Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Det svenska samhällskontraktet hotas av utbredd otrygghet och bristande välfärd, och svenska folket upplever att de inte får valuta för sina skattepengar. I Moderaternas budget prioriteras därför det som är viktigast för Sverige: kommunerna och välfärden. Moderaterna tillför kommunerna mest av alla partier.

Larmen från den svenska kommun- och regionsektorn kommer i en strid ström, trots många år med högkonjunktur och goda skatteintäkter. Orsakerna är flera: demografiska förändringar med en större andel äldre och barn, fler barn och unga med behov av särskilda insatser och inte minst kraftigt ökade kostnader för mottagandet av nyanlända. Till detta kommer en regering som inte sköter statens åtaganden fullt ut utan vältrar över ansvaret på kommunerna, exempelvis när det gäller tryggheten, migrationen, arbetsförmedlingen och infrastrukturen. Inte sällan motarbetar dessutom statens egna myndigheter, exempelvis länsstyrelserna och Trafikverket, kommunerna i frågor rörande exempelvis detaljplaner, byggnation och strandskydd. Kommunerna upplever allt oftare att de får fler uppgifter och krav på sig och samtidigt allt mindre stöd från staten.

Faktum är att samtidigt som kommuner och regioner tvingas till ständiga skattehöjningar blir statens ekonomi allt starkare. Och samtidigt som kommunsektorns skulder ökar alltmer betalar staten av på statsskulden. Att statens ekonomi stärks är givetvis positivt, men mycket verkar tyvärr ske på kommunsektorns bekostnad.

Utvecklingen har dessutom gått åt fel håll. Under Alliansens regeringsår rådde enligt Sveriges Kommuner och Landsting, eller regioner som det heter i dag, balans mellan kommunernas intäkter och kostnader - detta trots finanskris och lågkonjunktur. Alliansens omfattande stöd till kommunerna under krisåren betydde mycket. Men sedan regeringsskiftet 2014 ser det annorlunda ut. Nu ökar obalanserna år efter år, och allt fler kommuner har ekonomiska problem, trots högkonjunktur och goda skatteintäkter.

Den nya kostnadsutjämningen hjälper en del kommuner att få något mer resurser men medför samtidigt att andra kommuner får avsevärt mindre. Man löser knappast några grundläggande problem bara genom att flytta runt kostnader mellan kommunerna. Moderaterna välkomnar att en del kommuner får ökade resurser tack vare det nya utjämningssystemet men hade samtidigt velat se en förändring så att inte andra kommuner fått minskade resurser. Då behövs mycket mer pengar i systemet. Med vår moderata politik hade de kommuner som gynnas av förändringen fått lika stor förbättring, samtidigt som inga kommuner hade fått någon försämring.

Januariöverenskommelsepartiernas budget fokuserar tyvärr på helt andra saker än kommunerna och välfärden. Socialdemokraterna talar mycket om behovet av mer pengar till kommunerna, men deras politik prioriterar annat. I den så kallade JÖK-budgeten fick kommunsektorn helt enkelt stå tillbaka. Vi moderater gör tvärtom och tillför kommunsektorn 50 procent mer i nya pengar än vad regeringen gör i budgeten för 2020. Dessutom gör vi om en betydande del av de riktade statsbidragen till generella, vilket ökar kommunernas handlingsutrymme.

Samtidigt stärker vi moderater alltså upp andra delar av vårt samhälle och säkrar statens åtaganden så att vi kan avlasta kommunerna kostnader för sådant som egentligen inte är ett kommunalt ansvar.

Herr talman! Grunden för den moderata politiken är att prioritera. Vi effektiviserar och lägger ned myndigheter. Vi justerar ned biståndet mot FN:s rekommenderade mål. Vi säger nej till meningslösa byggsubventioner, ineffektiv klimatpolitik, extratjänster, friår, familjevecka och elcykelpremier. Vi stramar upp migrations- och integrationspolitiken, inför bidragstak, kvalificering för nyanlända i bidragssystemen och inför villkor i försörjningsstödet. Vi avskaffar även ränteavdragen för sms-lån och kontokortskrediter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Allt detta ger oss utrymme att satsa mycket mer på välfärden, kommunerna, polisen och rättsväsendet, att sänka skatter för alla löntagare och pensionärer, sänka drivmedelsskatterna med 1 krona per liter och samtidigt ha större överskott i statsfinanserna än regeringen och stödpartierna.

Med vår moderata politik blir det mer pengar till välfärden och lägre skatt. Med Socialdemokraternas och samarbetspartiernas politik får kommuner och landsting stå tillbaka samtidigt som skatterna höjs för många.

Herr talman! Förra veckan hade jag en interpellationsdebatt med civilminister Lena Micko. Jag avslutade med att bjuda in henne till dagens debatt med finansutskottet, för jag tycker att det är värdefullt att ansvariga ministrar deltar i budgetdebatterna, särskilt när det handlar om finansieringen av själva välfärdens kärna. Tyvärr verkar civilministern ha viktigare saker för sig i dag än att debattera i vår riksdag.

År 2018 var Lena Micko ordförande för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. I en intervju i Svenska Dagbladet i april 2018 konstaterade hon och dåvarande SKL:s ledning att de riktade statsbidragen var ett växande problem. I artikeln skrev man: "Sveriges medborgare och den svenska välfärden har inte råd att fortsätta med ineffektiva satsningar i form av riktade statsbidrag." Man föreslog att generella statsbidrag bör vara huvudregeln.

Mellan 2012 och 2018 ökade de riktade statsbidragen med 60 procent medan de generella minskade, trots att kommunerna efterfrågat motsatsen. Detta är något vi moderater har tagit fasta på i vår budgetmotion där vi utöver att tillföra mer pengar även gör om riktade statsbidrag till generella.

Men regeringen, med Lena Micko som ansvarig minister, inte bara fortsätter med en stor andel riktade statsbidrag utan ökar i årets budget andelen ytterligare.

Herr talman! Det grundläggande ansvaret för kommunernas ekonomi ligger såklart på kommunpolitiken. Det är där man gör de kommunala prioriteringarna. De är med all säkerhet inte alltid optimala. Samtidigt är det inte lätt att planera kommunernas ekonomi när man ständigt får förändrade förutsättningar. Införandet av det nya kostnadsutjämningssystemet har exempelvis slagit undan benen på ett antal kommunala budgetar i höst.

Samtidigt brottas allt fler kommuner med hur man ska finansiera åtaganden som egentligen inte är kommunala men som staten alltså vältrar över på kommunerna. Jag nämnde tidigare kostnader för trygghet, migration, arbetsförmedling och infrastruktur, men det finns fler exempel. Allt detta konkurrerar om resurserna med äldreomsorg, hemtjänst och skola.

Herr talman! Jag konstaterar att det är fyra saker som krävs från statens sida för att kommunerna långsiktigt ska ha en rimlig chans att klara sin ekonomi.

För det första måste staten ta ansvar för sina uppgifter. Det gäller allt från asylmottagande till arbetsförmedling, trygghetsfrågor och infrastruktur. Man måste också ta krafttag mot att myndigheter motarbetar kommunernas utveckling. Tyvärr tar dagens regering inte detta ansvar utan vältrar över alltmer kostnader på kommunerna. Moderaterna har en annan politik där vi vill återupprätta statens ansvar för grundläggande statliga ansvarsområden och i stället låta kommunerna ägna sig åt sitt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

För det andra behöver statsbidragen till kommunerna öka. Tyvärr prioriterar regeringen annat. Moderaterna satsar mest nya pengar av alla partier på kommunerna, 50 procent mer än regeringsunderlaget.

För det tredje behöver de riktade statsbidragen i högre grad göras om till generella. I Moderaternas budget tar vi krafttag för att vända detta och omvandlar stora delar av de detaljstyrda statsbidragen till mer generella. Regeringsunderlaget ökar i stället detaljstyrningen ytterligare.

För det fjärde är det helt avgörande för kommunerna att alla delar av vårt land har ett starkt näringsliv och att fler kommer i arbete i riktiga jobb. En stark näringslivspolitik, rimliga skatter på företagande, arbete och transporter, god tillgång på el, en trygg välfärd, synlig och tillgänglig polis och ett starkt rättsväsen är viktiga beståndsdelar. Dagens regering har tyvärr misslyckats på i stort sett samtliga dessa punkter.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att den svenska kommunsektorn behöver mer moderat politik på alla områden. Vi har inte råd med JÖK-budgetens skeva prioriteringar där precis allt annat tydligen är viktigare än svenska folkets välfärd, som till stor del levereras av just de svenska kommunerna och regionerna. Vi moderater prioriterar helt enkelt annorlunda.

Avslutningsvis: Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett politiken en annan inriktning än den vi moderater önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslag inom de olika utgiftsområdena. Moderaternas budgetalternativ bör ses som en helhet. Vi lägger därför i stället fram ett särskilt yttrande om vår politik inom utgiftsområde 25.

Moderaterna satsar som sagt mest av alla partier på kommunsektorn, hela 16,2 miljarder mer än regeringen.

Herr talman! I dag debatterar vi alltså utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, vilket tyvärr har seglat upp som ett av statsbudgetens viktigaste områden.

Strävan i svensk förvaltning är och har varit kommunalt självbestämmande och självförvaltning. Statens ambition är att ge kommunerna likvärdiga förutsättningar att tillhandahålla en god välfärd åt medborgarna, vilket i den perfekta av världar skulle kunna ske till en relativt låg kostnad. Men så är inte fallet.

Det är en sak att kommunerna har olika strukturella och geografiska förutsättningar, vilket staten behöver kompensera för. Däri ligger inget kontroversiellt. Men då och då sätts det kommunala självbestämmandet på undantag.

Ett uppenbart exempel på detta var när många kommuner av staten pressades att ta emot nyanlända migranter från Afghanistan och Mellanösterns oroshärdar 2014 och framåt. När Migrationsverkets, det vill säga statens, ekonomiska ansvar för detta vältrades över på kommunerna uppstod en helt ny situation i många kommuner.

Det är denna dynamik som vi sverigedemokrater reagerar på när vi i vårt förslag till statsbudget förstärker stödet till det kommunala utjämningssystemet. Det är vårt agerande i den situation som inte hade behövt uppstå men som nu de facto har uppstått.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Från politiska motståndare har narrativet tidigare varit att Sverigedemokraterna har försvagat välfärden i kommunerna. Det stämmer inte. Denna reflektion missar dock den väsentliga frågan. I ett regn av spottloskor, ibland bokstavligen, protesterade vi mot en besinningslös migrationspolitik. Vi befarade att det som nu händer skulle hända.

Somliga av er såg kanske nyhetsinslaget från Bengtsfors, en av kommunerna där man sparar på vuxna med psykisk funktionsnedsättning. I programmet framgick att hälften av kommunerna i Sverige gör likadant. Sköra individer som inte kan hänvisas till arbetsmarknaden får se sina verksamheter läggas ned. Där har ni resultatet av Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens politik, som många här i riksdagen har varit med om att rösta fram.

År 2015 rapporterades att Kramfors hade tagit emot flest nyanlända per capita i Västernorrland. Det var en uttalad politik från regeringen att alla kommuner skulle delta i deras projekt, och man styrde pengar till de kommuner som tog emot flest. På detta sätt hölls kommunernas ekonomi på plus, temporärt.

Samma år deklarerade Stefan Löfven att Sveriges mottagning av flyktingar är hela Sveriges ansvar.

I dag, några år efter statsministerns uttalande, talar man i Kramfors om omfattande besparingskrav eftersom statens ekonomiska engagemang för migrationsprojektet fasas ut. Detta pågår i kommun efter kommun. Var det detta Stefan Löven menade med att flyktingar är hela Sveriges ansvar?

Kommunerna brottas i dag med besparingar i äldrevård och andra kommunala kärnverksamheter samt ökande upplåning, och detta under toppen av en högkonjunktur.

Herr talman! Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har flaggat för just detta. Var tredje region och var fjärde kommun gick med underskott 2018, under toppen av en högkonjunktur. Enligt en rapport från SKR i oktober kommer troligen ett tjugotal kommuner och fyra regioner att vara tvungna att höja skatten nästa år.

Ett av problemen med skattehöjningar är att de kan slå tillbaka genom lägre skatteintäkter inom ett par år. Då är vi inne i en ond spiral med sjunkande skatteintäkter, vilket troligen leder till allt sämre välfärd och kommunal service.

Hur kritiska vi sverigedemokrater än är mot den politik som förts i det förflutna och fortfarande gäller måste vi anpassa vår politik till hur situationen ser ut här och nu, och allt talar for större stöd från staten till det kommunala utjämningssystemet. Därför har vi gjort betydande omprioriteringar i vårt förslag till statsbudget och satsar 5 miljarder mer än regeringen på utgiftsområde 25. Enligt prognosen trappar vi upp detta till 15 miljarder till 2022, vilket är i samklang med behoven som prognostiseras av SKR, som gör bedömningen att staten måste ta ett större ansvar för att det ska finnas en god välfärd i hela landet.

Hade vi fått igenom vår budget hade man sannolikt inte behövt omfördela medel inom det kommunala utjämningssystemet, det vill säga vi hade hellre tillfört medel från statens kassa i enlighet med vårt förslag till statsbudget. Men med nu rådande läge valde vi att tillstyrka en omfördelning, väsentligen till förmån för glesbefolkade kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Ej sällan leder den här diskussionen in på att vi sparar på annat, exempelvis nyanländas etableringskostnader. Ja, det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna inte anser att ett bidragsregn är rätt väg in i det svenska samhället för nyanlända, tvärtom. För oss är det självklart att först trygga välfärden för dem som hela sitt liv har slitit och betalat skatt i Sverige.

Herr talman! Under större delen av mitt liv har jag bott på Lidingö - en kommun med drygt 47 000 invånare och en enda kommunal inomhuspool, en 25-meterspool som fyller 55 år nästa år. I åratal har Lidingöborna önskat sig en ny bassäng, men budgeten har inte medgivit detta - mycket beroende på det kommunala utjämningssystemet, där Lidingö nästa år åläggs att betala in 400 miljoner kronor netto. Att då se hur kommuner i storstadsregioner år efter år tar emot enorma bidrag i det kommunala utjämningssystemet har milt sagt gjort mig skeptisk till systemet.

Men trots min inställning kan jag här i kammaren försvara Sverigedemokraternas beslut att ställa sig bakom regeringens nya kommunala utjämningssystem. Anledningen är att vi alla måste ta ansvar för en vårdslöst förd migrationspolitik vilken bidragit till att många kommuner i dag har hamnat i kris.

Avslutningsvis vill jag passa på att önska talmannen och alla ledamöter, tjänstemän och åhörare ett riktigt gott nytt år och förstås en god jul.

Herr talman! Jag kan hålla med om mycket av problembeskrivningen när det gäller kommunsektorn. Det känns väl som att de flesta partier i dag delar bedömningen att kommunerna har ett ganska tufft läge. Därför gläder det mig att se att Sverigedemokraterna tillför mer pengar. Dock är det konstigt att man, när man ser de stora problemen i kommunsektorn, tror att dessa 5 miljarder ska räcka för att lösa problemen.

Från moderat sida tillför vi över 16 miljarder kronor extra nästa år. Då har vi verkligen gjort tydliga prioriteringar för att just kunna tillföra kommunerna och välfärden pengar.

Charlotte Quensel säger att Sverigedemokraterna har gjort tydliga prioriteringar i sin budget. Ändå får ni bara ihop 5 miljarder till kommunsektorn. Uppenbarligen har ni prioriterat andra saker för resten av pengarna. Då är min fråga: Vad är det ni har prioriterat i stället för kommunerna? Och tror Charlotte Quensel att de här 5 miljarderna kommer att räcka för att hantera kommunernas besvärliga läge under 2020?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Vi prioriterar att öka kostnaderna och tillskotten under flera år, som säkert ledamoten lade märke till. Jag är heller inte säker på att Moderaternas prioritering kommer att avhjälpa de akuta problem som kommer under nästa år. Jag såg att det är ferieskolor och annat som ni lägger pengar till. Jag vet inte om vi har råd att göra det just nu.

Herr talman! Det är nog i så fall en missuppfattning av Charlotte Quensel. Huvuddelen av de pengar som vi tillför i Moderaternas budget är generella statsbidrag som kommunerna fritt får använda till det som de själva tycker är lämpligt. Vi tar alltså bort mycket av de riktade pengarna, och i stället låter vi kommunerna själva bestämma över pengarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Om inte Charlotte Quensel tror att våra 16,2 miljarder kommer att lösa kommunernas problem under nästa år undrar jag hur hon tror att hennes egna 5 miljarder kommer att göra samma sak.

Herr talman! Vi har följt rekommendationerna från SKR. Då känner vi oss ganska trygga med att det är ett bra första steg. Skulle vi se att det inte räcker får vi också omprioritera.

Herr talman! Julen står runt hörnet, och för många innebär det inte sällan en efterlängtad ledighet i nära och käras sällskap. Vi kan samtidigt ana att det i detta nu även finns ganska många längtansfyllda barn där ute, även om den största längtan just nu troligtvis finns hos landets ekonomiska elit.

När finansminister Magdalena Andersson presenterade regeringens budget aviserade hon nämligen en saftig julklapp till landets rikaste procent. Vid årsskiftet får de rikaste procenten sina skatter sänkta till den grad att de uteblivna skatteintäkterna uppgår till 6 miljarder kronor. Det är 6 miljarder kronor som annars hade kunnat gå till de längtansfyllda barnen i skolan, till de sjuka i vården eller till de äldre inom omsorgen.

Sveriges Kommuner och Regioner beräknar att de behöver 90 miljarder kronor mer år 2026 för att hålla dagens kvalitet inom välfärden. De flesta som jobbar inom sjukvården, inom äldreomsorgen eller på förskolan vet däremot att dagens kvalitet inte är tillräcklig: Det behövs ännu mer. Ändå väljer januaripartierna att endast ge 5 miljarder kronor mer till landets kommuner i generella statsbidrag. Det är således mindre pengar än vad de lägger på att sänka skatten för de rikaste 3 procenten.

Att i ett läge där 61 kommuner planerar att höja skatten på grund av att den ekonomiska situationen är så pass ansträngd, där fyra av fem kommuner tvingas göra nedskärningar och där vår sjukvård är hårt ansatt, vår hemtjänst är underbemannad och våra skolor står inför besparingskrav välja att prioritera skattesänkningar för de rikaste procenten, sänkta arbetsgivaravgifter för McDonalds och friår är inte bara ansvarslöst utan även ett tydligt bevis på vilken politisk inriktning Socialdemokraterna har slagit in på. Man har valt att inte längre bedriva en vänsterpolitik för flertalet. I stället har man blivit ett högerparti bland andra och i vissa frågor till och med lagt sig höger om Moderaterna.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet säger nej till denna massiva förflyttning av ekonomiska resurser från låg- och medelinkomsttagare till landets rikaste procent. I stället väljer vi att på område efter område göra offensiva satsningar på välfärden, för barnen, för de äldre och för landet.

I vårt budgetförslag vill vi bland annat genomföra en omfattande utbildningssatsning för att komma till rätta med personalbristen, införa avgiftsfria läkemedel för äldre, stärka sjukvården i hela landet och även öka resurserna till äldreomsorgen med miljardbelopp.

Herr talman! I dag är Sverige det land i västvärlden där ojämlikheten har ökat mest de senaste decennierna, både inom och mellan kommunerna. Och ojämlikheten har konsekvenser - för demokratin, för sammanhållningen och för den enskilda människan. I dag skiljer det exempelvis tio år i medellivslängd mellan en man i Munkfors kommun och en man i Danderyds kommun.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Men det behöver inte vara så. En gång i tiden var Sverige ett av de mest jämlika länderna i världen, och vi kan bli det igen. Då krävs dock att vi slutar med den nyliberala politiken, som behandlar Sverige som om det vore ett startup-företag och inte en nation. Då krävs det reformer som inte slår undan benen för vanligt folk och bara gynnar de rika och mäktiga. Då krävs det att vi investerar i välfärden på riktigt, och för det krävs det vänsterpolitik.

Herr talman! Med januaripartierna förvärras den bistra välfärdsvintern. Partierna ansåg sig ha hela 25 miljarder i reformutrymme i budgeten. Men när det dyra och spretiga januariavtalet skulle betalas sista förhandlingsnatten - ingångsavdraget, utvecklingstiden, hyresrättsfixerade byggsubventioner, värnskatten, ineffektiva miljöåtgärder, det vill säga allt det som man tvingat på varandra - var det välfärden som lämnades i kylan med notan. Av 25 nya budgetmiljarder blev det några hundra miljoner till vården, skolan och äldreomsorgen.

De så kallade välfärdssatsningar som regeringen skryter om är inget annat än små fikonlöv med vilka januaripartierna försöker skyla den nakna budgetkroppen.

Nu ser vi resultatet: Varannan kommun skär ned på de sköra i individ- och familjeomsorg och människor med funktionshinder. 180 kommuner sparar på äldreomsorgen.

Regeringen, som borde skjuta till nya resurser, skär i stället till och med ned på resurserna till äldreomsorgen och i synnerhet äldreboendeplatserna. I den första budgeten i våras var det flera hundra miljoner mindre. I den andra budgeten nu i höstas var det ytterligare nedskärningar. Det innebär beslutade och aviserade besparingar på äldreomsorgen på sammanlagt 1,3 miljarder kronor. Detta sker trots att regeringens eget finansdepartement pekat ut att tiotusentals nya platser behövs i äldreomsorgen, där sjuka äldre i väntan på ett äldreboende blir sämre när ensamheten kryper längs väggarna och när de får höra: Det finns inte rum för dig.

Man måste ställa sig frågan: Har inte januaripartierna sett krisen i Kommunsverige? Var det någonting de inte såg komma? Det verkar inte bättre.

Det är nämligen inte välfärdsreformer och inte välfärdsresurser som är januaripartiernas största ekonomisk-politiska reform utan en riktad skattelättnad enbart till de 5 procent av befolkningen som har de allra högsta lönerna. Denna prioritering får förstås konsekvenser.

När regeringen inte klarar att prioritera kommunerna och inte klarar att prioritera välfärden ökar risken för skattehöjningar. Jag har ingenting emot att man sänker skatten och inte heller att man tar bort värnskatten. Men jag har problem med prioriteringen och den skattepolitik som blir resultatet av den bristande prioriteringen. När risken för skattehöjningar ökar - vi ser det nu i 61 kommuner - får alla invånare höjd kommunalskatt.

I Ödeshög finns det visserligen 59 personer som betalar värnskatt och som kommer att få en skattelättnad. Men det finns tusentals personer som inte gör det och som kommer att få en skattehöjning på ungefär 600 kronor i månaden, om de är medelinkomsttagare.

I Ydre kommun är det 49 personer som betalar värnskatt. Men det finns tusentals personer som kommer att få en höjning av kommunalskatten med 500 kronor vid årsskiftet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Med Kristdemokraternas prioriteringar och politik skulle nästa år bli annorlunda. Vi föreslår i vår budget, som ändå är finansiellt starkare än regeringens, sammanlagt 7 miljarder kronor mer till välfärden nästa år. Och vi ser att kommunernas kris både är en ekonomisk kris och en bemanningskris. Därför gör vi en särskild satsning på 3,4 miljarder kronor på äldreomsorgen, varav 2,6 miljarder kronor på personalen som hotas av sjukskrivning och stress. Men kommunerna får bara del av pengarna om de arbetar aktivt med att förbättra personalens villkor - så att de också i framtiden kan rekrytera personal till äldreomsorgen - om de bedriver ett aktivt arbete med att minska delade turer, om de har ett rimligt chefsansvar, god medarbetarnöjdhet och ökad delaktighet.

Vi vill satsa på fler äldreboenden - bristen måste bort - inte minst trygghetsboenden med gemenskapsmöjligheter som kan motverka den ensamhet som är så skadlig för hälsan.

Herr talman! Den moderata och kristdemokratiska budgeten gav stora tillskott till vård och sjukvård. Bland annat infördes nya kömiljarder och standardiserade vårdförlopp, och stora generella resurser tillfördes för att förbereda en primärvårdssatsning. Till detta föreslår vi nu ytterligare reformer i form av fler tillgängliga vårdplatser, medel för att förbättra patientlagen och stöd till vård i glesbygd. Vi vill se en politik för fler i arbete och för en förbättrad kompetensförsörjning med fler utbildningsplatser och ett längre arbetsliv. Vi ser att många kommuner går på knäna. Nu behövs en aktiv politik och mer resurser för att hjälpa välfärden på fötter.

Herr talman! Jag tror också att vi behöver se att vi när vi går in i en lågkonjunktur kommer att behöva en aktiv politik för att hålla människor i arbete och få människor i arbete. Då är det viktigt med tillskott till kommunerna. Det är viktigt att kommunerna kan upprätthålla en bra sysselsättning, både för välfärden och för att vi inte ska förvärra en kris när den väl kommer. Då spelar kommunerna en nyckelroll för att människor inte ska hamna i långvarig arbetslöshet och långvarigt utanförskap.

Herr talman! Vi ser också ett utjämningssystem som regeringen har drivit igenom mycket snabbt. Vi tycker i och för sig att det är rimliga principer som slås fast, att man ökar ersättningen till glesbygd och att man uppdaterar kostnadsutjämningssystemet. Men vi ser också att kommuner nu, i ett väldigt sent skede, får försämrade förutsättningar att klara sin planering de kommande åren. Därför har vi särskilt tillfört 2 miljarder kronor för att dämpa effekterna av införandet av detta kostnadsutjämningssystem och för att slagen inte ska bli så kraftfulla ute i vår kommunsektor.

Vi behöver också bredare skattelättnader som kan stimulera till arbete. Vi behöver tidigare inträde på arbetsmarknaden för att säkra kommunernas bemanning. Vi behöver ytterligare förstärka drivkrafterna att stanna kvar lite längre för dem som är erfarna sjuksköterskor, läkare eller socialsekreterare för att vi ska klara kompetensen ute i vår kommunsektor. Och de skattelättnader som vi behöver göra behöver vi göra brett men också riktat till dem med de allra lägsta inkomsterna som kommer från arbetslöshet, som är nyanlända eller som har varit sjukskrivna och genomgått rehabilitering och försöker ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. För med fler i arbete och fler arbetade timmar kan vi få större möjligheter att klara kommunernas ekonomi och resurserna till välfärden framöver. Men då måste vi se med oro på när allt fler kommuner höjer skatten och sågar av den välfärdsgren som vi faktiskt sitter på. Detta kräver nu mycket kraftfulla åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag vill också passa på att önska en god jul till talmannen, till alla som är i kammaren, till alla som lyssnar och naturligtvis särskilt till vårt utskottskansli som arbetar mycket hårt för att vi ska kunna fatta bra beslut i denna kammare.

Herr talman! Tryggheten att få en bra sjukvård, att omsorgen om våra äldre är värdig och att våra barn får en bra utbildning är väl kärnan i en god välfärd. Att stå upp för välfärden är viktigt. Det gör Sverige till ett tryggt och rikt land. Därför måste också investeringarna i välfärden fortsätta i förskolor, i skolor, i äldreboenden och på vårdcentraler. Välfärden och tryggheten är Socialdemokraternas viktigaste prioriteringar. Det är just detta som denna debatt handlar om - statsbidragen till kommuner och regioner för att kunna klara välfärden.

Herr talman! Kommuner och regioner är grunden för den decentraliserade välfärdsmodell som Sverige har. Det lokala självstyret ger stor frihet att utforma och ansvara för sin verksamhet utifrån lokala behov.

Kommunsektorns skatteintäkter utgör cirka två tredjedelar av de totala intäkterna, och staten bidrar till finansieringen av de kommunala verksamheterna genom generella och riktade statsbidrag. Det är alltså detta som vi debatterar här i dag. De sammanlagda skatteintäkterna och statsbidragen används på det sätt som kommunerna och regionerna själva beslutar.

Herr talman! Allt fler lever längre, och det föds allt fler barn. Det är positivt. Det är resultatet av en långvarig välfärdspolitik. Men det ställer samtidigt höga krav på välfärdssystemet. För att möta denna positiva men också utmanande utveckling kommer tiotusentals nya medarbetare att behöva anställas inom vården, äldreomsorgen och skolan.

Tillsammans med kommuner och regioner behöver vi korta vårdköerna, förbättra skolresultaten och minska skolsegregationen. Vi behöver på allvar ta tag i gängkriminaliteten med mer resurser till polisen och skarpare lagar samtidigt som brottens orsaker ska bekämpas med en god välfärd och förebyggande insatser. Men för att det ska uppnås måste människorna ute i välfärden bli fler. Fler har anställts, ungefär 100 000 under föregående mandatperiod. Men de behöver bli fler, och de behöver också ha en bättre arbetsmiljö för att de ska trivas och kunna ägna sig åt rätt saker.

Sambandet mellan en stark välfärd och en stark ekonomi är tydligt. När samhället är starkt och människor känner sig trygga vågar vi människor också satsa - på att skaffa familj, att starta eget, vidareutbilda oss eller byta jobb. För att ha råd med satsningarna på välfärden krävs det att vi är många som jobbar och betalar skatt. Det hänger ihop.

Med den här budgeten fortsätter vi satsningarna på välfärden. Vi har tidigare säkrat ett tillskott med 35 miljarder under den föregående mandatperioden, och nu kommer 20 miljarder till under denna.

Men vi vet att mer måste till. Välfärdens behov är stora. En del kommuner och regioner har ett extra ansträngt läge. Andelen kommuner som redovisade negativa resultat var större bland de befolkningsmässigt minsta kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Många av dem som arbetar inom välfärden springer fort och har inte alltid tid för den omsorg som behövs. Vi ser behoven. Under de kommande åren behöver därför alla önskemål om satsningar och utgiftsökningar vägas mot mer resurser till välfärden och ökad trygghet i hela landet.

Herr talman! Just för att förutsättningarna är så olika ute i landet beslutade riksdagen häromveckan om ett nytt förslag till kostnadsutjämning. Detta kommer att träda i kraft vid nyår, och det innebär att man kommer att ta större hänsyn till den samhällsutveckling som har skett under senare år med allt fler äldre i befolkningen och en ökad urbanisering.

Sammantaget kommer utjämningen att förstärkas, och större hänsyn kommer att tas till gles bebyggelse och socioekonomiska faktorer. Omfördelningen är ett steg för att säkerställa en jämlik välfärd i hela vårt avlånga land. Sverige tjänar inte på att vi glider isär, utan att på att vi håller ihop.

Herr talman! Från kommuner och regioner kommer kritik mot att det finns ett alltför stort antal riktade statsbidrag. Det kan jag förstå. Jag vet av egen erfarenhet som kommunalråd i Linköpings kommun att vi ibland fick riktade statsbidrag som band fast oss vid en satsning som kanske inte var bäst för just vår kommun eller som behövdes bäst just då. En omfördelning från riktade till mer generella statsbidrag bör ske, och vi har påbörjat detta arbete.

Herr talman! Om man lyssnar på de högerkonservativa i kammaren här i dag kan man tro att det bara är mer pengar till välfärden som deras budgetar skulle ge. De ger visserligen kommunerna med den ena handen men tar ännu mer tillbaka med den andra. Det handlar bland annat om förslaget om en stupstock i sjukförsäkringen och fortsatt kraftiga neddragningar av insatser för arbetslösa. Detta är vad vi har kallat för en giftcocktail för kommunernas ekonomi eftersom det innebär ökade kostnader för socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder. Särskilt märkbart kommer det att bli för många redan utsatta kommuner. I praktiken skulle förslaget innebära en kraftig kostnadsökning för många kommuner genom att staten vältrar över ansvaret för nyanlända och arbetslösa och dessutom även för sjukskrivna på dem.

Herr talman! Vi socialdemokrater kommer alltid att sätta välfärden först. Vår högsta och främsta prioritering är att stärka välfärden och öka tryggheten i hela Sverige. Målet är att skapa goda och likvärdiga förutsättningar för kommuner och regioner för att kunna hantera dagens och morgondagens utmaningar och erbjuda en välfärd av god kvalitet. Vi har ett gemensamt jobb att göra, staten, regionerna och kommunerna tillsammans.

Det är avgörande att våra äldre får en bra omsorg och att våra barn får en trygg uppväxt. Därför måste investeringarna i välfärden fortsätta. Det bygget vill vi fortsätta med. Så bygger vi ett starkare Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna och vill avslutningsvis önska alla en god jul.

(Applåder)

Herr talman! Välfärden och tryggheten är Socialdemokraternas viktigaste prioritering, sa Eva Lindh. Sug på den: Välfärden och tryggheten är Socialdemokraternas viktigaste prioritering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Varför är då allt annat viktigare för Socialdemokraterna i budgeten än just skola, äldreomsorg, hemtjänst och stöd till funktionshindrade? Ni satsar ju alla era pengar, hela det reformutrymme som ni anser finns i budgeten, på annat än just de saker som Eva Lindh framhåller i debatten som Socialdemokraternas viktigaste prioritering.

Ett sådant budskap är det ingen som kan ta till sig över huvud taget; det är fullständigt obegripligt.

Lika obegripligt är det när Eva Lindh står i talarstolen och talar om sin egen erfarenhet som kommunalråd och hur jobbigt det var med de riktade statsbidragen. Jag berörde detta i mitt anförande tidigare, och jag delar Eva Lindhs bedömning helt och fullt. Det är precis denna signal jag får från mina kommunalråd runt om i landet.

Men varför ökar då Socialdemokraterna andelen riktade statsbidrag i den här budgeten? Det är ju inte alls så som Eva Lindh säger - att man tar första steget mot att minska andelen riktade statsbidrag. Man ökar andelen. Det är en större andel riktade statsbidrag av de totala statsbidragen i denna budget än i den tidigare. Det som Eva Lindh säger är fel.

Återigen: Moderaterna vill tillföra 16,2 miljarder mer än regeringen till kommunerna. Vad är det Eva Lindh anser att kommunerna inte behöver av de pengar som vi tillför, eftersom regeringen alltså satsar 16 miljarder mindre på kommunerna? Anser ni inte att kommunerna behöver dessa 16 miljarder? Vad är det ni tycker är onödigt av det som vi tillför?

Herr talman! Som sagt tycker vi att välfärden är otroligt viktig. Vi satsar på välfärden. Vi har gjort det under många år. När det moderata partiet inte föreslog att man skulle satsa på välfärden gjorde vi det. Vi gjorde det under många år, och det innebar 35 miljarder i satsningar på välfärden.

Vi fortsätter denna satsning. Nu har vi lovat att vi ska tillföra 20 miljarder under den kommande mandatperioden. Vi gör satsningar för att vi ser att det behövs. Vi vet att det behövs, och vi kommer att fortsätta att prioritera välfärden i alla tänkbara möjligheter när vi behöver ställa budgetposter mot varandra. Det kommer vi fortsatt att göra.

Jag kan vara glad över att också Moderaterna satsar på välfärden i sin budget. Jag tycker att det är bra om vi är överens om att det behövs. Varken Jan Ericson eller någon annan behöver oroa sig; vi vet att pengarna behövs. Vi tycker att det här är den viktigaste prioriteringen, och vi kommer att stå bakom den även framöver.

Herr talman! Jag är inte ett dugg orolig för att Eva Lindh som gammalt kommunalråd inte skulle se att de pengar som Moderaterna tillför behövs. Men ni tillför faktiskt inte de här pengarna.

Även om Eva Lindh säger att pengarna behövs och att hon är medveten om det finns de inte i er budget. Er budget är tom. Ni har lagt pengarna på precis allting annat utom just på kommunerna. Precis som Jakob Forssmed sa är det några hundra miljoner, jämfört med Moderaternas 16 miljarder nästa år. Ni tar inte kommunernas behov på allvar, och ni tar inte välfärden på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Eva Lindh skryter om att 20 miljarder tillförs under denna mandatperiod. Moderaterna tillför 16 miljarder redan nästa år, ett enskilt år - 2020. Det är vi som tar välfärden på allvar. Under alliansåren rådde balans mellan intäkter och kostnader i kommunerna. Nu går det åt helt fel håll. Jag tycker att det är allvarligt.

Herr talman! Precis som jag sa i mitt anförande säger Moderaterna att man satsar på välfärden, men samtidigt drar man ned på en massa pengar som går till kommunerna. Detta innebär att de kommuner som redan är utsatta kommer att få mycket svårt att hantera till exempel ökade kostnader för försörjningsstöd för utsatta människor, som kommer att skrivas ut. Cancersjuka kanske måste gå och söka försörjningsstöd när de inte längre har mat på bordet. Det är vad detta innebär.

Man säger att man satsar på kommunerna, men med andra handen tar man pengar. Det är vi inte beredda att göra. Det man säger att man satsar kommer inte att bli av, utan det kommer att bli redan utsatta kommuner som får sämre förutsättningar att klara välfärden.

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för anförandet!

Det är ganska lätt att hålla med om mycket av det som talaren framförde i talarstolen. Det var en bra analys, en bra lägesbild och en bra bild av vilka behov som finns ute i välfärden. Problemet är att regeringens budget har väldigt lite med anförandet att göra. Anförandet återspeglas ju inte i den budget som nu läggs fram. Där tillförs inte resurser till välfärden eller de nya miljarder som regeringen anser sig ha till sitt förfogande, 25 miljarder. Det är några hundra till välfärden.

Frågan är: Om Eva Lindh, Socialdemokraterna och regeringen nu gör denna analys, hur kan då budgeten skilja sig så dramatiskt från det som man står här och säger i talarstolen?

Herr talman! I valet 2018 fick Socialdemokraterna 28 procent. Det är mer än en del andra partier, men det är inte en majoritet. Om vi hade fått välja hade vi gjort större satsningar på välfärden. Vi kommer att prioritera detta under hela mandatperioden. Det kommer vi att göra, för vi vet att det behövs. Jag håller med om analysen när det gäller mitt eget parti. Jag står stolt bakom Socialdemokraterna och de prioriteringar som görs, men ibland handlar det om att ge och ta. Därför står vi bakom det.

Inte bara jag utan också vår finansminister Magdalena Andersson säger och har sagt att viktiga prioriteringar behöver göras och att fler satsningar förmodligen kommer att behöva göras under denna mandatperiod. Att vi gör satsningar på välfärden står ändå klart. Vi har gjort detta, och vi kommer att göra det. Det finns i budgeten, men vi behöver med största sannolikhet göra mycket mer än det som ligger i budgetförslaget i dag.

Herr talman! Det låter som att Eva Lindh tycker att det är någon annans fel och att någon annan tvingar dem att göra dessa prioriteringar. Men det är ingen som tvingar Socialdemokraterna att ha regeringsmakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Eva Lindh sa i sitt anförande att välfärden och tryggheten är de viktigaste prioriteringarna. Är då det socialdemokratiska inflytandet några hundra miljoner av 25 miljarder? Vem är det i övrigt som bestämmer? Det är Socialdemokraterna som sitter vid regeringsmakten och har finansministerposten. Lite inflytande över budgeten har ni väl ändå, Eva Lindh?

Det är en sak att säga att man ska göra satsningarna senare under mandatperioden, men man gjorde nedskärningar med 310 miljoner i våras inom äldreomsorgen och ytterligare nedskärningar i höstas. Nedskärningar på äldreomsorgen med det läge som vi har ute i Kommunsverige, där 180 kommuner sparar på äldreomsorgen - hur kan det komma sig?

Herr talman! Det handlar alltid om vad man lägger i ord. Vi satsar på välfärden. Detta står ändå klart. Sedan kan man tala om ifall det behövs mer eller inte. Vi gör stora satsningar på välfärden även i denna budget.

Det som Jakob Forssmed talar om handlar om att fördela om. Vi behöver omfördela riktade statsbidrag till generella. Vi ser att det behöver satsas mer på äldreomsorgen, och vi ger mer pengar. Det är för att man ska kunna satsa mer på äldreomsorgen, skolan och sjukvården. Detta behöver göras, och det finns med i vår budget, även den budget som vi beslutar om i dag.

Herr talman! God jul! Jag börjar där, för annars glömmer jag det. Men nu var det sagt, och det gäller resten också.

Innan jag kommer in på Centerns prioriteringar framöver på detta avgörande område - kommunal ekonomi - tänkte jag ta lite grundläggande ingångar.

För mig är det viktigt att slå fast att två tredjedelar av kommunernas ekonomi kommer från inkomstskatterna. Detta innebär att vi är helt beroende av hur företagande och jobb utvecklas. Det är nyckeln till kommunal ekonomi. Det är viktigt att förstå att den sista tredjedelen kommer från statsbidrag och avgifter men att två tredjedelar kommer från inkomstskatterna.

I praktiken innebär detta att strukturella reformer för att skapa mer jobb och företagande i landet är det som är mest avgörande för kommunernas ekonomi framöver. Även om statsbidragen har ökat och kommer att öka kommer de inte ensamma att räcka för att klara av detta.

Centerpartiet tror på att vi ska ha ett större kommunalt självstyre.

Det är viktigt att slå fast något. Med den eländesbeskrivning som finns i Sverige i dag kan man tro att allt är sämre, men om man jämför utvecklingen från 1980 till 2016 kan man se att de demografiska kostnaderna har ökat med 20 procent. Vi har alltså fått en större befolkning med fler äldre och fler yngre, vilket har gjort att de demografiska kostnaderna har ökat med 20 procent. Men resurserna har ökat med 70 procent, så vi har alltså tillfört mycket och byggt ut välfärden sedan 1980. Det är kanske inte denna verklighetsbild som beskrivs i samhället just nu.

Trots detta är utmaningarna framåt väldigt stora, och många har beskrivit detta i dag. Var tionde kommun höjer skatten, och fyra regioner är på väg att höja skatten kommande år. Vi vet att det demografiska trycket är högt. Inte minst blir det många äldre över 80 år - det har varit en 50procentig ökning på bara några år. I min egen hemkommun Gotland minskar till och med antalet personer i arbetsför ålder, men vi har fler unga och fler äldre. Det blir tufft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vi vet att förändringen av demografin är långsiktig. Framåt kan man se att babyboomens barn, som föddes i början av 90-talet, kommer i arbete i slutet av 2030-talet, och då minskar också antalet 40-talister. Detta innebär att vi kommer att ha den förändring vi redan nu ser i två decennier framåt. Det är ingen tillfällig nedgång eller förändring vi ser utan något vi måste planera och ta höjd för under lång tid.

Vi vet givetvis att ökningstakten för skatteunderlaget kommer att avta i den avmattade konjunktur vi har. Detta innebär att lönesumman sjunker och skatteintäkterna minskar, eller i alla fall inte ökar i samma goda takt som tidigare.

Ett problem som är minst lika stort som ekonomin, så som kommunerna själva beskriver det, är kompetensbristen. Man ska klara att få tag i kompetens runt om i landet. Denna brist är dessutom mycket större i landsbygds- och glesbygdskommuner med många äldre. Ett faktum som ofta slår mig, som har varit kommunalråd tidigare, är att det finns något slags paradox: Ju bättre vi får det, desto högre förväntningar får befolkningen. Man tar liksom för givet att det offentliga ska ha råd med allting.

Jag som har mitt andra liv i Ukraina och brukar åka dit några gånger om året kan säga att det är ett bra sätt att återställa förväntningarna att se hur andra folk har det. Jag hoppas att fler har råd att åka till Ukraina för att få mer sunda förväntningar även på vad vi kan finansiera offentligt.

SKR säger att vi har stora behov framöver, och det är tydligt att det som ligger i budgeten inte täcker hela detta behov. Centerpartiet har varit drivande i att i kommande budgetar försöka få in ännu mer pengar till statliga bidrag till kommuner och landsting. Vi har signalerat detta flera gånger, och det gör jag här också. Att skicka in mer pengar blir alltså en av våra prioriterade åtgärder framåt, för det kommer att behövas.

Vad ska vi då tänka är statens uppgift? Kommunerna har sina delar, men vad ska staten prioritera när det gäller dessa frågor? Vad är det vi ska se till? Man kan säga att Centerpartiet ser fem fokusområden här.

Det första området är statsbidragen. Vi måste minska detaljstyrningen i de statsbidrag vi har och gå över från riktade statsbidrag till generella statsbidrag. Precis som Jan Ericson nämnde tidigare har de generella statsbidragen minskat med 2,2 procent mellan 2012 och 2018, medan de riktade statsbidragen har ökat med 67 procent. Alla ökningar har alltså skett i de riktade statsbidragen, och det håller liksom inte. Det är inte rationellt för några kommuner.

Det andra området är regelförenklingar. Vi har länge talat om regelförenklingar för företag, men nu är det dags att tala om regelförenklingar för kommuner och regioner. Jag ska ta två exempel. Just nu finns det ett statsbidrag för att utveckla kulturskolan, men i den verklighet som råder i de flesta kommuner handlar det om att ha råd att bevara kulturskolan. Det gör att det där statsbidraget inte fungerar, för det är bara till utveckling. Det funkar inte. Det andra exemplet handlar om socialsekreterares arbetstid. När man mäter den ser man att de i dag har så mycket regelverk att förhålla sig till att de lägger endast 13 procent av sin tid på att jobba med brukare. 13 procent! Så kan de inte ha det. Vi behöver alltså regelförenklingar även för kommun- och regionsektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det tredje området är finansieringsprincipen. Vi från statens sida måste faktiskt respektera finansieringsprincipen och finansiera våra reformer. Om jag säger LSS tror jag att alla förstår vad jag menar.

Det fjärde området är samarbetsavtalet. Vi behöver sluta ett långsiktigt samarbetsavtal med kommunsektorn och stödja den så att det finns en tydlig planeringsram framåt. Kommunerna ska veta vad som gäller, och det ska även vara mindre detaljstyrning i de överenskommelser som faktiskt finns. I dag är de extremt detaljstyrande, vilket är förödande.

Det femte området som jag och Centerpartiet tycker att staten ska prioritera är digitaliseringen, som staten måste ta huvudansvaret för. Det behöver skapas nationella standarder, och infrastrukturen behöver säkras över hela landet. Det är det nationella uppdraget.

Den resa som vi står inför under de två kommande decennierna har vi gjort tidigare. Vi gjorde nämligen ungefär samma sak på 1990-talet, då det var oförändrade kostnader trots en rätt kraftigt ökande befolkning. Vi vet att det kommer att gå att göra så en gång till, och därför är jag ändå hyfsat positiv till den utveckling som vi ser framför oss.

Med det önskar jag en riktigt god jul!

Herr talman! Långtidsutredningen kom häromdagen med ett mycket intressant och viktigt betänkande som är värt att lyfta fram när vi talar om den kommunala sektorns förutsättningar och ekonomi. Betänkandet handlar om ojämlikhet och påminner om det viktiga och grundläggande i att vi har välfärdstjänster i Sverige.

En av de uttalade målsättningarna med detta är att utjämna livschanserna. Oberoende av var du bor och vilken familj du kommer ifrån ska du ha möjlighet att nå din fulla potential, och välfärdstjänsterna - det som utförs av kommuner och regioner runt om i Sverige - är faktiskt den huvudmetod vi använder för att skapa dessa utjämnade livschanser. Att välfärdstjänsterna i dag präglas av stor produktivitet är också en av anledningarna till att vi kan upprätthålla en god ekonomisk tillväxt och utveckling i Sverige.

Välfärdstjänsterna fungerar utjämnande, men eftersom vi har andra tendenser i svensk ekonomi - tendenser som ökar skillnaderna och ökar ojämlikheten - ökar pressen på välfärdstjänsternas förmåga att verka utjämnande. Dessutom finns den väl kända pressen från den förändrade demografin, det vill säga att vi får fler yngre och äldre och färre i arbetande ålder. Detta är viktigt att ha för ögonen när vi tittar framåt.

En annan del som kom fram i presentationen av Långtidsutredningens betänkande var den utmaning som kommuner och regioner redan har och kommer att ha i ytterligare grad framöver när det gäller att hitta rätt kompetens. Det kommer att vara en oerhört stor utmaning, inte minst i de mer glest befolkade delarna av Sverige. Det beror på urbaniseringen men också på vissa andra delar i den ekonomiska utvecklingen.

Detta leder till en viktig slutsats, som också framkom på seminariet, nämligen att en av de viktigaste förutsättningarna för att vi ska ha en fungerande välfärd och för att kommuner och landsting ska kunna leverera välfärdstjänster framöver är att vi har en invandring till Sverige. Utan invandring kommer vi inte att klara oss. Det kommer att behövas personal - händer - i skola och vård över hela landet, och de händerna kommer att behöva komma från andra delar av världen. Det finns inget annat sätt att lösa detta. Med tanke på den politiska debatt vi har i Sverige tycker jag att det är oerhört viktigt att poängtera det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Självklart kommer kommunerna även att behöva ekonomiska och finansiella förutsättningar för att kunna rekrytera och upprätthålla välfärdstjänsterna. Det är viktigt att staten tar ansvar för att tillse detta, och i januariavtalet har vi gjort det väldigt tydligt att stödet ska vara långsiktigt och stadigt. Man konstaterar också i budgeten att det utöver de aviserade förstärkningarna av kommunernas ekonomi kan komma att behövas ytterligare åtgärder, vilket jag tror att vi får anledning att återkomma till.

Det är viktigt att staten gör sitt jobb med att upprätthålla de generella välfärdstjänsterna och till exempel inte överskjuter kostnaden från sjukförsäkringssystemet till kommunerna. Jag delar den oro som många uttrycker gällande idéerna om att återinföra stupstocken; det vore katastrof för den kommunala ekonomin.

För att kommunerna ska kunna fortsätta att leverera välfärdstjänster som fortsätter att ha en utjämnande effekt och motverkar den tendens till ökade ekonomiska skillnader som finns i hela västvärlden krävs alltså både möjligheten att rekrytera och möjligheten att finansiera verksamheten. Det kräver tydliga statliga stöd men också andra förutsättningar, som ett brett arbete med kompetensförsörjning. Dessa två utmaningar har vi framför oss, och den budget vi diskuterar i dag är ett viktigt steg. Vi erkänner dock att vi kommer att behöva göra mer framöver.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)