Pausad BNP-indexering för drivmedel

Herr talman! Detta år kommer att bli ihågkommet som prövningarnas år. Coronapandemin har slagit hårt mot hela världen, och Sverige är i det sammanhanget inget undantag. Tvärtom, den misslyckade Löfven-Tegnell-strategin har kostat tusentals människor livet.

Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge. Sjukvårdspersonal kämpar dag och natt för att rädda liv. Poliser, lärare, bussförare och andra som inte kan jobba på distans gör sitt bästa för att samhället ska fungera så normalt som möjligt.

Dessutom har coronaviruset drabbat ekonomin mycket hårt. Företag har lagts ned. Hela branschers existens är i gungning, och många människor har förlorat sina jobb. Företagare har sett sina livsverk gå i kras. Andra kämpar fortfarande för sin överlevnad och hoppas på en snar ljusning. Det gör vi alla.

Pausad BNP-index-ering för drivmedel

Vi hoppas alla på att saker och ting ska återgå till det normala. Det gäller nu att inte fastna i förtvivlan över den situation vi ser omkring oss utan att blicka framåt och börja förbereda oss för livet efter corona. Det är en tid då Sverige ska återstartas och återigen bli ett land där människor kan umgås utan restriktioner, gå på restauranger, teater och fotboll och, självklart, börja resa igen. Det är en tid då företagen återigen går på högvarv och orderböckerna fylls.

Vår uppgift som politiker är att skapa bästa möjliga förutsättningar för denna nystart och att undanröja de hinder som står i vägen.

Vi moderater ser positivt på att regeringen medverkar till en, om än ytterst begränsad, justering av skatten på bensin och diesel. Vi anser dock att den sänkning som regeringen föreslår är långt ifrån tillräcklig. Skatten på bensin och diesel är i dag alldeles för hög. Det är något som har sin grund i regeringens felaktiga och mycket negativa inställning till bilen.

Nu, i dessa coronatider, har det blivit tydligare än annars hur beroende vi är av bilen. Bilen är nämligen det transportslag som är bäst lämpat när det gäller att minimera smittspridningen. Därför är vi nu mycket tacksamma för alla som tar bilen till jobbet och därigenom inte bidrar till trängsel i kollektivtrafiken.

Bilen har också i många fall blivit det enda till buds stående färdsättet, då andra transporter har ställts in. Möjligheten att hålla samhället igång ens på en mycket begränsad nivå hade försvårats avsevärt utan bilen - för att inte säga att det hade varit helt omöjligt.

Men det är långt ifrån alla som har råd att äga en bil eller ens att köra en. Att köra bil får verkligen inte betraktas som en lyx som det ska vara få förunnat. Att kunna transportera sig med bil är en nödvändighet för många. Det är vår förbannade skyldighet att göra det möjligt för människor att ha råd att göra det, så att de kan få vardagen att gå ihop och sina liv att fungera på ett rimligt vis och inte minst för att hela Sverige ska kunna leva.

Vi moderater anser att överindexeringen ska avskaffas och att skatten på bensin och diesel ska sänkas med 1 krona vid pumpen.

Överindexeringen tillsammans med de årliga kraven på ökad inblandning av biodrivmedel leder till kraftigt stegrade drivmedelspriser. Den ökade inblandningen riskerar dessutom att medföra en ökad bränsleförbrukning, eftersom biodrivmedlet har väsentligt lägre energiinnehåll. För den som är beroende av bilen blir effekten alltså inte enbart ett högre pumppris utan också en ökad kostnad eftersom det går åt mer drivmedel.

Det är inte bara privatpersoner som behöver bilen för att få vardagen att fungera som lider av de höga drivmedelsskatterna. Också svenska företag som verkar på en internationell marknad blir lidande av de höga drivmedelskostnaderna. Företagens konkurrenskraft minskar, och viktiga jobbtillfällen går förlorade när skatterna pressas upp alltför högt.

Även företag som verkar på den inhemska marknaden påverkas negativt av regeringens mobilitetsfientliga politik, bland annat genom högre fordonsskatter. Därför är det olyckligt att skatten på bensin och diesel har höjts så pass mycket de senaste åren. Utsläppen från kol och fossila bränslen behöver minska, men åtgärderna för att bekämpa utsläppen kan inte till största delen bygga på sådant som innebär att stad ställs mot land.

Klimatpolitiken ska vara effektiv och resultatinriktad samtidigt som den ska ta hänsyn till verkligheten, inte minst till att livsvillkoren ser olika ut i olika delar av landet. Annars kommer den att sakna legitimitet.

Regeringens klimatpolitik präglas tyvärr alltför mycket av Miljöpartiets förkärlek för rena symbolåtgärder utan varje form av praktisk betydelse. Utan påtaglig effekt för miljön försvårar den i stället för såväl enskilda människor som företag. I vissa fall har den till och med en skadlig effekt på miljön.

Av de klimatpolitiska styrmedlen, till exempel drivmedelsskatten, har en oproportionerligt stor börda under de senaste åren lagts på enskilda människor som är beroende av bilen. Om det ska gå att leva och verka i hela landet och om vi vill ha goda förutsättningar för jobb och tillväxt i hela Sverige behöver skatten på bensin och diesel sänkas. Vi moderater har därför föreslagit en sådan sänkning med 1 krona per liter.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Regeringen har i propositionen föreslagit att pausa bnp-indexeringen för drivmedel. Det är lovande att regeringen nu visar prov på viss insikt - under förutsättning att denna insikt är att bränsleskatterna är för höga.

Vi ifrågasätter inte att bränsle ska beskattas och att vägtrafiken ska bidra med intäkter till statskassan, inte minst för att infrastrukturen behöver finansieras. Sverigedemokraternas linje är dock att samtliga transportslag, inklusive bil och flyg, är viktiga för att samhället ska fungera.

Nu har överindexeringen av bränslebeskattningen sedan länge börjat nå sådana nivåer att det blir tydligt kännbart för människor som bor och verkar på platser som medför ett betydande transportavstånd. Att ensidigt beskatta vissa trafikslag slår onödigt hårt mot människor i alla samhällsskikt, inte minst på landsbygden. En politik för sänkt pris på bensin och diesel gynnar framför allt en stor andel svenskar utanför stadskärnorna, som är beroende av bilen i sin vardag. Buss och tåg är också viktiga transportmedel och ska inte på något sätt nedprioriteras, men Sverigedemokraterna förordar en transportvänlig politik för både stad och landsbygd.

Vi kan heller inte se att överindexeringen av bränslebeskattningen påtagligt har bidragit till de miljöpolitiska målsättningarna om minskade koldioxidutsläpp eftersom de som faktiskt behöver köra sin bil i vardagen måste göra det ändå. Dessutom är Sveriges trafikutsläpp i en global jämförelse närmast försumbara. Det innebär att överindexeringen i praktiken inte leder till att uppfylla de förväntade målsättningarna utan i stället enbart blir en överbeskattning av vanligt folk i gles- och landsbygd som arbetar och som driver företag. Det är hushåll och småföretagare som också är helt beroende av sina fordon för att få sin vardag att gå ihop.

Förvisso kan många transporter på sikt ställas om till exempelvis el och vätgasdrift. Denna övergång ska dock genomföras i harmoni med vad som är tekniskt, ekonomiskt och även miljömässigt rimligt. Att alltför snabbt driva fram en extremt stor efterfrågan på exempelvis batterier leder inte direkt till positiva miljöeffekter i de områden där råvarorna bryts. Framför allt ska inte svensk landsbygd offras till förmån för orealistiska koldioxidmål som inte ens om de nåddes skulle åstadkomma någon mätbar global effekt.

Därför står Sverigedemokraterna inte bakom det så kallade 2030-målet, som är orealistiskt och riskerar att stimulera till åtgärder som inte är optimala ur vare sig miljömässig eller ekonomisk synvinkel.

Utöver detta är det särskilt viktigt att bränsleskatterna för jord- och skogsbrukare sänks till EU:s miniminivåer. Vi jämför svenska villkor med danska och ser att jord- och skogsbrukare i Sverige behöver få konkurrenskraftiga villkor så att svenska jordbrukare inte blir utkonkurrerade av jordbrukare i grannländerna.

De svenska bränsleskatterna är redan väldigt höga, vilket beror bland annat just på överindexeringen. Vi behöver se till att bränsleskatterna har en rimlig nivå. Ett bra första steg är att stoppa överindexeringen av bränsleskatter permanent för att påbörja en successiv ändring av skattepolitiken på detta område. Boende i gles- och landsbygd, jord- och skogsbrukare, småföretagare och transporter för vårt näringsliv i allmänhet är uppenbara förlorare på regeringens politik.

Sverigedemokraternas ekonomiska politik för fram behovet av att avskaffa bnp-indexeringen av bränslen permanent och inte bara temporärt. Därför yrkar jag bifall till reservation 2 i betänkandet.

Herr talman! Vi är alla beroende av ett stabilt klimat för vår överlevnad. Klimatet är hotat, men det går att vända utvecklingen om vi minskar våra utsläpp.

Socialdemokraternas mål är tydligt: Sverige ska vara en global klimatföregångare och bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi ska lämna över ett bättre samhälle till kommande generationer, ett samhälle där de stora miljöproblemen är på väg att lösas och där vi inte minst fått hejd på den globala uppvärmningen. Att klara 1,5-gradersmålet 2040 är en nödvändig men inte en tillräcklig förutsättning för vår världs långsiktiga överlevnad. Det är ju egentligen noll grader som behöver uppnås om inte Stockholm ska dränkas och Sveriges skogar brinna upp.

Sedan 1994 görs en årlig omräkning av såväl koldioxid- som energiskattesatserna på bland annat bensin och diesel med förändringar i konsumentprisindex, kpi. Enkelt uttryckt innebär det att skatten följer prisutvecklingen.

Sedan 2016 sker även en bnp-indexering för bensin och diesel. Detta sker genom ett schabloniserat årligt tillägg om 2 procentenheter till kpi-omräkningen. Både energiskatten och koldioxidskatten räknas egentligen om men uttrycks som en höjning av energiskatten.

Införandet av bnp-indexeringen handlar i grunden om en hög ambitionsnivå i klimatarbetet och om att minska utsläppen av växthusgaser. Vid de tillfällen då detta inte har genomförts har det handlat om att riksdagen i stället har fattat beslutat om faktiska ändringar av skattebeloppen på drivmedel.

Den 1 juli 2018 infördes en reduktionsplikt för att blanda in biodrivmedel i bensin och diesel. Syftet med reduktionsplikten är att skapa långsiktiga spelregler för hållbara biodrivmedel för att bidra till regeringens mål inom det klimatpolitiska ramverket och på sikt kunna nå en fossilfri fordonsflotta.

En reduktionsplikt innebär att minska utsläppen av växthusgaser från bensin och diesel genom en skyldighet att blanda in biodrivmedel och därmed kostnadseffektivt minska växthusgasutsläppen från vägtransporter.

Med ökade krav i reduktionsplikten är det viktigt att också se över hur vi kan öka produktionen av biodrivmedel i Sverige. Regeringen har därför gett Energimyndigheten i uppdrag att utreda behovet och utformningen av ytterligare styrmedel för att främja anläggningar för produktion av biodrivmedel med ny teknik där kostnaden är för hög för att drivmedlet i dag ska vara konkurrenskraftigt.

Herr talman! Regeringens förslag som vi debatterar här i dag innebär att bnp-indexeringen av skatten på bensin och diesel pausas under 2021 och att energiskatten enbart räknas om med hänsyn till förändringar i kpi. Regeringen har i budgeten aviserat att reduktionsnivåerna inom reduktionsplikten kommer att höjas. Biodrivmedel är som sagt i dag dyrare än bensin och diesel på grund av högre produktionskostnader. För att möta ökade drivmedelspriser med anledning av ökad inblandning av biodrivmedel pausas därför bnp-indexeringen.

Eftersom osäkerheten kring de framtida kostnaderna för biodrivmedel är stor anser regeringen inte att det finns skäl att permanent slopa bnp-indexeringen, vilket yrkas av bland andra Sverigedemokraterna. Det är ur klimatsynpunkt inte heller gynnsamt att gå så långt som att sänka skatten på bensin och diesel, som Moderaterna yrkar.

Med detta sagt yrkar jag bifall till regeringens proposition.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till propositionen och avslag på reservationerna.

Att skatten på drivmedel indexeras generellt är bra. Då följer man nämligen kostnadsutvecklingen i samhället. Det gör att skattens effekt inte urholkas i takt med löneökningar och annat. Att vi har haft en koldioxidskatt över huvud taget i Sverige har tjänat oss väl och hjälpt oss att radikalt minska våra utsläpp.

Den förra regeringen valde däremot att införa en överindexering, att höja skatten mer än index. Det har vi i Centerpartiet varit emot, och det sätter vi nu stopp för både under detta år och under nästa år. Det är bra.

Vi stärker samtidigt kraftigt miljöstyrningen när det gäller drivmedel. Det handlar om att utöka den så kallade reduktionsplikten, det vill säga att det ska vara obligatoriskt för drivmedelsbolag att blanda in förnybara drivmedel i den ordinarie bensinen och dieseln. Oavsett vad man tankar blir det då lite mer miljösmart.

Vi har från Centerpartiet också sett till att Energimyndigheten nu får i uppdrag att titta på styrmedel för att utöka den förnybara drivmedelsproduktionen i Sverige. Detta är bra av många skäl, inte minst säkerhetspolitiskt så att vi ska vara mindre beroende av den ryska oljan. Det gör också att vi får mer jobb och företagande i hela landet, därför att råvaran till detta inte finns i framför allt storstäderna utan runt om på den svenska landsbygden.

Vår miljö- och klimatpolitik är alltså att se till att vi får in mer förnybart. Men samtidigt stärker vi också svensk landsbygd. Det är riktig landsbygdspolitik.

Något som däremot inte stärker svensk landsbygd är Sverigedemokraternas och Moderaternas budget. Moderaterna sänker visserligen bensinskatten med 1 krona med motivet att detta ska hjälpa landsbygden. Men det är faktiskt rent bedrägeri. Om man tittar på budgeten väljer de samtidigt att avskaffa den riktade skattesänkningen till de mest glesbefolkade länen, vilket gör att det faktiskt blir en skattehöjning. Även om hela denna krona i bensinskattesänkning tillgodoräknas blir det ändå en skattehöjning med ett antal hundralappar, kanske tusenlappar, därför att den riktade skattesänkning som redan finns tas bort. Samma sak gör Sverigedemokraterna, och samma sak gör Kristdemokraterna. Landsbygden får alltså, trots sänkt bensinskatt, en höjd inkomstskatt. Det är inte okej.

Förslaget är helt enkelt illa dold storstadspolitik, därför att hälften av alla körda mil i Sverige körs i storstadslänen. De får inte en höjd skatt med Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget. Storstadslänen får alltså skattesänkningarna, men inte landsbygden. Det körs faktiskt betydligt mindre bil i glesbygdslänen än i exempelvis Stockholms eller Uppsala län. Att låtsas som något annat är falskt.

Sverigedemokraterna väljer dessutom att höja skatten radikalt på biodrivmedel, det som gör att vi faktiskt kan ställa om dagens motorer och det som funkar i de bilar som rullar ut från Volvo i dag. Om man gör det får det inte bara enorma konsekvenser för miljön utan också för drivmedelspriset, vilket man såklart glömmer bort att berätta.

För att döda ytterligare en myt så är det inte dyrare att köra bil i dag än det var för tio år sedan. Den bild som Boriana Åberg målar upp av stora kostnadsökningar och hur mycket dyrare det har blivit att köra bil stämmer helt enkelt inte. När vi tillsammans styrde Sverige i alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt - det var en väldigt bra tid - var det inte billigare att köra bil än det är i dag. Det har inte blivit dyrare vare sig med en ny bil eller med en begagnad. Det kostar ungefär 10 kronor i drivmedelskostnad att köra bil en mil. Att kostnaden inte har ökat, trots att drivmedelspriserna har ökat framför allt beroende på världsmarknaden, beror på att motorerna har blivit effektivare. Visst tickar räkneverket upp högre när man åker till pumpen och tankar, men man åker dit mer sällan. Det kostar helt enkelt inte mer. Denna verklighetsbild måste man ha med sig när man diskuterar dessa frågor.

Fru talman! Slutligen är vi i Centerpartiet nöjda med den föreliggande propositionen. Den är väl avvägd mellan just miljö och ekonomi. Den ökar inte kostnaderna i onödan men sänker inte heller Sveriges klimatambitioner som andra partiers budgetförslag gör.

Fru talman! Det var intressant att höra ledamoten Nordin prisa postnummerskattesänkningen och hans kritik mot den generella sänkningen av skatten på bensin och diesel. Som representant för ett frihetsparti tycker jag att makten över resandet ska ligga hos den enskilda människan. Därför väljer vi att ha denna frihet för alla, både för dem som bor på landsbygden och för dem som bor i städerna. Det ska vara upp till den enskilda att välja.

Sedan har jag några frågor angående denna postnummerskattesänkning. Hur definierar ledamoten landsbygd? Är Skellefteå landsbygd? Är Östersund landsbygd? Östersund har 60 000 invånare, universitet och service på alla sätt. De får Centerpartiets skattesänkning men inte Laxå, Hofors, Grums och andra mindre samhällen där människor har flera mil till närmaste affär och flera mil till närmaste tankställe. Hur kan ett parti som påstår sig vara liberalt välja att begränsa människors frihet och göra sådana krumbukter när det gäller skattesänkningar? Skattesänkningar är positiva, och de ska komma alla till del och inte bara vissa enligt konstigt beräknade principer. Hur tänker ni här?

Fru talman! Jag tackar Boriana Åberg för detta. Jag är liberal, och jag tycker att det är bra med ett minskat skattetryck. Det hade varit önskvärt om Moderaterna också hade sänkt skatten mer på till exempel företag, vilket de inte gör. De höjer den faktiskt jämfört med den föreliggande budgeten.

Om Moderaterna nu vill att alla ska få ta del av skattesänkningar, varför får då inte personer i till exempel Hofors eller Laxå som åker kollektivt del av Moderaternas skattesänkningar? Moderaterna riktar in sig på människor som kör bil. Det är inte dyrare att köra bil i dag än det var när vi tillsammans styrde. Kostnaden för drivmedel är precis lika hög. Då tycker jag att det är konstigt att välja att rikta in sig på sådant som faktiskt också ger utsläpp.

Jag trodde att vi var överens om en grön skatteväxling, där vi höjer skatten på utsläpp och minskar den på jobb och företagande. Men här gör Moderaterna precis tvärtemot. De väljer dessutom att skrota hela bonus-malus-systemet med argumentationen att det inte är effektivt. Och effektiviteten mäts i förhållande till bensinskatten, samma bensinskatt som de väljer att sänka. Här går Moderaternas argumentation helt enkelt inte ihop. De klarar inte av de miljömål som vi tillsammans har satt upp och som Moderaterna också har skrivit under.

Det rimliga i Boriana Åbergs argumentation om att inte hela Sverige får ta del av samma skattesänkning som stödområde A och B får göra - de regelmässiga delar som vi har enligt EU - hade varit att se till att Laxå och Hofors hade fått dessa 1 500 kronor i skattesänkning i stället för att rikta in det på människor som kör bil i Stockholm, Uppsala och Göteborg, eftersom det är de som i första hand får del av skattesänkningen av bensinskatten.

Fru talman! Jag hoppas att ledamoten Nordin kan visa lite större insikt när det gäller så kallade gröna skatteväxlingar - de där skatterna som är onödiga och skadliga för företagande. Det gäller sådant som skatten på plastpåsar, kemikalieskatten, kemikalieskatten på kläder och skor, skatten på bägare man hämtar kaffe latte i och skatten på matlådor. De är skadliga för företagandet och bidrar inte det minsta till att förbättra för miljön.

Jag vill också nämna att den postnummerskatt som ledamoten är så nöjd med handlar om 100 kronor. Det handlar inte om några extrema summor, så jag undrar vad den skattesänkningen ska kompensera. Ska den kompensera för de höga bensin- och dieselskatterna? Vad ledamoten än säger är det för dyrt att köra bil i dag. Eller ska de 100 kronorna kompensera för det nya systemet för reseavdrag, som straffar alla som har mindre än tre mil till jobbet enkel väg?

Fru talman! Jag konstaterar att sänkningen av skatten på landsbygden - det som Boriana Åberg refererar till som "postnummerskatten" - alltså är en skattesänkning. Den är ungefär 50 procent större än den skattesänkning på bensin och diesel som tillfaller landsbygden i Moderaternas eget förslag. Vi sänker alltså skatten mer. Tycker Boriana Åberg att sänkningen är för liten är Moderaternas egen skattesänkning alltså alldeles för liten i sammanhanget.

Om Moderaterna är skeptiska till vissa gröna skatter ser jag jättemycket fram emot att Moderaterna lägger fram egna förslag, andra förslag och skarpare förslag på hur vi ska nå den miljöeffekt man efterlyser. Det saknas helt i Moderaternas budget. Man glömmer gladeligen bort att till exempel skatten på plastpåsarna handlar om direktiv från EU, och man har inga egna förslag på hur vi ska minska den användningen. Rent faktiskt är det så att plastpåsar ligger på topp tio när det gäller nedskräpning i naturen. Detta handlar inte bara om att det blåser in saker från andra länder via havet, utan det handlar om att vi måste göra saker här och nu i Sverige.

Från den som inte tycker att de åtgärder vi genomför är bra ser jag gladeligen fram emot andra förslag, bättre förslag och skarpare förslag - men det finns inga i Moderaternas budget. Det är en total avsaknad av miljöförslag, medan vi faktiskt går åt andra hållet. Om man tycker att utsläppen ska minska mer, vilket jag hoppas att Moderaterna tycker, är det också rimligt att man lägger fram egna förslag. Just nu är man bara emot de förslag som Centerpartiet tillsammans med regeringen lägger fram, och det duger inte. Det duger inte att säga att man ska göra saker sedan, senare och någon annanstans, vilket genomlyser Moderaternas hela budgetförslag. Det är faktiskt tragiskt.

Fru talman! I dag debatterar vi bränslebeskattning. Dagens system är i praktiken en variant av kilometerbeskattning, där de som kör många mil betalar mer i skatt än de som kör få mil. Därutöver betalar vi även skatt på själva fordonet samt via trängselavgifter.

Tyvärr leder dagens beskattning till att de som bor på landsbygden tvingas betala mer i skatt än de som bor i en tätort och i en större stad, då de som bor i städer har större möjlighet att välja andra transportalternativ, exempelvis cykel, buss, spårvagn eller tunnelbana. De som bor utanför våra städer behöver bilen för att ta sig till och från jobbet samt för att skjutsa barn och ungdomar till träning och andra fritidsaktiviteter.

Vi ser också att fortsatt urbanisering i kombination med att allt fler skaffar elbilar förstärker trenden där landsbygden får bära en allt större del av infrastrukturkostnaderna. Elektrifieringen i kombination med exempelvis bonus-malus samt dagens bränslebeskattning leder till att de som har råd att köpa en elbil får lägre beskattning samtidigt som övriga fordonsägare får en allt högre beskattning. Kostnaderna för att äga en bil har fått större tonvikt, när vi snarare borde arbeta för att utsläppen motverkas. Vi ser också att elektrifieringen i till exempel Norge har resulterat i en diskussion avseende framtidens beskattning.

Summerar vi dagens beskattning kan vi konstatera att den är orättvis och att den kommer att bli allt svårare att hantera varefter det att allt fler bosätter sig i städer och fler införskaffar elbilar.

Fru talman! Allt fler har börjat lyfta fram kilometerskatt som ett alternativ till dagens orättfärdiga beskattning. I en artikel som sju forskare presenterade på DN Debatt den 27 januari 2020 lyfter man fram behovet av en ny bränslebeskattning, och man presenterar ett förslag på ny, differentierad kilometerskatt som höjer skatten i våra städer och tätorter samtidigt som beskattningen på landsbygden avskaffas. I en artikel i Expressen den 28 januari 2020 säger företrädare för både Bensinupproret 2.0 och miljörörelsen att de är positiva till en ny, differentierad kilometerskatt.

Fru talman! Ur Kristdemokraternas perspektiv är det viktigt att komma bort från dagens orättvisa beskattning, som vi anser drabbar landsbygdens befolkning på ett orimligt sätt. Vi står bakom dagens beslut om en frysning av indexuppräkningen, men på sikt anser vi att det behövs en helt ny fordons- och bränslebeskattning. Vi anser att en ny skatt bör utgå ifrån en kilometerbeskattning och att man samtidigt ska se över hur enskilda fordon ska beskattas utifrån motortyp, vikt, storlek med mera. En ny beskattning bör även beakta var och när trafiksystemet utnyttjas.

Systemet bör först införas inom lastbilsnäringen, vilket skulle göra att vi kan testa en ny modell samtidigt som vi också kan få bättre kontroll på de utländska åkare som verkar i Sverige. Kombinerar vi en ny bränsle- och fordonsbeskattning med fler digitala skyltar, AI och framtida självstyrande bilar kan vi också styra trafiken i våra större städer på ett sådant sätt att exempelvis varutransporter kan ske vid andra tider än när de flesta tar sig till och från jobbet.

Oavsett regering kommer vi inte att kunna bygga ett transportsystem som enbart utgår från de transportbehov som finns vid den högfrekventa trafiktiden, utan vi måste jobba med nya lösningar som gör att vi investerar på ett sådant sätt att vi skapar en trafiklösning som fungerar under en större del av dygnet. Ny teknik i kombination med en ny digital fordons- och bränslebeskattning ger oss nya möjligheter att hantera framtidens person- och godstransporter.

Fru talman! Dagens orättvisa fordons- och bränslebeskattning drabbar alla dem som är beroende av bilen för att klara sin vardag. Därför är det bra att vi i dag pausar indexeringen av bränslebeskattningen, men det hade varit ännu bättre om regeringen hade tagit initiativ till en ny och rättvis fordons- och bränslebeskattning.

Kristdemokraterna har ingen egen reservation, men vi har ett eget särskilt yttrande som pekar på behovet av en ny fordons- och bränslebeskattning.

Fru talman! Först och främst yrkar jag bifall till regeringens förslag.

Jag tänkte hålla ett ganska tråkigt anförande; jag tänkte prata om nationalekonomi. Det finns många politiker i den här kammaren som ofta hänvisar till nationalekonomer och påstår sig lyssna på dem, men så är oftast inte fallet.

Jag tänkte prata om Jevons paradox, eller "rekyleffekten" som den också kallas - kärt barn har många namn. Den innebär kortfattat att effektiviseringar ofta leder till ökad konsumtion. Varför är det så? Jo, när man effektiviserar någonting behöver man lägga mindre pengar på samma mängd energi eller vad det nu kan vara som man lägger pengarna på. Då får man ett ökat konsumtionsutrymme, och de pengarna ska ta vägen någonstans. Oftast leder de till ökad konsumtion av samma energi eller någonting annat.

Det finns ganska många exempel på detta historiskt. De stora teknikskiftena är ett väldigt bra exempel. När man i stor utsträckning gick från kol till olja skedde en energieffektivisering. Denna ledde dock till ökad konsumtion totalt sett, vilket ledde till större utsläpp av växthusgaser totalt sett.

Det kan till och med ta sig uttryck i form av matvanor. Någon som avstår kött för klimatets skull behöver spendera en mindre peng på sin mat och får därmed pengar över. Personen kanske unnar sig en flygresa för dessa pengar, och då har den inte bidragit till klimatet.

När USA ville minska sitt beroende av importerad olja valde man att effektivisera sin fordonsflotta. Det ledde i slutändan till fler körda mil totalt sett och till mer konsumtion av drivmedel.

Det svenska exempel som kanske är mest spännande på detta tema är just fordonsflottan. I motsats till vad många politiker vill hävda är det i dag billigare att köra en mil än vad det var för 20 år sedan. Detta är typexemplet på hur rekyleffekten fungerar: Det införs en skatt, och den driver fram ny teknik och effektivare motorer som leder till att man behöver en mindre mängd drivmedel för att köra samma sträcka. Detta är ett av skälen till att vi har haft svårt att få ned utsläppen inom transportsektorn - folk kör helt enkelt fler och fler mil.

Detta är alltså rekyleffekten. Det är en väldigt etablerad sanning inom nationalekonomin, eller rättare sagt en etablerad effekt av bland annat ekonomiska styrmedel eller effektiviseringar generellt.

Ovanpå rekyleffekten har vi den allmänna tillväxten. Effektiviseringen i sig gör att man får mer pengar i plånboken och kan spendera mer pengar på till exempel drivmedel. Utöver detta får man dessutom mer pengar i plånboken av den allmänna tillväxten, vilket ökar konsumtionsutrymmet ytterligare.

Det är egentligen självklarheter som jag står här och rabblar, men skälet till att jag rabblar dem är att folk inte förstår att de har praktiska konsekvenser för vår politik. Detta betyder i praktiken - och det går inte att diskutera - att miljöskatterna måste fortsätta att öka om de över huvud taget ska ha en styrförmåga. Det är kontentan av rekyleffekten.

Sverige har en stolt historia vad gäller dessa verktyg. Vi var näst först i världen med att införa en koldioxidskatt, och den har tjänat oss väldigt väl inom flera sektorer. Vi har också använt grön skatteväxling och konceptet att miljöskatterna höjs allteftersom. Framför allt gjorde vi det fram till 2006; sedan hände någonting. Enligt OECD minskade miljöskatteväxlingen kraftfullt under Alliansens år vid makten. Även EU konstaterar detta.

Men när den rödgröna regeringen tog makten 2014 hände någonting nytt. Då fick vi se att man åter började skatteväxla och höja miljöskatterna. De höjdes med 12 miljarder kronor förra mandatperioden. Denna mandatperiod höjer vi ribban ytterligare till 15 miljarder kronor.

Indexeringen är ett väldigt bra svar på rekyleffekten. Om vi vill att miljöskatterna ska ha en styrande effekt måste de höjas, och det är detta som indexeringen handlar om.

Om Miljöpartiet fick bestämma själva hade vi förstås fortsatt med indexeringen och inte pausat den. Vi har dock en ganska bra kompromiss. Den innebär att vi pausar indexeringen tillfälligt medan vi samtidigt ganska radikalt ökar kvoterna inom reduktionsplikten. Detta innebär att vi får en styrande miljöeffekt och får bort fossilt från transportsektorn, men vi får också en priseffekt - priset vid pump kommer att gå upp på grund av ökad inblandning av biodrivmedel.

Denna kompromiss innebär att vi får en tydlig klimatvinst. Vi gör en tillfällig paus av indexeringen och återkommer om något år när det gäller hur vi ska göra framöver.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lorentz Tovatt för detta nya begrepp - jag har faktiskt inte läst om det. Jag tycker att det var intressant. Jag är nog till och med benägen att hålla med om det rent teoretiskt utifrån mina kunskaper, som mer finns inom ekonomisk historia och historia i allmänhet, som är mitt ämne på universitetet.

Det finns samtidigt positiva exempel som jag tror pekar i en annan riktning - åtminstone när jag satt i bänken och reflekterade. Ett exempel är fjärrvärmesystemet. Jag tror inte att någon av oss skulle komma på tanken att bygga ett hus och sätta in en oljepanna, utan man kommer att ha el i olika varianter eller koppla upp sig mot kommunens fjärrvärmesystem. Detta har verkligen förändrat en hel marknad; det är verkligen en systemförändring.

Jag har haft förmånen, fru talman, att vid flera tillfällen debattera med Lorentz Tovatt, och jag upplever att vi båda, oavsett hur vi skär elefanten, har en ärlig och uppriktig tanke om att vi skulle vilja hitta system som gör att vi använder mindre resurser men ändå bevarar en fungerande välfärd. Jag erkänner att vi har en gemensam fundering där.

Från kristdemokratiskt håll handlar det egentligen om systemfrågorna. Jag tror faktiskt att det är sant att vi på individnivå tenderar att tänka på oss själva. Vi tenderar att välja det som är bra för vår egen plånbok; det är nog så vi människor fungerar.

Då kommer jag tillbaka till det som jag själv tog upp i mitt anförande: Skulle det kunna vara så att Miljöpartiet kan tänka sig att inom regeringen verkligen ta tag i detta med en variant av kilometerbeskattning? Det vi beskriver i vår motion och det jag nu talar om är en systemförändring som skulle kunna förändra trafikflöden genom att beskattning används på ett klokt sätt.

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för repliken!

Magnus Jacobsson tog bland annat upp den tunga trafiken i sitt anförande. Det är väldigt synd att Magnus Jacobsson - eller hans parti - var med och fällde det förslag som regeringen hade förra mandatperioden. Det är i alla fall så jag minns det; jag minns att vi fick massivt motstånd från hela riksdagen förutom Vänsterpartiet.

Vi hade precis ett sådant förslag som vi skulle genomföra och fick nej från riksdagen. Detta hade varit ett väldigt bra styrmedel, bland annat för att uppnå ambitionen om att flytta över en del av godset från tung trafik till järnväg. Dessutom måste vi, precis som Magnus Jacobsson själv sa, få kontroll på marknaden. Det är helt orimligt att utländska åkare ska kunna köra in på svenska vägar utan att betala någonting alls; de kan smita undan den Eurovinjettavgift som finns i dagsläget. Det är helt orimligt, och det hade varit ett väldigt bra första steg att införa detta.

När det gäller kilometerbeskattning av bilar är jag inte främmande för tanken. Jag tror att vi kommer att behöva gå ditåt förr eller senare. Det jag dock är väldigt mån om är att vi inte ska bli av med den styrande effekt när det gäller att fasa ut det fossila som dagens koldioxidskatt syftar till. Jag har än så länge inte sett några exempel där man kan hitta en skattelösning som skulle kunna vara heltäckande och som skulle kunna ha en styrning både på nybilsköp, på bilanvändande och på själva bränslet.

Jag ser framför mig att vi ska ha kvar koldioxidskatten i dag för att styra mot bättre bränsle och mot mer elektrifiering, men kanske måste vi ändå ha en sådan skatt senare för att påverka själva beteendet.

Fru talman! Jag hade personligen inte förmånen att vara i riksdagen förra mandatperioden, utan då ägnade jag mig åt region- och kommunpolitik. Jag blir därför Lorentz Tovatt svaret skyldig när det gäller vad vi eventuellt sa eller inte sa vid det tillfället.

Vad jag däremot vet är att vi internt i partiet i dag för ett samtal och har försökt att lyfta idéerna om kilometerskatt så långt vi förmår som ett parti som befinner sig i opposition. Ska man gå från idé till verklighet måste man nog faktiskt vandra via regeringen och hela utredningsapparaten.

Vi har lyssnat på olika forskare som har skrivit om detta, och vår upplevelse är att man borde kunna lyfta in de flesta styrande medel i ett nytt system. Detta bygger dock på att det är digitaliserat.

Det största problem som vi själva har resonerat om är snarare integritetsfrågan.

En digitaliserad beskattning berättar vad det är för bil och vad den har för bränsle, och den låter skatten variera över tid. Den berättar var du befinner dig, vilket innebär att du faktiskt kan komma åt det problem som Centerpartiet tidigare lyfte fram - att man inte vill ha lägre skatt exempelvis i en stor stad där det finns alternativ.

Vi har också det faktum att det kommer att bli alldeles för dyrt för ett samhälle att bygga infrastruktur som bygger på peak hour. Vi måste bygga en infrastruktur som fungerar 24 timmar, och sedan vet vi att vi har vissa peaktider då det är trångt. Detta kommer vi aldrig ifrån i en stor stad. Men det skulle vi kunna göra med en digitalt styrande beskattning i kombination med exempelvis digitala hastighetskameror och mycket annat.

Vi har nog som parti kommit så långt vi kan. Därför är min fråga: Kan Miljöpartiet tänka sig att lyfta in det här i en seriös utredning om en eventuell framtida ny fordons- och bränslebeskattning? Det kanske är där vi skulle kunna hitta en kompromiss mellan partierna i den här kammaren.

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för replikskiftet!

Jag tycker verkligen att det var synd att Magnus Jacobsson inte satt i riksdagen förra mandatperioden, eftersom jag uppfattar honom som betydligt mer progressiv än många av hans partikollegor. Men så var det i alla fall, tyvärr.

Jag tror faktiskt inte att vi står långt ifrån varandra i den här frågan. Nu får vi se exakt vad som händer med den stora skattereformen, som var aviserad i januariavtalet. Jag hoppas ju att den genomförs på ett eller annat sätt, men där hade det varit ganska bra att spela in en lite bredare översyn av alla typer av skatter som påverkar transportsektorn. Det hade varit ett möjligt första steg för att titta vidare på den här möjligheten.

Pausad BNP-index-ering för drivmedel

När det sedan gäller integritet delar jag Magnus Jacobssons oro över den aspekten. Jag ser också att det finns risker med detta. Man vill ju inte att information ska kunna spridas hej vilt. Det borde finnas lösningar även på det. Det är klart att det inte är kul om det kommer ut att Lorentz Tovatt var i Gävle i går, vad han gjorde där och så vidare. Den typen av problem måste man titta närmare på om man ska gå vidare med en sådan här lösning, helt enkelt.

På några års sikt tror jag att det här kommer att vara en väldigt viktig sak att gå vidare med på olika sätt. Jag ser inte att det behöver ske just nu, för nu har vi stora utmaningar med att dels ställa om nybilsförsäljningen - det gör vi med bonus-malus - dels ställa om hur vi driver våra bilar, och det gör vi med bränslebytet och med beskattningen. Det är viktigt här och nu. På sikt kommer andra lösningar att vara än mer relevanta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Skattereduktion för förvärvsinkomster och utvidgad tidsgräns för expertskatt