Vissa personbeskattningsfrågor

Fru talman! I det här betänkandet finns det ett förslag om att vidga reglerna för avdrag för dubbel bosättning. Jag tycker att det är ett jättebra förslag. Vänsterpartiet har motionerat i den här frågan sedan början av 2000-talet. Det är ingen som har stött vårt förslag tidigare. I och för sig vill vi ha ett utvidgat förslag, precis som vi skriver i reservation 1. Vi vill ta bort tidsgränserna. Vi vill inte heller att det ska handla om tillfälliga jobb, utan vi tycker att det ska handla om alla jobb. Men det är gott nog att vi har kommit så här långt. Vi har stått i talarstolen och pratat om det här i ett antal år, och det har tydligen gett resultat. Alla står bakom det. Men vi tycker att vi kunde ha gått lite längre. Orsaken till det är att vi underlättar rörligheten på arbetsmarknaden. Vi underlättar också för dem som kan tänka sig att bo kvar i avfolkningsbygder att ta ett jobb på annat håll. Det är i och för sig liknande argument som en utskottsmajoritet också anför. Men vi menar att vårt förslag är mycket enklare att hantera, mycket enklare att genomföra och att det inte bidrar till att några konstlade gränser uppstår. En annan fråga som tas upp i betänkandet är att förmånsbeskattningen på lånedatorer återinförs. Om det är vi också eniga i utskottet. Jag vill bara påpeka att i vår motion med anledning av detta tog Vänsterpartiet upp frågan om de avtal som redan var ingångna. Nu har vi ingen reservation och inget särskilt yttrande men jag tänkte ändå ta upp i talarstolen att det, precis som några remissinstanser påpekar, kanske skulle ha varit en lite längre avtrappning i det här förslaget. År 2007 tog man ju upp ett förmånsvärde på 2 400 kronor per år. För nästa år kommer vi nu att besluta att det ska vara på 4 800 kronor per år för att sedan naturligtvis slå igenom fullt ut. Vi tycker egentligen, även om vi inte har lagt fram något förslag om det, att vi i utskottet kanske skulle ha lyssnat litet mer till de remissinstanser som sade att det begränsade förmånsvärdet på 2 400 kronor borde ha gällt i tre år, eftersom avtalen oftast också är begränsade till tre år. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 1.

Fru talman! När Marie Engström tar upp frågan om lånedatorer kan jag ändå passa på att nämna att vi i förra budgeten, när regeringen började ändra i det här, föreslog att det bara skulle gälla nya avtal. Men då vi inte fick gehör för det då har vi valt att inte göra någonting i den frågan det här året. Det jag däremot tänkte tala om är den särskilda löneskatten. Regeringen pratar gärna om att man vill förenkla för företagare. Däremot är man ganska pigg på att ha olika skatter och avgifter beroende på arbetstagarens ålder. Tidigare har man i princip slopat den så kallade särskilda löneskatten, alltså motsvarande arbetsgivaravgiften, för pensionärer som är födda 1938 och senare. Nu ska detta även gälla pensionärer som är födda 1937 och tidigare, helt enkelt för att det ska bli mer lönsamt för arbetsgivaren att anställa en pensionär än en som är yngre. Ibland när man hör regeringsföreträdarna tala om hur många nya jobb som har skapats nu - med eller utan regeringens hjälp - kan man nästan få intrycket att vi totalt har utrotat arbetslösheten. Men så väl är det ju inte. 273 500 personer är arbetslösa i dag, enligt SCB. Det kan vara människor som har sökt jobb efter jobb utan att kunna få något, som inget annat vill än att kunna försörja sig själva. Hur tror ni det känns för dem när regeringen säger att man hellre ger de jobben till pensionärerna, till människor som trots allt har jobbat och slitit ett helt liv och kanske kan vara värda en tids vila? Jag tycker att det är en märklig prioritering. Jag ser hellre en politik som arbetar för att minska arbetslösheten i stort i stället för att förmå just pensionärerna att börja arbeta igen. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 2.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag och därmed avslag på reservationerna. Betänkandet som vi nu ska debattera och som kammaren senare ska besluta om kan knappast beskrivas som konfliktfyllt. Jag vill uttrycka min uppskattning för uppslutning från det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna. Jag tycker också att Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservationer, även om vi inte tillgodoser dem, är fullt begripliga och förståeliga. Vi landar dock inte i samma slutsatser. Regeringens lagförslag innehåller ärenden med skiftande bakgrund och en samlad historia som sträcker sig längre bakåt i tiden än den nuvarande alliansregeringen har verkat. Låt mig nu gå in på valda delar av innehållet. Fru talman! I normala fall får inte avdrag göras för levnadskostnader och liknande utgifter. Undantag gäller för tjänsteresa, tillfälligt arbete och dubbel bosättning. När det gäller dubbel bosättning gäller avdragsrätten om den skattskyldige på grund av sitt nya arbete flyttat till en ny bostadsort och om en bostad på den tidigare orten behållits för den skattskyldige, dennes make eller maka, sambo eller familj. Propositionen lägger ut texten om detta noggrant och listar kriterier för avdrag. Vad det har handlat om är om den dubbla bosättningen ska anses skälig på grund av makens eller sambons arbete, svårigheter att skaffa en fast bostad på arbetsorten eller annan särskild omständighet. Så har det alltså sett ut. Det den nya regeringen nu, med brett stöd från skatteutskottets övriga partier, föreslår är att de tidigare villkoren slopas och att vi lämnar de subjektiva bedömningar som har funnits och som skapat tvister mellan de berörda och myndighetspersoner på Skatteverket. Planeringen och förutsebarheten har tidigare varit alltför otillräckliga. Det har varit svårt. Det har avhållit folk från att pröva sina vingar och söka och ta arbete på annat håll. Detta har alltså motverkat rörligheten. Nu vänder vi på detta. Vi inför objektiva kriterier. Vi stärker därmed rättssäkerheten, och det möjliggör för allt fler att våga söka och få jobb på annan ort och ändå kunna ha kvar sitt fäste lokalt, i sin hembygd eller där man bor, under en förlängd övergångsperiod. Det finns, fru talman, också i den här propositionen inslag som gäller den förlängda tidsgränsen för avdrag för ökade levnadsomkostnader. Avdrag för enskilda förlängs från ett år till två, och för gifta och sambor föreslås den förlängas från tre till fem år. En passus jag ändå får göra här i kammaren är att det i utskottet inte har riktats någon kritik mot att det är längre tid för gifta och sambor, där det är fem år, medan det för den enskilde är två år, och två plus två är fyra och inte fem. Men det finns ändå ett hushålls- och familjeperspektiv här. Det tycker vi kristdemokrater är värdefullt. Finansieringen sker genom att avdrag för ökade utgifter för måltider och småutgifter begränsas till den första månaden. Det kan anses rimligt. Tveklöst, fru talman, finns det ett stort behov av rörlighet på arbetsmarknaden. Därför finner vi denna reform verklighetsanpassad och helt behövlig. Vi behöver en rörlig arbetsmarknad. Våra regioner karaktäriseras trots allt av väsentliga skillnader. Om vi ska kunna vårda relationer till vänner, släkt och hembygd kan vi inte i lagstiftningen vara okänsliga mot sådana djupt kända mänskliga behov. Det ska kunna gå att ha kvar sitt fotfäste och ändå ta ett nytt arbete på annan ort. Vänsterpartiet - Marie Engström har hållit sitt intressanta anförande tidigare - gör nu bedömningen att tidsgränserna bör slopas helt, vilket är sympatiskt i sig. Men vi från alliansens sida menar att det avviker från den grundsyn som säger att staten ska kompensera merkostnader enbart under en begränsad övergångstid. Den begränsade övergångstid där staten ska kompensera dessa merkostnader finner vi inte kan vara utan en bortre gräns. Det måste finnas en tidsperiod som säger att därefter gäller inte avdragsmöjlighet längre. Denna föreslagna lagstiftning menar vi både förenklar och förlänger. Det är en bra reform, och jag uppskattar verkligen att det är en så bred enighet kring den. Vad gäller sexmånadersregeln finner vi det helt okontroversiellt att skattefriheten för arbete i annat land, om detta land i sin tur beskattar inkomsten, inte ska gälla om beskattning i det andra landet sker lagstridigt. Det är väl en rimlig rättsprincip, och den sluter vi upp runt, alla sju partier i kammaren. Efter mål i EG-domstolen gör vidare regeringen den bedömningen att personer som enbart arbetar här inte ska behandlas annorlunda än de som både bor och arbetar här när det gäller rätten till avdrag för utgiftsräntor. Den rätten ska inte enbart gälla bostadsräntor. När det gäller förmånsbeskattning av lånedatorer måste det sägas att det var en mycket viktig ordning som infördes 1998. Jag har inte bilden klar för mig hur bred uppslutningen var i kammaren. Men de som låg bakom detta kan ta åt sig all ära. Skattefriheten har inneburit en väsentlig förstärkning när det gäller tillgången på datorer och därmed den allmänna datakompetensen. Men det var alltså för nio år sedan. Detta system har nu alltmer spelat ut sin roll, och den 1 januari 2007 slopades skattefriheten för lånedatorer. Nu föreslås att även den särskilda värderingsregeln för förmån av lånedator slopas. Men för att underlätta övergången till marknadsvärdering föreslås att förmånen av lånedator under 2008 värderas till 4 800 kronor. Vi finner det vara en mjuk övergång till en rimlig ordning. Fru talman! Den särskilda löneskatten betalas i stället för arbetsgivaravgifter för personer som är 65 år eller äldre. Som ett led i att varaktigt öka sysselsättningen och ta vara på äldres kompetens slopade riksdagen denna skatt för personer som fyllt 65 år och som är födda 1938 eller senare. Nu föreslås att den särskilda löneskatten på lön och annan ersättning och inkomst av aktiv näringsverksamhet slopas även för personer som är födda 1937 eller tidigare, allt för att uppmuntra arbetsgivare att ta till vara de äldres erfarenheter och kunskap. Fru talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet motsätter sig detta. De motiverar detta på följande sätt i reservation 2: "Människor med låga löner och förslitande arbetsuppgifter orkar sällan arbeta fram till dagens pensionsålder, varför förslaget i stället bidrar till orättvisa mellan olika grupper av äldre." Ska detta förstås som att Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att eftersom en del människor av olika skäl inte orkar arbeta ända fram till pensionsåldern ska inte några allmänna incitament finnas för företagen att använda sig av de äldre som orkar arbeta? Jag tror att denna argumentationslinje rymmer en felaktighet. Ingen försämring görs aktivt för dem som med låga löner haft förslitande arbetsuppgifter. Men ändå anser ni det vara fel att med stimulanser försöka höja sysselsättningsnivån och rent generellt ta vara på kompetensen hos de äldre som fortfarande orkar, kan och vill arbeta. Jag, Kristdemokraterna och alliansen är övertygade om att en reform som denna förstärker samhällsekonomin som helhet och därför är bra för de grupper som av olika skäl inte tar eller ens kan ta del av den. Det är bra för den enskilde, det är bra för företagen och därmed också bra för helheten. Det kanske låter för enkelt, men så enkelt ser vi på det. Vi menar att det är en bra reform.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande SkU12, Vissa personbeskattningsfrågor . Svensk arbetsmarknad har inte sett så här bra ut på nära 20 år. Sysselsättningen stiger i en takt som vi inte har sett på många år. I juli var 4 660 000 personer sysselsatta. Det är det högsta tal som SCB någonsin har uppmätt. Arbetslösheten sjunker, och utanförskapet minskar. På ett år har utanförskapet minskat med 140 000 personer. Arbetsmarknaden fungerar bättre, och jobben växer till. På ett år har den öppna arbetslösheten minskat med 1 procent. Fru talman! Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att öka. Antalet lediga platser som anmälts till landets arbetsförmedlingar i oktober var 70 000, vilket är drygt 17 000 fler än för ett år sedan. Uppgången gäller i huvudsak tillsvidareanställningar och längre visstidsanställningar. Länsarbetsnämnderna rapporterar att det finns stora rekryteringsproblem och att det finns stora skillnader i landet och mellan olika yrken. I oktober var arbetslösheten lägst i Jönköpings och Kronobergs län med 2,1 respektive 2,2 procent, och det är oerhört låga siffror. Den högsta arbetslösheten återfanns tyvärr i mitt eget hemlän Västernorrland och i länet söder om Västernorrland, i Gävleborg. Dessa siffror visar att det är stora skillnader i vårt land när det gäller var arbetena finns. Många gånger finns det inte ett arbete inom ett visst kompetensområde på pendlingsavstånd. Det är därför som det är viktigt att dessa människor har möjlighet att ta jobb på andra orter och då under en längre tid än vad som är möjligt i dag. Att då förbättra möjligheterna till avdrag känns alldeles rätt. Tidsperioden för avdrag förlängs till fem år för personer med familj och två år för ensamstående. Dessutom förbättrar vi villkoren genom att göra det enklare att uppfylla kraven för dubbel bosättning. Man måste kunna bo kvar i hela Sverige. Fru talman! Våra äldre är ett viktigt inslag på arbetsmarknaden. De har lång erfarenhet och kompetens som många av våra företagare och företag behöver. Många äldre vill dessutom fortsätta att jobba allt längre om de fortfarande är vid god hälsa och ges möjligheten. Därför är det viktigt att företagarna uppmuntras att anställa äldre människor. Det måste bli mer attraktivt för företagare att anställa äldre, och det sker genom att vi nu avskaffar den särskilda löneskatten även för personer födda 1937 och tidigare. På så sätt får äldre människor som gärna vill fortsätta jobba möjlighet att göra det samtidigt som vi ger företagare möjlighet att behålla viktig kunskap som dessa äldre människor besitter. Detta ska inte på något sätt kunna slå ut den yngre arbetskraften. Jag tror att alla kommer att behövas. Det har framgått av det som jag har redovisat tidigare att vi har arbetskraftsbrist på vissa ställen. Då är det viktigt att vi kan ta vara på våra äldre också.

Fru talman! Detta betänkande innehåller ett antal viktiga personskattefrågor. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Jag ska beröra endast två delar i betänkandet. Den första gäller nya regler för ökade kostnader vid dubbel bosättning. Reglerna förtydligas och förenklas, och det är bra. Regionförstoring är något som kommer alltmer i alla delar av landet, och det som påverkas mycket påtagligt är arbetsmarknadsregionernas storlek. Dubbel bosättning blir en realitet för många människor. Fru talman! Avdragsmöjligheterna för de aktuella merkostnaderna förbättras nu, och tidsperioden förlängs nu till två år. Vid synnerliga skäl kan denna tidsperiod förlängas. Regeringen följer utvecklingen av dessa frågor, och det finns säkert skäl att efter en närmare analys överväga tidsaspekten i fråga om denna möjlighet till avdrag vid dubbel bosättning. Jag ser det som ett första steg att kunna gå vidare och kanske nå total enighet i kammaren om detta. Den andra delen som jag ska kommentera gäller förslaget om särskild löneskatt för pensionärer. Efter att noga ha studerat tre olika företagsbarometrar under den senaste månaden kan jag konstatera en gemensam uppfattning hos alla tre, och det gäller bristen på arbetskraft i närtid som till stor del kommer att hindra eller försvåra företagens expansionsplaner. Det påverkar givetvis även nyföretagandet. I ett sådant läge ska vi självfallet underlätta och stimulera företagen att anställa även äldre. Vi håller oss allt friskare högre upp i åldrarna, vilket jag personligen och många av mina vänner kan vittna om. Samtidigt har, hittills i varje fall, den faktiska pensionsåldern sjunkit under en lång tid. Nu kan dock en liten ändring skönjas vad gäller förvärvsarbetande äldre. Den kan ha skett till följd av att denna skattesänkning för äldre i arbete till en del genomfördes den 1 januari i år. Fru talman! Jag vill trötta kammaren under denna siffertyngda eftermiddag med ännu en siffra. Det är en siffra som jag fick fram i denna vecka. I oktober i år var det 92 200 personer mellan 65 och 74 år som förvärvsarbetade. För ett år sedan vid samma tid var det 83 000 i samma ålder som förvärvsarbetade. Det är en ökning med 11 procent under denna tid. Jag tror att vi är överens om att Sverige går på högvarv och att vi behöver fler arbetade timmar, inte färre. Då ska vi även ta till vara de äldres förmåga eftersom det är en stor resurs.