt inte önskar någon egentlig ökning av
civilförsvarets roll. Att försvarsbudgetens militära del skall presenteras
nära två månader efter den civila accentuerar bristen på sammanhang och
konsekvens.

Kommunernas ställning i civilförsvarets förmåga att lösa sina uppgifter
är central. Inom den kommunaltekniska försörjningen finns stora brister.
Sårbarheten inom el-, vatten- och värmesystemen får återverkningar inom
en mängd områden. Skyddsrumsbristen kommer med nuvarande nybyggnads-
och ersättningstakt att vara ett evigt problem. Tanken att kommunerna,
med planeringsförutsättningar som ges av statsmakterna, skall ha
ett avgörande inflytande över skyddsrumsbyggandet motsvaras inte av
tillräckliga statsbidrag. I detta stycke är utvecklingen konsekvent: varje
ökning av planerings- och verksamhetsansvar som staten har lagt på kommunerna
har medfört ökade kostnader. Det yttersta syftet verkar ha varit
att till varje pris minska statens utgifter. Risken är att planeringsförutsättningarna
kommer att styras av kommunernas förmåga att betala.

ÖCB har anmält att ca 350 milj. kr. ytterligare per år behövs för att klara
uppgifterna enligt 1987 års försvarsbeslut. Då är ändå förutsättningar som
kan gälla i ett s. k. förkrigsskede undantagna. Detta betyder, förutom det
som sagts om skyddsrum, att bristerna när det gäller bl. a. räddningsmateriel
blir ännu större. Försörjningsberedskapen för t. ex. fodermedel, elektronikkomponenter
och viktiga kemikalier uppfylls endast till en del.

Den ekonomiska ramens fördelning avviker på flera punkter från den
som föreslagits av ÖCB. Några skäl för detta redovisas inte. Bl. a. ökar
medlen till drift av beredskapslager med fyra milj. kr. mer än vad ÖCB vill
ha, samtidigt som anslagen minskas till frivilligorganisationerna med tre
milj. kr.

ÖCB har av riksdagen fått i uppgift att samordna det översiktliga ADBsäkerhetsarbetet
i samhället. Statskontoret och ÖCB har gemensamt föreslagit
åtgärder för detta på sikt. Regeringen föreslår ett engångsbelopp
under 1988/89 för att genomföra vissa projekt, som förmodligen måste

utföras med konsulter, vilket blir dyrt för stunden och utan värde för
framtida kompetensuppbyggnad.

Riksdagen har tidigare uttalat att den externa informationen om civilförsvaret
behöver förbättras. Regeringen minskar anslaget. Detta ter sig än
mer märkligt mot bakgrund av det militära försvarets pågående, dyra och
kritiskt uppmärksammade annonskampanj.

1987 års försvarsbeslut tillgodosåg inte det civila försvarets behov enligt
vår uppfattning, vilket betyder större belopp än dem som ÖCB redovisat
som nödvändiga. Resurserna skall i forsta hand tas från det militära
försvaret. Vpk återkommer när förslag till anslag till detta presenterats av
regeringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om överföring av resurser från det militära till det
civila försvaret.

Stockholm den 25 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Jan Jennehag (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Bo Hammar (vpk)

Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89
FÖ306

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

11