Frågestund

Fru talman! Regeringen lade i september fram en redan då otillräcklig budget. Sedan dess har jobbkrisen vuxit, och den fortsätter att växa. Varslen är rekordhöga och fortsätter att komma. Senaste i morse varslades 1 000 personer från Sandvik. Vad gör regeringen? Kommer man med nya prognoser till riksdagen? Nej. Har man ändrat sin politik för att möta jobbkrisen? Nej. Skulle det behövas kraftinsatser? Ja, utan tvekan. Min fråga till Fredrik Reinfeldt är enkel, och jag hoppas att den har ett enkelt svar: När - inte om - kommer regeringen att återkomma till riksdagen med förslag på en ny politik för att möta krisen?

Fru talman! Låt oss först berätta lite om den svenska modellen. Företagen har ett ansvar - slarva aldrig med företagens ansvar, Mona Sahlin! Det är viktigt att diskutera vad företagen själva kan göra. De har många gånger mångåriga medarbetare som de har ett ansvar att hjälpa. Man får pröva hur länge man behöver sitta med varsel. Vi vet att alla varsel inte blir uppsägningar. För det andra ska Trygghetsfonden och Trygghetsrådet nu komma i användning. Det handlar om ganska omfattande resurser. Jag har tittat på exemplet en metallarbetare som är över 40 år. Det handlar om en engångsutbetalning på mellan 26 900 kronor och 39 440 kronor. Därtill finns omställningsstöd som kan handla om upp till 100 000 kronor. Det handlar om att genomföra utbildning, coachning och andra aktiviteter. Mona Sahlin för samhällsdebatten som om dessa insatser inte existerar, trots att löntagare har avstått löneutrymme för att de ska finnas. 80-85 procent av dem som använder omställningsförsäkringarna kommer aldrig ut i arbetslöshet. Vi har också ett ansvar. Vi ser till att det finns resurser på plats. Mona Sahlin: Börja berätta för svenska folket att det finns andra och viktiga resurser som står först när varslen duggar tätt.

Fru talman! Det var ju också ett svar. Man ska inte slarva med den svenska modellen, men man ska heller inte slarva med regeringsmakten. Att inte använda regeringsmakten nu när krisen växer för varje dag som går tycker inte jag är att ta ansvar. Svaret var väl att ännu en torsdag har gått utan att regeringssammanträdet har använts till att förstärka jobbinsatserna. De 150 000 som regeringen nu räknar med går ut i arbetslöshet kommer att mötas av mindre insatser. De kommer att få mindre ersättning från trygghetssystemen, och de kommer att mötas av - hör och häpna - högre skatt när de förlorar jobbet, för det är regeringens orättvisa politik. Om fler förlorar jobbet blir det färre skatteintäkter. Då blir det tuffare för kommuner och landsting att klara välfärden. Sveriges Kommuner och Landsting har bett om ett svar angående statsbidragen för 2010 från regeringen för att kunna slippa säga upp folk ute i kommunerna. Det blir min fråga till statsministern: När kommer regeringen att lämna besked till kommunerna om statsbidragen?

Fru talman! Med Socialdemokraternas politik möts de av högre skatter om de får behålla jobben, och deras arbetsgivare får också högre kostnader. Det handlar återigen om den svenska modellen: först det som är företagens ansvar, sedan det som finns till stöd i omställningsavtal, vilket är ett mycket viktigt instrument. Sedan handlar det naturligtvis om de offentliga resurserna - högskoleplatser, yrkesvuxplatserna vi introducerar vid årsskiftet och de resurser som finns hos Arbetsförmedlingen. Jag reser varje vecka till Arbetsförmedlingen och diskuterar resurser till stöd. De beskriver att det finns jobb, att många byter jobb på den svenska arbetsmarknaden och att det även fortsatt finns grupper som är efterfrågade. Förmedlar vi en korrekt bild av var vi just nu befinner oss? Utan rätt problemanalys blir det fel åtgärder. Börjar vi få signaler om att det saknas resurser ska vi ta fram sådana. Det kommer förmodligen att behövas mer av korta insatser i Arbetsförmedlingens verktygslåda, och det är vi beredda att titta på. Men Mona Sahlin missar helt beskrivningen till svenska folket av i vilken ordning man ska ta detta. Hon tjänar därmed inte den svenska modell som har tjänat svenska folket så väl.

Fru talman! I dag är det över 1 000 personer som varslas. Bara i Sandviken är det 900 personer. En rad andra företag varslar också, och vi börjar få en ekonomisk situation i Sverige som är väldigt dramatisk. Jag ser en häpnadsväckande brist på aktivitet hos regeringen. Många är nu oroliga för om de kommer att klara sin arbetslöshet när de får gå från jobben och vad som händer när de får en halvering eller ännu värre av inkomsten. I går hörde vi att den linje som regeringen har drivit stenhårt hittills börjar vackla hos Folkpartiet. De säger nu att vi kanske måste höja a-kassan i alla fall. Det är naturligtvis många som känner så när läget är sådant att väldigt många kommer att bli arbetslösa. Kommer Moderaterna att stå kvar vid linjen att fortfarande skära i a-kassan?

Fru talman! Den som bär regeringsmakten kan inte slarva med orden. Vi har inte massvis med människor som kommit ut i arbetslöshet. Vi har omfattande varsel. Med vår erfarenhet från svensk historia vet vi att varsel är början på en tid som går att använda till stöd för människors omställning för att komma vidare på arbetsmarknaden. För detta finns omfattande stödresurser, delvis för att löntagare har avstått det i sina löneutrymmen, delvis därför att vi har en arbetsförmedling som blir allt bättre på att matcha vidare på den svenska arbetsmarknaden den arbetskraft som många gånger dessutom är efterfrågad. Regeringen jobbar fortsatt med att se till att folk kommer vidare i arbete. Oppositionen tycks ta för givet att alla ska ut i arbetslöshet och leva på a-kassa. Min idé är att folk ska komma i jobb, komma vidare på arbetsmarknaden, och vi ska försöka säkerställa att så blir fallet. Vi har fortfarande tid att också finnas till stöd i den varselprocess vi nu ser. Det finns en risk att detta fördjupas och att det blir i form av en bredare arbetslöshet. Då ska vi följa det med andra typer av åtgärder också. Men ni beskriver inte korrekt hur det ser ut nu.

Fru talman! Jag tycker att det är makalöst. I början av den här krisen fick jag höra hur statsministern sade att det är några som blivit varslade, men det kommer kanske inte att hända någonting. Nu står statsministern fortfarande och säger samma sak. Det är makalöst hur man kan sätta på sig sådana skygglappar när företag efter företag i Sverige varslar en stor del av sina anställda. Det sker heller inte bara i Sverige, utan det sker runt om i Europa och världen. Då säger ni: Vi behöver inte göra så mycket. Vi har en massa pengar i våra system. Men vad ni har gjort är att skära i trygghetssystemen. En halv miljon människor står utanför trygghetssystemen, vilket de inte gjorde tidigare. Många av dem som kommer att bli arbetslösa inom några veckor eller inom några månader, kommer inte att ha råd med lånen på sina hus. De kommer inte att klara av sin livssituation. Men statsministern står fortfarande och säger att det kanske inte kommer att hända så mycket. Lyssna ute i verkligheten på hur det ser ut i dag! Försök att sätta dig in i hur människor har det och hur ekonomin ser ut i stället för att hålla den här linjen, för det kommer inte att hålla. Det kan jag garantera statsministern.

Fru talman! Peter Eriksson! Jag har i närtid varit på Arbetsförmedlingen i Kristianstad och i Göteborg. Vi har i dag talat med den samordningsperson vi har, Barbro Holmberg, i Gävleborg som finns till stöd för att se till att de offentliga resurserna kommer på plats. Det finns väldigt mycket resurser hos Arbetsförmedlingen. Det finns högskoleplatser. Det finns möjligheter att komma vidare. Vi har Trygghetsrådet och Trygghetsfonden. Om Peter Eriksson ändå är på det humör han verkar vara tycker jag att han ska passa på att åka ut till någon av de arbetsplatser där fordonsindustrin har tunga varsel och berätta lite om Miljöpartiets intressanta idéer när det gäller miljöskatterna. Berätta om vad ni vill göra med de bilar som produceras på Torslandaverken. Berätta om kilometerskatterna och om de försämrade förmånsvärdena. Berätta om dödsstöten för den svenska fordonsindustrin, nämligen Miljöpartiets förslag. Berätta vad Mona Sahlin har sagt till dig att hon vill göra när hon ska stödja det.

Fru talman! En halv miljon människor står utanför a-kassan. De som är beroende av a-kassan har fått sänkt ersättning på grund av regeringens politik. 900 personer hemma i Sandviken fick i natt beskedet att deras ekonomi och deras liv helt kastas omkull. I Arvika har 1 300 personer drabbats av varsel. Där bor 26 000 människor. 10-20 procent av dem står utan a-kassa, räknar man med. Kommunen har redan i år haft ökade kostnader för socialbidrag med 31 procent. Dessutom har regeringen fryst de generella statsbidragen för de kommande åren. Arvika kommun och många fler efterfrågar initiativ från regeringen. Inom Metall i Värmland har 20 procent av medlemmarna drabbats av varsel. Människor är oroliga. Deras inkomster halveras. De får straffskatt av regeringen när de blir arbetslösa. Men deras kostnader är desamma för boende, mat och barn. 100 000 fler arbetslösa ska dela på 15 000 platser inom arbetsmarknadsåtgärder. Generaldirektören för Arbetsförmedlingen efterfrågar resurser i finansutskottet. Och Fredrik Reinfeldt står här och har inga svar.

Fru talman! Jag har massvis med svar men kanske inte de Ulla Andersson vill höra. Får jag bara korrigera att vi inte har 500 000 människor utanför a-kassan, vi har 1,2 miljoner. 700 000 av dem stod utanför redan före valdagen och upplevdes aldrig som något problem, efter vad jag hörde, av vare sig Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna - bara så att vi korrekt beskriver hur Sverige ser ut. Får jag säga att vi uppfattar att vi i en tid när vi har fått varsel ska finnas till stöd med de många insatser jag har nämnt, offentliga såväl som de som finns i omställningsförsäkringar och med det ansvar vi menar att det enskilda företaget har att vara till stöd för att människor ska komma vidare på arbetsmarknaden. Det är möjligt att alla inte gör det. Men i en hel del fall, som jag tagit del av, talar man om mycket kvalificerad arbetskraft som är intressant för andra delar av Sverige, andra företag, och till och med efterfrågas i Norge och Danmark, där man fortsatt har ett något bättre arbetsmarknadsläge. Menar Ulla Andersson att vi inte ska testa de möjligheterna, att inte allt arbete ska inriktas på att de ska komma vidare till annat arbete? Menar hon att vi ska vi stå här och framställa det som att alla redan har fått sparken, att alla redan ska leva på a-kassa och ingenting annat, när vi gör allt vi kan för att de ska komma vidare till annat arbete? Det måste väl ändå vara idén med politiken.

Fru talman! Jag förstår att statsministern inte kan ge något besked, för regeringen har ingen politik för den här situationen. Människor är oroliga. Ta människors oro på allvar! Jag kan förstå om inte du förstår hur det kan vara att vara Volvoarbetare och få sin inkomst halverad inom en snar framtid. I Östermalmsnytt stod det att på Stureplan har de inte råd med fem glas champagne längre, men med två glas. Det åtminstone kanske statsministern förstår. Jag blir verkligen upprörd när jag hör dig helt negligera människors oro, helt negligera de kommuner som efterfrågar stöd, hjälp och ett initiativ från regeringen. Du har inga andra svar att ge i dag än du hade för ett halvår sedan. Signalerna har funnits väldigt länge, men regeringen ändrar inte sin politik. Det är samma politik i högkonjunktur som i lågkonjunktur oavsett hur människor drabbas och hur deras vardag förändras. Jag blir väldigt orolig.

Fru talman! Jag tror visst att man ska göra en förändring eftersom vi drog ned volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, någonting som användes under bättre konjunkturer i de majoriteter Ulla Andersson fanns med i mest för att dölja arbetslöshet. Vi tyckte att det var bättre att folk hade ett jobb när konjunkturen var god. När konjunkturen försvagas kan det finnas anledning att titta på också mer kortsiktiga instrument för att stödja omställning. Min uppfattning är att den arbetskraft som nu varslas kanske är den mest attraktiva och den som det är störst möjlighet att få vidare till annat arbete. Det är förmodligen grupper som står längre från arbetsmarknaden som är de som verkligen får det svårare i lägen när varslen duggar tätt. Men det är fortsatt korrekt att beskriva det som att i stora delar av landet fortsätter arbetsmarknaden att fungera. Folk får jobb. Folk byter jobb. Det är viktigt att förstå för att se hur vi har satt samman våra åtgärder för att stödja i den situation som vi nu befinner oss i. Till årsskiftet kommer motsvarande 1 procent av bnp i finanspolitiska stimulanser från denna regering. Vi är i nivå med det man talar om i EU och det mesta vi ser också i andra länder. Det kommer att vara ett stöd för att dämpa konjunktureffekterna.

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern som handlar om finanskrisen och EU:s roll. Vi kommer ju att fatta ett beslut i eftermiddag om Lissabonfördraget. Det är någonting som vi i Folkpartiet och även de andra allianspartierna tycker är väldigt viktigt. Nästa år är Sverige ordförandeland i EU. Det innebär att för första gången sedan Sverige blev medlem i Europeiska unionen har vi i dag en regering som är genuint engagerad i det europeiska samarbetet. Vi har inte haft det sedan Sverige blev medlem i EU. EU har spelat en väldigt viktig och betydelsefull roll för att skapa stadga i ekonomin under den finansiella krisen. Min fråga är hur statsministern ser på det svenska ordförandeskapets möjligheter att fortsatt skapa trygghet i ekonomin i Europa och i Sverige.

Fru talman! Det kommer säkerligen att vara så att under svenskt ordförandeskap fortsätter vi att diskutera hur vi kan stå emot de försämrade konjunkturerna. Det är ett globalt fall i efterfrågan som vi inte har sett på 30 år. Det är naturligtvis så att framför allt små, öppna ekonomier beroende av handel, som Sverige, drabbas hårdare än andra som har en större inhemsk efterfrågan och en inhemsk marknad. Det är viktigt att påpeka att de lösningar som vi har förhandlat fram till stöd för att få bättre fungerande finansiella institutioner ännu inte är på plats runt om i Europa. Vi har fortsatt ännu inte fått detta fullständigt på plats här i Sverige. Rätt beslut, men svårare att få på plats. Sedan diskuterar vi samordning av finanspolitiken mer för att säkerställa att vi har rätt typ av inriktning också i fråga om vad vi gör av våra respektive budgetar. Det kommer diskussioner om det inför nästkommande toppmöte. Det kommer säkert att vara aktuellt också nästa år. Viktigt att komma ihåg är också vad EU betyder för fortsatt strävan mot öppen handel och öppna gränser, därför att det i sin tur betyder så mycket för jobben.

Fru talman! De exekutiva försäljningarna av villor och bostadsrätter ökar markant. Allt fler ägare klarar inte av att betala sina bostadslån. Med tanke på det stora antal varsel som läggs dagligen kan vi utgå från att det här kommer att öka och att flera kommer att tvingas att lämna sina hem. Det är allvarligt att förlora sitt arbete, i synnerhet om man dessutom har lämnat a-kassan, och det vet vi att en halv miljon svenskar har gjort. Att på grund av arbetslösheten också förlora sin bostad är om möjligt ännu allvarligare för de drabbade. Med tanke på att vi har en sådan kraftig lågkonjunktur måste det finnas en beredskap så att inte tusentals människor på grund av arbetslöshet och ekonomiska svårigheter ska tvingas att sälja sina hem på auktion därför att de inte klarar av sina bostadslån. Min fråga till statsministern är: Vad tänker statsministern göra för att förhindra att villa- och bostadsrättsägarna förlorar sina hem som en följd av jobbkrisen och lågkonjunkturen?

Fru talman! Det viktigaste svaret är att de måste kunna behålla sin betalningsförmåga - de måste kunna fortsätta att ha jobb för att klara det - och att vi driver en politik som syftar till detta. Det finns absolut risker i det som pågår. Vi har fortsatt inte fått ned den finansiella oron. Det finns risker för fallande tillgångsvärden. Det är bland annat det som har utlöst mycket av problemen i USA, problem som världen i övrigt, bland annat Sverige, sedan sitter med svansen av och har att försöka hantera. Viktigast är jobb. Viktigast är att se till att de finansiella institutionerna fungerar. Det är de svar vi hoppas kunna ge, att få ned oron på de finansiella marknaderna och att få bättre fungerande kreditgivning. Väldigt många företag och andra får nu höra att deras krediter sägs upp, och de är väldigt upprörda över detta. Det är ett av skälen till att vi försöker trycka på bankerna att ta sitt ansvar och gå in i den struktur vi har förhandlat fram i Europa för att på det sättet få en bättre fungerande kreditgivning.

Fru talman! Jag vill berätta om en afghansk kvinna, långt ifrån varsel och finanskris. Hon har varit i Sverige i åtta år. Hon uppbär försörjningsstöd. Hon läser svenska för invandrare, sfi. Men hon läser bara en gång i veckan, och det gör hon därför att hon inte får läsa oftare för sin man. Hon är inte ensam. Många utrikes födda kvinnor står ofrivilligt långt ifrån arbetsmarknaden och helt utanför arbetskraften. Bara drygt hälften av alla utrikes födda kvinnor har sysselsättning. För nyanlända skyddsbehövande vet vi att mediantiden för att få ett arbete är tio år. Många av dessa kvinnor är isolerade i sina hem, precis som den afghanska kvinnan. De är isolerade i sina bostadsområden. Det är ofta kvinnor där barn och man har all kontakt med samhället runt omkring. Hur ska politiken utformas så att värderingar som jämlikhet, jämställdhet och arbetslinje även kan nå dessa kvinnor?

Fru talman! Svenska kvinnor märkte från framför allt 70-talet och framåt att ett eget självständigt liv förutsatte en egen försörjning och en möjlighet att stå på egna ben. Vår arbetslinje måste gälla alla som finns i Sverige. Den som har arbetsförmåga ska stå till arbetsmarknadens förfogande och ska ta de jobb som erbjuds. Det gäller också utrikes födda som har kommit till Sverige. Vi har aktivt arbetat med sådant som sänker trösklarna för att göra dessa kvinnor mer attraktiva för arbetsgivare och för att få in dem på arbetsmarknaden. Även nu med försämrad konjunktur och varsel som duggar tätt har jag på Arbetsförmedlingen hört att man hittar ännu fler som kommer in via så kallade instegsjobb, bland annat till stöd för den grupp vi nu diskuterar. Det är vårt sätt att visa vår konsekventa arbetslinje. Men en värderingsdiskussion måste också föras. Vi accepterar inte i vårt samhälle att någon blir inlåst, att någon vuxen person styr över och inskränker någon annans frihet. Det är inte så vi lever i Sverige. Här gäller svensk lag och mänskliga rättigheter lika för alla. Vårt stöd handlar mycket om arbetslinjen.

Fru talman! Avgörandet i frågan om könsneutrala äktenskap närmar sig. I dag kom den i sak innehållslösa lagrådsremissen från regeringen, och nu följer arbetet med de så kallade följdmotionerna. Regeringen kan inte enas i denna fråga, och det framgår tydligt att det är här i riksdagen vi ska både forma, diskutera, debattera och besluta frågan. Det ligger redan ett genomarbetet förslag, en motion, som skulle kunna behandlas när majoriteten så finner. Tyvärr har det gått prestige i denna fråga, trots att vi vet att det finns en bred majoritet i kammaren för förändringen. Är statsministern beredd att uppmana ledamöterna från Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet att lägga prestigen åt sidan och anstränga sig för att tillsammans med oss i oppositionen se till att vi kan gå till beslut i frågan om könsneutrala äktenskap och få lagen på plats så fort det bara är möjligt? Vad är viktigast: prestige eller handling?

Fru talman! Det viktigaste är resultatet, det vill säga att vi får fram det en majoritet av oss tycker är viktigt. Jag utgår från att det ska vara möjligt för riksdagen att fatta det beslutet. Min invändning mot motionen är att ikraftträdandet som föreslås i motionen är den 1 januari 2010. Vi som tycker så försöker jobba på ett sätt att förslaget kan komma snabbare på plats. Jag instämmer i frågeställarens utgångspunkt, nämligen att lägga all prestige åt sidan, se till att markera att den stora majoritet som finns håller ihop och få igenom förslaget på bästa möjliga sätt så fort som möjligt.

Fru talman! Kristdemokraterna vill se tydliga värderingar i politiken. För drygt två veckor sedan stenades en 13-årig flicka vid namn Aisha i Somalia. Hon anmälde till myndigheterna att hon hade utsatts för en gruppvåldtäkt. Det vändes mot henne och hon blev dömd enligt sharialagarna till stening. 50 milissoldater stenade henne och flera tusen tittade på. Hur har statsministern och regeringen agerat internationellt för att protestera mot denna bestialiska handling?

Fru talman! Låt oss konstatera att det i alltför många delar av världen finns kvar den typen av helt oacceptabel syn på kvinnor, nämligen skuldbeläggande av kvinnor för sådant som män gör som dessutom ofta följs av straffrihet för männen, det vill säga det sker ingen lagprövning eller uppföljning av männens ansvar i dessa frågor. Vi försöker i alla sammanhang markera tydligt inom FN, i våra dialoger och i våra bilaterala samarbeten med många av våra afrikanska partner när det gäller dessa frågor. Många gånger är det på ett bra sätt i dialog. Det här är också något man reagerar på i dessa länder, som ju ofta har rötter i olika religiösa uttolkningar längre tillbaka. Just i det specifika fallet känner jag inte till hur utrikesdepartement och andra har reagerat, men det kommer inte på något sätt att skilja sig från hur vi i alla andra sammanhang markerar mot detta.

Fru talman! Min fråga handlar om skolmat. Vi vet att rätt kost och näring är viktigt för alla människor, både barn och äldre. Statsministern som själv har barn vet hur viktigt det är att barnen ska orka med skolarbetet, må bra, orka med sin fritid och så vidare. Nu har en icke obekant Bert Karlsson med all önskvärd tydlighet fått oss att förstå att det finns brister i kommunerna när det gäller skolmaten. Regeringen har avsatt stimulansmedel, 1,32 miljarder, för att bättra på de äldres kost och nutrition. Nu önskar jag, naturligtvis, att man också ska tänka på skolan och skolbarnen i kommunerna. Vad säger statsministern om detta? Har statsministern några kommentarer till mitt önskemål?

Fru talman! Skolmaten diskuterades också när jag gick i skolan och har förmodligen alltid varit omdiskuterad. Vi ska konstatera att den inte är likadan, smakar likadant eller upplevs på samma sätt över hela Sverige och i alla skolor. Det som ibland påvisas är att det i någon skola inte fungerar lika bra. Jag tror att svaret finns att finna mer lokalt i möjligheterna att på ett bra sätt tillreda maten, att ha ett eget ansvar för maten i den egna skolan eller åtminstone i närheten av den egna skolan. Det blir svårt att lösa detta enkom med hjälp av Bert Karlsson och statliga pekpinnar. Det finns kommunala huvudmän som har ansvar för detta. Jag har upplevt att där det har sagts att det har blivit bättre har det ofta handlat om att man själv har fått ta över matlagningen och jobbat med att den ska vara både nyttig och välsmakande för eleverna.

Fru talman! Ungefär 4 600 industriarbetare i Göteborg har varslats om uppsägning på grund av arbetsbrist. Av dessa jobbar ca 3 400 inom fordonsindustrin. I dagsläget har ca 500 redan fått lämna sina jobb och gå ut i arbetslöshet. Regeringen har stuvat om i Arbetsförmedlingens budget och avsatt 1 ½ miljon kronor för att möta situationen. Nu är läget så att det finns ett antal bristyrken. Det behövs bland annat NC-operatörer, svarvare, fräsare och svetsare. Får Arbetsförmedlingen använda dessa pengar till att omskola bilarbetarna så att de kan ta dessa jobb inom de bristyrken jag nämnde? Jag vet att Arbetsförmedlingen vill göra det. Jag vet att de fackliga organisationerna och de som har blivit arbetslösa vill göra det - och även arbetsgivarna. Men vad säger statsministern?

Fru talman! Jag var själv på Arbetsförmedlingen i Göteborg i förra veckan. Just de Volvoarbetare vi nu talar om tillhör dem som är mest attraktiva på den svenska arbetsmarknaden. Det finns alltså företag som ringer till Arbetsförmedlingen för att försöka komma i kontakt med de högkvalificerade Volvoarbetarna. Det finns ett intresse från Norge och från andra företag runt om i Sverige. Det är nog inte den grupp som åtminstone just nu har svårast att komma vidare på arbetsmarknaden. Jag nämnde också hur omställningsavtalet och omställningsstödet är strukturerat. Låt mig nämna det igen. I fråga om en metallarbetare över 40 år handlar det om en engångsutbetalning på mellan 26 900 och 39 440 kronor. Det finns ett omställningsstöd som kan handla om upp till 100 000 kronor för varje enskild individ. Det täcker två miljoner löntagare, inklusive de som jobbar på Volvo. Det kan användas för utbildning, coachning och andra aktiviteter. Låt oss se vad Trygghetsrådet och Trygghetsfonden kan göra för att stödja många av dem som nu är varslade. Jag är också beredd att titta på ytterligare verktyg för Arbetsförmedlingen. Det finns omfattande resurser till stöd också i andra delar än de som Socialdemokraterna ständigt talar om.

Fru talman! Under åren 2000-2007 har antalet barn i det svenska samhället som blir omhändertagna ökat med nästan 20 procent. I dag är det ungefär 1 procent av barnen och ungdomarna i Sverige som är placerade i samhällets vård. En femtedel av barnen, de allra mest utsatta barnen, hamnar på behandlingshem, på hem för vård eller boende. Socialstyrelsens granskning som har genomförts visar att nio av tio av de här behandlingshemmen har brister. Det finns rapporter om att det förekommer sexuella övergrepp, våld och mobbning på ett antal hem. Rapporter pekar på att det finns en bristande kompetens hos den personal som jobbar på de här behandlingshemmen. Rapporter pekar också på att många av de behandlingsmetoder som används över huvud taget inte är utvärderade. Vi vet helt enkelt inte om de ger effekt eller inte. Jag skulle därför vilja fråga statsministern vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att rätta till bristerna i den sociala barn- och ungdomsvården i Sverige.

Fru talman! Får en gammal socialpolitiker ändå först konstatera att det är väldigt många människor i Sverige som tar stort ansvar och gör stora insatser för att försöka vara ett stöd för de ungdomar som hamnar snett i livet. Det är sannerligen oftast inte så enkelt. Det handlar om ungdomar med traumatiska upplevelser, som har svårt att finna sig själva och oftast är självdestruktiva eller våldsbenägna. Men jag har också noterat att det finns en kritik och att det finns ett behov av uppföljning. Det förs en diskussion om att vi ska föra detta från länsstyrelser över till Socialstyrelsen för att därmed bättre samordna uppföljning och kvalitetskontroll av det slag som frågeställaren efterfrågar. Jag tror att det är klokt. Vi ska alltid vara måna om att se till att ha bra kvalitet i verksamheterna och våga tala om just värdet av att ha utbildning och rätt förutsättningar för att bedriva ett bra arbete. Det är inte att ifrågasätta de många viktiga insatser som görs runt om i Sverige för utsatta barn.

Fru talman! I dag diskuterar vi Lissabonfördraget här i riksdagen. Jag vet att regeringen är motståndare till en folkomröstning om Lissabonfördraget. Det kan bero på att regeringen är rädd för att folket skulle säga nej. Jag håller inte med regeringen på den punkten, men jag förstår att regeringen tycker som den gör. Men det finns en sak jag inte förstår. I dag är de svenska kollektivavtalen under hårt tryck från EG-rätten. Det kan vara så att det enda sättet att rädda den svenska modellen är att kräva en ändring av EU-fördraget så att vi får en garanti för kollektivavtalen. Regeringen har inte velat kräva detta. Miljöpartiet har krävt att vi ska skjuta upp beslutet om Lissabonfördraget till efter Stråthutredningen, som säger hur vi ska hantera EG-rättens angrepp på den svenska kollektivavtalsmodellen. Den kommer att vara klar den 15 december. Miljöpartiet vill skjuta upp beslutet. Vänsterpartiet vill skjuta upp beslutet. LO vill skjuta upp beslutet. Socialdemokratin vill skjuta upp beslutet. Varför vill inte regeringen göra det?

Fru talman! Lissabonfördraget ska göra att vi får ett bättre fungerande europeiskt samarbete, som står starkare på viktiga områden när det gäller brottsbekämpning, som dessutom blir bättre demokratiskt förankrat såväl i nationella parlament som i sitt eget. Det är naturligtvis viktigt att vi får den förändringen på plats. Det anser de av oss som tror på det europeiska samarbetet, därför att vi inte står ut med att se klimatförändringarna fortsätta utan att kunna stå starkt däremot. Jag vet att Miljöpartiet har en annan uppfattning. De tror helt enkelt inte på internationellt samarbete. Jag misstror det här sättet att försöka röra ihop saker som inte hänger ihop. Hur riksdagen röstar kommer att visa sig senare i dag. Men jag välkomnar det besked som verkar finnas från fem partier att man inte ser den sammanblandning som frågeställaren nu pekar på. Frågan när det gäller Lavalutredningen och analyser av detta kommer att ha sin tid, men det hänger inte ihop med utformandet av Lissabonföredraget. Fackliga företrädare runt om i Europa har snarare påpekat att Lissabonfördraget förstärker arbetstagarnas rättigheter när det kommer att träda i kraft.

Fru talman! I dessa varsel- och orostider vill jag lyfta upp skogsindustrins utsatta läge. I medierna står det om tuffa tider för skogsindustrin, och jag möter detta varje dag hemma i Värmland, som är ett stort skogsindustrilän. Många anställda är nu bekymrade för vad som händer på den egna arbetsplatsen. Det är oro och bekymmer som också tas över av barn och familjen. Jag har besökt Gruvön i Grums och Rottneros Bruk i Sunne i Värmland, och medskicket därifrån till dig som statsminister är krav på långsiktiga spelregler inom energipolitiken och på att också se den ökade konkurrensen om skogsråvaran. Varsel kommer nästan varje dag, och vi har sett beslut om nedläggning av flera bruk. I Värmland, som är rejält drabbat av varsel inom bilindustrin, kommer detta som extra påslag i det allvarliga läget. Jag vill ha svar av statsministern om behovet av långsiktiga spelregler och breda politiska överenskommelser om energipolitiken. Varför kom ni inte när vi bjöd in och ville diskutera energipolitiken? Detta är en viktig pusselbit för skogsindustrin.

Fru talman! Ska socialdemokrater fråga mig om långsiktig energipolitik som just har berättat för svenska folket att ni ska sitta i en regering med Miljöpartiet? Är det ditt besked till skogsarbetare och andra i de nu utsatta länen att de ska bjuda dit en miljöpartist för att berätta vad man vill göra så ska de få se hur det går med jobben? Jag vet precis att det behövs långsiktighet i energiförutsättningarna. Jag har varit med och skapat en överenskommelse som lett till att Sverige nu har en majoritetsregering för första gången på mycket lång tid, som kan ge besked om både inväxling av förnybar energi och förutsättningar för att kunna fortsätta och till och med öka effektuttaget ur svensk kärnkraft. Jag hoppas att vi ska kunna förlänga detta in i framtiden. Men jag vet en sak. När vänsterpartierna samlas handlar det om hur snabbt ni ska avveckla kärnkraften och hur mycket ni ska höja olika energiskatter, med udden riktad exakt mot den basindustri som frågeställaren påstod att hon känner för. Berätta det nästa gång du träffar de representanter som var oroliga!

Fru talman! Sverige tar ett viktigt ansvar tillsammans med många andra länder för att främja fred och säkerhet i Afghanistan, och regeringen avser att öka Sveriges internationella fredsinsatser. Det här är mycket bra. Vår egen trygghet beror i hög grad av att vi medverkar tillsammans med andra i arbetet för att förebygga krig och lösa konflikter på fredlig väg. Ett försvar som övas och gör nytta internationellt blir även bättre på sin uppgift i Sverige. En Sifoundersökning visar på en betydande tveksamhet inför våra soldaters viktiga uppgift i Afghanistan. En del resonerar så här: Ska vi riskera svenska soldaters och biståndsarbetares liv i ett land så långt borta? Nu ska man alltid ta opinionsundersökningar med en nypa salt, men ändå tror jag att det är viktigt med information och dialog om våra svenska soldaters, mäns och kvinnors, viktiga insatser för fred och utveckling i Afghanistan. Delar statsministern den bedömningen?

Fru talman! Sverige är i Afghanistan tillsammans med en lång rad andra länder av det enkla skälet att den afghanska regeringen, som är folkvald, har bett oss att vara där till stöd för den utveckling som vi hoppas ska fortsätta, som gör att barnadödligheten sjunker, att flickor får börja gå i skolan, att vi har tryckt bort den talibanregim som var en av de mest totalitära vi har sett och som helt tog ifrån bland annat kvinnor och unga flickor möjligheten till egen utveckling och egna beslut. Det är viktigt att påpeka att vi inte bara ska vara militärt närvarande. Vi ska också vara närvarande med biståndsinsatser och med andra utvecklingsinsatser. Vi har signalerat att vi kraftigt kommer att öka detta från en nivå på ungefär 300 miljoner kronor i dag upp till ½ miljard i stöd till Afghanistan - det största stöd vi ger till ett enskilt land i Asien. Sverige visar på det sättet att politiken hänger ihop. Det handlar om säkerhet, utveckling och stöd för utsatta grupper. Jag beklagar om det i andra delar av denna riksdag inte längre finns ork eller förståelse för vårt behov av att vara till stöd för utsatta människor i världen.

Fru talman! I måndags var jag i Tidaholm och träffade oroliga människor på IAC som är varslade och som ska bli av med sina jobb, 250 personer. Själv bor jag i Skövde och träffar dagligen oroliga Volvoarbetare på grund av varslen. De är oroliga för den ekonomiska tryggheten. De vill självklart ha sina jobb kvar - det är det första de vill. I andra hand vill de ha omskolning och utbildning, men de vill också ha ekonomisk trygghet. Statsministern säger här nu att det viktigaste är att de har sina jobb kvar. De ska ta de jobb som erbjuds, säger statsministern i sina svar till andra. Ja, men vilka jobb är det som statsministern ska erbjuda dem? Han har ju själv slaktat stora delar av komvux så att omskolningen blir svår för de här människorna. Han har ju själv fryst statsbidragen så att kommunerna får svårt att ha kvar sin verksamhet. Han har ju själv sett till att det blir ekonomiska svårigheter för dem som blir drabbade. Dessutom har din egen finansminister nu ändrat sina prognoser så att arbetslösheten ser ut att bli 9 ½ procent redan nästa år.

Fru talman! Jag börjar ana ett mönster. Jag undrar om det inte är så att oron sprider sig efter att de har lyssnat på Monica Green och en del andra påståenden här i dag som bara kastas rakt ut. Vi tillför 6 miljarder till kommunerna 2009, bland annat genom att vi sänker arbetsgivaravgiften. Jag kan berätta vad vi inte ska göra. Vi ska inte genomföra den politik Socialdemokraterna vill se, en skattechock med 70 miljarder på tre år. Eller ta det Miljöpartiet vill göra för fordonsindustrin: Det är en snabbavveckling av hela den svenska fordonsindustrin om det skulle genomföras. Jag lovar att jag inte ska genomföra det. Jag menar att det nu finns tid att finnas till stöd för dessa grupper så att de ska kunna komma vidare till ett annat arbete. Jag tror att Volvoarbetarna hör till dem som är mest attraktiva på svensk arbetsmarknad om vi hanterar detta rätt. Vi behöver inte göra människor oroligare än nödvändigt. Vi har resurser. Det finns strukturer i den svenska modellen för att kunna ta ansvar för att hjälpa människor att komma vidare. Jag tycker att också Monica Green har ett ansvar för att korrekt beskriva att de resurserna finns.

Fru talman! Vi vet alla att varslen sprider sig som en löpeld genom hela Sverige: Nybro, Västervik, Vimmerby. Senast i går hörde vi om Astra Zeneca i Umeå. Lågkonjunkturen slår hårt och skoningslöst mot familjer i hela landet. En viktig fråga som tyvärr är lätt att glömma bort i dessa tider är alla de företag som är i cleantech -branschen. I Energimyndighetens rapport Investera i Cleantech 2008 framgår att investeringarna i denna bransch kraftigt viker nedåt. Andra kvartalet 2008, som för övrigt var innan finanskrisen slog till med full kraft, visar att endast 70 miljoner kronor investerades. Föregående kvartal var det 205 miljoner. Av investeringskapitalet i Sverige var det endast 0,7 procent som gick till cleantech- branschen. Man kan jämföra med Danmark, där det var 11 procent. Då är min fråga: Vad avser statsministern att göra för att stimulera investeringar i cleantech -branschen?

Fru talman! Jag är övertygad om att ett korrekt användande av styrmedel i klimatpolitiken öppnar för den typ av investeringar som frågeställaren efterlyser. Sverige har den kanske mest långtgångna användningen av styrmedel genom att man sätter ett pris på fossilbränslehantering, CO2-skatt, och dessutom använder metoder för att växla in det förnybara genom bland annat gröna certifikat. Men det är riktigt att jag gärna skulle se att vi kunde attrahera ännu mer av investeringskapital. Jag tror därför att det är viktigt med långsiktighet och ett internationellt avtal, först nu via EU och därefter i Köpenhamn, för att lägga spelregler över längre tid för att möjliggöra ökade investeringar i bland annat den bransch som nu nämns. Sverige ligger långt fram, men jag skulle gärna se att vi attraherade ännu mer av kapital. Men, som sagt, vi använder styrmedel. Det gör att vi växlar upp den förnybara energianvändningen i Sverige, till skillnad från många andra länder som bygger sitt ökade energibehov på fortsatt användning av fossila bränslen.

Fru talman! I dessa tider med finansiella bekymmer har det gamla problemet med stora företags självpåtagna rättighet att förlänga betalningstiden för fakturor från små företag blivit än mer aktuellt. Det handlar om leverantörer som inte får betalt för sina varor och tjänster i tid, och det påverkar företagens likviditet och möjligheter till överlevnad i kärva tider. Det kan också bli ett samhällsekonomiskt bekymmer. Resultatet kan bli att man inte kan betala löner, skatter, moms och annat. Det kan till och med leda till inställda betalningar och konkurs. Detta är ett stort problem för små företag. Det råder visserligen avtalsfrihet, men ena parten håller inte sina avtal. Min fråga till statsministern är därför om han avser att göra något som snabbt kan påverka så att vi får ett sunt kassaflöde i svensk ekonomi och motverkar dessa problem för de små företagen.

Fru talman! Företagen kläms nu från två håll. Dels är det inte sällan de stora företag som vi ibland diskuterar som inte betalar sina räkningar till små företag och därigenom så att säga skapar en övervältring på de små företagen, dels är det banker som antingen klipper eller drar ned sin kreditgivning. Det skapar brist på likviditet och gör att även företag som i grunden är sunda och går bra får allvarliga problem. Jag tycker att det är bra att vi får en samhällsdebatt om hur stora företag och även en del offentliga institutioner beter sig när det gäller att dra ut på betalningar. Men det viktigaste vi kan göra är att se till att bankerna fungerar bättre. I samtal i dag har Anders Borg och Mats Odell diskuterat med cheferna i Sveriges största banker. De har åtminstone sagt sig nu ta på allvar att de ska se över kreditgivningen till företag och hushåll. Låt oss också se till att det kommer på plats. Det skulle betyda oändligt mycket för att få företag i Sverige att fungera bättre.

Fru talman! Många är de kommunal- och landstingsråd som från Ystad till Haparanda just nu oroar sig över hur de ska få sin budget att gå ihop. Statsbidragen har minskat och skatteintäkterna sjunker. Och som lök på laxen duggar varslen tätt. Ändå försöker alla kommuner och landsting att skydda kärnan i välfärden från nedskärningar - skolan, vården och omsorgen - så gott de bara kan. Därför blir jag väldigt bekymrad när regeringen nu kräver att kommuner och landsting ska vara med och betala 30 miljarder till vägar, järnvägar, flyg och annan infrastruktur som är statens åtagande och som det är statsnes ansvar att finansiera. Detta sker i ett läge när kommuners och landstings ekonomiska förutsättningar försämras månad för månad. Pengar till statlig infrastruktur måste då tas från kommunernas skolor, kommunernas äldreomsorg och från landstingens sjukvård. Det betyder att kommunerna och landstingen måste välja mellan att satsa antingen på spår eller på skola, på väg eller på vård. Tycker statsministern att det är rimligt?

Fru talman! Vi ägnar oss nu åt att riva ned de socialdemokratiska luftslott som ni lämnade efter er - löften om vägar och järnvägar utan finansiering. Vi gör det genom att tillföra mycket stora resurser i kommande budgetar, men vi har också bett att få se om kommuner och regioner kan gå in och hjälpa till med finansieringen. Jag menar att det leder till både bra ansvarstagande och bättre genomgång av att kostnaderna inte skenar i olika projekt, och det leder dessutom till att vi totalt sett snabbare får på plats viktig infrastruktur. Vi för 6 miljarder till kommun- och landstingssektorn i den budget vi lägger fram för 2009. Det är ett viktigt stöd till många av de verksamheter som frågeställaren nämner. Jag är beredd att fortsatt se om det kommer att behövas tillkommande resurser för att just försvara kärnan i den svenska välfärden. Jag hävdar dock att detta tyvärr inte gäller de socialdemokratiska förslagen. De är mycket mer inriktade på att bygga ut och bygga till på olika transfereringssystem och inte - när vi räknar igenom dem - genom att föra över resurser till kärnan i den svenska välfärden.