Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Fru talman! I dag debatterar vi en mycket angelägen lagstiftning för svensk arbetsmarknad, nämligen utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden, betänkande AU13. Jag vill börja med att yrka avslag på utskottets förslag att avslå regeringens proposition på området och yrka bifall till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservationer, nr 1 och 2.

Bakgrunden till regeringens förslag till lagstiftning är att den svenska arbetsmarknaden har utvecklats under de senaste decennierna. Rörligheten på arbetsmarknaden har ökat, arbetstagare stannar allt kortare tid på en och samma arbetsplats och andelen visstidsanställda, inhyrda och utstationerade arbetstagare har blivit större.

I och med detta har också arbetstagares anknytning till arbetsplatsen blivit mindre än tidigare. Det blir då svårare att upprätthålla det samspel mellan arbetsgivare och arbetstagare som är grunden för det kontinuerliga arbetsmiljöarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Andelen småföretag ökar och likaledes andelen mindre arbetsställen. Det är en utveckling som vi gärna vill se, men samtidigt är det också viktigt att vi har ett välfungerande arbetsmiljöarbete ute på våra arbetsplatser.

Utvecklingen visar att det på svensk arbetsmarknad finns många arbetsplatser där det i dag inte finns lokala skyddsombud som tillsammans med arbetsgivaren kan kontrollera och följa upp det viktiga arbetsmiljöarbetet - därav vikten och värdet av att de regionala skyddsombuden ges tillträde till mindre arbetsplatser där det finns kollektivavtal.

Arbetsgivare på mindre arbetsställen har oftast inte samma organisation för arbetsmiljöarbetet som arbetsgivare på större arbetsplatser. De kanske inte har den traditionen eller kunskapen. I det arbetet har de regionala skyddsombuden viktiga roller.

Ett regionalt skyddsombud kan vara ett ambulerande skyddsombud som granskar arbetsmiljön och föreslår förbättringar samt främjar de anställdas deltagande i arbetsmiljöarbetet, inklusive att få fler lokala ombud valda. Detta i sin tur gagnar verkligen arbetsmiljöarbetet.

Vi har haft en period då det har varit ganska tufft på arbetsmarknaden, inte minst på grund av covid-19. Det har kommit larmrapporter från olika sektorer, till exempel från busschaufförer och andra delar av offentlig sektor, där vi ser att det finns ett behov av ett gott och trovärdigt arbetsmiljöarbete. Detta visar också på vikten av en bra arbetsmiljöorganisation.

De regionala skyddsombuden har en grundläggande uppgift i att aktivera det lokala arbetsmiljöarbetet. De har också en viktig roll i att uppmärksamma arbetsmiljörisker på arbetsställen som saknar ett organiserat lokalt skyddsarbete i form av skyddsombud eller skyddskommittéer.

Jag har väldigt svårt att förstå de forna allianspartierna och Sverigedemokraterna som väljer att inte gå fram med den här lagstiftningen, inte minst i den period som vi nu lever i. Frågan har debatterats under ganska många år nu, och det finns ett starkt krav från arbetslivet, arbetsmarknaden och de flesta av arbetsmarknadens parter på att förbättra arbetsmiljöarbetet, att stärka rollen och att stärka det lokala arbetet ute på arbetsplatserna. Det är detta som den här lagstiftningen syftar till.

Därför är det en stor besvikelse att lagstiftningen med all sannolikhet inte kommer att bli verklighet när klubban faller i eftermiddag. Min fråga till de partier som väljer att gå emot förslaget är: Hur förklarar ni för dem som i dag verkar på svensk arbetsmarknad att ni inte vill stärka det angelägna arbetsmiljöarbetet, speciellt i den tid vi nu lever i?

Med dessa ord yrkar jag alltså avslag på utskottets förslag och bifall till reservationerna 1 och 2.

Fru talman! Jag yrkar inledningsvis bifall till reservationerna.

I Elinor Torps bok Vi, skuggorna finns det många berättelser som skulle kunna inleda en sådan här debatt. Jag fastnar vid en som återfinns i kapitlet Bortstädad mongol. Här får vi ta del av en journal för en okänd man från Karolinska universitetssjukhuset:

Trauma: Fick sten i huvudet från 30 meters höjd på sin arbetsplats. Stenen föll enligt uppgift från 6:e våningen. Öppen skallskada. Börjar framför vänster öra, går till bakhuvudet. Operation med cirka 2 liters blödning. Man rensar bort små benbitar, gör en ungefär 4 x 4 cm stor kraniotomi med början från frakturstället. Arbetar som byggnadsarbetare. Kommer från Mongoliet. (.) Oklart om patienten har insikt i sin situation. Klagar på smärta i huvudet. Enligt ansvarig läkare har patienten inte rätt till rehab.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Arbetaren i fråga lämnar sjukhuset och försvinner. Hans arbetsgivare har lovat honom två månadslöner om han ligger lågt och inte driver någon process.

Detta är en arbetsplats i vårt land, Sverige. Elinor Torps bok har underrubriken ett Sverige du inte känner till. Det är ju så att vi ogärna tänker på att det finns delar av vår arbetsmarknad som präglas av ren arbetslivskriminalitet eller som av andra skäl i praktiken inte nås av lagar, regler och praxis som ska gälla när människor går till jobbet i Sverige.

Detta är en del av verkligheten som vi lagstiftare måste anstränga oss för att känna till. Samtidigt ska vi veta att denna typ av berättelser inte kan användas för att anta att det liksom är tipptopp och hunky-dory på arbetsmiljöfronten i övrigt. Förvisso har vi i Sverige, sett ur ett långt perspektiv, lyckats få ned antalet arbetsolyckor med dödlig utgång, till exempel. Men det har funnits oroväckande tendenser till trendbrott de senaste åren. Det finns även många andra problem att ständigt återvända till, inte minst psykosociala och organisatoriska. Det är problem som får allvarliga konsekvenser på sikt.

Förra året kunde vi ta del av en studie som visade att 770 personer per år beräknas dö till följd av arbetsrelaterad stress, som orsakar stroke och hjärtsjukdomar. De arbetsrelaterade dödsfallen, skadorna och förslitningarna uppmärksammas inte alls i proportion till deras påverkan på liv och hälsa. Det är i sig en av många avspeglingar av det svenska klassamhället.

Fru talman! Vad har detta att göra med dagens betänkande? Jo, väldigt mycket. Här får jag be lite grann om ursäkt i förväg, om inlägget får karaktären av en informationsbulletin. Tyvärr är det ofta nödvändigt, när vi debatterar arbetsmarknadspolitiska frågor, att använda en del talartid till att helt enkelt förklara relativt grundläggande fakta om vad människor håller på med på svensk arbetsmarknad för kamraterna från de borgerliga partierna. Detta kan ibland till och med upplevas som ett slags arbetsmiljöproblem. Så är det egentligen inte. Det är förstås ett privilegium att få tala i riksdagen.

Hur som helst: De framgångar som vi i Sverige har haft med att förbättra arbetsmiljön över lång tid - det handlar inte minst om att kraftigt få ned dödstalen inom industrin - hänger ihop med ett systematiskt arbetsmiljöarbete som har byggts upp på arbetsplatserna och som har understötts av myndigheter och av tillämpad forskning. Där det arbetet i dag brister är riskerna större för arbetstagarna, särskilt arbetstagare som har ett relativt litet inflytande över det egna arbetets innehåll och förläggning.

Ett centralt element i det systematiska arbetsmiljöarbetet är systemet med skyddsombud. Det är ett i grunden välfungerande flexibelt system som man runt om i världen ofta ser på med viss avund.

Systemet med skyddsombud bygger på några grundläggande insikter. Dels handlar det om att arbetsmiljöfrågor behöver närvaro och uppföljning. Dels handlar det om att erkänna att det finns ett reellt spänningsförhållande: Arbetsgivaren, som har ett arbetsmiljöansvar, har normalt ett gemensamt intresse med arbetstagarna av att få till en fungerande arbetsplats. Samtidigt finns det en ekonomiskt baserad intressemotsättning gentemot arbetstagarna. Detta system är ett sätt att hantera den komplexa verkligheten, så att vi kan få ett systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatser som är små och stora - i industrier, på kontor, i butiker och på bussar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Alla arbetsplatser med 5 eller fler arbetstagare ska utse skyddsombud. På arbetsplatser med 50 eller fler arbetstagare ska det finns en skyddskommitté sammansatt av representanter för arbetsgivare och arbetstagare. Det gäller även på mindre arbetsplatser om arbetstagarna begär det.

Dagens betänkande berör mer specifikt det som kallas regionalt skyddsombud. På arbetsställen där det inte finns någon skyddskommitté kan en facklig organisation utse någon annan person till ett sådant uppdrag. Ett regionalt skyddsombud får då samma oerhört viktiga befogenheter som ett lokalt skyddsombud har att verka för en tillfredsställande arbetsmiljö och bidra till att skydd mot ohälsa och olycksfall kan uppmärksammas och att hoten kan avvärjas. Ett regionalt skyddsombud ska jobba för att det om möjligt ska bildas en skyddskommitté där sådan inte finns.

I dag måste det finnas minst en facklig medlem på arbetsplatsen för att ett regionalt skyddsombud ska kunna utses. Det finns en del arbetsplatser i Sverige där det inte är så. Vad är det för arbetsplatser, typiskt sett? Jo, det gäller dels branscher med rörliga eller tillfälliga arbetsplatser, dels branscher med allmänt stor personalomsättning där arbetet i hög grad utförs exempelvis av bemanningsföretag. Det är också uppenbart att det i många av branscherna finns firmor som tar in utstationerad arbetskraft. De skaffar sig ett hängavtal men är i övrigt inte med så mycket, så att säga. Det kan då vara fråga om arbetstagare som inte vet att de kan gå med i facket, som inte vet hur det fungerar i Sverige eller som faktiskt inte vågar gå med i facket av rädsla för repressalier.

Som de flesta kan inse är detta arbetsplatser där behovet av att få igång ett skyddsarbete är särskilt stort. Det behövs något system som gör att fackliga organisationer har en möjlighet att medverka till att stärka en väldigt viktig del av förhållandena i branschen, nämligen de grundläggande arbetsmiljöfrågorna.

Att regionala skyddsombud ska ha tillträde till dessa arbetsplatser borde alltså vara en självklar och angelägen åtgärd. Det är också något som har efterlysts länge från fackligt håll. Vänsterpartiet har motionerat om det flera gånger i riksdagen. Nu har regeringen äntligen prioriterat att få fram en sådan proposition, och det är väldigt bra.

Vad gör då de borgerliga partierna plus, naturligtvis, Sverigedemokraterna? Jo, de föreslår avslag på propositionen. Så svag är empatin med utsatta arbetstagare hos borgerligheten och ytterhögern, och längtan efter att vara varje nyck från arbetsköparorganisationen till lags är så stark att man lägger både pragmatism och anständighet åt sidan.

Då blir också tajmningen extra magstark. När vi nu har arbetat med betänkandet har vi alla kunnat följa de oerhörda ansträngningar som i pandemitider har gjorts när det gäller de yrken där det är nödvändigt att man är på sin arbetsplats för att kunna utföra sitt samhällsbärande arbete. Det är sjukvården, äldreomsorgen och kollektivtrafiken.

På flera av dessa arbetsplatser har det varit extremt viktigt att skyddsombuden har tagit sitt ansvar. De har upptäckt brister. De har krävt konkret handling av arbetsgivaren. De har i några fall även tagit till skyddsstopp. De har därigenom synliggjort risker och räddat kollegor från ohälsa och fara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Men i de motioner från högern och ytterhögern som har samlat en majoritet i utskottet kommer ett synsätt till uttryck som går vidare från bara avslag på propositionen till att också misstänkliggöra och undergräva själva det system med skyddsombud som vi har i dag. Liberalerna och Sverigedemokraterna går längst i den riktningen, men övriga är inte långt efter. Inlindat i talet om utvärderingar och balans finns det en önskan att helt upphäva systemet med skyddsombud, alltså en modell där arbetstagarna själva aktivt deltar och där de har möjlighet att ställa krav när det gäller arbetsmiljö och arbetarskyddsfrågor.

Fru talman! I högerpartiernas argumentation hänvisas det ibland till att det i stället ska vara statliga inspektörer som kliver in och sköter det jobb som de regionala skyddsombuden i dag utför. Det är ett tunt skynke att gömma sig bakom, av flera skäl.

För det första vet vi att samma partier har haft en njugg inställning även till Arbetsmiljöverkets finansiering. Föreställningen att myndigheten ska göra fler inspektioner med färre inspektörer får skrivas på ett klassiskt borgerligt konto för magiskt tänkande i offentlig verksamhet.

För det andra matchas de beskedliga summor som staten i dag ger i bidrag till de fackliga organisationerna för detta arbete - 125 miljoner i senaste budgeten för alla fackliga organisationer tillsammans - med nästan lika mycket från de fackliga organisationerna själva. Vi har alltså ett väldigt kostnadseffektivt arbete.

För det tredje - och det är det viktigaste - är det orimligt att tro att en myndighet ska ha bättre koll på det som försiggår i arbetslivets kapillärer än de organisationer som befinner sig inne i den aktuella branschen. Detta är den svenska modellens styrka också generellt. Organisationerna i arbetslivet tar på sig ett ansvar att övervaka efterlevnaden av lagar, avtal och praxis på plats, nära verksamheten. Det är också väl belagt att arbetsmiljöarbetet funkar bäst så.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis återvända till exemplet med den olycksdrabbade mongoliska byggnadsarbetaren.

Arbetsmiljöverket avslutar ärendet på en gång när man får uppgifter från polisen, som kommer till platsen och finner blod men ingen skadad arbetare. Jag citerar ur Elinor Torps bok: I standardformuläret till polisen besvaras frågor med ja och nej. Har inspektion skett på arbetsstället? Nej. Har anmälan till åklagarmyndighet om misstänkt brott gjorts? Nej. Planeras detta att göras och i så fall när? Nej. Har arbetsskadeutredning/rapport gjorts eller kommer sådan att göras? Nej. Har händelsen föranlett någon annan åtgärd från Arbetsmiljöverkets sida? Nej.

Det vi behöver är att sådana arbetsplatser inte ska finnas i Sverige, inte ostörda i alla fall. Då har förstås myndigheter och deras samverkan mot arbetslivskriminalitet en avgörande betydelse. Men det har också i allra högsta grad de fackliga organisationerna och deras regionala skyddsorganisationer. När det gäller deras arbete vägrar alltså högern i denna kammare att hjälpa dem på traven. Det är faktiskt skamligt.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag till beslut, som innebär att en utskottsmajoritet fäller regeringens proposition om en utvidgad tillträdesrätt för fackliga regionala skyddsombud.

Det säger ganska mycket, fru talman, om hur missriktat och undermåligt regeringens förslag är när man lyckas få en bred majoritet av fem väldigt olika partier emot sig. Tyvärr handlar regeringens förslag ärligt talat inte om arbetsmiljö först och främst utan om relationerna mellan socialdemokratin och de organisatoriskt närstående delarna av fackföreningsrörelsen.

Jag beklagar faktiskt att regeringen inte lyfter den allvarliga frågan om arbetsplatsolyckor över partipolitiken utan i stället har valt att göra internpolitik av allt detta. Det är, herr talman, en alldeles för viktig fråga för det.

Vi behöver tvärtom fokusera på sakfrågan, det vill säga den viktiga frågan om arbetsmiljö - inte minst i spåren av corona. Innan man bygger ut ett system, i det här fallet systemet med regionala skyddsombud, så kallade RSO, måste man ställa sig frågan hur eller om systemet funkar till att börja med.

Alla vi partier som står bakom utskottets ställningstagande understryker också det anmärkningsvärda i att de regionala skyddsombudens verksamhet aldrig har utvärderats, trots att statliga bidrag - alltså skattepengar - går till arbetet. Ingen vet således, herr talman, hur effektiv eller framgångsrik verksamheten är, och det är därför som vi utöver att avslå propositionen föreslår en utvärdering och en utredning innan man kan besluta om en utökning av verksamheten.

Låt mig bara ta ett av en räcka exempel. I slutet av förra året rapporterade exempelvis Ekot att 90 procent av arbetsplatserna inom äldreomsorgen fått anmärkningar på sin arbetsmiljö enligt Arbetsmiljöverket, detta inom en sektor där man givetvis länge haft både regionala och lokala skyddsombud och där den fackliga anslutningsgraden är mycket hög.

Hade regeringens förslag haft sin grund i verkligheten borde rimligtvis både den fysiska och den psykiska arbetsmiljön här vara om inte ett föredöme så faktiskt mycket bättre än övriga sektorer där färre, eller ingen, arbetstagare valt att vara fackligt organiserad och där det inte heller finns någon lokal facklig organisation som kan tillsätta ett skyddsombud. Så är det med all önskvärd tydlighet och efter en titt på fakta tyvärr inte.

Herr talman! Intresse, engagemang och möjligheter till övergripande funktioner och positioner vad gäller arbetsmiljöfrågor ska inte direkt eller indirekt utesluta alla de arbetstagare som valt att inte vara medlemmar i facket. Frågor om arbetsmiljö angår faktiskt alla arbetstagare och givetvis arbetsgivare, som naturligtvis sitter med det yttersta ansvaret.

Vi moderater tycker att skyddsombuden har en viktig funktion på svenska arbetsplatser, och vi har givetvis inget emot att skyddsombud är fackligt anslutna. Men det ska inte vara tvingande eller normerande, herr talman.

Det är också uppenbart att arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut i dag än på 1970-talet, när arbetsmiljölagen skrevs, och det har skett stora förändringar på svensk arbetsmarknad som har inverkan på skyddsombudens arbete.

Som tidigare sagts har andelen fackligt anslutna minskat kraftigt. En annan förändring är att företag och arbetsplatser ser annorlunda ut i dag. Det finns inte lika många stora företag utan i stället fler småföretag med färre än fem anställda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Det finns också skäl att framhålla att arbetsmiljöarbetet inte bara är en facklig fråga. Arbetsmiljöarbetet berör och ska bedrivas av dem som arbetar i verksamheten, det vill säga arbetsgivare och medarbetare. Redan i dag uppstår det situationer där det är otydligt vilken roll och vilket mandat de regionala skyddsombuden har. Regeringens förslag riskerar att öka denna otydlighet i fråga om vilken roll RSO:erna har och därmed att försvåra det lokala arbetsmiljöarbetet i stället för att förbättra det.

Genom att se över möjligheten att ge Arbetsmiljöverket bättre insyn skulle det också kunna bli enklare för myndigheten att arbeta med arbetsmiljöproblem som är svåra att ta itu med vid reguljära platsbesök. Det är också så att arbetsmiljöutmaningarna på flertalet arbetsplatser ser annorlunda ut i dag, med växande problem med psykisk ohälsa, trakasserier och mobbning. Det är en trend som ökar, och här behöver samhället tänka om för att möta baksidan av den moderna arbetsplatsen.

Återigen och avslutningsvis, herr talman: Arbetsmiljöfrågor är för viktiga för att bara användas som en bricka i ett socialdemokratiskt internpolitiskt spel.

Herr talman! Det var ett intressant anförande av Mats Green, även om han i mycket liten utsträckning berörde den verklighet som propositionen har att hantera.

Jag noterar att Mats Green sa att mycket har ändrats på den svenska arbetsmarknaden. Det finns fler små företag och många som har en lösare anknytning till arbetsmarknaden. Det var bra sagt. Det är alltså ett argument för propositionen, och det kommer också tydligt till uttryck i den. Det var därför en lite märklig vändning från Mats Greens sida att använda det argumentet för att föreslå avslag på propositionen.

Det fanns också en del överraskande inslag i Mats Greens anförande, till exempel att samtliga fackliga organisationer i Sverige - LO, TCO och Saco, som alla står bakom en starkare roll för skyddsombuden - skulle vara något slags socialdemokratiska täckorganisationer. Det är en nyhet som inte jag har nåtts av, och, tror jag, inte heller någon som ingår i de här centralorganisationerna. Det verkar snarare vara någonting som man pratar om hos Moderaterna, och det borde man kanske sluta med.

Jag funderar samtidigt lite grann kring vad Mats Green menar med det han säger om att detta är någonting som gäller alla arbetstagare. Det är ju så att vi har kollektivavtal på svensk arbetsmarknad, och ett kollektivavtal täcker alla som binds av det, oavsett om de är medlemmar i facket eller inte. Varför ska inte en facklig organisation kunna ta det ansvar som följer med kollektivavtalet att bidra till att, tillsammans med arbetsgivaren, ha en god koll på arbetsmiljöfrågor? Varför är Moderaterna så ängsliga för att arbetstagarna ska kunna påverka sin arbetsmiljö?

Herr talman! Jag vänder mig starkt emot att Ali Esbati idylliserar det läge och den trend som vi har sett sedan ett antal år tillbaka när det gäller arbetsmiljö och arbetsplatsolyckor i Sverige. Då kan vi inte idyllisera det system som finns nu. Uppenbarligen - bevisligen - har det systemet stora tillkortakommanden. Att i en tid när det finns många arbetstagare som väljer att inte vara medlemmar i en facklig organisation då lämna dem utanför, eller egentligen utesluta dem från, ett aktivt arbetsmiljöarbete och från att inta övergripande positioner i det arbetsmiljöarbetet - vi måste fråga oss om det är rätt väg att gå. Nej, det är det självfallet inte. Vi avvisar inte systemet med regionala skyddsombud, men vi säger att innan man gör en utökning - och man går dessutom in med statliga bidrag - är det rimligt att utvärdera systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Sedan var det min kommentar till den socialdemokratiska internpolitiken. Jag konstaterar att vi har pratat med statssekreterare och i viss mån fått information från ministern. Men var det en öppen dialog eller diskussion? Vi fick ett färdigserverat förslag - take it or leave it. Det är inte så man gemensamt tar ansvar för en förbättrad arbetsmiljölagstiftning.

Förneka inte den oroväckande trenden vad gäller arbetsplatsolyckor som har setts under lång tid i Sverige. Om det befintliga systemet hade fungerat så väl, varför har vi den situation vi har? Där skulle jag uppskatta ett svar från Ali Esbati och Vänsterpartiet.

Herr talman! Jag är i och för sig född i ett annat land än Sverige, men jag misstänker att den språkförbistring som verkar finnas här inte huvudsakligen beror på mig. Allt förhåller sig i princip tvärtom mot det som Mats Green säger. Det är inte så att vi idylliserar situationen som råder på svensk arbetsmarknad, utan vi beklagar många av de försämringar som har skett, inte minst tack vare förslag som Mats Greens parti har lagt fram över tid.

För att motverka försämringarna finns en rad förslag som vi har velat se. Ett av förslagen lägger nu regeringen fram en proposition om, och det tycker vi är mycket bra. Det tycker också de fackliga organisationerna, som har insikt i frågan - de har efterlyst detta länge.

Sist jag kollade var det så att det alltid är regeringen som lägger fram propositioner. Nu har man lagt fram en proposition, och den diskuterar vi i riksdagen. Det är inte konstigt. Om Mats Green har missat den gången beklagar jag det, men nu ligger propositionen på bordet.

Mats Green efterfrågar också en utvärdering av det system som finns nu. Jag kan ändå tipsa om ett modernt elektroniskt verktyg som heter Google. Vid en sökning på Google ser man att det finns mycket skrivet om systemet för skyddsombud samt om forskning på området arbetsmiljö om varför det är viktigt med närvaro och närhet för att arbetsmiljöarbetet ska fungera.

Arbetsmiljöverket gjorde ungefär 3 000 inspektioner. De regionala skyddsombuden medverkade till ungefär 55 000 fall av kontakt för att förbättra arbetsmiljöverksamheten. Det är ett kostnadseffektivt system där staten bidrar med lite grann och där de fackliga organisationerna också bidrar.

Frågan kvarstår: Varför är Mats Green och hans parti så ängsliga inför att arbetstagare ska ha större inflytande och påverka riskerna i arbetsmiljön?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Herr talman! Det sista är min replik! Det är jag som ska fråga Ali Esbati varför han är så ängslig för att man ska ge alla arbetstagare, även dem som har valt att inte vara fackligt anslutna, möjlighet att bli regionala skyddsombud. Det är de facto vad Ali Esbati vill, vad han säger och dessutom vad han föreslår.

Det här, herr talman, är naturligtvis ett helt oacceptabelt angreppssätt. Tvärtom behöver man involvera fler arbetstagare, fler organisationer och i högre utsträckning den ansvariga myndigheten. Vanligtvis brukar inte Ali Esbati stå och applådera att det är icke-offentliga organisationer som ska ta över det som egentligen är en del av myndighetsutövningen - men det gör man här.

Återigen är det Ali Esbati som ska svara på frågan varför han vill utesluta de allt fler som av olika anledningar inte har valt att vara fackligt anslutna. Vi har absolut inte något emot regionala skyddsombud. Vi har inte något emot att de är fackligt anslutna, men det ska inte vara ett direkt eller indirekt krav.

Sluta med att utesluta de grupper som ofta står långt från arbetsmarknaden och som inte är fackligt anslutna från att ta del av arbetsmiljöarbetet. Sedan konstaterar jag också att under de åtta alliansåren gjorde Arbetsmiljöverket betydligt fler förbättringar än under de år då Vänsterpartiet kunde påverka budgeten. Vi har uppgifter om alla år utom 2017. Vänsterpartiet har en hel del att bevisa och en del frågor att besvara vad gäller detta.

Herr talman! Jag har några frågor till ledamoten Mats Green med anledning av hans anförande.

Mats Green hänvisar till att det är angeläget att utvärdera skyddsombudens roll och funktion eftersom det inte har gjorts någonsin. När jag förberedde mitt anförande hittade jag åtminstone tio olika utredningar som har genomförts. Det är rapporter som har lämnats från arbetsmiljöverk och på annat sätt. De är offentliga handlingar och offentliga tillgångar när det gäller skyddsombudens och de regionala skyddsombudens verksamhet.

Min fråga till Mats Green är inte varifrån han får sin information - den har han rätt till - men däremot ifrågasätter jag underlaget och vad han vill åsyfta med ett sådant förslag.

Sedan har jag en fråga om de regionala skyddsombuden. Det är riktigt att det finns statliga bidrag till verksamheten, men samtidigt ska vi komma ihåg att ungefär hälften av kostnaden för dagens arbete när det gäller de regionala skyddsombuden står förbunden själva för när det gäller till exempel arbetstid.

Med den utredning som har gjorts och det förslag till avslag på propositionen som nu föreligger undrar jag hur Mats Green ser på hur den regionala skyddsombudsverksamheten ska fungera i framtiden, med tanke på hur arbetsmarknaden fungerar med nuvarande problem.

Herr talman! Jag kan konstatera att även Socialdemokraterna, föga förvånande eftersom det är de som har lagt fram förslaget, idylliserar det system som bevisligen har många tillkortakommanden. Vi kan inte stå här och förneka den trend vad gäller arbetsmiljö och arbetsplatsolyckor som har framgått under de senaste åren. Då är det rimligt att staten gör en formell utvärdering av systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Visst finns Google och en massa andra sökmotorer, men fortfarande ska det väl ändå vara staten som utvärderar det system som staten via skattebetalarna och lagstiftningen själv reglerar och stöttar ekonomiskt. Det är väl bra och naturligt med olika partsinlagor, och det ska naturligtvis vägas in i en helhet.

Jag tycker att det skulle vara intressant om Johan Andersson kunde reflektera lite över det faktum att ni har lyckats få en majoritet av Sveriges riksdag emot er. Fem tämligen olika partier har sagt att detta inte är ultimat. Detta är ett dåligt förslag.

Ni socialdemokrater har valt att göra internpolitik av något som egentligen borde vara mycket viktigare och där vi egentligen borde komma överens - naturligtvis under förutsättning att alla går in i en sådan diskussion med ett öppet sinnelag.

Hur ser Johan Andersson på att ni inte har lyckats få majoritet för förslaget? Jag vill påstå, herr talman, att det talar sitt tydliga språk.

Herr talman! Jag tror att ledamoten Mats Green missuppfattade att det är via Google som informationen om skyddsombuden går att få fram. Det var inte så jag menade. Men jag sökte på de utredningar som har lämnats när det gäller underlaget, och den sökningen via sökmotorerna visar att det har lämnats ett antal utredningar och undersökningar genom årens lopp. Det hade kanske varit klädsamt att man tagit del av dem innan man gick fram med ytterligare delar.

Jag har svårt att se kopplingen Mats Green gör mellan Socialdemokraterna och ett lokalt eller regionalt skyddsombud. Jag har mycket svårt att se den kopplingen. Jag tycker att det är näst intill oförskämt att hänvisa till det som att det är någon form av kampanjorganisation eller hopkopplat på annat sätt.

Jag kan konstatera att vi alla har ett stort ansvar, alla 349 ledamöter här, för många angelägna frågor i Sverige. Arbetsmiljöfrågorna är en sådan, och den jobbar vi med. Vi jobbar i vårt utskott på olika sätt. Regeringen jobbar med en ny nationell arbetslivsstrategi, och det finns andra delar. Vi har frågan uppe när det gäller dödsolyckor och annat. Att uttrycka att det inte sker särskilt mycket kopplat till detta eller på annat sätt tycker jag är att skymfa i debatten.

Min fråga till Mats Green gäller framför allt påståendet om en koppling mellan Socialdemokraterna och de lokala regionala skyddsombuden. Jag har svårt att se den, så det vore spännande att höra ledamotens kommentar till detta.

Herr talman! Jag har aldrig påstått att det finns någon samhörighet mellan regionala skyddsombud och socialdemokratin.

Vad jag säger och framför allt beklagar är att ni i dessa LAS-tider och i andra diskussioner har valt att göra någon sorts socialdemokratisk internpolitik av en fråga som faktiskt borde stå över partipolitiken och där vi alla ärligt talat borde ha kommit överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Att stå här och påstå att det befintliga systemet, det system vi har, är ultimat är att förneka den utveckling vad gäller arbetsmiljö och arbetsplatsolyckor som vi sett under ett antal år. Att det här skulle vara lösningen på det finns det egentligen inte någonting som talar för.

Jag kan också förvånas över att socialdemokratin här är så mån om att man ska överlåta mycket av det som borde vara myndighetsutövning - särskilt när det som händer och hur läget är på vissa arbetsplatser definitivt borde vara föremål för ganska skarp myndighetsutövning - och att man är så mån om att andra organisationer, partsorganisationer, ska hantera detta.

Jag kan säga att jag hade invänt också om det varit enskilda arbetsgivare som skulle hantera detta enbart utifrån arbetsgivarperspektivet. Det är självklart att vi här måste ha tydlig och ganska skarp myndighetsutövning.

Återigen: Sluta idyllisera det befintliga systemet! Trots det har vi bevisligen en ganska beklaglig utveckling vad gäller arbetsmiljö och arbetsplatsolyckor i Sverige. Låt oss i stället ta gemensamma tag för att se hur vi kan förbättra det befintliga systemet men också se vad det finns för andra möjligheter att hantera detta på ett mer ultimat sätt.

Herr talman! Som framgår av utskottets ställningstagande anser vi att riksdagen bör avslå regeringens förslag om utvidgad tillträdesrätt, så som förslaget är utformat i dag.

Till skillnad från regeringen och Vänsterpartiet anser Sverigedemokraterna att tillträdesrätten för ett skyddsombud som delvis är finansierat av staten ska gälla på samtliga arbetsplatser i Sverige, oavsett om där finns fackliga medlemmar eller kollektivavtal. Det är för oss en självklarhet att samtliga löntagare som jobbar på svenska arbetsplatser ska inkluderas. Vi vill inte, som regeringen i sitt förslag, exkludera ett stort antal löntagare. Det om något tycker jag är skamligt.

Att man från regeringens sida tydligt vill att de regionala skyddsombuden ska ha en politisk agenda kan man tydligt läsa på s. 8-9 i propositionen. Där står:

"Det framstår som systemfrämmande med en ordning där tillträdesrätten grundas varken på den koppling som ett kollektivavtal ger mellan en arbetstagarorganisation och arbetsgivare eller på att arbetstagarorganisationen har en medlem på arbetsstället. En viktig uppgift för de regionala skyddsombuden är att stärka det partsgemensamma arbetet . Det är inte deras uppgift att vara fristående arbetsmiljöinspektörer."

Herr talman! Det blir inte tydligare än så här att regeringens förslag i stor utsträckning handlar om att man i stället för att låta skyddsombuden vara skyddsombud vill att de även ska bedriva politiskt arbete på arbetsplatserna. Det är en arbetsordning Sverigedemokraterna sätter sig starkt emot, då vi anser att skyddsombud ska vara politiskt oberoende.

Herr talman! De problem som vi ser i dag har vuxit fram under det nuvarande systemet. Därav kan man konstatera att utvidgad tillträdesrätt för regionala skyddsombud inte är en tillräcklig åtgärd för att komma åt olyckorna i arbetslivet utan bara skulle innebära att man bygger vidare på ett system som i grunden är exkluderande för många löntagare.

Det är därför Sverigedemokraterna har lyft fram en helt ny modell som bland annat innebär att de regionala skyddsombuden på sikt ska ersättas av oberoende arbetsmiljöinspektörer frikopplade från fackföreningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Regeringen säger dock nej till detta och menar i stället att det är de politiskt styrda fackens roll som måste stärkas i arbetsmiljöarbetet. Detta trots att många löntagare i dag inte är med i något fackförbund och då kommer att stängas ute från detta viktiga arbete.

Men, herr talman, det räcker inte med fackligt medlemskap. Partiboken ska även vara den rätta.

Vi som följer detta i medierna vet att för ett tag sedan kom en skiljedom som gav LO-förbundet Handels ledning rätt att exkludera löntagare från att vara skyddsombud och fackligt förtroendevalda om de samtidigt är förtroendevalda för Sverigedemokraterna.

Detta är tyvärr en historia som upprepar sig gång på gång. Jag känner igen det från min tid som aktiv i Socialdemokraterna och som skyddsombud och facklig förtroendeman, när man sattes i socialdemokratisk partiskola på Rönneberga kursgård. Men på den tiden var det inte Sverigedemokraterna utan Moderaterna som var ondskan personifierad. Det handlade enbart om politisk indoktrinering på vartenda möte. Detta är ren diskriminering och åsiktsregistrering, och det hör definitivt inte hemma på svenska arbetsplatser 2020.

Herr talman! Det är dags för ett omtag i svensk arbetsmiljöpolitik med en modell som bygger på forskning, förändrad lagstiftning och en ny utgångspunkt för hur det lokala och regionala arbetsmiljöarbetet ska utformas och samordnas. Då funkar det inte att som regeringen skära ned på anslagen till Arbetsmiljöverket, Mynak och Arbetsdomstolen, rösta nej till utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott och utestänga massor av löntagare som vill bidra. Det är åtgärder som är ett steg i fel riktning och skickar väldigt märkliga signaler till den svenska arbetsmarknaden, både till löntagare och fackförbund och till seriösa företag.

Jag vill också säga något om tillkännagivandet under punkt 2. Det handlar om att Sverigedemokraterna vill se en helt ny modell, och starten för att införa en ny modell är att utvärdera den gamla modellen.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag om avslag på propositionen samt till att rikta ett tillkännagivande till regeringen gällande en utvärdering av de regionala skyddsombuden.

Herr talman! Tack, Magnus Persson, för ditt inlägg! Jag har frågor om den politiska kopplingen när det gäller skyddsombud och regionala skyddsombud. Den är enligt Magnus Persson väldigt tydlig i den proposition som lagts fram, som ett flertal av arbetsmarknadens parter har ställt sig bakom i de remissvar som inkommit.

Min korta fråga är: Står samtliga centralorganisationer för den tydliga koppling mellan det socialdemokratiska partiet och skyddsombuden på arbetsplatsen som Magnus Persson talar om? Är alla, såväl TCO som Saco, inbegripna i den kopplingen? Det vore väldigt spännande att få en bild av detta. I ledamotens anförande nyss gjordes denna koppling rakt av. I dag är det alltså väldigt starkt politiserat, för att citera Magnus Persson. Är det den bilden som gäller?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Herr talman! Som alla vet är det fackföreningarna som utser skyddsombuden, även de regionala. Inom Byggnads blir man med automatik facklig förtroendeman.

Det är klart att det finns en koppling till socialdemokratin. Den avgående ordföranden i LO sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott. Och tro det eller ej - den nya tillträdande ordföranden i LO sitter också i Socialdemokraternas verkställande utskott. I Socialdemokraternas partistyrelse sitter ordföranden i Byggnads. Så ja, kopplingen mellan Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen finns, och den är stark. Där står jag bakom vartenda ord.

Herr talman! Jag tror inte att vi kommer så långt i den diskussionen. Jag erbjuder mig gärna att vid ett senare tillfälle berätta för Magnus Persson om den långa tradition och historia som fackföreningsrörelsen, i första hand LO, och det socialdemokratiska partiet har gemensamt.

Magnus Persson föreslår i sitt yrkande att Arbetsmiljöverket ska överta den funktion som de regionala skyddsombuden skulle kunna fylla när det gäller det vi gärna vill se på detta område. Det talas mindre om finansieringen av detta. I dag finansieras de regionala skyddsombuden ungefär till 50 procent av de fackliga organisationerna, oavsett om det är TCO, Saco eller LO.

Jag vill ställa en fråga till Magnus Persson. Vi har ungefär 1 700 regionala skyddsombud runt om i landet, enligt den senaste statistiken som jag nyligen har fått fram. På vilket sätt ser man att de nya arbetsmiljöinspektörerna, vars roll naturligtvis kraftigt behöver utökas, ska finansieras?

Herr talman! Jag vill göra ett litet inlägg innan jag svarar på frågan. Jag har jobbat som byggnadsarbetare i 26 år och varit med i Byggnads lika länge. Jag har varit facklig förtroendeman och skyddsombud samt aktiv inom Socialdemokraterna. Jag bytte till Sverigedemokraterna och blev på grund av detta utesluten. Den diskussionen känns alltså lite överspelad.

När det gäller finansieringen är det jättebra att Johan Andersson lyfter den frågan. I budgeten för 2020 väljer Socialdemokraterna att sänka anslaget till Arbetsmiljöverket. Det tycker jag är väldigt oroväckande i dessa tider, rent befängt, och det görs för att finansiera en avgift till en förening i Schweiz. Samtidigt väljer Sverigedemokraterna att höja anslaget till Arbetsmiljöverket med 77 miljoner, varav vi direkt öronmärker 50 miljoner för arbetet i samband med övergången från regionala skyddsombud till arbetsmiljöinspektörer.

Infrastrukturen finns redan; Arbetsmiljöverket har sina kontor över Sverige, och det är dessa man önskar utgå från. Sedan kommer vi givetvis att skjuta till mer pengar framöver. Men vi skjuter till 50 miljoner av de 77 miljoner extra som vi ger Arbetsmiljöverket detta år, i stället för att sänka anslaget, som Socialdemokraterna väljer att göra.

Herr talman! Jag har två frågor till Magnus Persson. Jag noterade att Magnus Perssons argumentation mot propositionen huvudsakligen baserades på ett slags personligt trauma i form av att Magnus Persson inte fick vara kvar i den fria föreningen Byggnads sedan han valt att organisera sig i ett rasistiskt politiskt parti. Min fråga är: Är detta verkligen ett tillräckligt skäl att förvägra Sveriges arbetstagare en bättre modell för skydd mot hot och risker på arbetsplatsen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Den andra frågan handlar om staten kontra partsorganisationerna. Magnus Persson argumenterar väldigt hårt för att det måste vara statliga myndigheter som genomför det arbete som i dag genomförs av fack och arbetsgivare tillsammans, och att detta ska organiseras och finansieras på ett sätt som ännu är oklart - detta är i alla fall utgångspunkten.

Min fråga är: Är det därmed också Sverigedemokraternas och Magnus Perssons uppfattning att kollektivavtalen generellt bör ersättas med saker som staten genom myndigheter gör? Det finns ju en intim koppling, som vi diskuterar. Poängen med kollektivavtal är att organisationer tar ansvar för mycket av det som händer på arbetslivets område. Det finns politiska system där man har velat ersätta detta med att staten i stället reglerar de förhållandena. Om Sverigedemokraterna i detta fall så gärna vill att staten ska göra saker i stället för organisationerna, gäller detta också andra saker som kollektivavtal reglerar?

Herr talman! Tack för frågorna, Ali Esbati! Nej, jag är inte så bedrövad över att jag fick lämna Byggnads. Jag har lite erfarenhet att falla tillbaka på. Det blir lite svårt att ta debatten med politiska broilrar som kanske har noll erfarenhet av arbetslivet.

Nej, vårt förslag handlar om att vi vill att alla löntagare ska omfattas av arbetsmiljöarbetet. Alla löntagare ska ha rätt att få skydd. Alla arbetsplatser ska ha rätt att få besök av ett regionalt skyddsombud eller en arbetsmiljöinspektör. Det är detta som är grunden i vår framställan.

På fråga två svarar jag nej - Sverigedemokraterna står bakom den svenska modellen fullt ut. Vi är nog det parti som strider mest för den svenska modellen, framför allt när det gäller den sociala pelaren och dylikt, där regeringen har varit ganska svag. Jag har inga problem med kollektivavtal. Jag skulle gärna se att alla svenska arbetsplatser hade kollektivavtal. Men nu är det inte så, och då gäller det att de arbetsplatser som inte har kollektivavtal inte ska ställa sig utanför arbetsmiljöarbetet.

Detta är grunden för hela vår politik: Alla löntagare i Sverige ska ha rätt till en bra arbetsplats och en bra arbetsmiljö. Det vill inte Vänsterpartiet när de med sitt förslag ställer sig bakom regeringens proposition. De vill att man ska exkludera ett antal löntagare och arbetsplatser som inte passar in i deras mall. Jag tycker att det är synd, särskilt som vi har ett ökande antal dödsolyckor på våra arbetsplatser. Man säger också nej till exempelvis åtgärder som utökar preskriptionstiden, som Vänstern själva har drivit. Ändå röstar man nej - jag tycker att det är synd.

Herr talman! Jag är glad att höra att Magnus Persson inte är ledsen över att han fick lämna Byggnads. Jag är inte heller ledsen för det. Jag försökte förstå vad som föranledde den väldigt negativa inställningen till att fackliga organisationer - LO, TCO, Saco - får göra det som är deras ansvar. Men vi kanske måste lämna det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

När det gäller kollektivavtal försökte jag i mitt anförande förklara hur det funkar - tydligen inte särskilt framgångsrikt. De kollektivavtal som gäller på en arbetsplats gäller ju även de personer som inte är medlemmar i det kollektivavtalsbärande facket. Frågan är alltså: Ska den fackliga organisationen kunna medverka till att det bildas en skyddskommitté på arbetsplatsen och i övrigt kunna göra det som man förväntar sig att en kollektivavtalsbärande organisation ska kunna göra, bland annat bry sig om hur arbetsmiljön ser ut?

Det är ju inte så att om man har eller inte har kollektivavtal, om man har eller inte har en facklig medlem, om man har eller inte har haft besök av ett regionalt skyddsombud får Arbetsmiljöverket plötsligt inte komma och göra en inspektion. Det har inget med den saken att göra.

Frågan är: Ska en facklig organisation som har arbetsplatser som täcks av kollektivavtal kunna vara på plats och se till att kollektivavtalet kan följas också när det gäller arbetsmiljöfrågor? Vårt svar är ja. Sverigedemokraternas svar är nej. Jag har försökt utröna varför. Det har inte gått så bra. Men det beror på, tror jag, att Magnus Persson inte är så bra på att förklara det. Jag tror att det beror på att man helt enkelt tycker väldigt illa om fackliga organisationer generellt, i linje med det som är Sverigedemokraternas politiska DNA.

Herr talman! Nej, jag håller inte med Ali Esbati här. Fackföreningarna är viktiga och fackföreningarna behövs. Det är politiseringen av fackföreningarna som är problemet när man exkluderar ett stort antal löntagare. Om du till exempel vill bli skyddsombud och har fel partibok nekas du att bli skyddsombud. Det är det som är grunden till hela problemet.

Det är klart att du ska kunna tillsätta egna skyddsombud på din arbetsplats, men det ska vara arbetstagarna som väljer sitt skyddsombud. De ska kunna välja Kalle Svensson, som är sverigedemokrat, eller Ali Esbati, som är vänsterpartist. De ska kunna välja vilken av dem som de vill, och det ska ingen kunna ifrågasätta. Arbetsplatsen ska själv kunna välja sitt skyddsombud.

När det gäller de regionala skyddsombuden ska de ha en opolitisk agenda och jobba för alla löntagare. Så ser det inte ut på arbetsplatser i dag. Jag vet inte hur många arbetsplatser Ali Esbati har besökt i sitt liv. Har du jobbat på till exempel en svensk byggarbetsplats och sett hur det går till? Har du varit aktiv inom facket som skyddsombud eller facklig förtroendeman och sett hur arbetet går till bakom kulisserna? Jag har varit det i ganska många år. Jag har suttit på Rönneberga kursgård och vet vad det handlar om. Jag har varit med om det själv.

Ali Esbati läser mycket, googlar och söker på nätet, men jag tror att hans egen arbetslivserfarenhet är ganska dålig i detta fall. Det gör att han har den argumentation som han har.

Sedan är det en ideologisk fråga. Ali Esbati är vänsterpartist och menar att företagarna är hemska och att allt som går emot facket är jättefarligt, att det är döden för arbetarna, för i hans värld är arbetarna röstboskap som ska rätta in sig i ledet. De ska inte ha någon egen vilja och något eget självbestämmande.

Här handlar det om självbestämmande för löntagarna. Vill man vara skyddsombud ska man få vara skyddsombud, oavsett politisk koppling. Men det kan inte Ali Esbati förstå och acceptera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Herr talman, ärade kollegor och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i detta betänkande. Jag är också väldigt glad att en utskottsmajoritet ställer sig bakom Centerpartiets förslag till formuleringar i betänkandet.

Arbetsmiljöfrågorna är viktiga och berör oss alla i våra olika roller, som arbetsgivare, som arbetstagare och som lagstiftare. Det är frågor som vi inte ska ta lättvindigt på, i synnerhet inte i dessa dagar då brister i arbetsmiljöarbetet blivit extra synliga. Men vi ska inte heller blanda korten och använda de uppkomna bristerna som ett svepskäl för att på bekostnad av ordning och reda på svensk arbetsmarknad försöka genomföra förändringar enbart av ideologiska skäl, som i bästa fall blir ett slag i luften.

Låt mig vara tydlig: Centerpartiet står bakom den svenska modellen med skyddsombud och vill inte på något sätt avskaffa dessa. Dessa skyddsombud bidrar i allra högsta grad till att förbättra den dagliga arbetsmiljön på sina arbetsplatser. Det tycker vi är fantastiskt, och för det ska dessa skyddsombud ha ett varmt tack. Men låt oss också höja nivån och vara hederliga i debatten och inte påklistra varandra påståenden som inte stämmer över huvud taget. Det gör mig faktiskt förbannad att man från vänsterhåll inte vill ta till sig våra konstruktiva vägar framåt.

Herr talman! Dagens debatt handlar inte riktigt om detta. Dagens debatt handlar om att regeringen, trots att vi vid ett flertal tillfällen tydliggjort vår ståndpunkt, bakvägen och utan någon djupare analys vill ge de regionala skyddsombuden en utvidgad roll genom att ge de fackliga regionala skyddsombuden tillträde även till arbetsplatser där man inte har medlemmar. Detta trots att den regionala skyddsombudsverksamheten aldrig har utvärderats av en oberoende instans och att statliga pengar går till arbetet. Ingen vet hur effektiv och framgångsrik den här verksamheten egentligen är. Vi kan därför inte säga ja till ett förslag som riskerar att leda till oklara effekter på arbetsmiljöarbetet, trots Ali Esbatis vilja att vi ska basera våra ställningstaganden på mindre kompletta rapporter på Google.

Det handlar alltså inte längre om att facken ska företräda sina medlemmar, utan det kan liknas vid myndighetsutövning. Detta är inte en uppgift som kan delegeras vidare till andra aktörer. Det skapar otydlighet, och det är det vi vänder oss emot.

Herr talman! Arbetsgivarens ansvar är reglerat i vår gedigna arbetsmiljölagstiftning, och det är Arbetsmiljöverket som har i uppgift att kontrollera att regelverket följs och som dessutom har möjlighet att lägga sanktioner. Det är viktigt att vi inte frångår denna ordning.

Centerpartiet ser naturligtvis allvarligt på dödsolyckor, men det är viktigt att rätt åtgärder vidtas för att komma åt de arbetsgivare som fuskar med regelverket och utsätter sina anställda för fara. Detta är en myndighetsuppgift och inte en uppgift för de regionala skyddsombuden.

Låt oss då vara modiga och hitta kloka och effektiva förslag för att komma till rätta med problematiken, för varje individ som inte får komma hem till sina nära och kära från sitt jobb är ett misslyckande för oss alla.

Från Centerpartiets håll är vi lyhörda och spelbara för att tillsammans med andra kavla upp ärmarna i detta viktiga arbete. Men vi vill göra saker i rätt ordning och baserat på gedigen kunskap. Svårare än så är det inte. Min uppmaning till andra partier är därför att ta vår utsträckta hand, för vi är faktiskt beredda att vara en konstruktiv röst för att hitta lösningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Herr talman! Jag noterade att Alireza Akhondis definition av konstruktiva förslag i det här fallet var att yrka avslag på en proposition. Där har vi lite olika ingångar.

Jag vill bara försöka förstå det här ordentligt, för propositionen handlar ju inte om huruvida regionala skyddsombud ska finnas och verka, utan den handlar om huruvida regionala skyddsombud också ska kunna ha tillträde till vissa typer av arbetsplatser som de i dag inte har tillträde till.

Centerpartiets argumentation, i alla fall som vi hör den i dag, handlar om de regionala skyddsombudens verksamhet över huvud taget, alltså om det är rimligt att man har regionala skyddsombud eller inte som har de befogenheter som regionala skyddsombud har. Jag försökte i mitt anförande komma fram till att så ser argumentationen ut. Men man går egentligen mycket längre än propositionen i viljan att vrida tillbaka arbetstagarnas rättigheter. Det är mer en tradition i Centerpartiets politik i övrigt, men det är i alla fall viktigt att det blir tydliggjort.

Man menar att det här är problematiskt därför att det handlar om myndighetsutövning och vad det nu kan vara. Man vill därför dra tillbaka de befogenheter som de regionala skyddsombuden har i dag. Det är viktigt att detta kommer fram i den här debatten.

Det vi diskuterar nu är frågan om det som de regionala skyddsombuden i dag gör, vad man nu tycker om det, också ska kunna göras i situationer där arbetsgivaren till exempel har sett till att skrämma arbetstagarna så att det inte finns någon facklig medlem. Det är det som det handlar om.

Varför ska sådana arbetsplatser inte kunna få komma med i den gemenskap som den svenska modellen erbjuder? Varför vill Centerpartiet förvägra dem det?

Herr talman! Tack, Ali Esbati, för repliken!

Jag stod just i talarstolen och vädjade om att inte påklistras påståenden som över huvud taget inte stämmer. Ingenstans i det förslag som vi har lagt fram har vi ifrågasatt regionala skyddsombud och öppnat upp för ett avskaffande av dem. Vad vi har sagt nej till och vad vi yrkat avslag på är den utökade tillträdesrätten. Jag hoppas att det tydligt har framgått i debatten.

Vi har dessutom sagt att vi gärna vill se en oberoende utvärdering av de regionala skyddsombudens verksamhet. Vi har inte stängt några dörrar åt något håll i och med det. Vid ett flertal tillfällen har vi nu sagt att vi gärna ser gedigen kunskap om dessa frågor så att vi tillsammans kan hitta konstruktiva vägar för att se till att förbättra arbetsmiljön för Sveriges arbetstagare.

Herr talman! Jag påklistrar inte Alireza Akhondi några andra ståndpunkter än dem han just redogjorde för i talarstolen. Det blir konstigt om man inte får referera till vad någon har sagt för att den kan blir kränkt av det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Självklart går den motion som ni har skrivit ut på att föreslå avslag på propositionen. Men det som Alireza Akhondi sa i talarstolen handlade om de problem som finns med att regionala skyddsombud över huvud taget har den roll som de har. Om jag inte ska tolka det så undrar jag vad Alireza Akhondi menade med att detta handlar om myndighetsutövning och att det inte bör ligga på regionala skyddsombud utan hos en statlig myndighet. Jag försöker alltså reda ut vad Centerpartiet och Alireza Akhondi egentligen menar.

Jag undrar också vad den utvärdering som Centerpartiet efterlyser ska vara oberoende av. Ska den vara oberoende av det som händer i verkligheten? I verkligheten har vi ju till exempel forskning som visar att det är viktigt med närvaro på arbetsplatserna för att det systematiska arbetsmiljöarbetet ska fungera. Vi har fackliga organisationer för tjänstemän, arbetarsidan och akademiker som säger att det är viktigt för dem att detta sker.

De säger också att företag som gör rätt inte ska utsättas för konkurrens på oseriös grund. Det är vad som sker om företag ser till att skydda sig från insyn genom att skaffa sig en arbetsplats där man inte har någon facklig medlem. Då behöver de inte följa upp det kollektivavtal på området som de har skrivit under. Varför vill Centerpartiet stå upp för dessa företag?

Herr talman! Jag skrev mitt anförande själv och känner mig väldigt trygg med vad jag nyss sa i talarstolen. Jag förstår inte riktigt hur mina ord som visar på en anda av konstruktivitet och en vilja att kavla upp ärmarna för att bidra till en positiv arbetsmiljölagstiftning kan misstolkas. Den här beskrivningen har jag just nu svårt att förstå.

Vi talar här om en utvärdering. Vi som jobbar med arbetsmiljöfrågor träffar organisationer, både på arbetstagarsidan och på arbetsgivarsidan, och får ta del av väldigt många olika perspektiv och olika sätt att se på dessa frågeställningar. Men inget av dessa perspektiv ger hela bilden. Därför önskar vi att man tar ett helhetsgrepp för att utvärdera och se hur effektiv verksamheten har varit.

Jag tycker att det tyder på sunt förnuft och att man inte alltid låter en ideologisk kompass vara det som styr. Det visar i stället att man faktiskt är beredd att lyssna in och se vilka fördelar och nackdelar som finns med olika strukturer. Som centerpartist är jag stolt över att vi är beredda att lyssna.

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att arbetsmiljöfrågorna är jätteviktiga. Jag har själv jobbat som samordnare för skyddskommittén på min tidigare arbetsplats och vet hur viktig skyddsombudens verksamhet är. Jag vet också vad de kan vara med och bidra till när det handlar om att förbättra arbetsmiljön.

Jag vill också ta upp detta ur mitt politiska perspektiv. När jag har jobbat med och diskuterat fackliga frågor inom mitt parti har jag mött flera personer som har engagerat sig i lokala fackliga organisationer och skyddsombudsfrågor. När till exempel en kompanjon säger att man inte vill ta något högre upp i systemet går det tyvärr inte för att Socialdemokraterna sätter stopp. De gör det för att få positioner högre upp. Detta har till exempel skett inom Transport och Kommunal och bara för att ombudet är kristdemokrat. Den politiska diskussionen kan vi nog inte helt bortse från när det gäller att facken utser skyddsombud.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Detta betänkande är en följd av regeringens proposition om en utvidgad tillträdesrätt för regionala skyddsombud. Regeringen har föreslagit en utvidgning av möjligheten att utse regionala skyddsombud genom en ändring i arbetsmiljölagen så att sådana skyddsombud får tillträde till fler arbetsställen.

Ett regionalt skyddsombud ska få utses för ett arbetsställe där en lokal avdelning inom ett förbund eller en med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av arbetstagare är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren på arbetsstället, även om sammanslutningen saknar fackliga medlemmar på arbetsstället.

Vi kristdemokrater har under flera år i våra budgetmotioner lyft upp behovet av en utvärdering av de regionala skyddsombuden, som dessutom får medel från statsbudgeten, vilket flera tidigare har varit inne på. Vi menar att en sådan utvärdering bör ske innan en eventuell utvidgning av befogenheterna äger rum. När skattemedel skickas till en verksamhet är det också rimligt att vilja ha en regelbunden utvärdering som vi riksdagsledamöter kan ta del av.

Regeringen har valt att gå vidare i frågan utan förslaget om en sådan utvärdering, något vi tycker är olyckligt. Vi har därför valt att yrka avslag på regeringens förslag, vilket också har vunnit en majoritet i arbetsmarknadsutskottet. Därför kommer vi att yrka bifall till utskottets förslag i dagens betänkande men har också en motivering i ett särskilt yttrande. Vi har en annan ingång än till exempel Sverigedemokraterna, men vi tycker ändå att dagens förslag måste avslås.

I likhet med vissa remissinstanser finns det inslag i propositionen som jag ställer mig positiv till, exempelvis det Migrationsverket anför i sitt remissvar om att förslaget kan vara en relevant åtgärd för att nå arbetstagare som annars är skyddslösa. Det kan handla om utstationerade arbetstagare eller tredjelandsmedborgare. Vi inser att det finns arbetsplatser där personer utnyttjas och jobbar under dåliga och osäkra arbetsförhållanden.

Vi delar regeringens bedömning att det är viktigt för ett fungerande arbetsmiljöarbete att det finns en god samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Regionala skyddsombud har i sitt grunduppdrag uppgiften att aktivera det lokala arbetsmiljöarbetet och att uppmärksamma arbetsmiljörisker.

Vi kan konstatera att rörligheten på arbetsmarknaden har ökat, vilket ställer nya krav på hur ett fungerande arbetsmiljöarbete ska se ut. Arbetstagarnas anknytning till och engagemang för arbetsplatserna har blivit svagare. Samtidigt har arbetsgivare på mindre arbetsplatser ofta inte samma organisation kring arbetsmiljöarbetet som arbetsgivare på större arbetsplatser har.

Herr talman! Jag följde för några månader sedan ett regionalt skyddsombud vid ett besök ute på ett bygge. Det var mycket intressant att följa det, och jag tycker att de har en mycket viktig uppgift. Det är inte detta som vi i grunden ifrågasätter, utan det är den utvidgade rätten där det inte finns någon facklig medlem. Det är detta som är diskussionspunkten.

Vi har haft en diskussion med arbetsmarknadsministern tidigare om skyddsombudsrollen nu i coronatider, särskilt ute i hemtjänsten och i äldreomsorgen där många i dag känner sig mycket osäkra om de är skyddade i sitt arbete varje dag. Jag tycker tyvärr inte att regeringen har tagit tag ordentligt i denna fråga. Ministern får gärna redogöra för hur de regionala skyddsombuden kan vara med och bidra när det gäller corona.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

När vi jobbar för en nollvision mot dödsolyckor finns det trots allt en kritik från remissinstanser som vi behöver ta på allvar. Bland remissinstanserna som avslår dessa detta förslag finns bland annat Svenskt Näringsliv men också Arbetsgivarföreningen KFO och Arbetsgivaralliansen. De anser att förslaget riskerar att lösgöra arbetsmiljöarbetet från den lokala nivå där de menar att det hör hemma och i stället göra det till en facklig fråga.

Den statliga utredningen Ett arbetsliv i förändring - hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön?, SOU 2017:24, berörde bland många andra arbetsmiljöfrågor de regionala skyddsombuden. Utredningen adresserar det faktum att de regionala skyddsombuden samtidigt som de är finansierade av staten är anställda ombudsmän. Utredningen konstaterade dock att man utgår från att de regionala skyddsombuden ägnar sig åt de uppgifter som framgår av arbetsmiljölagen. Som stöd för detta antagande hänvisar utredningen till en rapport gjord av Högskolan Dalarna från 2011 som noterat att uppdragen som regionalt skyddsombud och facklig ombudsman i vissa fall kan gå in i varandra men att den primära uppgiften är att få igång det lokala arbetsmiljöarbetet. Vi menar att vi behöver gå vidare med att titta på dessa dubbla roller. Vi menar således att det finns frågetecken som behöver klaras ut innan det är rimligt att fatta beslut om en utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden.

Denna utvärdering menar vi bör ha som utgångspunkt att belysa hur arbetsgivare och arbetstagare upplever samarbetet inom den regionala skyddsombudsverksamheten. Syftet bör också vara att undersöka hur man kan öka förtroendet mellan arbetsgivare och regionala skyddsombud innan eventuella nya ställningstaganden tas gällande denna utvidgning av tillträdesrätten.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Skyddsombuden på arbetsplatserna fyller en oerhört viktig funktion. Det ser vi inte minst i dessa tider när skyddsombuden gör enorma insatser även i kristid för att säkra en bra arbetsmiljö för anställda, inte minst inom vård och äldreomsorg. Arbetsmiljön på varje arbetsplats ska vara säker, och självklart ska ingen behöva riskera sitt liv på jobbet. Detta är vi alla överens om.

Herr talman! Det har under debatten varit ett stort fokus på vad vi inte vill. Därför skulle jag vilja berätta vad vi liberaler vill se för förändringar för att förbättra arbetsmiljön för fler.

För det första vill vi att en utredning genomförs med en utvärdering av hela systemet. Arbetsplatser ska vara säkra för alla människor, oavsett om de är medlemmar i facket eller inte och oavsett om de arbetar på en arbetsplats där det finns kollektivavtal eller inte. Alla måste ha någonstans att vända sig när arbetsmiljön brister. Det är fortfarande tyvärr alltför många som varje år skadas eller i värsta fall dör i arbetsplatsolyckor. En utvärdering kan lära oss mer om vad som fungerar bra och vad som inte fungerar bra, så att vi kan dra lärdom av det och utveckla systemet. En sådan utredning behöver också ge svar på hur vi ska lösa dagens arbetsmiljöproblem som växer alltmer. Det handlar om psykisk ohälsa på grund av stress, på grund av mobbning och på grund av sexuella trakasserier. Det är ohälsa som ofta drabbar kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

För det andra vill vi att det ska bli enklare för arbetstagare att anmäla arbetsplatser som inte sköter sig till Arbetsmiljöverket eller till Diskrimineringsombudsmannen. Det behövs en visselblåsarfunktion dit man kan vända sig vid behov. Det är betydligt svårare att lyfta fram problem som att chefen tafsar på mig i kopieringsrummet eller beter sig på ett annat olämpligt sätt till någon nära kollega som är skyddsombud än vad det är att lyfta problem med bristande skyddsutrustning. Här kan en visselblåsarfunktion göra en mycket stor skillnad.

För det tredje vill vi att arbetsgivarna tar sitt ansvar och utser skyddsombud. Antalet fackligt anslutna har minskat, vilket leder till att fler och fler arbetsplatser inte har någon lokal facklig organisation som kan tillsätta ett skyddsombud. Då vilar ansvaret på arbetsgivaren. Vår lösning på detta är inte det som regeringen föreslår: att låta en organisation som bygger på ett frivilligt medlemskap få företräda arbetstagare på arbetsplatser där de inte har några medlemmar. Vår lösning är att arbetsgivare tydligare måste upplysas om det ansvar som de har att faktiskt utse skyddsombud på de arbetsplatser där skyddsombud saknas.

Herr talman! I dag ser arbetsmarknaden och problemen med arbetsmiljön annorlunda ut. Fler är anställda inom små företag, vilka är undantagna från kravet på skyddsombud. Arbetsmiljöproblemen ser annorlunda ut. Det har vi lärt oss, inte minst av metoo-rörelsen, där vittnesmål efter vittnesmål redogör för hur kvinnor utsätts för sexuella trakasserier från kollegor eller chefer och den psykiska ohälsa som detta kan leda till. Vi ser också att det finns stora skillnader i sjukskrivningar mellan kvinnor och män, inte minst vad gäller stressrelaterade sjukdomar och psykisk ohälsa.

Dagens system fungerar bra för att åtgärda att en sågmaskin på ett sågverk inte går att stänga av som den ska. Men vi tror inte att det fungerar tillräckligt bra på en arbetsplats där arbetsmiljöproblemet består i att anställda utsätts för sexuella trakasserier eller mobbning. Och även om det finns goda försök att sätta ljus på hur man ska arbeta med dessa frågor, till exempel genom den handbok som arbetsmarknadsministern tog fram som ordförande för TCO, anser vi att mer behöver göras.

Herr talman! Brist på utvärdering och uppföljning är det inte bara vi liberaler som påpekar. Riksrevisionen och Ekonomistyrningsverket har pekat på behovet av utvärdering av systemets effektivitet.

Grundläggande för systematiskt kvalitetsarbete är att man utvärderar, förändrar och följer upp effekterna av förändringarna, och så går hjulet runt. Det gäller det systematiska arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna, och det borde också gälla för de olika system som vi har, till exempel systemet med de regionala skyddsombuden. Därför är det mycket svårt att förstå varför det finns ett sådant motstånd mot en utvärdering av systemet. Arbetsmiljöfrågorna är för viktiga för att vi ska låta dem falla mellan stolarna.

Vi ser nu fram emot att regeringen efter dagens beslut tillsätter en utredning och ger oss svar på hur vi kan förbättra arbetsmiljön för fler inom fler områden och inom fler arbetsmiljöproblemområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Herr talman! Lars-Joel Skott arbetade för ett mindre byggföretag i Kalix när han en novemberdag föll från en stege och slog huvudet i ett betonggolv. Lars-Joel var 56 år när han dog på jobbet. Efter sig lämnade han sin fru Margaretha. Hade Lars-Joel levt hade han och Margaretha firat tio år som gifta förra året.

Under förra året dog 46 personer på svenska arbetsplatser. Bakom varje dödsfall finns en personlig tragedi - barn som förlorat en förälder, respektive som förlorat sin livskamrat, arbetskamrater som förlorat en kär vän och kollega.

Herr talman! Ingen ska behöva dö på jobbet. Vi måste göra allt vi kan för att förhindra dödsolyckor och allvarliga tillbud i arbetslivet.

De regionala skyddsombuden har en viktig roll här - ja, vi vet från forskning och beprövad erfarenhet att deras arbete ytterst kan handla om liv och död. Statistiken talar nämligen sitt tydliga språk: Risken för ohälsa och allvarliga olyckor är högre på arbetsplatser som saknar en egen, lokal skyddsorganisation, på arbetsplatser som saknar ett eget skyddsombud eller där regionala skyddsombud inte har tillträde.

Det är mot bakgrund av detta som jag har lagt fram förslaget om att utöka tillträdesrätten på riksdagens bord. Vi vet nämligen att skyddsombuden gör stor skillnad. Ytterst är det alltid arbetsgivaren som är ansvarig för arbetsmiljön på arbetsplatsen, men staten har en mycket viktig roll i att prioritera insatser som främjar en god arbetsmiljöpolitik. Att förbättra skyddsombudens möjlighet att göra sitt jobb är en konkret insats som ni här i riksdagen, och jag, kan göra för att på riktigt förbättra arbetsmiljön för de anställda.

Före coronapandemin hade jag möjlighet att åka till Helsingborg för att tillsammans med fackförbundet Byggnads uppleva hur deras skyddsombud arbetar i södra Sverige, där avståndet till kontinenten bidrar till att många utländska företag har verksamhet. Det handlar om över 1 000 utländska och svenska byggföretag där det finns kollektivavtal men inte medlemmar i ett fackförbund. Det är företag som Byggnads inte kan besöka i dag men som man genom regeringens förslag skulle få tillträde till.

Det är på just dessa arbetsplatser som det behövs ett mer aktivt arbetsmiljöarbete, och de regionala skyddsombuden är en viktig del av det. Deras uppgift är att få igång ett lokalt arbetsmiljötänk, och de stöttar både anställda och arbetsgivare i det dagliga arbetsmiljöarbetet. De regionala skyddsombuden kan oftast upptäcka risker och farliga moment innan tillbud inträffar. De räddar liv.

Herr talman! Var tredje dödsolycka i byggbranschen sker på arbetsplatser där skyddsombuden i dag inte har tillträde. Regeringens förslag om utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud skulle på riktigt göra skillnad för att öka tryggheten på svenska arbetsplatser.

Coronapandemin har verkligen visat oss vikten av ett lokalt arbetsmiljöarbete. Arbetsgivaren är alltid ytterst ansvarig för arbetsmiljön. Det betyder att du som arbetsgivare ska säkerställa att medarbetarna har skyddsutrustning och en hållbar arbetsmiljö, men det handlar också om att den lokala samverkan med skyddsombuden måste fungera. Riskbedömningar ska göras, och här ska vi vara ärliga: Det finns brister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Arbetsmiljöverket har på uppdrag av regeringen genomfört en nationell tillsyn av arbetsmiljön inom äldreomsorgen, vilket nämndes tidigare under debatten. Av inspektionerna som Arbetsmiljöverket har genomfört framkommer det att de flesta arbetsgivare brister i sin samverkan om arbetsmiljön och i att göra riskbedömningar. Det här är brister som måste åtgärdas; arbetsgivarna har en skyldighet att säkerställa att det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar och att personalen och skyddsombudet är delaktiga i att utforma sin arbetsmiljö.

Under de senaste månaderna har skyddsombud runt om i hela landet stridit för arbetstagarnas rätt till skyddsutrustning. Skyddsombuden har genom särskilda skyddsronder säkerställt att medarbetare inom våra samhällsviktiga verksamheter, där såväl sjukvården som handeln ingår, får rätt utrustning och utbildning för att minska smittrisken. De regionala skyddsombuden har även här haft en viktig roll att fylla på de arbetsplatser som saknar ett lokalt skyddsombud. Den här krisen har verkligen visat oss hur viktigt det är med en fungerande samverkan mellan skyddsombud och arbetsgivare.

Herr talman! Många har under den här debatten talat om vikten av en god arbetsmiljö, men när det väl gäller - när möjligheten finns - röstar en majoritet i kammaren nej till en lagstiftning som även experter och forskare säger skulle göra skillnad på riktigt. Jag måste säga att det är för bedrövligt.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta stå på löntagarnas sida. Vi kommer att fortsätta kämpa för att skyddsombuden har alla de möjligheter de behöver för att kunna utföra sitt livsviktiga jobb.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag vet att Eva Nordmark har ett stort och långt engagemang för arbetsmiljöfrågor. Jag tror ändå att det är viktigt att nämna det.

Jag skulle dock vilja ha svar på frågan vad ministern drar för slutsatser av att man ändå har misslyckats med att få stöd för propositionen. Vi har hört argumentationen från de andra kollegorna inom ramen för januariöverenskommelsen, och det borde ändå säga någonting att man har varit så totalt lomhörd och ovillig att diskutera och ge och ta i den här frågan. Vad drar ministern för slutsatser av det?

Vi kommer strax att votera i kammaren, herr talman, och då kommer detta att falla. Vi kommer då att utvärdera det, men hur kommer ministern att vilja gå vidare utifrån det - så att vi ändå gemensamt kan ta krafttag i de här frågorna? Jag skulle såklart också kunna stå här och orda om det ganska anmärkningsvärda i att man från Socialdemokraternas sida dessutom, för bara några veckor sedan, sa nej till längre utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott. Även övriga partier har motionerat om det. Det kan jag alltså tycka är lite egendomligt och anmärkningsvärt i sammanhanget.

Vilka slutsatser drar ministern av detta, och hur tänker ministern gå vidare så att vi gemensamt kan sätta oss ned och ha en mer konstruktiv diskussion för att komma vidare i de sakpolitiska frågorna? Det är nämligen det som är det viktigaste, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Herr talman! Tack, Mats Green! Jag får väl konstatera att det krävs ett fortsatt arbete för att diskutera dessa frågor. Jag noterar också utsträckta händer här i kammaren, och det är klart att jag uppskattar det. Någonstans handlar detta nämligen om vilka förutsättningar vi ger människor att verkligen få en trygg och säker arbetsmiljö där ute på våra arbetsplatser.

Jag tycker att detta är väldigt viktigt, och Moderaterna har ju en tradition av att se vikten av konkurrensneutralitet på svensk arbetsmarknad. Det vi ser nu är nämligen att vi har ungefär 1 000 företag med både svensk och utländsk arbetskraft som, genom att det inte finns tillträdesmöjligheter, faktiskt kan slarva med säkerhet och arbetsmiljö - och på det sättet skaffa sig konkurrensfördelar gentemot de byggföretag som är seriösa. I och med den långa erfarenhet jag själv har från tjänstemannarörelsen, och i och med en väldigt god kontakt med många tidigare moderata ledamöter av den här riksdagen, vet jag att det inom det moderata partiet finns både en djup och gedigen kunskap och ett stort engagemang för att säkerställa konkurrensneutralitet och, ytterst, trygghet och säkerhet på våra arbetsplatser.

Jag skulle alltså välkomna om alla ni moderater som i dag sitter i Sveriges riksdag ville närma er dessa frågor konstruktivt så att vi kan mötas och ytterst se till att det blir en trygg och säker arbetsmiljö för alla som arbetar runt om på de svenska arbetsplatserna.

Herr talman! Vi behöver ändå komma vidare i sakfrågan, och då har vi ett antal frågor att komma vidare med. Jag nämnde utökade preskriptionstider tidigare, och vi behöver även ta en diskussion om att värna den svenska modellen och om att involvera arbetstagare och arbetsgivare - liksom om det offentliga och myndighetsperspektivet, som behöver förstärkas så att man har större möjligheter och kan vara tydligare i sin myndighetsutövning.

Ministern nämnde ett antal arbetsplatser där man har sett svårigheter. Då får vi väl ändå konstatera att det hade varit svårt att se hur det skulle hanterats där även om man hade haft ett utökat RSO-system. Liberalernas ledamot sa här att det blir ganska egendomligt när man bland annat vill överlåta på organisationer som bygger på ett frivilligt medlemskap att hantera det som egentligen är myndighetsutövning. De har naturligtvis sin roll i detta, men framför allt behöver vi se till att myndigheterna och det offentliga tar sitt ansvar - också för trovärdigheten i systemet.

Vi måste, återigen, också se till att involvera alla de arbetstagare som har valt att inte vara medlem i en facklig organisation. Vi har som sagt många diskussioner att ta i dessa frågor, för vi behöver komma vidare sakpolitiskt.

Herr talman! Det var flera olika kommentarer och frågor där.

När det gäller preskriptionstiden är detta en diskussion som förs inom regeringen; vi får väl återkomma till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Det finns också en hel del missuppfattningar, tror jag, och kanske en del okunskap när det gäller just skyddsombudens och de regionala skyddsombudens roll. Denna verksamhet ska ju se till att värna alla löntagare på alla arbetsplatser, oavsett om man är medlem i facket eller inte. Det är väldigt viktigt att vi talar om rätt saker här.

Ni i Moderaterna visar ert engagemang i arbetsmiljöfrågor, och ni talar väldigt gott om arbetsmiljön. Jag kan dock konstatera att arbetsmiljön bara nämndes en gång i den budgetmotion för kommande budgetår som Moderaterna lade på riksdagens bord, och det var i det förslag som ni hade om att lägga ned Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Ambitionen är alltså inte så väldigt hög. Ni lade också ned Arbetslivsinstitutet, som var en världsledande myndighet inom arbetsmiljöforskningen. Detta var under den tid som jag själv var engagerad inom tjänstemannarörelsen.

Om Moderaterna vill steppa fram här är jag väldigt glad över det. Men det handlar också om att gå från ord till handling och om att här i kammaren börja med att rösta för de konkreta insatser och åtgärder som faktiskt levererar resultat på riktigt.

(Applåder)

Herr talman! Arbete och arbetslivet kan ibland handla om liv och död, och skyddsombuden gör verkligen skillnad ute på våra arbetsplatser. Regeringen och arbetsmarknadsministern har varit tydliga med att vi ska ha en nollvision. Vi kristdemokrater har också anfört i våra motioner att det är naturligt att vi ska ha en nollvision när det gäller dödsfall i arbetslivet.

Då kan man ju undra varför antalet dödsfall inte minskar. Är detta det enda förslag som regeringen har för att minska antalet dödsfall i arbetslivet, eller kommer regeringen att komma med några mer kraftfulla åtgärder?

Kommunal har ju - delvis - kritiserat regeringen för att man nu inte gör mer för att skydda personalen i äldreomsorgen. Alla vi riksdagsledamöter fick häromdagen ett mejl från Kommunal där det stod att det fortfarande är en femtedel av alla skyddsombud som konstaterar att det saknas tillgång till skyddsutrustning.

Min fråga till ministern är varför hon inte driver på för att skyddet ska öka inom vård och omsorg och för den personalen, så att personalen känner sig trygg.

Herr talman! Om det är någonting som du kan känna dig trygg med, Désirée, är det att jag står bakom löntagarna varje dag. Det är otroligt viktigt att de som är skyddsombud runt om på landets alla arbetsplatser, inte minst inom vård och omsorg, och alla de som hanterar covid-19 kan känna sig trygga i sin roll, att de har möjlighet att kliva in med skyddsstopp om så behövs och att få sin sak prövad samt att de har tillgång till rätt skyddsutrustning. Detta är helt avgörande. Som arbetsmarknadsminister står jag bakom dem varje dag i veckan, och det är otroligt centralt att vi politiker tar hela det ansvar som vi kan ta.

Jag tror att vi efter denna kris måste utvärdera vad som gick fel och vad vi hade kunnat göra bättre. En sak som jag tror att vi kan konstatera redan i dag är att det var fel att avskaffa beredskapslagren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Jag tror också att vi kan konstatera att vi inte var tillräckligt beredda när det gäller skyddsutrustning och behovet av sådan. Vi har genomfört en hel rad olika åtgärder för att säkerställa tillgången till skyddsutrustning. På Arbetsmarknadsdepartementet jobbade vi fram en ny förordning om ett snabbspår som handlade om att ge Arbetsmiljöverket i uppdrag att tillsammans med Rise, i detta fall, kunna godkänna säker skyddsutrustning och på det sättet kraftfullt öka volymerna av skyddsutrustning till kommuner och regioner. Detta har lett till flera miljoner andningsmasker och visir.

Jag tror att det är otroligt centralt att vi nu gör allt som står i vår makt för att se till att säkerställa skyddsutrustningen och resurser till Arbetsmiljöverket, så att skyddsombud har rätt förutsättningar för att utföra sitt jobb. Det är där de regionala skyddsombuden kommer in. De ska användas som ett viktigt verktyg för att säkerställa att alla löntagare på Sveriges arbetsplatser har det skydd de behöver.

Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Nu har statsministern äntligen sagt att det ska tillsättas en kommission för att se över vad som kanske inte alltid gick så bra. Detta är en del som inte har gått så bra, och jag tycker att arbetsmarknadsministern hade kunnat vara lite mer högljudd än att bara ge uppdraget till Arbetsmiljöverket. De har ju också svajat. Folkhälsomyndighetens direktiv till kommunerna har svajat. Denna otydlighet har gjort att personal har känt sig rädd. En del har inte vågat gå till jobbet, och då har det blivit ännu värre för de andra som har gått dit.

Det är väldigt mycket som återstår att reda ut i en otydlig krisorganisation. I krisorganisationer måste det finnas tydlighet, och här finns det mycket att återkomma till.

Jag skulle avslutningsvis vilja fråga varför arbetsmarknadsministern inte ville göra denna utvärdering. Jag tror att arbetsmarknadsministern visste att vi var flera partier som hade fört fram detta krav innan ministern skulle lägga fram förslaget. Vad hindrade ministern från att göra en utvärdering? Är ministern rädd att någonting ska komma fram som inte är till fördel för de regionala skyddsombuden? Och vad avser regeringen att göra med det svar på propositionen som vi nu har lämnat?

Herr talman! Jag och regeringen hörsammar såklart det tillkännagivande som lämnas av riksdagen, och vi kommer givetvis att gå vidare med den utvärdering som ni har lyft fram.

Jag tycker ändå att det är viktigt att säga detta. Det är ju många vackra ord, och det finns också många förhoppningar på vad jag som arbetsmarknadsminister ska bidra med. Det är jag glad över, för det ligger ett stort ansvar på mina axlar. Men det gör det också på denna kammare.

Vi har utrett frågan om regionala skyddsombud; det finns en hel rad utredningar och två nyligen gjorda statliga utredningar. Den senaste av dem pekar på att det förslag som jag lägger fram i dag, nämligen att utöka tillträdesrätten för regionala skyddsombud, skulle göra en stor skillnad ute på våra arbetsplatser. Man kan heller inte hålla på att utreda i all evighet, utan någonstans är det så att vi behöver gå från ord till handling. Jag är besviken på att vi i denna kammare i dag inte kan ge de muskler som skulle behövas för de regionala skyddsombuden för att se till att få en bättre arbetsmiljö på våra arbetsplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Herr talman! Först vill jag tacka arbetsmarknadsministern för att hon i dessa tider tar sig tid att delta i debatten. Jag har märkt på arbetsmarknadsministern att hon är mycket engagerad i många frågor som rör arbetsmarknadsutskottet. Till skillnad från många andra ministrar är hon delaktig, och det tycker jag är bra.

Jag ska inte förlänga denna debatt så mycket, men jag har ett par frågor till ministern. Jag håller med henne i mångt och mycket. Jag är glad att hon besökte Skåne och byggarbetsplatserna där, som är mina gamla arbetsplatser innan jag blev riksdagsledamot.

Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern. Varför väljer man inte att gå hela vägen när man lägger fram ett sådant här förslag? Varför lägger man inte fram ett förslag som inkluderar alla svenska arbetsplatser och som ger skyddsombuden makten att besöka alla svenska arbetsplatser utan förbehåll? Det måste väl vara det mest rimliga i dag?

Herr talman! Det handlar ju om att vi har en svensk modell som innebär att nio av tio omfattas av kollektivavtal. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att säkerställa detta. Det är den väg jag utgår från att alla i denna kammare vill se att vi ska gå, nämligen att se till att ännu fler företag, och därigenom ännu fler löntagare, ska omfattas av kollektivavtal.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Magnus Persson med anledning av mitt besök nere i Helsingborg. Jag stod i Helsingborg intill Robert, som är regionalt skyddsombud för Byggnads.

Vi såg ett bygge där det fanns kollektivavtal och där Byggnads hade tillträde. Intill fanns ett annat bygge med bara utländsk arbetskraft där Byggnads inte hade tillträde. Robert kunde peka ut för mig och visa att det var väldigt tveksamt om byggställningarna där verkligen höll måttet.

Det finns en stor risk att de ungefär 1 000 företag med svensk och utländsk arbetskraft där man inte har medlemmar fuskar med arbetsmiljön och på så sätt drar till sig konkurrensfördelar genom att slarva med de anställdas hälsa och liv.

Hur kan Sverigedemokraterna inte vilja bidra till att vi har kontroll på de här arbetsplatserna när det gäller hälsa och liv och för att säkerställa att man inte dumpar svenska löner och villkor? Varför ställer inte Sverigedemokraterna upp på det?

Herr talman! Detta är ganska enkelt. Med Sverigedemokraternas förslag kunde det regionala skyddsombudet Robert ha gått in på den arbetsplatsen utan förbehåll. Man hade inte kunnat neka honom det. Vårt förslag ger tillträde till alla arbetsplatser i Sverige. Det är inga konstigheter.

Att stå här och påstå att Sverigedemokraterna bidrar till lönedumpning är lite magstarkt. Det finns väl inget parti i denna kammare som är så skeptiskt mot utstationerad arbetskraft. Vi vill också till exempel ha en behovsprövad arbetskraftsinvandring. Socialdemokraterna vill också det men har fått vika sig för Miljöpartiet i den frågan. Det där känns som en lite befängd anklagelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden

Jag har en annan fråga också. I dag finns det på svenska arbetsplatser tusentals löntagare som är engagerade i arbetsmiljöarbetet och vill bli skyddsombud men nekas av fackföreningar med vetorätt på grund av att de har en politisk tillhörighet som inte är accepterad. Tycker arbetsmarknadsministern att detta är rätt i dessa tider, då vi har problem med att tillsätta skyddsombud? Det finns många arbetsplatser där ingen vill vara skyddsombud. Tycker arbetsmarknadsministern att det är rätt att neka dem att bli skyddsombud med detta argument?

Herr talman! Jag börjar med det sista. Jag och Magnus Persson har diskuterat det här tidigare.

Under mina 20 år som facklig ledare inom tjänstemannarörelsen har jag mött väldigt många skyddsombud och regionala skyddsombud. De är lärare, sjuksköterskor, journalister, poliser, tekniker, ingenjörer, socialsekreterare och så vidare, och de har väldigt olika politiska uppfattningar.

Sedan är det så här: Om man är medlem i facket eller anställd på en arbetsplats måste man, oavsett var man kommer ifrån och vad man har för kön, kunna känna sig trygg med att den person som företräder en om man på något sätt blir utsatt faktiskt gör det oberoende av vem man är och var man kommer ifrån. Det är av det skälet olika fackförbund diskuterar de här frågeställningarna - hur säkerställer vi att den här personen både har mandat från sin arbetsplats och kan stå upp för den kvalitetssäkring som man behöver göra av skyddsombuden, så att man kan vara säker på att alla medlemmar blir lika företrädda? Detta är en viktig utgångspunkt.

När det gäller de regionala skyddsombudens tillträdesrätt har Sverigedemokraterna en lite otydlig linje, måste jag säga. Ni säger att regionala skyddsombud ska avskaffas och ersättas med någon form av myndighetspersoner. Men i dag har vi en kombination. Genom den svenska partsmodellen ser vi till att det finns skyddsombud och regionala skyddsombud ute på våra arbetsplatser. De ska få igång det lokala arbetsmiljöarbetet och se till att alla anställda omfattas av det. Sedan har vi en tillsynsmyndighet i form av Arbetsmiljöverket. Båda de olika delarna behövs för att säkerställa en god arbetsmiljö i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)