Regelverket för apotek och vårdcentraler

Interpellationsdebatt 27 februari 2024

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 50 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att agera för att se över regelverket när det gäller apotek och vårdcentraler mot bakgrund av det som nu framkommit i medierna om att flera apotek och privata sjukvårdsrådgivare fuskat sig till offentliga medel genom att felaktigt begära ersättning för läkemedelskostnader.

Det är Läkemedelsverket som har det huvudsakliga tillsynsansvaret över apoteksverksamhet. Inom ramen för sin tillsyn kan myndigheten bland annat besluta om förelägganden och ytterst återkalla ett apotekstillstånd.

De oegentligheter som beskrivs i den artikel som Eva Lindh refererar till ligger ett antal år tillbaka i tiden. Sedan dess har Läkemedelsverket utvecklat sitt arbete med både tillståndsgivning och tillsyn. I det senaste ärendet om återkallelse av apotekstillstånd fattade myndigheten beslut inom ett par månader efter det att man upptäckt bristande regelefterlevnad. Jag vill också poängtera att myndighetens generella bedömning är att svenska apotek inte används för kriminell verksamhet. Sedan omregleringen av apoteksmarknaden år 2009 har ett tiotal apotekstillstånd återkallats av Läkemedelsverket. Detta ska sättas i relation till att det för närvarande finns cirka 1 400 fysiska öppenvårdsapotek.

Det aktuella fallet rör speciallivsmedel, där apoteken själva kan bestämma priset för dessa produkter. Detta är också en bidragande orsak till att flertalet regioner har valt en lösning där de själva sköter upphandlingen och distributionen av dessa produkter utan inblandning av apoteken. Utredningen om subventionering av speciallivsmedel till barn (S 2022:09) föreslår i sitt betänkande Speciallivsmedel till barn inom öppen hälso- och sjukvård (SOU 2023:71) att denna ordning ska regleras i lag. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Treklöverutredningen (S 2021:09) har föreslagit att regleringen som innebär att läkare som förskriver läkemedel inte får äga apotek även bör omfatta bolagskoncerner för att därmed täcka helheten.

Treklöverutredningen har också lämnat förslag om uppgiftsskyldighet mellan de myndigheter som bedriver tillsyn på apoteksområdet. Enligt förslaget ska Läkemedelsverket, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket och Inspektionen för vård och omsorg kunna dela uppgifter som respektive myndighet behöver för sin tillsyn. Därutöver föreslår utredningen att Läkemedelsverket och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ska få förbättrade möjligheter att ta ut sanktionsavgifter, vilket kommer att verka avskräckande för de apoteksinnehavare som överväger att begå regelöverträdelser.

Treklöverutredningens förslag bereds inom Regeringskansliet.

Avslutningsvis vill jag framföra att regeringen tar frågan om välfärdsbrottslighet på största allvar. Ett flertal myndighetsuppdrag har getts i syfte att motverka denna typ av kriminalitet.


Anf. 51 Eva Lindh (S)

Herr talman! Jo, Svenska Dagbladet rapporterade nyligen om hur apotek har fuskat sig till miljoner utan att det stoppats. Apotek har felaktigt begärt ersättning för läkemedelskostnader för patienter som inte finns, eller i alla fall inte varit kunder eller patienter där, och kommit undan med det.

Ofta handlar det här faktiskt om ett brottsupplägg med vårdcentral och apotek i samverkan. Det är galet upprörande. Det drabbar samhället, för det stjäl viktiga resurser från vården - skattepengar som skulle gå till vår gemensamma välfärd. Det drabbar enskilda patienter, vars resurser fuskas bort. Det drabbar förtroendet för apotek och vårdcentraler.

Regionerna hanterar utbetalningarna för läkemedel till apoteken. De har begränsad insyn. De kan inte se vad som skrivs ut eller om det är rimligt. Regionerna som har ansvar för att klara en underfinansierad sjukvård ska också ta ansvar för detta. De behöver hjälp med båda.

Riksrevisionen gjorde 2022 en granskning av statens tillsyn av apoteken. Man konstaterade att fusk vid förskrivning av vissa läkemedel kostar samhället stora belopp i felaktigt utbetalda läkemedelssubventioner. Man konstaterade också att varken statliga tillsynsmyndigheter eller regionerna har tillräckliga möjligheter att komma åt fusket.

Den här rapporten kom i maj 2022. Det som har hänt efter det är att tillsynsmyndigheterna har stärkt sig, men det är inte så att vi har ändrat några regler eller något annat.

Treklöverutredningen som statsrådet hänvisar till visar på ett antal behov, till exempel av att komma åt och begränsa att bolagskoncerner kan ägas av dem som äger apotek. Den visar också på att det behövs möjlighet att dela uppgifter, för om man inte kan dela uppgifter blir det här väldigt svårt att upptäcka.

Statsrådet svarar att det är väldigt få apotek som ägnar sig åt detta, och det är klart att det är sant. Det är ju inte så att apoteken generellt ägnar sig åt att fuska. Men varje fusk är något som vi måste ta på stort allvar. Och eftersom vi inte har tillräckligt god insyn eller möjligheter att upptäcka det kan det faktiskt finnas mer som vi inte har sett, så fusket kan vara större än vi ser och vet om i dag.

Vi socialdemokrater tycker att välfärdsbrottslighet verkligen måste stävjas, av flera skäl. Det drar bort resurser från vården men också den viktiga tilliten som vi har varit bra på i vårt land. Människor har kunnat lita på myndigheter och på vården och haft förtroende för att man gör rätt och riktigt och framför allt att det inte går att fuska bort pengar från vården.

Min fråga till statsrådet är om hon delar min bild att det här är något upprörande som inte får förekomma. Delar statsrådet också bilden att regeringen än så länge inte har gjort det som Treklöverutredningen pekade på och det som behöver göras?


Anf. 52 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Herr talman! Jag vill börja med det som ledamoten skrev i sin interpellation och som jag tror att vi är helt överens om - att detta är en fråga som delvis är passé därför att tillsyn och tillståndsgivning har förändrats sedan dess när det gäller speciallivsmedel. Dessutom har vi ett bra utredningsunderlag som vi nu arbetar med för att kunna gå vidare till.

När det gäller välfärdsbrottslighet i allmänhet är det en bred palett av åtgärder som regeringen har vidtagit. Jag var i socialutskottet senast i december och redogjorde för dem, herr talman, och jag tar mig friheten att gå igenom några av dem här.

Som ledamoten nämnde har vi ökat pengarna till Ivo för att man ska kunna öka tillsynen. Men vi gör många fler saker.

I juni fattade vi beslut om att ta fram en katalog över vårdgivare i Sverige. Det saknas helt och hållet. Det har aldrig funnits i Sverige. Det gör att myndigheterna inte ens kan samordna de uppgifter som kommer upp. Vi vet inte vilka som är vård- och omsorgsgivare i Sverige.

Det uppdraget gav vi i juni. Det arbetet pågår med full fart från E-hälsomyndigheten. Det kom för ett tag sedan en delrapport som jag gärna rekommenderar för läsning. Det visar på behovet av att kunna samordna uppgifter mellan myndigheter. Att kunna samordna uppgifter kommer att bli en viktig del i att få fram den nationella katalogen.

När vi kommer dit inser vi också att det kommer att vara svårt juridiskt att säkerställa att vi får dela uppgifter mellan myndigheter. Men regeringen bedömer att det är nödvändigt att gå vidare i de delarna.

Vi har redan nu tagit emot en utredning med förslag som förväntas att kunna träda i kraft den 1 januari. Det betänkandet bereds just nu. Det handlar om att kunna förbättra möjligheter att kunna överföra information mellan brottsbekämpande myndigheter.

Vi har också tillsatt en särskild utredare som ska titta på förbättrade möjligheter att göra det i en särskild ordning. Vi hoppas att kunna få en rapport om det redan i augusti och sedan ett slutresultat.

Vi har lämnat flera uppdrag till tillsynsrelaterade utredningar som också är viktiga. Det gäller hela fältet. Det handlar inte bara om sjukvården, utan vi arbetar tyvärr med hela välfärdsfältet.

Vi har gett uppdrag åt Socialstyrelsen att kartlägga och analysera kommuners och regioners eget arbete så att det som myndigheter respektive kommuner och regioner gör dockar i varandra.

Vi har sedan tidigare gett uppdrag till Socialstyrelsen att kartlägga förskrivning av läkemedel som inte görs inom ramen för en vårdgivare. Den delrapporteringen kom i förra veckan eller kommer i denna vecka. Jag är lite osäker, men jag har tagit del av redovisningen.

Det är en av de saker där vi behöver veta mycket mer. Än så länge har vi mer anekdotisk information om hur det kan gå till, som vi väl har allihop. Men vi behöver veta på riktigt. Det underlaget har vi nu fått från myndigheten, och vi kommer att gå vidare i det arbetet.

Vi har också gett uppdrag till Brottsförebyggande rådet att titta på vad man kan göra för att påverka det som kallas för insider. De är med och påverkar i alla dessa delar. Det kan vi se inte minst i hälso- och sjukvården.

Vi har exempel på att någonstans där man levererar läkemedel eller medicintekniska produkter är det någon som kör fram en pall precis framför en garageport. Men sedan går man hem från jobbet. De vet var pallen står. På natten kommer de och tar det som finns där. Det är Tramadol, som de använder väldigt ofta för att kunna begå de fruktansvärda brott som de gör inom gängen.

Det finns insider på många olika håll. De kan tycka att de är en väldigt liten del och kanske inte ens tänker att de begår ett brott. Men de gör det, och de är delaktiga i allt detta.

Vi fortsätter förstås också arbetet med Utbetalningsmyndigheten. Vi tillsatte en ny utredning i förra veckan som handlar om när man använder sin legitimation som brottsverktyg och med stöd av den begår en brottslig handling.

Det är en stor mängd åtgärder som vi nu gör för att komma åt välfärdskriminaliteten. Den tar pengar från de resurser som vi behöver i sjukvården, men den förstör också tilliten i samhället att någon kan nyttja systemet på det sättet. Att sjukvården används för att begå brott är så upprörande. Därför måste vi göra alla dessa åtgärder på en gång.


Anf. 53 Eva Lindh (S)

Herr talman! När vi träffar Ekobrottsmyndigheten, och jag tror att också statsrådet säkert har gjort det, säger de att hälso- och sjukvården har blivit en kassako för kriminella organisationer. Den säger också att mer behöver göras.

Det är väldigt bra att tillsynen har förstärkts. Det tycker också jag är bra. Men det handlar om att kunna lämna uppgifter. Jag vill fråga statsrådet om den förändring som statsrådet nämner om att brottsförebyggande organisationer ska kunna lämna uppgifter till varandra för att stävja brott. Kommer det verkligen att också gälla den här typen av välfärdsbrottslighet? Det är bra att få veta. Det är lite otydligt.

Det behövs. Att kunna dela uppgifter och information med varandra är avgörande för att man ska komma i fatt den brottslighet och den kriminalitet som ligger långt före. De har inte sekretess mellan varandra. De nyttjar information mellan varandra, precis som statsrådet också nämnde. Det vi behöver för att åtminstone komma i fatt är att kunna dela information med varandra för att kunna upptäcka och stävja brott.

Det andra gäller den utredning som den S-ledda regeringen tillsatte, Treklöverutredningen. Den pekade på något som också är min bedömning. Det som behövs är tillsyn och att kunna dela information. Men det handlar också om att förhindra att vissa brottsupplägg är möjliga. Det gäller att stoppa möjligheten att kunna använda vår gemensamma välfärd som en kassako för att göra brottsvinster.

Det kan till exempel vara att bolagskoncerner inte kan få äga, precis som statsrådet var inne på. Det är också ett besked som vi kan få här i dag att det inte längre kommer att vara möjligt. Är det någonting som regeringen kommer att gå vidare med?

Varje gång man läser om välfärdsbrottslighet blir man väldigt upprörd inte bara som politiker utan också som medborgare. Den välfärd som vi verkligen ömmar för och är stolta över i Sverige behöver alla resurser som är möjliga.

Vi ska gärna ha mer resurser, som det har talats om tidigare här. Det handlar förstås om resurser från regeringen. Det är otillräckliga resurser till regionerna för att klara den sjukvårdskris som finns. Men de resurser som är ämnade för och ska gå till välfärden ska också gå dit och inte till att kunna göra brottsvinster på.

Regeringen har nu varit igång i 14 månader. Det talas mycket om välfärdsbrottslighet. Min bild är att det bara handlar om att jaga de enskilda. Men det är företag, kriminella organisationer som bildar företag och som är inne i företag, som gör de stora brottsvinsterna. Det måste vi sätta stopp för.

Alla insatser som behöver göras måste göras nu för att rädda välfärden men också för att rädda tilliten till vår gemensamma välfärd.


Anf. 54 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Herr talman! Jag instämmer verkligen i att tilliten är riskfaktorn. Jag måste kunna lita på att när jag lägger mina gemensamma skattepengar går de till det som är tänkt.

Det gäller att komma på dem som går in i vården inte för att verka i vården utan för att sno pengar därifrån. Redan i dag har kommuner och regioner möjlighet att granska vartenda avtal de ingår. Men det är alldeles uppenbart att de inte lyckas hitta dem.

Det är till del för att de inte har vinnlagt sig om det. De har inte gått igenom vad det finns för människor bakom. Men det är också till del för att de inte har kunnat ta del av all sekretessbelagd information och att de inte har kunnat dela information. Även om en myndighet har hittat något som är problematiskt med en utförare har den inte kunnat dela det med någon annan. Det är det arbete som vi just nu gör.

Jag skulle kunna stå här och säga att det är en mängd regeringar som har misslyckats, för det är det verkligen. Vi vet att det var redan tidigt 2010 någonstans som alla uppmärksammade problemen inom assistansen. Regeringar har kommit och gått. Vi har ännu inte hanterat den frågan på ett tillräckligt bra sätt.

Det fortsatte när många människor kom hit som ensamkommande och behövde komma till ett HVB-hem, ett hem för vård och boende. Det öppnades många som inte var tänkta för att ge unga människor hjälp och boende utan för att tjäna pengar och ibland som kriminell verksamhet.

Det har fortsatt på område efter område. Nu är det hälso- och sjukvården som står på tur. Man kan se att det är väldigt många regeringar som har passerat. Det är väldigt mycket som borde har gjorts, men det har inte gjorts.

Därför är det många utredningar på gång. Det kommer att ta lite tid innan alla dessa har landat. Men det är nödvändigt att gå igenom alla dessa områden. Om man inte kan få dela information kommer inte kommuner och regioner att kunna vidta de fullständiga kontroller som de behöver göra av dem som de ingår avtal med.

Det finns väldigt tydligt i de flesta lagstiftningar. Ser man någon som finns med i sammanhanget och som har en brottslig bakgrund och är dömd för något är det skäl för uteslutning. Men om man inte får del av uppgiften, hur ska man då kunna utesluta och hantera det?

Det är många sådana exempel som vi möter i dag när vi lyssnar till kommuner och regioner. Vi frågar: Varför har inget hänt? Varför finns inte ett enda domslut där man har prövat lagarna? Vi har inte det.

De gånger vi har tagit fast bovarna är det genom skattelagstiftningen eller någonting annat. Det visar att befintlig lagstiftning med alla stödjande funktioner med sekretessbrytande bestämmelser inte är tillräckligt.

Det är där vi nu arbetar. De lagar som finns ska kompletteras med mer informationsmöjligheter och fler sekretessbrytande bestämmelser så att vi kan fullgöra uppdraget. Det finns inte någon enda kommun eller region som är nöjd med situationen.

Just nu ser vi att flera regioner utökar sin verksamhet. Det har Region Stockholm gjort sedan länge. Västra Götaland ligger inte långt därefter. Men sedan har det nästan inte vara någon annan som uppmärksammat problemet.

Nu har man börjat göra det i Skåne, och Halland har anslutit. Östergötland, Uppsala och många fler är igång. Det börjar verkligen komma, och jag är glad för det. Men de kan inte göra detta själva, utan vi måste göra nödvändiga lagändringar.

Ivo kom redan 2019 med 40 olika förslag där de tyckte att det behövdes skarpare verktyg. Den förra regeringen genomförde ett och ett halvt av dem. Vi fortsätter nu, men det är många kvar. Många regeringar har underlåtit att göra saker. Jag är glad att arbetet är på gång, men vi måste upprätthålla trycket. Jag är också glad att riksdagen är aktiv i frågan, vilket innebär att när förslagen landar på riksdagens bord kommer vi att hitta en bred enighet i att skärpa lagar på många olika håll. Det behöver vi.


Anf. 55 Eva Lindh (S)

Herr talman! Jag börjar med Region Stockholm. De har uppmärksammat att det är svårt att stoppa företag som har fuskat. Även Brottsförebyggande rådet säger att det är svårt att stoppa företag som fuskar, till exempel genom att de använder trovärdiga målvakter eller bulvaner. Vi måste göra något åt själva systemet, det vill säga att upptäcka, utöva tillsyn och att få in uppgifter som leder till att felaktigheter och fusk kan upptäckas. Allt detta är viktigt.

Men det jag efterfrågar och verkligen vill ha svar på är om regeringen kommer att göra något åt de företag som faktiskt finns. Alla företag är inte dåliga, men de företag som inte ska finnas på denna marknad måste stoppas. Men många upplever att det inte går. Kommer regeringen att göra något åt detta?

Det råder en stor vinstjakt, som jag tycker borde stoppas inom hälso- och sjukvården och inom hela välfärden. Det försvinner pengar, och det är pengar som ska gå till välfärden men som går till vinster och vinstuttag. Dessutom fuskas bort pengar. Det är stora resurser som hade kunnat användas till vår gemensamma välfärd.

Min fråga kvarstår: Kommer regeringen att driva och göra något åt att stoppa de kriminellt organiserade företag som fuskar?


Anf. 56 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Herr talman! Jag nämnde att detta redan finns med i lagstiftningen, det vill säga om en huvudman har en brottslig bakgrund är det möjligt att utesluta denne. Det står redan med i exempelvis lag om valfrihetssystem.

Men det saknas sekretessbrytande bestämmelser för att kunna ta del av allt. Vissa saker har redan förbättrats i kommunerna, inte minst områden som städ och bygg. Där har det skett mycket. Men man har inte haft ögonen på vård och omsorg, och det måste man ha.

Mina svar har handlat om just företag. Det är sällan det handlar om enskilda, utan det är fråga om företag. Men det stör mig att detta inte en enda gång har prövats i någon kommun eller region utifrån de avtal som redan finns, utan det har skett via skattelagstiftningen. Jag vill - och det står i lagstiftningen - att avtal ska följas upp. Allmänheten ska ha tillgång till alla nödvändiga uppgifter, och kommunallagen är långtgående i det avseendet. De följs inte upp fullt ut i dag.

Jag vill gärna att den lagstiftning som finns prövas. Regeringen kommer att fortsätta med alla åtgärder som finns med bland annat skärpt lagstiftning. De träffar nästan enbart företag, men även några få enskilda. Samtidigt som regionerna behöver använda den lagstiftning som finns arbetar vi med att förstärka och förbättra lagstiftningen så att de får fler verktyg. Använd det som redan finns så att vi får veta var gränsen går. I dag vet vi inget eftersom inget har prövats.

Många lagar är tydliga, och de finns inte utan skäl, men jag tror dock att vissa bestämmelser som finns i LOU måste föras över till LOV. Dessutom måste varje region och kommun först göra en värdering innan de ingår avtal; ska de ingå avtal och på vilka villkor? Det mandatet har kommuner och regioner fullt ut, och vi hoppas att de använder mandatet. Varenda skattekrona ska gå till välfärden, och det är prioriterat för regeringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2023/24:425 Regelverket för apotek och vårdcentraler

av Eva Lindh (S)

till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

 

I veckan rapporterade medierna om att flera apotek och privata sjukvårdsrådgivare fuskat sig till offentliga medel genom att felaktigt begära ersättning för läkemedelskostnader. I några fall har personers identitet kapats och använts för att köpa läkemedel. En vårdcentral hade skrivit ut recept till personer som inte ens var listade där för att kunna begära miljontals kronor i läkemedelsersättning från regionen.

Men lagstiftningen gör att regionerna inte har möjlighet att agera mot välfärdsbrott på apotek. Regionen som hanterar utbetalningarna har mycket begränsad insyn. Det innebär att risken för upptäckt är låg samtidigt som möjligheten att tjäna stora pengar är stor – ett slugt brottsupplägg. Risken för att detta fusk kommer att öka är därmed stor. När det finns mycket pengar och kontrollen är låg ser vi också ekonomisk brottslighet.

En läkare med förskrivningsrätt får inte ensam äga ett apotek. Förklaringen är enkel. Läkare ska inte kunna tjäna pengar på att skriva ut medicin. Det är en begränsning som har varit viktig för att inte blanda ihop de olika roller som läkare och apotek har. Det finns flera risker med att intressena sammanblandas. För det första kan det leda till att det skrivs ut mer medicin än befogat när läkaren eller företaget som driver en vårdcentral har ett ekonomiskt intresse av att sälja mycket medicin. Den risken har bland annat uppmärksammats av apoteksmarknadsutredningen.

Det framstår tydligt att den lagstiftning som hindrar att en läkare ensam äger ett apotek även måste omfatta och reglera den nya typ av bolagskoncerner som äger appläkartjänster, apotek och vårdcentraler. Så är det inte i dag, och det måste vi ändra på. Annars riskerar människor att få onödiga eller felaktiga insatser, och samhället riskerar kraftigt ökade kostnader.

Vi behöver en översyn av regelverket kring bolagskoncerner vid ägande av appläkartjänster, apotek och vårdcentraler.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson:

 

Avser statsrådet att agera för att se över regelverket när det gäller apotek och vårdcentraler mot bakgrund av det som nu framkommit?