företagares rättssäkerhet i miljöfrågor
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenMiljöminister Kjell Lar (S)
- Hoppa till i videospelarenPetra Gardos (M)
- Hoppa till i videospelarenGöte Jonsson (M)
- Hoppa till i videospelarenMiljöminister Kjell Lar (S)
- Hoppa till i videospelarenPetra Gardos (M)
- Hoppa till i videospelarenGöte Jonsson (M)
- Hoppa till i videospelarenMiljöminister Kjell Lar (S)
- Hoppa till i videospelarenPetra Gardos (M)
- Hoppa till i videospelarenGöte Jonsson (M)
- Hoppa till i videospelarenMiljöminister Kjell Lar (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 10
Anf. 26 Miljöminister Kjell Lar (S)
Anf. 27 Petra Gardos (M)
Anf. 28 Göte Jonsson (M)
Anf. 29 Miljöminister Kjell Lar (S)
Anf. 30 Petra Gardos (M)
Anf. 31 Göte Jonsson (M)
Anf. 32 Miljöminister Kjell Lar (S)
Anf. 33 Petra Gardos (M)
Anf. 34 Göte Jonsson (M)
Anf. 35 Miljöminister Kjell Lar (S)
den 26 april
Interpellation 2001/02:458
av Ola Sundell (m) till näringsminister Björn Rosengren om företagares rättssäkerhet i miljöfrågorI mina kontakter med ett stort antal småföretagare får jag uppfattningen att det offentliga mer upplevs stjälpa än hjälpa de små företagen. Problem med krångliga kontakter med myndigheter läggs då till de problem som redan finns vad gäller ett högt skattetryck, en trög arbetsmarknadslagstiftning, omfattande byråkrati och sviktande marknader. Det är ytterst anmärkningsvärt att de tre oftast förekommande klagomålen på näringsklimatet rör rättsosäkerheten gentemot det offentliga.
Ett område som ofta är föremål för klagomål är miljölagstiftningen, som i vissa delar är skriven så att rättssäkerheten äventyras. Det finns fall med företagare som i sin strävan att göra rätt tillfrågar expertmyndigheterna, men ändå straffas för felaktigheterna som uppstått.
En rättsstat fordrar att lagar ska vara skrivna så att den enskilde, eventuellt med viss hjälp, kan tolka och följa dem. Det må vara hänt att från myndigheterna erhållna råd i efterhand kan visa sig vara felaktiga, men det är fullständigt oacceptabelt att den enskilde inte bara ska rätta sig efter den nya tolkningen utan också kan straffas för det som inte ens myndighetens experter har kunnat reda ut.
Det finns sannerligen anledning att ifrågasätta straffsanktionerna för miljöbrott där den skyldige haft gott uppsåt och konsulterat rimlig expertis men ändå inte gjort rätt. Det finns också anledning att ifrågasätta en miljölagstiftning som är så komplicerad att följa att t.o.m. experterna har svårt att kunna ge råd för hur den enskilde ska bete sig.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till näringsministern:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förändra miljölagstiftningen så att den blir småföretagarvänligare?