Skogspolitik

Fru talman! I kväll ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 13. Det är ett motionsbetänkande om skogspolitiska frågor. Att det är ett motionsbetänkande innebär att det behandlar motioner som skrevs av ledamöter i höstas och som inte behandlades i budgetbetänkandena. Det kan vara en förklaring till att det är ett antal specifika frågor som vi tar upp här och inte skogspolitiken i sin helhet, ifall det är någon som funderar över varför vi fokuserar på ett antal frågor. När man pratar om skogen väcker den olika känslor hos olika människor. De flesta i det här landet ser nog en bild framför sig. Man känner en doft eller minns en händelse när man tänker på svenska skogen. Vi kan nog alla på något sätt måla upp bilden av den stora gammelskogen med de skyhöga granarna, med blåbärsriset och med myrporsen som luktar gott på myrarna. För mig, som norrlänning, är skogen helt enkelt en del av vem jag är. Jag tillhör dem som spenderar oerhört mycket av min fritid i skogen. Jag jagar. Jag röjer. Jag avverkar. Jag planterar. Jag vandrar. Jag plockar svamp och bär. Eller så sitter jag bara och tomglor, faktiskt. Precis som många andra älskar jag våra vackra svenska skogar och alla deras invånare. Därför, fru talman, är det viktigt att vi för en politik som är bra för skogen. Det är i förlängningen det som är bra även för oss. Skogens uppgifter är många. Som tur är består betydligt mer än halva vårt lands yta av skog, för vi har inte lite krav på vad den ska ge oss. Vi vill att den ska räcka till oerhört mycket. Vi vill dessutom helst öka produktionstakten för att den ska kunna räcka till ännu mer. Skogen ska fungera som kolsänka för att förbättra vårt klimat. Den ska skapa bioenergiprodukter. Den ska ge oss virke och ved, för att inte tala om fibrer till nya spännande material, som vi nästan inte ens kan föreställa oss. Den ska ge pappersmassa. Den ska vara en plats för rekreation och fritid, för turismen och för upplevelseindustrin. Dessutom ska den biologiska mångfalden bevaras och förstärkas, och alla våra arter ska kunna finnas kvar i naturen. Därför finns det inom skogspolitiken två mål som är jämbördiga. Det är målet om produktion och målet om miljö. De två målen är inte alltid helt lätta att balansera mot varandra, men det är helt nödvändigt att vi klarar av det, och för det har vi alla ett delat ansvar. Om man sköter sina kort rätt behöver de här två målen inte heller stå i motsättning till varandra. Det kan faktiskt till och med vara så att de kan vara varandras förutsättningar. För oss socialdemokrater är det självklart att vi ska hålla fast vid de höga ambitionerna när det gäller både produktion och miljö. För att nå dit krävs en kunnig regering, och det krävs kunniga och engagerade markägare. Många privata markägare gör redan i dag stora insatser för skogsvården. En del tar till och med långt större ansvar än vad lagen egentligen kräver. Men det gäller tyvärr inte alla skogsbrukare. Det är helt avgörande för framtida generationer att vi klarar av att skapa ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Då krävs en hel del. Det minsta man då kan begära är att hela skogsbruket lever upp till de bestämmelser som finns i skogsvårdslagen. Annars kommer inte balansen mellan miljö och produktion att kunna upprätthållas. Det ger också en snedvriden konkurrens när en del gör allt för att följa lagen och en del helt enkelt bara struntar i den. Enligt Skogsvårdsstyrelsen är det en fjärdedel av de avverkade områdena som inte klarar av att leva upp till dagens krav på miljöhänsyn. Det är inte okej. Det är fruktansvärt mycket - en fjärdedel. Det är inte första gången det påpekas, och vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker att det måste åtgärdas. Vi tycker att det är dags att börja införa sanktionsavgifter för att komma till rätta med problemen. Och vi vill gärna ha en förklaring från de borgerliga partiernas företrädare till varför man inte tycker att det är dags att ta tag i de här problemen. Fru talman! Problemen med avskogning i världen är en fråga som är för stor för att någon ska kunna blunda för den. För perioden 2000-2010 har ungefär 13 miljoner hektar - det är oerhörda landytor - omvandlats från skog till annan användning, jordbruk, till exempel. En del har förlorats av naturliga orsaker genom stora skogsbränder och naturkatastrofer. Det är i och för sig en minskning av avskogningstakten, men minskningen går alldeles för långsamt. Så länge man inte tar krafttag mot den illegala avverkningen har vi inte en chans att komma till rätta med den enorma avskogning som sker varje år. Det sker en stor illegal import av timmer till EU varje år. Det säger sig självt att det är ohållbart. Vi socialdemokrater vill, tillsammans med V och MP sätta stopp för det med en tydligare och bindande lagstiftning. Fru talman! Skogsindustrin står för 12 procent av Sveriges varuexport. Det skapar väldigt många arbetstillfällen i vårt land, både direkt och indirekt. Vi har inte råd att misslyckas med vår skogspolitik. Konsekvenserna skulle bli alldeles för stora, både ekonomiskt och biologiskt. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 3.

Fru talman! Sverige är ett skogsland. Skogen betyder oerhört mycket för oss som bor här. Det handlar så klart om timmer, bränsle och papper. Men skogen är också själva huset för den biologiska mångfalden i vårt land. Det gäller viltet vi jagar, bären vi plockar, fågeln som vi skådar och luften som vi andas, i djupskogen och myren, i boklunden och vid åkerkanten, också i skogsdungen runt hörnet där vi bor. Där finns skogen. Och jag tror att skogen finns i hjärtat hos de flesta som bor här i landet. För både oss stadsbor och landsbygdsbor har skogen en stor betydelse i praktiken och för vårt mentala välbefinnande. Som stigfinnare och som utövare av skogssporten orientering har jag sett många olika skogar i Sverige. Även om man på kartan räknar Sverige till det boreala bältet i världen måste man väl säga att vi också har en mångfald i skogen och att det är väldigt bra. Men, fru talman, skogspolitiken borde vara lika mycket omdebatterad i den här kammaren som finanspolitiken just därför att den har de här värdena och den här basen, både för svensk ekonomi och för svenskt välbefinnande. Det är en viktig del av vårt kapital, och det är en viktig del av våra barns framtid i det här landet. Tyvärr har vi senaste åren med en borgerlig regering fått se en väldigt snäv syn på skogens tjänster. Produktionsmålet är nu i praktiken överordnat målet om skogens miljönytta. Förra mandatperioden stärktes incitamenten för kortsiktig produktionsnytta för skogen, medan skyddet för en långsiktig miljönytta sköts på framtiden och ett evigt miljömålsberedande som regeringen nu pysslar med. Miljöpartiet anser att miljönyttan i dag är eftersatt i skogspolitiken vilket vi påtalat i en motion med flera att-satser som vi behandlar här i kväll men som utskottets majoritet har beslutat att avslå. Vi ser hur brukningsmetoderna i skogsbruket inte når upp till moderna miljökrav som man i dag skulle ställa på en sådan omfattande industri, får man väl ändå kalla det. När det gäller skogsbrukets påverkan på miljön, vilken är stor, ställer vi i dag inte alls samma krav som vi gör inom andra sektorer. Det storskaliga kalhyggesskogsbruket fortsätter att skövla värdefulla naturmiljöer i Sveriges land. Förvaltningsmetoder som starkare väger in biologisk mångfald som rekreation och andra ekosystemtjänster är fortfarande ovanliga i Sverige. Det här menar jag är starkt eftersatt. Det är en skogspolitik som snarare blickar bakåt mot 60- och 70-talet, inte framåt mot ett framtida miljövänliga och förvaltande skogsbruk, där vi kan se att vi ska ha ut mycket mer än timmer, bränsle och papper ur Sveriges skogar. Hyggesfria metoder blir med regeringens skogspolitik till och med stoppade av skogsvårdslagens regler. Att maximera uttaget av timmer är linjen i svenskt skogsbruk på samma sätt som att maximera avkastningen är linjen vid vilken plantage i Västindien som helst. Vi får en monokultur i det svenska skogslandskapet, och det, fru talman, är inget annat än ett stort bekymmer för en framtid där vi behöver allt annat än en monokultur. Vi behöver en heterokultur, en mångfald i skogen för att dess värden ska överleva för våra barn i framtiden. Miljöpartiet vill vända denna linje. Vi vill ha en framtidsinriktad skogspolitik. Vi vill att man sätter upp långsiktiga mål och ser att uttaget av timmer bara är en av flera viktiga tjänster. Vi pekar i vår motion på att utvecklingen av hyggesfria metoder kan vara ett sätt, men även det avslås av utskottets majoritet. Fru talman! Den här motionen och förslagen som Miljöpartiet lägger fram när det gäller skogspolitiken tar också upp den viktiga aspekten av att vi i dag skyddar skog för den biologiska mångfalden. Det gör vi i särskilda områden i särskilda reservat. Takten och målen för skydd av skogen har vi tidigare haft i miljömålssystemet. Det fanns ett delmål om 400 000 hektar till 2010, och vi kan debattera här i kammaren huruvida det uppfylldes eller inte - vi har lite olika sätt att räkna. Men, fru talman, det som är viktigt här i kväll är att få höra av regeringspartiernas företrädare vad de anser att målet är just nu. Nu är nämligen miljömålssystemet i ett limbo, där ni tycker att delmålet för 2010 är uppfyllt. Hur som helst är det 2011 nu, och i dag finns inget nytt mål. Det finns inget etappmål. Det finns inget delmål. Det finns i bästa fall en strategi för att räkna fram nya förslag. Fru talman! Det fanns dock ett förslag från Miljömålsrådet redan från tidigare år. Miljöpartiet undrar varför man inte tar det som underlag för nya målsättningar. Det vi ser hända i länsstyrelserna och från skogsmyndigheten är att det i de län där man har uppfyllt sina mål på det regionala planet inte finns några nya pengar till att skydda värdefulla naturområden i skogen. Man får inte mer pengar, för det finns inget nytt mål att jobba mot. Det är resultat av majoritetens miljömålspolitik, och, fru talman, det är inget annat än att sätta upp hinder och stopp och att rasera en tidigare viktig utbyggd infrastruktur på det miljöpolitiska området. Avslutningsvis vill jag också prata om de viktiga hänsyn som finns och som också Helén Pettersson tog upp när det gäller att vi när det gäller avverkningar av skog inte ens når upp till minimikravet i den skogsvårdslag vi har. En fjärdedel, har man rapporterat tidigare, uppfyller inte kravet. Vi ser nya siffror från förra året som säger att det handlade om nästan en tredjedel av avverkningarna. Trots det sitter utskottsmajoriteten och anser att den inslagna vägen att bara ha frivillighet i det här systemet är bra och räcker till. Men de föreslår inga åtgärder för att komma till rätta med de dåliga resultaten, det vill säga att man inte uppfyller minimikraven. Man säger att det är svårt att precisera minimikraven på ett sådant sätt att det blir rättssäkert, men, fru talman, jag skulle vilja fråga: Vilken miljöpåverkande verksamhet i Sverige skulle inte få krav på sig att rätta in sig i ledet när man uppvisar dåliga resultat som innebär att man bryter mot minimireglerna i en så stor andel av fallen som en fjärdedel eller till och med en tredjedel som 2010? I valrörelsen uppmärksammade jag att det fanns borgerliga partier som faktiskt svarade ja på frågan från Naturskyddsföreningen, när de frågade om man ville införa sanktionsavgifter. Jag noterar dock att utskottets majoritet fortsätter att avslå ett förslag om att ens upprätthålla det minimikrav som finns i skogsvårdslagens regler. Fru talman! Miljöpartiet står naturligtvis bakom samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2, Hyggesfritt skogsbruk. I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).

Fru talman! Alla som någon gång har flugit över vårt stora land drar den uppenbara slutsatsen att här finns det mycket skog. Ungefär två tredjedelar av Sveriges yta är täckt av skog. Det gillar jag. Det möjliggör för djuren att leva fritt i naturen, och det öppnar också för spännande upplevelser för oss människor. På höstkanten njuter vi av bär och svamp. När det blir vinter åker vi skidor eller kanske bygger en snögrotta med våra barn, bara för att ta två exempel. Det är förstås något att värna om. Men lika glad som jag blir över att se en levande skog blir jag bedrövad av att se en illa skött skog - kalhyggen och områden där man gått ansvarslöst fram, där man bara varit ute efter att så snabbt som möjligt forsla i väg så mycket timmer man bara kan. Som det har konstaterats tidigare har Skogsvårdsstyrelsens inventering kommit fram till att ungefär en fjärdedel av alla avverkningar inte lever upp till lagens krav. För privata skogsägare är andelen underkända avverkningar faktiskt över 30 procent. Miljökvalitetsmålet Levande skogar kommer, som det har konstaterats tidigare, knappast att uppnås till 2020. Ett av skälen till det är att stora arealer av värdefull skog fortfarande avverkas i Sverige. Det är oacceptabelt. Men det går att komma till rätta med det här. Det finns motioner från De rödgröna, särskilt från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi kräver exempelvis en skärpning av skogsvårdslagen, där en ekologiskt hållbar utveckling överordnas produktionsmålet. Vi vill skydda mer skog. Den som bryter mot skogsvårdslagen ska drabbas av sanktionsavgifter. Överlag måste vi hitta mer ansvarsfulla sätt att bruka skogen, till exempel genom ett hyggesfritt skogsbruk. Det behövs också mer resurser för att skydda skogen, och därför tycker jag att Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag om en naturvårdsavgift är så viktigt. Då inför vi en avgift på det timmer som avverkas, och då får vi också resurser till att skydda skog och bedriva ett mer ansvarsfullt skogsbruk än i dag. Skövlingen av de tropiska skogarna fortsätter med oförminskad styrka. Precis som Helén Pettersson konstaterade handlar det om 13 miljoner hektar skogsmark per år som huggs ned. Det är ungefär en fotbollsplan varannan sekund. Detta sker trots att det finns internationella avtal för hur skog ska huggas ned. Det första internationella timmeravtalet kom redan för drygt 20 år sedan. Nu regleras både Sverige, EU och de flesta andra länder i världen av International Tropical Timber Agreement, vilket trädde i kraft 2006. EU importerar mängder av timmer och trävaror. Detta sätter förstås en enorm press på världens skogar och plantager. Det påverkar också klimatet på ett destruktivt sätt. Den internationella avskogningen bidrar till ungefär en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser. Hälften av all avverkning i Amazonas, Kongo och Sydostasien sker fortfarande på ett olagligt sätt. Därför tycker jag att vår reservation nr 7, som jag nu vill yrka bifall till, är så viktig. Vi rödgröna vill ha en skarpare bestämmelse mot import av illegalt timmer. Jag tycker att det är synd att de borgerliga partierna inte kan stödja oss i detta krav. Visserligen är det så att en förordning på EU-nivå kommer att träda i kraft 2013. Den kommer att delvis röra illegalt timmer. Det är förstås välkommet, men denna förordning har vissa fundamentala brister. Den bygger till exempel på frivilliga överenskommelser med skogsproducerande länder. De länder som inte ville vara med kan alltså stå utanför och fortsätta exportera illegalt timmer. Definitionen av vad som egentligen är illegalt timmer görs dessutom av de länder som EU köper sitt timmer från. Det innebär att det kommer att vara öppet för godtycke och en urvattning av denna reglering. Det är därför vi rödgröna vill ha en skarpare lagstiftning. Vi tycker att det vore bra om Sverige så fort som möjligt kunde införa det. Det vore bra för Sverige, men vi tror också att det vore bra för EU och hela världen. Då kan vi nämligen visa hur en mycket bättre lag mot illegalt timmer ser ut. Allt sker förstås inte via förbud. För att förhindra importen av illegalt timmer borde vi också kunna skärpa våra egna bestämmelser kring offentlig upphandling. Vi borde ha en förbättrad märkning av produkter så att det blir lättare för människor att kontrollera vilka trävaror som har tagits fram på ett sjyst sätt. Framför allt borde Sverige och EU stödja länderna i syd i kampen mot illegal avverkning. Vi ska stödja dem rent ekonomiskt, och vi borde också stödja dem med kunskap och ny teknik. Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp en annan dimension av skogsavverkning och skogsskövling, nämligen köttindustrin. En stor del av världens skogar huggs ned som en konsekvens av att man ska bereda mark för betande djur eller producera foder till dessa djur. Köttproduktionen är till exempel den främsta orsaken till skövlingen av Amazonas. Vad gäller fodret importerar till exempel EU-länderna varje år ungefär 35 miljoner ton sojabönor från Sydamerika. För Sverige handlar det om ungefär 300 000 ton sojabönor. Nästan allt detta blir djurfoder. Bönorna har odlats på arealer där det tidigare stod skog eller där det fanns en annan väldigt skyddsvärd mark. Om man skulle förlägga arealen för de 35 miljonerna ton soja som kommer till hela EU skulle det motsvara ungefär 20 procent av hela EU:s åkerareal. Det är alltså enorma skuggarealer som vår konsumtion av kött leder till. Det är kanske därför tidigare ordföranden för FN:s klimatpanel, Rajendra Pachauri, har uppmanat världen att minska sin köttkonsumtion. Det har han förstås helt rätt i. En minskad köttkonsumtion borde vara en självklar del i ett internationellt skogsvårdsarbete. Det är ett av skälen till att Vänsterpartiet har motionerat om åtgärder för en minskad köttkonsumtion. Jag hoppas på stöd för den motionen när vi röstar om den om några veckor i denna kammare.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag och således också avslag på motionerna i betänkandet. Betänkandet och den debatt vi nu för här i kammaren rör det gröna guldet, alltså skogen. Debatten kan sägas handla om halva Sverige, för drygt hälften av Sveriges landyta täcks av skog. Samtidigt handlar debatten naturligtvis om hela Sverige. Få saker berör nämligen så mycket som just skogar. Tillväxten i skogen har varit drivande för tillväxten i den svenska ekonomin, men samtidigt har skogen så många fler värden än bara det ekonomiska. Skogen ger möjlighet till jakt och friluftsliv, är betydelsefull ur ett klimatperspektiv och fundamental för den biologiska mångfalden. Därför syftar Alliansens skogspolitik till att vårda och utveckla skogens alla värden så att kommande generationer, precis som dagens, kan nyttja den fantastiska resurs som skogen är. Vi ska, precis som landsbygdsministern brukar upprepa, bruka utan att förbruka. Något vi svenskar älskar att tala om och ofta känner stor stolthet över, särskilt när vi är utomlands, är den svenska modellen. När vi talar om den svenska modellen brukar vi vanligtvis syfta på hur vi har valt att organisera vår svenska arbetsmarknad, men även i skogen finns den svenska modellen. Modellen handlar om att ta vara på skogens olika värden genom att balansera skogspolitikens två jämställda mål. Det är produktionsmålet, som innebär att skogen och skogsmarken ska nyttjas effektivt för att ge en inte bara god utan också uthållig avkastning. Det är också miljömålet, som bland annat innebär att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras och den biologiska mångfalden och genetiska variationen säkras samt att skogens kulturmiljövärden och dess estetiska och sociala värden värnas. När den svenska skogspolitiken kraftigt reformerades i början av 90-talet, under den borgerliga regeringens tid, lyftes miljöfrågorna i skogsbruket fram på ett tydligare sätt genom fastställandet av de två tidigare nämnda målen. Reformeringen skedde utifrån insikten att en mycket stor del av den svenska biologiska mångfalden finns just i skogen. Genom 1993 års skogspolitiska beslut lades grunden för dagens skogspolitik och för dagens debatt. Dagens debatt handlar nämligen i mångt och mycket om hur vi ska balansera och kombinera skogspolitikens två övergripande mål. Fru talman! Skogspolitikens inriktning från 1993 ligger till stora delar fast, men samtidigt har mycket av politiken förändrats, utvecklats och kompletterats. Inte minst är det miljöfrågorna som glädjande nog har tagits på större allvar och styrt utvecklingen av skogspolitiken. Beslutet från 1993 att fastställa och jämställa produktionsmålet och miljömålet förpliktar, och under Alliansens tid i regeringsställning har en lång rad av initiativ tagits inte bara för att höja ambitionsnivån för skogspolitiken utan för att inte minst nå de mål som vi politiskt har formulerat. Alliansen har bland annat nått mycket goda resultat när det gäller att ge långsiktigt skydd åt skogsmark. Genom en höjning av anslaget för biologisk mångfald, genom frivilliga avsättningar och genom långsiktigt skydd genom staten, nås delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark. Alliansen når målet utan att köra över privata markägare, och det är tack vare att vi använder de verktyg som statens olika markägare utgör på ett smart sätt. Diskussionen om skydd av värdefull skog får dock inte inskränkas till att bli en debatt om antal hektar. Debatten och arbetet måste också handla om hur vi ska vårda och sköta våra skyddade skogar men framför allt om hur Sverige kan nå ett än mer hållbart skogsbruk totalt sett. För att nå en högre måluppfyllelse när det gäller hållbart skogsbruk har regeringen gett Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta en kunskapsplattform om vad som krävs för att nå en högre måluppfyllelse. Myndigheterna kommer den 31 mars i år att redovisa uppdraget, som kommer att innehålla beskrivningar av möjliga orsaker till de brister som finns. Det viktigaste av allt är dock förslag till åtgärder för nå en högre måluppfyllelse. Oppositionen är otålig och anstränger sig för att svartmåla Alliansens politik. Det ligger väl någonstans i oppositionens uppdrag. Låt mig dock påminna om de enorma framsteg som gjorts sedan 2006 och det omfattande arbete som pågår för att bland annat nå miljökvalitetsmålet om levande skogar till år 2020 samt utveckla det svenska skogsbruket ur såväl ett miljö- som produktionsperspektiv. Oppositionen, eller i alla fall Vänstern och Miljöpartiet, tycks ha en enorm misstro mot Sveriges 330 000 skogsägare och tycks också, dess värre, föga intresserade av att minska det administrativa krånglet eller skogsbrukets kostnader. Några av de förslag som lyfts fram i motionerna finner jag direkt kontraproduktiva för utvecklingen av det svenska skogsbruket. Jag är övertygad om att skogspolitiken alltjämt måste bygga på tillit och på frihet under ansvar för skogsägarna. Att vissa mål och föreskrifter inte efterlevs fullt ut är naturligtvis helt oacceptabelt, men jag tror inte att det beror på att skogsägarna saknar vilja. Jag tror snarare att det beror på en bristande kunskap ibland, en bristande handledning och styrning från myndigheternas sida ibland och inte minst på det faktum att skogsbruk är en långsiktig verksamhet. Förändringar sker inte över en natt, och resultaten av våra beslut här i riksdagen kan omöjligt levereras per omgående. Bra förutsättningar för det svenska skogsbruket att utvecklas och klara den internationella konkurrensen skapas inte genom införandet av nya avgifter eller, än värre, genom införandet av kilometerskatt. En bättre väg är till exempel att utforma en strategi för hur miljöhänsyn kan förbättras inom skogsbruket genom bland annat mer och bättre rådgivning. Just detta har Skogsstyrelsen gjort, och nu bedriver Skogsstyrelsen ett annat projekt för att ta fram enkla och tydliga regler för efterlevnaden av skogslagens 13 §. De nya förslagen till föreskrifter och allmänna råd ska beslutas av Skogsstyrelsens styrelse senare i vår. Sverige ska ha ett världsledande och konkurrenskraftigt skogsbruk. Skogsbruket utvecklas bäst genom samarbete. Därför har regeringen initierat en dialog om ett hållbart brukande som involverar en rad intressenter, såsom naturvårdsorganisationer, skogsägarföreningar och forskarsamhället. Apropå forskning är regeringens satsning på skogsträdförädling värd att lyfta fram. Alliansen har, som jag i mitt anförande försökt visa, genomfört en lång rad åtgärder som varit positiva för skogen och som stärkt svensk konkurrenskraft. Avslutningsvis, fru talman, måste jag ställa frågan: Vilka förslag har oppositionen för att stärka svensk skogsnärings konkurrenskraft? (Applåder)

Fru talman! Det var intressant att lyssna på Johan Hultberg och ta del av Moderaternas syn på skogspolitiken. Det sista som nämndes var väl symtomatiskt - man vill få skogspolitiken att enbart handla om konkurrenskraften och uttaget av varor för export, de traditionella varorna timmer, bränsle och papper. Det som Miljöpartiet har lyft fram i sin motion om skogspolitiken är att vi måste se till flera värden, just de värden som du inledningsvis tog upp och där du tyckte att miljövärdena var tillräckligt tillgodosedda med den politik som förs. I den proposition om att stärka produktionsinriktningen som lades fram under förra mandatperioden sade man att när det gäller att balansera det här med moderna krav från miljösynpunkt återkommer man i en proposition om miljömålen. Det man återkom med i propositionen om miljömålen var en förlängning, en fördröjning och en förhalning av alla målsättningar som gäller efter 2010. Jag skulle vilja fråga dig, Johan: Vilket mål jobbar Skogsstyrelsen och länsstyrelserna mot när det gäller att skydda arealer av skog som är värdefulla ur skogssynvinkel efter 2010? Vilket mål jobbar de mot?

Fru talman! Låt mig att börja konstatera att Alliansen har lyckats med det som den regering som Åsa Romsons parti stödde inte lyckades med, nämligen att nå målet om skydd av värdefull skog. För mig är det absolut viktigaste och övergripande målet att vi inte bara skyddar några enstaka områden, eller för den delen stora arealer, utan totalt sett når ett hållbart skogsbruk. Därför fokuserar Alliansen företrädesvis på det. Jag vill se att alla skogsägare tar ett miljöansvar. Jag vill inte bara se ett Sverige där vi har vissa arealer som vi har skyddat, utan jag vill ha ett miljöanpassat skogsbruk som tar ett stort miljöansvar i hela Sverige. I mitt anförande har jag försökt redovisa, och det finns även i betänkandet, en rad åtgärder för att stärka miljöarbetet. Skogsstyrelsen har på olika sätt skärpt arbetet när det gäller till exempel att stimulera hyggesfritt skogsbruk, som Miljöpartiet lyfter fram i sin motion. Man har tagit fram en policy och på olika sätt understöder det arbetet. Det tycker jag är bra och viktigt. Jag noterar att Åsa Romson väljer att inte svara på min fråga om hur oppositionen vill stärka den svenska skogsnäringens konkurrenskraft. Det är också ganska symtomatiskt. Jag tror nämligen att för att vi ska få ett hållbart skogsbruk krävs det att vi skapar förutsättningar för företagen att utvecklas, att vi skapar förutsättningar för en framtidstro så att fler vill söka sig till skogen. Det tror jag att man gör bäst genom att lita på skogsägarna. Sedan är jag inte naiv och tror att alla skogsägare sköter sig i alla delar. Men vi har presenterat åtgärder för hur vi ska nå en högre måluppfyllelse, och den utvecklingen kommer jag att följa noggrant. Naturligtvis är Alliansen och regeringen beredda att återkomma med ytterligare åtgärder.

Fru talman! Vi är överens om att målet om levande skogar inte är nått. Så långt har vi inte kommit. Jag hör på dig att du inte tycker att det är något stort bekymmer att det inte finns något nytt arealmål när det gäller skyddet av de värdefulla skogskärnorna. Men du borde vara lite mer bekymrad över att vi har så dåligt resultat när det gäller att ens uppfylla minimikraven i skogsvårdslagen. Minimikraven enligt den svenska modellen, som du kallar den för, i skogshänseende gäller frihet under ansvar. Jag undrar var ansvaret ligger. I dag är det mest frihet. Skulle vi ha diskuterat skolpolitik skulle du ha dömt ut mig för flumpolitik om jag hade kommit med den typ av regler som ni företräder när det gäller en del av skogsavverkningarna i Sverige. Vi har inte en tillräcklig styrning för att skydda den miljönytta i skogen som svenska folket eftersträvar. När det gäller konkurrenskraften hos det svenska skogsbruket pekar du återigen enbart på den aspekten att man ska plocka ut timmer och papper ur skogen. Jag tycker att Sverige är ett lite mer förädlat land än så. Vi har många tjänster som vi kan utnyttja i skogen, inte minst är turismen och landsbygdsutvecklingen på lokal nivå oerhört viktiga. Där vet du precis som jag att traktkalhyggena är ett stort gissel. Det är svårt att få ihop det med en landsbygdsutveckling där man är beroende av att skogen står kvar, att det alltid finns några träd kvar, att man inte kommer ut på de öppna ökenområden som vi har i skogslandskapet. För att vi ska få konkurrenskraft hos även den skogsbrukare som tar ut skog, för det ska vi naturligtvis göra, tror jag inte att vägen för Sverige är att vi ska devalvera miljöarbetet, precis lika lite som vägen ut för konkurrenskraften för det svenska jordbruket är att börja konkurrera med så låga miljökrav som möjligt. Titta på svenska konsumenter, titta på upplysta konsumenter, titta på vad vårt skogsbruk skulle kunna erbjuda för mervärde! Det mervärdet ligger inte i att konkurrera med illegalt avverkade timmer från andra länder. Jag noterade att du inte svarade på reservationen om det, som Miljöpartiet för övrigt stöder.

Fru talman! Allt kan man inte täcka in i ett replikskifte på två minuter, och den här debatten är alldeles för viktig för att bara skötas i ett replikskifte. Låt mig börja där Åsa Romson slutar när hon talar om konsumentmakt. Jag tycker att det är otroligt glädjande att kunna konstatera att en stor del av det svenska skogsbruket är certifierat, att skogsägare själva vill ta ett större miljöansvar än vad lagen kräver. Låt oss också konstatera att efterfrågan på certifierade produkter ökar. Det är ett sätt att utan lagens pekpinnar driva fram en positiv miljöutveckling. Det tycker jag är välkommet och viktigt. Låt mig vidare konstatera att skogspolitiken bygger på delat ansvar. Markägarna, de privata skogsägarna och företagen har sitt ansvar. Vi som politiker och staten har vårt. Där tror jag att vi från den offentliga sidan har brustit i vårt ansvar. Därför är det viktigt att staten tydliggör vilka regler som gäller och ger en tydligare vägledning. Det är, som jag lyfter upp i mitt anförande, precis det staten på olika sätt genom Skogsstyrelsen nu gör. Åsa Romson ser alla problem och brister i det svenska skogsbruket men tyvärr aldrig lyfter fram de goda exemplen. I mitt län, skogslänet Kronoberg, sker otroligt mycket gott. Sveaskog till exempel, som är en statlig aktör och som har ett särskilt ansvar att leda utvecklingen, använder elhybridskotare som tillverkas i Örnsköldsvik och som minskar koldioxidutsläppen och bränsleutsläppen. Sveaskogs dotterbolag, Svenska skogsplantor, har utvecklat en ny planttyp som är giftfri. Det är ett steg mot att nå vår vision om ett giftfritt skogsbruk. Det är några exempel på privata initiativ som tas utan statliga pekpinnar och lagliga krav. Mycket gott sker, mycket gott görs, och vi lär få återkomma till den här debatten. Tack, Åsa!

Fru talman! Jag skulle inledningsvis vilja, innan jag kommer in på skydd, metoder och skötselplaner, lyfta fram vad skogen har för betydelse nationalekonomiskt och för Sveriges välfärd. För Sveriges del svarade skogen 2010 rent nationalekonomiskt för ett exportvärde på 128 miljarder kronor och sysselsatte direkt 70 000 personer. 85 000 personer är anställda i skogsnäringen, och hela 200 000 personer har arbete som leverantörer eller underleverantörer. Sverige är världsledande vad gäller export, nummer två i världen vad gäller massa, papper och trävaror. Vi har högteknologi och nästan 350 000 skogsägare som till allra största delen i generationer har vårdat sina skogar. Den andra otroligt viktiga betydelsen som skogen har är att 70 procent av den biologiska mångfalden ryms i våra skogar. Det är en rik flora och fauna som är förutsättningen för livet självt. Och att ha ett värde i sig själv och för sin egen skull är också en viktig dimension som vi får ta med i den här debatten. Kol lagras i skogarnas biomassa, i trädens stammar, gren- och lövverk, i rötterna och jordmånen. Nettoupptaget kol är i vårt land årligen 25 miljoner ton. Inom parentes kan det jämföras med utsläppen från svenska transporter som är 23 miljoner ton, så det är nästan lika. En hållbar skogsskötsel är en nödvändig komponent i en global strategi för att bekämpa klimatförändringar. Att bevara arter kräver ibland fri utveckling i skogsmiljöer. I andra fall kräver det en aktiv, varsam skötsel och återskapande för att nå målet. Miljökvalitetsmålet innebär ett skydd av den biologiska mångfalden, av kulturmiljövärden och av sociala värden. Miljökvalitetsmålet Levande skogar kommer därför att bli ett strategiskt och viktigt fokusområde i Miljömålsberedningens arbete, vilket är oerhört värdefullt då vi för att lyckas fullt ut givetvis ska hindra avverkning av skog med höga naturvärden. Det sker dess värre fortfarande, vilket är helt oacceptabelt och mycket bekymmersamt. Det är nödvändigt att kunna få akutstopp i de fall där skyddsvärda skogar annars skulle gå förlorade. I dagarna är det exempelvis i Änokdeltat, i omedelbar närhet till Laponiareservatet, en intressekonflikt som det är viktigt att man hittar en lösning på. Delmålet Levande skogar har tagits upp här i dag, och det är glädjande att det är inom räckhåll. Det är otroligt att Alliansregeringen under en begränsad tid lyckades med den bedriften. Det hade inte gått om vi hade följt den tidigare regeringens strategi. Vi använde oss bland annat av Sveaskog, och det var nyckeln till lösningen. Det är viktigt i det här arbetet nu, inte minst med Sveaskog, att kunna se möjligheterna att utvärdera hur det har fungerat men också vilka möjligheter det finns att fortsätta det arbetet. Jag ser också nya möjligheter för viktiga aktörer att framöver samarbeta på ett ännu intensivare sätt. Vi har en fantastisk kunskaps- och naturresurs i länsstyrelserna, i Skogsstyrelsen och i den statligt ägda skogen. Synergieffekterna skulle kunna bli enorma med en intimare samverkan. Fru talman! De två jämställda målen, miljö- och produktionsmålen, står fast. Det är ingen tvekan om den saken. Vad gäller efterlevnaden av skogsvårdslagen visar Skogsstyrelsens uppföljning att det finns brister i miljöhänsynen. Det kan vi givetvis inte slå oss till ro med, varför en strategi med riktlinjer, kompetenshöjning och utökad rådgivning har initierats. Nu har Skogsstyrelsen fått ett uppdrag att tillsammans med Naturvårdsverket utarbeta, precis som Johan nämnde här innan, en kunskapsplattform för vad som krävs för att nå en ordentlig måluppfyllelse och åtgärda bristerna. Det visar att vi verkligen tar tag i den här allvarliga frågan. Inte minst är dialogen, som vi också har hört här i dag, mellan forskare, naturvården och skogsnäringen oerhört viktig. Det är med stort intresse som jag följer det arbetet. Jag kommer förstås inte att slå mig till ro förrän jag ser att efterlevnaden av lagen är fullständig, och det är något som vi delar i Alliansen. Fru talman! Jag vill avsluta med de hyggesfria avverkningsmetoderna och kan konstatera att det också inom skogsvårdslagen medges en frihet att använda hyggesfria metoder. Det är en möjlighet som dess bättre nu också kommer att utvecklas ytterligare. Det kan man märka genom de projekt som har beviljats, de extra forskningsmedel som har anslagits och en policy som har skrivits om hyggesfria skogsbruk. Policyn kommer att följas upp årligen. Tekniken utvecklas dessutom i takt med ett ökat intresse på de här områdena. Jag vill också säga, för att gå tillbaka till efterlevnaden av skogsvårdslagen, som jag glömde förut, att det pågår ett arbete med att se över paragraferna 30 och 31. Det är viktigt att tillsynsinstrumentet är noggrant beprövat. Detta uppdrag som Skogsstyrelsen fått kommer att redovisas i april. Då kommer man att gå tillbaka till sin styrelse för att vidta åtgärder. Med dessa synpunkter, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motionsyrkanden. (Applåder)

Fru talman! Sverige har 0,3 procent av den globala skogsarealen men står för 5 procent av det upparbetade värdet av förädlade skogsprodukter. Skogsindustrin är den största nettoexportbranschen och står för ett samlat exportvärde på ungefär 128 miljarder för år 2010, en ökning med i storleksordningen 8 miljarder från året dessförinnan. Skogsbranschen sysselsätter 200 000 personer och är en världsledande exportör. Efter Kanada är vi tvåa i världen när det gäller det samlade värdet av export av massa-, pappers- och trävaror. Vi har en stor skogsareal. Närmare två tredjedelar av vårt land är täckt av denna mångsidiga råvara, och det är klart att det är något som vi ska vara väldigt tacksamma för. Grunden till att en så stor andel av Sveriges yta täcks av skog är inte att man låter bli att hugga ned träd. Grunden är att de träd som huggs ned ersätts av nya träd. Bruka utan att förbruka har varit ledstjärnan, och det är en ledstjärna som håller ännu i dag. Skogspolitiken med dess två jämställda mål, miljömål och produktionsmål, har varit en framgångsrik politik. Jag betraktar den rådande skogspolitikens grundläggande tankar om frihet under ansvar som en tillgång. Det ger ett stort utrymme för mångfaldigt brukande av skogen, som inte hade varit möjligt om politiken skulle detaljreglera skogsbruket. Det är en uppfattning som jag tror att en stor del av det svenska folket delar. Skogsvårdslagen reglerar vilka specifika metoder som får eller inte får användas för att sköta skogen. Det skogsvårdslagen stipulerar är att en skogsavverkning får bedrivas om den är ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller om den främjar skogens utveckling, och den ska vara anpassad till lokala förhållanden. Vi måste kontinuerligt följa utvecklingen och vara beredda att förändra föreskrifter och lagstiftning om så behövs. Vid sidan av fortsatt forskning om hållbart brukande vill jag särskilt lyfta fram behovet av ökad kunskap och rådgivning. Jag tror att det är en grundförutsättning för att vi ska lyckas med utmaningen att öka skogens produktion samt behålla och förbättra det svenska skogsbrukets generella hänsyn. I de flesta fall där det blir fel är det kunskap som brister. Därför är de satsningar som regeringen gör på utbildning och rådgivning förmodligen det allra viktigaste och effektivaste för att möjliggöra ett ännu mer hållbart och långsiktigt brukande. Jag välkomnar den nationella dialog som regeringen har tagit initiativ till där forskare, naturvårdare och skogsnäring ingår. Fru talman! Vi kan i riksdagen gemensamt finna vägar där vi utan att tumma på ekosystemets bärkraft kan utveckla svenskt skogsbruk ur flera aspekter för att öka det svenska välståndet. I nybyggarlandet Sverige ser jag framför mig hur vi lyckas utveckla skogen som resurs bättre. Vi måste nyttja bioenergi i ännu högre utsträckning, och genom att bli bättre på att röja i våra ungskogar och gallra vid rätt tidpunkt kan vi öka skogens tillväxt. Blir vi dessutom bättre på att bygga i trä kan vi i ökad utsträckning ersätta ändliga material med förnybara och samtidigt lagra kol, vilket minskar klimatförändringarna. Genom att nyttja jakten och fisket och de genuina upplevelsernas dragningskraft kan vi accelerera en växande landsbygdsturism. Fru talman! En utveckling som går fort är omställningen inom energiområdet och därmed efterfrågan på förnybar energi. Det märks inte minst i mitt hemlän Jämtland där en allt större del av skogsbränslet används för att skapa välstånd och bra miljö här i Stockholm. Men det finns också långtgående planer på produktion av fordonsbränsle med cellulosa som råvara. Denna utveckling skapar fantastiska möjligheter för svenska landsbygdsregioner där det skapas tillväxt och där man i högre utsträckning än i dag kan bidra till det svenska välståndet. Många länder står inför stora utmaningar. Storbritannien och andra skogsfattiga EU-länder har alla ställt sig bakom målet att 20 procent av unionens bruttoenergianvändning ska tillgodoses genom energi från förnybara energikällor 2020. Min fasta övertygelse är att vi bara sett början av en utveckling som ganska drastiskt kommer att förändra och förbättra förutsättningarna för svenskt skogsbruk. Fru talman! Jag är övertygad om att det kommer att bli nödvändigt att skydda och förvalta ytterligare värdefulla skogsområden - allt från fjällnära skog och gammelskogar till artrik ädellövskog i Syd- och Mellansverige. Det är dock viktigt att arealmålet inte är allenarådande, utan vi måste också ha fokus på kvalitetsmål och att det är rätt typ av skog som skyddas. Jag noterar att det är ett perspektiv som både Miljöpartiet och Vänsterpartiet lyfter fram i sina reservationer. Centerpartiet arbetar för nya flexibla skyddsformer. Skydd av skog får inte bli en fåfäng jakt på hektar utan måste bygga på dialog och delaktighet där det är resultatet av åtgärderna som räknas. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Fru talman! Per Åsling och jag delar i stort synen att skogsbruket är en viktig näring i Sverige. Jag menar dock att miljönyttan är ett underprioriterat och eftersatt mål i svensk skogspolitik i dag. Jag undrar därför vad Per Åsling menade. Du säger att det är viktigt med kunskap och rådgivning för att komma till rätta med att hänsynsreglerna inte följs, att delar av markerna körs sönder, att värdefulla kärnområden avverkas trots att dessa bör undantas vid avverkning och så vidare. I vilken annan del av miljöpolitiken fungerar det enbart med mer rådgivning om resterande regelpaket verkar ge incitament för att inte ta hänsyn? Det finns ekonomiska incitament som säger att det är mycket billigare att avverka alltihop. Det finns inga krav som gör att man någonsin får en sanktion. Man kan aldrig någonsin få en tillsägelse som känns, och det är inget belopp som ska betalas eller något som ska utdömas. I vilken annan del av miljöpolitiken, Per Åsling, använder vi enbart kunskap och rådgivning? Jag håller med om att kunskap är A och O. Det är jätteviktigt. Huvuddelen av de svenska skogsägarna vill sin skog väl och gör många gånger bra saker. Men vi kan inte ha så mycket som en fjärdedel, eller som under 2010 till och med en tredjedel, undermåliga avverkningar med anmärkningar. Enkla regler som att göra skogsavverkning först efter en barmarksinventering skulle kunna komma till rätta med många av dessa saker. Varför vill man inte gå längre än att bara skapa en strategi? Någon sade att vi i oppositionen är otåliga, och när det gäller denna punkt har vi all rätt att vara otåliga.

Fru talman! Per Åsling och jag delar i stort synen att skogsbruket är en viktig näring i Sverige. Jag menar dock att miljönyttan är ett underprioriterat och eftersatt mål i svensk skogspolitik i dag. Jag undrar därför vad Per Åsling menade. Du säger att det är viktigt med kunskap och rådgivning för att komma till rätta med att hänsynsreglerna inte följs, att delar av markerna körs sönder, att värdefulla kärnområden avverkas trots att dessa bör undantas vid avverkning och så vidare. I vilken annan del av miljöpolitiken fungerar det enbart med mer rådgivning om resterande regelpaket verkar ge incitament för att inte ta hänsyn? Det finns ekonomiska incitament som säger att det är mycket billigare att avverka alltihop. Det finns inga krav som gör att man någonsin får en sanktion. Man kan aldrig någonsin få en tillsägelse som känns, och det är inget belopp som ska betalas eller något som ska utdömas. I vilken annan del av miljöpolitiken, Per Åsling, använder vi enbart kunskap och rådgivning? Jag håller med om att kunskap är A och O. Det är jätteviktigt. Huvuddelen av de svenska skogsägarna vill sin skog väl och gör många gånger bra saker. Men vi kan inte ha så mycket som en fjärdedel, eller som under 2010 till och med en tredjedel, undermåliga avverkningar med anmärkningar. Enkla regler som att göra skogsavverkning först efter en barmarksinventering skulle kunna komma till rätta med många av dessa saker. Varför vill man inte gå längre än att bara skapa en strategi? Någon sade att vi i oppositionen är otåliga, och när det gäller denna punkt har vi all rätt att vara otåliga.

Fru talman! Jag tackar Åsa Romson för frågan. Ett väl fungerande skogsbruk som tar hänsyn till naturvärden och kulturvärden bygger på ett gemensamt engagemang där markägare, myndigheter, akademi och industri är involverade i processen. Det är därför vi lyfter fram behovet av att det tas fram en nationell dialog för att öka engagemanget från alla delar i skogskedjan. Det är också därför myndigheter i form av skogsstyrelse och naturvårdsverk har fått i uppdrag att öka kompetensen inom olika segment, inte minst hos skogsägarna. Ska vi få en långsiktigt väl fungerande skogspolitik som tar generella hänsyn till kulturella och miljömässiga bevarandevärden är det helt nödvändigt att öka kunskap och engagemang, och det gör vi nu med det uppdrag som finns utlagt på flera myndigheter. Skogsvårdslagen ses också över. Vi vet att man från regeringens sida noggrant följer de intentioner som beslut i denna kammare innebär. Därför är jag i detta läge i stor utsträckning övertygad om att vi kommer att se ett förbättrat hänsynstagande från berörda parter. Jag är också övertygad om att om det behövs vidtas ytterligare åtgärder på det politiska området kommer så att ske.

Fru talman! Det låter ju bra. Vi får väl ses här nästa år, Per Åsling, och se om du fick rätt och om siffrorna gick tillbaka. De senaste åren har anmärkningarna på avverkningarna nämligen bara ökat. Vi får återkomma till den debatten. Centerpartiet var i alla fall ärligt i valrörelsen och sade tydligt att man inte ville ha den möjlighet till sanktionsavgifter i delar av regelverket som miljöorganisationerna hade identifierat ett behov av. En del av era allianskamrater uttryckte det på ett annat sätt. Jag vill fråga Per Åsling en annan sak. Du pratade om att man inte ska stirra sig blind på arealmålen inom de delmål som tidigare har funnits inom miljömålssystemet när det gäller biologisk mångfald och levande skogar. Det håller jag absolut med om. Det handlar inte bara om antalet kvadratmeter, utan till stor del om kvaliteten. Därför är vi oroliga för att markbytet som ni gör med de statliga skogarna inte innebär någon höjd kvalitet eftersom det faller ut i norra Sverige i stället för i de områden i södra Sverige där det skulle behövas. Jag hoppas att ni följer det noga. Jag tror att det är oerhört viktigt för kvaliteten. Den springande punkten just nu är att det efter 2010 inte finns något mål för myndigheterna och länsstyrelsen att jobba konkret mot för att skydda skogar. Vad gör vi medan Miljömålsberedningen bereder? Den bereder och gör strategier, diskuterar och för dialog. Under tiden hotas värdefulla naturområden av skövling. Det finns inte pengar, och det finns ingen målstyrning för myndigheterna att gå in och stoppa avverkning eftersom de har uppfyllt målet. Riksdagsmajoriteten ger också signalen att målen är uppfyllda och att ni är glada och nöjda. Vad gör vi nästa gång naturområdena hotas av skövling när det i dag inte finns mål som fungerar? Anita Brodén tog upp ett aktuellt fall.

Fru talman! Jag hoppas att vi kan fortsätta den här dialogen och följa utvecklingen på skogsområdet. Det är oerhört viktigt att vi klarar de politiska ambitionerna. Jag noterar att under den förra mandatperioden har större arealer avsatts för ett bevarande av miljövårds- och kulturella hänsyn. Det är värdefullt att takten har kunnat öka på grund av att anslagen har ökat mellan 2007 och 2010. Som jag sade i mitt förra inlägg är det angeläget att den dialog som har initierats och där Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har ett uppdrag fullföljs. Det är också angeläget att det arbete som görs i första hand gentemot skogsägarna via en kunskapsplattform får fullföljas. Arbetet med att skydda skogar har inte avtagit, tvärtom. Det arbetet har aldrig varit mer aktivt än i dag. De framtida arealmässiga målen är, precis som Åsa nämnde, något som behandlas av Miljömålsberedningen. Den diskussionen får vi ta när de frågorna är uppe på bordet.

Fru talman! I kväll debatterar vi ett av de allra viktigaste ämnena, det gröna guldet. Det gör oss ödmjuka med tanke på tidsaspekten. Här gäller inte mandatperioder. Här gäller möjligtvis generationsperioder. Samtidigt är det, precis som Helén Pettersson sade i början av debatten: Av rubriken på dagens betänkande låter det som om vi pratar om all skogspolitik, men egentligen är det ett antal motioner som är grunden för våra inlägg. Skogen växer, men vi ser det inte från dag till dag. Omloppstiden är 70 år eller så lång som - här skulle jag vilja sätta ett frågetecken. Även om vi inte påverkar den utan låter den vara som den är sker tydliga förändringar över tid. Granen kommer till exempel att ta mer och mer plats med tanke på att vi vill se en bred biologisk mångfald i skogen. Alltså måste vi bruka och förvalta den. Jag började den här dagen med skog, precis som jag slutar den. Jag var på ett oerhört intressant seminarium om framtidens användning av skogens resurser. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad vi kan använda den till. Det betyder att vi måste göra en tydlig avgränsning; den räcker inte till allt. Det är inte möjligt att både värma all fjärrvärme, göra nanopapper och allt fantastiskt som vi i morse hörde visioner om för 2035. Det är viktigt att poängtera utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv att skogspolitiken har dubbla och likvärdiga mål. Så ska det förbli. Den svenska skogen ägs till stor del av små skogsägare som efter bästa förmåga på ett ansvarsfullt sätt vill disponera sin skog och sin mark. Under den gångna mandatperioden har mycket gjorts som har gett förutsättningar för att öka skogsägarnas kunskap om vad som krävs för att på ett önskvärt sätt följa regler och lagar. Skogsvårdsstyrelsen har, precis som mina allianskolleger tidigare berört, lyft upp detta och fått tydligare uppdrag att jobba med information till brukarna av den svenska skogen. LRF och skogsägarföreningar har satsat mycket arbete på att ge inte minst utbor - som jag har lärt mig att man kallas när man bor i Stockholm och äger skog i Småland eller någon annanstans - möjlighet och kompetens att sköta den. Det är inte till fyllest. Det har vi berört i dag. Jag tror att vi inte kommer längre med pekpinnar, utan genom kunskap och nya arbetssätt. Under den förra mandatperioden startades ett kometprogram med vissa försökslän där man ger markägarna större ansvar och ersättning för det de gör. Det tror jag är en väg att gå. I motsats till vad Åsa Romson har sagt ett antal gånger i den här debatten är det fortfarande fullt möjligt för länsstyrelsen och andra aktörer att göra avsättningar, lösa in mark och ge ersättning till den som brukar och förvaltar sin skog för att ta undan lämpliga områden för avsättning för framtiden. Delaktighet och kunskap är A och O för framtiden. Vi har också berört vilken typ av skogsavverkning vi ska ha i Sverige. Bland andra Per Åsling har berört att det finns kunskapsluckor. Skogsstyrelsen och andra aktörer satsar nu resurser på forskning för att få kunskap om hur ett hyggesfritt skogsbruk ska se ut. Med hyggesfritt menar jag kalhyggesfritt. Hur ska det kunna göras utan att vi gör samma misstag som man gjorde under 1900-talets första årtionden vilket gjorde att detta kom ur bruk? Vi måste se till att vi förvaltar resurserna så att de både biologiskt och ekonomiskt ger mesta möjliga resurser. Skogen är en mångfacetterad företeelse. Den ska räcka till det mesta vi önskar för framtiden. Därför är det viktigt att vi satsar resurser på forskning - det har vi också gjort - för att se hur vi får träråvaran att räcka till mesta möjliga. Hur återvinner vi på bästa sätt? I detta har bland annat de svenska skogsbolagen, inte minst vårt eget Sveaskog, en viktig roll. Sveaskog fick uppdraget att vara den markägare som skulle se till att vi kunde få byten att fungera så att vi kunde använda och skydda värdefull mark. Det var ett oerhört viktigt steg. Som kristdemokrat anser jag att det inte är hektaren som är det väsentliga utan kvaliteten på det vi skyddar. Där ska vi fortsätta. Det arbetet har inte avstannat, även om vi har nått hektarmålet. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Fru talman! Precis som Irene Oskarsson var jag i morse på frukostmöte med riksdagens skogsindustrigrupp. Där berättade representanter för skogsindustrin om sin vision av skogsbruket år 2035. Det var en intressant men också skrämmande framtidsbild av ett ännu mer intensivt och storskaligt skogsbruk, ett skogsbruk som har fördubblat värdet på sin produktion och ökat uttaget ur skogen. Det var en vision som innehöll många bra ord: effektivitet, kunnande, kompetens, utveckling och innovationer. Men flera viktiga ord saknades i visionen: långsiktigt hållbart och biologisk mångfald. Jag är själv skogsägare. Jag har sett hur skogsbruket har ändrats de senaste åren i takt med stigande virkespriser. I Värmland där jag bor avverkas nu den gamla bondskogen i rasande takt. Ofta är den först uppköpt av den nya tidens skogspatroner som inte bor på orten. Allt försvinner. Ingenting lämnas kvar. Till och med rötterna slits upp ur marken. Där vi nyss hade våra rekreationsområden och där vi nyss plockade bär och svamp finns det nu bara tillplattade skogsåkrar. De gamla kärrstigarna är borta. Inga högstubbar för fågellivet är kvarlämnade. Vattendragen har körts över. Inte ens minimikraven i skogsvårdslagens paragraf om miljöhänsyn är uppfyllda. Men det märkliga är, som vi har diskuterat här i kväll, att det inte kostar någonting att bryta mot denna paragraf. Det märkliga är att trots att andelen avverkade arealer som inte klarar lagens minimikrav hela tiden ökar är regeringen inte beredd att införa sanktionsavgifter för dessa brott. Det är för mig obegripligt. Det är också, som redan har sagts, något som är osjyst gentemot de skogsbolag och skogsägare som är noga med att följa lagen och till och med gå längre än minimikravet. Fru talman! Det så kallade trakthyggesbruket, att bruka skogen genom att kalhygga stora arealer, är enormt i dagens skogsbruk. Men det finns också många, ofta mindre, skogsägare som vill använda andra metoder. Men många står vilsna och vet inte vart de ska vända sig. Jag har egna erfarenheter av detta. Skogsstyrelsens rådgivare rekommenderar trakthyggesbruk och har ingen information om någonting annat. De stora skogsbolagen ringer runt och berättar hur mycket vi kan tjäna om vi tar ut varje träd, kvist och rot ur skogen. Men de små skogsbolagen som arbetar med andra, hyggesfria, metoder har inte råd och resurser att ringa runt och erbjuda sina tjänster. Det behövs, precis som det står i reservation 2, både ändringar i lagen och nya uppdrag till Skogsstyrelsens rådgivare att uppmuntra till hyggesfria metoder, ekonomiskt stöd till skogsägare och mer pengar till forskning om detta. Min vision av skogsbruket år 2035 är en näring som använder sig av olika brukningsmetoder, ett långsiktigt hållbart skogsbruk både ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Men för att komma dit behöver vi ändra riktning. Låt oss göra det. (Applåder) I detta anförande instämde Åsa Romson (MP).