Naturvårdsverkets inblandning i norska angelägenheter

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson har frågat mig om jag anser att ett svenskt statligt verk ska gå in och försöka styra norsk politik. Frågan rör ett yttrande från Naturvårdsverket till Fylkesmannen i Innlandet där myndigheten anser att uttag inte bör ske av vargarna i Römskogsreviret, som är klassat som ett gränsrevir mellan Sverige och Norge.

I den av riksdagen antagna propositionen 2012/13:191 En hållbar rovdjurspolitik anges att Sverige ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus för rovdjursstammarna samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Enligt propositionen ska referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska populationen av varg vara 170-270 individer.

Enligt propositionen skulle Naturvårdsverket efter riksdagens behandling bedöma var referensvärdet för varg skulle ligga inom intervallet 170-270 individer och rapportera det värdet till Europeiska kommissionen enligt art- och habitatdirektivet. Inom ramen för denna begränsning rapporterade Naturvårdsverket att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige ska vara minst 270 vargar. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får sedan inte underskridas. Populationen har dock haft en högre inavelsgrad än vad som anses acceptabelt, och den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet kritiserades för att inte beakta genetiska aspekter. Dåvarande regeringen uppdrog 2015 åt Naturvårdsverket att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och, med den nya analysen som grund, utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket har utifrån analysen bedömt att det behövs minst 300 vargar och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland reproducerar sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Skandulvs rapport, som Kjell-Arne Ottosson hänvisar till, anger 100 individer som "minimum viable population", det vill säga det lägsta antal individer som krävs för att den svenska vargstammen inte ska utrotas. Det är inte detsamma som att den har gynnsam bevarandestatus. Inventeringsresultatet från 2018/19 visar att Sverige har 300 vargindivider. Resultatet från föregående år visade på 305 individer. I dessa antal räknas Sveriges hälft av samtliga gränsrevir med Norge. Resultaten visar alltså att den svenska vargpopulationen är kritiskt nära att hamna under referensvärdet.

Sveriges och Norges regeringar ingick en överenskommelse 2011 om förvaltning av genetiskt värdefulla vargar i den skandinaviska vargpopulationen, med avsikt att kontinuerligt utveckla samarbetet om rovdjur. Eftersom Römskogsreviret i den senast fastställda inventeringsrapporten är klassat som delat mellan Sverige och Norge under inventeringssäsongen 2018/19 meddelade Fylkesmannen i Innlandet Naturvårdsverket att man i Norge avsåg att införa jakt i reviret. Meddelandet gjordes i enlighet med den norsk-svenska överenskommelsen och norsk lagstiftning. I samband med detta bad Fylkesmannen i Innlandet om Naturvårdsverkets synpunkt på denna jakt. Naturvårdsverket lämnade då ett yttrande - att jakt i detta gränsrevir är olyckligt ur ett svenskt perspektiv eftersom det riskerar att försvåra möjligheten att bibehålla en gynnsam bevarandestatus för den svenska vargpopulationen.

Naturvårdsverket har alltså agerat i enlighet med sitt uppdrag och den överenskommelse som finns mellan Sverige och Norge.

Fru talman! Tack för svaret! Det är ett svar som kanske ger ännu fler frågor. Jag kommer att använda mitt första anförande till att gå igenom en del rena felaktigheter i ministerns interpellationssvar.

I det första stycket skriver ministern att Römskogsreviret är klassat som gränsrevir. Naturvårdsverkets rutiner klargör väldigt tydligt att det inte ska klassas som ett gränsrevir, då parametrarna för det inte har uppnåtts. Här har alltså Naturvårdsverket frångått sina egna rutiner för att göra ett helnorskt revir till ett gränsrevir.

Svaret från Länsstyrelsen i Värmland var betydligt mer balanserat, där man skrev att jakt i Römskogsreviret eventuellt kan få påverkan på kommande vinters inventeringsresultat i Sverige.

I det tredje stycket skriver ministern om gynnsam bevarandestatus, GYBS. GYBS, fru talman, är ingen siffra, utan det handlar om en kombination av kriterier som bland annat ska uppfyllas av vargen men även av oss människor som lever med vargen. Minsta livskraftiga population, MVP, handlar strikt om vargens förmåga att överleva. Enligt EU:s guidelines ska GYBS förvandlas till en siffra. Dessa guidelines är inte juridiskt bindande. Riksdagen har beslutat att GYBS kan vara i spannet 170-270 individer. Men direktivets, alltså det som gäller, enda hänvisning till siffror är att sårbarhetsanalysen ska visa långsiktiga möjligheter till överlevnad, alltså MVP.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det fjärde stycket skriver ministern att 100 vargar ska vara det lägsta antalet för den svenska vargstammen. Det är fel. Det finns ingen svensk vargstam. Vi har en skandinavisk vargstam. Det är alla forskare helt eniga om. MVP är heller inget mått på när vargstammen kommer att dö ut. Vargstammen skulle alltså klara sig om det är 93 individer eller 87 individer. MVP innebär att det är mindre än 10 procents risk för utdöende på 100 år. Dessutom var MVP ursprungligen i Skandulvs rapport satt till 43 djur, men man valde att lägga in återkommande katastrofscenarier och bestämde då att MVP skulle vara 100.

SLU har även gjort studier på vad samma utgångspunkt, 100 djur, skulle ge för risk över 1 000 år. De kom fram till att det var en risk för utdöende på bara några få promille.

Å andra sidan: Om GYBS på 300 samstämmer med en MVP på 100 kan vi ta ut minst 80 vargar under vintern 2020, vilket skulle vara fantastiskt bra för både vargens och landsbygdens fortlevnad.

I det femte stycket hänvisar ministern till det så kallade statssekreteraravtalet, som undertecknades 2011. Efter att avtalet undertecknats har Naturvårdsverket och norska direktoratet för naturförvaltning tagit fram riktlinjer för genetiskt värdefulla vargar. Det har myndigheterna gjort på eget initiativ. Här står det bland annat att även om reviret inte är genetiskt värdefullt ska man informera om eventuellt uttag om reviret delas mellan länderna.

Här har vi alltså ett helnorskt revir som dessutom inte är genetiskt värdefullt. Ändå väljer en svensk myndighet att gå in och försöka att styra över norsk inrikespolitik.

Avslutningsvis skriver ministern: "Naturvårdsverket har alltså agerat i enlighet med sitt uppdrag och den överenskommelse som finns mellan Sverige och Norge."

Fru talman! Man har agerat utifrån egna riktlinjer som man sedan har modifierat för att passa de egna intressena.

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för denna engagerade fråga!

Alla de så kallade felaktigheter som ledamoten nu pekar ut känns som en exercis i egna tolkningar av hur vargstammen borde förvaltas.

När det handlar om hur man ska klassa gränsrevir finns det alltså inte några fastslagna kriterier för vad som absolut ska ingå i det, utan det här är en praxis där myndigheterna och expertgrupper bedömer vad som är ett gränsrevir.

I det här fallet har man konstaterat att den så kallade baspolygonen, som ju är ett stipulerat område inom vilket man ser att två alfadjur rör sig, utgör ungefär 20 procent av ett vargrevir. 80 procent finns alltså utanför den här baspolygonen.

Att man enligt tidigare bedömningar har pratat om att det ska finnas alfadjur på både norsk och svensk sida om gränsen är en praxis. Man kan konstatera att under förra årets inventering fanns det alfadjur även på den svenska sidan i just det här reviret. Den här säsongen har man sett en vargtik som genom DNA-prov har individbestämts som en valp från alfadjuren i reviret i fråga. Det är en samlad expertbedömning som har fastställt att detta rör sig om ett gränsrevir, och den står inte i strid med några kriterier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten tar sedan väldigt ingående upp frågor kring vad som är gynnsam bevarandestatus och vad som är minimum viable population. Vi kan väl bara konstatera att vad riksdagen har kommit överens om är att vi ska ha en vargpopulation som gör att vi har gynnsam bevarandestatus, och det är också det som art- och habitatdirektivet anger.

Efter en uppdatering från Naturvårdsverket har vi rapporterat att det är 300 individer och, precis som ledamoten säger, att vi också behöver genetisk förnyelse från vargar från antingen Ryssland eller Finland för att det ska vara en gynnsam bevarandestatus, det vill säga överlevnad, på den här populationen. Det är därför referensvärdet i dag är 300 vargar i stället för 270.

Vi förvaltar alltså inte vargen i Sverige eller Skandinavien efter en minsta överlevnadspopulation för att den inte totalt ska utrotas, utan vi har ett politiskt satt mål att vi ska ha en gynnsam bevarandestatus för vargarten.

Där befinner vi oss precis på gränsen till det som Naturvårdsverket, vår myndighet, har bedömt vara den minsta populationen för att vi ska ha en gynnsam bevarandestatus. Varje individ är värdefull för att vi ska klara det målet.

Fru talman! Tack för svaret! Naturvårdsverket är en myndighet med egna tjänstemän. Skandulv är ett vetenskapligt projekt, och det är forskarna i Skandulv som har satt MVP till 100 djur för Skandinavien. Då är det alltså mindre än 10 procents risk för utdöende på 100 år. Det är de väldigt tydliga med.

Ministern sa att det var en exercis i egna tolkningar. När det gäller kriterierna för gränsrevir kan ministern bara gå in och läsa Naturvårdsverkets egna kriterier för vad som krävs av både DNA-träffar och spår för att det ska kunna klassas som ett revir och som ett gränsrevir. Det är bara att gå in och läsa, för det står där mycket tydligt.

Dessutom nämner ministern att det är ett "stipulerat område". Ja, det är ett stipulerat område. Här har man gått över på svensk sida fast man inte hittar det som krävs för att reviret ska klassas som ett gränsrevir. Man har alltså gjort ett antagande.

Det här skulle vi kunna stå och diskutera i evigheter, men vi har dessutom en verklighet, Isabella Lövin. Rovdjursförvaltningen har fallerat totalt, och förtroendet för den förda politiken och Naturvårdsverket kan inte sjunka lägre.

När vargen kom tillbaka sa tjänstemän på Naturvårdsverket: Låt det bli tio vargar! Sedan ska ni få börja jaga. Sedan ändrade man sig till: Låt det blir tio par! Sedan blev det tio föryngringar.

Minst 13 gånger på 40 år har Naturvårdsverket farit med osanning bara för att lugna förtvivlade lantbrukare, jägare och boende som bor och verkar inom vargrevir.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"Koppla hunden! Det är två vargar i drevet!" Så löd meddelandet i jaktradion hos grannjaktlaget strax efter att de börjat sin älgjakt på norsk sida förra veckan. Det var starten på älgjakten 2019. Strax därefter hittade de rester av två nytagna älgkalvar. Det innebär en otroligt tråkig start på någonting som tidigare har varit en av de absoluta höjdpunkterna inte minst ute på landsbygden, inte bara i gränstrakterna mot Norge utan i hela Värmland och Sverige.

Värmland var älglänet framför alla andra, och vi hyste en stor och livskraftig stam. Men det var då, det. Nu är det bara spillror kvar.

I söndags sågs en varg passera fem kilometer från mitt hem, där den gick över vägen. I går morse gick två stycken mitt emellan bostadshus över vägen mindre än en kilometer hemifrån. Det är vardag för oss. Det är den verklighet vi lever i. Det är den bördan som vi får bära till följd av den totalt havererade rovdjursförvaltningen.

Ministern läste något i sitt svar om socioekonomisk hänsyn. Det har fortfarande inte synts till, fru talman. Hälften av vargreviren som berör Sverige finns i Värmland. På vilket sätt ska miljöministern tacka värmlänningarna för att de burit bördan att hysa en så stor del av den skandinaviska vargstammen? På vilket sätt ska värmlänningarna premieras efter alla dessa år? När kommer man att börja ta denna socioekonomiska hänsyn?

Fru talman! Tack återigen för frågorna, Kjell-Arne Ottosson!

Jag tror att vi ändå måste enas om att vi har ett beslut i Sveriges riksdag om att vi ska ha en gynnsam bevarandestatus för vargpopulationen. När jag var barn och gick i mellanstadiet fanns det fyra vargar kvar i hela Sverige. Vargen var akut utrotningshotad.

Det här är inte någonting som är unikt för Sverige eller Skandinavien. Vi ser hur rovdjur och däggdjur liksom fiskar och andra arter över hela världen är utrotningshotade. Många av oss värnar ju om rovdjur i andra länder och andra världsdelar, till exempel tigrar, snöleoparder och andra djur som också inkräktar och på olika sätt konkurrerar med lokalbefolkningen kring behovet av föda.

Om vi vill ha en biologisk mångfald och fungerade ekosystem som är viktiga, inte minst med tanke på den enorma artutrotning som vi ser över hela världen i dag, får vi ha en acceptans för detta. Här behöver vi hitta kompromisser och gemensamma levnadsmöjligheter för boende och andra som är verksamma i skogs- och lantbruk och de djur som vi faktiskt också har åtagit oss att skydda genom att skriva under internationella konventioner och ta beslut här i kammaren.

Om vi återgår till ledamotens ursprungliga fråga och de kriterier som jag tycker är viktiga handlar det om att båda dessa alfadjur har spårats mycket nära riksgränsen. När man har dragit upp en så kallad baspolygon, som är minimistorleken på ett vargrevir, korsar det riksgränsen. Året innan identifierades alfadjuren på båda sidorna om gränsen, och från observationer och spårningar har man sett liknande rörelsemönster från ledarparet dessa två vintrar, trots att en ny hanne övertog reviret förra vintern. En vargtik har, som jag sa, genom DNA-prov individbestämts som en valp från alfadjuren och har denna säsong spårats från Sverige över gränsen in i Norge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utifrån en samlad expertbedömning, som inte står i strid med några kriterier, är norska och svenska myndigheter helt eniga i slutsatsen att Römskogsreviret klassas som ett gränsrevir. Det finns en överenskommelse mellan Sverige och Norge, och precis den överenskommelsen har man följt genom att fråga svenska myndigheter om de anser att det är bra att inleda jakt i detta revir - som är ett gränsrevir.

Detta är en överenskommelse som Sveriges och Norges regeringar ingick 2011, det vill säga om en förvaltning av genetiskt värdefulla vargar i den skandinaviska vargpopulationen. Man har alltså ställt en fråga till Sveriges myndigheter, och de har svarat nej, utifrån att det nu finns en vargpopulation som är precis på gränsen till det som har klassats som gynnsam bevarandestatus Det vore olyckligt att skjuta dessa vargar, som är både svenska och norska enligt de definitioner som vi och expertgruppen är överens om.

Det här är en ansvarsfull vargförvaltning, och vi har allt intresse av att kunna samarbeta med våra grannländer som vi delar vargpopulationerna med.

Fru talman! De mycket tydliga kriterier som Naturvårdsverket har tagit fram gäller alltså inte? Varför har då Naturvårdsverket tagit fram kriterierna? Att vargen har befunnit sig mycket nära gränsen innebär inte att det är ett gränsrevir. Det är tydligt.

Ja, vi har fattat beslut i riksdagen om gynnsam bevarandestatus. Det är helt klart. Riksdagen beslutade att den skulle vara mellan 170 och 270. Sedan har alltså Naturvårdsverket agerat på eget initiativ efter det.

År 1965 var vargen fredlös, och år 1966 fridlystes den. Vi har i den svenska rovdjurspolitiken gått från dike till dike.

Ministern sa att det ska vara en ansvarsfull vargförvaltning. Vem är det som det tas ansvar för? Inte är det för de människor som bor, lever och verkar i vargrevir. Det jobbigaste, fru talman, är när man driver med människors upplevda känslor och fnyser åt dem. Livskvaliteten för människor som bor i vargrevir på landsbygden har sjunkit drastiskt. Det största fritidsintresset för många är totalt förstört. Man vågar inte längre låta småbarnen leka ensamma ute. Folk är förtvivlade över den inslagna vägen, och det kommer bara att fortsätta med den politik regeringen fortfarande för.

Värmland har knappt 50 procent av Sveriges vargstam på sin yta. Vi blir inte lyssnade på, och vi blir inte tagna på allvar. Det, fru talman, är inte ansvarsfullt för vare sig vargen eller människan. Den som i slutändan råkar mest illa ut när regeringen inte tar sitt ansvar är tyvärr vargen.

Fru talman! Jo, regeringen tar verkligen den här frågan på allvar. Ledamoten och jag stod i kammaren för mindre än en vecka sedan och hade en liten ordväxling i frågan om skyddsjakt. Här finns en möjlighet att vända sig till länsstyrelsen och påpeka att det finns vargar som hotar boskap eller människor och begära att få bedriva skyddsjakt. Det är en ansvarsfull vargförvaltning att vargar eller andra rovdjur inte kan hota barn eller egendom när det går att undvika. Som alla förstår är detta en balansakt eftersom vi också måste värna den biologiska mångfalden för efterkommande generationer. På ett dramatiskt sätt har vi upplevt att det finns en förmåga att totalt utrota djurarter, och den skandinaviska vargen var mycket nära total utrotning på 1960-talet och i början av 1970-talet. I förvaltningen sägs att 300 individer är gynnsam bevarandestatus, men det behövs också en genetisk påfyllnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill gärna återkomma till frågan om kriterier, eftersom ledamoten upprepar frågan. Det är alltså inte fråga om fastslagna kriterier, utan där görs en bedömning av en expertgrupp. I det här fallet har en expertgrupp kommit fram till att det här reviret ska ses som ett gränsrevir utifrån alla de parametrar jag har redogjort för tidigare. Då har vår myndighet agerat helt i enlighet med den överenskommelse som finns med Norge.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.