Plan för att öka samhällsgemenskapen

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat statsministern hur statsministerns plan ser ut för regeringens sammansättning och Regeringskansliets organisation för att optimera arbetet mot segregation och för ökad samhällsgemenskap. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det utanförskap som präglar delar av samhället påverkar oss alla. Särskilt drabbade är de människor som lever i områden där utanförskapet är stort och vars liv, frihet och livschanser begränsas på grund av var de bor. Det handlar om områden där arbetslösheten är hög, bidragsberoendet högt, skolresultaten svaga, hälsoproblemen stora och trångboddheten utbredd. Utsatthet för kriminalitet, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, skapar otrygghet för boende och verksamma i områdena. Utanförskap riskerar att upprätthållas och återskapas över generationer.

Utgångspunkten för regeringens politik mot utanförskap är att antalet människor som lever i utanförskap ska minska, att parallella samhällsstrukturer ska bekämpas, att det egna ansvaret att bli en del av samhället ska uppmuntras samt att människors trygghet och livschanser ska öka. Arbetet för att komma till rätta med utanförskapet kan inte bedrivas enbart i projektform utan behöver ske inom ordinarie strukturer. Det handlar exempelvis om insatser vad gäller skola, socialtjänst och arbetsmarknad samt insatser för förbättrad integration och minskad kriminalitet och otrygghet. Ansvaret för arbetet mot utanförskap delas mellan många statsråd, och jag ansvarar för samordning och utveckling av arbetet i Regeringskansliet.

Genom att lyfta områden där utanförskapet har omfattande negativa konsekvenser stärks framtidsutsikterna och livschanserna för de individer som bor där. Genom detta arbete bidrar regeringen också till att samhället som helhet blir starkare.

Fru talman! Jag visste inte att det var statsrådet Pehrson som ansvarade för hur Regeringskansliet är organiserat, men man lär sig något nytt varje dag. Jag kanske får fråga statsministern i en annan interpellation vad han då ägnar sina dagar åt.

Fru talman! Jag har ställt den här frågan därför att jag tycker att det är en oerhört viktig fråga hur vi kan öka samhällsgemenskapen. Tyvärr är den nämligen bristfällig i dag; det ser vi exempel på dagligdags. Sverige har som vi alla vet förändrats på kort tid. De ekonomiska klyftorna växer i samhället, och de sociala klyftorna växer. Bostadssegregationen växer, och skolsegregationen växer. Alltför många människor upplever i dag att vi lever i olika samhällen - i olika världar. Samhället slits helt enkelt isär framför våra ögon.

Fru talman! Detta är en utveckling som vi socialdemokrater tycker är oerhört oroväckande. När människor lever under så olika levnadsvillkor som de som finns i det svenska samhället i dag och när vi ser att det skapas parallellsamhällen med andra regler - egna regler, alltså inte de demokratiskt beslutade reglerna - och en egen logik och en egen kultur blir jag orolig. Jag tror att det är livsfarligt.

Fru talman! Jag blev glad över innehållet i statsrådet Pehrsons svar. Jag kan skriva under på det mesta som statsrådet sa. Men jag har inte fått något svar på frågan hur regeringens plan för att öka samhällsgemenskapen ser ut och hur planen ser ut för att minska segregationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När några tar sig rätten att strunta i de demokratiskt beslutade reglerna och när några upplever att dörrarna ut i samhället, till arbetsmarknaden, är stängda för dem och därför ser sig nödgade att ta andra vägar för att försörja sig och för att bli någon - då minskar viljan att vara en laglydig medborgare. Då minskar viljan att betala skatt och bidra till det allmänna. Med ökad segregation minskar samhörigheten och gemenskapen i samhället. Med ökad segregation minskar stödet för demokratin, och med ökad segregation riskerar vi att auktoritära krafter tar över.

Därför menar jag att segregationen och den minskade samhällsgemenskap som den medför är livsfarlig. Därför frågar jag än en gång statsrådet Pehrson: Hur ser regeringens plan ut för att bygga ihop samhället igen?

Fru talman! Jag vill börja med att säga att interpellanten blandar ihop rätt många saker. Bostadssegregation och skolsegregation uppstår inte i ett vakuum. Vi har bostadssegregation och skolsegregation i Sverige på grund av en invandringspolitik som hade Socialdemokraternas fulla stöd.

När vi pratar om bostadssegregation menar vi invandrartäta områden - som Nydala, där jag bor. Vi har invandrartäta områden för att Sverige har tagit emot många invandrare. Att många nyanlända hamnar i samma områden leder till sociala problem, men det beror på invandringspolitiken. Bostadssegregationen har inte ökat bara av sig själv.

När vi pratar om skolsegregation pratar vi om skolor där mer än 90 procent av eleverna har utländsk bakgrund. Hur får vi sådana skolor? Jo, det får vi genom en invandringspolitik där vi tar emot så många invandrare att de alla hamnar i samma områden. Sådana skolor finns i Malmö. Och nej, de elever som går i dessa skolor kommer nog inte att känna sig som en del av Sverige, för det vi kallar Sverige finns inte omkring dem.

Sedan skulle jag nog säga att kriminalitet och bristen på integration är två olika saker. Bara för att man inte blir en del av Sverige blir man inte kriminell; det är nog mer komplext än så. Däremot är det ett misslyckande för samhället när människor får tillstånd att vistas i Sverige men ändå hamnar i ett kulturellt utanförskap och även i parallella samhällen. Men jag tror att vi måste vara beredda att erkänna vissa saker för att ens kunna påbörja arbetet med att lösa detta problem.

Först och främst: Sverige är inte ett mångkulturellt samhälle, utan det är invandraren som ska anpassa sig och ta ansvar för sin egen integrationsprocess. Det handlar om integration in i det svenska samhället, inte i ett mångkulturellt samhälle.

En förlängning av beslutet att flytta till ett annat land är att man anpassar sig till det nya landet. Detta ska vara en självklarhet. Det är inte så att man kan ha förväntningar på att det nya landet ska anpassa sig till ens ursprungskultur, utan man ska i stället lära sig mer om det land man flyttar till, sociala koder, språket med mera.

Sedan är det så att även om man anpassar sig börjar man i underläge. Det är en självklarhet att de som är födda i Sverige och har levt här ett tag har vissa fördelar. Det är inget konstigt med det, och det är inte rasism. Om jag flyttar till Indien är det en självklarhet att indierna har vissa fördelar med tanke på att de har levt där längre. Det innebär att man från myndigheternas håll måste förmedla budskapet att de som kommer till detta land får anstränga sig mer för att lyckas än vad de som har levt här behöver göra. Invandraren har frivilligt lämnat sitt land och har försatt sig i en situation där han eller hon behöver anstränga sig hårdare för att komma i kapp i ett nytt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag nyss nämnde är grundprinciper som vi har bortsett ifrån när Sverige har tagit emot många invandrare genom åren. Vad som har hänt är att de nyanlända har flyttat till invandrartäta områden, och då har man sagt att Sverige är ett mångkulturellt land och att det kommer att ordna sig. Det är detta som inte har hänt. Det har inte ordnat sig, de har inte kommit i kapp och de har hamnat i utanförskap.

Nu vet jag att regeringen kommer att genomföra vissa förslag som är en del av en mer kravställande integrationspolitik, men jag tror att det viktiga är vilket budskap vi har till dem som kommer hit. Detta budskap ska vara: Anpassa dig eller åk hem!

Fru talman! Jag vill börja med att tacka min partikamrat Åsa Eriksson för en otroligt viktig debatt. Om det är något som vi måste tala om i dessa dagar är det kanske just hur vi ökar samhällsgemenskapen i stället för det som splittrar vårt samhälle.

Till vardags, fru talman, är jag ledamot i justitieutskottet, så jag har valt att ha en sådan inriktning i mina inlägg till statsrådet här i dag. Jag ansvarar också för frågor som rör unga lagöverträdare. Det som vi behöver prata ännu mer om är såklart hur vi stoppar nyrekryteringen till gängen. Där tror jag inte att det är hårdare krav på barn och unga som är lösningen.

Jag tror inte på högre straff, på sänkt straffmyndighetsålder och så vidare, utan vi måste se till att barn kommer in i vårt samhälle och att de känner framtidshopp. Det är kanske detta vi måste prata allra mest om, för barn är inte per definition onda. Barn dras till gängen därför att samhället och vi vuxna har misslyckats. Barn är i dag offer för den brottslighet vi ser och för den förlorade samhällsgemenskapen. Detta måste vi såklart förändra.

Som jag nämnde är jag ledamot i justitieutskottet och har varit det sedan hösten 2021. Detta innebär, fru talman, att jag och statsrådet hade möjlighet att sitta en period tillsammans i utskottet. Jag minns några av statsrådets debatter. Jag minns den samhällsgemenskap som många gånger lyftes upp där.

Vi måste prata om hur barn och unga ska lyckas i skolan och om ett ökat föreningsliv. För vi vet att barn och unga måste få lyckas i skolan, vi vet att barn och unga måste ha något meningsfullt att göra på sin fritid och vi vet att barn och unga måste ha möjlighet att få en första bostad men framför allt ett första jobb.

Jag har ägnat de senaste två åren åt att prata med poliser över hela vårt land. Jag har också träffat socialsekreterare, socionomer, idrottsrörelsen, kommuner, Brå och forskare, och jag har besökt och träffat fler lärare och elever än vad jag kan räkna. Ingen - ingen, vill jag poängtera - som jag har träffat hittills har sagt att lösningen är hårdare straff. Ingen har heller sagt att lösningen är att vi ska sänka straffmyndighetsåldern. Vi vet att det är genom ökad samhällsgemenskap som vi hittar lösningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som vi behöver se till är, som jag nämnde, att alla barn klarar skolan och att de kan göra något meningsfullt på fritiden. Jag tycker att statsrådet i sitt svar talade vackra ord. Jag tycker att statsrådet lyfte upp mycket av det som vi egentligen borde prata om, men faktum är att detta inte syns i regeringens politik.

Min enkla fråga i mitt första inlägg till statsrådet blir därför: Kan statsrådet ge minst tre exempel på samhällsgemenskap för barn och unga för att stoppa nyrekryteringen och inte beröra frågor som är straffrättsliga åtgärder?

(Applåder)

Fru talman! Vi går mot en mörk vinter. Svensk ekonomi är i en lågkonjunktur, och landets bnp sjunker. Sverige har näst intill sämst tillväxtutsikter i Europa och högre inflation än många jämförbara länder. Priserna har ökat nästan dubbelt så mycket i Sverige som i vårt grannland Danmark.

Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar, och andelen hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop har ökat till 30 procent. Byggbranschen genomgår den kanske svåraste krisen sedan 90-talet, men trots detta ser vi inga stora tag från högerregeringen vare sig det gäller arbetsmarknadsinsatser eller bostadspolitiska insatser.

Utöver detta har bostadssegregationen i Sverige ökat sedan 90-talet, vilket kan förklaras av ökade ekonomiska skillnader kombinerat med omfattande migration. Det finns en tydlig koppling mellan områden som domineras av hushåll med låga inkomster och hushåll med utländsk bakgrund. Hög- och låginkomsttagare bor alltmer åtskilda i Sverige. Bostadssegregationen i de tre svenska storstadsregionerna och i de mellanstora svenska städerna är bland de mest extrema i hela västvärlden.

Enligt polisen fanns det på deras lista för år 2021 61 utsatta områden i Sverige fördelade på 27 kommuner. I dessa områden bor en halv miljon svenskar, varav andelen med utländsk bakgrund är 74 procent. I de särskilt utsatta områdena har så många som 82 procent utländsk bakgrund. I dessa områden är arbetslösheten hög, utbildningsresultaten är låga och språkutmaningarna har visat sig vara oerhörda.

Min fråga till statsrådet är: Vad gör integrationsministern för att stärka det svenska språket, för att motverka segregationen och för att vi i Sverige ska ha färre utsatta områden under hans tid som Sveriges integrationsminister? Det är väl ändå på den grunden man har satt sig i regeringsunderlaget?

Ledamoten Nima Gholam Ali Pour lyfte fram den omfattande migrationen, segregationen och skolans utmaningar, men jag undrar verkligen vad Sverigedemokraterna avser att göra för att bryta segregationen. Vad gör man i budgeten för att öka arbetsmarknadsdeltagandet, inte minst bland utlandsfödda svenskar?

Vad tycker man om det privatiserade skolsystemet som en bidragande faktor till att elever delas upp så att det ser ut så som ledamoten redogjorde för, det vill säga att elever med utländsk bakgrund går i vissa skolor och elever som har svenskfödda föräldrar går i andra skolor?

Och vad lade SD egentligen för resurser på bostadspolitiken så att låginkomsttagare kan flytta till andra områden än de utsatta områdena?

Hur ser det egentligen ut med sfi:s kvalitetssäkring? Jag ser ingenting i form av en nationell utredning för att säkerställa den kvalitet som behövs för att fler ska få lära sig svenska språket ordentligt. Här ställs bara en massa krav för medborgarskap och permanent uppehållstillstånd, men var i samhället ska man få lära sig ett rikt svenskt språk och öka sin kulturella bildning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Segregation och utanförskap är djupt skadligt för samhället. Vi behöver göra stora ansträngningar och utföra ett hårt arbete för att se till att bryta segregationen och göra så att människor lyfts ut ur utanförskapet.

Det behövs massor av olika insatser från hela samhället. Det krävs breda och långsiktiga insatser. Det behövs åtgärder för att öka resurser och befogenheter för socialtjänsten. Det behövs bättre resurser till skola och fritidsverksamhet. Det behövs investeringar i segregerade bostadsområden. Det handlar om lärare, fältassistenter och idrottsföreningar som ska ha det stöd som behövs för att kunna ge barn och unga den framtidstro som de förtjänar. Barn som inte har getts modet att våga drömma är inget annat än ett fruktansvärt misslyckande.

Fru talman! Vi har de största ekonomiska klyftorna på väldigt länge, och det sätter djupa spår i samhället som delar upp människor och gör människor ofria. Det är människor som är socialt och ekonomiskt utsatta som behöver samhällets insatser som mest för att få bättre och andra levnadsvillkor.

Det är långtidsarbetslösa som behöver insatser för att kunna ta ett jobb. Det är investeringar som behövs för att bryta bostadssegregationen. Det krävs en politik som varje dag i veckan väljer att bryta skolsegregationen framför profiten.

Den här regeringen har satt kommuner på ekonomisk svältkur. Det kommer inte att stärka socialtjänsten. Det blir inte fler fältassistenter. Den här regeringen skär ned på stödet till utsatta bostadsområden. Den här regeringen har bristande politik och ambitioner för att bryta långtidsarbetslösheten. Det är därför man skär ned i budgeten för arbetsmarknadspolitiken.

Fru talman! Min fråga till statsrådet är: Tycker statsrådet att regeringens ansträngningar är i proportion till de faktiska samhällsproblemen?

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår att Åsa Eriksson blev lite förvånad över att statsministern lämnade över interpellationen om samhällsgemenskap till Johan Pehrson. Men jag misstänker att det kanske har att göra med att statsrådet Pehrson är den minister som har ansvaret för integrationspolitiken, och under integrationspolitiken finns ett särskilt budgetanslag som handlar om hur vi bryter segregationen. Det var någonting som interpellanten lyfte upp särskilt i denna viktiga frågeställning. Jag vill börja med att tacka Åsa Eriksson för den viktiga interpellationen.

Det hade såklart varit önskvärt att statsministern själv hade kommit för att svara på frågorna, men vi är ändå glada att Johan Pehrson är här så att vi får möjlighet att debattera hur det går för segregationen i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag tittar på regeringens facit så här långt under året ser jag att det ser ganska mörkt ut. När jag begärde ordet i debatten satt jag och försökte komma på allt som regeringen har gjort för att bryta segregationen, men det var inte så många punkter jag kom på. Däremot kom jag på desto fler vad gäller de initiativ som regeringen har tagit som tvärtom spär på segregationen.

Man började starkt med att lägga ned den ansvariga myndigheten, Delmos, som hade det sammanhållna ansvaret för att arbeta mot segregationen. Man kastade snabbt de S-utredningar i papperskorgen som handlade om en behovsprövad arbetskraftsinvandring och om att motverka social dumpning. Man avskaffade investeringsstödet, som verkligen hade behövts för att bygga bort bostadssegregationen. Man har dragit in det särskilda statsbidraget till de kommuner som har tagit ett särskilt stort ansvar för flyktingmottagandet. Man har nedmonterat den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är ganska många miljarder det handlar om där, och det är något som verkligen bidrar till att spä på segregationen.

Jag läste i Expressen i förra veckan, tror jag att det var, att statsrådet själv menade att jobben är det bästa vaccinet mot gängkriminaliteten och segregationen. Jag är glad att statsrådet ser den kopplingen, men då blir det också lätt absurt att han skär ned på just jobbpolitiken.

Nu vet vi också vad regeringen har på sitt bord. Den tänker ju inte stanna vid detta, utan vad vi har att vänta oss nu är angiverilagar, som mycket väl kan komma att inkludera sjukvårdspersonal och lärare. Det handlar också om indragen tolkhjälp i vården, exempelvis.

Det är ganska mycket regeringen har hunnit med det första året som spär på den segregation som redan plågar vårt land. Har regeringen en ambition att bryta segregationen? I så fall visar man det inte särskilt tydligt. Det är Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna som styr skutan nu, och vi vet allihop att Sverigedemokraterna inte har någon som helst ambition att bryta segregationen eller främja integrationen. Är det helt enkelt så att det är detta Johan Pehrson har att rätta sig efter?

(Applåder)

Fru talman! Just nu är vi lite all over the place, som någon skulle säga. Jag gillar ansatsen till omprövning från Socialdemokraterna. Det finns en ansats till insikt om att integrationen i Sverige inte har fungerat i förhållande till den migration vi har haft till Sverige.

Fru talman! På juristutbildningarna runt om i Sverige används nu gymnasielagen som ett skräckexempel på hur lagstiftning inte ska få gå till. Det talas om hur viktigt det är att vara rak och tydlig med vad man vill. Man kan förenklat säga att det naturligtvis bara är arbetslinjen och utbildningslinjen som kan bryta segregation, och jag hör mycket vettigt sägas i dag om detta från Socialdemokraterna.

Vi ser mycket riktigt, som i den verklighetsbeskrivning vi fick inledningsvis av Åsa Eriksson, parallellsamhällen som växer fram. Det är skuggsamhällen där människor, inte minst barn, far illa. Detta måste man möta här och nu och på lång sikt. Därför lägger vi om hela integrationspolitiken. Det handlar till exempel om att man ska prata svenska i Sverige och att det ska ställas krav på att man ska kunna svenska. Det fanns socialdemokrater för 20 år sedan som sa att det var det konstigaste de hade hört. Det var synd att ni sa det och att ni inte sa som det var då. Men nu gör ni det, och det är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi satsar på att utarbeta en svenskkurs för att man ska kunna bli medborgare i Sverige. Man ska förstå grundlagen om rätten till jämställdhet och yttrandefrihet och rätten till religion och från religion - allt det där som är centralt för att förstå vilka svenska värderingar som är viktiga och som kommer till uttryck i grundlagen. Det är det som är det centrala. Detta förstärker vi nu.

Vi presenterade i dag från regeringen ett förslag som går ut på att den som är i Sverige också förväntas ha ett hederligt levnadssätt. Det är ju ingen nyhet i svensk lagstiftning, men det var någonting som togs bort eftersom man var så väldigt naiv. Nu återinför vi detta. Men det ska utredas först, och det är också ganska viktigt.

Jag tror att man måste koppla ihop en tydlig integrationspolitik med både möjligheter och tydliga krav med att man har en ganska stram migration. Också här hör jag Socialdemokraterna uttrycka något annat än vad man de facto gjorde i regeringsställning för att hålla sig kvar vid makten.

Skolan är den kanske viktigaste lägereld vi har i dag. Därför fokuserar vi på skolan så att killar och tjejer kommer till den och stannar där. Det är en vaccinationscentral mot det mesta av elände.

Vi genomför satsningar på ungas idrott. Vi ser till att man får en rätt knuten till individen för att till exempel idrotta eller delta i andra aktiviteter. Vi satsar på flickors organisering i utsatta områden. Vi satsar på skolsociala team. Vi skickar med resurser med anledning av att kommunerna nu har ett brottsförebyggande ansvar. Vi ser till att nödvändiga straffskärpningar också kombineras, så att det inte bara blir en stålhandske utan också en lovikkavante.

Allt detta gör vi nu. Och jag skulle vara glad om Socialdemokraterna förklarar vad de inte är med på av detta i sitt nya och välkomna uppvaknande.

(Applåder)

Fru talman! Segregationen är en av vår tids stora ödesfrågor. Den andra är förstås klimatfrågan. Men det är inte mindre viktigt att se till att nu öka samhällsgemenskapen och bryta segregationen i samhället.

Vi socialdemokrater borde ha gjort mer tidigare för att bryta denna negativa utveckling. Jag tillstår det. Och jag beklagar att vi inte har lyckats bättre än vad vi har gjort trots våra försök. Men det är långt fler än vi socialdemokrater som borde ägna oss åt självrannsakan. Vi socialdemokrater har lagt mängder med förslag på riksdagens bord som den borgerliga majoriteten i riksdagen, som har varit förhärskande sedan 2006, har röstat ned och på så sätt bidragit till att öka de ekonomiska och sociala klyftorna och ökat skolsegregationen. Det är alltså fler än vi som borde ägna sig åt självrannsakan, fru talman.

När jag besökte Salbergaanstalten i Sala tidigare under hösten berättade kriminalvårdarna där bland annat att de ser att en ökande andel av de intagna, ofta med gängkriminell bakgrund, har ett allt ökande samhällsförakt. Och om man har ett samhällsförakt, hur ska vi då kunna bygga en samhällsgemenskap? Vi måste se till att långt innan människor hinner välja en annan väg än det samhälle som vi alla har och som vilar på demokratisk grund se till att bygga en tilltro till samhället genom en ökad samhällsgemenskap. Vi måste se till, herr statsråd, att varenda mamma och pappa går till jobbet. Det finns inget annat sätt att öka samhällsgemenskapen för de uppväxande barnen, så att de känner att de har möjlighet till dörrar ut i samhället, att de kan skapa sig det liv som de vill ha och bli den de vill vara och kan vara stolt över samt kunna försörja sig själva och sin familj. Vi måste se till att vartenda barn klarar skolan med en tilltro till framtiden och sin egen förmåga om vi ska kunna bygga samhällsgemenskap igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det gläder mig att integrationsministern tar upp fritid och idrott som ett exempel på hur vi kan öka samhällsgemenskapen och minska segregationen. Jag håller med om det. Men jag och Socialdemokraterna menar att vi gör det tillsammans genom föreningslivet, idrottsrörelsen och folkrörelser. Vi skapar gemenskap, men inte genom fritidscheckar och andra marknadiserade system som bara ökar splittringen i samhället, som spär på segregationen och som tyvärr kommer att öka samhällsföraktet.

Jag vill, fru talman, att statsrådet också rannsakar sig själv, sitt partis politik och Tidölagets förslag och berättar hur man tänker ta fram en riktig plan för hur man på riktigt ökar samhällsgemenskapen. Det är viktigt nu.

(Applåder)

Fru talman! Det är svårt att bli en del av Sverige. Vi ska inte tro att alla som kommer till Sverige kommer att kunna bli en del av Sverige. Det är svårt eftersom det alltid är lättare att hålla fast vid de alternativ som man känner igen och det som man växte upp med. Vi måste inse att det inte är alla som kommer att bli en del av Sverige eftersom det är svårt.

Självklart blir det svårare när vi har politiska läger som säger att det inte finns någon svensk kultur eller några svenska värderingar. Då blir de nyanlända ännu mer förvirrade. Men det är svårt.

Därför är det bra att det kommer att läggas fram förslag som gör återvandringen effektivare. För det kommer att komma människor till Sverige som misslyckas med sin integration. De behöver få hjälp för att åka tillbaka till sitt hemland.

Men det som kommer fram i Tidöavtalet är att en kravbaserad integrationspolitik handlar om att bli en del av det svenska samhället. Det handlar inte om mångkultur, utan äntligen säger man rakt ut att riktig integration handlar om att bli en del av det svenska samhället med allt vad det innebär. Egentligen har det alltid varit så. Men tyvärr har vi haft politiker som har matat nyanlända med falska drömmar om ett mångkulturellt samhälle.

Svenskar i allmänhet uppskattar när andra respekterar deras kultur och värderingar, vilket är fullt naturligt. De invandrartäta områdena där den svenska kulturen saknas är områden som människor flyr ifrån. Ingen väljer mångkultur.

Fru talman! Det finns mycket att göra inom detta område, och det är långt kvar innan vi kan hela den svenska samhällsgemenskapen. Men jag tror att denna regering har tagit de första stegen för att göra just detta.

Fru talman! Jag tackar Johan Pehrson för svaret. Det kan låta fint, men det är inte tillräckligt därför att barn i dag dödar barn. Detta måste såklart få ett stopp. Barn måste ges framtidsdrömmar. Barn måste ges hopp. Barn måste få lyckas. Och det är vi vuxna som måste ta detta ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hade möjlighet att så sent som i dag sitta ned med en polis som berättade att man inom vissa delar av polisen, och framför allt inom speciella operationer, just har ändrat sitt sätt att arbeta. Förut hade man en tendens att titta på själva händelsen som hade skett. Sedan pratade man om hur man skulle organisera sig. Och hade man sedan tid och möjlighet ställde man sig frågan: Men vad var problemet som gjorde att händelsen skedde?

I dag jobbar man tvärtom och tittar på vad det är för problem som gör att kriminaliteten sker. Sedan organiserar man sig. Därefter tittar man på själva händelsen. Exakt så måste vi politiker också jobba. Exakt så måste regeringen också jobba. Vi måste titta på vad som är problemen och hitta lösningarna där.

Vi kan inte bara låta de barn som bor i dessa områden falla mellan stolarna. Det är tyvärr det som vi många gånger ser. Om vi över huvud taget ska få bukt med kriminaliteten är det så mycket som vi måste göra, precis som många av mina kollegor har lyft fram. Barn måste få lyckas i skolan. Barn måste få möjlighet till en meningsfull fritid. Barn måste ha möjlighet att få det där första sommarjobbet som är så otroligt viktigt.

Det finns ingenting som är så viktigt som det brottsförebyggande arbetet för att vi ska komma till rätta med denna mörka utveckling. Vi socialdemokrater kommer alltid att göra både och. Och min önskan är såklart att Liberalerna också vågar vara liberaler.

(Applåder)

Fru talman! Ingen väljer mångkultur, säger ledamoten Nima Gholam Ali Pour. Tidigare i dag hade vi en debatt om den växande antisemitismen i Sverige. Hela grunden för att våra nationella minoriteter ska kunna få leva ett liv i fred och frihet och kunna utöva sin religion, sin kultur och sin etnicitet förutsätter ett mångkulturellt samhälle. Men det fråntar inte på något sätt oss i Sverige att vi i Sverige talar det gemensamma språket svenska och har en majoritetskultur som är svensk.

Jag vill också tacka min kollega, Åsa Eriksson, som har lyft fram denna oerhört viktiga fråga i dag. Jag tycker att det är en fråga som innefattar en framtidsvision, nämligen att regeringen ska kunna arbeta systematiskt för att motverka utsatta områden i Sverige, riskområden eller till och med särskilt utsatta områden som präglas av parallella strukturer i vårt samhälle.

Om nu integrationsministern välkomnar den socialdemokratiska politikutvecklingen på detta område menar jag att partiöverskridande samverkan ska sökas över blockgränsen, som i Danmark. Man behöver inte vända sig till ett extremt nationalistiskt parti för att åstadkomma långsiktiga lösningar, för ett sådant parti vill inte bara öka klyftorna i samhället utan också profitera på den segregation och polarisering som råder i samhället.

Jag har ännu inte svar på min fråga, och jag vill gärna ha det. Kommer integrationsministern denna mandatperiod att verka för att de utsatta områdena på polisens lista blir färre, och har man muskler, ekonomi, ansatser och insatser för att åstadkomma detta? Jag är väldigt tveksam, inte minst mot bakgrund av det samarbetsparti man har och som för närvarande styr regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Johan Pehrson är integrationsminister, men vi ser inte ens en krusning på ytan när det gäller att bryta utanförskapet eller segregationen, varken bostadssegregationen eller skolsegregationen. Statsrådet är även arbetsmarknadsminister, men vi ser att arbetslösheten och varslen ökar intensivt. Vad gör då statsrådet? Han följer frågan.

Jag frågade om statsrådet tycker att regeringens ansträngningar står i proportion till de faktiska samhällsproblemen, och jag tyckte mig höra statsrådet säga att det gör de med de insatser som görs. Men är det verkligen insatser? Det är ju nedskärningar och minskningar.

Flera i denna debatt har varit inne på att vi behöver prata om gemenskap, om hur vi för människor samman, inte hänger ut och skapar ett vi och dom utan skapar en gemenskap.

Fru talman! Här kan statsrådet varken skylla på inflationen eller den förra regeringen. Det här ligger helt i regeringens händer, och det är upp till bevis: Ta ert ansvar!

(Applåder)

Fru talman! I nästa års budget skär Johan Pehrson ned på statsbidraget till att bekämpa gängkriminalitet i våra utsatta områden, från 250 miljoner årligen till 80 miljoner. Det är alltså en minskning på 170 miljoner. Det är obegripligt att han gör så när vårt land befinner sig i en nationell kris. Unga killar mördar varandra och står på rad för att komma in i gängens gemenskap, och mycket av detta beror på att samhället har misslyckats med att erbjuda en bättre gemenskap. Jag kan verkligen inte förstå hur regeringen kan prioritera sänkt skatt på snus och plastpåsar och samtidigt skära ned på anslaget till att motverka gängkriminalitet i våra utsatta områden och bekämpa detta epidemiska tillstånd. Det är helt obegripligt. Jag skulle uppskatta ett svar på varför man gör så.

(Applåder)

Fru talman! Åsa Eriksson har faktiskt skrivit en bok om hur det var att ta ansvar för den regering som var med och skapade en problematik där migrationen var för omfattande och integrationen för bristfällig och om hur detta byggde upp mycket svårigheter eftersom människor runt om i vårt land lever med olika förutsättningar och hur tufft det var att ha ansvar för detta i en kommun. Den är mycket läsvärd, även om jag kanske inte håller med Åsa Eriksson om alla hennes lösningar.

Att lösningen skulle vara en annan än att varenda unge klarar skolan och att varenda vuxen är beredd att ta de jobb som finns och att lära sig svenska är omöjligt. I en tidigare interpellationsdebatt pratade vi om att det läggs miljarders miljarder på arbetsmarknadspolitik men att det också krävs ett stort personligt ansvar. Allt detta förtydligar vi nu på olika sätt.

Jag ser fram emot att checka av med Socialdemokraterna vad de säger ja och nej till. Ska människor som inte sköter sig, inte är ärliga och hederliga och inte vill vara en del av Sverige kunna få sitt uppehållstillstånd indraget? Det är tuffa besked, men det är viktigt att staten är tydlig med vad som förväntas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi kan komma till rätta med utanförskapsområdena. Just nu finns bara SCB:s kartläggning av olika områden. Det är område 1, 2, 3, 4 och 5, och i område 1 och 2 är det tuffast med för många människor som har det svårt. Som jag har deklarerat tidigare måste man fundera på om måtten självförsörjning och språkkunskaper ska läggas till för att se vad vi har för problem. Vi kan inte bara vända på stenar, utan vi måste också flytta stenar. Polisens lista över utsatta områden är också avgörande.

Regeringen går nu fram med de skärpningar som är nödvändiga. Unga killar ska aldrig kunna se att det går att livnära sig på brott, hot, våld och beställningsmord. Detta ska inte belönas.

Ungar ska möta en vägg av kärlek. Här har föräldrarna ett personligt ansvar. Men alla föräldrar klarar inte av att ta detta ansvar, kanske på grund av psykisk ohälsa eller annan problematik. Då måste socialtjänsten kliva in, och nu skriver vi om hela socialtjänstlagen för att man ska kunna gripa in tidigare och tydligare. Vi vet att det är mycket lättare att hjälpa en tio eller tolvåring än en ungdom som hamnat i domstolen första gången. Därför gör vi nu insatser för att kunna hjälpa och stötta tidigare. Detta är helt avgörande.

Det finns ingen annan väg än att fler människor går till jobbet på morgonen. Men då krävs mer än en arbetsmarknadspolitik; det krävs en ekonomi som växer, en energipolitik, en bred utbildningspolitik och ett näringslivsklimat i toppklass.

(Applåder)

Fru talman! Det var intressant att höra att statsrådet har läst min bok. Jag ser fram emot att läsa Johan Pehrsons bok om självkritik och om hur borgerlig politik behöver förändras för att bygga gemenskap snarare än att så splittring.

Fru talman! När jag intervjuade kriminologen Camila Salazar Atías, som jobbar på Fryshusets avhopparverksamhet, sa hon en sak som verkligen slog an hos mig. Hon menade att många av de ungdomar i utsatta områden som hon träffar och som har utländsk bakgrund inte tror att Sverige vill ha dem.

Detta är så sorgligt. Om barn tror att de är en belastning och att landet där de växer upp inte vill ha dem, då har vi fundamentala problem. Hur ska vi då bygga samhällsgemenskap?

Jag vill därför än en gång - för sista gången i dag, men troligen inte för sista gången någonsin - fråga hur regeringens plan ser ut för att varenda unge som växer upp i Sverige ska känna att Sverige vill ha dem, att de går en bra framtid till mötes i det demokratiska samhället, att de kan vara stolta, att de kommer att kunna försörja sig själva och att de kan vara en del av den svenska samhällsgemenskapen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar interpellanten för en viktig debatt. Den har pågått ett tag - typ 25 år, och den kommer att behöva pågå ett tag till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill säga att planen är hårdkokt: smal migration, tydlig integration, en utbildningslinje och en arbetslinje.

Till de ungar som har det tufft, de ungar som upplever att de inte är en del av Sverige, ska vi sträcka ut en hand: Här är skolan, här är platsen att skapa förutsättningar för egenmakt och en egen framtid, här är den förutsättning som finns för att du ska kunna bli en del av det finaste och det friaste som finns - den svenska medelklassen. Det ska de få höra.

Får de ändå inte hjälp och då inte klarar detta ska vi använda oss av socialtjänsten. Man ska börja med föräldrarna, men om man inte når fram till dem eller om föräldrarna inte har kapacitet - så ser det ju ut - ska vi inte gömma oss bakom rädslan så att vi inte kan gripa in tidigt och tydligt för barnens bästa. Det är den väg som finns.

Det handlar om ett Sverige som växer, där jobben strömmar till, där investeringarna ökar, där man vet att det finns människor som tar sin utbildning på största allvar, där man är tydlig med att arbete lönar sig, där vi har ersättningssystem där det är tydligt att bidragsförsörjning i form av försörjningsstöd inte är något långsiktigt som kan ske utan förväntan om motprestation, där man kollar om man kan ha ett bidragstak och där man sänker skatten för dem med lägst och medelhöga inkomster för att det ska löna sig bättre att arbeta. Det är vägen för de strävsamma, de skötsamma.

Jag håller med om att om ju mer dessa barn ser vuxna gå till jobbet, oavsett vilket, desto mer ökar chansen att de får en bättre framtid och blir en del av Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.