Finansieringen av UWC i Norge

Fru talman! Catarina Deremar har frågat mig om jag är beredd att omvärdera tidigare ställningstagande att Sverige inte längre ska bidra till finansieringen av United World College Red Cross Nordic.

Svenskt bistånd är generöst men inte oändligt. I en värld med omfattande behov där finansieringsgapet växer är det nödvändigt att prioritera. Det är inte aktuellt att återuppta det svenska stödet till United World College i Norge.

Sveriges beslut är inte en återspegling av skolans prestation eller betydelse eller av Sveriges engagemang för det högt värderade nordiska samarbetet. Det är en konsekvens av svåra avvägningar och behovet av strikta prioriteringar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation!

Jag måste börja med att säga att jag verkligen uppskattar det tydliga svar som statsrådet har givit på min fråga. Men som ni förstår beklagar jag givetvis svaret i sig. Min förhoppning var ju att jag skulle få ett positivt svar av statsrådet och att regeringen skulle ompröva sitt tidigare ställningstagande.

Jag förstår att man måste göra strikta prioriteringar såväl när det gäller vårt svenska bistånd som i andra frågor, och att vi skickar biståndspengar till en verksamhet i Norge kan ju få en att höja ett ögonbryn. Men UWC Red Cross Nordic har en särskild historia.

Skolan bildades 1995 genom ett avtal mellan Danmark, Norge och Sverige - ett nordiskt samarbete. United World College finns på 18 platser fördelade på fyra kontinenter. Över 150 länder är representerade bland de cirka 9 500 eleverna. Elever från Sverige har möjlighet att gå sitt andra och tredje gymnasieår där, och det är förberedande för högre studier.

Som medgrundare var Sverige medfinansiär till UWC Red Cross Nordic, som för övrigt är förlagt till en alldeles ljuvlig plats i Flekke i Fjaler i Norge. Här lär man sig om demokrati - vi sprider våra nordiska värderingar.

Jag besökte skolan i maj förra året tillsammans med min partikollega från stortinget Kathrine Kleveland. Vi möttes av 200 elever från 91 länder. 30 procent av eleverna kommer från Norden. Det är en unik plats för att sprida grundläggande demokratiska värderingar, och elever som går där är givna framtida ledare och förebilder i sina hembygder.

Jag undrar lite grann vad det var som fick Sveriges regering att stryka den här finansieringen. Hur kom man fram till det? Det har onekligen satt skolan i en svår ekonomisk situation.

Fru talman! Tack, Catarina Deremar, för interpellationen!

Jag är glad att Catarina Deremar uppskattar svarets stringens även om jag förstår att det innehållsmässigt inte var det svar som hon hade önskat.

Det är ju så att den här skolan, precis som interpellanten beskriver, grundades för 30 år sedan. Sverige har varit finansiär av den. Vi har inte varit den största. I förhållande till Norge, där skolan ligger, har vi varit en ganska liten finansiär. Men de senaste fem åren har vi ändå gett 35 miljoner kronor sammantaget. Norge har gett flera gånger mer.

Det är klart att biståndspolitiken är förknippad med svåra avvägningar. Vi ser enorma behov i världen. Vi ser väldigt stora behov inte minst i vårt eget närområde, i Ukraina. Vi har en ny situation med det fruktansvärda krig som pågår efter Rysslands försök till fullskalig invasion av Ukraina.

Vi ser också omfattande humanitära behov, delvis på platser som till för några år sedan inte hade den typen av problem.

Det är klart att i den svåra miljön och med det faktum att behoven ökar har vi varit tvungna att fatta beslut som vi kanske hade önskat att vi inte behövt fatta och som var svåra. Men plus och minus måste gå ihop om vi ska kunna möta de prioriteringar vi har. Det är till exempel ett kraftfullt och uthålligt stöd till Ukraina och att kunna öka det humanitära stödet - eller för den delen stödet till demokratikämpar världen över. Också det är en tydlig prioritering för regeringen.

Jag vill bara bekräfta det jag sa i mitt svar. Detta är inte en värdering av skolans viktiga verksamhet, tvärtom. Vi ser att den har kunnat bidra med väldigt viktiga perspektiv. Den verkar också på ett område där Sverige är aktivt. Det handlar inte enbart om den här skolan, utan tittar man på detta bredare ser man att vi har olika typer av samarbeten och bistånd. Vi kommer att fortsätta vara där.

Men tyvärr, återigen med risk för att inte ge det svar som interpellanten vill ha - ska man få alla dessa prioriteringar att mötas måste man ibland fatta beslut som innebär att man inte kan fortsätta med de saker man har gjort tidigare, även om man har gjort dem i upp till 30 år. Därför kan jag inte säga att det just nu är aktuellt att återuppta stödet. Vi kommer såklart att fortsätta titta på biståndet på det här området, och jag har naturligtvis också kontakt med min norska kollega kring detta. Ungefär där står vi i dag.

Fru talman! Tack återigen, statsrådet, för svaret! Jag tror att vi är överens om många saker. Det finns oerhörda utmaningar i världen.

Det jag tycker är så unikt och ändå vill hålla fast vid är att här samlas unga människor som får lära sig framför allt om fred och ett demokratiskt förhållningssätt med våra nordiska värderingar som grund. Man ansöker, och det är nationella kommittéer som tar in eleverna. Man ser till att de har särskilda förutsättningar för att klara den här skolan och också vill göra världen bättre.

Nordiska rådets vision är att Norden ska vara världens mest hållbara integrerade region 2030. Jag tycker att UWC Red Cross Nordic är ett bra verktyg för att den visionen ska kunna uppfyllas.

Jag har noterat att regeringen på frågor om denna skola har hänvisat till omprioriteringar i biståndsbudgeten. Men genom dialog med mina kollegor i Nordiska rådet har jag förstått att de känner stor förvåning, för att inte säga besvikelse, inför Sveriges regerings agerande i denna fråga - i synnerhet som kostnaden faktiskt, måste man säga, är ringa i förhållande till biståndsbudgetens omfattning.

Jag vill därför fråga statsrådet: Har det övervägts att flytta dessa pengar till något annat utgiftsområde? Det kan kännas lite märkligt att detta ligger i biståndsbudgeten.

Fru talman! Man kan naturligtvis ställa frågan om dessa medel, de 35 miljoner kronor som har lagts de senaste åren, gör så stor skillnad för helheten. Problemet är naturligtvis att det inte handlar om bara just det här området. Det finns många andra saker i biståndet. Det har också i oberoende utredningar framförts kritik för att biståndet är för spretigt med alltför många strategier och att det verkar på för många platser och gör för många saker samtidigt, vilket gör att det blir väldigt svårt att få genomslag för de tydliga prioriteringar vi har, till exempel ett uthålligt stöd till Ukraina.

Det är inte så att dessa medel försvinner, utan de kommer att gå till andra viktiga ändamål; jag har nämnt stödet till Ukraina flera gånger. Men det kan också handla om att öka det humanitära biståndet och se till att fler kvinnor och barn får mat, vatten och mediciner och tillgång till hygienkit och nödbostäder. Också detta är en tydlig prioritering för regeringen i vår reformagenda.

Skolan utgör inte någon formell nordisk institution, ska man komma ihåg, även om de nordiska länderna i ganska olika omfattning har valt att bidra till finansieringen. Men det är fortfarande alltid upp till de olika regeringarna att avgöra nivån framåt.

Man kan också notera att det finns andra delar i vårt bistånd som har ett nordiskt namn eller där det impliceras att det handlar om nordisk finansiering men där till exempel Norge inte är med och finansierar. Det ska man också komma ihåg i detta sammanhang.

Jag kan bara säga att en stor del av vårt bistånd fortsätter att gå till utbildningsinsatser, inte minst via ett generöst stöd till Unicef, till exempel. Bara häromåret innebar det att 38 miljoner barn kunde gå i skolan. Unesco är en annan viktig mottagare av svenskt stöd.

Jag önskar naturligtvis att vi hade kunnat fortsätta med svenskt stöd även till denna viktiga verksamhet, men som jag har sagt: I en tid av svåra prioriteringar och större globala behov och större behov i Europa än vi någonsin tidigare har sett måste man ibland fatta denna typ av väldigt svåra beslut.

Vi kommer naturligtvis att fortsätta följa denna fråga. Jag har kontakt med min norska kollega. Men här står vi i dag, helt enkelt.

Fru talman! Som sagt, jag uppskattade det tydliga svaret även om jag blev besviken. Men detta har ändå inneburit att den norska staten i sin budget har ökat stödet med ytterligare ett antal miljoner för att täcka för det som Sverige nu har dragit bort.

Jag beklagar detta. Jag önskar verkligen att denna skola kan fortsätta. Här utbildas blivande ledare, som direkt tar med detta till sina hemländer och gör något bra av det. Jag har exempelvis träffat en före detta elev som åkt hem till sin by och startat en skola, den första där flickor får gå. Så visst händer det saker när man får komma ut i världen och träffa andra. Skolan är alltså väldigt viktig.

Återigen, tack för svaret, statsrådet!

Fru talman! Jag tror egentligen inte, för att fortsätta i tydlighetens tecken, att jag har så mycket mer att tillföra. Vi har som sagt en diskussion med den norska regeringen kring detta. Jag vill också påpeka att skolan ju fortsätter att verka - det är inte så att den stängs på grund av detta. Vi får väl ha en diskussion med norrmännen om det här. Jag kan också som sagt konstatera att det finns vissa delar i vårt bistånd som också kommer Norge till del men som de väljer att inte vara med och finansiera, så detta är ju en helhet.

Det är här vi står i dag. Vi får säkert anledning att återkomma till frågan framöver. Tack, Catarina Deremar, för denna interpellation!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.