Fjärrstyrd flygledarverksamhet

Herr ålderspresident! Edward Riedl har frågat mig dels om jag bedömer att exkluderingen av Visby flygplats från fjärrstyrning konfirmerar Försvarsmaktens yttrande avseende fjärrstyrningens väsentliga påverkan på deras verksamhet, dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att fjärrstyrningen inte ska medföra negativa konsekvenser ur ett försvarspolitiskt perspektiv och inverka negativt på den svenska försvarsberedskapen.

Luftfartsverkets huvuduppgift är att tillhandahålla en säker, effektiv och miljöanpassad flygtrafiktjänst för civil och militär luftfart. Flygtrafikledning är en nödvändig komponent i Försvarsmaktens flygverksamhet. Försvarsmakten ställer krav på verksamheten utifrån militära behov, och Luftfartsverket ansvarar för att flygtrafikledning kan bedrivas utan störning för den militära luftfarten. Luftfartsverket ska samråda med Försvarsmakten innan verket fattar beslut som kan påverka Försvarsmaktens verksamhet. Detta samrådsförfarande är till för att tillvarata Försvarsmaktens intressen.

Det är mot den bakgrunden som Luftfartsverket i juni 2017 begärde samråd med Försvarsmakten om fjärrstyrd flygtrafikledning från Arlanda av flygplatserna i Malmö, Åre Östersund, Umeå och Kiruna. Av begäran framgår att det kommer att finnas en reservfunktion vid dessa flygplatser. Försvarsmakten har i oktober 2017 lämnat samråd till fjärrdrift av flygtrafikledningen för dessa flygplatser under förutsättning att en reservfunktion ska finnas i drift senast ett år efter det att fjärrdriften av flygtrafikledningen har driftsatts på respektive flygplats.

För att undvika att skapa en beredskapslucka mellan att fjärrdriften tas i bruk och att reservfunktionen är driftsatt kommer Luftfartsverket, enligt uppgifter från Försvarsmakten, att vidmakthålla flygtrafikledningsförmågan i de fysiska flygledartornen fram till dess att den reservfunktion Försvarsmakten krävt finns i operativ drift.

Jag noterar att begäran om samråd inte omfattar fjärrstyrd trafikledning vid Visby flygplats och att trafikledningen vid Visby flygplats därmed fortsatt kommer att vara bemannad.

Herr ålderspresident! Jag tackar försvarsministern för svaret.

För att den som lyssnar ska förstå frågan vill jag berätta att regeringen ska flytta samtliga flygtrafikledare i Umeå, Kiruna, Östersund och Malmö ned till Stockholm. I denna debatt med försvarsministern tänker jag huvudsakligen uppehålla mig vid det som faktiskt berör Försvarsmakten, men för att den som lyssnar ska förstå helheten vill jag säga att det givetvis kommer att bli fler debatter på området - då med andra ministrar. Denna kväll debatterar vi dock som sagt det som rör Försvarsmakten.

Det som är viktigt att komma ihåg är att beslutet gäller dessa fyra flygplatser och att det är det samrådet har gällt. Från början var ambitionen att ha med även Visby, men då hade Försvarsmakten synpunkter. Som jag förstår det har man därför backat från detta. Men man bygger en anläggning i Stockholm, och den är alltså påbörjad redan. Därifrån ska 20 flygplatser kunna flygtrafikledas. Personalen ska sitta i en byggnad i Stockholm, och på 20 flygplatser runt om i Sverige - det är en stor del av den kapacitet vi har i Sverige när det gäller flygplatser, ska tilläggas - ska man ersätta människor med kameror. Människorna ska sitta i en byggnad i Stockholm.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att säga att jag absolut inte är någon militärstrateg - inte på något sätt. Men om man samlar en stor del av landets viktiga förmågor i en och samma byggnad, på en geografisk plats, tänker åtminstone jag mig att sårbarheten ökar. Som sagt: Bygger man kapacitet för 20 flygplatser på en och samma plats måste sårbarheten rimligen öka, som jag ser det. Försvarsministern kanske har en annan uppfattning, och då får han gärna berätta det i debatten.

Jag har egentligen fyra frågor till försvarsministern. Den första är om ministern ser någon risk med att man samlar all denna förmåga i en byggnad på en och samma geografiska plats. Den andra frågan jag har till ministern är om han anser att detta beslut ökar eller minskar vår försvarsförmåga eller lämnar vår försvarsförmåga oförändrad.

Den tredje frågan har också på något sätt bäring på detta, och det är om ministern har någon kunskap om hur mycket pengar Luftfartsverket sparar genom denna typ av åtgärder. Jag tänker mig nämligen att ett sådant här beslut har föregåtts av en del diskussioner i regeringen, och min sista fråga på detta tema är därför om försvarsministern eller någon annan minister har ställt den typen av frågor på något av regeringssammanträdena: Hur mycket pengar sparar man när man genomför denna förändring - om det nu inte är så att man tycker att detta är en förmågehöjande åtgärd?

Jag nöjer mig där och ser fram emot att få svar på dessa fyra frågor under debatten.

Herr ålderspresident! Man kan välja många olika infallsvinklar i en sådan här debatt.

Jag vet inte om det är Moderaternas partiuppfattning att de åtgärder som nu är på gång är sådant som borde stoppas eller läggas ned. Det vore intressant att få den kommentaren, för ibland kan det vara så att det är lätt att prata när man är i opposition och en annan sak när man sitter i regeringsställning. Jag vill även påminna om att det var den förra regeringen som öppnade för att lokala flygtrafiktjänster skulle kunna konkurrensutsättas. Det kan öppna för många olika typer av perspektiv här.

Det som har varit viktigt för Försvarsmakten i sammanhanget, vilket jag instämmer i, är att det finns en reservfunktion och att denna reservfunktion kan träda i kraft om den ordinarie flygtrafikledningsförmågan inte fungerar. Jag redogjorde för detta i min inledning. Det är det som kan göra att man kan hantera denna typ av frågor i en eventuell krissituation, och det är en väldigt viktig del som Försvarsmakten har ställt krav på i sammanhanget. Det täcker alltså upp för Försvarsmaktens verksamhet och den typ av bedömningar de gör i sammanhanget.

Jag tror att det är viktigt att kunna titta på en fredsrationell drift som också kan ersättas av en annan typ av drift i en situation av kris eller höjd beredskap. Det är alltså det man har garderat sig för. Jag vill också klara ut att det är Luftfartsverket som ansvarar för denna verksamhet även under höjd beredskap och i krig. Det är också just därför samrådsfunktionen med Försvarsmakten finns, för att samråd ska ske innan verket kan fatta beslut som kan påverka Försvarsmaktens verksamhet. Det är i detta samrådsförfarande som Försvarsmaktens intressen ska tillvaratas.

Jag har uppfattat att detta ändå har fungerat på ett rätt smidigt och bra sätt. Det är så att säga det perspektiv vi kan ha från mitt departement i sammanhanget. Det är väl alltså så det ser ut. Vilka samtal och diskussioner som förs inom regeringen är dock ingenting jag tänker gå in på i offentligheten, utan det är diskussioner som stannar i det sammanhanget.

Herr ålderspresident! Till skillnad från ministern tänker jag försöka hålla mig till det interpellationen egentligen handlar om och det jag vill fråga ministern. Men det är klart att man skulle kunna anlägga en mängd olika perspektiv på både det ena och det andra.

Det är rätt omfattande förändringar man vill genomföra: Man samlar en stor del av de flygtrafikledare som finns runt om i landet. Man bygger alltså i dag en funktion för 20 flygplatser i en och samma byggnad. Reservkapaciteten som ministern talar om, herr ålderspresident, är någon form av mobilt flygledartorn - någon form av glorifierad husvagn som ska stå ute på flygplatserna. I fara för kris eller krig ska man kunna flyga ut de flygtrafikledare som finns i Stockholm till alla dessa orter ute i landet så att man kan bibehålla kapaciteten.

Då får vi hoppas, herr ålderspresident, att vi blir ordentligt förvarnade, så att vi kan genomföra denna typ av manövrar.

Anser ministern att det försämrar eller förbättrar vår försvarsförmåga och vår försvarsberedskap att man samlar så mycket viktig kapacitet på ett och samma ställe? Det är vad min frågeställning handlar om.

Ministern kan välja att svara eller inte svara på frågan, herr ålderspresident, men jag tycker att det är rimligt att man som försvarsminister kan ha en synpunkt på detta.

Jag skulle vilja återkomma till det som jag frågade ministern om, huruvida han ser någon risk med detta eller inte. Möjligen kan ministern svara att han inte ser någon risk med detta, och då får jag helt enkelt acceptera det svaret.

Om man genomför förändringar tycker jag att det är rimligt att fråga hur mycket pengar man sparar på detta. Eller är det en försvarshöjande åtgärd att samla all denna kapacitet på ett och samma ställe?

Herr ålderspresident! Ministern ställde en fråga till mig. Jag tänker svara på den frågan, för jag tycker att det är så man gör i en debatt.

Jag har nu ställt några frågor till ministern för andra gången, och jag hoppas att han använder sitt nästa inlägg till att besvara någon av dem. Jag kräver inte att ministern på något sätt ska hålla med mig, men det är ju bra om man svarar på varandras frågor.

Ministern frågade om det var min eller Moderaternas uppfattning som jag redogjorde för i talarstolen. Jag vill vara mycket tydlig med att jag ställer frågor till ministern som jag tycker är rimliga att svara på. Det bygger nämligen upp kunskap för att ett parti ska kunna fatta beslut.

Nu ställer jag dessa frågor till ministern.

Herr ålderspresident! Jag kan bara konstatera att den första frågan som Edward Riedl ställde i sin interpellation har anknytning till dels om jag bedömer att exkluderingen av Visby flygplats från fjärrstyrning konfirmerar Försvarsmaktens yttrande avseende fjärrstyrningens väsentliga påverkan på dess verksamhet, dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att fjärrstyrning inte ska medföra negativa konsekvenser ur ett försvarspolitiskt perspektiv.

Jag har redogjort för att Visby är undantaget. När det gäller den andra delen har jag redogjort för att vi har en reservfunktion. Detta har jag sagt både inledningsvis i mitt svar och i repliken.

Jag har också konstaterat att denna luftfartsverksorganisation handlar om en fredstida organisation och att vi har backup när det gäller hur vi ska hantera kris och höjd beredskap.

Kris och höjd beredskap kan se ut på väldigt många olika sätt. Detta är alltför omfattande för att gå in på här i dag, men att bygga upp en parallellfunktion enligt den intention som Försvarsmakten har är ändå ett sätt att möta den kravbild som Försvarsmakten har ställt. Det tycker jag är en lösning som tydligt är i rätt riktning.

Jag noterar att Moderaterna egentligen inte har någon uppfattning om detta. Det ställs en lång rad frågor som indikerar att man själv skulle göra på något annat sätt, men jag kan inte se att det egentligen finns någon sådan substans i det som Edward Riedl säger.

Förmodligen är sanningen att det skulle bli ungefär samma slutresultat i denna fråga om Moderaterna skulle sköta det hela. Men det är naturligtvis intressant att ställa frågor och ge en bild av att man själv skulle agera på något annat sätt i praktiken.

Dessa frågor ser jag i stor utsträckning som förvaltningsfrågor där man inom Luftfartsverket försöker att hitta en rationalitet i en fredstida organisation men där man är lyhörd inför det som sägs från Försvarsmaktens sida.

Jag har tidigare redogjort för den ordning som gäller, där man samråder med Försvarsmakten och tittar på hur det påverkar Försvarsmaktens verksamhet. Utifrån detta kommer man fram till lösningar, vilket är vad man har gjort i detta fall.

Om inte mina svar passar Edward Riedls förväntningar i sammanhanget är det väl som det är med den saken. Jag har dock redogjort för hur dessa ärenden har hanterats, och jag har gjort det utifrån de frågor som interpellationen inledningsvis handlade om.

Jag har också redogjort för att jag inte anser att jag behöver kommentera interna resonemang i regeringen. Detta var någonting som i högsta grad gällde för de statsråd som representerade den förra regeringen. Eftersom jag själv ställde en del interpellationer på den tiden vet jag att det var ungefär så de brukade förhålla sig, och det är väl också ett rimligt förhållningssätt.

Det här är den bild jag har av ärendet.

Herr ålderspresident! Jag måste ändå säga att det i ett demokratiskt land är rimligt att det valda parlamentet har möjlighet att ställa frågor till den regering som svarar inför riksdagen. Jag tycker att det är rimligt att man har den ordningen. Det är ingenting märkligt med att riksdagen riktar frågor av olika karaktär till regeringen.

Det som jag däremot tycker är märkligt, herr ålderspresident och ni som möjligen lyssnar på debatten i denna sena timme, är att ministern väljer att inte svara på relativt enkla frågor. Huruvida en åtgärd som är rätt omfattande i denna del ökar eller minskar försvarsförmågan tycker jag är en fråga som det är rimligt att en försvarsminister ska kunna svara på. Jag noterar dock att jag inte kommer att få något svar på detta, och det får väl vara i sin ordning. Ett icke-svar, herr ålderspresident, är dock i någon mån också ett svar i det avseendet.

Den andra frågan gällde hur mycket pengar detta sparar och om man har diskuterat dessa frågor inom regeringen. Jag har full respekt för att försvarsministern inte vill röja interna diskussioner, men han hade ändå, herr ålderspresident, kunnat delge riksdagen huruvida det på detta sätt finns några stora pengar att spara på detta område.

Jag tror, herr ålderspresident, att man gör stora förändringar. Frågan är hur mycket pengar man sparar och hur mycket flygsäkerhet man får för detta. Blir den bättre eller sämre? Ökar eller minskar man försvarsförmågan?

Det är ett pussel man kan lägga för att se om man ska vara för eller emot. Jag tror inte att det finns någon som är emot teknikutveckling i sig, men frågan är hur pusslet ser ut. Jag får tacka för att försvarsministern i denna debatt genom sina icke-svar har klarlagt att det inte finns särskilt mycket att bidra med från Försvarsmaktens sida vad gäller detta område, åtminstone inte via försvarsministern.

Herr ålderspresident! Jag har aldrig nekat någon att ställa en enda fråga. Om svaren inte passar interpellanten kan man naturligtvis kritisera det.

Det som jag har redogjort för är ett sätt att lösa de eventuella problem som kan uppstå i samband med att man får en fjärrstyrning av flygtrafikledningen. Det är det sätt som har blivit resultatet av denna process mellan Luftfartsverket och Försvarsmakten.

Det handlar dessutom om hur man klarar att ha en sådan funktion i samband med en krissituation eller en situation där höjd beredskap råder. Resultatet är också att det inte blir något glapp när det gäller beredskapen.

Om man är överpolitiserad i framtoningen, och om det viktiga är att klämma åt någon i en diskussion, kan man alltid hålla på med en lång rad frågeställningar där intrycket blir att man aldrig blir nöjd.

Jag kan konstatera att vi utifrån de förutsättningar som råder har löst problemet och att det är så man kommer att jobba vidare med det här.

Jag kan också konstatera att Moderaterna egentligen inte har någon annan uppfattning - i varje fall har ingen sådan redovisats här, utan det är en lång rad frågor som har ställts.

Det är väl också så att det ska ses ur ett totalförsvarsperspektiv att en civil myndighet också har att tillhandahålla dessa tjänster i en situation där kris och höjd beredskap råder. Det finns alltså ett totalförsvarsperspektiv.

Vi jobbar nu med att utveckla totalförsvaret i Sverige, och vi måste se till att sådana här funktioner är robusta och fungerande i framtiden. Då handlar det om att kunna balansera fredstida rationalitet mot hur vi hanterar kris och höjd beredskap.

Jag anser att jag utifrån de två frågor som ställdes i interpellationen har kunnat leverera relevanta och fungerande svar.

Överläggningen var härmed avslutad.