Ersättningsnämnden
Interpellation 2017/18:477 av Margareta Larsson (-)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2018-04-06
- Överlämnad
- 2018-04-09
- Anmäld
- 2018-04-10
- Sista svarsdatum
- 2018-04-23
- Svarsdatum
- 2018-04-27
- Besvarad
- 2018-04-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Ersättningsnämnden var en statlig myndighet som grundades genom en överenskommelse mellan sju riksdagspartier för att pröva om ersättning skulle utbetalas till personer som mellan 1920 och 1980 vanvårdades i barnhem och fosterhem. Nämnden bildades 2013 och upphörde den 30 juni 2016. Av den ca 1 miljard som avsattes till ersättning har bara hälften använts. 46 procent fick ersättning, resten av de sökande fick avslag. Hanteringen av ärendena skickade en signal till de sökande om det var värt försöket att ens prova ansöka.
Det kan finnas flera orsaker till vad som gått snett i frågan kring statens ersättning till sökande. Förmodligen kan en av dem vara att Ersättningsnämndens juridiska ledning själv kan ha hittat på egna bedömningskriterier. En annan kan vara att man under alla muntliga förhandlingar utvecklat en distans och avskärmat sig från de svåra berättelser man tvingats lyssna till och delvis tappat omdömet. Det ena kanske inte utesluter det andra men klart är att nämnden varit väl försiktig med att dela ut ersättning.
Enligt min mening ska Sverige ha ett äkta uppsåt med att vilja se sin tidigare mörka historia för att motivera en förändring. Utifrån hur samhället tar hand om sina mest utsatta medborgare blir detta ett kvitto på civilisationens standard. Genom att inte blunda för det tidigare svenska folkhemmets baksida, som kantats av människohandel, pedofili och allsköns grymhet, kan vi bli uppmärksammade på liknande incidenter i vår samtid. Och förebygga detta. Barn som utsattes för medicinska experiment och vanvård vid läkarvård i samband med samhällets omhändertagande ansågs av regeringen inte ge anledning till ersättning. Därmed går sjukvården fri från ansvar även i dag i samband med skador utifrån vår tids experimenterande av psykisk ohälsa.
Det som visat sig så sorgligt i de akter jag tagit del av från Ersättningsnämnden är att även Ersättningsnämndens ledamöter sett mellan fingrarna gällande många berättelser man fått från sökande. Det har handlat om beviskraven för placeringar och våld man utstått. Regeringens gottgörelse i samband med Ersättningsnämnden gjorde det därför värre för cirka hälften av de sökande då man än en gång inte blev trodd, blev tagen på allvar eller det ansågs att de skador man fått inte var tillräckligt allvarliga. Regeringens gottgörelse upplevdes även som en svår prövning för dem som godkändes.
Utifrån det facit vi har i dag av hur Ersättningsnämnden fungerade, samt att vi har samma problem i dag inom samhällsvården, kan det komma ytterligare grupper i framtiden som kräver ersättning av staten. För att undvika ständiga ersättningskrav från samhället gällande övergrepp både inom samhällsvården och inom psykiatrin gäller det att ha en plan om en fungerande rättssäkerhet.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Finns det en politisk vilja att upprätta en rättssäker modell inom samhällsvården för att stärka kvaliteten på både kommunernas och landstingens ansvar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:477
Webb-tv: Ersättningsnämnden
Dokument från debatten
- Fredag den 27 april 2018Kammarens föredragningslistor 2017/18:106
- Protokoll 2017/18:106 Fredagen den 27 aprilProtokoll 2017/18:106 Svar på interpellation 2017/18:477 om Ersättningsnämnden
Protokoll från debatten
Anf. 29 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Margareta Larsson har frågat mig om det finns en politisk vilja att upprätta en rättssäker modell inom samhällsvården för att stärka kvaliteten på både kommunernas och landstingens ansvar.
Kommuner och landsting har ansvar för att erbjuda en god vård och omsorg i enlighet med lagar och föreskrifter. I detta ingår att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete för att stärka kvaliteten i de tjänster som erbjuds. Staten ansvarar för att utforma lagar och tillse att lagstiftningen följs. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har inrättats för att utöva tillsyn över hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
I enlighet med IVO:s instruktion ska tillsynen planeras och genomföras med utgångspunkt i egna riskanalyser om inte annat följer av lag, förordning eller särskilt beslut från regeringen. Tillsynen ska även innefatta kontroll av hur verksamheterna inom vård och omsorg fullgör sin skyldighet att bedriva egenkontroll. Tillsynen ska genomsyras av ett patient- och brukarperspektiv och granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. Resultatet av tillsynen ska redovisas till de granskade verksamheterna och till det landsting eller den kommun som berörs och bidra till lärande och utveckling av verksamheterna.
För att IVO ska kunna bedriva en effektiv tillsyn har regeringen förstärkt myndighetens förvaltningsanslag permanent med 70 miljoner kronor från och med 2017. Myndigheten har även fått tillfälliga medel för att effektivisera verksamheten. Regeringen har dessutom stärkt kommuners och landstings möjligheter att erbjuda god och säker vård genom kraftigt ökade anslag under mandatperioden med såväl riktade som generella statsbidrag.
Avslutningsvis bedömer jag att det därmed finns goda förutsättningar för att såväl förebygga som upptäcka missförhållanden inom vården och omsorgen.
Anf. 30 Margareta Larsson (-)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag skulle ändå kanske önska att det kunde vara lite mer innehåll i svaret utifrån den interpellation som jag ställde.
Min fråga är ju om det finns en politisk vilja att upprätta en rättssäker modell för samhällsvården. Bakgrunden till den frågan kommer sig av fiaskot med Ersättningsnämnden, som instiftades 2013. Det var en nämnd som tillsattes av regeringens "nämndpool" för att kompensera dem som vanvårdats och misshandlats på barnhem och fosterhem sedan 1920. Man avsatte ca 1 miljard för ersättning till de vanvårdade, men mer än hälften fick avslag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är mot den bakgrunden som jag ställt interpellationen. Vad gick snett, och hur kan vi skydda dagens och framtidens ungdomar? Statsrådet svarar: mer pengar till IVO och mer pengar överlag. Man har alltså en generell uppfattning om att pengar ska lösa precis alla problem och att vi inte behöver tänka vidare på själva strategin. Visst är det bra att såväl IVO som kommuner och landsting får extra resurser. Men jag efterlyser en konkret plan för ett fungerande rättsväsen även för samhällets brottsoffer. Då kan förvisso IVO vara ett utmärkt komplement.
När det gäller Ersättningsnämnden, som instiftades 2013 och lades ned 2016, borde det till en analys av varför över hälften fick avslag. Vi vet med facit i hand att den dåvarande regeringen från början sa nej till upprättelse för de vanvårdade men efter en mediestorm och övriga partiers upprördhet var tvungen att backa. Frågan är då: Var de rödgröna vid det tillfället för snabba att godta en dålig kompromiss i ramöverenskommelsen med de övriga partierna? Kanske hittade den juridiska ledningen i Ersättningsnämnden på egna bedömningskriterier. Det kan vara en orsak till att man avslog så mycket. Det kan också vara så att man i nämnden blev så avtrubbad av alla berättelser man hörde att man tappade omdömet. Men klart är att det fungerade dåligt.
Det fanns de som inte fick sina 30 minuters muntlig förhandling, som utlovats. Man kom långväga ifrån, nervös och orolig, för att endast få sitta en kvart eller 20 minuter. Jag hörde flera som sa att det kändes som att beslutet var taget på förhand. Andra nekades att komma till muntlig förhandling över huvud taget. Så går det inte till i det allmänna rättsväsendet.
Det faktum att det sattes en gräns vid 1980 gjorde också att många nekades upprättelse. Man saknade rätt att överklaga. Man saknade också rätt till ett juridiskt ombud som kunde föra ens talan om det skulle behövas. Även om vissa bevis talade för att sökande faktiskt befunnit sig på ett visst barnhem avslog nämnden ansökningar på grund av juridiska petitesser. En del sökande var verbalt begåvade. Andra kunde inte sätta ord på sina tankar och känslor. Standardmeningen i avslagen löd: Nämnden finner inte händelserna vara av tillräckligt allvarlig art.
Ersättningsnämnden är nu avskaffad, och man hoppas att det här ska falla i glömska. Men i dag står vi inför ett ännu värre skede än för 50-70 år sedan. Aldrig någonsin har det funnits så många barn och ungdomar som omhändertagits i Sverige som nu. Det gäller dels våra inhemska ungdomar, dels de utländska. Därför skulle jag önska en mer konkret plan. Hur gör vi i framtiden för att inte historien ska upprepa sig?
Anf. 31 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Jag tackar Margareta Larsson för interpellationen. Låt mig inledningsvis understryka att jag verkligen uppskattar Margareta Larssons engagemang i frågan om att inga fler barn som växer upp i Sverige någonsin ska behöva uppleva och genomgå samma sak som de barn som kommit att bli föremål för insatser från Ersättningsnämnden. Detta är naturligtvis oerhört viktigt.
Anledningen till att jag i interpellationssvaret inte har berört Ersättningsnämnden i någon utsträckning är att Ersättningsnämnden formellt sett inte finns med i frågeställningen. Interpellantens frågeställning handlar ju om en rättssäker modell inom samhällsvården för att stärka kvaliteten på kommunernas och landstingens verksamheter. Det är också så att de frågor som rör Ersättningsnämnden och det område som Ersättningsnämnden arbetade inom ligger på min kollega Lena Hallengrens bord - tidigare Åsa Regnérs bord. Frågor som rör Ersättningsnämnden är Lena Hallengren absolut den som är bäst lämpad att svara på utifrån sitt ansvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Som Margareta Larsson nämner var bakgrunden till Ersättningsnämnden en bred politisk överenskommelse mellan många partier. Syftet var just att utge kompensation till dem som hade varit utsatta på ett eller annat sätt. Min bild är att det arbete som gjordes av Ersättningsnämnden var oerhört svårt. Men som sagt skulle jag vilja be Margareta Larsson att ställa vidare frågor som specifikt rör Ersättningsnämnden till statsrådet Lena Hallengren.
Däremot är jag naturligtvis som ansvarigt statsråd för hälso- och sjukvården oerhört engagerad i frågan om hur vi åstadkommer en säker vård och omsorg i Sverige. Jag delar Margareta Larssons ingång även i den del som handlar om att det naturligtvis inte är så att pengar löser allting. Men samtidigt vet vi att de verksamheter som vi diskuterar här i dag behöver goda förutsättningar för att kunna bedriva sitt arbete på absolut bästa sätt och med hög kvalitet.
Det är också anledningen till att jag nämner att vi under mandatperioden har stärkt Inspektionen för vård och omsorgs möjligheter att bedriva en effektiv tillsyn av vårdens och omsorgens verksamheter.
Det är delvis utifrån att den permanent har fått ökade resurser på grund av att den har haft en väldigt stor arbetsbelastning men också med utgångspunkt i att den under perioden har fått tillfälliga medel specifikt för att bli mer effektiv i sin verksamhet.
Vi har också under mandatperioden gjort ett tillägg i instruktionen till IVO som innebär att tillsynen ska genomsyras av ett patient- och brukarperspektiv. Syftet med ändringen är att tydliggöra att tillsynen ytterst handlar om att se till att patienter och brukare får god och säker vård.
Anf. 32 Margareta Larsson (-)
Herr talman! Tack för svaret! Jag ifrågasätter inte alls på något sätt statsrådets engagemang i frågan, tvärtom.
När staten går in som ställföreträdande förälder är det ytterst viktigt att hela samhällsvården är väl genomtänkt. Trots att anbudsförfarandet för privata HVB-hem ser annorlunda ut i dag än tidigare är principen ändå densamma. Man ska vara uppmärksam på att när pennalism är inblandad är föräldralösa barn i fara.
Det säger inte jag för att anklaga alla som jobbar inom samhällsvården för att vara oseriösa. Men vi måste alltid komma till rätta med de sakerna. Det är en riskbransch. Människans natur är densamma i dag som den var tidigare, och vi måste lära av historien.
Jag tittade lite snabbt på Google för att se hur det ser ut i dag. Då kunde jag se att problemet är detsamma i dag som tidigare. I september förra året rapporterade Göteborgs-Posten om en kvinna som stängts av för sexuella övergrepp på ungdomar. IVO larmade förra året i september Malmö stad och polis efter anmälan om drogmissbruk och sexuella övergrepp på flera HVB-hem. Efter anmälan akutflyttades ungdomar. I Härnösand stängdes ett hem förra året efter kraftig kritik från IVO.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det har varit sådana saker som sex, droger och spritfester och utslagna flickor som blivit fotograferade under gruppvåldtäkter. Jag skulle kunna rabbla upp hur mycket som helst, men debattiden är kort. Det här är ett axplock. Det visar att det är allvarligt.
Vi måste göra någonting konkret och inte bara skjuta till pengar. Vi måste ha en konkret plan. Om vi inte har det kan vi förvänta oss en ny grupp människor om 30 år som kommer att begära ersättning av staten för en förlorad barndom.
Mer pengar till IVO och kommuner och stärkta medel är jättebra. Men IVO agerar utifrån ett symtom. Jag efterlyser mer en rättssäkerhet som gör att anmälningar till IVO kan minska.
Det handlar om någon form av ansvarsutkrävande av kommuner och samhället när det handlar om brott mot barn. De här ungdomarna behöver all uppbackning och upprättelse för att komma vidare i sina liv när sådant sker.
Anf. 33 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Tack, Margareta Larsson, för inlägget!
Jag var i mitt förra inlägg inne på IVO:s uppdrag och det som ligger på mitt bord. Det gäller också Socialstyrelsens uppdrag. Den har tagit fram föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete och sådant.
Jag hör vad Margareta Larsson säger rörande sin oro när det gäller den sociala barn- och ungdomsvården och HVB-hemmen. Innan jag blev statsråd var jag förbundsordförande för fackförbundet Vision, som bland annat organiserar personal inom den sociala barn- och ungdomsvården och bland annat på HVB-hem.
Jag vet ganska väl hur det ser ut. Jag kan också understryka att det har funnits och finns fortsatta skäl att jobba med att öka kvaliteten i den sociala barn- och ungdomsvården, inte minst när det gäller kopplingen till HVB-hem.
Regeringen har under mandatperioden skjutit till betydande resurser till den sociala barn- och ungdomsvården för att man bland annat ska kunna anställa mer personal och stärka och öka kvaliteten. En situation som gjorde det behovet helt uppenbart var i samband med flyktingkrisen hösten 2015, när det kom väldigt många ensamkommande barn till Sverige.
Det gjorde att vi väldigt snabbt fick ett mycket starkt tryck på den sociala barn- och ungdomsvården. Vi fick tydliga indikationer på att den inte höll och riskerade att inte klara sitt uppdrag, varvid vi ganska akut sköt till resurser för att stärka den.
Precis som Margareta Larsson pekar på har jag följt många av de incidenter som hon lyfter upp. Det finns definitivt en fortsatt anledning att följa verksamheten och att jobba med att stärka kvaliteten.
Som statsråd är min roll i det här fallet att se till att de myndigheter som jag har till mitt förfogande är rustade på ett sådant sätt att de kan klara sitt uppdrag relativt detta, att den tillsyn som de ska utöva har god kvalitet och att de klarar den på ett bra sätt.
Vi har, som jag sa, utöver resurserna till IVO under mandatperioden och utöver riktade resurser till den sociala barn- och ungdomsvården också höjt de generella statsbidragen till kommuner och landsting.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
En sådan sak som blev helt uppenbar i samband med flyktingkrisen hösten 2015 var att man behövde stärka till exempel på bemanningssidan. Då måste man ha resurser för att klara det.
Det handlar om vikten av att vi gemensamt och också politiskt lyfter upp värdet av att ha en hög kvalitet i de verksamheter som har till ansvar att säkerställa att barn och unga som är i utsatta situationer får bästa tänkbara stöd och skydd. Det gäller att vi rensar ut sådana aktörer ur verksamheterna som inte ska finnas där.
Anf. 34 Margareta Larsson (-)
Herr talman! Jag håller med statsrådet fullkomligt i det hon säger. Men vi bör också lära av historien.
Det är därför jag åter vill nämna Ersättningsnämnden. Vi hade ändå ett pilotprojekt i och med Ersättningsnämnden. Nämnden bör utvärderas, och akter behöver gås igenom.
För att visa att vi ser seriöst på frågan kanske man borde instifta någon form av specialdomstol i framtiden, förslagsvis inom förvaltningsrätten, där alla kan få sin sak prövad oavsett om det hände före eller efter 1980. Min tanke är att även de som fick avslag i Ersättningsnämnden utifrån de dåliga grunderna skulle kunna få en chans igen att få sin sak prövad.
Jag tycker också att människor ska ha rätt att överklaga och rätt till ett juridiskt ombud som går igenom hela historien med den sökande för att kunna vara till hjälp med att föra en talan. Många av dessa personer gick på lugnande medel för att orka gå dit över huvud taget. De har ett väldigt dåligt utgångsläge.
Först då kan vi alla bli lika inför lagen, även de som utsatts som brottsoffer av samhället och staten. Jag tror att nästan det enda sättet att lyfta kvaliteten är att vi gör sådana konkreta saker inom rättsväsendet. Man skulle också kunna instifta en modell där staten skulle kunna stå som garant för betalning av ersättning, som sedan skulle kunna krävas tillbaka av kommunerna.
Då tror jag att vi genom att agera på det sättet hjälper till och höjer de åtgärder som statsrådet nämner med resurser och sådant riktat till IVO. Det kan bli ett väldigt bra komplement för att kunna komma till rätta med dessa otrevligheter.
Anf. 35 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Tack, Margareta Larsson, för inlägget! Som sagt var har vi under den här mandatperioden, utifrån mitt ansvarsområde och de möjligheter jag har, verkligen försökt att arbeta med att stärka förutsättningarna för tillsynen. Jag refererade också lite grann till vad vi har gjort när det gäller den sociala barn- och ungdomsvården, men jag tror att det behöver göras mer.
Jag hör också att Margareta Larsson har väldigt tydliga tankar om de här frågorna och vad hon skulle vilja se för eventuell utveckling. Därför skulle jag verkligen vilja uppmana Margareta Larsson att ställa motsvarande frågor till statsrådet Lena Hallengren så att även hon kan få delta i en sådan här debatt och dialog. Det tror jag att hon skulle uppskatta mycket.
Tack för en bra debatt!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.