Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat ministern för internationellt utvecklingssamarbete om statsrådet anser att AIIB:s utlåning håller en tillräckligt hög kvalitet för att motivera svenskt medlemskap i banken, om statsrådet ser någon risk med att Sverige genom medlemskapet bidrar till att främja Kinas bredare utrikespolitiska ambitioner och om statsrådet ser några problem med att investera i en utvecklingsbank som tillåter finansiering av nya kolkraftverk. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som medlem i AIIB verkar Sverige för att bankens utlåning ska hålla hög kvalitet. Sverige kan genom sitt medlemskap påverka de strategier och policyer och sociala och miljömässiga standarder som banken antar och vilka projekt den finansierar. Bankens standarder motsvarar dem som finns i andra internationella finansiella institutioner. En stor andel av AIIB:s projekt görs tillsammans med andra institutioner, till exempel Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken, vilket bekräftar att projekten håller en motsvarande kvalitet.

Banken utesluter inte projekt som är kopplade till nationella eller regionala initiativ. Behovet av investering i infrastruktur i Asien är stort, och det är naturligt att det finns flera aktörer och initiativ som kan bidra till att stötta detta. AIIB:s syfte är att främja hållbar ekonomisk utveckling, skapa välstånd och förbättra anslutningar för infrastruktur i Asien. Att Sverige som medlem i banken stöder detta syfte innebär inte svenskt stöd för kinesiska utrikespolitiska ambitioner.

Multilaterala utvecklingsbanker som AIIB har en mycket viktig roll att spela i den globala omställningen från fossila till förnybara och hållbara energislag. Regeringen verkar för att banken ska vara ambitiös inom klimatområdet och finansiera projekt inom förnybar energi och energieffektivisering. AIIB har aldrig finansierat något kolkraftverk. Att det finns en sådan formell möjlighet i bankens energistrategi beror på att det inte fanns tillräckligt med stöd bland bankens medlemsländer för att utesluta den möjligheten.

Banken profilerar sig som "grön", och det finns inga indikationer på någon vilja att investera i kolkraft. Tvärtom ska AIIB enligt sin energistrategi stödja låntagarnas övergång till en användning av energikällor med låga koldioxidutsläpp och hjälpa dem att uppnå sina långsiktiga klimatmål enligt Parisavtalet. Banken har hittills godkänt finansiering av flera projekt inom förnybar energi, som vattenkraft och solenergi, och jobbar även med innovativa lösningar för klimatfinansiering.

Fru talman! Kina kommer under en överskådlig framtid att vara västvärldens svåraste utrikespolitiska utmaning, vilket naturligtvis är skälet till att regeringen rätt nyligen har kommit med en Kinastrategi. Kinastrategin missar dock en av elefanterna i rummet.

Kinas huvudsakliga instrument för internationellt inflytande är det som kallas Belt and Road Initiative, vilket mycket väl kan vara världens största infrastrukturplan med en påstådd samlad prislapp på 1 biljon dollar. Planen ska sammanlänka Kina, Centralasien, Mellanöstern och Europa genom massiva infrastrukturprojekt och råvaruutvinning. Syftet är att främja tillväxt och handel; det är i alla fall det uttalade syftet.

Två år efter att BRI lanserades 2013 lanserades dess huvudsakliga verktyg, Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken. Inledningsvis hävdade Kina att AIIB hade samma syfte som andra utvecklingsbanker. Men denna fasad har bit för bit raserats. President Xi beskriver själv AIIB och BRI som två motorer på ett flygplan.

AIIB:s främsta säljargument är flexibilitet. effektivitet och tillmötesgående av låntagarnas behov, vilket i praktiken betyder mindre ansvar för social och miljömässig påverkan, hållbarhet och korruption. Dessutom utses bankens ordförande, som i dag heter Jin Liqun, av den kinesiska staten, och det råder ingen tvekan om att han först och främst ser till Kinas övergripande utrikespolitiska prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Risken att lokalbefolkningen bokstavligen körs över av infrastrukturprojekt är ett ständigt återkommande problem inom utvecklingsbanker, vilket ställer höga krav på intern styrning och öppenhet. AIIB:s regler om social eller miljömässig påverkan har beskrivits som "vaga och tandlösa" av forskare. Banken har inte heller någon oberoende enhet som granskar att reglerna över huvud taget följs.

AIIB har ingen fast lista på dokument som ska offentliggöras innan det beslutas om projekt. I stället består öppenhetspolicyn av principer som vägs mot varandra och ett stort antal undantag från öppenhet. Man ger dessutom ordföranden själv stora möjligheter att hindra utlämning av dokument. Vidare tillåter AIIB att dokument hemlighålls av hänsyn till lagstiftningen i verksamhetslandet. De här länderna är ofta svaga demokratier med liten tradition av offentlighet.

Om drabbade personer ändå skulle få information och vill motsätta sig projekt sätter AIIB upp onödiga och krångliga hinder för att göra en anmälan till dess tvistlösningsmekanism.

Allt detta avviker kraftigt från vad som brukar kallas best practices hos andra utvecklingsbanker och tydliggör att AIIB är en institution som präglas av kinesisk förvaltningskultur med dess bristande respekt för mänskliga rättigheter, miljö och öppenhet.

Jag vill därför fråga statsrådet om hon ser någon risk med att AIIB undergräver våra utvecklingsmål genom att ställa upp lägre standarder för upphandling och socialt och miljömässigt ansvar. Och ser hon något problem med att Sverige i praktiken lämnar ut sitt goda namn till Belt and Road-initiativet?

Fru talman! Jag ska ge svar på några frågor. Ludvig Aspling påstår att bankens ordförande utses av den kinesiska staten. Enligt bankens stadgar utses ordföranden av guvenörsstyrelsen, och det ska ske genom en öppen, transparent och meritbaserad process. Den nuvarande ordföranden kommer från Kina. Han har tidigare varit vice ordförande i Asiatiska utvecklingsbanken men också ställföreträdande direktör i Världsbankens styrelse.

Används AIIB för det kinesiska projektet Belt and Road Initiative? Enligt min vetskap har inte banken finansierat något projekt inom detta initiativ, även om det inte är uteslutet. Men enligt min information har detta alltså inte skett.

Vad gäller öppenhetspolicy är bedömningen att banken har en sådan som motsvarar liknande organisationers. Det är alltså ingen skillnad mellan denna bank och andra internationella finansiella institutioner.

Vad gäller utvärdering av banken är det flera oberoende utvärderingar som bekräftar att bankens standard motsvarar den som finns i andra organisationer. Institutional Shareholder Services har gjort en sådan bedömning utifrån miljö, socialt ansvar och ägarstyrning och klassificerat standarden som högre än genomsnittet för den här typen av banker. Sustainalytics har granskat banken och menar att AIIB håller ungefärlig genomsnittlig standard jämfört med liknande organisationer. Civilsamhällesorganisationen E3G konstaterar att AIIB visar ledarskap bland finansiella institutioner. Tysklands finansministerium har i en rapport bekräftat att AIIB har sociala och miljömässiga ramverk som ligger i linje med Världsbankens och andra internationella finansiella institutioners.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta hindrar naturligtvis inte att det är viktigt att hålla koll på att reglerna efterlevs och att AIIB fortsätter att hålla sig till internationell standard. Då är det också bra att Sverige är medlem i banken, för det ger oss en annan möjlighet till insyn och kontroll och att säga vår mening tillsammans med alla de andra europeiska länder som också är med i banken.

Fru talman! Låt mig påpeka att det finns gott om källor som talar för att den bild som jag lyfter fram och de problem som finns inom denna bank är verkliga. Till exempel har forskaren Korinna Horta, som är doktor, fellow vid Yaleuniversitetet och styrelseledamot i tyska Greenpeace, gjort en genomlysning av dessa dokument och bankens arbetssätt och kommit fram till en slutsats som i stort sett bekräftar den kritik som jag här lyfter fram.

Det finns en blandad bild. Jag har inte gått igenom de källor som statsrådet hänvisar till. De kunde ju ha inkluderats i interpellationssvaret, för då hade jag haft en chans att bemöta statsrådets påståenden. Det var tråkigt att det inte blev så, men vi får kanske chansen att debattera den frågan vid ett annat tillfälle.

Jag ska kort kommentera det som sägs i interpellationssvaret om att banken profilerar sig som grön. Detta med att profilera sig som grön innebär i praktiken att man inte ser det som mer än en fasad.

Något annat som kineserna profilerade som grönt var, om statsrådet minns, olympiaden 2008 - bara för att ta ett exempel. Jag hade nöjet att bo i en sovstad till Peking under 2008 och 2009 och såg med egna ögon vad den gröna profilen betydde i praktiken. Några månader före OS började man stänga ned fabriker, förhindra människor att köra bil i Peking, försöka sopa bort industriskräp och spola bort svart, illaluktande dagvatten från dikena. Därefter genomfördes OS, och då såg det rätt hyggligt ut. Men direkt efter OS var det back to business som vanligt.

Att man har en grön profil innebär alltså i mångt och mycket en fasad. Det är inget man ser som en riktig målsättning.

Jag tror att man har blivit lite lurad. EU-gruppens strategi är att försöka styra denna bank i en mer ansvarstagande riktning, men det har inte fungerat. EU utgör själv inte en blockerande minoritet och har haft svårt att bygga koalitioner för att få sin vilja igenom. Många av bankens medlemmar står själva i olika former av skuld till Kina, och det finns anledning att misstänka att Kina har olika sätt att kontrollera även många andra medlemmars röster.

Det vi också ska komma ihåg är att vad kineserna behöver från EU-länderna i denna fråga är i första hand inte kapital. Det har de ganska gott om själva. Det de behöver är vårt goda namn. Europa har av goda skäl ett gott rykte, och när man kan få oss att samfinansiera denna bank innebär det i praktiken att vi lånar ut vårt goda namn till den kinesiska utrikespolitiken, vilket är illa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad tänker statsrådet när Kinas president säger att Belt and Road-initiativet och Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken är två motorer på ett flygplan? Vad det betyder är att det är två olika verktyg för att främja samma mål. Vilken slutsats drar statsrådet av detta uttalande? Det skulle jag vilja få ett svar på.

Fru talman! Om man säger att man har en grön profil men inte har det är ju bara ett skynke man håller upp. De utvärderingar som jag har fått ta del av via Finansdepartementets tjänstemän tittar just på om banken har en grön profil.

Institutional Shareholder Services säger att vad det gäller just hållbarhetsstandard ligger banken högre än genomsnittet. Sustainalytics säger att man är en genomsnittlig aktör bland andra institutioner vad gäller just miljö. Third Generation Environmentalism säger att man visar ledarskap bland finansiella institutioner i Asien genom sin ambition att inte finansiera kolprojekt, genom sina klimatobligationer och genom att öka medvetenheten vad gäller miljömässiga frågor. Tysklands finansministerium bekräftar att banken har miljömässiga ramverk som ligger i linje med Världsbankens.

Enligt de utvärderingar som jag har fått ta del av så tycks det gröna alltså inte bara vara något man säger utan något som faktiskt finns med i bankens arbete. Men återigen: Det är viktigt att följa upp att det verkligen är så, och därför är det viktigt att Sverige och andra europeiska länder är med i denna bank och kan granska att de standarder som har satts upp följs.

Jag ska inte uttolka den kinesiska presidentens uttalande när jag inte känner till hela sammanhanget. Det är dock tydligt att det finns behov av infrastrukturinvesteringar i Asien.

Fru talman! Behovet av investeringar i infrastruktur är jag helt medveten om. Men det är också det som gör valet att gå in i AIIB lite märkligt. Det finns ju andra banker som sysslar med samma sak. Världsbanken är en sådan, och som statsrådet nämnde i interpellationssvaret finns Asiatiska utvecklingsbanken, som i stort sett göra samma sak men som har en lång historia och är mycket trovärdig. Det är något förbryllande att man inte använder dessa instrument i stället.

Något annat jag skulle vilja lyfta fram lite kort är uttalandet. Kina har redan från början hävdat att denna nya bank inte är en del av den kinesiska utrikespolitiska agendan. Men fasaden har fallit, och alla vet att detta är något kineserna använder för att främja just Belt and Road-initiativet. Det finns gott om källor som pekar på att de projekt som banken finansierar ofta sammanfaller med det som Kina identifierar som sitt Belt and Road-initiativ. Att det ligger till på det sättet är mer eller mindre klarlagt.

Det är tråkigt att de källor som statsrådet hänvisar till inte fanns med i interpellationssvaret. Jag hade gärna kollat upp det så att jag hade haft en chans att bemöta det. Men vi får väl helt enkelt ta upp det en annan gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man måste inte heller alltid bemöta källorna; man kan också bara lyssna.

Man kan ha olika utgångspunkter. Sverige är med i Världsbanken och i andra internationella finansiella institutioner, och när detta initiativ kom var vår och riksdagens bedömning att det var en bra idé att gå med för då kunde vi också få inflytande över hur banken sattes ihop. Vår bedömning var att det var bättre att vara med och få inflytande än att sitta vid sidan om och gnälla. Men här har nog socialdemokrater och sverigedemokrater lite olika utgångspunkt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.