Sjukvårdspersonalens anmälningsplikt

Fru talman! Yasmine Bladelius har frågat mig hur jag avser att agera för att landets vårdpersonal ska kunna fullgöra sitt uppdrag att enligt hälso och sjukvårdslagen ge hela befolkningen en god hälsa och en vård på lika villkor. Yasmine Bladelius har också frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att utesluta anställda inom sjukvården i utredningen om anmälningsplikt avseende papperslösa.

Vidare har Karin Sundin frågat mig hur jag avser att agera för att Sverige ska kunna leva upp till FN:s konvention om barnets rättigheter och svensk lagstiftning om att alla barn har rätt till bästa möjliga hälsa och sjukvård. Karin Sundin har också frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att utesluta anställda inom sjukvården i utredningen om anmälningsplikt av papperslösa.

Dessutom har Dzenan Cisija frågat mig om jag ser någon risk för att sjukvårdspersonalens anmälningsplikt kommer att orsaka ökad dödlighet bland akutsjuka papperslösa vuxna och barn och om jag avser att vidta åtgärder utifrån min bedömning. Dzenan Cisija har också frågat mig hur jag, inom mitt ansvarsområde, ska komma till rätta med minskad samhällssammanhållning och minskat förtroende för myndigheter samt ökade problem med stigmatisering och etniskt baserad och hudfärgsbaserad profilering, som anmälningsplikten kan komma att orsaka.

Inledningsvis vill jag understryka att jag vid flera tillfällen har framfört att regeringen anser att patientsäkerheten är en grundbult. Detta gäller både för barn och för vuxna. Skyddet för barns rättigheter är en viktig fråga för regeringen.

Regeringen beslutade den 30 augusti 2023 om ett tilläggsdirektiv (dir. 2023:126) till Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet (Ju 2022:12), som den dåvarande regeringen tillsatte. Tilläggsdirektiven innebär bland annat att utredaren ska lämna förslag på en reglering som innebär ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter i syfte att stärka arbetet med verkställighet av avlägsnandebeslut och försvåra möjligheterna att leva i landet utan tillstånd.

För att regleringen ska vara rättssäker och inte leda till orimliga effekter för enskilda kan vissa situationer behöva undantas från informationsplikten. Det framgår av tilläggsdirektiven att det kan vara fråga om situationer där informationsplikten skulle strida mot ömmande värden, exempelvis inom sjukvården. Det ingår i utredarens uppdrag att bedöma hur regleringen ska utformas och vilka situationer som ska undantas.

Det ingår även i utredarens uppdrag att lämna nödvändiga författningsförslag. Förslagen ska vara i enlighet med de internationella regler och konventioner som Sverige har åtagit sig att följa, bland annat Europakonventionen och barnkonventionen som båda gäller som lag.

Utredaren ska också analysera konsekvenserna av att införa ett utökat informationsutbyte och beskriva fördelar och nackdelar för berörda verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan inte föregå utredningens arbete utan inväntar nu utredningens förslag och slutsatser.

Fru talman! De senaste månaderna har oron bland sjukvårdspersonalen i Sverige bara ökat. Förutom att vi har en sjukvård som är i kris och förutom att vårdpersonalen går på knäna när de inte hinner ge patienter vård i rätt tid och ser sina kollegor lämna yrket, för att de inte orkar med den tuffa och ohållbara arbetssituationen, oroar de sig också för en annan fråga.

Det handlar om en mycket stor oro för att behöva anmäla vårdsökande till Polismyndigheten och Migrationsverket i de fall de vårdsökande saknar uppehållstillstånd. Det handlar om en mycket stor oro för att man direkt efter att man utfört sitt viktiga arbete, exempelvis med att förlösa en kvinna och hjälpa ett barn att komma till världen, ska behöva lyfta telefonen och anmäla en nyförlöst kvinna till polisen.

Fru talman! Det handlar inte om oförståelse för att de som inte har laglig rätt att vara i Sverige inte ska vara här utan om så mycket annat. Det handlar om själva bakgrunden och anledningen till att man valde att bli läkare, sjuksköterska eller undersköterska. Det handlar i grunden om ren och skär medmänsklighet.

Fru talman! Reaktionerna har varit tydliga från samtliga stora fackförbund. Även SKR och många av Sveriges regioner har riktat skarp kritik mot förslaget. Vissa regioner har till och med sagt att de inte tänker följa lagen om den blir verklighet. De ser nämligen en klar konflikt mellan etablerad vårdetik och en angiverilag. De menar också att angivande av papperslösa kan skada förtroendet för vården. Människor i behov av vård förväntar sig att personalen har tystnadsplikt.

Regionerna menar vidare att förslaget kommer att försämra villkoren ytterligare för vårdpersonalen, som ju redan har fullt upp i sina viktiga arbeten. De ser stor risk för att personer i behov av vård avstår från att söka sig till vården på grund av risken att bli angivna och därmed utvisade.

Sjukvårdsministern har tidigare, och också i det här svaret, talat om en angiverilag inom hälso- och sjukvården och sagt att undantag för vårdpersonal ska utredas. Men i tilläggsdirektiven har den frågan både lagts till och tagits bort - och nu säger ministern att den finns där igen. Därför blir det naturligtvis väldigt svårt för landets vårdpersonal att förstå vad som komma skall. Oron bara ökar, i synnerhet i takt med att ministerns regeringskollegor och regeringssamarbetskompisar är tydliga med att all offentlig personal ska omfattas av en angiverilag.

Med anledning av att statsrådet samarbetar med Sverigedemokraterna, som tycker att all offentlig personal ska omfattas av lagförslaget, vill jag återigen fråga hur statsrådet avser att landets vårdpersonal ska kunna fullgöra sitt uppdrag enligt hälso- och sjukvårdslagen och ge god vård på lika villkor till hela befolkningen.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka sjukvårdsministern för svaret. Det är bra att hon understryker att regeringen anser att patientsäkerheten och skyddet av barnens rättigheter är viktiga frågor. Det är också den erfarenhet jag har med mig från mina år som sjukvårdspolitiker i Örebro län, där Socialdemokraterna bildar majoritet tillsammans med Kristdemokraterna och Centerpartiet. Som regionråd var jag aldrig orolig för att någon i samarbetet skulle lägga ett förslag på bordet som hotade den grundläggande respekten för mänskliga rättigheter eller som ifrågasatte vikten av ett tydligt barnperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kunde uppriktigt sagt inte föreställa mig då att jag ett par år senare skulle stå inför en kristdemokratisk sjukvårdsminister som bekänner sig till ett Tidöavtal som väldigt tydligt säger att angiveri ska vara huvudregeln i den svenska rättsstaten och i välfärden. Medarbetare i kommuner och regioner och på myndigheter som har till yrke att hjälpa människor ska enligt Tidöavtalet vara skyldiga att anmäla till Migrationsverket och polisen när de kommer i kontakt med personer de misstänker inte har tillstånd att vistas i Sverige.

Visst, det finns en brasklapp, som sjukvårdsministern gärna framhåller, om att låta utreda att kanske, eventuellt, möjligen göra undantag för särskilt ömmande värden. Men Kristdemokraternas samarbetspartner på nationell nivå, det parti som regeringssamarbetet utgår från, ser inga ömmande värden. Sverigedemokraterna är tydliga med att angiveriplikten ska gälla alla offentliganställda och i alla sammanhang, också i sjukvården och när det handlar om barn.

Fru talman! Dagens svenska lagstiftning och de etiska regler som styr sjukvården står i helt motsatt ställning till angiverilagen som nu förbereds i Regeringskansliet. Läkaren ska enligt läkaretiken alltid ha patientens hälsa som främsta mål. Läkaren ska om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta. Läkaren ska aldrig frångå principen om människors lika värde och aldrig utsätta patienten för diskriminerande behandling eller bemötande. Läkaren ska iaktta tystlåtenhet om all information rörande enskild patient såvida det inte äventyrar patientens väl.

Det Sverigedemokraterna och Tidöavtalet banar väg för är en radikal omsvängning av hur offentliga verksamheter ska bemöta människor i Sverige. Det innebär något som vi förut kritiserade auktoritära stater för.

Med en angiverilag ska framtidens laglydiga läkare säga: "Låt barnen komma till mig, så ska jag bota, lindra, trösta och ange. Låt barnen komma till mig, så ska jag förvisa dem. Låt barnen komma till mig, så ska jag se till att barnen och deras familjer blir utkörda ur Sverige." Jag undrar, fru talman, om sjukvårdsministern tror att det kommer att påverka alla barns rätt till vård efter behov.

(Applåder)

Fru talman! I Sverige, där offentligt anställd sjukvårdspersonal i dag inte rapporterar papperslösa patienter till myndigheterna, står vi inför en oroande förändring. Tidöavtalet föreslår en anmälningsplikt för bland annat sjukvårdspersonal vid kontakt med papperslösa, vilket kan få ödesdigra konsekvenser.

Akut sjukvård är en rättighet för vuxna papperslösa, och papperslösa barn under 18 år har rätt till samma vård som andra barn i Sverige. Så är det i dag. Denna humanitära princip hotas nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min farhåga är att anmälningsplikten kommer att leda till en ökad dödlighet bland papperslösa, särskilt i akutsituationer. Risken är stor att de avstår från att söka vård, vilket kan leda till att allvarliga sjukdomar förvärras eller att papperslösa söker hjälp från obehöriga, med potentiellt livshotande följder.

Min största oro gäller papperslösa kvinnor och barn. Kvinnor kan välja att avstå från livsviktig vård, som förlossningsvård och abort, av rädsla för att rapporteras. Det innebär en direkt livsfara för både mor och barn. Nyfödda riskerar att missa grundläggande hälsovård och vaccinationer. För papperslösa barn, speciellt de med funktionsnedsättningar, är situationen ännu dystrare.

Statsrådet Acko Ankarberg Johanssons svar i denna fråga ger ingen klarhet i vad regeringen vill. Även om det talas om patientsäkerhet och undantag från informationsplikten finns inga garantier för att denna policy inte kommer att skada de mest utsatta.

Fru talman! Jag uppmanar regeringen att ompröva denna anmälningsplikt. Vi måste säkerställa att ingen människa, oavsett status, avstår från nödvändig vård av rädsla för att rapporteras till myndigheterna. Vår humanitära skyldighet är att skydda dessa individers hälsa och välbefinnande.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för de angelägna interpellationerna, som lyfter ett väldigt viktigt ämne, och tackar givetvis också ministern för svaret.

Med full respekt för vissa människors helt ärliga frågor kring vad den utökade informationsplikten skulle kunna innebära för exempelvis yrkesintegriteten eller rätten till vård måste jag ändå säga att det är lite tröttsamt att den rödgröna sidan, i det här fallet Socialdemokraterna, ständigt verkar söka ursäkter för en ansvarslös hållning i migrationsrelaterade frågor. Jag väntar mig att vi inom några år kommer att få stå här och höra Socialdemokraterna säga: Vi har alltid varit för informationsplikt - det är Reinfeldts fel att samhället har tappat kontrollen! Det sistnämnda kan jag i och för sig hålla med om till viss del. Detta hypotetiska scenario är inte så otänkbart, inte minst med tanke på att informationsplikt i någon form har varit gällande även under socialdemokratiska regeringar.

Detta är inget nytt påhitt från regeringen eller Sverigedemokraterna utan något som råder i ganska hög grad redan i dag enligt vad som framgår i 7 kap. utlänningsförordningen under rubriken "Underrättelseskyldighet", och det har som sagt även rått under röda regeringar. Nuvarande regler gäller Arbetsförmedlingen och Skatteverket, men fram till 2015 gällde underrättelseskyldigheten dessutom skola och socialtjänst.

Man talar om att det här skulle leda till det man kallar för hudfärgsbaserad profilering. Det är såklart inte sant. Huruvida man vistas illegalt i landet eller inte har givetvis ingenting med ens hudfärg att göra. Det är därför vi har legitimation, pass och så vidare. Men, fru talman, om vi lägger ironin åt sidan en liten stund verkar ledamotens främsta invändning och oro vara att det grundläggande förtroendet för samhällsbärande yrkesgrupper skulle försämras samt att det skulle leda till viss splittring i samhället på olika sätt.

Här är det viktigt att erkänna några saker. För det första finns det personer som inte ska vistas i Sverige. Så enkelt är det. Det kan röra sig om personer som har begått grova brott, våldtagit, förnedrat, ljugit för att ta del av svensk välfärd eller - vilket är det mest relevanta i det här fallet - helt enkelt blivit nekade att vara här men valt att inte acceptera Sveriges beslut. Det här är något som samhället måste fånga upp, men det är något som man har misslyckats med hittills.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra är det inte så att myndigheterna har sitt främsta ansvar gentemot andra länders medborgare, framför allt inte när dessa vistas här illegalt. Med det sagt kan man fortfarande fullfölja sitt uppdrag som myndighet. Man kan till exempel behandla en patient även om man är transparent med att personen i fråga inte ska stanna kvar i landet efteråt.

För det tredje kan man inte bygga sammanhållning parallellt med ett skuggsamhälle. Ska man återbygga sammanhållningen i Sverige är det helt avgörande med brottsbekämpning tillsammans med en seriös migrationspolitik som är i ordning.

Socialdemokraterna lyfter fram att det här skulle skapa misstro bland invandrargrupper. Men det är inte fråga om homogena grupper. De som vistas här som invandrare lagligen berörs inte av detta förslag på något vis, utan det är en åtgärd för att minska det illegala.

För att sammanfatta, fru talman: Varken sjukvården eller skolväsendet ska genomföra något slags utvisning. Det här ändrar inte deras uppdrag. Vård som inte kan anstå ska finnas tillgänglig i samhället, och det är inget som en utökad informationsplikt på något vis kommer att ändra på.

Med det sagt och med all respekt: Samhället har ett väldigt stort problem med människor som befinner sig illegalt i landet. För att lösa detta problem måste det finnas ett samarbete, och rätt myndigheter måste få kännedom om personer som exempelvis stannar i Sverige efter utvisningsbeslut. Menar man allvar med att åtgärda de problem som Socialdemokraterna och den före detta sjuklövern har skapat på migrationsområdet behöver man få till en utökad informationsplikt.

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Fru talman! Alla människor har rätt till akutvård, det vill säga vård som inte kan anstå. Så är det, och så måste det alltid vara. Men det betyder inte att vi ska erbjuda allt åt alla. Rätten till vård är inte gränslös, och rättigheterna är inte utan krav. Detta är inget kontroversiellt, utan det är väletablerat i internationell rätt.

I Tidöavtalet står det att det ska göras en breddad översyn av regelverket kring inre utlänningskontroller för ett mer effektivt arbete för att upptäcka personer som uppehåller sig illegalt i Sverige. I direktivet står det tydligt att förslagen ska vara i enlighet med de internationella bestämmelser som Sverige har åtagit sig att följa, bland annat Europakonventionen och barnkonventionen. Alltså är det alldeles självklart att det som framgår i barnkonventionen om barns rättigheter ska beaktas. Något annat är det inte fråga om. Karin Sundin från Socialdemokraterna hävdar annat, men det stämmer inte alls.

Det står i Tidöavtalet att det kan uppstå situationer inom exempelvis sjukvården som kan undantas för att de berör ömmande värden, men det betyder inte att hela sjukvården skulle undantas. Inga verksamheter ska uteslutas på förhand från informationsplikten, och utredaren ska själv göra en bedömning av vilka situationer som bör undantas. Detta står alla Tidöpartier bakom. Hur lagstiftningen sedan kommer att se ut - om något ska undantas och i så fall vad - kommer man att invänta utredarens slutsatser om. Det går inte att säga någonting om det i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I ett av Socialdemokraternas anföranden handlade det om en nyförlöst kvinna. Det finns redan i dag råd från Socialstyrelsen i det som kallas vägledning för socialtjänsten. Där finns skriftliga råd angående situationer där ett barn föds av en kvinna som inte har tillstånd att uppehålla sig i Sverige. Först och främst ska det säkerställas att vårdbehovet är tillgodosett. I nästa steg ska hälso- och sjukvård och socialtjänst samarbeta för att lösa frågan om resa till hemlandet.

Den som lever i Sverige illegalt blir oundvikligen beroende av kriminalitet för att överleva och riskerar därför att bli till stöd för just den gängbrottslighet som plågar vårt land och som vi försöker motarbeta. Samhället måste samarbeta för att få bukt med skuggsamhället. Det är orimligt att en myndighet jobbar för att utvisa och en annan i stället hjälper illegala att stanna här. Anmälningsplikten är viktig för att säkerställa att människor som befinner sig i Sverige också har rätt att vara här. Annars kan vi aldrig uppnå trygghet och tillit i Sverige.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

Fru talman! Bakgrunden till alla interpellationerna från Socialdemokraternas ledamöter är tilläggsdirektivet till den pågående utredningen om förstärkt återvändandeverksamhet. Den föregående regeringen gav i juni 2022 i uppdrag åt en utredare att undersöka olika åtgärder relaterade till återvändandet, inklusive ökat informationsutbyte mellan myndigheter, dock med undantag för skola och sjukvård. I det aktuella tilläggsuppdraget har Sverigedemokraterna och regeringen ändrat förutsättningarna, så att ingen verksamhet automatiskt ska undantas från informationsplikten. Utredaren ska nu själv bedöma vilka situationer som eventuellt behöver undantas.

Fru talman! För att komma till rätta med det växande skuggsamhället och den kraftigt ökande brottsligheten i landet måste samhället samarbeta. Vi kan inte tillåta att myndigheter motarbetar varandra. Tidöavtalets förslag om informationsplikt innebär att kommuner och myndigheter inom ramen för sin verksamhet informerar Migrationsverket eller Polismyndigheten om de kommer i kontakt med personer som vistas illegalt i landet.

Att leva illegalt innebär inte bara en fara för den enskilde utan utgör också en grogrund för brottslighet och andra samhällsproblem. De som lever illegalt riskerar oundvikligen att bli beroende av kriminalitet för att överleva och riskerar därmed att stödja den gängbrottslighet som plågar vårt land. Tidigare regeringars slapphänthet vad gäller synen på människor som befinner sig illegalt i Sverige har möjliggjort det enorma skuggsamhälle som fått breda ut sig, vilket gett konsekvenser som en allt grövre kriminalitet, korruption och otrygghet i vårt land.

Därför är det nödvändigt att vi nu gör om och gör rätt så att myndigheter genom ömsesidig informationsspridning och samverkan kan identifiera och agera mot dem som befinner sig olagligt i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är viktigt att slå fast att förslaget rör dem som har fått avslag på sin asylansökan och som har bedömts inte ha skäl att få stanna i landet. Har man fått ett nej ska det vara ett nej, och då ska man lämna landet.

Informationsplikt är heller inget nytt inom svensk rätt. Det gäller exempelvis vid misstanke om att barn far illa eller att brott begåtts. Att gömma sig undan ett utvisningsbeslut utgör också ett brott.

Fru talman! Alla människor har rätt till vård som inte kan anstå. Det är ingenting som kommer att tas bort. Men att möjliggöra för dem som befinner sig olagligt i landet att fortsätta att fullt ut ta del av vår välfärd, skola, vård och omsorg är kontraproduktivt om vi ska kunna ha en reglerad invandring.

En reglerad invandring kräver att personer som har fått sin ansökan prövad också lämnar landet när de har fått beslut om utvisning. Vi kan inte gå emot vår egen lagstiftning. Det är inget kontroversiellt utan borde vara en självklarhet.

I detta anförande instämde Mona Olin och Leonid Yurkovskiy (båda SD).

Fru talman! Tack, ledamöter för era inlägg, både interpellanterna och övriga som har deltagit!

Någon nämnde att vi i praktiken hade en absolut sekretess. Det har vi inte för hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns flera sekretessbrytande bestämmelser. Jag nämner dem gärna om någon vill ha dem i detalj, även om det inte handlar om det i dag.

Jag säger precis som ledamoten Mona Olin sa nyss. Det är helt omöjligt att i dag säga vad en utredning kommer att komma fram till. Det är omöjligt att säga vad remissinstanser kommer att tycka om ett förslag som ännu inte finns. Därför kan vi inte heller tala om vilka bedömningar regeringen gör.

Regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna är överens om det som står i Tidöavtalet och de tilläggsdirektiv som vi har lämnat fram. Nu är det en utredare som på sedvanligt sätt arbetar, går igenom materialet, följer direktivet och gör sin självständiga bedömning. Sedan har vi en bra ordning där vi också skickar utredningens förslag på remiss för att få höra många människors åsikter. Först därefter väger regeringen av.

Jag tycker att det är en god ordning. Man ger också sedvanlig tid för en utredning och remisshantering. Det finns en del frågor där man ibland tycker att det behöver gå fort. Jag har respekt för det. Men det här är en typisk fråga där man behöver gå igenom allt riktigt ordentligt så att man vet vad man gör.

Det får säkert ställas många interpellationer i frågan kommande år. Men det är först om ungefär ett år som vi vet vad utredningen har föreslagit och vad remissinstanser har tyckt, och därefter kommer regeringen att väga av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sverigedemokraternas ena representant sa för en stund sedan i den ena talarstolen att det är en tröttsam debatt. Men den här debatten, fru talman, bygger inte på något politiskt spel. Debatten bygger på en genuin oro från oss interpellanter, från välfärdens medarbetare och från samtliga av de stora fackförbunden. Ärligt talat, fru talman, ministern får rätta mig om jag har fel, tror jag också att ministern har en stark oro i den här frågan.

Fru talman! Även om jag vet att ministern har ett starkt engagemang för välfärdens och sjukvårdens medarbetare inte minst i den här frågan är problemet att ministern inte styr regeringen ensam. Regeringen bygger på ett underlag av stöd från Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Regeringen och ministern behöver göra som Sverigedemokraterna vill. Annars finns inget stöd, och annars kan de fälla regeringen.

Fru talman! Detta är just en sådan fråga där Jimmie Åkesson varit väldigt tydlig. Samtliga offentligt anställda ska omfattas av en angiverilag. Följer man inte lagen ska man straffas. Min fråga till sjukvårdsministern blir ändock: Hur ska det gå till att eventuellt få ett undantag för sjukvårdspersonal när det kommer till en angiverilag?

Det går jättebra att stå här i kammaren eller att gå till medier, oroliga fackförbund och vårdpersonal och säga: Vi ska utreda ett undantag för ömmande värden. Men kommer ministern och regeringen att gå emot stödpartiets partiledare? Det är det parti som hela regeringsunderlaget vilar på.

Kommer man att gå emot dem om utredningen skulle visa att sjukvårdspersonal utgör just det ömmande undantaget? Kommer man då att undanta sjukvårdspersonalen trots att Jimmie Åkesson och stödpartiet varit otroligt tydliga i frågan om att all offentlig personal ska omfattas av en angiverilag och att de som inte följer laget ska straffas? Det är en ärlig fråga, som bygger på genuin oro, som jag ställer till ministern.

(Applåder)

Fru talman! Det framstår som att sjukvårdsministern gömmer sig, och just nu i den här debatten också Sverigedemokraterna, bakom den till intet förpliktande brasklappen om undantag för särskilt ömmande värden. Jag undrar vad särskilt ömmande värden egentligen betyder i skolan och i sjukvården, som vi debatterar just nu.

Det låter som att det handlar om enskilda, väl avgränsade och ömmande fall. Betyder det all sjukvård och alla patienter? Nej, det gör det inte. Betyder det alla barn? Nej. Betyder det kanske barn från vissa länder och av vissa religioner men inte andra?

Vad betyder ömmande värden för en kristdemokrat, och vad betyder ömmande värden för en sverigedemokrat, som är de som styr regeringen? Kanske spelar det inte så stor roll. Det budskap som Tidöpartierna vill sända om att Sverige ska vara ett land för bara svenskar och att alla andra, barn som vuxna, ska passa sig går fram ändå.

Jag tror att en lagstiftning som har som huvudregel att sjukvårdspersonal ska ange personer som vänder sig till dem för stöd, hjälp och sjukvård kommer att försvåra förutsättningarna för personalen att göra sitt jobb. Jag tror att det kommer att förstöra många barns framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige har alla barn lika rätt till sjukvård. Sverige har skrivit under FN:s konvention om barnens rättigheter och gjort den till svensk lag. I den stadgas att barn har rätt till bästa möjliga hälsa och sjukvård. I patientlagen och i hälso- och sjukvårdslagen finns det likalydande formuleringar som slår fast att när hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas.

Men rätten till sjukvård kommer att undergrävas om läkaren, sjuksköterskan och undersköterskan ska ange patienterna. Det kommer att påverka hur och när föräldrar söker vård för sina sjuka barn. Som Kommunals ordförande Malin Ragnegård formulerade det vid en demonstration i Fatbursparken i Stockholm i höstas kommer skräcken för att åka till akuten vara större än rädslan för att blindtarmen ska brista. Barn kommer att hinna dö i magen innan föräldrarna vågar söka vård, för de är rädda att bli utkörda.

Angiveri kan därför omöjligt vara barnets bästa. Det är barnets bästa som jag tycker att vi behöver ha i fokus i den här frågan. Barnen kommer att få bära bördan och straffet för att deras föräldrar har fattat ett beslut att vistas illegalt i Sverige.

Ur ett barnperspektiv innebär en angiverilagstiftning mot papperslösa en institutionaliserad arvsynd.

Fru talman! Jag undrar hur statsrådet tänker att en angiverilagstiftning ska gå att förena med FN:s barnkonventions stadgar om att alla barn har rätt till bästa möjliga hälsa och sjukvård.

(Applåder)

Fru talman! I ljuset av Tidöpartiernas förslag om anmälningsplikt för offentligt anställda har jag ställt en fråga till statsrådet om det finns möjlighet att säkerställa att vårdpersonal undantas från denna plikt. Det är avgörande att patienters förtroende för sjukvården bibehålls och att internationella konventioner och konstruktiva svenska lagar efterlevs.

Jag har även ifrågasatt hur statsrådet avser att hantera de bredare samhällskonsekvenserna av anmälningsplikten, såsom minskad sammanhållning i samhället, förtroendekris för myndigheter och risken för ökad stigmatisering och etnisk profilering. Anmälningsplikten kan potentiellt underminera samhällssammanhållningen, förvärra folkhälsan, öka brottsligheten och skapa social oro. Den riskerar att minska medborgarnas tillit till varandra och till viktiga samhällsinstitutioner, som sjukvården.

Anmälningsplikten kan också förstärka och befästa stigmatiseringen i redan utsatta områden, där papperslösa ofta vistas. Tidöavtalet innebär att myndighetspersonal kan komma att kräva identitetshandlingar och kanske beslut om uppehållstillstånd, i syfte att undvika att rapportera misstänkta personer till polisen. Denna praxis riskerar att leda till etnisk och hudfärgsbaserad profilering, vilket kan förvärra den redan existerande segregationen och öka klyftorna i samhället.

Fru talman! Med dessa farhågor och konsekvenser för ögonen uppmanar jag starkt regeringen att ompröva anmälningsplikten för sjukvårdspersonal. Det är viktigt att vi i våra lagar fortsätter att spegla de humanitära och etiska värderingar som vårt samhälle länge har stått för. Vi måste agera för att skydda de mest sårbara i samhället och upprätthålla en sammanhållen, rättvis och inkluderande nation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, mina meddebattörer, för inspelen! Debatten är såklart inte tröttsam - då hade jag inte gått upp här. Det som är tröttsamt är att Socialdemokraterna försöker underlätta illegal migration. Socialdemokraterna är oroliga över det sociala experimentet, som så tydligt har misslyckats.

Jag tänkte bemöta några av de invändningar som har kommit nu under andra rundan. Det första är detta med angiverisamhälle. Med angiveri brukar man mena att människor i sitt privatliv på individnivå förväntas anmäla grannar, bekanta eller andra medmänniskor. Just nu pratar vi om myndigheter eller åtminstone offentligt anställda, som redan i dag behöver anmäla i vissa fall.

Samhället måste samarbeta. Vi måste jobba tillsammans för att få bukt med skuggsamhället, och då är det orimligt att den ena myndigheten jobbar för att utvisa en person som inte ska vara här medan den andra myndigheten underlättar situationen i motsatt riktning. Så kan vi inte ha det.

Med detta sagt vill jag starkt hävda att ordet angiverisamhälle är kategoriskt fel. I så fall skulle Tyskland, som kanske är det primära exemplet, vara ett angiverisamhälle, och så tror inte jag att någon ser på saken.

Sedan har vi problemet med illegala överlag. Ett ökänt exempel kunde vara terroristen Rakhmat Akilov, som i stället för att lämna landet när han fick avslag valde att gå under jorden. Trots Säpos varningar var det först när polisen fick i uppdrag att verkställa utvisningen som det framkom att han inte bodde på den adress där han skrivit sig, och utvisningen verkställdes inte. Därför kunde oskyldiga skadas och dö.

"Det handlar om barn" är ett annat argument som jag har hört. Barn ska givetvis inte ses som skyldiga till sina föräldrars agerande, men just med hänsyn till barnperspektivet kan vi inte tolerera att de tvingas växa upp i ett illegalt skuggsamhälle i Sverige. Det måste hanteras så att barnet får vistas antingen lagligt här eller lagligt i ett annat land.

I detta anförande instämde Jonas Andersson och Mona Olin (båda SD).

Fru talman! En invandringsrestriktiv politik måste innebära att de som uppehåller sig illegalt i vårt land hittas och avvisas. En brottsbekämpande politik måste innebära att de illegala som uppehåller sig i vårt land hittas och avvisas, detta på grund av att den som lever illegalt i Sverige oundvikligen blir beroende av kriminalitet.

Alla myndigheter måste arbeta tillsammans för att hitta dem som olagligt uppehåller sig i Sverige. Detta är inte en enskild åtgärd inom migrationsområdet utan en av många åtgärder för att komma till rätta med de stora samhällsproblem som vi brottas med i dag, till exempel kriminalitet, gängbrottslighet, utanförskapsområden med mera. Om vi ska återfå den trygghet och tillit i Sverige som många upplever har minskat och i vissa fall försvunnit måste det säkerställas att de människor som befinner sig i Sverige också har rätt att vara här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Fru talman! Fram till 2013 fanns en skyldighet för socialtjänst och skolor att meddela polis om det fanns personer utan uppehållstillstånd bland dem som skrevs in eller beviljades insatser. Det är totalt missvisande när oppositionen benämner denna anmälningsplikt som angiverilag och menar att vi får ett angiverisamhälle. Jag vänder mig starkt emot denna verklighetsbeskrivning.

Jag undrar: Upprätthöll Socialdemokraterna alltså tidigare ett angiverisamhälle? Hade vi verkligen ett sådant samhälle före 2013?

Fru talman! Att leva i ett skuggsamhälle är horribelt för en vuxen. För ett barn måste det vara ännu värre. Det gör mig allvarligt oroad om barn ska leva i skuggsamhällen.

Om Socialdemokraterna på riktigt var bekymrade för de barn de pratar om borde de inte vilja underlätta för barn att leva så. Och att säga att det skulle handla om hudfärg, religion eller viss etnicitet är rent befängt och smaklöst uttalat, skulle jag vilja säga. Det handlar om personer som har fått avslag på sin asylansökan. De har befunnits inte ha rätt att vistas i landet. De har fått ett utvisningsbeslut, och det ska fullföljas.

När det gäller huruvida personer eventuellt väljer att inte söka vård på grund av detta ska man minnas att det har gjorts en rättssäker prövning av deras situation. Det vill säga att de ska skickas till en plats som bedöms vara säker. De har en skyldighet att respektera besluten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson och Mona Olin (båda SD).

Fru talman! Jag är glad över engagemanget. Det är nödvändigt att vi engagerar oss för en god hälso- och sjukvård och för att den fungerar. Det är också därför som regeringen tillsammans med sitt samarbetsparti har varit noggrann med att skriva direktiv som håller ihop politiken. Det är därför det uttryckligen står - vilket också finns med i mitt svar - att utredarens förslag ska vara i enlighet med de internationella regler och konventioner som Sverige har åtagit sig att följa, alltså barnkonventionen och Europakonventionen. Det framgår ju redan. Då behöver man inte ifrågasätta om de kommer att göra det, utan det är ju precis de direktiv som finns.

Oavsett vilken utredning ledamöterna kommer att ställa frågor till mig om - denna, vårdansvarsutredningen eller någon annan - kommer jag inte att spekulera om hur det blir eller vilka konsekvenser det får om man gör det ena eller det andra. Detta ska, eller till och med får, statsråd inte göra. Vi har tillsatt en utredning, vi är överens om direktiven och vi inväntar utredarens svar.

Dock vill jag skicka med till ledamöterna att det kanske hamnar lite snett i debatten om man frågar om det kommer att gälla all sjukvård. Nej, det kommer det inte, för personer som är det vi kallar för papperslösa har inte rätt till all sjukvård. De har, vilket jag uppfattar att alla partier är överens om, rätt till vård som inte kan anstå: akut vård, abortvård och en del annat. De har inte rätt till all vård, utan det gäller vård som inte kan anstå.

Den vård som är precis nödvändig har man rätt till när man befinner sig här, även om man inte har rätt att göra det. Det är detta frågan gäller, inte all sjukvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Någon ledamot resonerade över vad som är ömmande skäl. Det är självfallet en juridisk fråga, där det alltid tydliggörs vad som är synnerligen, särskilda eller ömmande skäl och så vidare. Men kan ledamöterna tänka sig något mer ömmande än vård som inte kan anstå? Jag kan inte det, utan det är bottenplattan på något vis. Vård som inte kan anstå är väl det som är ömmande.

Detta är vad utredaren har att titta på. Man tittar alltid på hur saker och ting brukar regleras, man tittar på gällande lagar, där jag lyfter fram att patientsäkerheten är en grundbult, och sedan gör man sin bedömning. När utredaren kommer med sitt förslag till hösten går det ut på remiss, och därefter fattar regeringen beslut om hur vi ska väga samman alla synpunkter. Då återkommer vi förstås gärna i debatter och samtal med ledamöterna om förslaget, innan riksdagen fattar sitt beslut.

Fru talman! Jag hade egentligen tänkt avstå mitt avslutande anförande, men jag kände att jag måste gå upp och kommentera och konstatera ett par saker.

Först och främst vill jag bemöta argumentet från Sverigedemokraternas ledamöter att en angiverilag skulle motverka skuggsamhället. Jag hävdar tvärtom, med bestämdhet. Det är naturligtvis inte så att den som lever i ett skuggsamhälle söker sig enklare eller hellre till sjukvården eller annan myndighet därför att det finns en angiverilag, tvärtom.

Om det finns en angiverilag och jag lever som papperslös i ett land som har en angiverilag söker jag mig inte till sjukvården. Jag kanske till och med låter blindtarmen brista hellre än att söka mig till sjukvården, därför att jag har ett barn med mig i ett tryggt land som Sverige. När jag lever i ett skuggsamhälle kanske jag till och med hellre får en allvarlig komplikation i min graviditet än att söka mig till vården, om vi har en angiverilag. Argumentet att skuggsamhället skulle motverkas av en angiverilag vänder jag mig alltså starkt emot, fru talman.

Jag vill också, under de korta sekunder jag har kvar, uppmärksamma det faktum att vi nyss hade en väldigt lång debatt om sjukvårdskrisen i Sverige där ingen sverigedemokrat valde att anmäla sig till debatten. Men i denna debatt, när det handlar om en angiverilag, anmäler sig samtliga tre sverigedemokrater i socialutskottet till debatten. Det säger en del, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Jag blir bekymrad när jag hör sjukvårdsministern slingra sig i denna fråga. Det är samma minister som till medierna tydligt har sagt att det, för att hon skulle ta ministeruppdraget, var avgörande för henne att det stod i Tidöavtalet att man skulle utreda ett undantag för ömmande omständigheter. Ändå ska hon inte föregripa något i utredningens arbete, utan hon väntar på förslag och slutsatser.

Jag påminner om det som Yasmine Bladelius sa tidigare om de råtydliga uttalanden som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har gjort om att angiverilagstiftning ska införas för alla offentliganställda i alla verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att sjukvårdsministern spelar ett högt spel när hon försöker skjuta alla sina problem på framtiden, för utredningarna med tilläggsdirektiv kommer ju att landa på bordet så småningom. Vad är det hon ska göra då? Vilka åtgärder kommer hon att kunna vidta för att säkerställa barns bästa när regeringens hela existens bygger på att Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson får som de vill i principiellt viktiga frågor?

Hur högt pris är Kristdemokraterna beredda att betala för att hålla ihop Tidösamarbetet och sitta kvar i regeringsställning? Jag är rädd att priset kommer att mätas i barns liv och hälsa, jag är rädd för att barn kommer att hinna dö i mammas mage och jag är rädd för att barn helt kommer att försvinna in i skuggorna med det här förslaget.

(Applåder)

Fru talman! Jag är djupt oroad över konsekvenserna av en obligatorisk anmälningsplikt för sjukvårdspersonal. Det står i direkt konflikt med både tystnadsplikten och de etiska och moraliska principer som vården vilar på. Att tvinga sjukvårdspersonal att agera som polisens informanter skulle innebära en farlig omvandling av deras roll och skada det grundläggande förtroende som patienter har för sjukvården.

En sådan destruktiv lag skulle leda till ett samhälle präglat av angiveri, där både rättssäkerheten och den personliga integriteten hotas. Det skulle öka misstänksamheten och splittringen i vårt samhälle och sprida rädsla och osäkerhet, särskilt bland invandrare. Därför står jag fast vid att särskilt sjukvårdspersonal bör undantas från denna anmälningsplikt.

Vi måste skydda grundläggande värderingar i vårt samhälle och värna om ett tryggt och tillitsfullt förhållande mellan sjukvårdspersonal och de patienter som de är satta att hjälpa. Jag hoppas verkligen att regeringen tar dessa farhågor på allvar och agerar därefter.

(Applåder)

Fru talman! Tack, interpellanterna, för att ni har lyft upp denna fråga!

Det här är svåra frågor - när man ska utreda något och det dröjer innan man får svar. Vi har dessutom en ordning för hur man ska uppträda när man är statsråd, det vill säga att man inte föregriper en statlig utredning, för då kommer KU och talar om att man har gjort fel. Det blir så fånigt att låtsas som att någon slingrar sig när det regelverk och de former vi har följs. Jag tycker att detta är viktigt.

Jag skulle gärna vilja föregripa hela utredningen om vårdansvar. Jag har ju kämpat med denna fråga jättelänge. Men jag gör inte det därför att jag vet att vi i det här fallet har överlämnat den till en parlamentarisk utredning. Jag kan inte påverka något av vad de gör, för jag ska inte kunna göra det som statsråd.

Detsamma gäller den särskilda utredare som tillsatts av Socialdemokraterna och som nu har fått tilläggsdirektiv. Man ska inte kunna påverkas av regeringen när man har fått direktiv, utan man ska arbeta i enlighet med dem. Sedan kommer regeringens uppdrag. När remisserna har kommit in ska de avvägas. Då ska vi diskutera vad som är det rätta och vilka förslag regeringen har. Jag återkommer gärna i denna fråga, fru talman, när vi vet detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Stort tack för debatten och samtalet i kväll!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.