En högre kvalitet inom förskolan

Herr talman! Mats Wiking har frågat mig vad jag och regeringen kommer att göra för att förskolan ska bli mer jämlik i hela landet samt vad jag och regeringen kommer att göra för att andelen behörig personal ska öka i förskolan.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Att bedriva utbildningsverksamhet inom skolväsendet i Sverige innebär att man förvaltar samhällets förtroende för det uppdraget. Förskolan spelar en mycket viktig roll för barns allsidiga utveckling och bidrar till att skapa likvärdiga förutsättningar inför skolstarten.

Det finns flera faktorer som påverkar kvaliteten i förskolan, till exempel det pedagogiska ledarskapet, personalens utbildning och möjligheter till fortbildning, personaltätheten samt barngruppernas storlek. Regeringens mål är en förskola av hög och likvärdig kvalitet.

Den enskilt viktigaste faktorn för bättre måluppfyllelse i förskolan är skickliga förskollärare som har ordentligt med tid för sitt huvuduppdrag, undervisningen. För att ge förskollärare och lärare en bättre arbetssituation och bättre möjlighet att genomföra undervisning av hög kvalitet har regeringen därför tillsatt Utredningen om en minskad administrativ börda för förskollärare och lärare (U 2023:01), som ska göra en bred översyn av hur de administrativa bördorna kan minskas.

Med kompetenta och kunniga förskollärare ökar förutsättningarna för en förskoleverksamhet av hög kvalitet och att fler elever når målen för utbildningen efter att de har avslutat förskolan. Regeringen har därför bland annat avsatt 50 miljoner kronor årligen 2023 och 2024 för förskollärares och lärares vidareutbildning och beräknat 50 miljoner kronor för ändamålet 2025.

För att den svenska förskolan ska hålla hög kvalitet är det avgörande att förskollärarutbildningarna förbereder studenterna väl inför den framtida yrkesutövningen och att de personer som antas till förskollärarutbildningar har goda förutsättningar att genomföra utbildningen och bli skickliga förskollärare. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska föreslå åtgärder för att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna i syfte att höja utbildningarnas och yrkenas status och attraktivitet (dir. 2023:111).

Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag i propositionen Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare (prop. 2022/23:54) som innebär att det införs bestämmelser i skollagen om ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare inom skolväsendet. Syftet är att utveckla undervisningens kvalitet, stärka professionerna, öka yrkenas attraktionskraft och därigenom öka likvärdigheten i utbildningen. Bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2025.

Regeringen anser vidare att oseriösa och olämpliga aktörer inte ska få förekomma inom skolväsendet. Därför startar vi nu en helrenovering av det svenska friskolesystemet som ska städa undan de osunda drivkrafterna men samtidigt värna valfriheten. Det ska inte vara möjligt att tjäna pengar genom att dra ned på kvaliteten, varken vid fristående skolor eller förskolor.

Alla barn och föräldrar ska kunna lita på att enskilda huvudmän som driver fristående förskolor sätter barnens rätt till god utbildning och omsorg före ägarnas vinster. Regeringen har därför beslutat om tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08). Det är ett paket med olika åtgärder som svar på alla de fall där barns och elevers rätt till en bra utbildning inte tillgodoses.

Utöver de insatser jag redan har nämnt vill jag nämna att statsbidraget för kvalitetshöjande åtgärder inom förskolan har förstärkts med 800 miljoner kronor för 2023 och 2024 och uppgår i år till cirka 2,8 miljarder kronor. Statsbidraget kan bland annat användas för att sträva efter att barngrupperna har en storlek som överensstämmer med Skolverkets riktmärke. Bidraget får även användas till att bibehålla eller rekrytera personal i förskolan samt till kompetensutveckling för förskollärare och annan personal som arbetar inom förskolan.

Regeringen arbetar därmed på flera olika sätt för att skapa mer likvärdighet och kvalitet i förskolan, så att alla barn ska kunna utveckla sina kunskaper, färdigheter och kompetenser så långt som möjligt och oberoende av i vilken förskola barnet går eller var i landet barnet bor.

Herr talman! Tack för svaret, skolministern! Vi verkar vara överens om att det behövs duktig personal inom förskolan.

Det är bra att man vill höja kvaliteten på förskollärarprogrammet, men jag håller med lärarfacken som säger att det är mycket svårt att få fler studenter att söka lärarutbildningar om inte arbetsgivarna ser till att det är en lockande, stimulerande arbetsmiljö. Vi har under en ganska lång period tappat tusentals förskollärare som har bytt yrke, och det är allt färre som läser till förskollärare. Det är nu så illa att det utbildas så få förskollärare i södra Sverige att bara Malmö skulle behöva alla nyutexaminerade inom området.

För att kunna öka antalet sökande till förskollärarprogrammet är det inte innehållet i lärarutbildningen som avgör. Förändringen behöver göras ute på förskolorna. Personalen behöver ha tid att vara pedagoger, och barnen har rätt till duktiga vuxna som ser barnen i deras lärande.

Herr talman! För att personalen ska se och möta barnet där det är i sin utveckling krävs det att grupperna i förskolorna inte är för stora. Skolverket inrättade 2016, på uppdrag av dåvarande S-regeringen, ett nationellt riktmärke, och det infördes ett statsbidrag för att minska barngruppernas storlek. Riktmärket är satt till 6-12 barn i åldern ett till tre år respektive 9-15 barn i åldern fyra till fem år. Riktmärket ska relateras till ett antal faktorer, som personalens utbildning, kompetens, personaltäthet, barngruppernas sammansättning samt förskolans fysiska arbetsmiljö. Forskare låg bakom detta förslag.

Den S-ledda regeringen införde också ett statsbidrag med ett särskilt mål att minska just barngrupperna. Sakta minskade också antalet barn i barngrupperna, men det är ändå inte i närheten av riktmärket.

Herr talman! Om man tittar på Skolverkets statistik över lång tid kan man se att personaltätheten samt gruppstorleken i svenska förskolor egentligen har varit konstanta sedan 2005. I genomsnitt har personaltätheten legat på 5,3 barn per årsarbetare, och gruppstorleken har legat på omkring 16,8 barn. Men det finns stor variation mellan förskolor och kommuner. Det kan variera mellan färre än 10 och fler än 28 barn per grupp.

För att hålla nere gruppstorlekarna och undvika en alltför stökig arbetsmiljö har många förskolor delat upp barngrupperna i mindre grupper under delar av dagen. Men även om man delar upp barnen i mindre grupper och har större lokaler kommer man inte ifrån att det finns stora utmaningar när det gäller förskolans fysiska arbetsmiljö. Både Kommunal och Sveriges Lärare signalerar tydligt att oavsett hur man beskriver det innebär stora barngrupper en fysisk arbetsmiljö med buller och höga ljudnivåer.

Herr talman! Vi kan också se att färre förskollärare och barnskötare söker sig till jobbet inom förskolan. Om vi går tillbaka fem till tio år kan vi se att förskolor med tre personal kunde ha två förskollärare och en barnskötare. I dag finns det förskolor där förskollärare är i minoritet. I en del kommuner är man glad om man över huvud taget kan få några med adekvat utbildning.

Detta gör givetvis att det blir stora kvalitetsskillnader mellan olika förskolor och kommuner. Man kan säga att varje kommun har ansvaret för kvaliteten, men när regeringens mål är att fler barn ska gå i förskolan ligger ett stort ansvar också hos Sveriges regering.

Mina frågor till skolministern är: På vilket sätt kommer förändringarna i förskollärarutbildningen att få fler att söka den? Och är det rimligt med så stora skillnader mellan kommuner vad gäller tillgång till utbildade pedagoger? Vad avser skolministern att göra åt denna obalans?

Herr talman! Tack till Mats Wiking för en viktig interpellation och till statsrådet för svaret!

Det är en ganska ljus bild som ministern målar upp av alla åtgärder som är på gång. Men jag tänker fördjupa mig lite i några områden där jag känner oro över utvecklingen och om regeringens åtgärder verkligen kommer att möta den problembild vi ser.

Ministern lyfter fram vikten av skickliga förskollärare för att nå bättre måluppfyllelse. Jag tänker att man kan sätta ett likhetstecken mellan måluppfyllelse och kvalitet, även om kvalitetsbegreppet är svårmätbart när det gäller de människonära yrkena. Det ska vi återkomma till.

Vi kan dock konstatera att utbildade förskollärare är en viktig indikator på kvalitet. Vi kan också konstatera att det i de fristående förskolorna finns betydligt mindre andel utbildade förskollärare. Enligt den senaste öppna jämförelsen för förskolan finns det i snitt 30 procent förskollärare i de fristående förskolorna samtidigt som samma andel för de kommunala förskolorna är 43 procent.

Vidare har totalt sett mer än hälften av personalen i de fristående förskolorna så kallad annan eller ingen utbildning. Det får i alla fall mig att oroa mig över vilken kvalitet man kan upprätthålla med så liten andel personal som är utbildad för att arbeta med barn. Jag undrar om ministern delar min oro.

Bristen på behöriga förskollärare följer samma mönster som för behöriga lärare i de fristående skolorna. De verksamheter vars syfte är att leverera vinst till sina ägare verkar välja personal som kostar mindre, till exempel personal som inte har högskoleutbildning för att arbeta med barn. Vi ser igen hur marknadslogiken påverkar en viktig kvalitetsaspekt: tillgången på utbildade förskollärare. Det bidrar inte till stärkt kvalitet och likvärdighet i vare sig skolan eller förskolan.

Ministern lyfter i sitt svar också upp att regeringen anser att det inte ska finnas oseriösa och olämpliga aktörer i förskolan. Det är en alldeles självklar ambition som vi alla instämmer i. Men vi socialdemokrater har länge pekat på att Sveriges världsunika system med obegränsade vinster verkar dra till sig just oseriösa och olämpliga aktörer.

På förskolans område kan vi nämna det kända exemplet förskolan Torget. Där fick barn inte tillräckligt med mat, och personalen uppmanades att inte göra orosanmälningar. Det handlar om en förskola med godkända kvalitetsmätningar och vars ägare, Tellusgruppen, tog ut totalt 33 miljoner kronor i vinst.

Det verkar vara svårt att med kvalitetsgranskningar säkerställa att incitamenten för ägaren att göra vinst inte trots allt skapar brister i verksamheten. De åtgärder som regeringen nu utreder - fortsatt obegränsat vinstuttag, men med mer kvalitetskontroll - kommer inte att räcka.

Vi socialdemokrater lade redan förra mandatperioden fram betydligt kraftfullare åtgärder för att säkerställa att alla skattepengar går till barnen i förskolan i stället för till vinster. Dessa förslag till åtgärder röstades tyvärr ned i kammaren av de nuvarande regeringspartierna och deras nya kompisar i Sverigedemokraterna.

Delar skolministern min oro över hur den låga andelen utbildad personal i de fristående förskolorna påverkar kvaliteten, och ser ministern att vinstjakten i sig är en stor riskfaktor för bristande kvalitet i de fristående verksamheterna?

(Applåder)

Herr talman! Nu ska jag göra någonting jag aldrig gjort förut, nämligen ha allt underlag digitalt. Jag är van vid att ha det på papper.

Kvalitet i förskolan - vad menar man som huvudman när man pratar om det? Skolverket och Skolinspektionen definierar kvalitet på olika sätt, och vårdnadshavare definierar kvalitet på ett helt annat sätt.

Vad är kvalitet? Skolverket säger att det handlar om de nationella krav och mål som är kopplade till läroplanen och bedömning och utveckling av verksamhetens kvalitet ur likvärdighetssynpunkt. Så kan man mäta kvalitet, och så mäter man också oftast kvaliteten.

Skolinspektionen har gjort en granskning av hur huvudmän och rektorer arbetar med kvalitet i undervisningen på förskolor i socioekonomiskt utsatta områden. Man tittar på rekrytering, kompetensutveckling och barns närvaro, som är oerhört viktiga aspekter i socioekonomiskt svagare områden. Får inte barnen gå i förskolan kan vi inte hjälpa dem och ge dem det stöd de behöver.

För att förskolan ska gynna barns sociala, kognitiva och språkliga utveckling krävs det att förskolan håller hög kvalitet. En av de viktigaste faktorerna för att uppnå hög kvalitet är personalens utbildning och kompetensnivå. Det är därför särskilt allvarligt att andelen utbildade förskollärare har minskat de senaste åren. Man kan tydligt se att den har minskat mest i de områden där barnen har utländsk bakgrund.

Samtidigt är det oerhört viktigt att det finns kunskap om förskolans uppdrag i styrkedjan i förskolan, från huvudmannanivå och ända ned i personalgrupperna. Varför är jag här? Vad ska jag arbeta mot? Vad ska jag göra på mitt arbete? Vad säger läroplanen? Hur ska jag förstå den och ta till mig innehållet? Hur ska jag jobba och förmedla det till barnen?

Det har varit en kraftig utbyggnad av antalet förskoleplatser i hela landet. Min kollega Mats Wiking sa tidigare om exemplet Malmö - som ni kanske hör kommer jag därifrån - att det har varit en kraftig utbyggnad. På några år tillskapade vi 2 500 helt nya förskoleplatser. Det var inte ersättning för några som funnits tidigare. Samtidigt skulle vi rekrytera och utbilda kompetent personal till detta, till exempel inom bristyrkena förskollärare och barnskötare. Min kollega sa också att även om vi skulle rekrytera alla förskollärare som gick ut i södra Sverige skulle det inte ens täcka pensionsavgångarna. Det handlar alltså inte bara om ifall personalen vill jobba kvar inom förskolan eller inte.

Liberalerna styr Utbildningsdepartementet. Skolministern står för de mjuka värdena och innehållet i förskolan. Den ska leverera en bra verksamhet till barnen. Det är kommunernas ansvar att utbilda exempelvis barnskötare. Men sedan finns det ju också en utbildningsminister, som har ansvar för universitet och högskolor. Där ingår utbildning av förskollärare och andra pedagoger och kompetenser som kan jobba i förskolan.

Hur kommer skolministern att verka för fler utbildningsplatser, exempelvis för förskollärare, och hur kommunicerar utbildningsministern och skolministern med varandra?

(Applåder)

Herr talman! Det var många olika frågor, och de hänger ihop. Svensk förskola har hållit världsklass, skulle jag vilja säga. Jag tror att ganska många av oss är bekymrade - naturligtvis inte överallt, men i en del kommuner - över att kvaliteten har sjunkit. Ett viktigt skäl till det är att andelen utbildad personal minskat. Det gäller både förskollärare och barnskötare, som har gått i gymnasiet eller fullföljt en vuxenutbildning och fått en riktig examen. I båda kategorierna har andelen sjunkit.

Jag tror att Mats Wiking har rätt i att det inte först och främst är förändringar i förskollärarutbildningen som avgör om den ska attrahera fler. Men det är en del, och ett stort problem med lärarutbildningarna överlag är att många av dem som kommer in har för dåliga förkunskaper för att klara av utbildningen. Därför blir det många avhopp. Att förbättra förskollärarutbildningen och de övriga lärarutbildningarna är alltså ändå en viktig faktor i detta, som svar på det Rose-Marie Carlsson frågade om.

Riksdagen avsätter mycket pengar för att bland annat minska barngruppernas storlek. Jag har tidigare varit ansvarig för barngruppernas storlek i en kommun, och jag vet att det är till stor hjälp om man sätter gränser, så som vi gjorde i Stockholm, och arbetar efter dem i stället för att det är helt fritt. Jag tror att det är en viktig modell, men det är trots allt kommunerna som är ansvariga för detta. Det staten kan göra är att avsätta statsbidrag för till exempel mindre barngrupper, personalutveckling och att förskollärare ingår i professionsprogrammet. Det finns en rad åtgärder. Förskollärarutbildningen och utvecklingen av den är också betydelsefull.

Herr talman! Man brukar ju få det man betalar för. Det kan man säga apropå ekonomin och satsningar på förskollärare och barnskötare.

Jag vill gå in på kvalitetsaspekten och vad forskningen säger. Forskningen visar på att barn i sin utveckling behöver trygghet, stabilitet och några få vuxna att knyta an till. Utvecklingspsykologin talar väldigt tydligt om det. Förutom föräldrarna blir därför personalen på förskolorna oerhört viktiga. Utbildad, kunnig personal blir en stor del av barns tidiga utveckling. För optimal trygg omsorg och pedagogisk utmaning behöver barn små sammanhang med stor trygghet och stabilitet, där det är få vuxna som dagligen möter barnen i förskolan.

Herr talman! Det finns samtidigt stora möjligheter att öppna upp förskolan och ge alla barn tillgänglighet till dess pedagogik. Många kommuner har också valt att ge barn till föräldralediga och arbetslösa mer tid på förskolan än de lagstadgade 15 timmarna i veckan. Många förskolor gör ett fantastiskt jobb med till exempel språkinlärning.

Vi politiker har stor tilltro till förskolans kompensatoriska uppdrag. De gör ett fantastiskt jobb, det ska påpekas. Trots en arbetsmiljö med buller och hög ljudnivå har förskollärare och barnskötare varit av segt virke, stannat kvar och utvecklat förskolan genom åren. Men kommande generationer, herr talman, som ska utbilda sig och jobba med förskolan, ser inte lika positivt på att jobba i just förskolan. De vill inte utsätta sig för den tuffa arbetsmiljön med många barn och låga löner. Ska förskolan ha den viktiga funktion som samhället vill att den ska ha behövs färre barn per pedagog. Personalen ska ha möjlighet att ge den omsorg och trygghet i utbildningen som barnen i svensk förskola förtjänar.

Detta med utbildad personal har vi pratat rätt mycket om, så jag ska inte gå in mer på det nu. Det är ganska självklart.

Att möta barnen med outbildade pedagoger och stora barngrupper är något som sätter spår i barnen resten av livet. När vi nu pratar om att ge barnen mer tid i förskolan måste vi se till att staten går in och tar sitt ansvar och ser till att förskolan blir mer likvärdig i hela landet, så att det inte bara är hög kvalitet i vissa kommuner. Vi behöver en förskola med tillräckligt mycket utbildad behörig personal och en verksamhet som genomsyras av pedagogik och omsorg. Vi behöver en vision och ett kunskapslyft för förskolan, där vi ser till att kompetens och resurser följer med när regeringar beslutar om nya reformer inom förskolan.

Är skolministern beredd till ett kunskapslyft även i förskolan, precis som vi hade inom vuxenutbildningen? Vad är skolministerns vision för en framtida förskola?

Herr talman! Jag tackar statsrådet, även om jag inte upplever att jag fick så många svar på de frågor jag ställde.

Skolministern säger att regeringen gör stora satsningar för mer pengar till mindre barngrupper. Då vill jag återknyta lite till den tidigare interpellationsdebatten här i kammaren. Ser inte skolministern de massiva nedskärningar som sker ute i Sveriges kommuner just nu? Jag hävdar inte att man inte har ökat det statsbidraget i den här budgeten, men givet den kostnadskris och de kostnadsökningar som inflationen har lett till ute i kommunerna finns det just nu ingen, skulle jag säga, som har möjlighet att minska några barngrupper eller anställa mer personal. Möjligtvis kan man lindra skadan något genom att inte behöva säga upp riktigt lika många. Jag undrar om skolministern ser den bild som vi ser och delar vår syn på problemet med en resursbrist orsakad av inflationskrisen och Rysslands anfallskrig i Ukraina, vilket kommunerna knappast kan förväntas ta ansvar för.

Jag vill avsluta med ett annat litet räkneexempel. Ministern lyfter fram att man ökar möjligheterna till kompetenta och kunniga förskollärare genom att "satsa" 50 miljoner kronor per år på förskollärares och lärares vidareutbildning. För min hemkommun innebär det 170 000 i en budget på nästan 1 miljard. Även om pengarna är välkomna förstår alla att det inte blir så mycket vidareutbildning för förskollärarna när de tillsammans med lärarna ska dela på mindre än 1 promille av budgeten. Ska man göra skillnad på riktigt behövs ekonomiska satsningar på helt andra nivåer från skolministerns och regeringens sida, både när det gäller barngrupper och när det gäller utbildning för förskollärare.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ministern så mycket för hennes inlägg, som jag dock inte tyckte innehöll något svar.

Min kollega Paula Örn nämnde de satsningar som ministern står och pratar om. Men vi vet att drygt 50 kommuner i Sverige går med underskott och budgeterar med underskott. Det är inga stora satsningar. Hur ska man då hantera detta? Man behöver bygga ut mycket om man ska minska barngruppernas storlek och så vidare, som vi har resonerat om.

Jag funderar lite grann över samarbetet med universiteten. I Malmö har vi ett bra samarbete med Malmö universitet. Vi har diskuterat förskollärarutbildningen och vilka andra vägar man ska kunna gå. Man kanske kan läsa på halvtid och arbeta på halvtid och knyta ihop det på det sättet. Men när vi har kontakt med universitetet säger de: Nej, vi har inte pengar till att starta en utbildning, och dessutom har vi inte lärare som kan utbilda.

Därför kvarstår min fråga: Hur kommunicerar skolministern med utbildningsministern för att vi ska få till andra utbildningsvägar och fler förskollärare?

Herr talman! Problemet just nu är att det är för få som söker förskollärarutbildningen, liksom de andra utbildningarna. Jag tror att det är viktigt att till exempel skärpa intaget.

Jag är ändå lite förvånad över att det är ett sådant ointresse från högskolornas sida för att ha den typ av utbildningar där man kan utbilda sig på halvtid och jobba på halvtid. Jag har själv erfarenhet från ett sådant system här i Stockholm som fungerar väldigt väl. Det är ett sätt att hålla kvar skickliga barnskötare, vilket de i allmänhet är, samtidigt som de får en utbildning till förskollärare. Avhoppen i den typen av satsningar är väldigt låga. Jag håller verkligen med Rose-Marie Carlsson om att det är ett sätt att använda, men det är inte det enda sättet. Vi måste se till att fler unga människor vill bli förskollärare.

Jag tycker också att vi måste förändra barnskötarutbildningarna i Sverige. I dag har vi en barnskötarutbildning som ligger på gymnasienivå. Men vi har också ganska många kommuner som har olika typer av arbetsmarknadspolitiska satsningar där man låter framför allt kvinnor gå utbildningar som de faktiskt har ganska svårt att ta till sig, oftast beroende på att de har för dåliga kunskaper i svenska. Jag menar att vi borde försöka skärpa upp detta, så att vi till exempel får ett välfungerande yrkespaket som man ska gå igenom för att få kalla sig barnskötare. Där är vi inte riktigt än, men det är min absoluta målsättning.

Jag tror att det är viktigt att kommunerna satsar på att sätta tak för barngrupperna. En del kommuner gör det. Jag kommer själv från en kommun som relativt framgångsrikt har jobbat med detta, Stockholms stad. Det är inte alltid så att alla barngrupper håller exakt de tal som kommunfullmäktige har satt upp, men det får till effekt att man åtminstone tittar på detta och försöker begränsa barngruppernas storlek på ett någorlunda effektivt sätt. Det är upp till kommunerna att göra detta. Men det finns statsbidrag som ska gå till att åstadkomma bland annat just detta, och jag tycker att det är viktigt att de statsbidragen har höjts rejält de senaste åren.

Herr talman! Jag tackar skolministern för svaren. Vi har haft en diskussion om kvalitet, och vi kan konstatera att utbildad personal betyder väldigt mycket för kvaliteten men att det också är ett bristfälligt antal personer som söker sig till barnskötarutbildning och förskollärarutbildning.

En av frågorna är hur vi får en jämlik förskola av hög kvalitet. Jag kan konstatera att våra kommuner har olika förutsättningar beroende på storlek och geografiskt läge. En del kommuner kan satsa på förskolan tack vare sin ekonomi, medan andra tyvärr måste dra ned. Under 2023 och 2024 har våra kommuner fått ännu sämre möjligheter att upprätthålla kvaliteten i förskolan. Kommuner får som sagt säga upp utbildade förskollärare och barnskötare. Risken finns då, även om man ger ett statsbidrag, för att barngrupperna ökar i storlek i stället för att minska.

Herr talman! Regeringen hävdar att varje kommun själv ska ansvara för att tillräckliga resurser avsätts till vård, skola och omsorg. Det är rimligt att kommunerna tar sitt ansvar. Men i tider när kommunernas ekonomi inte går ihop, som mina kollegor varit inne på, behöver staten ta ett mycket större ansvar för att vård, skola och omsorg ska ha jämlika förutsättningar i hela landet.

Små riktade statsbidrag till förskolan, vilket det är fråga om, löser inte problemen med att det är många barn per personal i förskolan. Det är endast tillräckliga generella statliga satsningar till kommuner och regioner som ger förskolan större möjligheter att bli jämlikare. Det här är en diskussion som vi har haft genom åren. Vi kan konstatera att barngrupperna inte har minskat sedan 2005, som vi redovisade för en stund sedan.

Vi politiker i allmänhet och regeringen i synnerhet borde lyssna mer på personalen och forskningen, som är tydliga med att fler barn i förskolan inte bidrar till att lösa problemen med arbetsmiljön för vare sig barnen eller personalen om inte möjlighet ges att anställa fler pedagoger.

Mina sista frågor blir: Vad är planen för att göra förskolan anpassad till alla barns behov? Vad är planen för att kommunerna inte ska behöva säga upp förskollärare och barnskötare?

Herr talman! Tack till ledamöterna för en intressant och spännande diskussion! Jag tror att vi alla är överens om att en bra, väl fungerande förskola är av avgörande betydelse för barns utveckling, inte minst när det gäller de barn som kanske inte har de allra bästa förutsättningarna hemma. Men för att förskolan ska kunna spela denna viktiga roll i barns liv krävs en hög andel förskollärare och övrig utbildad personal, det vill säga barnskötare. Där är vi inte i dag.

Rose-Marie Carlsson var inne på att antalet barn har ökat kraftigt de senaste åren. Nu ser vi ett minskat antal barn, och detta minskar möjligtvis trycket på förskolan till viss del. Min förhoppning är naturligtvis att kommunerna inte ska dra ned på denna viktiga verksamhet utan fortsätter att satsa på förskolan.

Staten drar sitt strå till stacken, dels genom de vanliga statsbidragen i den så kallade påsen, dels genom ett antal riktade statsbidrag, till exempel för att minska barngruppernas storlek och erbjuda kompetensutveckling för förskollärare och annan personal i förskolan. Jag tror att detta är viktigt.

Jag tror också att vi kommer att återkomma till denna debatt så småningom. Den är stor och viktig, och vi har ett gemensamt ansvar i regeringen, riksdagen och inte minst kommunerna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.