Utgiftsområde 21 Energi

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Mona Sahlin välkommen. Det är trevligt att ha fått en ny energiminister igen. Jag är ändå frestad att säga att energiministrar kommer och energiministrar går, men den dåliga energipolitiken består. Det återstår att se om Mona Sahlin kan bli den som bryter den traditionen. Det hoppas jag verkligen. Herr talman! I Sverige använder vi ca 15 000 kilowattimmar per invånare och år. Vi är den fjärde största elanvändaren per invånare i världen efter Norge, Kanada och Island. Främst beror det på vårt kalla klimat, men även på att vi har en mycket framgångsrik industri, som kräver mycket el som insatsvara. Att den energiintensiva industrin har varit så framgångsrik beror i stor utsträckning på att Sverige har ett väl fungerande energisystem. Genom landets goda tillgång till vattenkraft och den framsynta kärnkraftspolitiken på 1950- och 1960-talet har vi hittills haft en konkurrenskraftig elproduktionsindustri. Jag säger att Sverige har ett fungerande energisystem, men framtiden är osäker. Den politik som regeringen nu driver undergräver de goda förutsättningarna. Den medvetna politiken för att lägga ned fungerande och miljövänlig elproduktion i våra kärnkraftverk har gjort att Sverige nu nettoimporterar elektrisk kraft. IEA, International Energy Agency, har gjort beräkningar som visar att under extrema torrår, eller om flera torrår följer på varandra, kan importbehovet hamna på 19 terawattimmar, vilket motsvarar över en tiondel av vår elkonsumtion. IEA bedömer också att Sverige ungefär en gång under varje tioårsperiod riskerar att drabbas av effektbrist på ca 2 000 megawatt. Det bör tilläggas att denna bedömning gjordes innan regeringen aviserade att Barsebäck 2 ska stängas redan nästa år. Förtidsavvecklingen av kärnkraften, den så kallade gröna skatteväxlingen, och en ogenomtränglig röra av skatteregler, subventioner och andra styrmedel gör att energipolitiken varken främjar god miljö eller säker försörjning av energi. Det ökar i stället vårt beroende av importerad oljekraft och vår sårbarhet, exempelvis höjningar av oljepriset. Herr talman! För att större aktörer i elbranschen ska våga fatta nya stora investeringsbeslut krävs en annan säkerhet om framtiden än den vi nu har. Vilka nya skatter och pålagor tänker regeringen lägga på elbranschen? Vilka nya uppgörelser med stödpartierna ställer nya krav på branschen? Vad händer med kärnkraften? Osäkerheten är stor, och resultatet blir uteblivna investeringar, mera importerad kolkraft och försämrad miljö. De investeringar som ändå görs, i exempelvis vindkraft, kan på långa vägar inte ersätta den kärnkraft som ständigt hotas av nedläggning. Dessa ständiga nedläggningshot är inte bara hot mot en konkurrenskraftig elindustri i vårt land. De är också hot mot säkerheten. I och med att man hittills har satsat på kärnkraften har man kunnat göra tekniska förbättringar, fått högre säkerhet och säkrare drift. Ett kärnkraftverks livslängd bedöms i dag till över 40 år. Men det betyder också att vi behöver fortsatt forskning och utbildning inom kärnteknikområdet allt framgent. Det gäller att hålla alla dörrar öppna för att klara miljömålen. Förutom den stora osäkerheten om kärnkraftens framtid har nu ett annat orosmoln dykt upp på kärnkraftshimlen. Studsvik publicerade i förrgår att man kommer att lägga ned sina två forskningsreaktorer och i stället sluta ett strategiskt samarbetsavtal med Haldenreaktorn. Det betyder att kärnkraftsindustrin ändå kan få sitt behov av bränsle-, material- och kemiundersökningar tillgodosedda, men det betyder också att forskningen och utbildningen inom kärnteknikområdet minskar. Vad det betyder för kärnkraftsindustrins personalförsörjning i framtiden är ovisst. Dessutom försvinner ju omedelbart ca 100 jobb inom den nukleära sektorn. Herr talman! Det är anmärkningsvärt att Norge som inte ens har någon egen kärnkraftsindustri har en forskningsreaktor som nu ska ta hand om undersökningarna för den svenska kärnkraftsindustrin. Även i andra länder än Norge ökar man nu sina insatser kring forskning om kärnkraften. Man inser att kärnkraften kan komma att behöva omprövas, bland annat med tanke på klimatfrågorna. Min fråga är: När ska regeringen ompröva sin inställning till kärnkraften? Det blir spännande att höra vad den nya ministern svarar på den frågan i dag. Herr talman! Vi tror att i den framtida energipolitiken måste många blommor få blomma. Det är nämligen vår uppfattning att energiproduktionen bäst främjas genom en fri elproduktion inom ramen för givna miljö- och säkerhetskrav. Det betyder att vi välkomnar alla nytillkommande energianläggningar om de uppfyller sådana krav som vi har ställt på miljö och säkerhet. Regeringens målflora på energiområdet bör reduceras till ett övergripande mål om att energipolitiken ska främja en säker och konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i hela landet samtidigt som den uppfyller höga säkerhets- och miljökrav. Den synen innebär att vi anser att det system med elcertifikat som regeringen och dess stödpartier drivit igenom är felaktigt. Följaktligen anser vi också att det är fel att ställa upp kvantitativa mål för hur energiproduktionen bör fördelas mellan olika energislag. Målen bör i stället formuleras i termer av miljöeffekter, och styrmedel bör utformas därifrån. Herr talman! En stor del av den svenska exportindustrin är mycket elberoende. Trots energieffektiviseringar är ett konkurrenskraftigt elpris en förutsättning för att den här industrin ska investera och utvecklas i Sverige. Regeringens och samarbetspartiernas politik för en grön skatteväxling leder till att industrins kostnader ökar. Enligt budgetpropositionen ska ytterligare 7 miljarder växlas under mandatperioden och utöver detta 13 miljarder ytterligare fram till 2010, tillsammans 20 miljarder. Enligt regeringens inkomstberäkningar i budgetpropositionen blir de samlade intäkterna från energiskatterna drygt 65 miljarder nästa år. Det är inte troligt att miljöskatter på andra områden än energiområdet inbringar några större belopp. Det skulle innebära att det krävs en ökning av energiskatterna med nästan 25 % på fem år. Var tänker ni ta ut den höjningen? Ska ni öka konsumenternas energibeskattning, eller blir det industrin som får betala? Och vad betyder det i så fall för jobben och för välfärden? Herr talman! Jag står givetvis bakom alla reservationer av Moderaterna men yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Först vill jag hälsa Mona Sahlin välkommen som vår nya samhällsbyggnadsminister, i det här fallet energiminister. Det är vinter i Sverige. Lamporna är tända, och elementen är på. På många håll runtom i landet ligger snön redan djup. Våra svenska kärnkraftverk noterar ett rekordår, och producerar maximalt. Samtidigt jobbar hela den tunga basindustrin på för fullt och kräver goda och säkra leveranser av el. Kyotoprotokollet förpliktigar oss att uppfylla hårt ställda miljökrav, vilket gör att all energi som inte alstrar koldioxid är dit alla vill nå, alla förutom den svenska regeringen verkar det som. I det här läget pekar regeringen med hela handen, tar till tvångslagstiftning och stänger det andra aggregatet i Barsebäck redan nästa år, 2005. Efter det ska man med några års mellanrum bestämma vilket verk i ordningen som ska stänga härnäst. Man tar sig för pannan och undrar vilken värld regeringen lever i. För inte är det i samma som en majoritet av oss andra. En klar majoritet av svenska folket inser att vi inte kan eller bör stänga rena, säkra, väl fungerande svenska kärnkraftverk i förtid. En avstängning drabbar ekonomin och miljön väldigt hårt. Erfarenheterna från avstängningen av Barsebäck 1 avskräcker. Där fick regeringen betala ut 8,3 miljarder i rena ersättningar till ägarna, 9,1 miljarder till omställningsprogrammet och ett antal andra miljarder för att köpa in el utifrån i stället för att använda billigare egen energi. Det ger i runda tal en nota på ca 20 miljarder. Nu ska man stänga även den kvarvarande reaktorn i Barsebäck, och kostnaderna för detta kommer återigen att räknas i miljarder och åter miljarder. Det är pengar som i stället borde gå till att stärka skolan, vården eller andra områden med stora behov. Herr talman! Röran när det gäller energipolitiken och regeringens oförmåga blir tydlig vid en närmare granskning av de olika mål som fastställts för politiken. Flera av de mål som regeringen ställer upp är helt motstridiga. Det gäller bland annat målet att avveckla kärnkraften samtidigt som tillgången på el och annan energi ska tryggas på kort och lång sikt, dessutom på villkor för industrin som är konkurrenskraftiga med omvärldens. De orörda älvarna ska man heller inte exploatera, och Kyotoprotokollet ska uppfyllas. Vi kan inte uppfylla miljömålen genom en avveckling av kärnkraften. Utsläppen av bland annat koldioxid kommer att öka kraftigt, eftersom kol-, gas- och oljebaserad el är det som kompenserar bortfallet när kärnkraften avvecklas. Regeringens planerade kabel från det kärnkraftssatsande Finland är förstås mycket bättre rent miljömässigt men en ohotad toppnotering i dubbelmoral. På uppdrag av bland annat Länsstyrelsen i Skåne utförde SMHI för några år sedan, 2001, en studie för att undersöka hur luftmiljön i Skåne påverkas om kraften i en av Barsebäcks kärnreaktorer ersätts med importerad fossilbaserad el från Danmark. Rapporten visar att utsläppen av kväveoxider skulle öka med 14 000 ton per år och svaveloxider med 18 000 ton per år. Den här rapporten är en av många som varnar för de mycket stora negativa konsekvenser som kommer att uppstå vid en eventuell stängning av Barsebäcks andra reaktor. Men nu händer det här i alla fall. Lägg härtill planerna på ett nytt stort gaseldat kraftverk i Malmö som ska ersätta en del av bortfallet när Barsebäck nu stängs helt. Det ger ytterligare drygt en miljon ton koldioxid till luften i Skåne. Miljöminister Lena Sommestad säger i Sydsvenska Dagbladet att tillståndet nu är akut vad gäller klimatförändringen och framhåller vikten av att få i gång politiken. Samma dag uttalar sig vår nya energiminister Mona Sahlin i Göteborgs-Posten om att kärnkraften ska avvecklas. Trots att Sommestad och Sahlin numera jobbar i samma departement verkar de inte ha någon som helst samordning av sin politik. Eller är det deras plan att växthuseffekten ska motverkas genom att kärnkraften avvecklas? Väljarna låter sig dock inte luras av detta dubbelspel. De inser att vi måste motverka växthuseffekten genom att avveckla energiproduktion som ger koldioxidutsläpp, inte tvärtom som regeringen nu gör. Lägg också härtill att helstatliga Vattenfall får bottenbetyg i den rankning som Världsnaturfonden gjort över hur världens största energibolag påverkar miljön. Vattenfall hamnar på 19:e plats bland Europas 21 största energibolag. WWF:s generalsekreterare kallar Vattenfalls agerande för "en skandal". Den massiva kritik som på senare tid riktats mot regeringens sätt att styra Vattenfall är välförtjänt. Regeringen och Näringsdepartementet har inte tagit sitt ansvar när det gäller att ge tydliga direktiv och prioriteringar. Vi har nu ett statligt bolag som skulle bli flaggskeppet i den socialdemokratiska regeringens omställning av energimarknaden. Och det blev det ju, med besked! Det gick dock åt helt fel håll med tvångsförflyttning av minoritetsgrupper i det forna Östtyskland och brytning och eldning av gigantiska mängder brunkol med stora koldioxidutsläpp som följd. Dessutom finns det en underlåtenhet att återkomma till riksdagen för godkännande av stora investeringar i brunkol. Det handlar om ungefär 70 miljarder. Till detta återkommer vi efter jul då vi har att behandla ett särskilt betänkande om just Vattenfall. Det lär bli en intressant diskussion. Herr talman! Den svenska energipolitiken har havererat. Man har fastnat i så gamla hjulspår att man inte längre förmår att se verkligheten som den faktiskt är. Regeringen menar att den är modern när den stänger kärnkraftverk, men sanningen är ju den att det finns fler länder runtom i världen som bygger nya kärnkraftsanläggningar än vad det är som stänger av. Just nu byggs och projekteras ca 30 kärnkraftverk runtom i världen. Ett tydligt exempel är Holland, som för en tid sedan beslutade att avveckla sin kärnkraft. De har nu ångrat sig och kör i gång sitt program igen. Det är, energiministern, precis vad den svenska regeringen också borde göra. Be hela svenska folket ha överseende med de senaste 25 årens kramp och haveri i energipolitiken. Ångra er och lyssna på era egna kommunalråd i denna fråga. Lyssna på det nätverk av förtroendevalda socialdemokrater som nu vägrar ställa in sig i ledet och i stället aktivt försöker få er att ändra inställning. Häv samtidigt alla de förbud som finns när det gäller forskning om ny kärnkraft eller uppförande av nya kärnkraftverk - här precis som i Finland. Lyssna på en bred majoritet av svenska folket. Herr talman! Låt mig summera det hela: Energiminister Mona Sahlin vill få oss att tro att regeringen bygger det gröna folkhemmet. Men det är tydligt att det är det svarta folkhemmet som de håller på att bygga. Vi har svart olja, svart sot från kolproducerad el som driver in över Sverige från Danmark, svarta löner som inte tillåts bli vita när det gäller tjänster i hemmet och så vidare. Huruvida även själarna är svarta, som Evert Taube sjunger, finns det en annan, högre instans som prövar. Det gör vi inte i riksdagen. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 5.

Herr talman! Välkommen energiministern! Vi har en ny energiminister - Mona Sahlin. Känn dig varmt välkommen. Det är ett råttbo du fått ärva. Det kommer inte att räcka med en liten julstädning där. Det krävs en totalrenovering av tankemönster och annat, men det är värt ett gott försök. Herr talman! I förra veckan fick vi larmrapporter från Sundsvall om att aluminiumsmältverket Kubal hotas av nedläggning inom tre år om inte elpriset sänks och stabiliseras. I fallet Kubal rör det sig om inte mindre än 500 arbetstillfällen. En hörnsten i svenskt näringsliv är hotad. Den svenska basindustrin har skapat arbete och välstånd för generationer av svenskar framför allt på orter som inte är så tätbefolkade. Redan 500 arbetstillfällen i Sundsvall är en mindre katastrof, och det finns tyvärr anledning att tro att om den nuvarande energipolitiken ska ligga fast är detta bara början till slutet för svensk basindustri. Och det är fortfarande de varorna som utgör ryggraden i svensk export. Det är viktigt med mobiltelefoner, bilar, popmusik och design, men basindustrin står för en långsiktig säkring av välfärden i Sverige. Den sysselsätter 270 000 svenskar och står för 25 % av vår export. Anser energiministern och samarbetspartierna att Sverige har råd att mista sin basindustri? Det gör i alla fall inte vi kristdemokrater. Och vad jag förstår gör inte många betydligt mer verklighetsförankrade socialdemokratiska kommunalråd i 66 kommuner heller det. Vad är Mona Sahlins besked till de 500 som riskerar att bli varslade i Sundsvall om inte en förändring sker? Även Socialdemokraterna i riksdagen måste väl se sambandet mellan å ena sidan en otillräcklig inhemsk elproduktion och elimport och talet om nedläggningar i svensk basindustri. Lennart Beijer talade tidigare här om jobb. Men det är ju "jobblöshet" som skapas genom den energipolitik som just nu förs. Herr talman! Jag fick i dag i min hand en alldeles färsk rapport som jag tror har presenterats i dag från Ångpanneföreningen. Man har tittat på och belyst om de kriterier som vi har lagt fast för en stängning av Barsebäck 2 under 2005 är uppfyllda eller inte. Det handlar om att stängningen inte får medföra påtagligt negativa effekter för elpriset eller på tillgången på el för elindustrin. Effektbalansen ska inte riskeras. Miljö- och klimatfrågan ska ha en god utvecklingspotential vid en stängning. De här villkoren har prövats av riksdagen flera gånger. Vi debatterade dem 2001 och 2003. Vid dessa tillfällen fann också regeringen att villkoren inte ansågs uppfyllda på vissa punkter. Det gällde effektbalansen och påverkan på miljön och klimatet. Hur är det nu då? Ja, det är det som Ångpanneföreningen har tittat på. Man konstaterar till att börja med att användningen av el fortsätter att öka i Norden. Även vid ett normal år är vi beroende av import från kontinenten och från Ryssland. Andelen fossil elproduktion har ökat i systemet. Vi har fått en installerad effekt, framför allt i form av en ökad andel värmekraft. Ändå säger man från Svenska Kraftnät i sina bedömningar att vi klarar en kall tioårsvinter bara om samtliga elva kärnkraftsreaktorer har hundra procents tillgänglighet. Samtliga distributionssystem måste vara intakta. Erforderlig import måste komma till stånd. Effektreserven måste vara aktiverad. De förbrukningsdämpningar som är överenskomna med industrin måste komma till stånd efter att varningar har utfärdats. Det är ganska många "om" som ska uppfyllas om vi inte ska få en effektbrist. Därmed kan man ganska tydligt se att effektbristen inte heller i dagsläget är uppfylld enligt de kriterier som vi har fastställt i riksdagen vid en stängning 2005. De planerade nya anläggningarna kommer inte att kunna reducera effekterna av effektbristen förrän 2009. Hur påverkar en stängning 2005 elpriset? Här säger Ångpanneföreningen att en stängning kommer att föra prisnivån uppåt, och på kort sikt kan prispåverkan bli kännbar. I villkoren för stängning säger vi ju att det inte får medföra en påtagligt negativ effekt för priset. Det allra allvarligaste tycker jag är ändå påverkan på miljön och klimatet. Den el som produceras i Barsebäck i dag kommer på marginalen att ersättas med kolkondens, men även med elproduktion som inte är fossilbaserad och biobränslebaserad kraftvärme. Men utsläppen av växthusgaser kommer att öka. Om det blir fortsatta år med torka kan ökningen bli så mycket som 5 % av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Jag anser att en stängning av Barsebäck 2 därför sker, i enlighet med Ångpanneföreningens beräkningar, i direkt konflikt med ambitionen att minska utsläppen av växthusgaser. Effektbalansen blir svår att upprätthålla, påverkan på priset blir kännbar och miljön kommer att lida negativa effekter. Villkoren är fastställda av riksdagen, men det är inte uppfyllda. Det ska bli intressant att höra om Mona Sahlin kommer att medverka till en stängning av Barsebäck 2, trots att villkoren inte är uppfyllda. Det kommer i så fall att innebära en försämring av miljön och en svårighet att upprätthålla effektbalansen framöver. Jag väntar med spänning på det svaret. Herr talman! Vi kristdemokrater anser att svensk energipolitik måste byta inriktning. Sverige tillhör de länder som har förutsättningar att bli nettoexportör igen. Jag tycker att det är bedrövligt att vi har blivit nettoimportör de senaste åren. Vi har potential. Vi har en stor yta, vi har naturliga tillgångar och vi har ett bra kunnande för energiproduktion. Vi har möjlighet att bli en storproducent av miljövänlig el som kan spridas till Europa. Nu är det tvärtom, och jag tycker att det är en felaktig väg. Ett första steg för att bryta det dödläge som har varit i svensk energipolitik så länge är naturligtvis att ompröva kärnkraftspolitiken. Vi har försökt att göra det på politisk väg, vi har diskuterat det, vi har haft utsträckta händer, och så vidare, men ingenting har hänt. Då har vi kristdemokrater sagt att när politiker inte kan lösa frågan på ett rimligt sätt är det rimligt att skicka tillbaka den till folket i en folkomröstning, där även de som i dag är under 43 år får vara med och tycka till om kärnkraften, för det har de inte fått. Folkomröstningen som ligger 25 år tillbaka i tiden fick de aldrig delta i. Med anledning av detta vill jag yrka bifall till reservation 8. Jag skulle också vilja säga någonting om den gröna skatteväxlingen. Jag läste med intresse Lennart Beijers debattartikel där han säger att han tycker att Vänstern måste ompröva skatteväxlingen därför att den fått orimliga fördelningspolitiska effekter. Jag håller med. Vi kristdemokrater tycker också att idén med skatteväxlingen är god, att grundtanken är riktig. Den skapar rätt förutsättningar, men den har genomförts på ett sätt som har fått orimliga konsekvenser för Sveriges låginkomsttagare framför allt. Vi kristdemokrater har bett riksdagens utredningstjänst att räkna på vad skatteväxlingen har inneburit för ett typiskt hushåll sedan man påbörjade den 2001. Vi har då antagit att hushållet värmer upp sin villa med hjälp av fyra kubikmeter olja per år. Man konsumerar 5 000 kilowattimmar. Man kör en bil 1 500 mil per år vars tjänstevikt är 1 400 kilo. Det är två vuxna i familjen som arbetar. De tjänar 18 000 respektive 24 000 kr - ett ganska normalt hushåll. Svaret som vi fick säger oss att den skatteväxling som Socialdemokraterna med stödpartier har genomfört inte har någon god fördelningspolitisk profil. Totalt sett har den gröna skatteväxlingen för den här familjen inneburit kostnadsökningar på 6 495 kr per år. Det är ganska mycket pengar för ett hushåll. Deras inkomstskatt har ju minskat tack vare skatteväxlingen, men bara med 3 992 kr per år. Det betalar alltså inte på långa vägar för de ökade skatter man fått. Det som är allvarligt är att den här familjen egentligen har väldigt liten handlingsmöjlighet. Man kan inte, om man bor på landsbygden, klara sig utan bil. Det är en väldigt stor investering att byta uppvärmningssystem. Så vad ska man göra? Man drabbas av en högre kostnad. Till detta kommer att man får betala ganska mycket för elcertifikaten som höjer elräkningen på nationell basis med 1,3 miljarder kronor per år, varav 0,5 miljarder går till ren administration. Det är inte klokt! Vilket hushåll har bett om att få medverka till det? Vår typfamilj är inte konstig på något sätt. Tvärtom är den ganska vanlig. Det här är orimliga konsekvenser av någonting som från början är en god tanke. Vi kristdemokrater anser att om en skatteväxling ska införas måste det medföra möjligheter för den som drabbas att ändra sitt beteende, och det är inte möjligt för flertalet av dem som drabbas av de negativa effekterna i dag. Herr talman! Avslutningsvis måste jag konstatera att nuvarande regering och stödpartier saknar tydlig inriktning för energipolitiken och saknar långsiktighet i sina beslut. Energipolitiken har blivit något slags experimentlåda som åtminstone ett av stödpartierna har fått ganska fri tillgång till för att ställa upp som regeringsunderlag. Nu är det dags att i stället för att använda energipolitiken som en tryckventil i vänsterkartellen börja se till vad hushåll och företag har för behov.

Fru talman! Jag vill också hälsa energiministern mycket välkommen. Det blir många intressanta debatter i energifrågor här framdeles. Man kan inte tro det, men faktum är att den svenska energipolitiken är mycket framgångsrik. När man lyssnade på de tidigare debattörerna så var vi inte ens i närheten av en framgångsrik energipolitik. Det politiska styrkebältet - Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet - driver på för att åstadkomma den helt nödvändiga energiomställningen. Det som är så tråkigt efter alla dessa år är att såväl Moderaterna, som Folkpartiet och Kristdemokraterna inte vill ha någon statlig styrning över huvud taget. Kärnkraften får väl vara kvar hur länge som helst i princip. Fossila bränslen ska användas. Och förnybar elproduktion ska vi inte stödja på något särskilt sätt, utan den får väl konkurrera och visa sina fördelar utan några statliga stöd. Det här är beklagligt. Men ändå händer saker. Vi går framåt på olika områden, och jag vill lyfta fram framför allt två områden som jag tycker har förändrat vår energipolitik och som också borde förändra diskussionen ganska avsevärt. Elcertifikaten, som i alla fall några av de borgerliga partierna ogillar högst betydligt, visar att de gör nytta. De tränger ut fossila bränslen. De gynnar förnybar el och elproduktion. Fast de bara har funnits i ett år drygt märker vi hur de till och med påverkar den stora skogsindustrin, som ser till att bygga om sina anläggningar så att de på bästa sätt kan delta i det här systemet. Vi vet att man diskuterar elcertifikat också i Norge och andra länder. Det är alldeles självklart att ju fler länder vi kan få att ställa sig bakom elcertifikaten, desto starkare och bättre blir det systemet. Är Folkpartiet och Moderaterna emot certifikat även i en sådan utveckling? Handeln med utsläppsrätter som kör i gång från 1 januari nästa år innebär ett helt nytt läge. Det kommer säkert att ta ett tag innan vi har fattat vilken betydelse de faktiskt har. Vi får nu en kontroll av koldioxidutsläppen på EU-nivå. Det ger också möjlighet att fatta beslut om att börja minska, i snabb eller mindre snabb takt, koldioxidutsläppen i hela Europaområdet. Det går alltså inte längre, som Eva Flyborg och jag tror även Maria Larsson var inne på, att säga att det kommer smutsig kolkraft från Danmark eller någon annanstans. Det kan inte komma någon mer smutsig kolkraft eller några mer koldioxidutsläpp efter den 1 januari från den handlande sektorn, alltså industri- och energianläggningar. Det är det som är det fina. Det kan bli mer utsläpp på svensk mark. Men vi vet allihop och har konstaterat flera gånger att koldioxidutsläppen är farliga oavsett var de sker. De måste alltså minska någonstans i övriga Europa för att de ska kunna öka i Sverige. Om man befarar en fortsatt ökning av kolanvändning för att Sverige lägger om sin energipolitik är man fel ute, för det är så att trycket hålls uppe och det måste till andra åtgärder. Vi klarar inte att öka koldioxidutsläppen ytterligare, utan de ska bort. Men de tre partierna vill också påbörja avveckling av kärnkraft, vilket ändå har gått ganska sakta. Det är naturligtvis viktigt att det här systemet kommer att användas över hela världen. Det är viktigt att Ryssland, som nu har skrivit under Kyotoprotokollet, är med. Kina och Indien är viktiga länder som bör komma med i ett sådant här system. Vi får verkligen hoppas att också USA inser att det är en nödvändig väg att gå. Jag måste bemöta Maria Larsson när hon tar upp Kubal i Sundsvall. Det är en intressant diskussion. Man kan säga att det finns fem industrier i Sverige som har liknande situation, som alltså är tungt elintensiva. Frågan är naturligtvis hur de klarar sig. Det gäller säkert också andra, lika elintensiva, företag i Europa, alltså inte bara i Sverige. Frågan är bara hur Maria Larsson har tänkt angripa det här problemet - på en avreglerad marknad dessutom. Hade det varit innan 1996 kunde man alltid ha fixat det på något sätt. Men hur ska vi klara av att få till stånd elavtal som ligger på så pass hyfsat pris, och dessutom är så långsiktiga, att vi klarar hem de särskilt elintensiva industrierna? Det är inte så enkelt, och det beror definitivt inte på den svenska energipolitiken. Det beror på att vi har en avreglerad elmarknad som mer och mer blir en marknad för hela norra Europa. Maria Larsson litar egentligen inte på den avreglerade elmarknaden. Det är väl antagligen det som är problemet. Den kommer att få konsekvenser, men jag tror ändå att vi ska kunna klara av merparten av elintensiv industri. Det har vi gjort hittills, och det tänker vi fortsätta med. Däremot är det problem med utsläppen av koldioxid, bland annat när det gäller den stora transportsektorn. Där har vi inte kommit särskilt långt. Och frågan är vad man gör. Här ökar ju CO2-utsläppen. Framför allt gäller det tunga transporter. Det går naturligtvis inte i en handvändning att bygga järnvägar och få ett rationellt järnvägssystem som kan ersätta dessa transporter, men vi måste dra åt det hållet. Jag tycker alltså att det vore intressant att pröva på detta med certifikat även i den här sektorn för att få fram förnybara drivmedel. Kanske skulle vi också pröva utsläppshandel på Europanivå för att även här fånga in denna bubbla. Det verkar något svårare, men det kanske är den vägen vi måste gå. Fru talman! Eva Flyborg gjorde vilda angrepp på Vattenfall. Jag måste ändå besvara det. Jag tycker inte att det är seriöst. Vi vet allihop att om ett företag, ett energibolag, ger sig in på den polska marknaden, och dessutom i östra Tyskland, så lär det inte vara vattenkraft de pysslar med. I de här länderna är det upp till 97-98 % kol i botten av all energiproduktion. Om ett företag som Vattenfall tar ansvaret och gör ett effektivt arbete för att få så effektiva anläggningar som möjligt, ska man då säga att de missköter sig? Möjligen kan man säga att de inte ska vara utanför Sveriges gränser, men nu är de det. Jag tycker att de gör ett bra jobb, och man kan inte säga att de speciellt ska vara dem som går ifrån detta och gör något annat än att använda den kol som alltid har använts. Fru talman! Vi börjar se möjligheterna till ett robustare energisystem - i Sverige, men faktiskt också lite grann på Europanivå. Då tänker jag mycket på utsläppshandel. Det behövs säkerligen bättre samverkan mellan politik, kraftindustri och vanlig industri. Jag hoppas att vi når dit. Det skulle vara jättebra, det har jag sagt flera gånger förut, om även de borgerliga partierna ville vara med i det här arbetet på ett mer seriöst sätt. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag vill också hälsa energiministern mycket välkommen. Det blir många intressanta debatter i energifrågor här framdeles. Man kan inte tro det, men faktum är att den svenska energipolitiken är mycket framgångsrik. När man lyssnade på de tidigare debattörerna så var vi inte ens i närheten av en framgångsrik energipolitik. Det politiska styrkebältet - Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet - driver på för att åstadkomma den helt nödvändiga energiomställningen. Det som är så tråkigt efter alla dessa år är att såväl Moderaterna, som Folkpartiet och Kristdemokraterna inte vill ha någon statlig styrning över huvud taget. Kärnkraften får väl vara kvar hur länge som helst i princip. Fossila bränslen ska användas. Och förnybar elproduktion ska vi inte stödja på något särskilt sätt, utan den får väl konkurrera och visa sina fördelar utan några statliga stöd. Det här är beklagligt. Men ändå händer saker. Vi går framåt på olika områden, och jag vill lyfta fram framför allt två områden som jag tycker har förändrat vår energipolitik och som också borde förändra diskussionen ganska avsevärt. Elcertifikaten, som i alla fall några av de borgerliga partierna ogillar högst betydligt, visar att de gör nytta. De tränger ut fossila bränslen. De gynnar förnybar el och elproduktion. Fast de bara har funnits i ett år drygt märker vi hur de till och med påverkar den stora skogsindustrin, som ser till att bygga om sina anläggningar så att de på bästa sätt kan delta i det här systemet. Vi vet att man diskuterar elcertifikat också i Norge och andra länder. Det är alldeles självklart att ju fler länder vi kan få att ställa sig bakom elcertifikaten, desto starkare och bättre blir det systemet. Är Folkpartiet och Moderaterna emot certifikat även i en sådan utveckling? Handeln med utsläppsrätter som kör i gång från 1 januari nästa år innebär ett helt nytt läge. Det kommer säkert att ta ett tag innan vi har fattat vilken betydelse de faktiskt har. Vi får nu en kontroll av koldioxidutsläppen på EU-nivå. Det ger också möjlighet att fatta beslut om att börja minska, i snabb eller mindre snabb takt, koldioxidutsläppen i hela Europaområdet. Det går alltså inte längre, som Eva Flyborg och jag tror även Maria Larsson var inne på, att säga att det kommer smutsig kolkraft från Danmark eller någon annanstans. Det kan inte komma någon mer smutsig kolkraft eller några mer koldioxidutsläpp efter den 1 januari från den handlande sektorn, alltså industri- och energianläggningar. Det är det som är det fina. Det kan bli mer utsläpp på svensk mark. Men vi vet allihop och har konstaterat flera gånger att koldioxidutsläppen är farliga oavsett var de sker. De måste alltså minska någonstans i övriga Europa för att de ska kunna öka i Sverige. Om man befarar en fortsatt ökning av kolanvändning för att Sverige lägger om sin energipolitik är man fel ute, för det är så att trycket hålls uppe och det måste till andra åtgärder. Vi klarar inte att öka koldioxidutsläppen ytterligare, utan de ska bort. Men de tre partierna vill också påbörja avveckling av kärnkraft, vilket ändå har gått ganska sakta. Det är naturligtvis viktigt att det här systemet kommer att användas över hela världen. Det är viktigt att Ryssland, som nu har skrivit under Kyotoprotokollet, är med. Kina och Indien är viktiga länder som bör komma med i ett sådant här system. Vi får verkligen hoppas att också USA inser att det är en nödvändig väg att gå. Jag måste bemöta Maria Larsson när hon tar upp Kubal i Sundsvall. Det är en intressant diskussion. Man kan säga att det finns fem industrier i Sverige som har liknande situation, som alltså är tungt elintensiva. Frågan är naturligtvis hur de klarar sig. Det gäller säkert också andra, lika elintensiva, företag i Europa, alltså inte bara i Sverige. Frågan är bara hur Maria Larsson har tänkt angripa det här problemet - på en avreglerad marknad dessutom. Hade det varit innan 1996 kunde man alltid ha fixat det på något sätt. Men hur ska vi klara av att få till stånd elavtal som ligger på så pass hyfsat pris, och dessutom är så långsiktiga, att vi klarar hem de särskilt elintensiva industrierna? Det är inte så enkelt, och det beror definitivt inte på den svenska energipolitiken. Det beror på att vi har en avreglerad elmarknad som mer och mer blir en marknad för hela norra Europa. Maria Larsson litar egentligen inte på den avreglerade elmarknaden. Det är väl antagligen det som är problemet. Den kommer att få konsekvenser, men jag tror ändå att vi ska kunna klara av merparten av elintensiv industri. Det har vi gjort hittills, och det tänker vi fortsätta med. Däremot är det problem med utsläppen av koldioxid, bland annat när det gäller den stora transportsektorn. Där har vi inte kommit särskilt långt. Och frågan är vad man gör. Här ökar ju CO2-utsläppen. Framför allt gäller det tunga transporter. Det går naturligtvis inte i en handvändning att bygga järnvägar och få ett rationellt järnvägssystem som kan ersätta dessa transporter, men vi måste dra åt det hållet. Jag tycker alltså att det vore intressant att pröva på detta med certifikat även i den här sektorn för att få fram förnybara drivmedel. Kanske skulle vi också pröva utsläppshandel på Europanivå för att även här fånga in denna bubbla. Det verkar något svårare, men det kanske är den vägen vi måste gå. Fru talman! Eva Flyborg gjorde vilda angrepp på Vattenfall. Jag måste ändå besvara det. Jag tycker inte att det är seriöst. Vi vet allihop att om ett företag, ett energibolag, ger sig in på den polska marknaden, och dessutom i östra Tyskland, så lär det inte vara vattenkraft de pysslar med. I de här länderna är det upp till 97-98 % kol i botten av all energiproduktion. Om ett företag som Vattenfall tar ansvaret och gör ett effektivt arbete för att få så effektiva anläggningar som möjligt, ska man då säga att de missköter sig? Möjligen kan man säga att de inte ska vara utanför Sveriges gränser, men nu är de det. Jag tycker att de gör ett bra jobb, och man kan inte säga att de speciellt ska vara dem som går ifrån detta och gör något annat än att använda den kol som alltid har använts. Fru talman! Vi börjar se möjligheterna till ett robustare energisystem - i Sverige, men faktiskt också lite grann på Europanivå. Då tänker jag mycket på utsläppshandel. Det behövs säkerligen bättre samverkan mellan politik, kraftindustri och vanlig industri. Jag hoppas att vi når dit. Det skulle vara jättebra, det har jag sagt flera gånger förut, om även de borgerliga partierna ville vara med i det här arbetet på ett mer seriöst sätt. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag ska också vända mig till Mona Sahlin och välkomna henne till den här energidebatten. Fru talman! Låt mig gå rakt på sak. Denna årliga debatt kring energibetänkandet har tyvärr utformats till att bli en årlig upprepning av 20-åriga positioner i kärnkraftsfrågan. Det är synd men förståeligt då energidebatten i Sverige sedan lång tid inneburit att allt fokus legat på kärnkraften. Därmed har debatten om framtida energisystem och deras miljöutmaningar undvikits. Fru talman! Nu är det så att kärnkraften har en begränsad ekonomisk livslängd oavsett vad man tycker om tekniken i sig, dess brister och dess fördelar. Den dagen kommer, och den kommer närmare hela tiden, då de svenska kärnkraftsreaktorerna behöver ersättas med ny kraft. Visionen om en ekologiskt uthållig elproduktion kommer dock att förbli en ganska suddig dröm om vi inte tacklar uppgiften här och nu. Vår stora uppgift inom politiken måste därför vara att på ett ansvarsfullt sätt fasa ut dessa reaktorer och samtidigt på ett ansvarsfullt sätt ge förutsättningar för marknaden att fasa in mer och mer alternativa energikällor - och därmed förnybar elproduktion. Fru talman! Varje svensk regering har att ta ansvar för de reaktorer som i dag finns. Vi har nybyggnadsförbud. Vi vet att reaktorerna blir gamla och till slut för gamla. Detta får aldrig komma som en överraskning. Därför har också varje svensk regering att ta ansvar för att svenskt näringsliv har konkurrenskraftiga villkor även vad avser energikostnaderna. Varje svensk regering har också att ta sitt ansvar för det globala miljöarbetet och att arbeta offensivt för att finna långsiktigt hållbara energisystem. För att industrin ska känna sig trygg inför sina investeringsbehov förutsätts att de många partiernas ansvar tas. Vi vet att industrin aldrig kommer att genomföra nyinvesteringar om man inte vet vart energipolitiken tar vägen vid till exempel ett regeringsskifte. Vi vet att kraftindustrin säger: Vi har inte råd att leva med politisk osäkerhet. Det vet vi alla här i salen. Och jag vet att kraftindustrin förväntar sig att vi som politiska företrädare är tydliga i dessa deras frågor. Fru talman! Närmare hälften av Sveriges elproduktion kommer från reaktorerna i Barsebäck, Oskarshamn, Ringhals och Forsmark. Alldeles självklart kan vi inte trycka på knappen i kväll, i morgon eller ens i övermorgon. Vi pratar sannolikt om decennier fram i tiden. Det kan låta långt, men i energisammanhang är det också långa tider vi har att prata om. Energisystem är otroligt långsiktiga system, och jag och Centerpartiet vill inte hamna i en situation där vi står utan halva Sveriges elproduktion samtidigt som vi inte har några alternativ. Stängningen av Barsebäck 1 är genomförd och den andra reaktorn är i planering för avstängning. Energiomställningen är påbörjad och ska fullföljas. Det är en viktig signal till marknaden. Investeringar i ny produktion kommer att underlättas när inriktningen ligger fast. Jag måste dock upprepa att jag och Centerpartiet tror mycket på marknadslösningar och därför hade stora förväntningar på att vi tillsammans med kraftindustrin skulle ha hittat en ansvarsfull ansvarsfördelning av energiomställningen i stället för ett politiskt beslut om stängning av B2:an. Så blev det tyvärr inte. Det tycker jag är mycket tråkigt, och jag tar det som ett misslyckande. Men jag hoppas att inga dörrar är för evigt stängda. Fru talman! Teknikens hållbarhet och kärnkraftens miljöbelastning kan vi ha olika uppfattningar om. Men att en ersättning måste fram måste vi vara överens om. Det vore dumt att tro att kärnkraften kommer att vara i evinnerlighet, längre än någon annan produktionsindustri eller längre än någon annan teknik som en gång i tiden varit modern. Skillnaden i det här fallet är att vi är väldigt beroende av just denna produktion. Därför kan vi inte lättvindigt hoppas på att omställningen löser sig själv. För 30 år sedan var frågor om leveranssäkerhet i fokus. I dag har klimatfrågan och den säkerhetspolitiska aspekten tagit över rubrikerna inom energiområdet. Inom hela EU hörs oftare höjda röster för minskat importberoende från instabila regioner i vår närhet. För Sveriges del vore det också önskvärt att stärka den inhemska energiproduktionen till exempel genom ökad biobränsleanvändning. Den förnybara energin finns redan. Vad som behövs är en markant större inbrytning på marknaden. Sverige har stora möjligheter att utöka användningen av kraftvärme för elproduktion. Våra väl utbyggda fjärrvärmenät är här en stor fördel. Jag avrundar här, fru talman. Centerpartiet har en reservation om forskning och utveckling av alternativa fordonsbränslen. Naturligtvis ställer jag mig bakom denna reservation, men yrkandet hade passat bättre i miljö- och jordbruksutskottet. Jag vet att den typen av debatt - en debatt om alternativa fordonsbränslen - försiggår där. Därför yrkar jag inte bifall till reservationen.

Fru talman! Även jag önskar vår nya minister välkommen. I svensk energipolitik har vi ett antal problem och ett antal icke-problem. Ett icke-problem är att elförbrukningen ständigt ökar. Men den ökar inte. Tvärtom har den minskat med 5 terawattimmar sedan toppåret 2001 och ligger ganska stadigt på 146 terawattimmar. Barsebäck 2 har under den senaste tioårsperioden producerat i medeltal 3,6 terawattimmar per år. Den sedan år 2001 minskade elanvändningen innebär att Barsebäck 2 är ersatt redan innan den stängts. Elbalansen stärks dessutom av att biokraftsvärmen ökar, särskilt när det gäller skogsindustrin, med cirka en halv Barsebäcksreaktor till. Även vindkraften ökar lite grann. Framför allt kan den öka. I Tyskland producerar nu vindkraften 25-30 terawattimmar per år, det vill säga lika mycket som sju eller åtta Barsebäcksreaktorer. Ett annat icke-problem är att vi är beroende av import av el. Under de senaste tolv månaderna har Sverige återigen varit nettoexportör av el. Om inget extremt inträffar under resten av december kommer Sverige att vara nettoexportör år 2004, och därmed sex av de senaste tio åren. Det borde ha varit sju år. Men år 2000 valde kraftindustrin att minska kärnkraftsproduktionen för att få upp priserna, vilket lyckades utomordentligt väl. Under normalår exporterar Sverige. Under ett extremt torrår som år 2003 är Sverige nettoimportör. Om det är ett problem är det i alla fall inte ett problem som löses genom att bevara eller bygga kärnkraft som är alldeles för dyr som kraftkälla för att användas enbart som reserv någon månad vart tjugonde år. Ytterligare ett icke-problem är att kärnkraftsavveckling leder till ökade koldioxidutsläpp. Möjligen är det sant i dag, men det är i alla fall inte sant från nyåret. Genom utsläppshandeln finns det en gemensam europeisk bubbla. Om någon ökar utsläppen måste någon annan minska utsläppen med lika mycket. Summan är konstant de närmaste tre åren. I Tyskland, Danmark och Finland måste utsläppen minska rejält. Det finns också reella problem. Ett av dem är risken för effektbrist. Antingen kan man ta den risken till förevändning för populistiska utspel, eller också kan man gå till roten med problemet. Halva effektbehovet en riktigt kall vintermorgon täcks av elvärmen, kanske 14 000 megawatt. Barsebäcksreaktorn ger 600 megawatt - det vill säga om den fungerar när den som bäst behövs. Det krävs alltså en avveckling av 4-5 % av den effektdrivande elvärmen för att kompensera för Barsebäck, och det har kanske redan hänt. Det är fantastiskt dyrt att hålla sig med ett elsystem som klarar att leverera 28 000 megawatt när vi egentligen skulle klara oss med hälften. Varannan ledning, vartannat kraftverk och mer än varannan transformator behövs för elvärmen. Det är nu 25 år sedan Socialdemokraterna och Folkpartiet lanserade linje 2 i folkomröstningen. På deras valsedel stod det att åtgärder vidtas för att styra elkonsumtionen bland annat för att förhindra direktverkande elvärme i permanentbebyggelse. Men i själva verket byggs nästan alla småhus med just direktverkande elvärme. Ni förutsåg problemet. Ni vann omröstningen på löftet om att åtgärda det. Trots att antingen Folkpartiet eller också Socialdemokraterna har regerat Sverige varje dag under dessa 25 år har problemet bara förvärrats. Inför denna vinter har Svenska Kraftnät köpt avtal om minskad elförbrukning hos ett antal stora industrier. Det är naturligtvis bättre än strömavbrott, men det är uppochnedvända världen att industrier ska dra ned på produktionen därför att villorna tar elen från dem. En elmarknadsreform som lägger kostnaderna på ett riktigt sätt så att de som har största behovet prioriteras är mycket bättre. Det är för mig en gåta att borgerliga partier, som annars är för marknadsekonomi, inte på ett seriöst sätt studerar effekterna av en möjlig elmarknadsreform. Varför duckar ni bara och går undan i den frågan? Det finns många sätt att minska elanvändningen i villor, bland annat genom att sätta in moderna fönster eller genom att ersätta hela, eller åtminstone delar av, elvärmen till exempel med en pelletskamin. Vattenburen elvärme är det lätt att ersätta, och det är dessutom lönsamt. Men det är dyrt att få fram den sista kilowattimmen. Ett annat reellt problem är att elmarknaden starkt domineras av Vattenfall och helt och hållet av Vattenfall, Sydkraft och Fortum. Vattenfall har praktiskt taget monopol under tid med vinterkyla. Det må vara sant att Vattenfall utslaget på hela året bara har 20 % av den nordiska elmarknaden, men på vintern finns det ingen nordisk elmarknad eftersom ledningskapaciteten är begränsad. Då sitter Vattenfall på 60-70 % av kapaciteten och är ofta ensamt om att kunna producera mer. Det här problemet kan man lösa genom att bygga kablar åt alla håll för 3 miljarder kronor styck, vilket ska betalas av elkonsumenterna. Eller också kan man minska elvärmen. Mindre elvärme innebär mindre marknadsmakt för Vattenfall. Styrningen av Vattenfall har varit dålig i många år. Det är regeringens fel. Riksdagen har i en granskningsdebatt också fällt förre näringsministern Björn Rosengren på denna punkt. Det behövs en bättre styrning och klartext om en miljöhänsyn vars betydelse ledningen inte behöver tvivla på. Vd Lars G. Josefsson visade så sent som i måndags i en TV-intervju att han inte har tagit till sig ett dugg av all kritik. Tillfrågad om Vattenfall i något läge kan prioritera miljön framför pengarna förklarade han att det på sikt skulle erodera kapitalbasen och leda till att Vattenfall upphör att existera. "Vattenfall står ju för att vi ska vara nummer ett för miljön. Ju mer framgångsrikt Vattenfall är, desto bättre för miljön", sade han. Likt Storebror i Orwells roman 1984 där diktaturens nyspråk hävdar att krig är lika med fred och frihet lika med slaveri ägnar sig även Josefsson åt nyspråk. För Vattenfalls del är en hundrafaldig ökning av utsläppen av växthusgaser lika med att vara nummer ett för miljön. Ett annat reellt problem är att Sverige har mest kärnkraft per capita i världen. Jodå, år 2002 gjorde vi av med 7 368 kilowattimmar per man, kvinna och barn - klart före Frankrike med 6 933 kilowattimmar. USA låg på 2 709 kilowattimmar och Storbritannien på 1 416 kilowattimmar. Länder som Danmark, Norge, Polen, Estland, Lettland, Italien, Turkiet och Indonesien låg på 0 kilowattimme. Är då 7 368 kilowattimmar kärnkraft så mycket? Ja, det är mycket. Det är en energimängd som räcker för att lyfta 7 638 bilar till Eiffeltornets topp. Det speciella med Sverige är inte att det här diskuteras avveckling av kärnkraft. Det speciella - ja, direkt extrema - är att vi har så mycket kärnkraft. Det är inget speciellt med avveckling. Sedan millennieskiftet har byggen av åtta reaktorer startat - en i Kina, en i Nordkorea och de övriga i Indien. Samtidigt har 19 reaktorer stängts för gott - en av dem i Japan, en i Kanada och alla övriga i Europa, varav tolv i Storbritannien där regeringen inte alls är mot kärnkraften. Visst finns det exempel på länder som gillar kärnkraft: Nordkorea, Iran och Pakistan till exempel. Även Sydkorea och Taiwan har en historia av intresse för mindre fredlig kärnenergi, liksom givetvis världens nu ledande kärnkraftsbyggarland, Indien. Även al-Qaida gillar nog kärnkraft och funderade på att attackera sådana anläggningar när de valde mål inför sin stora attack fast de i stället valde tvillingskyskraporna och Pentagon. Genom Sveriges oerhörda satsning på kärnkraft och genom att klamra oss fast vid den verkar vi för en farlig värld och för ett farligt Sverige. SKI håller så dålig ordning på terroristskyddet att Säpo har gjort razzia på inspektionen. Inte nog med att vi har mest kärnkraft i världen per capita. Vattenfall och Sydkraft vill bygga ännu mer i Sverige. Det kommer att sätta samtliga politiska partier, men särskilt regeringen, på prov. Att öka effekten på befintliga kärnkraftsreaktorer får exakt samma verkan som att bygga en ny stor reaktor. Det ökar uranförbrukningen, det ger mer avfall, och om en olycka inträffar kommer mer radioaktivitet ut. Men effektökningen prövas av regeringen, och regeringen kan säga nej. Centern och Vänstern har också ett tungt ansvar i den här frågan.

Fru talman! Vi behandlar nu budgetområde 21, Energi. Det omfattar tre verksamhetsområden: elmarknadspolitik, övrig energimarknadspolitik och politik för ett uthålligt energisystem. Då man lyssnar på Ulla Löfgren, Eva Flyborg och Maria Larsson får man intrycket att de inte har förstått någonting av vår energipolitik tidigare, utan det är ungefär som Thomas Östros sade: Det är munterkvistarnas kväll i kväll. Jag vill börja med att säga att målet för vår energipolitik på kort och lång sikt är att trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken ska skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige. Riksdagen har tidigare beslutat om vår inriktning för energipolitiken. De besluten baserar sig på överenskommelserna med Centerpartiet och Vänsterpartiet från 1997 och 2002. De innebär att vi ska trygga tillgången på el och annan energi på gentemot omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Jag vill något kommentera det Maria Larsson sade om Kubal. Maria, det är ju så att Sverige har ett av de lägsta elpriserna i Europa enligt den statistik som redovisas i en skrift som har kommit från Energimyndigheten, Energiläget 2004 . Jag vill be Maria Larsson och övriga att titta vad som står där. När det gäller Kubal och andra elintensiva industrier är det självklart viktigt att vi har möjlighet att ge dem förutsättningar att leva kvar i Sverige. Det är också vi socialdemokrater självklart överens om. Det enda bolag som är intresserat av att skriva ett avtal i dag är Vattenfall. De två övriga stora energibolagen, Fortum och Sydkraft, finns det inget intresse hos. Vad säger Maria Larsson till dem då? Har Maria Larsson möjlighet att påverka dem och säga att de också ska skriva långa avtal? Maria Larsson, jag tycker att om man vill ha en öppen marknad så ska man se till att även andra aktörer får sig en släng av sleven. Fru talman! Jag ska gå över till att prata lite om kärnkraftens vara eller inte vara. Vi har ju hittills pratat en del om det. Vi tre partier som står bakom omställningen av vårt energisystem längre tillbaka och även nu säger i energiöverenskommelserna från 1997 och 2002 att vi ska avveckla kärnkraften på sikt. Vi har avvecklat Barsebäck 1. Barsebäck 2 ska stängas i maj 2005 enligt beslut av regeringen, som också har tillställts Barsebäcks ledning. Vi har haft en utredare, Bo Bylund, generaldirektör för Banverket, som fick i uppdrag av oss i de tre partierna att diskutera med energisektorn hur vi kunde komma fram till en avveckling av kärnkraften och ett förhållande där industrin var med. Men tyvärr nådde vi inte en överenskommelse. Industrin var inte intresserad av en sådan lösning. Det innebar att vi fick använda den stopplag som vi har och säga att Barsebäck 2 ska stängas. Utöver det har vi också sagt att på sikt ska vi driva det här vidare. Jag vill understryka att det inte är någon förtida avveckling av kärnkraften, som de tre borgerliga partierna framhåller i sin reservation. Vi säger att avvecklingen ska göras på ett säkert och effektivt sätt så att industrin och privatkunderna även fortsättningsvis får låga priser på el. Vi säger vidare att vi ska bygga ut mer biobränslebaserad energi. Vi vill stimulera till att man i större samhällen bygger ut fjärrvärmen, så att vi kommer bort från fossila bränslen som kol och olja. Vi ska satsa på en utbyggnad av vindkraft, kraftvärme och småskalig vattenkraft. Eva Flyborg, Maria Larsson och Ulla Löfgren sade alla tre att vi kommer att öka fossilanvändningen och att vi skulle importera mera kol. Men det är tydligen någonting som ni inte har förstått. Vi har fattat beslut i denna kammare om att vi från 1 januari inför utsläppsrätter, precis som Lennart Beijer och Åsa Torstensson sade. Det innebär att om vi ska öka utsläppen så måste man sänka någon annanstans, med det beslutet om utsläppsrätterna. Det innebär att våra tyska, polska och danska kamrater får se till att effektivisera och göra någonting för sina kolkraftverk för att de ska kunna leva vidare framöver. Fru talman! I avsnittet om Energimyndigheten, en myndighet som ofta kritiseras och beskylls för att vara tandlös, vill reservanterna att myndigheten ska få en bättre tillsyn av nätföretagen och att man ska skärpa sanktionsbestämmelserna. Men jag vill peka på att vi här i kammaren för några veckor sedan givit myndigheten nya instrument för att vidta det som reservanterna pekar på. Vi har i kammaren beslutat om en särskild lag om särskild förvaltning av elnät. Genom införande av denna lag kan en anläggning ställas under särskild förvaltning om en koncessionshavare i väsentlig mån inte fullgör sin skyldighet enligt ellagstiftningen. Utskottets majoritet gör en sammantagen bedömning av detta, och Energimyndighetens tillsynsverksamhet förstärks med den nya lagen. Myndigheten har också den nya Nätnyttomodellen som ett nytt verktyg i sitt tillsynsutövande. Fru talman! Jag vill avslutningsvis ge en kommentar till affärsverket Svenska Kraftnäts investeringsplan för 2005-2007. Svenska Kraftnäts generaldirektör Jan Magnusson har föredragit denna plan om vilka projekt som de nordiska ländernas stamnätsföretag är överens om bör byggas för att säkra en bra överföring mellan de nordiska länderna. Det projekt som det har varit diskussioner om är Fennoskan mellan Finland och Sverige. Det finns ytterligare fyra förbindelser som är viktiga för att stärka överföringen mellan de olika länderna så att vi ska få en säker energiöverföring. Detta ska vara genomfört omkring 2010 och ska ses som ett viktigt steg mot en bättre nordisk infrastruktur. Den överföring som har diskuterats mest är den mellan Sverige och Finland. Svenska Kraftnät menar att kabeln skulle ge en bättre produktionsoptimering, ge mindre överföringsförluster, reducera risken för effektbrister, reducera risken för elransonering vid torrår och ge bättre förutsättning för elhandel över gränserna. Det är viktigt i en öppen elhandelsverksamhet. Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att yrka bifall till förslaget i betänkande NU2004/05:1 Utgiftsområde 21 Energi och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Egentligen hade jag inte tänkt begära replik och få debatten att dra ut på tiden, men jag glömde att yrka bifall till mina reservationer. Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 30.

Fru talman! Jag får tacka för välkomsthälsningarna till den energipolitiska debatten. Jag ser fram emot många debatter från denna talarstol i den här rollen under de kommande tio åren. I varje välfärdsbygge krävs det en effektiv, trygg och miljövänlig energiförsörjning. Det är den viktigaste byggstenen för att klara samhällsbyggen, oavsett vilket land i världen vi talar om. Det här också ord som står för den svenska energipolitiken - effektiv, trygg och miljövänlig. Den stora fråga som omställningen handlar om är om ett uthålligt samhälle står i konflikt eller inte med att ha ett effektivt samhälle också med tanke på industrins villkor. Jag vill mena att det här inte är någon konflikt, i stället är dessa förutsättningar för varandra. Uthållighet och omställning är förutsättningen för att långsiktigt klara också industrins villkor. Det är därför jag sätter stort värde på det blocköverskridande samarbete som finns inom energiområdet ända sedan 1997 med Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet. Där ingår en strategi för den fortsatta avvecklingen av kärnkraften. Vi i dessa tre partier är överens om att kärnkraften på ett kontrollerat och ansvarsfullt sätt måste fasas ut. Uran - det vill jag påpeka eftersom det verkar som att ingen riktigt har tänkt på det - kol och olja är alla tre ändliga bränslen. Det talas mycket om kol och olja, men minns att också uran är ändligt och inte en långsiktig lösning för energiförsörjningen. Vi befinner oss i en situation, som många har pekat på i dag, där de reaktorer vi har tillkom under en period på 13 år och därmed riskerar att falla för åldersstrecket under en väldigt kort period. Då kan vi tala om påtvingad och hastig avveckling med negativa konsekvenser för sysselsättning och välfärd. Det vi i stället vill göra är att visa hur vi kan fasa ut kärnkraftsreaktorerna i den takt som vi har ny och miljövänlig energi att ersätta dem med. Barsebäck 2 ska ställas av. I Regeringskansliet förbereder vi ett beslut som innebär att rätten att driva reaktorn ska upphöra att gälla vid utgången av maj månad nästa år. Utgångspunkterna för denna trepartsstrategi är inte nya. Sverige, som är ett mycket elintensivt land, är förstås beroende av en effektiv och väl fungerande elsektor. Det är viktigt att kunna fortsätta att erbjuda industrin el till konkurrenskraftiga priser och skapa förutsättningar för en effektiv och trygg elförsörjning med minsta möjliga påverkan på miljö och klimat. Det är väl den allra viktigaste uppgiften för den svenska energipolitiken. Då är det hög tid att ställa om samhället för en hållbar utveckling. Det här arbetet blir alltmer intensivt också i världens övriga länder, inte minst inom EU. Bara för några veckor sedan var jag nere och träffade mina energiministerkolleger i Europeiska unionen. Det vi diskuterade var hur omställningen mot förnybar energi skulle gå till, inte om, utan hur, för denna frågeställning existerar i samtliga länder. Precis som många redan har påpekat i debatten sätter ju handeln med utsläppsrätter taket. Det är den där bubblan. Mycket av det de övriga borgerliga partierna har sagt har varit bubblor. Men här pratar vi om en bubbla för utsläppen, som på ett helt annat sätt än vad Europa och världen i övrigt ens har varit i närheten av kommer att reglera förutsättningarna för att få ett effektivt och hållbart system för att minska påfrestningarna på vår miljö. Sverige får redan i dag en tredjedel av energin från förnybara energikällor. Det är en internationellt sett mycket hög siffra i sammanhanget. Men vi måste komma längre. Vattenkraft och biobränsle både är och kommer att vara centrala inslag i energiförsörjningen framöver. Redan på kort sikt har vindkraften betydande potential, och dess betydelse kommer också att kunna öka. På längre sikt ser vi alla möjligheter till ny energiteknik, som ligger i till exempel solceller, bränsleceller och vätgas. Vi har satt upp ett ambitiöst mål för produktionen förnybar el. Där har elcertifikatssystemet under sina första 18 månader visat sig vara ett mycket effektivt styrmedel att främja produktionen av förnybar el. För att underlätta de stora investeringarna i den produktion som krävs är det viktigt att det här systemet får och har en ökad långsiktighet. Men omställningen av energisystemet kan inte ske utan - och jag tror inte någon har nämnt det här - också en betydande energieffektivisering. I enlighet med det energipolitiska beslutet 2002 har redan en mängd insatser gjorts för att få en effektivare energianvändning. Vi har också gjort ganska stora framsteg, inte minst inom industrin. Men det finns väldigt mycket mer att göra. Det program för energieffektivisering i energiintensiva företag som införs nu vid årsskiftet kommer att leda till ett minskat elbehov i de elintensiva företagen. Jag vill också påpeka att det förstås i hushållen finns stora möjligheter att förbättra energieffektiviteten och därmed, vill jag betona, frigöra el till industrin. Därför är jag väldigt glad och spänd över möjligheten att få ta ett helhetsgrepp över både bostads- och energipolitiken. Jag vill bara ta ett exempel som är tankeväckande. Energimyndigheten har räknat ut att om alla svenska hushåll byter till resurseffektiva kranar minskar den nationella energiförbrukningen med minst 4 terawatt. Det motsvarar ungefär vad Barsebäck 2 ger. Det här är ingenting som går att åstadkomma på kort sikt, men det säger ändå något om vilka enorma möjligheter som finns. Där kommer vi att gå vidare. Ett annat exempel är EG-direktivet om byggnaders energiprestanda som vi har fått alldeles nyligen. Direktivet innebär bland annat krav på energideklaration av byggnader när man säljer, hyr ut eller bygger nytt. Jag tror mycket på det instrumentet. Även energihushållningsreglerna för nya byggnader ses över nu för att svara mot direktivets krav men också mot den tekniska utvecklingen. Vi ska bygga, och vi ska bygga om, energisnålt och miljövänligt. Här finns stora möjligheter att garantera industrin och andra förutsättningar. Jag vill alltså se energiomställningen som en möjlighet och inte som en svårighet, och den är absolut nödvändig. Jag hyser framför allt optimism och tro på att den nya tekniken ger möjligheter att effektivisera energianvändningen. Det ger även möjligheter för vår industri och för Sverige att bli ett föregångsland inom det här området. Det är stort för näringslivet. Det är en stor möjlighet. Det är också en marknad som vi vet växer oerhört snabbt i världen i dag. Den ska omställningen vara ett stort led i. Både Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna vill ju, som man kan läsa i betänkandet, dra ned på stödet till energipolitikområdet. Moderaterna vill avstå från att avveckla den kärnkraft vi redan har, men är oklara om huruvida de tänker sig en fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Hur har de, utan stöd till förnybara bränslen, tänkt ersätta kärnkraften när reaktorerna blir gamla? De blir gamla - tro mig på orden. Hur har de tänkt parera den situation som kommer att uppstå när flera svenska reaktorer under en period av bara några få år måste tas ur drift av åldersskäl? Folkpartiet vill förstås gå ännu längre och bygga ny kärnkraft. Kristdemokraterna är inte heller tydliga på den här punkten. Vad är alternativen? För var och en måste det ändå vara uppenbart om vi talar om mänskligheten - alla världens länder - att våra framtida energibehov inte kan täckas genom energiresurser som tar slut. Vi talar om årtionden. Det handlar om både fossila bränslen och uran. Därmed inte sagt att världen kommer att klara denna enorma omställning fullt ut under min livstid. Omställningen av energisystemet är nödvändig, men den kommer att ta tid. Påfrestningarna på samhällsekonomi, försörjningstrygghet och miljö måste vi alla ta gemensamt ansvar för. Just därför är det hög tid att börja denna omställning nu. Det ger Sverige stora möjligheter. Det ger våra svenska företag möjligheter att expandera och växa. Sverige kan vara ledande i detta arbete. Det är energipolitiken för regeringen och - på det här området - för våra två samarbetspartier.

Fru talman! När uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centern och Vänstern träffades 1997 ansåg den dåvarande näringsministern Anders Sundström att man genom den hade säkrat en långsiktigt trygg elförsörjning till konkurrenskraftiga priser, och därmed givit goda förutsättningar för industrins investeringar. Domen från Anders Sundströms efterträdare blev hård. I en artikel i Dagens Industri avslöjade näringsminister Pagrotsky att han omedelbart efter sitt tillträde slogs av den osäkerhet som rådde i energipolitiken, och hur han nu fann det nödvändigt att finna en helhetslösning som skulle ge förutsägbarhet och långsiktighet för kraftindustrin och därmed för hela svenska näringslivet. Det var ju ett tydligt underbetyg till Anders Sundström som gjorde uppgörelsen. Delar den nuvarande energiministern Pagrotskys omdömen?

Fru talman! Föga förvånande tycker jag att den svenska energipolitiken är långsiktig, att den är hållbar och att den är helt nödvändig. Jag vet inte vad Ulla lägger i ordet långsiktig. Är det några år, är det 10 eller 20 år? Oavsett vilken innebörd Ulla lägger i ordet långsiktighet, tycker hon att kärnkraft är långsiktig? Om inte, hur tänker sig Moderaterna avveckla kärnkraften - och med vad - om man inte nu i god tid, för industrins skull är beredd att visa att det går att ställa om? Ju längre man väntar med att dra ut en tand som är ond, varig och sårig ju värre blir det. Det är därför vi börjar nu.

Fru talman! Moderaterna tänker inte avveckla kärnkraften. Det tycker vi att elkraftindustrin ska få göra själv. De främjas nog bäst och tycker att det är långsiktigt bäst om vi sätter de politiska ramarna och talar om vilka miljö- och säkerhetskrav vi vill ha. Sedan får de besluta i vilken takt man ska avveckla, eller starta nya energikällor. Vi tycker inte alls att vi ska avveckla kärnkraften. I mitt anförande hade jag en fundering om Studsvik. Det är lite oroande att man nu lägger ned Studsvik. Det tycker jag. Jag vet att också Miljödepartementet tycker det. Norge, som inte ens har egen kärnkraft, har en reaktor där man kan forska och utbilda. I Sverige finns det efter detta ingen sådan reaktor. Regeringen satsar också 15 miljoner i stöd till Uppsala universitet för att man ska kunna skicka studenter dit och forska på kärnbränslet. Vad är samhällsbyggnadsministerns åsikt om detta?

Herr talman! Frågan om Studsvik ligger just nu hos Utbildningsdepartementet som analyserar den. Jag kan därför inte närmare kommentera vad som kommer att ske där. Jag vill ändå fortsätta frågan om kärnkraften. Moderaterna säger att man inte tänker avveckla kärnkraften. Det är ju lätt att säga. Den kommer inte att finnas där alltid. Den tar slut, förr eller senare. Om man ska ta ansvar för detta trygga, långsiktiga energibesked som industrin så väl behöver kvarstår min fråga: Vilken energikälla tänker sig Moderaterna som ersätter det kärnkraften i dag producerar?

Herr talman! För mig är klimatfrågan viktig. Det kanske var därför vi berörde den allihop. För oss handlar det om att fasa ut kärnkraften och ersätta med förnybart, men inte att börja i fel ände. Jag är inte omedveten om utsläppsrätten, men just nu har vi en otrolig möjlighet som nation att faktiskt bli den där nettoexportören av energi till Europa. Intresset för att köpa kraft som inte är koldioxidförorenande är stort. Det är ett unikt tillfälle. Låter vi det gå oss förbi, tror jag att vi gör ett misstag. Vi kommer att vara beroende av kärnkraftsimport från Finland och från Ryssland i stället, om vi väljer att avveckla. Är den kärnkraften bättre, Mona Sahlin? Har de 66 kommunalråden med socialdemokratiskt märke så alldeles fel? Har de inte förstått den långsiktiga energipolitiken eftersom de nu protesterar ganska ljudligt och kraftfullt och tycker att den förda energipolitiken faktiskt är fel? Jag är lite orolig över att kostnaden för den snabba avvecklingen, när vi inte har något bättre att ersätta den med än att köpa den utifrån, faktiskt innebär att många jobb kommer att försvinna. Jag är orolig för hushållen. Jag är orolig för industrin. Jag trodde att jobben var prioriterade också för Mona Sahlin. Så är det uppenbarligen inte.

Herr talman! Maria Larsson talar sig i många andra sammanhang varm för marknaden och marknadens lösningar. När det gäller el har vi en marknad, både i Norden och i stora delar av Europa. Precis som har framförts tidigare är Sverige oftast de allra flesta åren nettoexportör. Ibland har vi importerat. Det är en del i det som jag hoppas ska bli en ännu viktigare del för att hjälpa omställningen i många länder. Som jag sade tidigare är det något som alla länder står inför. Maria Larsson uttryckte själv: Vi ska börja fasa ut kärnkraften, men vi börjar i fel ände. Om man ska börja fasa ut kärnkraften måste det väl vara en väldigt rätt ände att faktiskt göra det, och visa både industrin och vår omvärld att det är i den takten det är möjligt att klara jobb, välfärd och sysselsättning och att Sverige redan har påbörjat det andra länder har framför sig. Därför är det viktigt, signalmässigt men också innehållsmässigt, att påbörja avvecklingen, nu också av Barsebäck 2. Maria Larsson gick i sitt anförande så långt som att hon tyckte att vi nu skulle börja folkomrösta igen, om jag förstod det rätt. De flesta som nu har rösträtt var inte ens födda då - var det rätt uppfattat att detta var ett starkt argument för att göra om kärnkraftsomröstningen? Hur ska vi göra med omröstningen om EU? Ska vi ta om omröstningarna om rusdrycker, ATP och högertrafik? Det är väl ingen som lever i dag som var född när de folkomröstningarna hölls. Är det verkligen långsiktighet: att fråga folket, men sedan testa om ifall man är missnöjd med resultatet? Det är inte en del i långsiktighet för socialdemokratin i alla fall.

Herr talman! Det finns möjligtvis en skillnad mellan socialdemokratin och kristdemokratin också i synen på demokrati, förstår jag nu. För mig är det oerhört viktigt att lyssna av folkviljan. I den här frågan är jag orolig, väldigt många kommunalråd av socialdemokratiskt märke är oroliga, en stor del av svenska folket är oroliga och de som jobbar i basindustrin är oroliga för hur utvecklingen ser ut, hur industrins konkurrenskraft ser ut framåt och så vidare. Då är det läge att faktiskt överlåta den här frågan till folket på nytt. Det är min demokratisyn. I en fråga som politikerna inte klarar att lösa ut utan att oroa stora delar av befolkningen är det absolut läge att låta dem vara med som ska leva med de beslut som fattas framåt i tiden. Det här är en utmärkt fråga att gå till folkomröstning med. Det förvånar mig att Mona Sahlins demokratisyn är så insnävad att hon inte kan tänka sig att lyfta en fråga där vi i dag har en så bred folklig opinionsyttring till en ny folkomröstning. Det är en överraskning.

Herr talman! Maria Larsson, det var väl inte alls någon överraskning. Vi kan väl vara lite ärligare än så här i talarstolen. Denna fråga, som är så lämplig och viktig för folket att uttala sig om, har vi just därför haft en folkomröstning om, precis som vi hade när det gällde om vi skulle bli medlemmar i den europeiska unionen. Då blev det ja. Ska vi testa om det också? Vi hade det också när det gällde om vi skulle gå med i EMU. Då blev det nej. Ska vi testa om det också? Sanningen, Maria Larsson, är väl snarare att om det ska bli en borgerlig regering, vilket Maria Larsson vill, har inte den borgerliga regeringen någon som helst sammanhållen energipolitik. Då är det väl lättare att lämpa tillbaka frågan till folket igen i stället för att ta ansvar för den demokrati som Maria Larsson själv uttryckte var så väldigt viktig. Det är det som jag är övertygad om ligger bakom. Våra tre samarbetspartier - Centern, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna - har visat att vi är beredda att fatta beslut som är långsiktiga och håller över mandatperioderna. Det kommer vi också att fortsätta stå för.

Herr talman! Det är en intressant första debatt om energipolitiken. Dock är det väl egentligen inte så anmärkningsvärt annorlunda svar än vad det brukar vara. Självklart är det så. Jag tyckte mig höra energiministern säga - hon får rätta mig om jag har fel - att den svenska energipolitiken är effektiv, trygg och miljövänlig. Ungefär något sådant sade energiministern. Jag kan hålla med om det. Det är jättebra. Varför då ändra på en vinnande giv? Varför ska vi stänga av den svenska kärnkraften, som är effektiv, trygg och miljövänlig? Det är klart att den avveckling som man genomför nu är förtida. Det minsta man antog då var en 40-årig livslängd. Nu har det gått 25 år sedan vi folkomröstade. Under tiden har vi effektiviserat, bytt ut väsentliga och stora delar och gjort massor med saker som gör att livslängden har ökat i de svenska kärnkraftverken. Det känner säkert också Mona Sahlin till. Det är därför vi talar om en förtida avstängning där den ekonomiska livslängden inte är uttjänt. Att den är förtida tycker jag att vi kan avskriva från dagordningen. Och varför ska vi egentligen vänta på EU-direktiv, som energiministern talade ganska stolt om, om vi ska bygga mer energivänligt? Vi bygger inte mer energivänligt i dag än vad vi gjorde för 40 år sedan, har en avhandling från Chalmers kommit fram till. Det där är en intressant fråga som jag gärna ska vara med och debattera i framtiden: Hur ska vi bygga mer miljövänligt? De förutsättningar vi står inför är att energi- och effektbalansen i Norden har försvagats under 90-talet. Under perioden 1992-2002 har elförbrukningen ökat med 17 % medan produktionsförmågan har ökat med endast 2 %. Det är alltså ett stort gap, som bara fortsätter att öka, mellan förbrukning och vad vi producerar själva. Vi har också så små marginaler i vårt energisystem att minsta problem föranleder störningar. Under flera vintrar har vi varit minuter från ett totalt sammanbrott. Hur i hela världen får energiministern ihop detta med en massiv kärnkraftsavveckling?

Herr talman! Ibland talar Eva Flyborg om förtida avveckling, och nu var det massavveckling. Det energiöverenskommelsen handlar om är en avveckling i takt med att vi bygger upp de förnyelsebara energikällorna och i takt med att vi kan garantera de förutsättningar som Eva Flyborg själv nu nämnde. Här tycker vi uppenbarligen olika. Jag vill uttrycka det så här: Världen står inför en omställning som inte är möjlig att ifrågasätta - den kommer, även om inte Eva Flyborg och jag kommer att leva på jorden då - där man måste bygga sin energiförsörjning på det som är förnybart. Menar Eva Flyborg att kärnkraft är en förnybar energikälla? Om inte, vad vill Eva Flyborgs parti ersätta kärnkraften med? Talar vi nu långsiktighet är det verkligen på lång sikt. I lugn takt, i takt med att vi kan ersätta den, i takt med att vi kan modernisera vår industri för att också ge den chansen att vara med på den marknad som nu växer fram, ska kärnkraften i Sverige avvecklas - därför att den inte är förnybar, därför att den inte är långsiktig och därför att den inte är hållbar. Håller inte Eva Flyborg med om det?

Herr talman! Jo, kärnkraften i dess nuvarande form - det håller jag med om - är ett ändligt sätt att producera energi. Däremot har vi väldigt många saker vi fortfarande kan göra med dagens processer. Vi talar till exempel om acceleratordriven transmutation, något som gör att även avfallsproblemet kan tas om hand på ett helt annorlunda sätt. I stället för väldigt långa halveringstider får vi kanske bara ett par hundra år eller ännu mindre. Vi kommer också att kunna utnyttja avfallet till exempel som bränsle i stället för att det bara är avfall som i dag. Men den tekniken och alla försök att effektivisera och göra det bättre och bra för Sverige motverkar regeringen genom att lägga en stor död hand över hela denna del av svensk industri, som skulle kunna vara en blomstrande del. Det var den på 50-talet, när vi så förtänksamt och bra började med det här programmet. Nu håller regeringen på att helt skjuta sönder detta som egentligen kunde ha varit en motor i svensk industri.

Herr talman! Det var ju intressant att Eva Flyborg nu i alla fall sade att kärnkraften i dess nuvarande form inte är långsiktig, inte är hållbar och alltså måste avvecklas förr eller senare. Ju förr man börjar, desto mindre får man den där döda handen över all utveckling som Eva Flyborg beskrev det som. I takt med att vi avvecklar blir det också en möjlighet, med hjälp av de energipolitiska stöd som bland andra ni vill dra ned på, för andra delar av vår industri att växa, blomstra och kunna vara en aktiv del när världens länder nu står inför den omställning som vi har kommit väldigt långt med redan. Framtiden ligger inte i kärnkraften. Framtiden ligger i det förnybara, och det är inte kärnkraft. Det är sol, det är vind, det är vatten, det är bioenergi och det som framtiden kan ge oss i form av till exempel bränsleceller. Med den moderna inriktningen vill Centern, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avveckla kärnkraften i lugn takt, och det kommer vi att fortsätta göra.

Herr talman! Svenskt näringsliv skiljer sig från övriga Europas på så vis att vi har en betydligt större andel elintensiv basindustri. Det gör att svensk ekonomi är betydligt känsligare för svängningar i elpriserna än de allra flesta andra europeiska länder. Eftersom ungefär en fjärdedel av Sveriges samlade exportinkomster kommer från basindustrin spelar den också en avgörande roll när det gäller finansieringen av välfärden. Det finns också betydande industriella strukturskillnader mellan olika delar av landet. I mitt hemlän Västernorrland spelar den tunga basindustrin en väldigt viktig roll för sysselsättningen. Basindustrin är också en viktig motor för att hålla i gång underleverantörer inom exempelvis IT-området. Om vi ska klara av att öka sysselsättningen och skapa resurser till välfärden måste basindustrin ses som en av flera framtidsnäringar. Sverige måste bevara och vidareutveckla basindustrin samtidigt som vi uppmuntrar andra näringar att växa. Till följd av öppna gränser och sammanslagningar mellan svenska och utländska företag arbetar vår basindustri i öppen konkurrens. Avgörande för om vi ska kunna behålla vår industriella bas är att konkurrensvillkoren är tillräckligt goda. Det är en självklarhet. Energiförsörjningen är en viktig förutsättning för konkurrenskraften eftersom energikostnaden är en stor utgiftspost inom basindustrin. Därför måste energipolitiken dels se till att det finns en tilltro till energiförsörjningen på lång sikt, dels se till att energikostnaderna hålls på en konkurrenskraftig nivå. Därför är också en ansvarsfull och långsiktig energipolitik en grundförutsättning för basindustrins utvecklingsmöjligheter. När det här är sagt vill jag peka på den utveckling vi har i dag med snabbt ökande energipriser och inte minst de ännu snabbare ökningarna av vinsterna i de elproducerande bolagen. Trots att produktion och försäljning har varit i det närmaste oförändrade under de senaste åren har vinsterna ökat mycket kraftigt. Jag tycker att det ganska tydligt visar att vi faktiskt har en bristande konkurrens på elmarknaden. Det fungerar inte som det var tänkt. I ett sådant här läge menar jag att staten inte har råd att betrakta Vattenfall enbart som ett bolag som ska leverera in pengar till statskassan. Om vi ska kunna genomföra en omställning av energisystemet, som vi vill göra, och samtidigt skapa sysselsättning, tillväxt och välfärd måste vi använda alla till buds stående medel för att skapa en effektiv energipolitik. Därför måste exempelvis Vattenfall användas både som ett aktivt redskap för att bygga ny energiproduktion och för att tillförsäkra basindustrin långsiktiga elkontrakt på konkurrenskraftiga villkor. Det här handlar inte om att subventionera den elintensiva basindustrin, utan det handlar om att vårda sina största kunder. Det handlar om att se till att inte lägga sina priser så högt att de största kunderna slås ut. Sveriges ekonomi och välfärd är alldeles för beroende av den elintensiva basindustrin för att vi stillatigande från samhällets sida ska kunna acceptera att den slås ut från marknaden beroende på alltför höga elpriser och alltför stora vinster i de elproducerande bolagen.

Herr talman! Tiden går snabbt när man har roligt. Jag hann inte med allt jag skulle säga, så jag begärde ordet en gång till. Jag skulle vilja börja där ordväxlingen med samhällsbyggnadsministern slutade för några minuter sedan. Min och Folkpartiets mening är att kärnkraften skulle kunna vara en framtidsbransch i Sverige. Men regeringen har genom tvingande lagstiftning, som tankeförbud och många andra saker, lagt som jag skulle vilja säga en död hand över hela denna viktiga bransch. Kärnkraften kan effektiviseras och utvecklas för att trygga jobben och miljön, och det är den energikälla som tillsammans med vattenkraften är viktig för Sverige i framtiden. Hur mycket kommer avställningen att kosta? Mona Sahlin berörde inte detta med ett ljud. Barsebäck 1 kostade Sverige ca 20 miljarder i avställning i direkta avgifter till ägarna och många andra saker. Vad i det svenska samhället ska vi skära i för att finansiera det här vansinniga politiska projektet från regeringens sida? Är det skolan, är det vården eller vad är det?