Körförmåga vid synfältsbortfall

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig om jag avser att agera för att Sverige ska harmonisera sina körkortskrav i enlighet med övriga EU-länder.

Den rapport från VTI som Gunilla Svantorp hänvisar till innehåller inga förslag på förändringar som kan genomföras direkt. Rapporten identifierar i stället ett antal ytterligare utredningssteg som behöver tas för att man ska kunna gå vidare med frågan och för att förslag på närmare utformning ska kunna tas fram. Rapporten visar också på den stora komplexiteten i frågan. Det krävs ett stort antal regeländringar för att öppna upp möjligheten för praktiskt körprov i undantagshanteringen.

Regeringen har ännu inte tagit ställning till vad som är ett lämpligt nästa steg. För att avgöra detta analyseras rapporten nu inom Regeringskansliet.

Fru talman! Jag skrev den här interpellationen för att det varje år är långt över 2 000 personer som får sitt körkort indraget just på grund av synfältsbortfall och också för att Sveriges tolkning av EU:s körkortsdirektiv skiljer sig från andra länders. Andra länder tillåter att man har ett praktiskt prov som bedömer körförmåga, men det gör inte Sverige.

I svaret som vi alldeles nyss hörde säger statsrådet att det är en komplex fråga, och det kan man verkligen säga att det är. Statsrådet säger också att det krävs regeländringar och att regeringen ännu inte har tagit ställning.

Ja, det är en väldigt komplex fråga, särskilt för alla dem som varje år förlorar sitt körkort och som på grund av det också kan råka ut för att förlora sitt jobb och sin inkomst. Utredningen som VTI har gjort visar att människor får ett försämrat mående, och man kan faktiskt säga att många av dessa människor får sitt liv ganska förstört. Det man också ser är att många känner ett misstroende mot stat och myndigheter.

Den intressanta frågan i det här tycker jag ändå är varför Sveriges hantering skiljer sig från övriga länders. Varför gör vi en annan tolkning av EU:s direktiv? Vi har ju också under åren haft en försöksverksamhet som visade att 70 procent av dem som hade fått sitt kort indraget klarade körproven - hela 70 procent.

Det tycker jag ändå stämmer lite grann till eftertanke, och därför vill jag fråga statsrådet hur han tänker kring det faktum att vi hanterar den här frågan annorlunda än andra länder.

Fru talman! Precis som Gunilla Svantorp ger uttryck för vill jag understryka att jag har stor förståelse för att det kan vara en personlig tragedi för den som får körkortet indraget. Den enskilda medborgarens behov av tillgänglighet och rörlighet måste dock balanseras mot trafiksäkerheten för förare, passagerare och medtrafikanter, och det är utifrån den avvägningen som de trafikmedicinska kraven är utformade.

Gunilla Svantorp nämner siffran 2 000 personer per år som får sitt körkort indraget på grund av synfältsdefekter. Den statistik från VTI-rapporten som Svantorp hänvisar till tyder i stället på att det rör sig om cirka 1 000 individer per år. Det gör inte frågan mindre; det är fortfarande för många av dessa individer förstås en personlig tragedi och en angelägen fråga att arbeta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

VTI har i rapporten lagt fram olika utredningssteg som man ser att man skulle kunna ta. Tyvärr saknar rapporten beredningsunderlag. Den innehåller inte heller några tydliga frågor att ta ställning till, vilket är anledningen till att rapporten inte har kunnat remitteras.

Vi behöver ha respekt för att det är en komplex fråga, precis som Gunilla Svantorp säger, och även om det på det stora hela rör sig om ett fåtal körkortshavare innebär det en undantagshantering som kräver omfattande resurser. I VTI-rapporten finns olika steg att gå vidare med detta som också inbegriper den fråga som Gunilla Svantorp lyfter fram gällande de möjligheter som finns för undantag i körkortsdirektivet på EU-nivå.

Det är någonting som behöver analyseras noga också utifrån VTI-rapporten, men rapporten innehåller inte beredningsunderlag och har därför inte kunnat remitteras.

Gunilla Svantorp nämner 70 procent. Men de 70 procent som enligt tidigare tester uppvisade godkända resultat innebär ju inte per definition att 70 procent av dem som har fått körkortet indraget skulle få sitt körkort tillbaka. Simulatortesterna hos VTI var kostsamma. Det kostar mycket att genomföra dessa tester, och det kan därför antas att de som ställt sig i kö själva bedömt sig ha goda chanser att klara simulatortestet. Det förtar inte siffran 70 procent, men det sätter siffran i det rätta sammanhanget, vill jag mena, fru talman.

Jag uppskattar ledamotens engagemang, och det som jag även har sagt tidigare i mitt svar är att vi nu tittar på frågan utifrån VTI:s rapport och analyserar vad som är det nästa och det bästa steget att ta.

Fru talman! Jag vill lägga till att Svenska Glaukomsällskapet, som alltså är en underavdelning till Sveriges ögonläkarförening, säger två saker i ett brev som jag vet har gått till statsrådet. Bland annat säger de att det saknas vetenskaplig evidens för att påstå att de här små synfältsförändringarna påverkar körförmågan.

Det är det ena. Det andra de säger är att perimeterverktyget inte kan användas för att bedöma förmågan att klara trafiksituationer.

Det är som sagt en jättekomplex fråga, och att vi använder oss av icke vetenskaplig evidens skiljer ut oss i förhållande till hur andra länder gör. Dessutom är synnedsättning den enda av 14 diagnosgrupper som inte bedöms utifrån en funktionsbedömning, som exempelvis ett förarprov skulle vara.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att inte statsrådet visar en vilja. Vartåt vill statsrådet? Det är klart att rapporten inte visade exakt hur vi ska göra, men den visade ändå några steg framåt hur man skulle kunna harmonisera med övriga länder, något som jag tog upp i min fråga.

Jag tycker inte att vi i dag har fått svar på vartåt statsrådet vill med den här frågan som är så viktig för så många människor som faktiskt får en förändrad livssituation utifrån en försämrad syn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan försäkra Gunilla Svantorp om att det här är en angelägen fråga. Precis som jag också sa i mitt interpellationssvar och första inlägg här har jag stor förståelse för det som Gunilla Svantorp understryker, att detta påverkar de människor som berörs på ett dramatiskt sätt. Det påverkar livet på ett mycket negativt sätt, och det är också därför som vi tittar på VTI:s rapport. Vi behöver se vad som är nästa steg.

Att ta ett nästa steg är en viljeinriktning. Det som är viktigt att understryka är att VTI i rapporten anger att forskningslitteraturen påvisar att kunskapsläget om hur individ med synfältsbortfall ska bedömas inte är tillräckligt. I förslagen som VTI lämnar framför de behovet av ytterligare forskning och utredning för att få till ett trafiksäkert och pålitligt system. Det saknas till exempel kunskap om hur praktiska prov ska utformas.

Gunilla Svantorp lyfter fram behovet av evidens. Det är precis det VTI också gör i rapporten, och det är utifrån det som vi sedan kan fatta kloka beslut som tar denna fråga framåt för dessa människor. Det påverkar som sagt många i deras vardag när det här slår ned, många gånger kanske som en mycket olycklig bomb som påverkar väldigt mycket. Jag hoppas att det framkommer med all önskad tydlighet att viljeinriktningen är att se vad som kan vara nästa steg för att lindra och lösa problemet.

Det som framgår av VTI:s rapport är att de länder som tillåter praktiska körprov ställer upp särskilda krav som också måste vara uppfyllda utöver körprovet. Det förtjänar att analyseras djupare också på EU-nivå. I exempelvis Nederländerna görs inga undantag för synfält som är mindre än 90 grader horisontellt - för att ta fram ett sådant exempel.

Detta ingår nu i analysarbetet, och det är en viktig fråga för regeringen. Jag ser fram emot att återkomma och ha en fortsatt god dialog, och jag uppskattar ledamotens engagemang.

Fru talman! Jag uppskattar också det här samtalet.

Jag hoppas verkligen att det som statsrådet har sagt tidigare i en interpellationsdebatt om att den förutvarande S-regeringen var lite senfärdig - vilket jag naturligtvis inte håller med om - inte gäller statsrådet här utan att frågan kommer att hanteras skyndsamt med tanke på hur många som påverkas.

Vi måste kunna ändra på saker som uppenbart kan göras på andra sätt. Jag hoppas att statsrådet kommer att ge ett besked om viljeinriktningen. Samtidigt kan vi ställa oss frågan varför vi hanterar synnedsättning annorlunda i det här landet. Likaså undrar jag varför synnedsättning är den enda diagnosgruppen som inte bedöms utifrån funktion. Jag tror att vi alla vill ha en kvalitetssäkrad, rättssäker och rättvis process. Men vi vill också ha en riktning framåt som inte gör att människor måste bli av med sitt kort i onödan. Jag ser fram emot nästa steg från statsrådet.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten kan vara förvissad om att vi jobbar hårt med frågan. Det finns också ett tillkännagivande från riksdagen på området. Det är en angelägen fråga, inte bara för att det finns ett tillkännagivande. Men ett tillkännagivande är ett uttryck för att frågan är prioriterad - i alla fall av den tidigare mandatperiodens majoritet i riksdagen. Vi hanterar detta, och frågan är prioriterad. Jag ser fram emot att återkomma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag uppskattar engagemanget och att vi kan ha en samsyn i att frågan är viktig för dem som berörs.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.